Senaste kommentarerna i forumet

@Geggan Usch, det låter slitsamt. Jag var dödstrött efter att en kompis sovit här hemma en enda natt. Man är liksom på tå på ett sätt som dränerar en på ork. Bra att du satt en gräns nu! Sen gäller det att kunna uttrycka det diplomatiskt också.

Kram 🐘

Kära du! Det första jag tänker är: varför måste du hålla fasaden? Finns det någon du kan anförtro dig till, så att du slipper spela teater? Familj, vänner, arbetskamrater? Bördan är för stor för att bära själv. Som anhörig orkar man inte det och man blir sjuk av stressen till slut. Att vara medberoende är fruktansvärt tungt. Men det finns hjälp att få, bara man vågar be om den. Både för missbrukaren och för en själv.

Jag själv var i din situation för några år sedan och lämnade men tog tillbaka min man som började dricka igen, sen blev jag plötsligt oplanerat gravid och ville inte göra abort men visste att det kommer att bli svårt att få barn med en alkoholist. Det tog mig fem år efter det att avsluta relationen nu med två barn inblandade. Hade jag varit kapabel att välja hade jag gjort slut innan och inte skaffat barn med honom. Även om han nykter är en underbar pappa. Det fanns så mycket med familjelivet jag var tvungen att välja bort och upplever nu att jag är mentalt slut efter alla år med små barn och alkoholism i huset. Om du bara klarar av det. Gör slut för din egen skull, du hinner ännu skaffa barn med någon annan. Om han dessutom visat tecken på att vilja ta i tu med sina alkoholproblem är det också hans enda chans att göra det. Då får du också se om han är kapabel till det.

Nu har jag haft två gäster på raken, tre-nätters. Helt utmattad. Det är för mycket. Även om de har eget hus, sköter frukost själv, jag orkar inte vara tillgänglig så mycket. Lovat mig själv: aldrig mera än två nätter.

@Andrahalvlek fina planer! Jag har ju också börjat känna av ett knä. Fått rörelser som jag ofta glömmer. Ska skärpa mig.

Ny här, från idag ett försök och ett steg mot hjälp för mig från er andra.
Jag har en sambo (sedan 27 år) som nu sedan ca tre månader tillbaka tagit steget mot ett nyktrare liv. Han är inskriven på beroendecentrum och med i ett forskningsprojekt som ska hjälpa till mot ett ”kontrollerat” drickande..
-går det bra?
-går det mot en förändring?
Lite för tidigt att säga kanske men allt pekar mot ett helt annat håll.
Drickandet har ökat, även om det har varit en period (30dgr) som varit helt vita.
Därutöver ett ständigt flöde, det värsta är alla förolämpningar och misstolkningar.
Min ork och energi är iallafall slut, jag gråter i det tysta och önskar mig allt längre bort.
Jag har ingen att prata med och livet känns ganska meningslöst.
Vi kan inte inte prata med varandra och han säger att det är ” hans ” problem.
När han har sin ”bakfulleperiod” och dricker hela tiden för att ”landa” som han säger och jag är inte på mitt bästa humör då föreslår han oftast att jag ska ta mig ett glas eller en hutt så jag blir lugnare….det värsta är att om jag gör det, vilket jag gör ibland, så hjälper det faktiskt i stunden.
Det jobbigaste är att försöka hålla fasaden mot vänner, barn o barnbarn. Man ska mörka hela tiden och anpassa så att det tex inte kommer någon på besök. Tänka på vad jag säger och hur jag uttrycker mig för att han inte ska missförstå, bli arg och anklaga mig för att ge honom dåligt samvete (vilket sker ganska ofta)
Jag räcker inte till och vet inte vad jag ska ta mig till

Just nu har jag en bra artros-knäperiod. Det känns, men gör inte så ont att jag tvekar inför att röra på mig. Det går i skov, ibland får jag svinont för minsta lilla nästan.

Min tanke då är att steppa upp litegrann. Inte överdrivet, men så pass mycket att jag utmanar mina komfortzoner. Lite tyngre, snabbare, flåsigare.

Jag har en iwatch där det finns en app som heter Aktivitet. Man ska fylla sina tre cirklar dagligen. Det har jag gjort utan större problem, men nu har jag utökat gränserna i appen. 1) en gång i timmen all vaken tid ska jag stå en stund, 2) 90 min dagligen ska jag träna (just nu promenader och cykling), 3) jag ska förbränna 1000 kcal/dag genom aktivitet.

