Senaste kommentarerna i forumet

@B.Å Blir så himla glad för din skull ❤️ Jag brukar tjata om det - man måste uppleva det för att fatta att man kan ha MER roligt som nykter. Man kan fokusera på människor och samtalen och skratten. Man slipper hålla koll på ”nästa glas”. Hur mycket vin finns kvar? Hur snabbt kan jag dricka? Hur mycket dricker de andra? Så mycket tid och energi som kan användas till att leva och skratta och umgås och ha det gött!

Kram 🐘

Dag 19 - jag har tagit mig hit till denna dagen men det har varit så svåra dagar/kvällar och jag har känt en stor sorg, en tomhet och ett enormt sug flera eftermiddagar/kvällar senaste veckan.

Tacksamt nog har jag haft fullt upp med arbete, aktiviteter, familj och husdjur vilket gjort jag "inte hunnit" ta det där första glaset vin ...
Målmedvetenheten jag hade i början har varit som bortblåst och är idag väldigt vacklande. Var så bestämd över alkoholfritt vid tillställningar men inte alls lika övertygad idag. Jag har festligheter som Kräftskiva och familjesammankomst på gång kommande helger - och jag vet faktiskt inte om jag kommer klara det - men jag ska ta ett steg i taget och idag är suget, just nu, hanterbart - tanken finns där men jag har inte känslan att jag behöver rusa iväg till Systemet för att inhandla det där vinet.

Jag har inte haft tiden att vara här inne på forumet - men bara vetskapen om att ni finns här har gjort att jag fått styrka från den insikten att ni är här - häftigt!

Jag vet inte varför känslorna varit så upprörda den här veckan, jag reagerar starkt på framför allt tjafs med min tonåring - det gör mig sååå frustrerad och upprörd, första tanken har varit - JAG BEHÖVER ETT STORT GLAS VIN! Dessa tillfällen har varit vardag för mig tidigare, jag har inte småsippat på glaset med vin utan dragit i mig det som om det vore ett glas vatten. Ibland har jag faktiskt tänkt att "Fy, f-n vad äckligt, det är ju inte ens gott!" men varit i stort behov av ångestdämpning och ruset varför jag genast slagit upp ytterligare ett stort glas och efter en stund känner man inte smaken ... (här pratar vi inte några standardglas inte, mitt favoritvinglas rymmer 3,5 dl ... GALET!

Jag är glad över det faktum jag är på min tjugonde nyktra dag, men förälskelsens rus har lagt sig känns det som och jag står svajigt. Även matbiten har vacklat och jag har, för att dämpa suget, ätit och druckit alldeles för mycket läsk, godis och chips ... Men tänkt att det är bättre det än några flaskor vin ... Får se om ork, lust och inspiration infaller här i helgen för att få till matlådorna inför nästa arbetsvecka. Det är ganska ofta som suget faktiskt varit hunger, jag behöver de vanliga målen OCH mellanmål - speciellt det där melliset på eftermiddagen - annars kommer suget galopperandes vid halv fem-tiden ...

Idag s k a avsätta tid till självhjälpsprogrammet och titta på lite klipp och lyssna på lite poddar som ni tipsat om här.

Idag ska jag inte dricka det där första glaset vin.

@Hjärnklar jag hade nog ställt det på vinden eller i ett skåp på jobbet ifall jag inte ville slänga.

Jag fick en flaska lite "finare" vin i sommarpresent den står kvar på jobbet och jag tänker att jag kanske kan slå in det och ge bort när någon fyller år eller så.

@mittilivet84 Åh, stor igenkänning! Jag fick också ett ultimatum av de mina, fyyy vad jag skämdes. Skammen var hemsk! Dagen efter gick jag in hit och det är tjugo dagar sedan idag, och jag har inte druckit det där första glaset vin dessa dagar. Men det är så skört, jag var urstark i början och så bestämd, motiverad och fokuserad. Denna vecka har jag snubblat fram känns det som - det har varit en kamp flera eftermiddagar/kvällar. Det här forumet hjälper verkligen, inte hunnit hänga här så mycket som jag önskat men bara vetskapen om alla peppande AH-kompisar har gjort att jag klarat liiite till.
Nu hjälps vi åt - idag ska vi inte dricka det där första glaset.

