Senaste kommentarerna i forumet

Hejsan! @Carisie. Ha! Smink. Va är de' för nåt!? Här är väl det mest avancerade i skönhetsmedel, lite flytande tvål och vatten och vid bad och dusch en aning schampo, och kanske billigaste balsam för de hårstrån som hänger kvar på knoppen om det nu nån gång lyxas till något så förskräckligt. Tänk, Du har då humor du. Nåt som faktiskt piggade upp en trött dystymiker en aning.

Har nyss sovit ett par timmar denna eftermiddag och drömt en del. Faktiskt inte om alkohol utan om gräddglass och även smörgåsar med rejält stark och lagrad ost på. Tänk, magkänslan den sover då inte utan ringer i matklockan och talar om när det är dags för mellanmål och väl att vara duktig gå och handla.

Men jag är så himla trött så att det får nog bli en smörgås med mjukost i stället tror jag. För jag har ju det mesta i matväg i kyl, frys och skafferi. Förutom väl mjölk som det kanske vore bra att ha hemma till morgonchoklad. Kanske dags för nån frysrätt och läsk eller nåt sånt där funderas det nu på. Får väl se vad man orkar att hitta på.

Ha det gott kompis!

Hej.
Bättre dag, varit lite off ...
Har tankat lite förståelse samt rått om mig själv extra mycket några dagar. 💪😇

Emellanåt "kryper jag in i ett hörn", och lyssnar på poddar.
Lyssnade nyss klart "Så djupt i skiten satt vi" i Podden "Toppar och dalar - om livet, bipolär sjukdom och Alkoholism". 👍

@Faith välkommen tillbaka och tack för att du delar med dig av det svåra som hänt och händer dig.

Det märks verkligen att du har en enorm omsorg om dina barn och fullt fokus på att hitta en lösning som blir bra för dem. Du har så kloka tankar kring deras behov, att de inte ska behöva vara själva med en instabil pappa, att de ska få växa upp i trygghet och med sunda vuxenrelationer runt sig.
Du är rädd för att lämna för att du ser en risk att dina barn får det sämre då. Och samtidigt blir de kvar i allt det som händer här och nu om du stannar.

Att leva med hot och våld är något som ingen ska behöva vara med om, varken du eller dina barn. Vi vet att barn som bevittnar psykiskt eller fysiskt våld tar skada av detta och riskerar att utveckla psykisk och fysisk ohälsa. Att utsätta någon annan för våld när ett barn är närvarande är numera även betraktat som att begå ett brott mot barnet.

Som vuxen kan det vara svårt att ta sig ur sådana här situationer på egen hand. Efter en tid blir våldet normaliserat och man anpassar sig på olika sätt. Det är verkligen en styrka att du skriver här och berättar, det tänker jag kan vara ett viktigt första steg för att komma vidare och börja agera. Hur ser ditt stöd ut kring det här? Finns det någon runt dig som vet om läget?

Det finns professionellt stöd att få, och du har fått en massa konkreta tips från andra användare om var du skulle kunna vända dig. Vad tänker du själv om det? Vad skulle kunna vara ett alternativ för dig just nu?

Ta hand om dig,
Jenny på Alkoholhjälpen

@Carisie Förstår att det känns motigt att gå till jobbet när du ”slutat i huvudet”. Den sista tiden kan verkligen vara dryg, men vips så har tiden gått😁. Vad härligt att du får komma till en ny miljö där du får se dagsljuset. På vintern är det ju mörkt när man åker till jobbet och mörkt när man kommer hem och då får du ju i alla fall se ljuset på jobbet på dagen. Det är också fint att få se när årstiderna skiftar.