Det här har inneburit att jag den senaste veckan har fått förlänga mina hundpromenader för att komma upp i 90 min. Lunchrundan blir lite längre och kvällsrundan rätt mycket längre. Funderar dock på att förlänga sena kvällsrundan istället. Den har mest varit ut-och-kissa, allra mest för att lillprinsen blivit galen som djävulshunden Cujo pga trötthet sena kvällar. Så då slutade vi promenera eftersom vi bara bråkade. Nu är han betydligt lugnare, så jag kan ge det ett nytt försök.

Och jag har bestämt att två gånger i veckan ska jag cykla 7,5 km. Jag behöver det för att stärka musklerna i benen och få upp flåset, och lillprinsen behöver bränna lite energi. Vinn-vinn.

Det här är inga enorma mängder aktivitet, men det är lite mer än tidigare och den stora prövningen blir att få till det när jag börjar jobba igen den 22/7.

Kram 🐘

Jag känner så igen mej i er problematik. Jag har samma beteende. Dricker inte till vardags, klarar att dela en flaska vin och umgås med vänner en kväll. Men så fort de är fest med utgång har jag en förmåga att spåra ur totalt. Kan inte stoppa om jag passerat linjen.
Hur går de för er nu mitt i sommaren? Har läst hela tråden och försöker lära mej av era framgångar. Vill också kunna hantera alkoholen

Hej!
Tumhållning brukar inte vara så verksam 😊 men du verkar vara helt i stånd att ta beslut och stå för det. Du bestämmer, glöm inte det, och motivation får man liksom jobba med varje dag, så småningom varje vecka- till sist behövs inget alls för att motivera sig att inte dricka, men det brukar ta en stund att komma dit.
Många trådar finns här att läsa och få tips, motivationen ÄR ett jobb- men inget mot det jobb det är att - bakfull - skrapa ihop sitt liv varje morgon. Och sen börja om den där djävulsdansen.
Håll i och håll ut!

Ps! För tydlighetens skull så blev ett år så småningom ”aldrig mer” och det är nog mitt livs bästa beslut!

Hej, inte läst hela din tråd @nykteristen24 men hejar på här från hörnet ”nykter 4,5 år” med Forummetoden.
Det är lätt att kollra bort sig i alla möjliga resonemang som på något sätt ska landa i ”det var nog inte så farligt” men jag tror att det finns godas skäl att ta en rejäl paus om man kommit så långt att man börjar skriva här.
Ett år är en jättebra tid för att få chans att läka och växa. Det, ihop med ”idag dricker jag inte” funkade bra för mig.
När jag började sluta dricka var det enbart för att bevisa för mig själv hur enkelt det var och för att slippa det som jag upplevde som det värsta scenariot: att inte få dricka alls nånsin.
Så tänk inte på för alltid om det är en jobbig tanke. Ta det pö om pö och se till att ta vara på alla små (och stora) fördelar som kommer med att inte dricka. Sköna morgnar, bättre relationer, mer ork och klarsyn. Frihet!
Hejar på dig!

@nykteristen24 Låter som en bra idé att satsa på ett år och sedan göra en utvärdering. En dag eller en månad i taget. Det som är bra att du är ung och du har framtiden för dig och att du som ung tar tag i detta. Alkohol kan verkligen ställa till det mycket och även om du inte hamnat i ett beroende, så är risken stor för att man gör det ju längre man håller på upp i åren och dricker på ett skadligt sätt.

Det är verkligen inte konstigt om man mår dåligt av att ha blivit utsatt för trauman, men som du säger förvärrar alkoholen det och är en absolut ingen hjälp eller lösning för att ta itu och med sitt mående och liv med. Tvärtom är det destruktivt och trasar än mer. Genom att vara nykter så finns det förutsättningarna för att kunna jobba med sig själv och hantera det som gör livet svårt.

Du låter som en ung och klok person. Vad fint att du är mån om dig själv och tar hand om dig själv och att du ger dig en chans till att få må bättre. Sköt om dig❤️

