skrev danisa i JAG

Hej Bollibomoa. Välkommen hit. Jag bestämde mig i mars-april i år. Känner igen det där börjar man är det svårt att sluta. Har haft ett återfall men varit nykter i snart 5 veckor. Ångrar inte beslutet. Mått jättebra men idag är en sämre dag. Antar att det är så men här får man massor av stöd. Skriv gärna mer så stöttar vi varandra. 😊


skrev Carisie i Min värderade riktning

@vår2022 Vilka härliga morgonrutiner du har 😊

Ja jag hade gissat att det var nåt sånt med enheterna. Jag har inte fått någon tillsägelse iaf. Jag är fullkomligt på det klara med att det inte är några strategier som läggs upp för att inte dricka och jag använder det, precis som du uttrycker, som träffpunkt. Jag försöker sprida lite glädje och hopp i tillvaron. Men att omskriva alkohol till enheter, blomsklossar och gud vet vad tycker jag distansierar mig från kärnan vad som ledde mig hit - alkoholen. Jag kan inte heller se hur det kan trigga enbart..det borde ju kunna avskräcka likväl. Väcka minnen varför man ska vara försiktig. Jag menar inte på något sätt att sätta mig på höga hästar - jag har stor respekt för vad som ledde mig hit.🥰 Så jag skriver en snutt i stugan som lite trivsel - och sätter nollan - för att det ska vara på riktigt. Annars kan jag möla min tråd full av ord som ingen skulle läsa 🤣

Jag har kollat till mina odlingar på ägorna här (balkongen -det tog max 2 min) jag har tomat, chili, morötter, rädisor, ruccola, zucchini, gurka, sockerärtor och "morning glory" jag importerat helt själv från Thailand. Ska försöka ta mig ut på en promenad och skingra tankarna och lufta hjärnan. Känner mig bakis idag. Drömde otäcka drömmar hela natten bla att jag och min systerdotter hittade hennes mamma knivmördad 😭😱😨 Jag har så lätt att bli påverkad av drömmar långt in på hela dagen och ibland i flera dagar -det är så hemskt.

Hoppas du får en fin löptur i skogen
🩵


skrev Bollibompa i JAG

Ny här! Vill inte dricka mer. Det får vara nog nu.


skrev Åsa M i Hur hjälper jag min sambo bäst?

@Cissi_81 om vi bortser från vad du vill hjälpa honom med - vad behöver du själv? En relation där man fungerar som barnvakt för en vuxen person är djupt osund och den sätter spår i dig som person. Vad får du ut av att vara i denna relation om inget förändras? Vill du ha det så här om ett år, tre år, fem år, tio år? Jag tror du måste se dig själv i spegeln också. Han är inte den viktigaste personen i er relation. Du är också viktig.


skrev Åsa M i Jag tror han vet att han har problem, men han skäms.

Vad vill han själv? Om han inte tycker drickandet är ett problem blir det svårt att motivera till en förändring.

Mitt ex kunde dricka 9 glas vin på en kväll men problem med alkoholen,det hade han förstås inte och någon hjälp behövde han givetvis inte heller. Det gick som man kan förvänta sig.

Jag tror det är viktigt att du har en realistisk syn på hans missbruk. Han kommer inte trappa ner eller söka hjälp förrän han får sjukdomsinsikt. Alkohol är så omhuldat som socialt smörjmedel att han lär försvara drickandet med näbbar och klor. Det är ju så kul! Och är det inte så att du är lite tråkig som bara klagar på hans drickande jämt och letar fel på allt han gör? Osv osv.

Det som kan fungera, utöver sjukdomsinsikt, är konsekvenser. Ni är båda unga och att ha grova problem i den åldern leder sällan till ett friskare beteende längre fram om det inte kommer konsekvenser som känns.

I mitt fall så pratade jag med exets chef. Mitt ex har supit i åtminstone 25 år. Han blev av med sitt chefsjobb, omplacerades, blev inlagd på sjukhus. Hans chef tog tag i det direkt. Det är ett tips till dig som kan fungera. Annars skulle jag rekommendera parterapi.


skrev User37399 i Jag tror han vet att han har problem, men han skäms.