Ja, du är ju fenomenal på att hålla nollan! Du har väl erfarit hur skönt det är att vara nykter och att dricka inte är så värdefullt längre. Alkoholens dragningskraft sitter nog mest i huvudet och i alkoholromantiken och när man blivit alkoholberoende. Jag har aldrig varit så glad, positiv, driftig, engagerad, balanserad, uthållig, ödmjuk, kärleksfull och med medkänsla som nu, som helt nykter i snart 3 år! Och det beror ju på att jag inte bedövar mina sinnen med alkohol och att jag kan behandla och använda min hjärna som den är skapt till. Dessutom också göra en inre, spännande, nyfiken och utvecklande livsresa med mina nyktra och fräscha sinnen, och upptäcka livet ur andra perspektiv😁.

Ha en fin dag på jobbet! Snart är det slut och något nytt tar vid. Spännande! Kram❤️

@Flarran Hej 👋🏼 Vad kul att du "bara" tittar in 👀 Du är välkommen när du vill och att skriva vad du vill - här är det högt i tak 🏠
Nollan känns väldigt stabil - som om den var fastgjuten i betong & stål men det vet man ju att man måste arbeta aktivt på nykterheten och inte ta den för given. Men att känna en stark trygghet i "the power of the nolla" kanske kan få en att möta ett känslomässigt nederlag med något större kraft så att man inte halkar ner i diket? Bara en tanke och fundering från mig 🤔 Ha en fin torsdag du med - fast du kanske kör en torsdag "au naturel" - utan smink 😀😉

@Ny dag Grattis till 30 nyktra dagar! 🥳🥳🥳

Kram 🐘

@Carisie Hörs jag så mycket!😂. Det är bra att du vill skriva, det är så värdefullt och kan betyda mycket för andra. Jag känner också att det är meningsfullt att vi stödjer varandra här, det är ju liksom vi här som skapar innehållet.

Det är verkligen härligt att odla. Nästa år ska jag bla satsa på mer zucchini, gjorde test detta år men behöver hitta en bättre plats. Sockerärter ska jag också odla mer av, de var supergoda! Det har sina fördelar med både hus eller lägenhet, men med hund är det skönt med tomt där de kan gå på morgonpink och kvällspink😂 och att bo nära skogen på promenad med dem. De är duktiga på att gå fot utan koppel hemma, men asjobbiga i koppel på stan😅, vill inte riskera något utan koppel där med alla bilar och stadsfåglar. De har ju inte riktigt lärt sig att gå i koppel, lantishundarna😂. Våra hundar får också tablett som gör att fästingarna dör när de sätter sig fast på dem, men de kryper omkring i pälsen först och vid gos får man själv lätt dem på sig😝.

Det gick bra att springa på lunchen. Compeed är knepigt på stortån, men har lyckats göra en bra lindning med steril kompress och tejp. Ja, blåsor är besvärligt och gör ont! Jag är rätt bra på lindning, bandage och plåstra om, kanske skulle jag blivit sjuksköterska😁. Har haft öppna sandaler med värsta lindningen på stortån till jobbet, men nu är det bättre och jag kan göra ett mindre paket på tån. Låter som en bra plan att maken pluggar till sjuksköterska, då kan ni bo precis var ni vill!

Ha en fortsatt bra dag och nysminkad på jobbet❤️

Hejsan! @Carisie, Tittar bara in en sväng och såg att du tuffar på som vanligt vidare mot Nollköping C, med nollan stadigt i bagaget så att säga. Det är bra gjort, fortsätt så kompis.

Ha en fin torsdag!

God dag 🌏🌤️
En otroligt vacker och solig dag som ska spenderas i bunkern. Det känns motigare för var dag och gå dit då jag liksom redan "slutat i huvudet". Det tar också emot att bege mig in i lokaler vars fönster vetter mot två innegårdar med endast några meter till nästa husfasad - det blir så mörkt 🌚 Lyckligtvis är lokalerna på mitt nya arbete på 7:e våningen med utsikt över byn och det kommer att hjälpa mot den trötthet som brukar infinna sig på vintern. Att jobba i bunkern är som att jobba natt typ 😂.

