Senaste kommentarerna i forumet

Det blev inte som man hade tänkt sig idag riktigt. För någonstans hade man väl funderat på att vara lite duktig och träna i form av en rask promenad eller cykeltur man sen kunnat skryta om. Då slog mig plötsligt en tanke att varför sitter man och skriver en massa egentligen. Vad tjänar detta till. Visst är jag nykter och alkoholfri vilket väl är väl bra, men jag mår ju rent psykiskt sett inte mycket bättre för det.

Nedstämdheten är den samma, energibristen är i stort sett lika som den väl alltid har varit i alla dessa år. Nog skulle jag vilja kunna skriva om att man har blivit så glad och nöjd med allting för att kunna inspirera någon att kanske kämpa på lite extra så att säga. Där någonstans så började jag nog jämföra mig med andra och kände plötsligt inte någon glädje eller tacksamhet över något alls.

För ju mer mina tankar var i nuet och analyserade det verkliga och synbara så åkte jag alltmera hiss ned i känsloläget av mitt humör från det ljusaste i stunden, till det mörkaste svart så att säga alltså. Men sådant är man ju rätt van vid och vet av erfarenhet att det mesta kan man rida ut genom att inte tänka alls, genom fokuserad meditation ackompanjerad av instrumental gladlynt musik, eller att kanske bara lura sig själv genom att tänka lite allmänt positivt eller att kanske helt enkelt bara sätta på sig skorna och springa ifrån sig själv.

Man kan även sätta sig ned vid en dator och skriva av sig en en massa strunt. Här någonstans i stundens känsloläge skulle jag väl tidigare kanske ha öppnat en flaska vin eller sprit om jag haft sådant hemma. Förra året vid den här tiden om skåpet då varit tomt på alkohol så hade jag bara gått till närmaste matbutik och köpt en massa folköl eller kanske funderat på en vända in till krogen. Men det finns nog få som är så jäkla envisa som jag när det verkligen gäller, även om man egentligen väl inte känner någon mening med nått alls egentligen.

Nej, nu får man väl rycka upp sig och inte hemfalla åt fånig självömkan då man ju ändå är nykter vilket inte är illa pinkat egentligen då man ju levt som berusad i så många år och dagar att det väl inte är klokt egentligen. Tacksamhet ska man känna har man ju hört, så får väl nu fokusera på det som känns lite positivt i denna skrivande stund då.

Har faktiskt svårt att hitta något sådant, men det finns säkert något att komma på om man bara tänker efter lite extra kanske. Ja, bara en liten slurk vatten som man nu tog sig har väl sina fördelar mot mot alkohol i olika form, vilket ju är något att vara tacksam för.

Ha en fin kväll!

@Ny dag har läst din nya tråd och lider med dig - för inte sååå många dagar sedan var ångesten, skammen och hopplösheten mina följeslagare. Ganska fort kände jag mig ändå stark, motiverad och fokuserad på en nykter och alkoholfri framtid.
Idag är min 20:de nyktra dag och senaste dagarna har jag verkligen vacklat, det har varit sååå tungt, jobbigt och svårt. Har längtat efter ett glas vin och ruset det ger - men jag har hittills klarat att inte ta det där första glaset. Men jag vet också att jag måste ha stenkoll för min Alkoholdjävul lurar i varje vrå, runt alla hörn och vid varje upprördhet!

Jag har inte läst några böcker ännu men reserverat flera på bibilioteket som AH-kompisar här tipsat om, om de känns bra för mig ska jag köpa mig egna exemplar.
Ska leta upp poddar jag gillar, lyssnat till flera avsnitt på Alkispodden men inte riktigt fastnat för den, har du andra tips?
Nu hjälps vi åt att hålla i - idag ska vi inte ta det där första glaset.

Heja dig @Hjärnklar! Jag hade inte fixat ha vin hemma - så jag röstar för att du häller ut det! Håller med @Ny dag att inte ge det till någon - vet själv att jag många gånger känt det "hopplöst" när jag själv fått en flaska vin eller bubbel i presenter, den ska jag inte dricka - men jodå, innehållet i flaskorna har försvunnit ner i mitt vinglas som jag inmundigat med stora klunkar, så ut i vasken med det.

Så härligt med en ny kärlek, vilket stöd att han inte dricker! Perfekt ju!

Nu håller vi i tillsammans - idag ska vi inte dricka det där första glaset alkohol!

@Livvi grymt bra, starkt och fantastisk jobbat med en nykter semester och dessutom kunnat hålla i första arbetsveckorna.

