Senaste kommentarerna i forumet

Tre veckor utan alkohol. En vecka med träning nästan varje dag. 5/2 ska vår son operera sig igen för sin skolios. Hoppas operationen lyckas denna gång. Jag kommer dock vara spik nykter denna gång som jag borde varit då också. Jag är seg ännu men det blir bättre. Ska väga in mig på fredag. Bävar vad vågen visar men ska ned minst 15kg till juni är mitt mål.

@Ullabulla.
Jag känner att jag kunde finna lite tröst och tillförsikt i det du skrev;
Att du känner igen dig och att det kanske blir svårare ett tag innan ljuset strålar mjukt och värmande på mig igen.
Tack.

@Flarran Tack. Jag värmdes av dina vänliga ord.
Jag hoppas att det går bra med cykeldäcket nästa gång du ger dig på det!

Nu är det tionde kvällen utan A. Jag räknar kvällar eftersom jag alltid drack då när jag drack. Känns ok nu men jag bävar inför helgen.

Hej @snö_flinga :)
Jag är i princip alkoholfri nu (eller väldigt måttlig) för att det går inte att dricka oftare än en gång per månad med de symtomen som jag har :) Kanske är det min räddning, kanske är det bara att lyssna på min egen kropp?
Ja, när jag drack i princip varje dag och slutade dricka (2017) fixade jag det själv. Jag hade inga fysiska abstinens symtom, däremot tog det sin tid att börja må bättre psykisk och det var så klart kämpigt. I ett år försökte jag dricka måttligt, men jag inser att det inte går alls att dricka. Inte för att jag överdriver med mängden, men för att även små mängder gör att jag mår dåligt. Det är nog kanske tid att ge upp denna tanke med måttligt drickande.

@Grävling Grattis till tvåsiffrigt!🥳 Jag var också trött som fan och ofta kände jag mig bakis när jag vaknade och ont i skallen av och till av abstinensen, den första tiden. Det är utrensningen av alkohol som pågår och återhämtning för att få balans i hjärnan. Det är individuellt och tar lite olika tid för återhämtning och balans samt beroende på hur mycket man hällt i sig. Så det tar lite tid men det blir bättre ju längre tid som nykter.

Kämpa på!

@Polerad Som jag minns det tog det några månader innan jag var i balans. Det tog lite tid innan jag sov bra och sen hade jag en huvudvärk av och till ett tag. Ibland kändes det som jag var bakis när jag vaknade, men blev alltid så lättad när jag kom på att jag var nykter. Men tänkte hela tiden att det var avgiftning på gång och att det blir bättre och det blev det. Jobbade nästan helt hemifrån och kunde styra min tid så det gick bra att hantera det. Promenaderna på lunchen i skogen med mina hundar gjorde också gott. Den första alkoholrelaterade ångesten minskade ganska snabbt.

När jag tänker efter har jag ju faktiskt haft alkohol i kroppen typ dygnet runt tidigare. Först natten alkoholpåverkad, på morgonen bakis efter em/kvällens drickande, dagen bakis, påfyllning igen på em/kväll och påverkad och på repeat. Då nådde jag inte mina riktiga känslor och det som skavde bara skavde. Fick inte riktigt rätsida på dem i lullet och det blev också lätt förvridet, förstorat, förminskat eller bortträngt. Jag mindes knappt hur det kändes att vara helt nykter, en längre sammanhållen tid, utan någon som helst alkohol i kroppen längre.

Jag hade börjat gå hos en psykolog innan jag slutade dricka, tänkte att det skulle hjälpa mig må bättre, men det var först när jag slutade dricka, på den tredje träffen, som det gav något. Berättade då om alkoholproblemet, vilket jag hela tiden rundat. Som nykter hade jag kontakt med mig själv och kunde bolla detta med psykologen. Det har hjälpt mig att komma i psykisk balans. Och det är en härlig känsla att vara nykter, en lång sammanhållen tid. Vill aldrig mer tillbaka till hur det var. Gillar skarpt min nya nyktra livsstil med hjärnan i balans.