Jag hoppade över kvällsavstämningen igår (om någon saknade den) och ägnade mig åt världen utanför cyberrymden. Sanningen att säga så var jag så trött när jag la mig och tycker själv att jag är tråkig när jag bara skriver noll 0️⃣ typ. Men till er som bitit ner naglarna till armbågen och hållit andan i väntan på min kvällsavstämning - ni kan slappna av nu - det blev en nolla 0️⃣ igår också 😂.

Som jag skrev till Vårfrun så tänkte jag bjuda omvärlden på ett sminkat ansikte idag så nu ska jag ta fram målarlådan och hoppa in i kakelsalongen och börja måla (det brukar ta 10-20 min) 💄💃🏼👩🏼‍⚕️

Hoppas alla har en skön dag. Nollan håller jag även idag för friden skull på arbetet - kan bli stökigt annars 😉.
🩵

@vår2022 Hej 🙌🏽 Alltså känn ingen press men det MÄRKS verkligen då du inte är här. Ibland känner jag också att jag nog bra ska läsa men sen blir det lite skriva ändå förutom igår då jag aktivt struntade i att ha kvällsavstämning.

Mina två lediga veckor är ÖVER ...men det känns lite som att jag borde ha en veckas semester efter semestern 😉. Det påminner mig om när maken & jag var på långresa och bröt semestern på vår tropiska ö till fastlandet i samma land i 4 dagar. Vi tog semester från semestern 😄. Det där med blåsor alltså 😕 hjälper inte Compeed hjälper inget känns det som. Maken har nya skor på jobbet nu och har dragit på sig en blåsa nedom trampdynan på "pektån" (eller dig II som vi i vården skulle uttrycka det) alltså över första leden - jättekonstig (och ont)!!!

Ja vi är ju så duktiga på "win-win mot svinn" så vi har en tendens att fylla frysen. Imorgon ska jag tömma det sista proteinet till middag och göra sushi. Det blir den sista middagen jag äter hemma den här veckan då det byttes till kvällspass över helgen. Ja lägenheten är ju STOR 😅 det kan nog inte beskrivas bättre. Visst är det härligt att odla! Jag är mer och mer inne på att bo i hus men då kommer det (o)praktiska. Jag får jobb var som helst - men maken? Han borde plugga till sjuksköterska så kan vi bo i hus om tre år när han är klar med studierna 😂. Vill också ha hund då jag är uppvuxen med djur men fästingarna är ett aber. Svärfar matar hunden med nån fästingtablett och hon har ta mig tusan inte en enda (Golden).

Tiden rinner iväg och den här tanten har tänkt att bjuda omvärlden på ett sminkat ansikte idag så det är bäst att jag beger mig ut i kakelsalongen och börjar måla ☺️

Hoppas du får en bra löpprunda och en fin dag.
Kram ❤️

Ett nytt lager under en tidigare insikt. Min självständighet och vad som finns där under:

Stå ut. Bita ihop. Genomföra. Klara av. Vända andra kinden till. Jämka. Pussla. Få saker att gå ihop. Få saker att fungera.

För någon annan.

Inte gunga båten. Inte känna efter. Inte välja själv. Inte skapa en scen. Allt så att det inte blir obehagligt.

För någon annan.

Vänta ut. Knyta näven i fickan. Bita ihop käkarna. Ytliga andetag. Vilja rasa isär men ändå hålla ihop. Lyssna, le, ge kloka råd.

För någon annan.

Vänta på att det är över. Att festen, mötet, dagen ska ta slut. Att få vila tryggt i ensamheten. Att få sluta behöva göra.

För någon annan.

För runt mig finns en stark sköld av självständighet. Där ingen på riktigt släpps förbi. Ensamheten där bakom kan göra ont ibland. Men den är ändå trygg. Den enda plats jag kan vila på, helt slappna av. Där inget längre behöver göras.

För någon annan.

När allt omkring en brister. Limmet inte längre håller ihop. Leendet har bytts till förakt. Vänligheten till ett skrik. Väntan blir plötsligt ett avgrundsvrål.

När självet inte klarar av att hållas tillbaka längre. När allt har getts, och getts igen.