@Kirskål åh så glad jag blir att se dig här. Jag har saknad dig, min kompis.

@Sattva Ja, det ska bli spännande att prova på lite olika saker. Få se vad han brinner för. Jag hoppas att det inte blir agility, för det pallar nog inte mina ben. Men vi får se vad det blir. Än så länge är det sök som han har svarat med bäst intresse på. Värsta talangen på det.

Med min förra hund började jag träna agility. Han var 7 år och hade aldrig provat något liknande innan. Han bara glodde på mig först, men lärde sig snabbt ändå. Han var långsammast av alla men gjorde hindren felfritt. Också en bra taktik! Men vi höll bara på två-tre terminer.

Kram 🐘

@M-2023 nu har jag hittat din tråd, ska bli roligt att ha dig som resesällskap på denna resa.

Önskar dig en fin helg.

@M-2023 åh så bra att du hittade tillbaka då, jag visste inte att du hade en tråd där (är så ny här så jag tänkte inte på att klicka på ditt användarnamn) då ska jag gå in där och följa dig :)

Hela veckan har det gått bra med mina nya utökade aktivitetsmål: 90 min träning (promenader), förbränna 900 kcal, stå upp minst 12 gg på 12 tim (en gång per timme alltså). Jag har varit omväxlande ledig och jag har jobbat 10 tim i sträck, men jag har ändå uppnått målen. Och styrketränat 15 min innan jobbdag (mån, tis, fre). Det ska kännas i kroppen att den har använts, men när man vaknar nästa morgon ska den kännas okej.

Igår kväll fick jag rejält ont i hela kroppen, i morse likaså. I onsdags hände en olycka med min yngsta dotter, hon ramlade med cykeln och fick ett djupt sår som krävde 9 stygn. Jag såg bilder, såret var jättestort 😱 Jag var bara inblandad på distans, personalen på boendet och hennes pappa skötte det praktiska, men känslomässigt blev jag förstås påverkad. (Hon är okej, jag hälsade på henne i torsdags. Hon var nöjd och glad över att sjuksköterskan ”lagat” henne.)

Samtidigt är jag van vid att saker händer runt henne, vi löser det bara. På ytan är jag cool, för det måste jag vara gentemot henne. Inombords är jag nog inte lugn alls, men jag kan inte fiska upp känslorna. De är nertryckta i en koffert i ett låst utrymme långt ner i källaren.

Jag har tidigare tänkt att jag reagerar med värk i kroppen på känslomässiga saker. Som om min kropp skriker åt mig: Nu tar du det lugnt! Jag tycker ju att jag tar det lugnt. Men ibland kopplar den på värk som en påminnelse. En värk som får mig att vara lite mer självsnäll. Det kan vara så, jag är osäker, men jag ska fundera över det lite mer.

Fysiska krämpor som svar på känslomässigt ont? Har jag något trauma i livet så är det resan med henne, som pågått i 25 år. Just att vara cool och handlingsför inför henne, samtidigt som det är kaos och storm inombords är smärtsamt. Kluvet. Och att inte ens vara medveten om att det är så gör det svårare att ta itu med det på något sätt.

Idag blir det umgänge med yngsta dottern, hon ska sova hos mig en natt, och jag ska hämta henne strax. Vi ska gå på allsångsuppträdande ikväll och sen äta på hennes favvopizzeria. Titta på film och cocoona. (Visst var det uttryck som hette så?) Lillprinsen får korta kisspromenader, inte mer än så. Min aktivitetsklocka får ticka bäst den vill några dagar. Ipren ska jag köpa också.