Hej,
Ett lite sent välkommen hit! Jag känner igen oron med vad man gjort med sin kropp, och jag har ju ingen aning om hur det är för dig- men generellt brukar kroppen vara bra på att återhämta sig om den får möjlighet vill säga. Jag vaknade en gång efter en sen fest och hela tummen hade domnat bort. Tror det finns något som kallas ”parkbänkssyndrom” och det vill vi ju inte ha.
Låter underbart med din resa. Passa på att vila mycket- det brukar man behöva vid alkoholstopp. Och ta en (nykter) dag i taget! Kram 🤗

@Polerad Du behöver inte tänka för långt framåt i tiden, jag tyckte det var lättare att lova mig tre månader i taget, några tar en dag i taget, det finns jättemånga olika strategier. Det luriga med beroendet är att det är som en liten jävul som ljuger och ljuger, kommer på mängder av olika osanningar om att vi kan dricka. Vi vet att vi inte kan eller borde, vi vet att det är farligt och att vi mår skit av det men det hjälper inte om beroendedelen är tillräckligt listig. Man får vara på sin vakt hela tiden. Kram

Första arbetsdagarna känns alltid som en vecka var. I måndags kände jag; är det inte fredag snart? Men jättekul att träffa alla kollegor, och känna sig lite civiliserad igen.
Ledigheten var underbar, bara sista veckan kände jag att nu sitter kläderna åt lite väl- så nu får det bli någon metod för nedgång inom de närmsta dagarna.
Tror ändå kalori-räkning funkar bäst för mig, ihop med att försöka undvika kvällsmumsande- fattar inte varför det är så svårt att låta bli.
Ikväll blir det iaf filmiddag. Mätt sedan gårdagen, mannen på träning och jag tränar på att inte lägga mig i soffan. Igår höll jag ut till 22:30… behöver mer vila än ”förr” tycker jag? Blir kanske bättre när jag kommer igång med träningen, och när ljuset återvänder. Passar på att vila och att inte känna mig misslyckad eller dålig. Tids nog blir det annat,
Kram alla forumkonpisar, 4 år här, inte klokt!

Tack för fina grattisar @aeromagnus @himmelellerhelvette @geggan
Här, mer än på de flesta ställen, är det faktiskt mycket team-känsla som gör det lite enklare den första tiden.
Och det håller i sig även om alla beslut och actions behöver vara ens egna.
Kram 🤗

Jag som inte dricker alkohol(bara små mängder) men ändå har en beroendehjärna,i mitt fall medberoennde och arbetsmarkomani känner igen mig.

Avsaknaden av kickar och det hål man kan känna att man faller ner i.
Att vara i det är tungt men var för mig en väg till tillfrisknande.

Alla vi som skriver härinne har vår egen väg,ibland spikrak men för det mesta väldigt krokig.

Jag säger som det läses på alanonmöten.
Ta till dig det du tycker om och låt resten vara.
Alla bär vi vårt eget ok och måste hitta vår egen väg.
Det enda vi kan göra härinne som ibland hjälper någon annan är att berätta vår egen historia.
Pyttesteg,myrsteg och ibland jättekliv sån var min resa.
Först mot en allt mörkare plats när jag släppte taget,men sen en sakta återhämtning på en ny stig som passade mig.
Jag och många med mig har varit i liknande situation som din.
Det kommer förhoppningsvis att lätta för dig.

Blev en hel del tårar när de berättade om "min" krasch.....vi är så lika i vår sjukdom !

Hur kommer det sig att mina tankar är on going i 150 knyck men så fort jag hoppar in här så blir det tyst. Känns kanske lite som typ presentationsångest? Eller scenskräck? Inte helt de känslorna män något åt det hållet, kan inte sätta ord på det.

Idag är jag väldigt trött och ser fram emot att skriva mitt out of Office meddelande på mailen i morgon. Jag har såklart reflekterat en helt del på min relation med alkohol under dagarna jag skrivit hör. Det är ju därför jag är här för att inte gå helt delulu och fortsätta som jag gjort.
För det kommer antagligen orsaka mig mycket skada i framtiden om jag fortsätter såhär. Med största sannolikhet kommer det orsaka mig saka, om det inte redan gjort det.
Hur vet man egentligen hur långt gången man är i kroppsmisshandeln mot sig själv?

Hamnade på en tråd igår där de förklarade att man kunde få nervskador oxh känselbortfall av överdriven alkoholkonsumtion. Det visste inte jag, och då har jag ändå adhd och tillgång till Google ;) dvs jag har nog googlat precis allt jag tycker är intressant.
Min oro har varit levern, njurarna, bukspottskörteln och gallan. Sen som bonus tarmar och magsäck såklart men aldrig känselbortfall.

Sjuka är att jag börjat få någon typ av känselbortfall i mitt lår när jag står rakt upp och ner och sminkar mig. Misstänker att det är en nerv som kommer i kläm kom mitt tidigare diskbråck. Men nu har ju n ny rädsla öppnats. Tänk om jag druckit sönder mitt nervsystem? Hehe hoppas verkligen inte det. Kom aldrig så långt igår kring om det var reversibelt men ska kolla det sen.

