Senaste kommentarerna i forumet

Hej Svärdfisken! Så bra att du hittat hit. Jo, som du har på känn så har du ju helt klart problem med alkoholen. Ta tag i det nu, alkoholism är progressivt och blir undan för undan svårare att ta sig ur. Att det är många som dricker mer under studieåren stämmer kanske, men de flesta dricker inte alls så mycket eller ofta som du beskriver. En definition på alkoholberoende är att man fortsätter dricka trots negativa konsekvenser. Och så verkar det vara för dig, eller hur? Jag tror du skulle må bra av att få stöd i denna process. Att skriva och läsa här är bra, men du kan också få stöd av vården. Mottagningen Riddargatan 1 har gott rykte, till exempel, eller gå till en vårdcentral som kan ge dig råd. Att göra upp med bilden av sig själv som den som alltid dricker är också viktigt. Och det går. Jag var förut en av dem som alltid var sist på festen, men nu har jag insett att det går utmärkt att vara med och ha kul nykter, och gå hem när de flesta andra går hem. Jag dricker alkoholfri öl när jag går ut, det funkar. Det tar tid för hjärnan att ställa om, och då känner många sig deppiga och ifrågasätter sitt beslut. Men ha tålamod och ge det tid så går det. Kolla också alkoholprogrammet här på sidan, där kan du göra ett test och få tips om hur du går vidare. Och gör det nu, fönstret då förändring är möjlig öppnas inte så ofta....

Åh, autokorrekt... Ringa Alkohollinjen skulle det stå...

Hej, hoppas du mår bättre! Om det känns läskigt att ringa vården kan fu kanske börja med att ringa alkohollagen, där kan du vara anonym. Eller ring firekt till alkoholmottagningen Riddargatan1. Jag tycker inte du ska vara rädd att ta hjälp. Din fiende här är alkoholen, inte vården. Ångest, oro och stress späds på av alkohol, du kommer må bättre när du blir av med beroendet. Och det går, ta första steget nu och ring ett samtal, det klarar du!

Bestämde mig att sluta drick för 5 dagar sedan, har varit på avgiftning och kom hem idag.
Anledningen till att jag tillslut förstod att det måste ta ett slut var först och främst för jag tänkte mycket på nära och kära men även det ekonomiska, svårt att få ihop det när man dricker för 10000 i månaden.

Nu på fredag blir det samtal med sjukvården angående medicinering och jag har redan nu fått en stödperson som jag kan samtala med.

Största problemet för mig just nu är att jag har ett fruktansvärt sug.

//Mk

Jag trodde verkligen jag var där. Det kändes så jäkla underbart att fira jul och nyår, ja hela ledigheten nykter. Sen kommer jag hem till vardagen och då går jag på bolaget och sen dricker jag i smyg här hemma så att familjen inte ska märka. Smyger undan och har bara tankar på att inte dricka för mycket, inte verka onykter osv. Sen vill jag bara sova för att vakna mitt på natten med ångesten och då dricker jag lite till för att kunna sova. Tack o lov för att mitt inköp tog slut och jag hade sinnesnärvaro nog att inte köpa nytt och så var det ju söndag så räddades jag av att bolaget var stängt men hade en mördande ångest.
@Lonely Man Ja, det blir värre för varje gång. Ångesten och känslan i kroppen blir värre och värre. Tack för din pepp. Hur går det för dig?

@Denlillamänniskan Jag kommer nog inte må bra förrän till helgen. Tack och lov har jag stoppat nu.

@Varafrisk Jag trodde jag var där. Jag har mått förhållandevis superbra dessa drygt 70 dagar. Jag är precis som du var URLESS och vill inget hellre än att vara nykter men det är så svårt. Om jag bara kunde kapsla in dagens känslor för då skulle jag inte dricka en gång till. Jag dricker inte längre i sammanhanget vänner o fest utan bara själv. Varför kan jag inte använda min hjärna bättre. Jag mår skit nu.❤️❤️

@Smillans tack för pepp! Det gör riktigt ont i själen idag och jag misströstar. ❤️

@Andrahalvlek Jaha men då vet jag, minns när det gick på tv!

Tack för tipset 😀

God eftermiddag! Fint att läsa era inlägg. Tänk så länge den här tråden varit igång! Jag lyckades inte hålla någon enhetsfri dag förra veckan, som det var meningen, men jag höll i alla fall min "nya dagsbudget" (som åtminstone är lägre än vad det varit senaste åren). Nya tag den här veckan! Och så har jag börjat träna här hemma. Framför allt Core-träning, med hjälp av en app. Det känns bra och jag gör det tidigt på morgonen, innan dagens övriga sysslor. men jag dricker förstås mitt kaffe innan :-) Önskar er en härlig vecka!