Vi tar myrsteg tillsammans, en dag i taget - ibland en timme/stund i taget! Ikväll ska vi inte dricka det där första glaset.

@B.Å Åh, vilken fin läsning! Så glad jag blir av att läsa din daganteckning - dag 26! Och jag gläds med dig - du är så j-a bra, vilket pannben!

Nu blir jag inspirerad att också få känna så där, nästa helg är det familjesammankomst helgen därefter blir det Kräftskiva - jag bestämmer här och nu att jag i n t e ska ta ett första glas på någon av dessa tillfällen - det ska jag klara. Men innan dess är det en dag i taget, tillsammans med dig och många fler här på forumet som också kämpar varje dag - att inte dricka idag!

Så härligt för dig få höra att någon lägger märke till det hänt en förändring hos dig - det har det ju verkligen gjort - du har lurat bort Alkoholjävulen i snart en månad - grymt bra jobbat! Tro jag det, att det syns - att det blir en aura av god självkänsla runt dig. Och att du dessutom hade en härlig och rolig kväll - utan alkohol - måste ha lyst klart för alla som var där! Så starkt jobbat!
Jag har stadigt ökat i vikt senaste åren, klimakteriet har säkert gjort en del säkert men vinet tänker jag lagt depåer lite här och där ... Och när jag tänker på det nu så har nog byxor känts något mindre stramt senaste veckan ... En bonus jag inte tänkt på! Längtar till att den där "glowen" infinner sig här också - jag vill känna mig stark, nöjd och glad!

Hoppas det blev ett gott dopp i havet och att din dag varit härligt somrig!

Trevlig kväll hälsar en av dina resekompisar!

@B.Å Hahaha, jag skrattar högt åt igenkänningen - tonårsbrat's som beter sig som lättkränkta "jävla idioter" när man är, i mitt tycke, en omtänksam mamma.

Känns gott vi är varandras "axelkompisar" - vi står sida vid sida med axlarna mot varandra och jobbar oss framåt tillsammans. :) TACK för ditt stöd - det betyder mycket! Jag kom in till forumet strax efter dig och jag säger detsamma - din tråd och dina inlägg har hjälpt mig mycket, jag har tagit rygg på dig som varit några dagar före mig! Din tro på att jag kan stärker mig, jag skaaa klara idag också!

Det ÄR en fin lördag, jag/vi tar en dag i taget, om och om igen - idag ska jag inte ta det där första glaset vin. Kram, kram!

@Kirskål ”En beroendepodd” och ”Bara en till” kan jag rekommendera. Och Craig Beck och SoberLeon på youtube.

Tänk inte för stort och långt - ta en enda jävla dag i taget! Plötsligt har det gått 4,5 år.

Jag tänker på alkoholdjävulen som en lismande dryg egocentrerad typ som jag har låst in i en trälåda i skallen. Spikat igen locket. I början skrek och bankade han ofta högljutt, men sen många år tillbaka ligger han livlös på botten i lådan. Inte död, för häller jag vin på fanskapet så kvicknar han nog till. Så det gör jag inte.

Aldrig glömma. Aldrig ta första glaset.

Kram 🐘

En lång historia kort…
Har vart tillsammans med mitt ex i 8 år, han har ett missbruksproblem både alkohol och droger och misstänker starkt på bipolaritet, men har inte vilja bli diagnostiserad. Dom här 8 åren har vart högt och lågt, han blev nykterist och höll upp i nästan 6år med undantag vid återfall som blev fler och fler i slutet av relationen. Ska sägas att jag under tiden också slutade dricka och om ja någon gång ville de utan hans närvaro så fick jag inte de, jag vet att jag har vart medberoende, men också själv valt att avstå i tron om att han skulle bli fri från det. Vi har tillsammans en son. Vi skiljdes för knappt 4 månader sen och vi var till en början överens om det hela och lagt upp en plan om hur vi skulle sköta allt kring sonen. Det höll i ca 1 månad. Innan de började eskalera. Det slutade med att jag hämtade sonen då pappan var påverkad under början av hans semestern på dagtid. Jag har sedan dess under denna sommar/ semester haft sonen på heltid och pappan har inte varit närvarande eller mottaglig. Trotts försök till att få honom att söka hjälp och påvisa att jag fanns som stöd och att båda våra familjer vill honom väl och framför allt för att finnas till för sin son, men det har inte hjälpt. Jag beslöt mig till slut att ta hjälp av Soc, varpå jag fick ta ennu mer skit. Nu med hjälp av Soc så har vi en typ av kommunikation och förhållningsregler. Men han har nu då hittat en partner som också har alkoholproblem och har två egna barn. Så nu första veckan som det är pappa vecka på väldigt länge så har de umgåtts dagligen som en enda stor familj. Pappan har lovat att han ska vara nykter för att han ska ha få ha sonen. Men tilliten till honom är minimal och partnern har jag noll tillit till. Då jag vet att hon nästan dagligen dricker. Det sista jag vill är att de ska gå så långt som till en vårdnads twist, men jag gör allt för att vår son inte ska behöva få va med om detta. Pappan skriver olika provocerande, sårade, elaka och anklagande sms och försöker hitta fel. Jag bryr mig om honom och jag tycker om honom för den jag vet att han kan vara, men jag vill inte ha tillbaka honom och jag är inte kär i honom. Det känns ärligt som om han äger och styr mig trotts att vi inte är tillsammans. Hur är det möjligt? Jag är helt slut på, känner mig totalt maktlös, uppgiven, drenerad, sårad och framför allt konstant orolig 😭😵‍💫💔 tack för ni orkat läsa!
Så hur ska man tänka, vad kan jag göra?

