Senaste kommentarerna i forumet

@marshmallow11 Det är en speciell känsla när man närmar sig 3 månader. ”Gör JAG det här?” Så bra jobbat🥰

Den 10 oktober 2023 så drack jag min sista vinbox. Det är alltså snart 3 månader sedan. Jag har bestämt mig för att vara nykter 3 månader till. Behöver ta det i etapper. Motivationen svajar rejält nu vissa dagar. Senast idag åkte jag förbi systemet och var sugen på att gå in. Men jag stoppade mig! Det skulle ju bli att jag häller i mig allt och sitter sedan och deppar själv i soffan, på en tisdag. Hälsan är så mycket bättre nu så blir så trött på att hjärnan tycker om så bara för en stund att det vore en god idé att dricka.
Det är väl det där ständiga bruset i huvudet som jag vill ha tyst på en stund men dagen efter en fylla så har bruset ökat 100 gånger. Har jag en dålig dag nu så kan jag iaf träna eller ta en promenad. Det händer ju inte om jag är bakis. Jag har snart 3 månader i ryggen, det ska gå mer 3 till!

Jag tror att man måste bestämma när man ska sluta och sen inte ändra startdatum. Lyckas man inte då, utan skjuter stoppet framåt, rekommenderar jag att söka vårdstöd. Det finns bra mediciner som kan hjälpa en på traven. Istället för vin idag, ta och ät något gott och vila en stund. Suget går ibland över då.

@snö_flinga Håller helt med. Jag tycker det känns väldigt skämmigt och på ett intellektuellt plan är jag ju helt medveten om att detta inte kan fortsätta. Nu har jag två dagar och är inne på den tredje utan alkohol. Det har gått bra och jag är inte jättesugen, men just idag har jag tillfälle att dricka och är nu i valet och kvalet. Jag vet att om jag avhåller mig en vecka kommer jag känna mig piggare och gladare och redan nu känner jag mig mindre svullen och mer alert. Ändå går jag och funderar på om jag inte ska köpa hem en flaska och lova mig själv att jag bara ska dricka den. Vilket ju i sig är alldeles för mycket.

@Jan.3. Grattis till två år. Kul att du tittar in! Måste erkänna att jag inte har tränat på att vissla. Fast det borde jag!
Bara en lycklig människa visslar. Och nu är jag i alla fall nykter och oftast gå gott humör.
Ska se om jag provar idag. Visserligen kallt ute, men hemma är det för lyhört... :)

@Me Jag minns dig och tycker att det är fantastiskt att du klarat dig så bra till slut. Många kramar till dig och jag hoppas att du når hela vägen fram den här gången. Det känns så.
Och så fint att du kan stötta ISE samtidigt. Lycka till med allt! :)

@Smillans Låter fantastiskt att jeansen var för stora ! Bara det är ju ett lyft.
Det som är bra med forumet är ju att man kan använda det till det man vill och behöver. En del skriver om allt möjligt som händer i livet, en del fokuserar på alkoholen, men det verkar finnas både plats och intresse för både och. Inget är rätt eller fel och det verkar fungera för många. Så skriv om det du känner för, det blir bra. :)

@Varafrisk Snart ett år!!! Tjohoo!
Hoppas du kommer på något härligt sätt att fira. Mitt ett-år infaller den 25 februari. Kanske ska jag beställa massage. Älskar massage och blev inspirerad av det du skrev om taktil massage...
Hoppas du får vila ordentligt nu och samla krafterna.
Kramar! :)

Kikar in på eftermiddagen och säger hej till alla i kaffestugan! Varit fullt upp idag med långpromenad med en vän. Så skönt att inte känna sig seg för att man intagit för många enheter dagen innan.
Nu skapar vi en bra tisdagskväll!

Hej vinäger! Så glad att se att det går bra för dig! Jag trodde aldrig något annat.
Jag har nytt nick nu men var tidigare en plugghäst *hint hint*.
Ville bara kolla in och se hur det var med dig. Är ju dig och Sisyfos jag minns mest.

