Senaste kommentarerna i forumet

@Carisie men oj vad du åkte dit! Vad tusan har du drabbats av?? Måtte de nu hitta vad som härjar i din kropp så får bli frisk! Kram på dig ❤️

@Se klart Ha, ha! Skrattar lite för det är jobbigt att känna efter än det ena och än det andra😁. Jag har mer behov av att djuploda lite och granska mina mönster för att på något sätt få en slags befrielse och inre frid. Det är när jag får tag på det och en ”aha” upplevelse som det liksom ”släpper” ett tag om mig. Sen tycker jag om att ta lite från alla möjliga metoder, sådant som jag tycker tillför mig något, det blir holistiskt för mig. Det är bra att du dividerar med din psykolog, det ska kännas rätt för dig och att det ger dig något.

Låter som att du har haft en skön helg! Kram❤️

@TessanTuss grymt ju! Låter som att du tänkte fortsätta vandra på den nyktra vägen 😊 jag är inne på dag 67 så ligger lite efter dig men fortsatt alkoholfri. Idag kände jag verkligen att jag fått min energi tillbaka på alla plan. Så nu har jag plötsligt överskottsenergi 😅, vilket är en riskfaktor för mig så jag måste vara på min vakt🙏😎💪 återigen bra kämpat! Heja oss alla här inne inne, oavsett om vi är på dag 1 eller 1000! 💪💛

@TessanTuss Så otroligt bra jobbat av dig! Grattis till 3 månader!🥳🥳🥳. Låter som att du hittat en fin väg att vandra vidare på och är ”hon som inte dricker”. Fortsätt som du gör, för du gör det så bra! Kram❤️

@LAO
Förlåt för segt svar, är inne här så lite känns det som. Eller hur, 3 åringar är ljuvliga. Så mycket bus och fart och roligheter! Men ja.. Jag hade ett samtal med min pappa om det igår, han har slutat dricka just nu ( iaf ett par veckor in fick jag veta) vilket gjorde gott i själen att höra. Vi pratade länge och öppet om mammas drickande, vilket va en lättnad. Jag fick höra hans synsätt på de hela & hur han har det. Vilka problem han ser med drickandet etc. De va uppfriskande och väldigt skönt faktiskt.. Skönt att höra att du ändå haft en fin kontakt med dina morföräldrar och att du själv slutat dricka. Jag tror de kommer ge mycket i slutändan ❤️ barnbarn ska ju vara livets efterrätt, och jag lovar att de kommer ge dig mycket att vara en pigg och glad mormor som alltid orkar leka & göra roliga saker ihop med barnen 🙏

@TessanTuss Grattis till 3 nyktra månader! 🥳🥳🥳 Och det blir bara bättre och lättare för varje månad!

Kram 🐘

@Maud Statkt!!! Visst är det skönt att inte vilja dricka!!! Heja dej! Heja oss! 😍

Hej alla fina i forumet! ❤️
Hoppas ni haft en bra helg! Jag har varit härifrån ett tag… Livet ger oss utmaningar på många olika sätt… Men såååå glad ! Nu nykter i tre månader! 🙏🙏🙏
Inte en droppe sedan sista november! Kämpar ibland, hårt! Lättare ibland! Oftast lätt då jag minns min TOTAL krasch i november! 🥺🥺 Jag har avstått många tillställningar och inte utsatt mej för situationer som skulle locka till dricka. Värker, läker och växer!
Vissa dagar tycker jag lite synd om mej själv, andra dagar är jag stark o stolt! Nu är jag ”hon som inte dricker”!!!! Jag har till och med bytt umgänge till viss del! För mej känns det bara bra!!! Har så mycket tid o ork för annat än bakfylla och ångest!
Så inspirerande o peppande att vara här igen!
Ta hand om er 🥰
Tillsammans är vi starka!

Japp, reflekterandet känns helt nödvändigt! Titta på sig själv i spegeln och kolla om man städar eller inte... 🤗

@Flarran Heja dig.Bra jobbat av dig att inte gå ut.Där gjorde du ett aktivt & safe val som skyddar dig mot A.En energidryck på balkongen i solen är ju inte helt fel!Snyggt jobbat!