@h20 jo, en hel del bättre är det med de där chipsen och godiset - jag får ta mig an dem när jag väl fått lite styrfart på att avstå alkoholen. Och precis nu är värsta tiden för mig, vid halv fem - så nu sitter jag här med Citronlemonad i ett fint gott glas och läser på forumet och ska lyssna in klipp och podar. Ikväll ska jag inte ta det där första glaset.

@Se klart TACK för kloka råd, tips och pep! Annie Grace bok har jag reserverat på Biblioteket och om jag gillar den lika mycket som flera av er här på forumet ska jag köpa mig en egen. Behöver hitta en pod jag gillar också - har lyssnat på Alkispodden men inte fastnat för den.

Just nu känns tre månader som en e v i g h e t ... Men redan har faktiskt snart tre veckor gått, vilket också känns som en lång tid ... :) Men jag vill verkligen ge mig själv dessa tre månader, i början kändes det som - det här fixar jag, men den här veckan har jag verkligen haft en längtan till vinglaset och dess innehåll. Jag sitter faktiskt med mitt vinglas bredvid mig nu, det är en härlig känsla i det där glaset - men idag, nu när klockan är "vindags" för mig i vanliga fall, är det fyllt med en kall citronlemonad - idag ska jag inte dricka det där första glaset vin.

@Livvi Grattis till alkoholfri semester!
Och även om inte ditt stora problem ligger där, som du skriver, så är det ändå viktigt att du hållit upp även på semestern. Du har blivit mer van att vara utan A, du har återhämtat dig mer och blivi starkare… Myrsteg är bra, då hinner du med i förändringen. Och varje myrsteg leder åt rätt håll!❤️
Heja dig!🤗

@Andrahalvlek Jo, min motor är i stort behov av service - så ja, det är dags ta fram verktygslådan och gå igenom hela paketet.

Jag är duktig på att lägga till och ta på mig saker men har ursvårt för att säga nej, även till mig själv ... Men när du skriver det så fattar jag lix, min vardag innehåller för många "måsten", behöver skala av och ner - jag förstår det, men det är svårt det också - precis som med suget.

Destruktivt drickande ja, det är vid de tillfällen när ångest, upprördhet och förtvivlan slår till - som för att döva det så har jag utvecklat något slags fort-snabbt-tänk för att komma ifrån det ... Jag är dålig på att sätta ord på vad, hur jag känner. Jag blir tyst, går undan och har tills för snart 20 dagar sedan vänt mig till vinflaskan och många gånger "hällt-i-mig" vin - så sorgligt känner jag nu. Inte bara sorgligt, för jä-gt, oansvarigt och urbota dumt. Förmågan, viljan eller kunskapen att komma ur/ifrån det har inte funnits hos mig.

Jag har börjat med Självhjälpsprogrammet - men har som sagt svårt sätta ord på känslor, svårt att förstå vad det är jag känner - förutom upprördhet ... Har lyssnat på Alkispodden men inte riktigt fastnat för den så ska leta vidare för att hitta någon som gör att jag lyssnar aktivt.

TACK för du tittar in till mig här och är bollplank för mig i mina tankar och funderingar.

@Andrahalvlek Den ska jag lyssna på nu omedelbums! Och tack för din återkoppling i min tråd - det gav mig insikt!

Poddtips: ”Nyfiken på” #201 med Cajsa Tengblad: ”Stärka sin självomsorg”. Tänkte på dig @seklart när de pratade om att ”provtänka” och på dig @kirskål apropå att göra saker för sig själv - inte för andra hela tiden.

