Senaste kommentarerna i forumet

Måndag och en ny vecka, samt en helt ny månad har det gått och blivit. September är det nu och sommaren som var ligger bakom en. Men det betyder ju om man är lite positiv att det ju faktiskt så sakteliga går mot vår igen. Öppnade nyss mitt köksfönster och skådade höstdimman och tänkte att det skulle sitta fint med nåt starkt att dricka så här på morgonkvisten. Ja, ingen alkohol utan bara en kopp med starkt kaffe. Hade ju inte så värst mycket energi igår, men en termos med kaffe lyckades man då göra i ordning. Så nu sitter man här och dricker en kopp med varmt kokkaffe och har det rätt så bra faktiskt, vilket man då är tacksam för. Ibland behövs det inte så värst mycket för att man ska vara lite vardagslycklig en stund, om man nu inte har för stora pretentioner alltså.

Ha en fin dag!

@Molnet
Att jag inte kan lösa allas problem, utan bör bolla tillbaks dem där de hör hemma, träffade mitt i prick här!
Har kört på alldeles för hårt med jobb och dement förälder ett bra tag nu. Däremellan försöker jag leva upp till alla andras (och egna) förväntningar. Det bygger mer och mer stress och slutar med alkohol i för stor dos för att lätta på trycket.
Det är dags att gå tillbaka till rutiner som funkar: Bra mat, motion, regelbunden sömn och pauser mellan jobb och det sociala.
Ha en fin måndag!

@mamma40 är i samma sits som du ensam och försöker sluta med alkohol.
Har druckit varje dag en längre tid.
Drack bara lite igår för att lindra abstinens.
Panikångest i natt och skakig och svettig nu.
Är ledig nu ett par dagar så gör ett nytt försök att sluta.

Hej, jag måste verkligen dela med mig av en sak.
Jag är så otroligt less på mig själv blir alltid samma sak att jag inte har någon kontroll när jag dricker, jag har insett nu att jag är alkolist och måste verkligen göra något åt dehär för jag klarar snart inte mer. Min tjej säger åt mig flera gånger att hon inte orkar mer om de ska fortsätta för det är ofta det blir såhär hon har sagt åt mig 3 senaste gångerna blir jag alltid för full och har noll kontroll på mig själv vet inte vad jag ska göra jag tänker också på det när jag dricker och tror jag har kontroll på men det slutar alltid med att jag dricker för mycket
Behöver verkligen hjälp vet inte hur jag ska göra funderar på att sluta dricka helt men de är också man umgås när man är med kompisar och sånt, kan någon hjälpa mig

@mamma40 Du, de flesta av oss har stått o stampat och trampat runt i vinträsket ända tills man får det att vända. Det är lite som en trissvinst....plötsligt händer det. Bitvis hårt jobb. Men plötsligt läggs de vita dagarna i följd.
Ge inte upp!

@mamma40
Det är tufft när det känns som man bara stampsr och alla andra är så duktiga.
Du klarar det och det kommer att vända.. lovar dig..
Håll i o kämpa på. Du är inte ensam.
Ta hand om dig.

Hejsan! @mamma40, tittar bara in för att säga att du inte alls är ensam. Det här med att man kan känna att alla är så himla duktiga och att det bara liksom står och stampar för en själv. Detta känner man då igen allt för väl. Men såna tankar är inget vidare upplyftande. Det går för det mesta alltid lite upp och ned med hur man kan må oavsett hur man har det. Men att förgifta sig med alkohol som det lätt kan bli ibland är då inget man blir gladare och friskare av i längden. Men det vet du redan. Så säger som jag brukar tänka för mig själv när det känns för jäkligt. Håll i och håll ut! För det brukar alltid vända och kännas lite bättre eller åtminstone neutralt om man fokuserar på att göra HALT liksom och kanske fokuserar på nåt som man gillar. Kanske bara lyssna på nån trevlig låt eller se nåt roligt klipp på Youtube eller nåt. Kort sagt försöka att tänka på roligare saker än sånt som drar ned humöret så att säga.