Hej @Adde och alla andra i tråden! Kul att ni diskuterar och delar med er av erfarenheter och tips! Och det känns tråkigt att behöva gå in i ett sånt läge, men jag var tvungen att ta bort länken till medberoendekurvan, eftersom det också sker försäljning på webbplatsen. Men om man söker "medberoende kurvan Jellinek" på webben så hittar ni nog om ni är intresserade.

Ha en fin dag alla!

Tänk så många gånger man gått in på bolaget utan att man egentligen har velat eller planerat det utan mest gjort det av ett slags inre tvång, oro, vana eller rädsla för att stå utan den ”medicin” som man trott sig komma att eventuellt behöva för att orka med saker och ting. Det är många gånger man handlat alkohol utan att egentligen förstå varför. Mest liksom av en slags automatik.

Det är så många gånger man har känt sig dum av detta beteende, och sedan utan att man har förstått det bara en stund senare suttit och druckit en starköl, som sedan blivit en till och sedan övergång till vin och ofta starkare grejer. Kom just att tänka på att en så här nykter tanke kring ens idiotiska drickande genom åren är det rätt sällan man tidigare har vågat kosta på sig att reflektera över.

Sitter just nu och dricker ett glas kolsyrat vatten och har inget alkoholsug alls, men om det stod en flaska sprit i skåpet vette sjutton om man trots detta skulle klara av att stå emot frestelsen att bara berusa sig. Det är konstigt det här med beroende och dåliga vanor. Förstår att jag stenhårt måste fokusera på att vara nykter och inte smaka ens en alkoholfri triggande öl eller tacka ja om någon ytlig bekant som det har hänt om somrarna skulle vilja bjuda på en folköl som sällskapsdryck.

Får heller inte släppa taget om att nyktert bearbeta tankar som kan leda till frestelsen för att tanklöst vilja uppnå berusning för att slippa tänka så mycket. För har upptäckt att man sporadiskt kan känna att nu skulle det sitta fint med en starköl eller nåt. Funderat på hur lång tid det egentligen tar innan man i stort glömmer bort att tänka på alkohol i ett falskt positivt skimmer.

Det har snart gått tre månader som man har varit helt nykter och kroppsligt har man väl återhämtat sig skapligt från att i många år varit i stort ständigt mer eller mindre berusad av alkohol. Men när det gäller det psykologiska eller rent tankemässiga är det nog rätt mycket mer att jobba på ännu. För man måste nog som tidigare missbrukare fortsätta att nöta in nya nyktra tankebanor.

Förstår nu bättre varför många som är nyktra sedan flera år tillbaka ändå fortsätter att skriva på detta forum.
Det krävs som tidigare missbrukare att man inte slappnar av helt och tror att det går bra att testa bara en till synes oskyldig enhet som en folköl. För då kan det lätt bli att man tar en till och sedan kör ned i diket och allt blir lika illa igen som det varit förr. Nu har jag fyllt på glaset med mer gott kallt kolsyrat vatten och mår rätt så bra, känner att det var viktigt att skriva ned dessa tankar. Förresten, kul att du skrev några ord @Se klart, Kämpa på kompis!

Ha det gott!

Grattis till 3 månader, heja dig! Jag har haft otroligt stöd av forumet (eller snarare människorna här då 😢) och för det är jag tacksam och lite rörd varje dag! Sen tänker man- pay it forward. Det blir en god rörelse som också är verkligheten, i denna vad som kan tyckas vara en rätt ond värld.
Det är inte bara så. Det goda finns, det snälla styr (också) omtanke och att vilja väl är beståndsdelar i våra liv.
Också något att glädjas över! Känn dig riktigt stolt nu, 3 månader är stort och fint 😍

Jag vaknade också helt utsövd idag med samma tankar; äh, så krångligt är det ju inte, livet. Sömnen är så himla viktig.
Idag har det här blivit mycket arbete fram till lunch, därefter lite slapp-tid. Men nu nya tag. Du har verkligen rätt i att tex en hund (eller hemmaboende barn) hjälper till att hålla rutinerna. Nu har jag varken eller så mina kvällar kan bli lite hipp som happ ibland är det skönt, men oftast känner jag mig lite vilsen.
Ha en fin dag! 🌸

Ja det är i handlingen det gäller och det är väl till sist de som gör oss till de vi är och blir. Smartskalla sig och så kan ju göra tillvaron intressant men om man inte till fullo förstås det grundläggande, ”jag kan inte dricka” och agerar därefter- då kan man pimpla vin till döden skiljer en åt. Mest troligt till och med.
Simhallens längder och räknande av desamma är något som hör början till, viktigt, en dag ser man upp från utan genom sina dimmiga glasögon och upptäcker att man simmat ut i en skärgård. Simhallen finns alltid kvar, en kan alltid simma några längder och räkna dem. Men framåt ät skärgården, och en varje dag överraskande horisont och solnedgång som aldrig blir tråkig och som varje dag förundrar och tacksamhet. Heja dig!