När inget längre finns kvar.

För någon annan.

Då sätter jag mig där bakom. Kryper ihop som ett litet barn. Tårarna får rinna. Telefonen får ringa. Tömd och slut så vilar jag bakom skölden i det jag hela tiden vet: att jag alltid klarar mig bra.

Utan någon annan.

Så slickas sår i avskildhet. Släpper allt för ett tag. Får vila mig en liten stund, helt utan krav. Energin återvänder långsamt, långsamt. För långsamt för att det ska gå bra. Har aldrig tid att vänta. Aldrig tid att bli hel.

För därute väntar verkligheten och allt som måste göras.

För någon annan.

@Ny dag Grattis grattis till dig!!! 🎊 Du "låter" så glad och energisk. Solen skiner även på mig och jag liksom suger i mig solstrålarna innan det är dags att gå in i bunkern. Det har varit två jobbiga lediga veckor - idag återstår 4 veckor i den här saltgruvan innan det är vidare till nästa 😉 Hoppas promenaden blir härlig.
🩵

@Ny dag Stort grattis till dina nyktra dagar🥳Man blir så glad för varje dag man kan räkna utan A. Vi fortsätter med en dag i taget ha en skön dag😃

@Faith jag blir riktigt orolig för dig och dina barn när jag läser det du skriver.

Min erfarenhet är att ju längre sjukdomen fortskrider desto mer påverkar den alkoholisten. I vårt fall blev tiden då alkoholen var helt styrande rätt så kort, men jag märkte ändå att min mans humör blev mer och mer svajigt. Han skrek och reagerade med ilska oftare och oftare, även när han inte hade druckit.

Efter han blev nykter har han beskrivit det som ett resultat av den enorma inre stress den som är sjuk i alkoholism ständigt bär på. Planerandet för när, var, hur den ska dricka. Skammen för att det blir som det blir. Irritationen för att andra ”står i vägen” för drickandet osv.

Impulskontrollen blir sämre. Personen är inte längre ”sig själv”.

På det du skriver låter det inte som att ni är på väg mot något bättre, snarare som att det skulle kunna spåra ur helt.

Sök hjälp för egen del. Berätta för andra så du har någon att vända dig till om det blir akut.

Förstår så väl att det känns omöjligt att välja annorlunda. Och om du inte klarar att lämna, börja ta små steg genom att öppna upp och be om hjälp!

Håller med @bella70, så här kan du inte ha det! Det är inte din man du ska prata mer med nu, utan andra friska vuxna som kan hjälpa dig.

Verkligen - Ta hand om dig!

Hej! @Andrahalvlek, det var trevligt att du tittade in här idag kompis. En god sömn är då något att verkligen vara tacksam för. Detta då det ger en återhämtning och en gnutta mer energi som en trött dystymiker som jag då verkligen behöver få ibland för att orka stå ut med tillvaron ett tag till alltså. Det känns som att det är dags att börja med en höststädning och att då börja organisera allt på ett lite mer vettigt sätt. För något som tar mycket energi, skapar inre stress och gör mig ofokuserad och sänker humöret helt i onödan, det är då om det är allt för lite reda och ordning på saker och ting.

När jag var överkonsument av alkohol och hade berusning som det enda jag levde för så var väl inte ordning och reda något som var direkt prioriterat liksom. Men har idag varit ut på nätet och läst lite diverse information om hur man kan strukturera upp saker och ting. Tänker ibland på min gamla ordningsamma mormor som verkligen var hemma på det här med att städa och att hålla ordning och reda på olika sätt när det gällde saker och ting. Tänker att det väl är en gåva att kunna städa bort sånt som inte behövs och att kunna få göra detta själv i lugn och ro.