Den där polletten som jag skrev nästan trillat ner vinglade till lite till med den kunskapen. Kul kul kul.

Jag har oxå noterat att jag haft extra mycket ångestpåslag/stresspåslag i kroppen de sista dagarna. Det gör att jag blir lite skakig i händerna. Såklart tanken slagit mig att det skulle kunna vara någon typ av abstinens men detta finns kvar även under längre vita perioder så det är nog bara min gad som spelar kroppen ett spratt.
Som den gör ibland. Mer ofta än sällan nu det senaste.

Ääääänyhow! Nu gled vi ut i tankarna igen.
En dag kvar på jobb sen får jag äntligen vila. Saknar att höra havets vågor och känna solen värma mig. Färger på träd och blommor. Ser mest fram emot fruktshakes man kan köpa vi stranden. Ren frukt som de mosar ihop med is och lite sockerlag 👌 det är så gott.

Ber en liten bön till ödet om att jag inte förstört min kropp. Att jag inte vaknade upp för sent.

Ta hand om er!

Hej! @Denlillamänniskan,
Du är duktig och bra ska du veta.
Kämpa på kompis!

Alkoholdjävulen anföll mig brutalt i källaren. Hade just kastat soppåsen och tagit mig en liten promenad i dagsljus och kände mig nöjd och glad. Tänkte att man skulle börja göra lite service på en cykel inför våren. Hade för avsikt att byta framdäck på hojen. Plockade av det gamla uttjänta däcket utan problem och skulle montera ett nytt. Men var sedan promenaden igår rätt orkeslös.

Det var totalt jävla omöjligt att en få på det nya däcket ens på den ena sidan av fälgen. Man kände sig totalt värdelös. Då kom direkt en känsla av akut alkoholsug som en blixt från klar himmel. Tanken var direkt. Faen den som hade haft en starköl nu!

Känslan var så stark att det inte var riktigt klokt. Men förstod ju direkt att det var bokstaven L som i ledsen eller missnöjd i den välkända bokstavsbeteckningen HALT som spökade. Man har ju alltid genom åren haft en del ”stärkande” drycker till hands vid sådana där kraftprov. Hade det funnits några öl i källaren så hade man varit helt körd alltså.

Men tog då och sket i det hela och tänkte att det där jävla cykeldäcket kan man väl brottas med nån annan dag när man är mer utvilad liksom. Sitter nu och dricker en kall julmust och tar igen mig efter alkoholdjävulens hemska anfall och alkoholsuget har nu i stort klingat av. Men visst var det en varning om att man inte alls är utom fara för att göra bort sig helt om man inte tänker sig för. Skulle aldrig nånsin våga gå in på bolaget som vissa gör för att köpa alkoholfri dryck.

Kämpa på vänner!

Jag behöver tröst.

Jag har inte så bra kunskaper om hur man bara lever, istället för att snurra runt i ekorrhjulet av prestation och belöning.

@Obelix Jag förstår att du också slutade vid nyår. Visst är det jobbigt, men man måste fokusera på allt bra som det innebär att skippa alkoholen. Fortsätt att skriva här, det är många som är i samma situation som du. Tillsammans hjälps vi åt att bli nyktra!

Jag kom på att jag borde göra en liten dagboksanteckning för eventuellt framtida bruk.

1. Jobbet funkar inte idag. Jag skjuter upp surdegarna och det jag faktiskt gör blir inte gjort med den kvalitén som jag brukar leverera. Jag har ett möte om mindre än en timme som jag inte speciellt road av, jag funderar på om det är det som spökar. Å andra sidan känner jag rätt så mycket abstinens idag och det påverkar definitivt.

2. Jag har haft problem med sömnen de sista dagarna, och jag kom precis på varför! När jag känner ett kraftigt sug har jag druckit kaffe. Det har blivit mycket kaffe de senaste dagarna, inte konstigt att jag har svårt med sömnen! Jag ska inte ersätta ett beroende med ett annat, även om kaffe är mycket bättre än alkohol. Jag ska prova med varannan kopp te istället och se om jag sover bättre.

3. En liten oroande sak hände idag. Jag var ute och skottade snö. Det är en aktivitet som jag normalt sett inte har några som helst problem med, men idag blev jag alldeles skakig och nästan lite illamående. Ungefär som man tagit i för mycket på motionscykeln eller i löpspåret. Inte för att jag motionerar överdrivet mycket, faktum är att jag helst undviker alla former av motion, men ni förstår vad jag menar.