Kram 🐘

Ser nu att jag skrev mitt inlägg i fel tråd. Suck. Jag ber om ursäkt. Kopierat över till min tråd.

Kram 🐘

Dag 26

Så lyxigt det känns att ännu en gång få vakna utvilad och utan ångest.

Igår var en bra dag. Jag var på en fest med delar av släkten och var inte hemma förrän vid midnatt. Tog min egna bil, hittade på lite ursäkter för att inte behöva åka med någon annan (nej jag har lite ärenden innan och kommer lite senare, åk ni så kommer jag, bla bla bla :))

Jag hade så roligt! Vi grillade, pratade och spelade musik i den fina sommarkvällen.

Jag kände mig så glad och även fast det bjöds på a (ni ska veta att i min familj spottas det inte i några glas, haha!) kände jag inget sug alls. Istället njöt jag av att bara vara, så konstig känsla var det, jag bara var och njöt.

Pratade med allt och alla kände sån enorm lycka över hur fint livet kan vara. Till och med när musiken började höjas lite (90 tals spellistan gick varm hela kvällen) och alla blivit så där salong, då kände jag mig ännu gladare och faaaan vad länge sen jag var ute och dansade så det blev lite dans med för mig i går. Helt underbar kväll var det.

När jag skulle åka hem, först av alla som vanligt, frågade en släkting om hon om hon fick åka med mig. Så klart hon fick. Och nu ska ni få höra, när vi satt i bilen sa hon plötsligt: "Vad är det med dig då, vad är det för "glow" du plötsligt går runt med, man skulle kunna tro du var gravid...eller något....har vit månad eller något, har du det... det är något med dig!

Jag var absolut inte beredd på denna kommentar och kände mig nästan blyg, som när jag var barn och fick en komplimang. Men jag lyckades skratta och svarade: "nej verkligen inte, jag är femtio plus och vita månader är inget för mig, det vet du.

Vilket är sant, jag har ingen "vit månad" och är 100% för gammal för att bli med barn!

När jag kom hem kände jag mig mallig och stolt. Jag reflekterade över kvällen, alla samtal och skratt och hur närvarande jag var i allt som hände. Förr var jag alltid stressad, antingen ville jag hem för att kunna dricka på mitt sätt i lugn och ro eller så var jag den som blev "den fulla på festen", gjorde och sa saker som jag dagen hade ångest över fast jag kanske inte mindes allt så bra. Usch på mig!

Ja ni, det börjar kännas (och tydligen märkas) att jag börjar bli en bättre version av mig själv. "Bra jobbat" tänkte jag när stod framför spegel och tvättade ansiktet när jag kom hem. Jag tycker om mitt nya jag och kommer fortsätta jobba på.

Nu ska jag ta bilen och åka till havet. Mitt obligatoriska "ett dopp i havet varje år" ska genomföras idag...sen får jag se vad resten av denna dag ger mig.

Tack alla ni som är med mig på denna resa. Livets resesällskap, det är vad ni är!

Fin lördag önskar jag alla oss.

@Ingesmart Fantastiskt! Bra kämpat - jag vill också dit! Men svårt nu på min tjugonde dag ... MEN idag ska jag inte ta det där första glaset vin.

@Himmelellerhelvette Det ska bli en fröjd att följa dig på den resan 🥰 Det är som jag brukar tänka: Kan jag sluta dricka så kan jag fan göra vad som helst. Som min fysik tillåter 🤣

Kram 🐘

@Ny dag Jag tänker också att det är jätteviktigt att om kan och orkar finns kvar och skriver i forumet fastän man inte blir nykter. Jag tänker att det handlar inte om kunskap utan just att vi har en beroendesjukdom. Människor dricker, knarkar, röker, snusar, äter för mycket, äter för lite, spelar mm och inte handlar det om att vi inte förstår och kan utan att vi är beroende. Jag vet att du läser en del jag gjorde det till en viss del men för mig hjälpte det inte. Jag vill verkligen vara tydlig med att för många hjälper det och jag fick med mig en del men en dag var det nog…jag var där. Jag tänker att det blir kanske så även för dig..och kanske det är denna gången🙏🏻

Allt gott t dig❤️

Kramar 🌺

Bästa @B.Å TACK för att du uppmärksammar mig! Guld värt!

