Senaste kommentarerna i forumet

Tack för era hejarop @esterest och @fooliehutten och jag ska till mig detta om ”ett steg i taget”!
Just nu har vi inte en droppe hemma (det sista rök igår), och min man har inga problem med att vänta till fredag för att köpa något ”inför helgen” (det är jag som har problem och sedan inte kan ha öppnade flaskor hemma). Så nu blir min utmaning att inte dra till bolaget de dagar jag har tillgång till bil den här veckan. Det är måndag och onsdag!
Gillar bubbliga och kolsyrade drycker och om jag känner mig stabil inombords räcker det fint med zero- läsk, San Pellegrino, alkoholfri cider eller liknande. Vad har ni för favoritdrycker som jag kan ha missat? Tandläkaren klagade på min emalj förra året och sade att bubbligt i kombo med surt var dåligt så jag borde hålla mig till bubbelvatten och möjligen fun light.. men ska jag kunna minska på vin får det nog faktiskt gå före tänderna…

Imorgon börjar jobbet och då var första sommaren utan alkohol avklarad. Så hur blev det då? Klart det har funnits några kämpiga stunder, när folk korkat första ölen runtx17.00 tiden när solen gassat.. Men jag har utvecklat strategier som funkat och för varje dag blir det enklare, går av sig själv. Senast igår kväll hade jag mitt sista sommargig och det bjöds på mängder av öl, vin och whisky in på kvällskvisten. Var så sjukt nöjd i morse när jag valnade, stack och sprang. Denna sommar skulle jag inte byta ut mot ngt annat. Den har varit fantastiskt och jag har mått bra i kropp och själ, haft mera energi än på många år och också kunnat slappna av på ett annat sätt. Är så nöjd, glad och tacksam över att jag hällde ut alkoholen i vasken den 15 nov, 24. Nästa mål nu är ett år. Allt gott till alla på forumet jag har förmånen att dela resan med😀

@mlejnel jag tänker att det är just det som är så fint med detta forum, det blir lättare att se vad som händer när andra beskriver exakt samma sak.

Man vill så gärna hoppas och tro!

Jag tänker att en del av tillfrisknandet bör innefatta förståelse för vilken skada ens missbruk haft på sin omgivning. För oss var det så, så länge min exman gick i behandlingssamtal. Därefter not so much. Och allt blev till sist mitt fel igen.

Finns det något sätt du kan börja ta hand om din egen process i det här? Kan du få stöd och hjälp av någon med barnen till exempel?

Jag skulle också rekommendera en kontakt med kvinnojouren eller kvinnofridslinjen. Jag tror vi utsätts för saker som successivt normaliseras så vi tror att det inte är så farligt.

Men manipulation och att få en annan person att tvivla på sin uppfattning om verkligheten betecknas som våld. Att manipulera och skifta verkligheten är ju tyvärr exempel på symptom vid alkoholism.

Den där förvirringen det skapar är ofta det som får en att fastna, att inte veta varken ut eller in. Jag tänker att försöka ta små steg kan vara ett sätt att börja ta tillbaka sitt liv om det stora beslutet om eventuell separation känns för svårt just nu.

@stöd jag levde i 11 år med mina barns pappa tills jag bestämde mej att jag vill inte ha ett liv vad det innebär att leva med en alkoholist. Mitt ex fortsatte med sitt missbruk periodvis .Det va 25 år sen vi separerade. Han har varit på behandling flertal gånger .Han har blivit av med jobb , körkort och fått stroke .I våras va han på behandlingshem .Höll sej nykter 3 mån .Nu är det igång igen ..jag själv va 3 dagar på samma behandlingshem för medberoende. Personen som va Vd där hade själv haft ett svårt alkoholmissbruk och drogmissbruk. Han sa en sak som fastnade hos mej alkoholmissbruk är som diabetes 1 ..du har denna sjukdom och kan aldrig bli av med denna sjukdom ...tragiskt ❤

@Sommar85 .Du måste verkligen prioritera dig själv som nummer 1.Din brist på återhämtning & egentid gör att du hamnar i vinfällan & sen orka prestera på jobb.Funkar inte så bra i längden.Då blir man bara ännu tröttare,mer stressad &deppigate.Testa ett nytt sätt att tillbringa tid efter jobbdagarna slut.Ta en promenad i lugn & ro gärna i en park/ natur.Ta en skön dusch.Sätt dig i solstol/soffa och drick sakta ett glas med god a-fri dryck.Middagsbestyr& efterarbete& förbereda morgondagen.En film / ljudbok & natti .Denna rutin hjälper mig.😎Testa!