Kämpa på kompis!

allt är kaos, mår skit är totalt ensam... jag orkar inte med detta liv..alla andra är så duktiga o jag bara stampar

@inteigen
Vill säga välkommen hit till forumet!
Så tufft det låter för dig. Självklart är du arg o ledsen. Man blir det.
Jag känner igen mig i en hel del du beskriver. Ilskan o oron är oerhört tärande.
Min man dricker dagligen numera. I smyg. Har varit ett problem i 2-3 år nu. Går långsamt utför är jag rädd. Jag håller koll på gömmorna, hur mycket det går åt. Dock är det en falsk känsla av kontroll.
Fick det kloka rådet här, för länge sen, att istället lägga energin på något för mig själv. Så nu skickar jag vidare det rådet..
Slutar räkna. Lägg istället tiden på något som du mår bra av, som gör dig gott.
Skönt att du fick nog o reagerade. Vad det sen ger är svårt att säga men din man behöver höra hur du mår i detta.
Du o barnen är det viktiga.
Ta hand om dig!

@Nikkan60 2Ansikten Skrev just till nuärdetnog28 ang den problematiken. Läs gärna om ni vill.
Kort handlar det om att ett alkoholberoende kan se ut på olika sätt. En del dricker varje dag, andra bara ibland men då hejdlöst. Det kallas kontrollförlust.
Minnesförlust är en stark signal om att saker börjat gå väldigt fel...

@nuärdetnog28 Känner igen mig precis! Slutade dricka helt för 2,5 år sedan efter den sista black-outen. Jag trodde inte att jag var beroende eftersom jag inte drack varje dag, men ofta när jag drack så kunde jag dricka allt som fanns. Inte varje gång, men alltför ofta. Då kom jag inte ihåg vad jag sagt eller gjort. Ibland idel hemskheter, precis som du..
Nå, till slut hamnade jag här. Och fick lära mig att alkoholberoende kan se ut på olika sätt. Ett var mitt sätt och kallas kontrollförlust.
Eftersom jag i åratal försökt att dricka måttligt när jag drack, (med ständiga misslyckanden) bestämde jag mig för att sluta helt. Det är inget misslyckande.
Alkohol ÄR beroendeframkallande gift och några åker dit. Så är det bara. Nu råkade det vara vi.
Och när man druckit tillräckligt mycket vet du inte alltid vad du gör eller varför.
Men förmodligen kommer detta att hända igen ifall du dricker.
Jag vet att det finns dom som lyckas lära sig att dricka måttligt, men det är MYCKET SVÅRARE än att lägga av helt.
Detta eftersom ditt (vårt) belöningssystem är skadat. varje gång du dricker vaknar suget igen och du måste bekämpa det. Att sluta dricka kan vara jobbigt en tid, men sen somnar beroendet in.
Man slipper all oro, ångest och elände... Jag är aldrig orolig när jag går på fest numera, jag dricker ju aldrig alkohol, jag tänker aldrig på alkohol. Jag mår bra och känner mig trygg med mig själv.
Jag tycker du ska försöka förlåta dig själv, men också ta det som en möjlighet till förändring.
Du verkar ju ha så mycket fint att kämpa för?
Här finns ett Alkoholprogram som kan hjälpa och att skriva och läsa mycket här hjälper också. Det var min enda hjälp och det räckte. Men annars finns ju mycket annat som du kan ta hjälp av.
Det viktiga är att du mår bra och din ångest kommer att lätta. Det är då du måste komma ihåg att du bara bestämmer över det första glaset. Att inte ta det första glaset. För gör du det är det beroendet som tar över ... och ja, resten vet du ju.
Så ta fighten, du kan klara det :) Det kommer att gå bra!

@Studsbollen47 Ja, humörsvängningar får man nog räkna med. Efter tre månader blev jag en dag plötsligt så orimligt arg. Tänkte ta död på grannen för att han förstört min soliga dag genom att röka! Herregud alltså! Fick då läsa här att det var rätt vanligt att drabbas av orimlig ilska.
Det hände kanske någon gång till, men sedan försvann det. hade också några dippar, känsla av sorg eller nedstämdhet. men också det känns mer sällan. Eller åtminstone kan jag hitta en anledning....
Så humöret blir jämnare. Med tiden kom också de naturliga lyckokickarna tillbaka. Den där stunden då man plötsligt känner sig lycklig. Bara för att det känns så, för att solen lyser eller man är glad över livet. Inte för att man druckit något kemiskt skrutt.
Nu har det gått 2 år och 6 månader och livet har fortfarande så mycket att upptäcka.
Så mycket tid som slängts bort på att vara full och sedan bakfull... Nu tar jag igen det. :)
Och vad gäller kommentarer: det är jättebra att skriva och läsa mycket här. har hjälpt många. Skriv om det du tycker är viktigt för dig, vare sig det är litet eller stort. Tror jag läst om precis allting här :)

I augusti har jag varit sockerfri i 30 dagar och löptränat 12 gånger. Heja mig, tjoho! Och det känns bra, jag kör en månad till.