@Ny dag
Det är precis så här det fungerar. Nykter en tid sedan tror man att man kan dricka. Är så lätt att trilla dit igen och det blir värre för varje gång. Fortsätt att skriva här. Var inte för tuff mot dig själv. Vi fixar det.

Hej @polerad, och stort grattis till 2 nyktra veckor. Välkommen också till ett fint forum som varit helt avgörande för mig i att bli nykter.
Jag fungerade som du i början- att tänka ”aldrig mer” eller ”ett år” var helt oöverstigligt jobbigt. Jag började med tre månader men i själva verket var det väldigt mycket en dag i taget. Ibland en timme i taget, ibland en kvart.
Att inte se för långt in i framtiden kan var skönt, jag tänkte snarare att jag liksom skulle visa mig själv hur lätt det var att vara alkoholfri 3 månader- så att jag aldrig skulle behöva sluta dricka helt. Det var det värsta mardröms-scenariot.
Jag är lika gammal som du och även för mig eskalerade mitt missbruk när sista barnet flyttade. Det var en stor sorg som jag tog hand om rätt bra- psykolog mm- men känslan av att livet hade förlorat sin verkliga mening, den fanns där i botten.
Jag tror att det ökade på takten, gränser som tidigare kändes overklig- passerade jag utan att blinka. Eller i nån sorts dold verklighet.

Det är svårt att inte låta som en duktig scout när man pratar om den långa nykterheten, så jag gör inte det.
Men förra veckan passerade jag 4 år nykter och det beslutet och ihållande av beslutet- har nog räddat mitt liv. Eller så har jag fått det åter.
Du fixar detta! 😍

Hej! Tillbaka här igen! Har fortsatt mitt nya nyktra liv, 4 månader nu och i stort så går det väldigt bra. Klart man har stunder då man funderar på hur det skulle vara att försöka vara lite mer "normal" och dricka måttligt. Har läst en hel del studier om att alkoholism inte behöver vara för hela livet och att man kan komma tillbaka till ett normalt drickande. Samtidigt är det inte många stunder där jag känner att det skulle vara trevligt och/eller värt det, så det kanske är lika bra att skita i det helt och hållet. Gymmet har varit en viktig del för mig i att må bra, har en riktigt bra rutin där jag kör ca 6 gånger i veckan och efter dessa pass är jag i balans och tar mig an livet utan att stressa ihjäl mig. Hoppas alla ni där andra som kämpar, har läget under kontroll!

Herregud vad många korrfel i föregående inlägg.
Helgen gjorde mig så himla gott. Mitt ofta dåliga samvete- tid med mamma- botades. Vi fick undan och sorterat julen, städat, och lagat god mat. Inatt sov jag i ett mellan 00 och 08. Utvilad och liksom redo för veckan.
Tacksam för det- att den där energin finns där under soffpotatisens mjuka filt.
Det ljusnar lite om eftermiddagarna. Jag träder ut ut vintern med känslor av både-ock. Jag gillar det kravlösa denna tid, inte så mycket bestyr utom det vanliga. Så snart snön smälter står trädgården redo för städ och fix, timmar av tänk och planerande.
Samtidigt vet jag att jag njuter så av den tiden, men det är något med detta att ”hoppa i” - vare sig det är ny årstid, nytt jobb eller städa hela garderoben.
Ansatsen är alltid lite knölig.
Har iaf smaskat i mig allt jag hittat i helgen och idag finns vetskapen i både kropp och själ att nu är det slut med socker och proppmätta dagar. Oerhört skönt. Man kan säga att jag har hoppat i.
Ha en fin start på veckan alla forumvänner 😍

@Milady Tack, det var en bra målsättning för veckan. Tillsammans är vi starka 😊

@bumblebee vilken tuff situation. Tyvärr hamnar många av oss i ett medberoende som gör det svårt att själv se situationen med sunda ögon. Självklart vill/ hoppas vi alla att det ska vända, bli bättre. Är en tuff tuff resa för både den beroende och dess närmsta. Frågan är om man kan vara med på den resan utan att gå under själv??

Hej! @Denlillamänniskan, såg på din sida att du har varit ute och mediterat i den stora kyrkan vi känner som naturen alltså. Har man begåvats med en andlig känsla så känner man ofta att Gud om man så säger väl är med en mer eller mindre jämt liksom. Det handlar väl om att dagligen försöka vara helt nykter i sinnet och medvetet konstruktivt stilla, men ändå vara i positiv rörelse i tanken. Har inte så mycket energi att göra så värst mycket själv ofta, men förstår ändå att det nog inte är så dumt att som du har det, med exempelvis en hund som får en motiverad till att gå utanför dörren. För då behöver man ju inte ständigt försöka leta efter motiv till att väl lite stilla dagligen kroppsligt sett röra på sig för en bra inre balans liksom, vilket man fysiskt och psykiskt ju mår bra av. Det är konstigt det här med tankars energi och sånt där. Men det är viktigt att man tänker gott och positivt för det mår man bra av. Förresten, kul att du tittade in på min sida, vilket faktiskt uppskattades.
Ha en fin dag du med kompis!