Bra gjort av dig! Skriva är många gånger lättare än att prata.
Min man reagerade också med förnekelse, lögner och ilska, blandat med en stor dos uppgivenhet när hans drickande kom i ljuset och på tal. Det har tagit några vändor, en hel del tid och funderande, samtal mm. Han är nu (mig veterligt) nykter sedan två år tillbaka. Han tog tag i sitt missbruk och sin beroendepersonlighet, sin bakgrund och sitt mående, först med hjälp av vården (alkoholterapeut) och AA, sedan ACA, där han nu genomför ett 12-stegsprogram. Han är mycket målmedveten och seriös och känns ärlig i sitt arbete med sig själv. Det har varit viktigt för mig att sätta mina gränser - inte hans. Svårt och i början gick det ofta ihop. Jag letade fel och misslyckanden hos honom, gömda flaskor och "spår". Det var oerhört jobbigt och så snart jag släppte det beteendet hos mig blev det lättare. Hans drickande är hans ansvar. Hans beteende likaså.
Starkt av dig att säga ifrån, och en förutsättning för att ni ska kunna fungera ihop. Absolut bästa hjälpen du kan ge honom. Är han inte redo att ta emot den, ska det inte längre gå ut över dig. Önskar att det går bra för dig, för er. Min mans beroendepersonlighet kommer alltid att vara som en mycket svag skugga över vårt förhållande, även om jag inte känner någon oro idag, så finns det alltid som ett alternativ för mig att han inte ska klara av det, att han ska ljuga för mig, om drickandet eller något annat. Ett sådant invant beteende hos honom, sedan barnsben. Antar att det problemet ligger hos mig, att jag inte vågar lite på honom till 110...

@Ech bra gjort av dig!

@hope098 Du har inte förrått honom. Du är väl inte ensam ansvarig för varken er relation eller hans hälsa?
Mitt ex hade minsann inte heller några problem men han drack nio glas vin om dagen och fyllesvamlade i sociala medier hela nätterna när han hade panikångest. Det vägrade jag ta ansvar för och pratade istället med hans chef och uppmärksammade på att han behövde hjälp.
Du borde försöka fokusera lite mer på dig själv. Om du lägger all energi på honom och han inte är mottaglig, vem ska hjälpa dig på fötter igen? Han?

@Linnea_ Välkommen hit och tack för att du berättar så öppet om din situation!

Precis som flera skrivit här i tråden, om du upplever att det är ett problem så räcker det för att klassa det som ett sådant. Du beskriver hur alkoholen verkar spela en stor roll i hans liv, att han börjar prioritera den framför er i familjen. Det börjar märkas på hans humör och bemötande gentemot dig och du känner att du inte kan lämna barnen ensamma med honom. Det här är alla signaler att ta på allvar och det är fullt rimligt att du reagerar.
Vilket slags stöd skulle du behöva i det här? Både här på forumet och i din vardag?

Hur man ska förhålla sig som anhörig till någon som dricker beror på hur situationen ser ut, var i processen man befinner sig och framförallt vad man känner blir bäst för en själv. Men något som är viktigt att ha med sig är att ansvaret för drickandet eller förändringen inte ligger hos dig som anhörig. Det är bara den personen som dricker som kan förändra sitt drickande.

Ibland kan man komma till slutsatsen att bryta kontakten är det enda som kvarstår för att ta hand om sig själv, men det är något som du i så fall behöver komma fram till själv, i din egen takt. Vad behöver du och dina barn just nu för att ni ska känna er trygga och må så bra som möjligt?

Om du vill bolla dina funderingar direkt med någon av oss rådgivare är du alltid välkommen att ringa oss på 020-84 44 48 eller skriva till oss i ”Fråga oss”.

Ta hand om dig!
Jenny, Alkoholhjälpen

@nykteristen24 Men du, du kommer upptäcka att den trevliga middagen blir ännu trevligare som nykter! Då kan du fokusera på människorna, samtalen. Jag skrattar mycket mer och hjärtligare som nykter, min timing är bättre, jag blir nästan euforiskt lycklig av att umgås med andra. Det är en befrielse att slippa alkohol i sådana sammanhang. Förr hade jag stenkoll på mitt vinglas, tänkte på nästa glas innan jag ens hade druckit ur osv. Så mycket hjärnkapacitet spilld.

Och det spelar ingen roll om jag skriver detta - du måste själv uppleva det för att fatta. Så tveka inte inför sammankomster när du känner dig stabil i nykterheten. Sen bör det förstås inte vara fylleslag, för det finns inget tråkigare än fulla människor när man själv är nykter. Som någon sa: ”När de drar samma story tredje gången går jag hem.”

Kram 🐘

@Lora Det handlar ju om att mogna nykterheten till sista nivån: Jag slipper dricka. För mig är det också ett statement. Jag anser att alkoholindustrin totallurar mänskligheten. Att den alkoholromantiska bilden hyllas, men ingen vill ansvara för misären. Och jag vill inte vara en del av det jippot. Jag dricker alkoholfritt i alla lägen. Vatten finns alltid i kranen om det kniper.

Bra att du tar upp dessa frågor, jag tror att många brottas med liknande frågor. Jag är inte så dum att jag tror att jag tar en brakfylla direkt om jag skulle dricka ett glas vin. Det skulle gå bra, och det vore nästan det värsta för då skulle jag kunna ta ett glas vin snart igen osv, förr eller senare skulle det gå åt bahia.