Grattis till över ett år nykter! 🥳

Kram 🌸

@Cinamon Bra tänkt hela vägen. Se till att behålla lugnet och sitt tungt i sadeln, så kommer allt att lösa sig med tiden.
Skrivet av före detta ryttaren Amanda :)

Vill bara hoppa in och säga hej från en tidigare plugghäst till ett nytt nick pga är hemligare nu 🤓

Läst igenom tråden lite lätt och jäklar vilken diskussion det kan bli 😅
Hoppas du/ni mår bra!
Kram 🌸

@Stoppnu Välkommen hit! Här kan du skriva av dig och få stöd och pepp.
Varför du dricker är såklart svårt att svara på, men det är många här som har eller haft andra problem än själva drickandet. Men det är inte omöjligt att sluta dricka alkohol för det. Snarare blir det lättare att ta itu med de andra problemen senare...
Det jag tänker på dock är att du skriver att du inte kan ta stöd från familjen.
Det låter svårt. För vi behöver ju alla någon att kunna dela våra tankar med. Inte heller är det troligt att det inte märkt något. Kanske de bara inte vill säga något?
Att smussla och ljuga mår man inte heller bra av. Många som har ett beroende känner en stor skam, men oftast är det vi själva som är de hårdaste. Andra kan ofta ta det hela lite mer "normalt".
Jag tycker du ska överväga att prata med någon närstående (åtminstone en vän). Kan du det så kommer du att känna dig lättad. Skammen försvinner också ganska snart, när man slutar dricka. Det är ofta alkoholen som ger dig ångest. Samtidigt blir det ett hinder för fortsatt drickande, när man bestämt sig och berättat.
Men går det absolut inte får du använda oss som bollplank :)
Välkommen som sagt, du är inte ensam i detta! :)
Skriv och läs mycket här, det hjälper de flesta. :)

Tackar! Jag kommer ihåg i början (typ under första halvåret) att jag var inne och läste på forumet stup i kvarten.😂 Var bara tvungen att se om du @Se klart hade skrivit något. ❤️

@Himmelellerhelvete, jag såg så klockrent att du var starkt beroende, och att det var alkoholdjävulen som lurade dig till att tro att ”så farligt är det inte”, ”jag kan nog dricka kontrollerat”. ❤️ Jag kunde inte låta bli att skriva det rakt av.😅 Som tur är så vann du över alkoholdjävulen! Väldigt många som aldrig gör det tyvärr.

Kram

Så vad ska man reflektera om idag?
Håller på att packa för Thailand och gick igenom medicinskåpet så jag får med mig rätt mediciner och Alvedon och så. Typisk bra sak att ha Dimor med sig tex. Men hittade även gömmorna naltrexone tror jag det heter. Tror jag Fixk det utskrivet 2010, så det lär vara utgånget. Men tänker att jag har tillräckligt för en månad så varför inte. Om det hjälper mig med placeboeffekt eller om det faktiskt hjälper under resan spelar mindre roll så jag packade ner ett packet och tog ett piller nu med. Hade varit så jäkla skönt om den där gremling moode inte dyker fram efter två glas. Nu tänkte inte jag dricka i Thailand men med att precis fallit på målsnöret i helgen så vill jag minimera chansen helt enkelt.

Waj not. Det blir bra.

Inte tänkt på så mycket idag eller reflekterat. Packar lite, jobbar lite och städat lite sporadiskt i pö om pö. Ska laga mat och färga håret i em tänkte jag. Sen är det ännu en arbetsdag avklarad innan semester. Meeeeen vem räknar? 🙆‍♀️

Ta hand om er!

Jag vill inte längre vara utom kontroll. Vill inte behöva smussla med flaskor. Inte känna smaken av alkohol i munnen. Vill känna mig fri, att jag har kontroll och har valt att inte dricka.