Det enda som jag verkligen har haft som mitt intresse sedan jag var rätt liten har varit musik och jag började tidigt samla skivor samt även att komponera egna små låtar. Spelade först in musik på lite brusiga kassettband och sånt långt innan jag började dricka för att orka leva och stå ut med med min rätt så trista tillvaro. Sade en gång för nåt år sedan till en psykiater att jag väl var trött på allt och tänkte sluta med att lyssna på och göra egen musik. Men fick då rådet att hålla fast vid den grejen då musik visst även var något som användes inom psykiatrin i terapeutiskt syfte liksom.

Men jag har sedan jag var liten lärt mig att jag kan klara mig utan det mesta och inget är väl menat att vara för evigt kanske. Har läst någonstans att man väl ska göra mer av sånt som gör en glad och ger mer energi. Det här året har jag verklig försökt att hitta min väg och tror att jag börjar att kunna det här nu. Har själv gått igenom stora delar av min dystra livshistoria i ett terapeutiskt syfte. Detta då sjukvården inte lyckades att hjälpa mig på minsta sätt förutom att bistå mig med läkarintyg och bevis på att jag inte var i form för att arbeta med sånt som är förekommande på arbetsmarknad eller i skapad form för terapeutisk rehabilitering. Men det hade jag ju förstått själv utan dessa experter.

Det är nog få som har kämpat så hårt med att försöka att se ljuset i tunneln så att säga. Just nu i skrivande stund så låter jag en och samma upptemplåt med instrumental Rock n Roll snurra på i mina hörlurar för att få lite energi för annars så skulle jag nu inte ha det minsta fokus eller ork för att ens orka bry mig skriva denna text. Har tröttnat på det mesta, vet även att det inte finns något som sjukvården har att erbjuda mig förutom kanske nån terapiform för att slå ihjäl lite tid.

Det är väl endast det att jag har en kanske värdelös och barnslig känsla av närvaro av Gud skaparen och det att jag väl kanske fånigt håller fast vid min tro på Herren och att det är han som är meningen med livet och att man ska traska runt så länge det går. Det går att sätta sig över allt och stå ut med det mesta. men nog är man då tacksam för att inget i denna värld är för evigt. Tänker nu nyktert att kunde min gamla mor nyktert ta sig genom livet utan att själv stänga av maskineriet så att säga.

Då vore det väl skam om inte jag också skulle kunna lida mig igenom och fram till det bittra slutet och helt naturligt få lyckan att till sist få dra min sista suck. Brukade väl säga till min oftast rätt så livsglade gamle helnyktre far att jag med mitt psykiska mående säkert blir hundra år minst då jag kroppsligt sett tycks vara rätt slitstark.

Nej, nu så är det väl dags att tänka på att fylla på kroppens maskineri med något vettigt livsmedel så att jag kan få njuta av min tillvaro lite till och kanske kan få lite ork att gå ut med soppåsen i hörnet som det väl är dags att bära ut snart så att säga. Kanske då även ta en underbar liten promenad i lagom raskt takt till matbutiken i kvarteret. Detta för att samtidigt när man ändå är ute passa på att inhandla ett par flaskor mjölk och limpa vilket väl vore mest i linje med det logiska tänkandet.

Ha det gott!

3x10 nyktra dagar🥳 firar för mig själv. Idag skiner solen, jobbar hemifrån och tänker ta en längre rask promenad på lunchen (en del av mina nya vanor). Firar idag att solen skiner och passar på att gå långgrunda. Efter att ha bollat med er här är det viktigt att vara konsekvent och verkligen göra det man föresatt sig. Om det hade varit regn hade jag gått endast 30 min, nu när det är fint väder tänker jag gå åtminstone det dubbla. Aldrig glömma, aldrig ta första glaset!🌱

@vår2022 🙏 Det var tomt utan dig på forumet under några dagar! Jobbigt med blåsa och nya 👟… Upplever också själv att det känns annorlunda denna gång. Vill liksom gå framåt, vill ha det liv jag har när alkoholen är ute ur ekvationen. Orkar inte konsekvenserna och den kemiska ångesten längre. 🥰❤️

@thompa90 Vilken härlig energi du delar med dig av!
Så fint att läsa om din process och hur du hittat till olika insikter om dig själv. Tror många kan känna igen sig i bilden av bergochdalbanan, att det sällan är en spikrak väg att förändra sina alkoholvanor. Stärkande att känna makt över sina egna val, att du kan känna att du bestämmer över ditt liv. Det tror jag kan vara en stor hjälp framåt!