Det är inte värt risken. För mig. Lika lite som jag skulle få för mig att hoppa fallskärm eller åka svinsnabbt på en krokig väg. Sannolikheten är stor att det går bra, men det kan gå åt helvete också. Och jag suktar inte efter fallskärm eller raceråkning. Och inte alkohol heller. Folk får göra som de vill, och jag också.

Kram 🐘

@vår2022 🤗 Precis så 🤗. Det är mycket som släpper om man börjar leva efter det fullt ut.

Det känns skönt att säga att jag satsar på ett år i nuläget, då behöver jag inte fundera nästkommande månader på om jag ska dricka eller inte. Men jag behöver inte heller grubbla alltför mycket på framtiden. Löpningen underlättar mycket, både för själen men också inbillar jag mig att det är en god motivation till att inte dricka.

Ni har ju så rätt. Men som ni säger, ja den perfekta fyllan. En trevlig middag. Det är väl det jag kommer sakna och saknar just nu. Saknaden är inte särskilt stor men tankarna är ändå där om att någon gång i framtiden kanske det går bra. Jag är ju fortfarande ung. Samtidigt så vill jag inte hamna här igen och det är ju alkoholen som ställt till mycket för mig i livet. Jag kan tycka att missbruket är komplicerad. Är det endast alkoholens fel? Jag vet inte, med allt trauma jag upplevt i mitt liv är det inte konstigt att jag mått dåligt först delen av livet. Har alkoholen förvärrat det många gånger? Gud ja. Är jag beroende av alkoholen eller har jag försökt självmedicinera för att må bättre, försökt hitta en utväg? Jag ser väl just nu att jag missbrukat alkohol men vet inte om jag är beroende. Alkoholen har ju givit mig ett sämre mående många dagar.
Spelar det någon roll just nu? Nja inte direkt. Är väl mer kanske hur jag ser på mig själv. Just nu tänker jag att jag ska motivera mig att vara nykter ett år. I nuläget känns det lite övermäktigt att säga att jag ska vara nykter resten av livet, det är ju 70-80 år till, om jag har tur.

@Lora Håller med, det är viktigt att ha egenmakt och styra över sitt liv. Att återta kontrollen och se till så att man mår bra. Att ha tilltro till sig själv och sin förmåga. Att leva i harmoni med sig själv och andra. Det som fungerar för en själv, vet man bäst själv.

Ha det gott!💕

God morgon ☕️
Kommer att behöva kaffe i mängder idag! SÅ trött att jag känner mig bakis. Hade jag druckit igår så hade jag ju varit det på riktigt 😅

Ingen rast & ingen ro - idag ska jag tvätta och städa vilket ska bli SÅ skönt nu när maken & jag lever ensamma på alla dessa kvadratmeter 🙈

@prinsessa Heja dig - det blir en nolla 0️⃣ här också idag. Det ångrar vi inte imorgon 💪🏼
🩵

@vår2022 Jag ser det inte som att testa gränser. Jag ser det som att leva på ett sätt som jag vill och att ta mig dit. Leva på ett sätt som jag tror på. Leva i harmoni med mig själv och lita på mitt eget omdöme samt mig själv. För mig är det viktigt. Att återta rätten till min process fullt ut.

@hsp-metal Härligt med ledig och lycklig😁. Har också gått på semester och det är så skönt. Att känna ångest och rastlöshet är ju även normala tillstånd och jag brukar tänka att det är små budskap från mitt inre. Att det kan vara något som stör eller processas inom mig. När alkohol är inblandat så är det en annan sak. Det blir då en ond cirkel där alkoholen förvränger tankar och känslor, ökar på ångesten som måste släckas med alkohol och som sedan ökar på ångesten ännu mer och som släcks med alkohol osv. En riktigt ond cirkel som bara snurrar på utan utväg. Och hjärnan blir så stressad av denna onda cirkel och flippar ur.

Bra att dina tankar är positiva om alkohol, alltså hur positivt det är att vara nykter😁. Så tänker jag också och det har varit och är ett så bra verktyg och förhållningssätt till alkohol. Det stärker de positiva känslorna, ger glädje, styrka och motivation. Genom att tänka positivt så kör man över de negativa tankarna och det skapar då inte sug. För mig har min långa nykterhet förändrat mina tankar om alkohol och det är en fröjd att vara nykter. Mina tankar på alkoholromatiken har förändrats och att vara nykter, fräsch, tillgänglig för andra, balanserad, i kontakt med mina känslor och att kunna hantera livet bättre, det som är romantiskt för mig.

Du kommer att komma dit, en dag i taget, positiva tankar och låt processen ta den tid det tar❤️