Nästan ett år sedan jag skrev sist, vet inte om det finns någon kvar som läser längre men det har blivit som min dagbok. Jag hoppas folk kan läsa och känna att dem inte är ensamma.
Uppdatering kring mig:
Jag fortsatte dricka, mycket. Kunde inte sluta egentligen. Sommaren kom och min sambo skulle arbeta i en annan stad, för mig innebar det att jag kunde dricka hur mycket jag ville utan konsekvenser. Jag hann vara ensam i 2 dagar innan jag råkade ut för en olycka. Jag hade varit på jobbet, och skulle inom affären. Där inne svartnar allt och jag trillar ihop. Får tillbaka medvetandet någonstans i ambulansen. Jag blev inlagd några dagar för undersökningar, och undersökningarna fortsatte flera månader. Jag fick ett krampanfall, förmodligen inte kopplat till mitt drickande på något sätt, men det hände. Efter detta började jag lida av grov panikångest, den kom som från ingenstans. Jag kände varenda hjärtslag, kunde bli yr även om jag bara satt still. Det utvecklades till att jag inte kunde bli lämnad ensam i ens 5 minuter utan att få en panikattack. Jag jobbade inte mer den sommaren, och drack inget heller. Hösten kom och jag hoppade av skolan då jag fortfarande mådde skit och trodde jag skulle dö varje dag. Jag började i kbt och fick lugnande utskrivet. Har blivit erbjuden antidepressiva men försöker hålla mig från det (som vi alla vet nu är jag ju en beroende människa, och vill inte fastna för något mer). För att göra en lång historia kort är det nu januari. Jag har druckit sedan min olycka, men kan nog räkna dem gångerna på en hand. Panikångesten jag fick och som jag fortfarande tampas med efter mitt krampanfall är det värsta jag varit med om i hela mitt liv, och än är det inte över. Men jag är samtidigt tacksam, för det fick mig att sluta dricka. Jag blev rädd för alkohol såväl som koffein och läsk. Jag gick som sagt i kbt och håller på att träna bort min rädsla för livet. Jag kan dricka utan att bli för rädd, jag gjorde det senast på nyårsafton. Jag drack och blev riktigt berusad. När jag vaknade upp 1 januari, bakfull och ångestfylld lovade jag mig själv ett nyktert 2024. Jag jobbar fortfarande på att få ordning på mitt liv, lära mig hur man lever även om man är rädd för precis allt, att leva när det känns som man sitter fast och inte kommer någonstans - samtidigt som livet för alla andra går vidare. Några av mina vänner tar examen från universitetet nu i sommar. Själv har jag vuxit fast och vågar varken arbeta eller studera (bortsett från distans). Jag vet att många andra lider av samma sak som jag gör, och jag vet att jag inte är ensam egentligen - men det känns väldigt ensamt. Jag har alltid trott på att det finns en plan för alla, om det så är en gud som gjort den planen eller någon/något annat vet jag inte, men jag tror att det finns en plan och ett syfte för oss alla. Jag har nog bara hamnat i en identitetskris nu kring vad planen för just mig är.

Det var min lilla uppdatering. Jag ska försöka att inte vänta ett år innan jag skriver igen. Till er som läser detta och kanske även följt min tråd, tack för allt. Allt ni skrivit och att ni på ett sätt bara funnits där. I denna tråden känner jag att jag kan skriva helt ofiltrerat utan att bli dömd. Tack❤️

Jag vill försöka hitta en väg fram i detta. Varför dricker jag? Om jag förstår det kanske det blir lättare att hantera.

Jag jobbar hemifrån och dricker på morgonen. Har familj som inte är hemma på dagen. Mannen vet inget och av olika skäl kan jag tyvärr inte ta stöd av familjen. Jag måste dessvärre fixa detta själv.

Grattis allra bästaste och finaste@Surkärring 🥳❤️ Dagarna bara flyter på💪🏻

Vilka konstiga reaktioner😳Jag tänker att vi som inte dricker är en vinst för oss själva, familj, vänner, arbetet osv. Då tänker jag på att vi får tillbaka vårt liv, familj, vänner, arbete kan lita på oss. Men! om det vill sig riktigt väl då kanske vi även kan påverka ngn annan på ett omedvetet vis att dricka mindre. Min man dricker nu för tiden nästan ingenting och han uttrycker heller ingen saknad över det.

Kram😍💫

@Cinamon
Känner igen mig i det du beskriver.
Har så svårt för att inse att jag inte kan dricka.
Hade en längre nykterhet 2022 efter det känns det som en omöjlighet. Faller varje gång en kort tids nykterhet.Nu kan jag inte ge upp.

@Denlillamänniskan Bra liknelse! Tänker osökt på min åttamånaders storpudelvalp. Han kan bete sig illa hela tiden om jag tillåter honom. Istället för att tillrättavisa honom försöker jag förekomma - så att han gör rätt saker. I det ingår kompostgaller och stängda dörrar, glasögon på oåterkomligt ställe etc. Du behöver en sådan plan för din inre apa!