Kram 🐘

Hejsan kompisarna @vår2022 och @flarran ☀️
Tack för titten och en rad. Det värmde efter min lilla frånvaro. Jag glömde min telefon i skogen och fick tillbaka den idag 😀 så nu kan jag skriva ett svar - ett inlägg.

Vi var hos vänner och åt kräftor ute i de östgötska skogarna. Metade och spelade sällskapsspel och hade jättemysigt. En kväll åkte jag och min kompis till stallet där hon har sina hästar och red ut och badade med dem i en liten sjö. Underbart! Hästtjejen i mig slug kullerbyttor och volter. Jag hade dock inga ridbyxor med mig så jag fick rida i löpartights = hästhår in på skinnet och ja.. upp.. liksom 😅

Jag skippade alkoholen helt eftersom det inte fanns nåt jag tyckte jag gott - men bubbelvatten är ju alltid gott.

Sen jag kom hem har veckan avlöpt i ett rasande tempo på jobbet och "inskolningen" på gymmet fortsätter 🥳 💪🏼 Det känns skönt att vara igång men jobbigt att behöva vänta på att det ska bli rutin. Resultat kommer när de kommer men jag kan vara så fruktansvärt otålig!

Det har skrivit så mycket att jag inte orkar scrolla tillbaka en vecka 😅 Men nu är jag här igen! Hur har ni haft det?
🩵

Tack för alla hälsningar. 🩷

Följer diskussionerna kring jobb och ork lite extra, då det känns högaktuellt för mig. Kroppen orkar inte lika mycket som förr. Att dessutom lyssna på den när den varnar på olika sätt blir allt viktigare. Tror jag. Skriver inte så mycket som jag tänker, men det kanske kommer.

Hälsningar från solsängen ☀️

@Se klart Det är min upplevelse också. Vissa tankar ska bara få skramla fritt ett bra tag, för att sen ramla på plats i sinom tid - och då bara vet man vilket håll man ska gå. Ibland är vid nödgade att ta beslut, vilket du gör på jobbet varje dag, men om vi inte är nödgade till det är det fint att låta tankarna skramla fritt ett tag. Inte känna stress över det, mer låta tankarna skutta runt som ursöta lammungar på grönbete.

Kram 🐘

@Se klart Ja, de där koffertarna stör mig sällan. Det som finns i dem finns i dem liksom. De tillhör livets bagage. Och innehållet i dem har lärt mig att snabbt göra en walkaround om det krävs. Det finns nya vägar, andra vägar.

Samtidigt är det tröttsamt att bli påverkad av känslor som jag inte ens upplever att jag känner. Jag är inte medveten om dem, jag blir bara fysiskt påverkad och först då blir jag lite medveten. När hon var yngre liknade jag det med att efter anspänning, när allt gått bra, så kändes det som att bli klubbad i bakhuvudet med ett vedträ. Platt fall. Allt som hänt henne tidigare kom som en spann vatten över skallen vid varje ny incident. Och enorm trötthet brukade bli reaktionen. Nu har kroppen kompletterat med värk i kroppen också, eftersom jag tydligen är lite trög.

Har precis tagit en höneblund. Jag har ett gammalt säg: Varje bra ledig dag innehåller en höneblund. Jag behöver inte ens somna, det är att jag tar mig tiden att ligga i sängen ostörd i en timme som är viktigast. Rast och vila.

Kram 🐘

@Kirskål så bra att du skriver av dig och sätter ord på dina känslor och hur jobbigt det är. Jag minns också alla tonårstjafs, åh så frustrerad jag blev när jag som mamma bara ville väl och de uppförde sig som jävla idioter! Så synd det var om mig då, så tänkte jag och tackade gudarna för att jag hade mitt glas som gav tröst för stunden.

Så bra du är tillbaka hos oss och grattis till dina snart 20 dagar! Jag tror det är jättebra om du lyssnar på mycket poddar just nu, du kan göra det i bilen och i hörlurarna, kör en hjärntvätt bara, det finns många där ute som varit som oss och lyckats!

Det som hjälper mig mest av allt är att faktiskt logga in hit flera gånger om dagen, läsa och skriva något varje dag så blir jag påmind om att jag inte är ensam....det hjälper mig.

Jag är fortfarande väldigt rädd att "ge råd" här i forumet, eftersom jag själv är så ny i min nykterhet och är osäker på om säger rätt eller fel. Men jag vill ändå att du ska veta att jag har din rygg och jag tror på dig.

Du har varit jätteviktig för mig och min resa och jag hoppas jag ska kunna stötta dig med.

