Senaste kommentarerna i forumet

Det går inte fort att ändra ett felaktigt tankesätt alla gånger när det gäller tankar på alkohol och att berusa sig med sådan. Detta om man har varit fast i alkoholträsket en lång tid och inte lärt sig att balanserat helt styra sina känslor och kunna motstå starka inre negativa impulser så himla bra.

Hur väl man kan lyckas med det beror mycket på hur man mår i stunden och det är lätt att vackla och tappa sitt fokus på det man vet är det rätta att hålla fast vid. För när man känner sig slutkörd och kanske är övertröttad och känner sig allmänt misslyckad så behövs det inte mycket för att man ska ta det där första glaset som man vet av erfarenhet att man inte ska göra då man gått den långa vägen och har förstått att man väl bland kanske lite diffusa psykiatriska deldiagnoser även väl har en beroendepersonlighet.

Ja, det att man vet att man har svårt att vara måttlig och bara stanna vid ett standardglas eller en enhet alkohol och sedan vara nöjd med det. När man som nykter tänker efter över logiken i att ens hälla i sig nergiftet alkohol överhuvudtaget så kan man väl stilla tänka att varför ens vilja kunna dricka som vanligt folk, men det är ju inte något som då jag då behöver fundera över då alkoholdrycker för mig endast alltid betytt berusning och inget annat.

Det första glaset skulle för mig bara vara en starmotor till att sedan köra igång på riktigt och bara sen fortsätta så snart tillfälle till det erbjöds. Därför är jag i stunden tacksam till skaparen för att jag väl för närvarande är så pass energilös och orkeslös som jag är, då detta väl fungerar lite som en spärr man har begåvats med för att inte bara helt plötsligt rusa iväg och göra kanske helt tanklösa val så att säga. Kul att du @Carisie tittade en en sväng här idag.

Du har helt rätt i att jag tidigare år inte alls skulle ha kunnat förflytta min tanke från berusningsdrickande till att välja att äta en pizza i stället som jag gjorde i morse. Jag skulle inte heller ha känt det som en lyx och lite guldkant på tillvaron. Som jag nyss gjorde då jag tog mig tre mandelkubb till ett glas mjölk för en stund sedan. Detta då jag kände mig en aning tom och nedstämd för att jag inte orkade att gå ut och ta mig en cykelsväng som jag hade önskat.

Men ju längre tid man är ifrån alkohol desto svagare blir dess grepp över en liksom. Det är då som alla säger att man aldrig får glömma och aldrig får ta det första glaset så att säga. Så sitter nu nöjd här vid datorn och skriver lite tok igen och tar mig en slurk vanligt vatten vilket väl är ljusår bättre än pilsner och sådana där onyttigheter man höll på med för inte så värst länge sedan egentligen.

Ha en fin kväll!

@Nymis Hej igen 👋🏼 Det var väl ett jättebra mål 🙏🏼 En start liksom. Jobba dig igenom självhjälpsprogrammet (tror det finns ett avsnitt om triggers också). Visst hade du kollar på sugdelen? Gör en plan för att hantera suget om det kommer. Tänk HALT. Skriv i alkoholkalendern. Skriv här. Nån är nästan alltid vaken ☺️ Sen kan man ringa fram till kl 21 och prata med någon på stödlinjen också tror jag men det står i menyn. Tänkte på det du skrev igår också. Finns inget vin hemma så kan du ju inte "råka" dricka det heller. Laga matlådor. Ta en promenad. Vad gjorde du innan du ägnade kvällarna åt mat & vin?
🩵

@Swatch Ah okej jag fattar. De närstående bryr sig väl bara ock vill dig egentligen väl även om det slår fel.

Jag är ledsen om jag uttryckte mig på ett bättre sätt. Jag tyckte att det var kliniken som drog alla över en kam. Det var också sagt med ödmjukhet inför sjukdomen och inför de som ansåg sig sjuka. Var och en blir salig på sin tro.

Om du verkligen tycker att det går överstyr så sök vård hos närmaste vårdcentral. Var öppen och berätta. De kommer utreda det och remittera dig vidare om de anser att det behövs. Det finns någon som heter Naltrexon som dämpar suget vilket jag fått.. lycka till! Och glöm inte att vara öppen med arbetsgivaren om du har problem där.