@Vinny .Inget att ångra & må dåligt över.Du stoppade i tid.Bra där.Du slapp karatefyllan.Strongt!Nu jobbar du vidare & framåt och vet nu att det är svårt,mycket svårt att stå emot i ”bar-miljöer” såhär tidigt inne i nykterhetsprocessen.

@Åsa M så sant! Det värsta är att även när medvetenheten finns så sker det nästan reflexmässigt.

Jag har behövt flera dagar av egen space för att få upp ögonen för det jag fortfarande gör och inte gör (säkert finns det mer!). Det blev en rejäl ögonöppnare. Väldigt mycket förebyggande ”städande” från min sida, inte så mycket räddningar i stunden.

Låt livet hända! Kändes mycket lättare när jag levde själv. Det blev tydligt att jag behöver mycket tid att reflektera för att kunna se vad som händer 🧹🪣🧽

@Rehacer När jag var alldeles ny här på forumet läste jag din tråd från början till slut och kände igen mej i så mycket.
Fint att du är här igen. Och ja här vet vi vad det handlar om. Det går inte så bra här heller. En ständig kamp där man (=jag) känner sej misslyckad då man får känslan av att alla andra lyckas.
Men men - varje nytt försök är lika värdefullt. Vi kämpar💪💪💪

Jag är exakt där du är. De tankarna, scenarierna, maler runt i mitt huvud varje dag. Resonerar fram och tillbaka. Hur mycket pengar behöver jag/vi - kontra hur mycket pengar ”kan det bli”. Har också de som säger att det är bäst att gå så tidigt som möjligt, men å andra sidan har jag iaf just nu ett helt ok jobbliv om än lite mycket i perioder. Men en bra lön och det betyder förstås något också.
Inte alls lätt. Min man driver egna projekt= jobbar på, men är också några år äldre (kan man inte riktigt tro förutom att han numera somnar i soffan efter 1 glas vin…)
Så, ja. Jag har inga svar men ville bara säga att jag känner igen exakt det du beskriver. (Och sen- ska man downsizea, flytta till mindre och få pengar till att dryga ut den lite mindre pensionen, eller ska man vara smart och bo kvar i ett boende som väl på sikt är nån sorts sparande…) Kram!

Det är nog det som är kärnan i problemet när man är anhörig till en sjuk person. Mönstren sitter djupt och man försöker jobba sig runt dem, men de har väl funnits där hela tiden, kanske? Man söker sig kanske omedvetet till dem för att man gar ett behov av att lösa problem? Även fast man borde förstå att vissa problem kan bara lösas av den som har problemet. Och det är ju även den som anhörig som har problem. Jag minns en användare här som beskrev sitt eget problem som att hon var den som gick runt och städade i allas trädgårdar för att det skulle sec trevligt ut, men ingen hade bett henne om det. Jag känner igen mig väldigt mycket i det. Jag städar i allas trädgårdar, eller försöker, och undrar varför ingen städar i min. Sen inser jag att 1) ingen har bett mig städa och 2) jag har inte bett någon om hjälp att städa. Anhöriglivet i ett nötskal!