@Vinägermamman Ja, när man har alla dessa känslor inom sig då är det svårt att stå emot. Fast att du kunde sluta efter två glas var ändå strongt, tycker jag. Idag är en ny dag …kanske tung …men ändå en ny dag…var snäll mot dig själv. Om du orkar gör ngt som du tycker om…ge dig själv kärlek…svårt? Ja….men försök❤️

Allt det bästa t dig🥰

@B.Å Tack för peppen!

Jag är faktiskt här för andra gången, och har startat min nya tråd i ”förändra…” forumet. Gillar gemenskapen här och att man inte känner sig ensam i sin kamp och resa!

@Ninnisen Välkommen hit till forumet! Här är vi många i liknande sits! Vet inte hur mycket du druckit men av egen erfarenhet tror jag det är bra om du bestämmer dig för ett längre stopp men ändå tar en dag i taget. Vill du trappa ner pga risk för abstinens? Eller vill du bara trappa ner drickandet i största allmänhet. Läs och skriv här, detta forumet är fantastiskt hjälpsamt. Här finns massor av kunskap genom egna erfarenheter! Kram till dig! Vi finns för dig! Bra att du hittat hit! 🥰

@vår2022 tack bästa, för att du delar dina tankar och ger dig tid att stötta :)
Jag saknar egentligen inte det där livet och blev förvånad över alla konstiga känslor som vällde över mig...men det kanske är en del av processen, nu när jag börjar få tillbaka mina känslor och hjärnan har vaknat till liv. Det var nog ett test bara och då passade alkoholjäveln på att visa sitt fula tryne: "där ser du, visst hade vi det roligt ihop, du och jag".

Jag känner så starkt att jag aldrig vill gå tillbaka, jag VET att tar jag så lite som en klunk a kommer min mage protestera med en gång. Ett glas kommer bli som en påfyllning på mitt allra sista glas och jag vill aldrig mer dit. Den ångesten var det värsta jag varit med om (troligtvis för att jag för en gångs skull red ut den och inte bedövade den) jag ville på riktigt dö.

Det finns inga genvägar längre, jag och alkohol är ingen bra match. Vi har gjort slut på riktigt.

@Se klart En stund i taget, för livstid. Så kommer det bli. Mina relationer med alla "coola människor" har varit ytliga som fan, alkoholen var alltid mittpunkten och det enda vi hade gemensamt. Jag har aldrig sett upp till dessa människor, vi har behövt varandra under kortare perioder för att kunna berusa oss.

Jag har aldrig i hela mitt vuxna liv haft idoler eller velat bli som någon annan, men jag kan säga att nu, efter jag beslöt mig för att bli nykter, har jag verkligen hittat många förebilder. Jag tycker tex ni här som har lyckats och dessutom lägger tid på att hjälpa oss andra, ni är mina idoler och jag hoppas verkligen att jag en dag kan bli som er.

Sen har jag lyssnat på så många intervjuer och poddar med människor som jag verkligen kan se upp till...för att inte tala om alla stencoola kändisar som öppet berättar om sin nykterhet. Vem skulle inte vilja bli som Adele och Drew Barrymore liksom!?

Grattis till dina 4,5 år och tack för att du delar med dig.

@M-2023 välkommen till oss och grattis! Du har tagit bra beslut och du har hittat rätt, nu blir det bättre.

Jag var (konstigt att använda ordet "var" och inte "är" i detta sammanhang) precis som du en av dem som försökte bota min ångest med a. Panikattackerna känner jag också igen och tro mig jag valde hellre att supa själv (i min egna och sjuka takt) än att "ta ett glas" med alla dessa normala människor som klarar av att dricka alkohol. Det blir en ond cirkel och det krävs ett jävla anamma för att bryta dessa vanor.