Mvh S

Fint o läsa! ❤️

Hej! Jag fattar inte riktigt hur det funkar här, med trådar att följa, se om man fått svar osv....
Jag tycker absolut att Antabus hjälper mig mot suget!! Blev väldigt trött i början, så nu tar jag 1/4 tab 2ggr i veckan. Har inte kännt "riktigt "sug på en månad!!! Tankarna snurrar inte kring "när blir nästa glas, så gott och mysigt". Jag känner det som jag är på en resa med mig själv. 35 dgr utan!!👊👊👊

@Carisie KBT behöver erbjudas i samband med Naltrexon så minst en gång i månaden tillsammans med blodprov. Detta är en av de största klinikerna i Stockholm så man kan komma dit utan bokad tid. Blev remitterad hit av vanliga sjukvården.

Det här med att vara jagad var något man kände tidigare innan remissen. Även en kamrat till mig känner sig jagad av sina närstående. Även fast du inte är ute på puben så ska de närstående ringa 100 ggr och därefter blir man anklagad för att ha druckit fast man ej gjort det.

Kan man sluta direkt så tror jag inte man varit tillräckligt sjuk tyvärr. Det känns konstigt att dra alla över en kam och påstå det.

Hej, jag har funderat en del och bestämt mig för att sätta upp ett mål att vara alkoholfri i 3 månader. Men hur gör man när man sitter ensam på kvällen och suget börja komma? Eller om jag börjar känna sug under dagen och längtar till dagen är slut så att jag kan ta mig ett glas vin på kvällen? Det är där mitt stora problem ligger. Att dricka när jag är själv och lagar mat samt äter middag. Då blir det oftast för mycket (1-2 flaskor vin). Vem kan jag vända mig till i dessa situationer för stöd när det är mer akut? Vilka är mina valmöjligheter? Hur brukar ni göra? Jag har ingen nära anhörig eller vän som jag känner kan stödja mig i detta, tyvärr. Tacksam för råd.

@Påvägmothälsa Ja, det kändes bra idag :-)

@mikbor71 Exakt min situation för 12 år sen 🩵

@Påvägmothälsa Fokus på välmående! Det är grejer det. Jag har upptäckt att jag tom efter ett enda glas alkohol inte har samma fokus fan efter. Snart är jag alkoholfri 😅🩵

@Påvägmothälsa Åh tack ❤️ Gulle dig!Nu känns det genast bättre! Ska be maken iordningställa den hall som är klar nu så jag kan använda ena gästrummet som packrum (de andra gästrummen är tillfälligt förvandlade till målarrum och förrådsrum.

Imorgon är vi lediga tillsammans och jag har satt en deg på kalljäsning så vi kan få färska frallor till kaffet imorgon.

Trevligt att du kikade in 👮🏼 🎫 och välkommen åter.
🩵

@Vinägermamman Vi vet sen länge att hjärtat & hjärnan inte lirar i samma lag när det kommer till kärlek. Lägg till lite substanser på det så har du generalknas. Nån gång blir den sista. Ge inte upp nu ❤️

@Flarran Väl vunnet över demonen! Om någon sagt till dig för ett år sen att du om ett år skulle strunta i att åka till bolaget för att se en film på video och äta pizza med sallad - vad tror du att du svarat då?

Jag tänkte på dig igår när jag sökte efter en låt på Spotify med ordet "train" i sig och upptäckte till min stora förvåning att det finns en spellista med namnet "tågljud". Var tvungen att gå in och lyssna: mycket riktigt TÅGLJUD! Jag skrattade så jag tjöt 😅

Hoppas du får en fin kväll.
🩵

@Swatch Hej 👋🏼 Nyfiken fråga: vad gör "kliniken" förutom att skriva ut Naltrexon? Den andra frågan som slår mig, angående att vara jagad, vad jagar de dig om? Fyllan eller nykterheten?

Jag tror även att "kliniken" har fel - det går att sluta med en gång - det finns en massa bevismaterial i form av riktiga människor. Men ingen som inte vill sluta för sin egen skull kommer att kunna sluta tror jag.

Vad vill du?
🩵

Tjena!
Har efter många års supande rent ut sagt, börjat gå till klinik för det här det här året. Har fått Naltrexon och det har funkat enligt mig sisådär men något är de väl i den där tabletten.

Har lyckats varit nykter låt säga 4-6 veckor i stöten.
Har fått en del återfall och fyllan man får av ett återfall är ju inte av denna värld med världens värsta ångest.

Givetvis får man höra det av sin sambo och hon hotar att det fan nog och att hon lämnar. Med all rätt. Men det kanske inte är det man vill höra. Jag vet ju att jag gjort fel. Inget våld såklart men jävligt otrevlig

När jag är jävligt otrevlig så kan det ha att göra med gamla saker som jag är besviken på eller något som tagits upp de senare dagarna som jag inte är helt tillfreds med.

Något som jag märkte till en början av denna alkoholresa var att man var jäkligt jagad av sina bekanta... Det är nog den värsta jakten jag kännt på någon som valfritt gör något som den var all rätt att göra... Vad handlar det om? Såklart oro men vad blir bättre av att man jagar någon annan?