@Ny dag .Heja heja.Nästa vecka får vi smyga in egentid & rutiner igen så vi är förberedda för jobb efter en lång semester!

@Andrahalvlek 👍🎶🌻😎💯🎶🙏☀️👒🕶️

Det går lite upp och ner i humöret för det mesta. När jag tänker på drickandet av alkohol så var det mera jämngrått, för att inte säga rejält dystert och mörkt. Tvånget att alltid var tvingad att dansa efter alkoholdjävulens pipa var inte kul. Det var ingen fest om man direkt så säger. Man hade ju fastnat i alkoholträsket sittandes med en bedövande deppdrog. Sett så här lite i backspegeln satt man väl ofta kanske och drack för att väl hemsökt av nån mörkrets demon få energi till att göra slut på skiten liksom. Men så har man ju sin barnatro också...

Minns att man ofta var man så obeslutsam och vinglig i dubbel bemärkelse och väl ändå nånstans hade en förhoppning om att det skulle bli bättre tider nån gång. Minns att man år 1999 nån gång på sommaren, tror jag det var, och att det då ju snart skulle slå om till år 2000. Ja det där millennieskiftet som ju var så upphajpat på alla sätt. Ja, då skulle ju allting tydligen sluta att fungera plötsligt. Detta på grund av en knepig siffra i datorernas digitala system. Flygplan skulle trilla ned på marken, trafikljus skulle slockna och maskiner och klockor med mera skulle väl i princip stanna.

Det gavs till och med ut broschyrer om hur man skulle klara millennieskiftet. Men det gick ju hur bra som helst. Det är väl lite så med livet i sig självt också. Man kan så lätt gå och oroa sig för en massa prylar helt i onödan. För nyss så var jag så dyster och tyckte att allting bara var skit. Sedan åt jag ett par goda ostmackor och festade loss på en konservburk med tonfisk tillsammans med ett rejält glas med mjölk. Såg ett roligt klipp på skärmen och sedan blinkade solen i sinnet till fast himlen var grå.

Vem behöver väl alkohol tänkte jag då. För sånt kostar ju bara en massa pengar och drar ju bara helt ned rullgardinen inom en om man som mig är begåvad med dystymi och en tendens till ett allmänt grubbleri om man inte verkligen fokuserar på att ändra tankesätt i stunden vid behov. Ibland kan det räcka med att bara byta plats och ändra vilken stol som man sitter på.

Det tänkte jag en dag här för inte länge sedan när jag satt på en av stolarna på balkongen. Hade suttit där rätt länge på den ena stolen och funderat över meningen med livet och började sakta att mulna till i sinnet. Jaha, vad gör vi nu då tänktes det. Fick då spontant för mig att sätta mig på den andra stolen och blev då nästan lite full i skratt. För på den stolen var det tydligen då lite bättre och gladare energi ansamlat just då. Bytte alltså utsiktspunkt och vy utan att behöva gå många steg vilket var bra då jag var rejält trött och slut den dan.

Man måste som orkeslös dystymiker försöka uppfinna sina egna små metoder för att ta sig igenom jobbiga stunder alltså. Hade jag då istället släpat mig ned till bolaget efter öl, vin och sprit som förr om åren. Då hade jag snart säkert bara fallit in i samma tungsinta tankebanor som fanns innan man helt plötsligt blev nykterkvist. Med största sannolikhet skulle allt bara ha blivit totalt jämngrått, dystert, tungt och allmänt hopplöst igen alltså.