Men det går, jag är också ny här i forumet och kan lova dig att här kommer du få stöd och verktyg för att lyckas bli glad igen. Jag har varit utan a i drygt 3 veckor nu - jag har mycket kvar men min dagliga ångest ÄR borta och jag har blivit glad nu. Alltså glad på riktigt!

Hoppas du fortsätter hänga med oss, vi har varandras ryggar och kommer peppa dig hela vägen. Så glad att du tittade förbi här i min tråd, det betyder mycket för mig att få känna att jag aldrig är ensam.

(Om du känner dig redo tycker jag att du ska starta din egen tråd med, så vi får möjlighet att titta förbi och följa din resa. Att ha en tråd här har hjälpt mig (mer än jag någonsin kunde hoppats på) jag ser framemot att få lära känna dig.)

Kram

@Hjärnklar Gör en liten ceremoni med dig själv och häll ut det! Drick mycket vatten innan. De pengarna kommer du spara in med råge. Jag ger inte bort a längre av hänsyn till mottagaren….man vet ju aldrig vem som har problem med a. Vi kämpar tillsammans och man ångrar aldrig en nykter dag👍🥰

@Sattva Vilken härlig känsla för dig att landa i att du har all trygghet du behöver inom dig❤️
Är online kursen lite lik Buddhas lära? Jag försöker ta till mig den genom böcker som ”Buddha på ren svenska”
”Tänk som en munk” ”Munken som sålde sin Ferrari” och ”Vem gråter vid din grav”
Kram❤️

@Vinägermamman Det var två glas så det förmodar jag är bättre än tidigare i sommar. Nu är det en ny dag 🥰 och vi fattar nya beslut. Kan vi inte vara nyktra tillsammans idag? Boken Beroendepersonligheten finns som e-bok på Storytel. Den har hjälpt mig ibland. Den beskriver beroendets utveckling. Kram ❤️

@Sattva Så mysigt att du tittar in❤️Kram

@Vinäger Finaste du🙏❤️! Tack för att du skriver till mig. Har följt dig i det tysta och din brutala ärlighet med allt. Jag har nog liknande situationer, det är liksom inget findrickande jag ägnat mig åt utan snare ett destruktivt sådant. Helnykterhet har varit mitt mål ett par år nu, från början trodde jag nog att jag skulle kunna återgå till att dricka max 9 glas i veckan, att dela en flaska vin med maken fre och lör. Men den tiden är ju definitivt förbi. Känner ingen sorg över det längre, däremot känner jag oro inför det jäkla suget och det destruktiva drickandet som jag trotsallt ägnat mig åt för att sedan ha perioder av nykterhet som faktiskt är enkla….. Jag saknar den ventil som ändå drickandet gett trots att ångesten därpå är vedervärdig. Hur liksom är detta möjligt.
Så glad för din skull👍🥰! Skulle så gärna ha träffat dig på träffen i våras. Men fegade ur… Har försökt läsa i din tråd hur du faktiskt slutade, vad som gjorde att du faktiskt kommit dit du kommit. Du är saknad här på forumet och jag tror vi som kämpar länge behövs för jag tänker att de som faller bort kanske fortfarande lider. Det ger iaf mig hopp!!! 👍🙏🥰❤️

Fem dagar utan, inne på dag 6, inget sug . Jag har även med hjälp av vänner fått hjälp att se korrekt på min situation. Det har resulterat i att jag avslutat min relation med min fru
(i samförstånd) - ett förhållande som på senare år blivit väldigt destruktivt. Otroligt jobbigt då vi faktiskt älskar varandra men att olika omständigheter, som jag inte vill gå in på, har gjort att vi inte kan fortsätta. A har här varit ett sätt för mig att undvika tänka på de omständighetna som vi båda visste skulle sätta p för vårat äktenskap. Jävligt jobbigt just nu men förutsättningarna för en bättre framtid är nu på plats.