Enligt kliniken kan ingen sluta på en gång. Men jag kan inte leva med det heller.

Funderar på att skriva en bok om hur dåligt man mår.

Jag vet inte vad jag ville med denna tråden men sköt om er!

Hejsan! @Andrahalvlek, Vet att man ska normalt sett om man inte av yttre omständigheter tvingas eller kanske helt enkelt kanske av nån anledning trivs med varierande sömntider som kanske vid det upplägg för sömnplanering som skiftarbete erbjuder och sånt. Men varje människa ska väl vad jag läst nånstans ha en biologisk sömnklocka som styrs av dygnet och ljuset liksom. Sedan så har man väl till viss del ett sömnmönster djupt präglat av tidigare beteende vid sovrutiner.

Det att jag lade mig så tidigt som 20:40 igår det handlade inte främst om att - nu jäklar så ska här sovas. För det var faktiskt som så att jag var helt slut och lika gärna hade kunnat lyfta min ända från min köksstol och lagt mig direkt på köksgolvet för att få vila min trötta och helt utschasade kropp för att få en stunds vila alltså. Samtidigt så sammanföll det ju så lyckligt att det hela passade bra med min ambition att försöka att starta en bättre vana för att få lite mer sömn än bara tre timmar per dygn.

För jag har ju länge fattat att ens skadade sömnmönster inte är det helt ultimata för att ge ens väl lite slitna kropp den nödvändiga återhämtningen och förutsättning för ett bättre psykiskt välbefinnande och då kanske få en bättre balans och mer energi i grunden. När jag skrev förra inlägget idag vid lite drygt 08:00 då var jag färdig att ge upp på alla plan. Tänkte först äta min frukostchoklad av rutin, men hade i mitt depressiva och nedstämda tillstånd tröttnat på att försöka var rutinduktig.

Hade starka tankar på att skita i allt och bara inrikta mig på taxiresa till bolaget för att skaffa några flaskor med vin och sprit samt en jävla massa starköl och supa skallen av mig fast jag visste hur det skulle bli. Men då kickade ett jävlar-anamma inom mig igång och jag tänkte, varför inte bara vända upp och ned på allting och äta middag på helt fel tid och bara gå på ren känsla. Göra tvärt emot alla jävla koncept och även så att säga ge skaparen långfingret med en humoristisk blinkning.

Sagt och gjort så värmde jag på en stor fryspizza i ugnen och öste på så mycket sallad jag i stunden önskade på ett fat och hällde även upp ett stort glas med cola i ett favoritglas. Sedan tog jag med min ”frukost” in i sovrummet och slog på en gammal TV och video där. Lade i en kul komedi som man sett tusen gånger tidigare och åt min i grunden rätt enkla måltid. När jag kände att jag höll på att somna av utmattning mitt i filmen så gick jag helt enkelt direkt och lade mig i sängen. Då hux flux så somnade jag till en stund och har nu fått mig ytterligare två timmars sömn. Halleluja! Som de rituellt snackande och i såna termer bevandrade kyrkokristna väl skulle ha sagt.

Nu har jag fått förnyade krafter att kämpa vidare och har inte förlorat min gudstro heller, men är väl liter mer realist i stunden. Om att det faktiskt inte bara är att tro, så ordnar sig allt liksom. För det är väl som det står i skriften också att, Herren han hjälper den som hjälper sig själv. Vilket jag gjorde då jag i morse sket i att åka till bolaget och löste min jobbiga situation i stunden på just det sätt som passade mig bäst i stunden. Vi har alla våra demoner att slåss emot, och väg att vandra och nog är det bästa att slippa mata bolaget med en massa stålar och vara slav under nån jävla last i form av exempelvis hälsovådlig alkohol.

Har nu skrivit en massa tok igen och även tömt tre glas vatten och är inne på det fjärde fast jag inte är det minsta törstig. Dricker bara på ren jävla logik, då kroppen väl behöver mer vatten än vad jag har bistått den med sedan jag slutade att hinka i mig litervis med öl och annan alkoholhaltig dryck som var min huvudsakliga vätsketillförsel fram tills den förra hösten då jag halkade in i ett nyktert tänkande och det med tiden väl blev till en sport att vara nykter och alkoholfri så länge det bara går.

Hade för en stund sen tänkt att lyssna på lite meditationsmusik i Zen-stil med flöjtinslag och plingande små klockor, eller nån mild och ljuv körsång eller på nån finstämd psalm till kanske ljudet av nån gammal piporgel. Men sen kändes det mer för att som det görs i stunden att köra lite svängig Rock & Roll i hörlurarna som det lyssnas på för att inte bara dega ihop i hjärnan liksom. Nu kan man då tacka skaparen för att man är alkoholfri och mena det på riktigt utan nåt tillgjort snack sade mig en inre känsla.