Hej
Du är ung och har hela livet framför dig- kanske vill du bilda familj längre fram och du kan inte skaffa barn med en alkoholist.
Du kan inte förändra honom. Tänker även att det är inslag av manipulation och psykisk misshandelsfall.

Välj ett annat liv och bryt denna relationen direkt.
Det blir inte bättre och inte lättare att lämna.


skrev Andrahalvlek i Andra halvlek har inletts

PS. Traumaterapi känns kanske överdrivet. Jag tänker på att folk levt i krig och misär liksom. Fast jag kan inte hjälpa alla andra. Men jag kan kanske hjälpa mig själv. Att inbilla sig att livet framöver blir orosfritt är ju en utopi.


skrev Andrahalvlek i Andra halvlek har inletts

@Se klart Jag håller med. Oron måste ju försvinna inåt i kroppen på något sätt. Att det är så vi gör med oro och stress, sen barnsben. Idag är det svinsvårt att bearbeta både de känslorna och beteendet eftersom jag inte minns min barndom. Ytterst få glada barndomsminnen har jag, någon skolavslutning, somrarna hemma hos morfar etc. Jag minns verkligen inte allt det jobbiga.

Men när jag lyckades bli ihop med, och till och med bli sambo med, en alkis så kom klumpen i magen tillbaka. Då fick jag flashbacks från barndomen. Den orosklumpen i magen levde jag med för jämnan. Jag gick på nattgammal is i ett halvår medan sambon gick på antabus. Min psykolog sa: ”Du har två val - leva med oron för återfall eller bryta med honom.”

När han tog ett återfall fick han flytta nästa dag. Tack och lov att han hade flyttat hem till mig! Det tog ytterligare några dagar, sen försvann klumpen i magen. Han drog hemåt igen, cirka 15 mil. Jag blockade honom i alla kanaler. Ett halvår efter den incidenten kraschade jag i utmattningsdepression för tredje gången.

Oron för min yngsta dotter och henne diagnos, mående, framtid osv har givetvis fått mig att oroa mig massor. Långt inombords. På ytan har jag satt upp ett happy face och snudd på trollat för att få allt att lira. Hemma, på jobbet, skola, vård osv.

Jag har hjärntvättat mig själv så mycket i att tänka positivt och göra det jag kan, och strunta i det som inte kan göras, så att oron har gått och gömt sig. Långt därinne finns den, och den nöter liksom på mig inombords. Och när oron antingen kulminerar eller släpper kraschar jag mentalt. Det är som om någon slår mig med att bollträ i bakhuvudet. Krasch.

Jag har funderat på traumaterapi. För att komma till rätta med den stackars oron som finns där långt inom mig och gömmer sig. Inte ens när det inte finns något att oroa sig över kommer den till ro. Och den kan vända upp och ner på hela mig på en millisekund.

Just sjukvård är jobbigt tex. Yngsta dottern, och jag, låg på sjukhus hennes första fyra månader. Varje kvadratcentimeter av henne är undersökt i jakt på diagnos. Med åren fick hon fler diagnoser, och så har det hållit på. Blodprovstagning var en mardröm när hon var liten, men det lärde vi oss att klara av riktigt bra. Krävde mycket jobb.

Men om det krisar riktigt rejält, som när hon fick hjärtmuskelinflammation för två år sedan och hamnade på IVA i två veckor, samtidigt som jag hade det kämpigt på jobbet, så accelererar min oro så till den grad att till slut är det som att rycka ut kontakten. Hela kroppen reagerar med ångest 24/7. Jag slutade sova, tappade alla mina förmågor, och blev till slut sjukskriven för fjärde gången med utmattningsdepression. Allt vi har varit med om tidigare kommer tillbaka, som om man häller en spann vatten över skallen på mig.

Hmm, jag ska kanske lägga pengar på just traumaterapi framöver. Ska kolla vad Mindler kan erbjuda.