Visst @sattva inte alls lätt att bara säga nej, 🙅 samtidigt som en faktiskt inte alltid måste förklara sig. Eller be om ursäkt. @vår2022 ja visst hänger allt ihop i olika mönster men jag tror att det för mig handlar mer om lite KBT. Att inte per default tacka ja etc, utan att det ska åka upp en liten flagga i min skalle som är just ”hur blir det för mig” - vilken är själva grunden för att det ska kunna ”bli nåt” för andra.
Jag dividerar med min terapeut för ibland tycker jag att det är överdrivet att hålla på och känna efter en det ena än det andra, Jag är ju ändå en väldans privilegierad människa och människor är ju gjorda för att klara utmaningar.
Jag tror att hon är inne på att det är liksom ”mer av allt” i vår tid. Det här jag försöker predika för mina barn- att inte göra karriär + fixa fint hem + hämta tidigt + alltid hemlagad mat.
Den ekvationen är mycket svår. När jag var småbarnsförälder var jag fattig, otränad, hade samma kläder dag ut och dag in- hämtade sent men var rätt glad. Karriären och barnen gick först, allt annat fick vänta.
Idag; jag har ju bättre kontroll över många saker, behöver egentligen inte bry mig om mitt hem alls (köpa grejer alltså) och kläder mm är mer som en rolig hobby. Men det är väl detta att kunna hjälpa till, att många behöver. Att det är svårt att dra gränsen för det diffusa skälet ”jag orkar inte”. De orden hör liksom inte till mitt ordförråd.
Men jag ska öva. Och förhoppningsvis kliva in i mina JA med kraft.
Helgen underbar, ute och trädgårdsfix några timmar igår. Idag- alla pelargoner på uppvak och omplantering. Läst bok. Plockat runt och preppat för ett kakbak och sovit middag. Lugn och ro. Ha en skön söndagkväll alla forumvänner 💞

@Carisie oh my gosh! Vilken jäkla grej! Gissar att det känns läskigt och jobbigt, men hoppas att du får bästa möjliga vård.
Jag trampar på här, dricker alkoholfritt, äter allt gott. Skrattar mycket också, mycket mer än förr. Är nog en ganska jobbig typ nu, liksom lite för mycket av allt, men det är såååååååå skönt.
Hoppas att det snart vänder för dig och att du snart har all din kraft igen💪🏽🧡🙌☀️

Det höll på att gå väldigt snett igår.
Vi var i en större stad, fint väder och massa mysiga uteserveringar och jag kunde inte hålla emot när satte oss ner för att äta på en uteservering.
Jag fick i mig fyra öl, men lyckades tack och lov bryta där.
Jag har funderat mycket idag och insett att så här tidigt i min nykterhet så skulle jag hållit mig borta från denna miljö.
Nu blev det ingen katastrof och karate fylla av det, men jag ångrar ju mig jättemycket.
Jag tar med mig denna erfarenhet och fortsätter mot en helt nykter tillvaro, för det är dit jag verkligen vill.
Trevlig kväll.

Du frågade tidigare om serier och dyl. Ja har nyligen sett 3 säsonger av Clarkson’s farm vilken är en småskojig/småputtrig serie om tidigare programledaren i Top Gear som ska driva sin egna farm. Han gör det på ett seriöst sätt och har 3 härliga karaktärer/personer till sin hjälp (flickvän/sambo, ung lokal bonde samt en konsult inom farmeri). Klart sevärd, positiv samt livar upp. Allt är givetvis onte bara positivt då det beskriver bönders vardag.

Grattis! Du verkar ha hittat den rätta och bästa vägen för dig 💛

@Carisie stackare, vilken pärs det måste vara. Krya på dig!!!

Tack alla för pepp ❤️ ni regerar! Det har varit ett förjävligt dygn. Ingen chokladglass till middag för läkarna var oroliga att jag inte skulle orka längre med CPAP:en
("CPAP är en behandling där ett positivt luftvägstryck i luftvägarna under hela andningscykeln åstadkoms. Genom uppblåsningen av luftvägarna eller volymökning öppnas stängda lungdelar.) utan istället fick jag fasta och vara intuberings-OBS (= tub i halsen & kopplad till respirator). HELL NO tänkte jag inte igen - jag är färdigintuberad för all framtid har jag bestämt. Så jag har suttit, ni skulle skrattat om ni sett mig, i typ 60 grader med kuddar under armarna och förutom min extremt stora sexiga vuxenblöja endast varit täckt av ett örngott och en jättelik blå mask som täcker ansiktet. Så med svetten lackande och underbar vårdpersonal som torkat mig med sprit och fläktat mig hela natten - de har även knarkat ner mig för att jag skulle få någon sömn - så känner jag mig lite bättre. De har tagit alla möjliga prover men vet inte riktigt vad de behandlar än.