Även idag ska jag vara nykter. Bara idag.
Jag söker nu min tillflykt till en högre makt, eftersom jag inte kan tänka ut något smart.

Varit uppe tidigt som vanligt. Haft lite fysiskt pyssel utomhus och gick sedan en sväng med hunden.
Har igår kväll ytterligare informerat mig om beroende och dopamin, eftersom jag gillar att lära mig saker om människan och hjärnan. Försöker sedan koppla ihop det med mig själv så att det inte bara stannar vid ord, utan också blir en förankrad handling av det hela.
Blev klar över att jag dricker för att stärka och förbättra ett redan pågående dopaminpåslag. Så drömläget för en dryckeskväll är följande; Först fysisk aktivitet och/eller göra nytta. Nöjd och tillfreds gör jag sen en god middag och spar där inte på fina råvaror och vacker presentation. Till det hela goda drycker (alkoholhaltiga såklart).
Nästa dag vaknar jag avslagen och med obehag i kropp och själ. Men det gillar jag ju också!! Då är jag sträng mot mig själv; inget softande i soffan utan GÖRA NYTTA och ANSTRÄNGA sig. Det enda jag inte gör är att meditera, för det fungerar inte så bra när man är degig i huvudet. Har under hösten tänkt mig som jag helt enkelt måste "böta" för varje dryckestillfälle. Sen tar det minst en nykter dag, oftast tre, innan jag är i balans igen. När jag känner mig kompetent och tillfreds med tillvaron så är det dags igen!!
Jag förflyttar mig alltså ständigt mellan lycka och lidande och verkar gilla att guppa upp och ned. Lärde mig av gårdagens information att det är så hjärnan fungerar. Minsta lilla lyckopåslag följs av en dipp. Man har trevligt och pratar med folk, på väg hem infinner sig ett lätt vemod. Man äter en glass eller tar en smörgås.... Jaha? Dags för en lätt förnimbar melankoli en stund därefter. Dricker man vin är det likadant; Två glas och dopaminet surrar behagligt i hjärnan. Varför inte ett glas till? Sen är man så dum i huvudet så man bara vill ha ett till....en skvätt till.... Äsch varför inte ett litet glas till? Tills man är smått radiostyrd och tippar i säng. Duktigt som fan att tvätta ansiktet och borsta tänderna också. Ställa undan vinglaset för att slippa se det på morgonen. Det är väl därför jag aldrig lockats av återställare? För jag vill ju genomlida morgondagens plåga, känna att livet lyfter igen. Mitt på dagen säger man till sig själv; Ja, nu vänder det uppåt igen. Bara stånga sig vidare!! Och när du uppnått något eller är nöjd då kan du fira igen!
När jag var ute och gick och fick den insikten, stod livet helt plötsligt stilla. Jaha. Nu återstår tomheten. Jag dricker när jag är glad, för att bli gladare. För att sedan njuta av smärta och olycka....
Det var en insikt som gav total tomhet. Jag kunde inte ens famla efter något trösterikt. Det enda som föll mig in var Zenmunken Masunos favoritord; -I tomheten finns många möjligheter.
Men jag var så paralyserad att jag tyckte hela frasen var som en enda ödslig tomhet. För de av er som är bevandrade inom det buddistiska filosofiska systemet kan det beskrivas som att jag plötsligt stirrade in i såheten och sögs upp av den. Upplösning av jaget där känslor och tankar bara passerar förbi som moln. Stillheternas stillhet.
Ingen glädje i nykterheten. Ingen stolthet. Ingen strävan. Bara total känsla av tomhet.

@Himmelellerhelvette Tack för dina uppmuntrande ord, det hjälper mycket att prata med människor som faktiskt lyckats ta sig ur beroendet. Insikten att jag måste bli permanent nykter börjar så smått sjunka in, men jag är inte där än. Just nu tar jag en dag i taget, och målet är att klara att hålla mig nykter i januari. När månadsskiftet kommer ska jag utvärdera hur jag mår och kommer säkert att ta mig an februari också. Längre än så varken vågar eller vill jag tänka. Bara tanken på att sluta permanent får mig att känna ett kraftigt sug! Jag ser det som ett experiment och en utmaning just nu. Klarar jag att hålla mig nykter? Jag SKA klara av januari!