Hej!
Jag har lyssnat inåt och pratat med honom och eftersom han väljer att ta all hjälp han kan få. Berättar och är ärlig med mig så har jag valt ge detta en chans. Alla förtjänar få en ny chans.. sen får vi se utvecklingen. Går den åt fel håll får jag tänka om.
Hoppas du kan komma fram till rätt beslut för dig?
Lycka till!

Jag är en alkoholist som har fått tillfriskna sen 8 år tillbaka. Det jag fått lära mig är att alkoholism är en sjukdom. Dvs tynär jag passerat den gräns där jag av egen viljestyrka inte kan sluta så har sjukdomen ett grepp om mig. Jag har fått lära mig att det är 2 delar i denna sjukdom. Det första är att jag får en onormal kroppslig reaktion när jag dricker. Dvs kroppen skriker efter mer( vanliga människor kan sluta efter två glas med det kan inte jag). Den andra delen är lite svårare att första, den är kopplad till sinnet och man kallar det för en mental besatthet. Har du lovat dig själv flera gånger att sluta, men nån dag eller dagar senare så är det löftet som bortblåst? Där har du mentala besattheten, den totala oförmågan att sluta upp även om man vill. Man kan säga att jag förlorat valfriheten. I det läget spelar det ingen roll för mig vad tidigare erfarenhet säger mig om hur det går varje gång jag dricker, för det har jag glömt bort vid detta lag. Det är som att jag lurar mig själv, och det gör jag för att sinnet är skadat. Även om jag ”kämpar” mig nykter i ett par veckor så löser det inte mitt problem. Detta är också en andlig brist sjukdom, jag mår helt enkelt sämre när jag slutar med alkoholen för problemet finns fortfarande kvar i mig, jag blir rastlös, lättirriterad och missnöjd om jag inte får dricka igen. Men det finns en lösning på detta och det är ett arbete i dem 12 stegen som presenteras i AAs litteratur

Hej @annipanni!

Snyggt gjort med vita månader! Jag är en alkoholist som har fått tillfriskna sen 8 år tillbaka. Det jag fått lära mig är att alkoholism är en sjukdom. Dvs tynär jag passerat den gräns där jag av egen viljestyrka inte kan sluta så har sjukdomen ett grepp om mig. Jag har fått lära mig att det är 2 delar i denna sjukdom. Det första är att jag får en onormal kroppslig reaktion när jag dricker. Dvs kroppen skriker efter mer( vanliga människor kan sluta efter två glas med det kan inte jag). Den andra delen är lite svårare att första, den är kopplad till sinnet och man kallar det för en mental besatthet. Har du lovat dig själv flera gånger att sluta, men nån dag eller dagar senare så är det löftet som bortblåst? Där har du mentala besattheten, den totala oförmågan att sluta upp även om man vill. Man kan säga att jag förlorat valfriheten. I det läget spelar det ingen roll för mig vad tidigare erfarenhet säger mig om hur det går varje gång jag dricker, för det har jag glömt bort vid detta lag. Det är som att jag lurar mig själv, och det gör jag för att sinnet är skadat. Även om jag ”kämpar” mig nykter i ett par veckor så löser det inte mitt problem. Detta är också en andlig brist sjukdom, jag mår helt enkelt sämre när jag slutar med alkoholen. Men det finns en lösning på detta och det är ett arbete i dem 12 stegen som presenteras i AAs litteratur

@Flarran God sömn är verkligen något att vara genuint tacksam över. Man får en helt annan ork att göra mer saker som påverkar ens mående positivt. Du ska göra saker som du får energi av, som ger dig små pustar av förnöjsamhet och tacksamhet. Bara du vet vilka saker det handlar om. Och vet du inte får du prova dig fram.