@bumblebee
Jag var medberoende i många år. Jag drack själv måttligt och senare så självmedicinerade jag omåttlig ett trauma.

Jag förstod att jag behövde sluta helt, då han höll på att fylla mitt glas fast jag inte ville ha mer. Han ville ha med mig i sitt drickande. Jag ville leva sunt. En sak jag lärde mig, var att mitt ex kunde aldrig hålla sig inom sunda ramar.

Det är få som kan det.

Tiden visar hur det går. Ta hand om dig!

@vår2022 @Himmelellerhelvette Ja, det finns definitivt något i känslan av otillräcklighet. När jag gläntar på locket känner jag att jag på något vis är en bluff, att jag har målat upp en bild av min egna förträfflighet utan att jag egentligen når upp till den. En falsk fasad s.a.s. Det är kan mycket väl vara grunden till alla andra jobbiga känslor, det är bara att jag inte sett det tidigare.

När jag skapade mitt konto här på AH valde jag mitt nick utan eftertanke, det var bara ett ord som jag tyckte passade bra. Det kanske var mitt undermedvetna som pekade ut riktningen för mig. Jag vet att jag är så mycket mer än en polerad yta, jag måste bara förstå hur det hänger ihop.

Jag har en kollega som står mig nära, vi umgås även privat. Han har definitivt både sett och förstått att jag har problem med alkoholen. Han är speciell eftersom han känner mig väl som både människa och hur jag fungerar i arbetet. Dessutom är han både nykterist och vegetarian, men det ska inte ligga honom till last! Jag kanske ska tillägga att han inte är nykterist av nödvändighet, han är en människa som helt enkelt inte har något behov av alkohol. Jag funderar på om han kan ge mig perspektiv på min upplevda otillräcklighet.

Jag tar mig an processen och har tillförsikt. Jag kommer att låta det ta den tid som det behöver.

@Himmelellerhelvette Vilken film är det som du refererar till?

Kram till er båda

Dag 14, d.v.s. två veckor utan alkohol! Jag måste klappa mig själv på axeln för detta! Jag vet inte hur länge sedan jag var utan alkohol i två veckor, men det är säkert bortåt 30 år sedan, om inte mer. För att ytterligare vältra mig själv i självbeundran var jag iväg och handlade i lördags. Muskelminnet spelade mig ett spratt och utan att jag tänkte efter svängde jag in till systembolaget. Jag t.o.m. parkerade och stängde av motorn. Både kroppen och knoppen skrek att jag bara skulle in och köpa en låda vin, det var nästan så att kallsvetten trängde fram. Jag satt i bilen några minuter och velade fram och tillbaka. Till slut vann min rationella sida och jag körde iväg till livsmedelsaffären istället.

Det är uppenbart att två veckor inte på långa vägar är tillräckligt för att förklara faran över. Det är tur att jag inte har en droppe alkohol hemma.

Annars går dagarna rätt så bra. Jag är inne i en rätt så intensiv fas i arbetet vilket är bra eftersom tankarna av nödvändighet är på annat håll. Som en extra bonus har jag medvetet börjat jobba lite senare på morgnarna, vilket innebär att jag jobbar ända fram tills det är dags för kvällsmat. På det viset slipper jag den absolut jobbigaste stunden på dagen när jag normalt sett hällde upp dagens första glas vin. Snacka om självbedrägeri, men det funkar!

Det är jobbigt med sömnen. När jag går och lägger mig snurrar tankarna och jag har svårt att somna, ofta ligger jag och snurrar i sängen en timme eller mer innan jag till slut somnar. Jag tror att det är övergående, men just nu är det påfrestande.

Det är i handlingen det händer.
Att smartskalla sig eller tro på allt man tänker och känner förändrar egentligen ingenting.
Det är i varje liten handling det händer.

@Flarran Ja, det är konstigt hur man kan krångla till livet för sig. Konsten är att bara leva och det är många gånger en riktigt svår konst. Men du verkar ju börja sluga ut hur du ska göra!!
Ha en fin dag, Kompis

@Varafrisk Du ger en verkligt bra beskrivning av vad det handlar om. Rätt var det är så är man DÄR . För mig tog det också lång tid av tragglande. Signade in på forumet i maj 2019. Först nu känns det som att jag är DÄR.
@Ny dag . Jag hoppas att din dag blir fin och avslappnad. Inte sådär avtrubbat avslappnad som man blir av alkohol, utan på riktigt och på djupet.