Ha det gott mina vänner!

Jag försöker ruska tag i mig själv, säger ”vakna, hallå!!! Så här kan du inte fortsätta ” men budskapet går inte in.
Kan verkligen skriva under på kidnappad hjärna. När jag försöker skapa inre motivation styrs dom tankarna bort.
Jag är som i en konstant diffust tillstånd.
Samtidigt, när jag nu sitter och skriver, inser jag att jag inte har några mål med mitt liv och min tillvaro för närvarande. Och därmed saknas drivkraften och motivationen.
Jag har kunskap om alkoholens skadeverkningar. Jag vet precis vad som händer i synapsklyftorna när man tillför alkohol. Jag vet att jag pga ökande och långvarigt intag förändrat balansen för ett antal signalsubstanser. Jag vet också att risken för många andra sjukdomstillstånd ökar. Men uppenbarligen räcker inte den vetskapen som motivation…hua

Det där är svårt. Min man, nu nykter sedan 2 år tillbaka, förstår inte alls att hans tidigare beteende, svek, lögner mm påverkar mig fortfarande. Det är inte så att jag är orolig för att det ska hända igen, men jag kan inte heller helt släppa hur lätt han tidigare haft för att ljuga för mig, om stort som smått. För honom är det nuet som betyder något, han vet vilket arbete han gjort och gör med sig själv och hur säker han är på sin nykterhet och sitt mående. Jag behöver lita på honom kan kan "bara" göra det. Jag vet att OM han börjar dricka igen tar det lång tid innan jag kommer att märka det, han är duktig på att dölja det. En risk jag får ta. Det är ett ständigt arbete för mig, att inte låta det oroa mig eller påverka mig. Det känns bra, det vi har.
En del saker får man nog bara släppa, saker som sagts på fyllan, innan självinsikten slog till. Det kan vara smärtsamt, men jag försöker se det som att det var den sjuke alkoholisten som pratade, beroendepersonligheten. Jag tror också på samtalshjälp, tillsammans och enskilt. Här där jag bor finns tyvärr bara en så kallad utbildning att få för anhöriga, inte några samtalsgrupper eller liknande. Men vi har tagit hjälp tillsammans, som varit bra, och min man gick länge hos alkoholterapeut och har nu regelbundna möten med AA och ACA.

Ha en fin resa Carisie, jag gillar inte heller att packa (men det går lite lättare nu när jag medger det för mig själv). Grattis till din nya härliga och kloka tråd ❤️

@Natalia Önskar dig en fin dag, förhoppningsvis med lite vackert augustisolsken.

@prinsessa Att stanna vid en enhet är mycket bra 😍

@Carisie Jag skall sålunda mig över till dig och läsa.

Dag tre på jobbveckan. Veckan har börjat bra men lite för intensivt. Fokuserar på tillräckligt med sömn och bra mat, samt återhämtning så gott det går. Jag vill behålla mitt goda mående från ledigheten så länge jag kan. Dagar helt utan alkohol hjälper verkligen till med detta.

@Ny dag Vill bara kika in och säga att jag gläds så med dig nu❤️

Oj vad jag känner igen delar av detta som ni berättar. Jag inledde för några år sedan en relation med en kvinna, som jag tyckte var helt fantastisk. Vi gifte oss och hade det grymt bra på alla sätt nästan... Hon drack på ett sätt som för mig kändes udda, hon kunde dricka på helgerna så hon var full från fredag till söndag. Hon skötte alltid sitt arbete, högstatus jobb. Så småningom så drack även jag mer än vad som var nyttigt, mådde dåligt över detta. Försökte diskutera tankar kring att vi borde skära ner / sluta men fick aldrig gehör på riktigt. Åren har gått och det har långsamt blivit sämre i våran relation. Alkoholen viktigare och det har påverkat mycket negativt. Mina barn har tagit avstånd från henne vilket även i praktiken omfattar mig. Jag sökte hjälp här för ett år sedan, från andra sidan, vilket fick mig att börja fundera kring vår relation. Nu under sommaren har detta eskalerat på alla möjliga sätt och jag tvingades att inse att jag måste rädda mig själv, då jag annars skulle stå utan mina barn med en trasig relation som innehåller missbruk. Jag har lämnat och vi ska skiljas. Världens jobbigaste beslut, att lämna någon som man älskar. förstår nu att mitt alkoholintag var starkt kopplat till relationen. Mycket skuldkänslor nu, tvivel etc.