Nog är då skrivterapi ibland rätt så verksamt mot livsleda och plötsligt påkommet alkoholsug om det praktiseras i lagom doser. Vilket väl i stunden faktiskt får erkännas. Men borde nog ransonera på skrivandet för annars går man väl av bara farten och blir författare. Jag som väl mest är road av att göra lite instrumentalmusik liksom. Men det ena utesluter väl inte det andra kanske. Tror att det väl stod nånstans i nån text jag sparat på datorn om att ett eget konstnärligt skapande om man orkar, är bra som terapiform när man känner sig dyster liksom. Det kan vara musik, bild eller nåt annat skapande som faller sig naturligt för en att pyssla med.

Nu skiner solen igen utanför mitt köksfönster och hade jag inte varit så trött så skulle jag nog gått ut och gått en liten sväng. Kanske blir det så lite senare, men först får det allt bli en liten sträckning på sängen då det ju ändå är vilodag och allt liksom. Det var kul att du tittade in här @Andrahalvlek det piggade faktiskt upp så pass att jag skrev lite tok igen som synes. Häftigt att du har en bok på gång, den blir nog intressant. Kanske köper man ett exemplar om den dyker upp i bokhandeln framöver.

Ha det gott kompis!

Söndags-glaset.

Består av iskaffe.

Jag uppdaterar min profilsida varje söndag med veckans glas som har varit. Utelämnandet hjälper mig lite med motivationen.
Förra veckan var jobbig dokumentation. Semester i sitt esse. Sociala event som jag inte riktigt orkade parera. Ångrar inget även om jag blev generad över summeringen. Så det blev desto viktigare att hålla nollan denna veckan.

Känner mig lite ömtålig och skör kring alkohol den här helgen. Vackra sommarkvällar på terrassen är en trigger. Precis som ”sensommar” på stan. Funderar hur vi ska göra med årets kräftskiva.

”Veckoplanerar” nästa vecka och har bara en kväll just nu som behöver ”en plan”.

Jag vinglar fortfarande med känslorna om ”måttligt” är bra nog?
Just nu lägger jag alls äna eventuella glas på restaurang eller när jag är bortbjuden. Dvs inga hemma.
Styr om en del sociala event till fika och brunch men blir istället frustrerad på allt socker! För mig är det nästan lika slitigt! Men landar nog i att nolltolerans blir för slitigt uppdrag för mig. Just nu. Men hoppas kanske lite att ett minimum intag är ett steg närmare.

Söndags-glaset.

Består av iskaffe.

Jag uppdaterar min profilsida varje söndag med veckans glas som har varit. Utelämnandet hjälper mig lite med motivationen.
Förra veckan var jobbig dokumentation. Semester i sitt esse. Sociala event som jag inte riktigt orkade parera. Ångrar inget även om jag blev generad över summeringen. Så det blev desto viktigare att hålla nollan denna veckan.

Känner mig lite ömtålig och skör kring alkohol den här helgen. Vackra sommarkvällar på terrassen är en trigger. Precis som ”sensommar” på stan. Funderar hur vi ska göra med årets kräftskiva.

”Veckoplanerar” nästa vecka och har bara en kväll just nu som behöver ”en plan”.

Jag vinglar fortfarande med känslorna om ”måttligt” är bra nog?
Just nu lägger jag alls äna eventuella glas på restaurang eller när jag är bortbjuden. Dvs inga hemma.
Styr om en del sociala event till fika och brunch men blir istället frustrerad på allt socker! För mig är det nästan lika slitigt! Men landar nog i att nolltolerans blir för slitigt uppdrag för mig. Just nu. Men hoppas kanske lite att ett minimum intag är ett steg närmare.

@Molnet Låter som du haft en kanonsommar 😍 Alkoholfrihet. Liberated.