Stort tack för din input ❤️

Kram 🐘


skrev prinsessa i Kaffestugan

@sorgsen72 Jag förstår att det är ett stort steg på din resa. Jag är inte heller den som sätter nolla efter nolla. Men jag ser till min resa, och jämför mig inte med andra för mycket.

Nu skapar vi en bra söndag!


skrev User37399 i Hur hjälper jag min sambo bäst?

@Cissi_81
Samtal brev och space hjälper tyvärr inte.
Tyvärr tar inte ett missbruk hänsyn till din oro heller…

Varför vill du fortsätta?
Du måste förstå att detta är destruktivt o du kan inte förändra - bara ta ditt ansvar för dig och lämna

Stor risk att du sitter i samma läge än mer förtvivlad i framtiden annars..


skrev danisa i Behöver mer stöd

Idag började helt galet. Bakade tunnbröd igår. Missbedömde storleken på degen. Det blev 7 timmars bak, så kompisar som tittade in på kvällen. Visst det var kul och jag klarade av att hålla 0:an. Var inte sugen. Men det blev sent. Vaknade på morgonen med huvudvärk som jag varit på värsta fylleslaget. Glömde att äta och dricka under baket. Den som provat att baka tunnbröd i vedeldad ugn vet att det är värsta träningspasset. Man behöver vätska. Skrämmer mig lite att tankar på alkohol finns trots att det varit så positivt att låta bli i över 1 månad. Blir man aldrig kvitt den där rösten...
Såå trött. Allt har gått fel på morgonen. Vill bara ge upp. Tack och lov har jag ingen alkohol här för då hade det nog varit svårt att låta bli.


skrev TessanTuss i Att rämna

@Ros @se klart ja! Känner igen mej så!!
Jag ska på stödsamtal om oro o ångest! Förhoppningsvis hjälper det mej att enklare avstå alkohol!
Vi hjälps åt !!!! Ta hand om er! 💪😍


skrev vår2022 i Min värderade riktning

@Carisie Verkligen morgon lördagsmys att få valda delar upplästa högt av maken❤️. Mitt morgonmys på helgen är alltid densamma. Upp och släpper ut mina två hundar på tomten för morgonpink. Knäpper på kaffekokaren som jag laddat kvällen innan. Går själv på pink😂. Fixar frukost till hundarna som sitter ute i givakt till jag kallar in dem. Sedan tar jag mitt kaffe till sängen och hundarna galopperar efter mig och vi kör morgonhälsningar. Sedan lägger de sig tätt in till för att sova lite till och läser nyheter/DN och kikar in här och planerar min dag. Så nice!😁

Det finns historia i varför man säger ”enheter” i ”kaffestugan”. Om jag minns rätt så har det funnits medlemmar som blivit lite upprörda av att det där tidigare nämndes olika sorters alkoholdrycker som skulle drickas, mängd eller hade druckits och att det kunde trigga andra kämpande medlemmar till att dricka. Synpunkter på att man lätt i kaffestugan mer ”underhöll” sitt beroende och drickande än att diskutera och skapa strategier för att vara måttlig. Även admin var inblandad då det blev lite hett och rörigt. Därför kom ordet enheter till som jag minns det. Kaffestugan är väl kanske mer som en träffpunkt, där man checkar in kort om hur det går/gått med en kaffe och man går inte in så mycket på djupet och ber om stöd. Alla träffpunkter är viktiga och vi har olika behov av hur vi vill prata/hur mycket och djupt om alkohol och vi har olika sätt att ta oss an vårt alkoholbeteende. Jag nämner också gärna saker vid sitt rätta namn för att inte gå in i ett undvikande beteende. Summan av kardemumman blev ”enheter” för att även ta hänsyn till övriga medlemmar. Det är vi själva som skapar innehållet och trivseln i detta forum och det verkar som att detta blev ett resultat som accepterades och godkändes i kaffestugan.