Tänker på Molnets visdomsord: Det tar 21 dagar att etablera en vana och 66 dagar att befästa den. Min version av det säget är att det tar 3 veckor att etablera en vana och 10 veckor att befästa den. Fyra veckor avklarade med löpträningen nu!

Och nej, jag tänker inte äta något socker innan det är dags för sängen om 2,5 tim.

Kram 🐘

@Nikkan60 jag sitter med samma ångest som dig just nu och har liknande problematik. Drack igår och drack mig så packad att jag inte kommer ihåg ett skit. Finns här om du vill prata!

@Himmelellerhelvette Så glad jag blir, att det löst sig med mamma och dotter, och du har tankat lite energi ❤️

Kram 🐘

Jag har ett väldigt bra liv, har man och barn och ett jobb jag trivs med.
Men jag har problem med alkohol i sociala sammanhang. Jag dricker alltid för mycket och det slutar med snefyllor, minnesluckor och extrem ångest dagen efter.
Jag blir ofta arg och otrevlig mot min man också. Igår var dock droppen. Vi var ute tillsammans jag och min man och åt middag på stan, sen bestämde vi oss för att gå vidare och träffa upp hans vänner. Jag drack och drack och blev så jävla full så jag minns typ ingenting. Tydligen har jag då suttit gränsle över en annan kille inne på krogen FRAMFÖR min man som då kommer fram till mig och undrar vad fan jag håller på med (det här minns jag inte så han har återberättat) och han blev otroligt sårad då jag gick över en gräns. Jag mår så otroligt dåligt över detta, jag skulle aldrig göra något sånt i nyktert tillstånd, jag vet att det inte är en ursäkt men jag blir verkligen en helt annan vidrig person när jag är full.
Min man säger att han förlåter mig för detta, men jag kan inte förlåta mig själv. Jag älskar honom mest i hela världen och vill aldrig såra honom. Jag vet inte hur jag ska ta mig ur denna vidriga ångest. Hans vänner var också där och såg förmodligen allt.

Det är så hemskt att jag inte kommer ihåg något heller. Han frågade mig ”hånglade ni eller vad fan gjorde du?!” Och jag kunde inte svara på det eftersom jag inte minns något ALLS. Nej fy fan.. vet inte vad jag ville med det här inlägget men jag antar att jag bara vill få ur mig det här för det äter upp mig inombords. Jag ska sluta dricka har jag bestämt mig för, då jag inte klarar av att hantera alkohol.

Jag har liknande svårigheter. Mer är tre glas och jag är som en Autobahn. Vill bara ha mer, mer och mer. Och minnesförlusten kommer som väntat därefter. Vaknat otaliga gånger med att försöka pussla ihop sista timmen innan sömn. Det som ”fungerar” för mig är verkligen att inte dricka mer än två glas. Men det är ju förstås väldigt svårt ibland. Längre alkoholfria uppehåll verkar också vara en bra strategi. Tänker att alkohol för mig är som typ spegelvänd kondition. Ju fler dagar nykter desto starkare blir jag i att begränsa drickandet.

Era råd klickar in perfekt i var jag befinner mig nu, Andrahalvlek och vår2022! Stort tack.

En av de större förändringarna senaste veckan är att jag börjar få kontakt igen med min inre vägvisare, tillsammans med den klokskap jag suger i mig av er kommer detta att bli bra! Att jag hittade detta forum just i denna fas är ingen slump.