Kram 🐘

Fyra nyktra veckor idag, och som ska följa av ytterligare en nykter vecka som också blir den sista semesterveckan för denna gång. Saknar inte alkoholen men börjar känna att jag behöver egentid och rutiner igen. Kanske ett kvitto på att semestern varit lång för jag känner ingen jobbångest inför att börja jobba om en dryg vecka.

@2ansikten .Igår har varit & går inte att ändra på.Det är bara att acceptera.Imorgon vet vi inget om.Så oro över morgondagen är onödigt.Den dag vi har är idag.Och genom att göra nyktra val idag som gynnar vårt välmående så har vi en bra grund för att dagen & morgondagen blir så bra det går.Håller med Alla föregående talare.Prova olika aktiviteter är bra.Fylla tiden med nyktra aktiviteter.Våga prova nytt.Ta upp gamla intressen osv.Som en slags lek.Vara upptäcktsresande i sitt eget nya nyktra liv.Att lita på processen.Besattheten kommer att ge med sig med tiden.Men tankarna,suget efter vin/ flykt/ paus/dimma kan sitta i länge.Därför är det så viktigt att testa olika verktyg & strategier för att minska & hantera sådana känsliga stunder.Stresshantering.enkla sysselsättningar.Roliga aktiviteter att se fram emot.Och du kan väl fortfarande planera trevliga middagar & event som nykter.Duka fint,förbereda osv.Tex.Ett kaffekalas med hembakt/Afternoon Tea,Grillning med kubb/ bowl i trädgården.Eller en 3-rätters middag med nya,roliga a-fria drycker.Fler än man tror som kommer att uppskatta det.Välkommen hit!

Semestern rullar på men närmar sig sitt slut.Men inte riktigt än.Suger på karamellen ett tag till.Några inplanerade kulturdagar inplanerade i veckan som kommer.En guidad slottstur & museum & lunch på stan imorgon med min dotter.En dagsresa till Carl Larssons -gården på tisdag med bil & stop för promenad&/ bad,fika & mat.En roadtrip i miniatyr.På onsdag kommer en släkting till min stad & vi får se vad som händer då.Har kommit in i ett riktigt semestermmood.Somnar sent & vaknar sent.Har kommit lite ur fas med vardagsrutinerna.Nja kanske bara en sak min rehabträning på min lymphaviber då.Ska ta tag i det från och med imorgon.I övrigt har jag solat & badat mycket i juli.Träffat vuxna barn deras partners & haft skoj med mina barnbarn.En 3 dagars roadtrip & hotell blev det med.Plockat mycket skogshallon,smultron,blåbär & kantarell.Många timmar i skog & mark.Nytta med nöje.Fyllt frysen,kokat sylt,njutit av färska bär,frisk luft & rörelse.Jobbigare än man tror att skogs lufsa.Fiskat en del.Nu har jag intagit lunch med hemkokt kantarellsoppa.Satt mig i min solstol med kaffe på balkongen.En tur till skogs för att plocka bär står på dagens to-do-list & ett besök på loppis ska det bli.Humöret & psykiska balansen är bra.Var längesedan jag mådde så bra.Fokuserar på fördelarna med nykterheten & tänker egentligen inte så mycket på mitt beroende eller 🍷🍺heller just nu.Vilket känns befriande.Små flyktiga tankar om att nu skulle det vara gott med lite vin/ ett litet rus &slappa dyker upp ibland.Ett sting av saknad & ”sorg” nyper till ibland men påminner mig då om mina pilar➡️🍷➡️🥳➡️🍷🍷🍸🍺➡️🥶😱. Då blir det lättare att välja bort.👍😄🎶🙏.Idag ska jag vara nykter.För om jag är nykter mår jag så bra det går & livet fungerar.Om jag dricker vin blir jag sjuk & ingenting fungerar.Jag jobbar på bra med min nykterhet & gör bra val för jag är värd att må bra.Och ”🎶Du vet väl om att du är värdefull?🎶

@Flarran Skrivterapi har jag också bedrivit här på forumet sen hösten 2019. Funkar svinbra! Så fortsätt skriv! Mitt skrivande ska bli en bok, 82 A4-sidor klara nu. Det är häftigt att läsa igenom allt från början, drygt 8.000 inlägg har jag fått ihop på snart 6 år. Plus allt jag skrivit i andras trådar! Men det får ingen plats i boken, där är det fokus på mina egna inlägg. Jag tänker inte sluta skriva, ni är ju mina vänner ❤️ Vänskap kan se olika ut, så länge den känns rätt i hjärtat är den rätt.