Tack för alla hejarop - de värmer ❤️

@fossingen Hej 👋🏼 Så starkt skrivet och beskrivet. Jag har varit där du är för många år sedan och vet allt om skammen, skulden och skyddandet av ens partner. Avskärmning och att inte släppa in nya människor. Hoppas AA-mötet går fint. Du är värd ditt bästa jag. Kram! 🩵

Det är väl som sjuttsingen att man inte kan gå ut på balkongen när det är soligt och fint utan att den gamle fule gamle alkoholdjävulen ska komma och hälsa på inom en. För hade inte varit ute länge och njutit av den tidiga vårsolens strålar innan jag började tänka så smått på att en kall öl nog vore trevligt att ha som sällskap vid bordet. Tänkte då bestämt att: Nej! Det blir inget av med nåt sånt, hur trevligt det än kanske kunde vara.

Sedan fick logiken mig att tänka att, så här får man ju bara inte sitta och tänka efter drygt 1 år och fyra månader som helt alkoholfri. Så försökte då fokusera på annat än alkohol för att tänka på nåt annat än drickande för att distrahera tankar på starka drycker som kan uppkomma vilket man ju har har fått lära sig att man ska göra om man inte vill riskera att köra ned i alkoholträsket med ett plask.

Tänkte då alltså på att man skulle ta sig en promenad för att få sig lite nyttig träning som så många på detta eminenta forum bland annat rätt så länge har tipsat mig om. Då bytte alkoholdjävulen stil och taktik och inväntade en tanke jag fick om att man kanske skulle gå utanför dörren och eventuellt ned till lokala matbutiken och handla lite frukt. Då slog den listige flaskans riddare till och ingav mig en stark känsla av att, då skulle man ju kunna köpa sig ett paket med folköl precis som man gjorde förr när det var soligt och fint.

Kunde för min inre syn se mig sitta i vårsolen på en bänk helt i lugn och ro och njuta av vårsolen och sakta smutta på en god öl och få mig lite uppfriskande luft och en nypa sol en stund. Man kan då undra när tankar på alkohol ska ge med sig. Tar då inga risker och går utanför dörren denna söndag, det ska då den fule alkoholdjävulen veta. Nej, det får nog allt bli en kall energidryck och ett nytt försök att sitta på balkongen. För vitaminberikad läsk, sånt blir man då inte knasig i skallen av. Tror nog även det får bli lite svängig gammaldags beprövad Rock 'n' Roll i hörlurarna också.

Ha en fortsatt fin dag!

Jag håller mig nykter. Jag har också i ett långt SMS till min man berättat att för mig finns alternativet att lämna honom som en lösning som kommer närmare och närmare och det är faktiskt en dörr som jag ställt på glänt för länge sen men inte riktigt velat titta på innan.
Han höll sig från att dricka i tre dagar efter det, men nu är han igång igen men med något mindre volymer än så länge.
Jag tänker att jag inte ska bry mig så mycket eller försöka begränsa honom, för han är en vuxen man som vet mycket väl var jag står och vad jag vill, men att sluta dricka kan inte ske för någon annans skull så om jag tar hans drickande personligt för egen del kommer det bara göra mig arg och kränkt. Det jag kan göra för att slippa hans val är att lämna när dagen kommer att jag inte pallar leva bredvid en aktiv alkoholist längre och när jag tillslut har släppt det sista naiva hoppet om att han ska kunna dricka ”lite då och då”utan att fortsätta rulla ner för sin backe som en växande snöboll. Det är inte min sak att påverka när han ev lägger av. Jag kan bara välja åt mig själv.
Och jag känner mig ensam och rädd just nu. Rädd att vara den enda nyktra jag känner i resten av mitt liv… Jag har aktat mig noga för att skaffa vänner eller släppa någon nära just för att jag lever med en alkis och själv blivit en. Skammen ni vet… Den har gjort mig fruktansvärt ensam.
Så ikväll ska jag på darrande ben gå på ett AA-möte för första gången i mitt liv.
Jag vill inte och vågar inte göra den här resan utan att ha någon fysisk människa av kött och blod att kunna prata med när det känns tungt. Och om det är någonstans det finns nyktra människor som inte dömer mig så är det väl på såna möten antar jag…