Fy det låter inte alls som en bra kombo att vara fattig och hungrig @Geggan 😉
Hoppas det känns lite bättre nu, jättebra med kassabok, det har jag infört med då det har runnit pengar för oss med. Det är väldigt lätt att bara handla på tills man kollar på ekonomin och ser att den har blött ett tag och behöver få plåstras om. Extrakilon har jag också lagt på mig och har heller ingen som helst lust att dra ned på det kaloririka men har kommit fram till att jag kan äta färre kalorier på vardagar så kan jag ändå lyxa till det på helgerna ❤️Häftigt med rosenterapi, jag har gått på Reiki heeling och det tyckte jag har hjälpte mig komma i mer harmoni, allt löser sig till slut när man inte ger upp utan istället hittar lösningar. Kram

Det måste kännas underbart att du lyssnat på dig själv och gjort det för din dotter som känts rätt för dig @Varafrisk istället för att lyssna på andras ”goda” råd.

Jag kan relatera till att verkligen vara mamma i de där situationerna då min äldsta blir lite väl berusad för mitt tycke men jag tycker ändå att vi kan ha rätt att tycka att det och att dom kan respektera att hålla det lagom när vi är med.

Underbart ni fått med allt härligt ni gjort tillsammans, låter verkligen mysigt❤️Kram

Den första lösningen är fixad åt mamma, så skönt! Lite mindre ansvar på mig och dottern är helt sig själv igen😅 Skam den som ger sig!

Helgen har varit helt underbar med massa umgänge med nära och kära, otroligt gott att äta och salta bad. Vi har även hunnit med en massa trädgårdsbestyr, rensat köksträdgården och byggt färdigt det sista på bastun!
Jag är så tacksam❤️

Söndag och den sista sommardagen för i år har anlänt. I morgon kliver man in i höstmånaden september och dess första dag på väg mot en tid av vinterrusk. Hade man varit flyttfågel hade man väl dragit till varmare breddgrader nu. Har inte haft så mycket energi denna dag, men lyckades då koka på en kanna med kaffe. Vilket väl får ses som gott nog denna vilodag. Kan alltså utan alkohol och med ett nyktert sinne stärka mig med en kopp och kämpa vidare framåt mot nya höjder och alkoholfria fröjder enligt fastlagd nykter rutin.

Ha det gott!

fooliehutten sågar grannens gröna gräsmatta

”it’s good to touch the green, green grass of home” Johnny Darrel

En lyhörd läkare lyssnade på mina tankar om dystymin, gav mig en diagnos och erbjöd medikamenter. Skönt att jag blev tagen på allvar och fick veta att min ”lyckonivå” ligger under linjen för lycka hos ”de normala”. Jag var van mitt lidande så det kändes bekvämt att fortsätta med det, hellre det än att börja knapra tabletter och få problem under bältet. På dessa grunder fick det bli skrynklare ett tag och min skepsis till trots gavs nya vägar genom deppen. Jag sa ärligt att min ambition var att fortsätta självmedicinera med alkohol, snus och piprökning. Det passerade på den tiden helt och hållet utan reaktion från vården; undrar hur det låtit om jag sagt samma idag? Fast nuförtiden vill jag inte längre bli ”för glad”, så nu behöver jag inte flaskan. Snusa och röka är också historia. Det som ibland skaver är den segt statiska tristessens linje. Den jag förr drack för att slippa och sedan bara ville tillbaka till ifrån ångestens djupa hål. Skönt ändå att börja förstå och uppskatta livet på min linje och med en kopp i hand nyktert njuta tillvaron i den låglänta dalen.

”One more cup of coffee for the road,
one more cup of coffee ’fore I go.
To the valley below”
Bob Dylan

Om jag någonsin skulle försöka finna mig på skalan 1-10, så skulle jag säga att min nivå varierar mellan 3 & 5. Och det är nog så högt jag kan nå, för det är ju ändå där som det gröna gräset känns mest hemlikt.
Ha en fortsatt skön A-fri söndag! 🤗

Ja det känns kanske bättre imorgon, just nu vill jag inte veta av mig själv

Hej, Jag och min sambo dricker måttligt. I regel inget i veckan utan det är till helgen. Där är allt helt normalt. Mitt problem är när jag dricker någon annanstans än hemma och det är inte varje gång. Jag känner inte när det är tid att sluta och då försvinner även minnet. Dagen efter har jag ingen aning om vad jag har sagt eller gjort och det är fruktansvärt! Det har hänt tre gånger det sista halvåret. Nu har min sambo sagt att händer det en gång till så gör han slut. Hur ska jag göra för att sätta en gräns? Är det någon annan här som har samma problem?