Kram 🐘

PS. Hälsan tiger still brukar jag tänka med min dotter. När hon är sysselsatt och mår bra får jag inga samtal och mess från henne. Men det stämmer kanske inte med din dotter?

@Himmelellerhelvette Jag tror att det är svinsvårt att bryta vissa beteenden. Med min dotter tex, som föddes svårt sjuk och sen har fått diagnoser på löpande band. Mammahjärtat är så stort, jag är så van att hennes behov alltid kommer i första hand. När hon blir akut sjuk stannar jag liksom i farten och sugs in till hennes sida som en krycka. Jag tror inte att någon annan kan hjälpa henne som jag kan göra. Jo, hennes pappa är betrodd. Personen på hennes boende? Nja. De får visa att de fixar enklare saker innan jag betror dem med värre saker. De klarar det okej hittills.

Det första man måste göra är att bli medveten om att man av nödvändiga skäl har utvecklat detta beteende. Fundera över det, går det att göra annorlunda? Nästa steg är att tydligt lämna över ansvaret, till individen eller personal, alltså ge tydliga direktiv. Sen måste man börja säga nej. Till individen och personalen. Och allt syftar till att man ska få lite mer livsluft själv. Lite mer rörelsefrihet.

Och det måste gälla även din dotter @varafrisk ❤️ Självklart har du odlat ett beteende där du oroar dig, och även curlar henne när det är behövs. Det sitter stenhårt i oss, som ryggmärgsreflexer. Det du kan göra är att sätta ord på det - skriv ett brev till din dotter. ”När du gör si och så mår jag si och så…” osv. Och kanske måste du vara tydlig med att ni inte alltid kan ställa upp. Att hon är vuxen och måste ta ansvar för sitt liv fullt ut själv. Är det hårt? Kanske. Att sen säga nej är svinsvårt, men allt vi övar på blir vi bättre på.

Min sits är lite annorlunda pga min dotters intellektuella funktionsnedsättning. Jag är god man till henne och därför ansvarig för hennes väl och ve. Men jag kan delegera mer, och det försöker jag verkligen göra.

Kram 🐘

@Andrahalvlek härligt med det där bubblande skrattet😄. Och nej, det är absolut inte synd om oss nyktra. Några klarar av att dricka alkohol, andra inte. Kort och gott bara en skillnad i beskaffenhet, folk emellan. Det tog tid innan jag kunde erkänna och acceptera att jag mår bättre utan. Men nu är jag där och jag mår så mycket bättre.

Jag känner att det är ett helt rätt beslut, att jag också har tålamod att låta det ta tid, @Himmelellerhelvette. Den 25 augusti är det tre månader nykter, det ser jag fram emot.

@Himmelellerhelvette det är så svårt, för det jag gillar är egentligen planering av middagar/event grejer. Men det bör ju gå utan alkohol också… jag ska beta av ”listan” du skrev med pyssel, plantering, träna… kanske jag finner någon tillfredställning in det. Idag ska jag måla.

@Silvertärnan låter lite skrämmande. Vad gillar jag… och vad kommer dyka upp. Men så rätt, vilket engagemang jag lagt åt att planera vad som ska drickas, hinna till systemet, kastat bort dagar när man varit bakis, minnesluckor som ska minnas och skammen omkring. Jag känner avsky för mig själv och valen jag gjort kring drickandet och dess kraft.

Hejsan! @Andrahalvlek, det var trevligt att du tittade in här en sväng. Det kan säkert framstå som att man väl är världens mest självcentrerade bekräftelse-junkie. Men det är väl inte därför man har skrivit så mycket som man har gjort här på detta forum en längre tid så att säga. Vill man ha hyllningsrop och sånt där om dagarna så finns det ju lite andra plattformar så att säga.