Vad det gäller läkaren har du helt rätt, men jag är fortfarande sur för att han ännu inte upplyst mig om att mina PEht-värden kan leda till indraget körkort. Jag bor bokstavligt talat där vägen slutar och är helt beroende av mitt körkort både för att klara vardagen och jobbet. Utan mitt körkort förlorar jag min inkomst och livet kommer att rasa samman. Till saken hör också att jag aldrig någonsin kört bil med alkohol i kroppen och skulle inte få för mig att göra det heller. Å andra sidan var PEht-testet det som fick mig att ta tag i min situation, och förhoppningsvis kommer jag att vara tacksam för det någon gång i framtiden.

Jag kan tänka mig att Trafikverkets regler om förmodat missbruk får många som verkligen behöver hjälp att inte ta steget och söka hjälp hos sjukvården. Det gör mig både ledsen och upprörd att man inte kan få installera ett alkolås i bilen vid ett förmodat missbruk. Istället dras bara körkortet in utan pardon. Tidigare funderade jag själv på att söka hjälp för mitt missbruk, men om jag hade känt till reglerna hade jag aldrig i livet tagit det steget. Nu löste det sig ändå tack vare att läkaren la in ett PEth-test utan min vetskap.

17 månaders nykterhet är fantastiskt, det är verkligen starkt av dig! Stödet här inne på AH är otroligt viktigt, att faktiskt få prata med människor som klarar av att hålla sig nykter hjälper väldigt mycket. Än en gång, tack för ditt stöd!

Tänk vad skönt det är att få vara sig själv och inte tvingas att berusa sig för att man kanske känner sig vara lite annorlunda än många andra i det så kallade ekorrhjulet. Det är väl det att kunna våga vara sig själv, som kanske är det som särskiljer den ena människan från den andra så att säga.

Borde nog fila på en musikkomposition lite senare idag känns det som. Har märkt att skrivandet tar en hel del på krafterna konstnärligt sett och har minskat min produktionstakt när det gäller att göra instrumental musik som är min favoritsysselsättning. Men samtidigt så är ju förståelsen för sig själv en viktig del att jobba på i läkeprocessen för att kunna gå vidare som nykter här i världen.

Minns nu när jag sitter vid köksbordet och tänker helt fritt utan en degig och seg hjärna indränkt i alkohol på att min alltid helnyktre far, tror jag det var, som sade som så här: ”De flesta föds som original och lämnar till sist denna värld som en kopia”. Det är nog inte så värst många som vågar sticka ut från mängden kan man tänka...

Känner nu att man nästan är lite av en rebell på något sätt som börjat tänka nyktert för kanske första gången på mer än en trettiofem år eller nåt sånt. Trodde länge att jag var fri när jag inte var nykter, trodde att jag behövde alkohol för att fungera, men det var ju bara ett självbedrägeri och slaveri att inte kunna klara av vardagen utan en massa onödiga och hälsoskadliga drycker.

Måste säga att man är bra tacksam för att man började att arbeta med sig själv på det här forumet och därmed analysera sitt eget tänkande på djupet så att säga och inte bara fortsätta att gömma sig bakom en bedövande och ångesthöjande mer eller mindre ständig humör-sänkande berusning. Förstår att man nog har mycket tankelåsningar att bearbeta för att psykologiskt må bättre.

Sov efter gårdagens ansträngning och promenad rätt dåligt i natt. Somnade strax före klockan 24:00 och sov en timme drygt och var upp och vandrade runt i lägenheten en stund. Tog en banan och ett glas mjölk då, sedan så sov jag nog fram till fyratiden. Låg sen och vilade ett tag till och sov en timme till och så där.

Vaknade och somnade om vart annat men kände ingen stress över det störda sömnmönstret, då jag nu tänker som så att, finns det inget man måste göra eller nån tid att passa så spelar det ju ingen roll om man råkar vara lite trött.
Ska nog faktiskt göra som jag skrev tidigare idag och ta och klä på mig och gå ut med soppåsen som har stått i hörnet och stört mig en bra stund liksom.

Förstår att många nog tycker att man tänker lite för mycket kanske. Men det bryr jag mig inte om. För det finns då ingen annan än jag som kan styra mitt eget inre skepp på tankarnas ocean liksom. Tänk, det är allt bra att kunna skriva av sig lite och inte bara låta tankarna mala på inne i skallen. Det tar jag mig faktiskt en slurk med alkoholfri äppelcider på.

Ha det gott!

Jag hann inte se hela utan var tvungen att pausa precis när tjejen börjar prata om känslor.....
Ska se färdigt senare.
https://www.svtplay.se/video/KVAWqk4/lerin-pa-lofoten/1-kraschen?id=KVA…