Kram 🐘

@Grävling Ha, ha! Det där med korkade fulla människor och ens egen insiktsfulla fullkomlighet kan jag tydligt relatera till! Tyvärr också oplanerat firande som inkluderar alkohol. Jag har ännu inte hamnat i situationen där jag är inbjuden till firande som inkluderar alkohol, men personligen har jag en idé om hur jag jag ska hantera det när det väl dyker upp (vilket det kommer att göra). Eftersom jag ännu inte är mogen att offentligt erkänna mina problem med missbruket kommer jag helt enkelt hitta på en ursäkt för att inte gå på firandet. Därmed utsätter jag mig inte för en stor risk för återfall. Vad det gäller det närmre umgänget är jag ganska säker på att de allra flesta har sett och förstått mitt missbruk, och i de fallen kommer jag säga som det är - att jag inte vill utsätta mig för en miljö där det finns alkohol. Det är lite som att rycka av ett plåster, det gör ont för stunden, men blir så mycket bättre i längden.

Trist med ryggsäcken! Jag bestämde mig redan innan jul att den 1/1 var startskottet och i mellandagarna rensade jag ut all alkohol som fanns i huset. Inom parentes sagt var jag på fyllan när jag gjorde det, annars hade jag nog gömt undan några flaskor för säkerhets skull. Jag hoppas att jag fick bort allt, jag vill verkligen inte stå inför samma situation som du. Verkligen starkt gjort av dig att inte korka upp!

Vad det gäller ”de vita knogarnas nykterhet” är det just det jag gör nu. Jag tror, hoppas på och räknar med att det kommer att gå över ju längre jag håller upp. Just nu är mitt mål att klara av januari, sedan ger jag mig på februari. Mars tänker jag inte på. Nu är vi inne på dag 9, och vi har klarat av det så här långt båda två. Imorgon är det dag 10!

Man kan inte bara sitta inne och isolera sig i evighet för då drunknar man ju till sist i sina egna depressiva nedstämda tankar. Detta självdestruktiva sätt var väl även en del i att man hamnade i alkoholmissbruk som man gjorde, och det höll ju kroppsligt sett på att ta livet av en. Så nog är det rätt som ni säger att man måste låta kroppen få lite motion. Hörde ju även någon podd där en predikant liksom snackade en massa om vikten av att vara i rörelse om man inte bara i anden liksom ska stagnera eller vad denne talare snackade om i minst tio minuter.

Har nu gjort som du @Denlillamänniskan skrev nyss och faktiskt öppnat fönstret och andats in frisk luft en bra stund och skådat upp mot himlen. Såg till och med en glimt av solljus. Fick då en inre impuls om att det kunde vara en bra ide' att gå en lugn promenad ned till stan för att kanske köpa nya kolsyrepatroner till min bubbel-vatten-maskin. Är nog faktiskt lite som @Lora talade om igår rätt målstyrd fast jag nog inte har tänkt så värst mycket på det tidigare så att säga.

Just nu har jag fast jag är rätt så trött en längtan efter att vara lite duktig och ta mig iväg till fots för att besöka staden. Har inte det minsta alkoholsug heller så det borde förhoppningsvis vara en riskfri aktivitet. Blir man för trött i benen när man kommit till stan kan man ju faktiskt ta taxi hem kom jag att tänka på. Dricker nu i skrivande stund kallt kolsyrat vatten och känner mig ganska nöjd och glad. Stort tack förresten till dig @Andrahalvlek för lite hejarop, då en sådan liten knuff med positiv energi behövs ibland för att man ska orka kämpa vidare som nykter.

Ha det gott mina vänner!

Fördelen med att se att lusten att dricka som att det är den inre lilla apan som tjatar och hoppar runt, är att man ju själv är apskötaren. Man kan ta kloka beslut som gör både apan och en själv nöjd.
Om jag skulle se det hela som att jag förlorat mot en elak clown, en alkoholdjävul eller blivit outsmartad av en psykopat, så är det lätt att slå på sig själv för sin dumhet eller att ställa sig i offerroll.
Genom att se sig själv som den vuxna som tar beslut, men samtidigt gör apan nöjd och lugn är bättre.
Till exempel så fick apan bestämma härom dagen när vi var i butiken; Det blev inte bara mjölk som jag bestämt att köpa, utan en hel kasse med naturgodis, snacks, två sorters god glass och en låda konfekt. Apan fick välja och det var extrapris på många av varorna och jag hade råd. Bra deal!! Tur att apan gärna hänger med på promenader också.