Det är ju bara för en oberoende musiker och kompositör egentligen exempelvis bara att producera exakt det som marknaden och världen i stunden vill ha, så visslas det och påhejas snart som sjutton om man går in stenhårt för den prylen. Men är inte så strukturerad och beräknande för att bry mig. Gör numera musik som min terapi mest och gillar nån det hela så är det ju trevligt. Känner alltså numera ingen press på att leverera, är mera chill så att säga vilket jag då är tacksam för.

Förresten, när jag skrev mitt första inlägg så trodde jag aldrig att det skulle komma att bli så pass omfattande som det ju har blivit. Psykologisk skrivterapi i realtid i princip. Trodde ju att mitt första inlägg här på forumet i stort skulle bli det första och det sista. Började väl egentligen att skriva i ren panik blandat med i det närmaste en total uppgivenhet. Det spelade ingen roll med nånting liksom, det kändes väl liksom som att stå vid stupets kant och där och då, försöka att ge livet en chans till. Detta fast det väl kändes rätt så meningslöst, mörkt och hopplöst på alla sätt.

Kommer ihåg att jag i mitt allra första inlägg skrev att man får ta små steg i rätt riktning var dag liksom och nog är det väl så allt. Vi har alla olika förutsättningar och är det nåt som jag har lärt mig efter hundratals timmar med läsning på nätet i olika forum. Så är det väl att det är lönlöst att jämföra sig med andra. Man kan inte göra mer än vad man orkar och klarar av. Minns min mor som hade svår bipolär sjukdom och som tungt medicinerad inte orkade att ens diska sin egen kaffekopp. Vilket jag som ung grabb väl ibland kunde tycka var lite värdelöst, slött och rätt fånigt liksom.

Men nu förstår jag då det hela bra mycket bättre. Minns även att jag sade till henne nån gång av hennes sista år i denna jämmerdal, att hon inte gjorde mycket, men att hon gjorde det bra. Hon hade ju en stark kristen tro och förlitade sig helt och fullt på Herren och hon lyckades ju faktiskt med det otroliga konststycket att ta sig från punkt A till punkt B om man så säger, utan att ge upp och hoppa av tåget i förtid som hon väl nån gång sade var ett trist beteende.

Det är väl nåt som gjort att jag själv kämpat på fast jag inte har känt mycket glädje och mening med livet alls egentligen. Har ända sedan barndomen mest upplevt livet som ett påtvingat tvång på nåt värdelöst sätt liksom. Kanske en prövning av Herren för att se vilket virke man består av. Kan väl säga att jag drack som jag gjorde i mycket för att orka stå ut med tillvaron. Har läst så mycket om att en del bara tror att man dricker sig till psykisk sjukdom. Men det kan då var tvärt om också, att det inte finns nån fungerande medicin mot det psykiska och då tar till flaskan och alkohol för en stunds lindring och för att få slippa känna sig allmänt miserabel. Men det funkar ju inget vidare det heller i längden.

Det står i Bibeln och budorden att man ska hedra sin fader och sin moder. Det tyckte jag väl att jag var dag gjorde under mina föräldrars tid här på jorden. För jag hoppade inte framför något tåg eller ned från den där höga byggnaden i staden som jag tänkte på att göra nästan var dag från att jag väl var en tio år och redan då var trött på att må psykiskt dåligt. Något som jag då ju inte ens viste att jag gjorde, ja att det var en sjukdom man hade. Trodde det hela var min personlighet helt enkelt.

Klagade ju heller aldrig över något, utan bet bara ihop och spelade glad och förnöjsam för att inte göra morsan bedrövad. Kände mig väl ofta mest som nåt husdjur kanske. På nåt sätt lite som en hund eller nåt sånt där, som ju bara i alla väder förväntas vifta på svansen. Varför jag kämpar på nu, det kan man då ibland fråga sig alltså. Har ju inte ork att ens gå utanför dörren ofta även om jag kanske känner motivation till nåt och då försöker, men ändå får ge upp och gå och lägga mig.