Önskar dig en fin lördag. En dag i taget, om och om igen!

Kram

@Kirskål känner igen mig och chips/läsk ÄR bättre en en flaska vin. Konstigt att suget oftast kommer där vid 16 -17 tiden.

Bra kämpat, och hög igenkänning på vad tonåringarna triggade.
Men du, en väldans viktig del i att bli nykter- eller ha ett rejält uppehåll- det är att skaffa sig kunskap och hitta stöd. Jag rekommenderar allt från poddar till Annie Grace, som du säkert redan känner till. Och så forumet! Läs och skriv här. Det är viktigt för motivation och stöd. Det är klart att beslutsamhet svajar, det är grejen med beroende och vinsug. Det måste övervinnas. Man måste bli sin egen chef och inte hoppas eller tro att det ska bli på det ena eller andra sättet.
Tre månader är en väldigt bra start. Det kan också vara bra att gå tillbaka och läsa sina första inlägg här. Heja dig!

Skönt med lite cocooning @andrahalvlek, du har ju en enastående förmåga att vända ansiktet efter solen, vara där det är ljust, men såklart hör koffertar sig påminda, det är trots allt inte gratis med storage och förråd, det är min erfarenhet, förr eller senare behöver man gå igenom de gamla koffertarna men det är inte säkert det är så ”farligt” som man tror. Utan att riktigt begripa hur, har man bearbetat och hanterat en massa saker under tidens gång.
Låter som en mysig helg nu har framför er, njut av den. Kram 🤗

@Kirskål Alkoholen är bara ett symtom. Alkoholen funkar både som startgas och fartdämpare. Vi har vant oss vid att dränka alla starka känslor i vin. Liksom trötthet och rastlöshet. Så för att avstå alkohol i längden så behöver vi göra förändringar. Hitta orsakerna - skruva och ratta lite för att finkalibrera motorn.

Av ditt inlägg låter det som att du har fullt upp. Lite väl fullt upp. Kan du stryka något i kalendern? Bereda plats för lite andhämtningspauser. Det låter också som om dina behov kommer i sista hand. Kan du göra en förändring där? Och vikten av måltider och mellanmål har du redan identifierat - bra.

Och slutligen: Om du dricker så destruktivt att du häller i dig två glas vin på stående fot så finns det nog ingen medelväg. Men det viktigaste är att du ger dig själv minst tre nyktra månader. Till att börja med. Så gjorde jag. Efter tre månader tog jag nytt beslut för varje månad. Sen började jag tänka att jag skulle vara nykter inom ”överskådlig framtid”. Nu har det gått 4,5 år. Och det är det bästa beslut jag har tagit. Önskar att jag tog beslutet många år tidigare.

Kram 🐘

@Andrahalvlek så sant och för min del var det också "vart är närmaste toa då!!??" kommer jag jag hinna (lyckligtvis aldrig skitet på mig in public, men jävlar vilken kamp, haha!) och fan så stressigt allt var på alla tillställningar jag egentligen inte ens ville vara på. Tack men nej tack, aldrig mer.

Tack snälla @vår2022 för kloka ord😍. Jag drog ner rejält på tempot under pandemin och av förklarliga skäl, men jag minns att jag mådde väldigt bra då. Så få krav på tillgänglighet, umgänge, som du säger är det ju super att träffa kollegor men det tar kraft och energi. Jag är oftast dödstrött efter en dag på jobbet, orkar absolut inte mycket mer än att lägga mig på soffan. Sen har jag å andra sidan ibland hämt av småbarn efter jobbet och då är jag på gränsen till utmattad- samtidigt som jag verkligen VILL orka.
Det är jätteskönt för mig att höra att den här lite allmänna tröttheten som också kommer i samband med trevliga saker är ”normal”. Ibland tänker jag att det är något fel på mig…
Idag- dag 3 löptur, så skönt, ska hålla i nu!
@himmelellerhelvette jag skulle absolut vilja jobba deltid men jag har en lite knäpp pensionslösningar via mitt företag som baseras på vad man tjänar när man slutar jobba… det är mycket pengar - inte lön alltså- som därmed försvinner. Å andra sidan behöver jag endast jobba till 62 för att denna ”förmån” ska falla ut. Jag tror som du att ibland får tankarna ha sin egen gång, bara låta dem vandra lite fritt är skönt. Och som ofta i livet vaknar man en dag och känner sig trygg i vad man vill.
Det är iaf sällan som beslut värkd fram… tack för goda och kloka tankar 😍
@sattva 💕 jag gör som du säger! 🌸🌸🌸