Låtskrivandet tillhörde på något sätt missbruket, det är kanske därför du har svårt att hitta glädjen i det som nykter? Fotograferandet tror jag mer på. Har du provat att teckna och måla? Att måla av ett fotografi du tagit? Handarbete är nice också. Sticka vantar eller raggsockor? Kräver oerhört mycket fokus, man klarar inte att släppa in andra tankar samtidigt.

Som vanligt öser jag bara på - och du gör precis vad du vill, som du vill och när du vill. Men jag vill påminna om rutiner är bra för då kräver de inte så mycket tankeverksamhet. Man bara gör. Tänkte just på det idag när jag gick morgonrundan med lillprinsen. Direkt upp från sängen och ut. Samma runda varje dag. Jag har yrvaket upplevt alla årstider i över ett år. Så vilsamt. Och njutbart. I det lilla. En pust av förnöjsamhet.

Kram 🐘

@Ny dag Grattis till 4 veckor och strax en månad!🥳. Jag upplever det som att det finns ett lite annat mindset hos dig denna gång. Kanske att du är mer öppnare och pratar om dina tankar när alkoholdjävulen knackar på. Att du attackerar tankarna på ett annat sätt och inte låter dig själv ”lura” dig själv på samma sätt. Kanske att du attackera ett undvikande beteende och tar den andra vägen, ut i ljuset och det smärtsamma och hanterar det, istället för att gömma dig. Du gör det i alla fall så bra!💪.

Ha en fin dag!❤️

@aeromagnus This too shall pass. Jag har haft både hälsporre och svåra problem med artros i båda knäna. Där och då har jag tänkt: Ska det vara så här nu? Men nej, det ska det inte. Hälsporren försvann av sig själv, enda åtgärd bra skor med inlägg. Jag är plattfot, du också sannolikt. Senan fram till hälen blir ansträngd och inflammerad.

Och artrosen har jag läkt ut med hjälp av Ipren och nu tränar jag styrka för fullt. Musklerna i benen måste stärkas för att avlasta knäna. Lite i taget så går det framåt. I tisdags gick jag ner för den lååånga trappa på jobbet. Flera gånger. Obehindrat. Den trappan har tidigare varit en mardröm, eftersom det är svårast nedåt om man har artrosknän.

Du kommer också att må bättre relativt snart. Tålamod. Bra att du känner dig motiverad - det är avgörande för att få en lyckosam utveckling. Allt är bra på nya jobbet antar jag, det nämner du inte ens 🥰

Kram 🐘

@B.Å Vad grym du är! Grattis till 51 dagar!🥳. Jag är fortfarande ofta så tacksam för mitt nya liv som nykterheten fört med sig. Tacksamheten slår mig ofta när jag kan hantera utmaningar i mitt liv på det sätt som jag gör och när jag jämför med förr. Jag är så tacksam för balansen på mina olika livsområden som gör mig trygg och stabil. Tacksam för det vackra i livet. Ibland känns det som att denna stora förändring som vi genomgår inte skulle ha skett om det inte fanns ett alkoholproblem. Det blir en sådan tydlig och stor skillnad på då och nu. Och just tacksamheten.

En sådan skön känsla inombords som man ibland bara skulle vilja skrika ut ”Jag är så jävla duktig och jag har varit nykter i xx dagar! Jag kan hantera mitt liv nu! Mitt liv har förändrats så mycket! Jag kan fan ha roligt utan alkohol och till och med mycket roligare!”😂. Kanske man ska göra på ett utvecklingssamtal med chefen ”Fan jag har utvecklats så jävla mycket, självkännedom, helikopterperspektiv, balans i livet, klarar av mer utmaningar såväl privat som på jobbet, jag är skitbra, mig kan man lita på, jag vet vad det innebär att göra en rejäl förändring, ge mig påökt, det är jag värd!” Men det gör man ju inte😁.

Fortsätt som du gör! Då går det bra! Kram❤️