Skrev här om natten då jag var extra mörk i sinnet in en fråga till en sökmotor om hur man bäst tacklar psykisk ohälsa som dystymi med anstrykning av bipolärt med mera i en kombination med längtan till att berusa sig. Detta fast man vet att det ju inte är något att hålla på med. Fick väl nått AI-baserat standardsvar som jag redan i olika versioner hade i nån gammal dator sen tidigare. Har ju i många år samlat på mig en hel del med kunskap från det psykiska området. Det mesta har man väl känt till i en himla massa år. Gick ju redan innan datorernas intåg och läste på biblioteket för att få grepp rent psykologiskt om situationen.

Kan väl nu säga, att det är som är, det är bara att gilla eller acceptera situationen. Brukar väl även tänka att inget är så dåligt att det inte kan bli sämre. När jag oftast bara slog mig själv i skallen med nån kostsam flaska med starksprit eller starkvin så var jag ju inte då heller nån en muntergök precis. Bara mest bedövad och dimmig om dagarna. Nu är jag nykter realist och vet att även om man inte har upplevt någon större förbättring rent psykiskt sett. Så har man då en lite gladare mage och en ekonomi som går runt och tuffar på så att säga. Det får man väl vara tacksam för. Kör alltså alkoholfritt vidare.

Ha det gott!

Hej, jag får fruktansvärd bakfylla ångest varje gång jag druckit för mycket och känner stor skam. Jag dricker inte varje dag och kan inte dricka dagen efter jag druckit för mycket. Oftast går det 1-2 veckor efter en fylla som jag kan dricka igen. Jag har haft två perioder då jag varit nykterist, en gång under 4 år och senast 10 månader. Jag måddd fantastiskt under dessa perioder, gick ner i vikt, aldrig ångest eller skam. Bara lycklig och i kontrol. Jag vill nu starta en ny sådan period, inser att jag sagt detsamma senast 2 fyllorna men hoppas det går denna gång. Jag är ny på alkoholhjälpen och ser fram emot stödet.

De gick inte så bra att fortsätta nykter när jobbet drog igång. Enorm trötthet efter jobbet, orka inte hålla emot🥲 Även beordrad till extrajobb natt. Jag jobbar dagtid annars. De jag lärt mig är att tid för mig själv och återhämtning är så viktig. Men de är så svårt att få till. 6 veckor klara jag! Ska tillbaka till den känslan. Har druckit 3 kvällar denna veckan och är redan nedstämd och påväg åt fel håll i mitt mående. Allt känns mörkt och jobbigt. Nu vänder jag detta, tänker inte fortsätta längre ner i det mörka. Jag ska klara det!! Jag måste. Ska fokusera på alla positiva saker med att vara nykter.

Till er som läser denna tråd - vad är er erfarenhet av Al-Anon-möten?

@tugger Jag förstår dina känslor.
Jag har pratat med min sambo ett flertal gånger under åren och vid ett par gånger har jag brutit samma regel, ibland tappar man tålamodet, ibland är det precis där och då man behöver få ur sig det man behöver säga, och ibland kommer det bara utan att man hinner tänka efter själv.
Vi har haft flera lugna, fina och hoppfulla samtal när han druckit men vi har haft minst lika många otrevliga samtal. För mig är dock det enda det har gett mig en känsla av lugn att fått ur mig det jag behöver säga samt såklart en tyngd och oro för de kommande dagarna och framtiden men oavsett hur samtalet gått när han druckit så har dagarna och tiden efter varit desamma, som att vi aldrig ens har pratat om det.
Jag hoppas verkligen att en förändring sker för er och att du nådde fram i ert samtal! Och om inte så är det bara samla energin för samtalet på nytt och testa igen i nyktert tillstånd, de nyktra samtalen har ofta iaf gett mig 1-2veckor av lugn och några mindre öl än vanligt.
Lycka till!