Idag blir det löptur med hundarna i skogen och lite trädgårdsfix. Har odlat ätbara saker och ogräset vill växa ikapp! Ha en fin söndag!🌞💕


skrev Ros i Att rämna

@Se klart Så sant det du skriver om. Stämmer på mig🤗


skrev sorgsen72 i Hur börjar jag ens sluta?

@mumbojumbo välkommen! Jag antar att du skriver här som så många andra av oss för att vi vet att alkoholen sätter käppar i hjulet 💕 Finns mycket stöd att få, många med erfarenheter på detta forum. Hur tänker du själv? Har du något mål?


skrev Se klart i Nykter livet ut

Ps. Tänk att jag varje varje dag har förmånen att känna stor tacksamhet över det faktum att jag inte dricker. Wow!


skrev Se klart i Att rämna

Ja oron och ångesten- vilket lur att man trodde man drack för att dämpa den. När det var drickandet som skapade en stor del av de känslorna. Och samtidigt effektivt höll undan både tacksamhet, glädje och good-enough. Alkohol är ett stort lur för oss. Jag minns att jag kunde ”jobba upp” stressen så att jag fick skäl att dricka en vanlig tisdag.
För NÅGRA människor är alkohol möjligen ett utmärkt komplement i livet. För de allra flesta är det en flykt från känslor eller händelser. En farlig materia, jonglera brinnande klot och hoppas på det bästa.
För NÅGRA av oss är alkoholen livsfarlig. En kronisk och dödlig sjukdom som vi inte på förhand kan veta hur hårt den drabbar. När vi fattar att vi tillhör den sista gruppen då har vi kommit väldigt långt. När vi agerar utifrån den insikten vinner vi våra liv tillbaka.
Kram 🤗


skrev Se klart i Nykter livet ut

Godmorgon del 2 😊
Lunchgäster kl 11, upp och hoppa efter kaffe och lite funderingar i sängen denna morgon.
Vädret är mulet men alla mina plantor mm hade överlevt veckan. Det är så fint här nu! Mitt första år med köksträdgården- spännande. Potatis, lök, ärter, fänkål gurka och tomat. Och massa blommor. Och kål! Och broccoli. Ja vi får se hur det blir med allt.
I stora perennrabatten tampas jag i hjärnan med en stor iris som skymmer en nyplanterad ros. Hm.
Sen håller jag på och flyttar runt mina krukor för att få dem liksom i nån harmoni. Jag köper ju blommor som jag gillar när jag ser dem- sen är det inte säkert att de passar ihop..
Ett dygn i vilsamt tempo väntar. Imorgon är det tandläkare i stan- och jobb.
Jobbar även veckan efter midsommar sen blir det (minst) 4 veckors helt ledigt. Det var väldigt länge sen! Ska välkomna ett nytt barnbarn, det blir sommarens höjdpunkt. Fira en 30-åring och åka på lite kortare resor. Det blir bra.
Kram på er och njut av dagen nu 😍


skrev mumbojumbo i Hur börjar jag ens sluta?

I fredags hände det igen. Det blev för mycket. Alldeles för mycket. Cyklade en bra bit till mina föräldrar och stal alkohol tidigt på morgonen. Cyklade omkull och skrapade upp ansiktet. Mamma skickade ett sms på morgonen och var ledsen. Får flashbacks titt som tätt men minns inte allt. Något om nått bråk, varför pratade jag med henne? Och vad sa jag? Börjat kombinera min adhd medecin med alkohol också. Känns som det går utför. Lite rädd. Vet inte varför jag skriver det här


skrev roppåhjälp i Mina barn har sett mig full

@Carisie ♥️ tänkte samma i bilen igår. Det är fan gashlightning han håller på med ibland. Jag ska vara mer observant och stå på mig! Inte bli förminskad och höra stt reaktionerna är helt galna och att det är mig det är fel på

Usch vad jobbigt och tufft de måste varit för dig ! 😓♥️ skönt du tog dig ifrån det där och verkar vad jag kunnat läsa träffat en riktigt fin man 🥰

Idag känns saker tungt, känner mig sviken och arg och ledsen på samma gång. Vill helst bara ligga i sängen med täcket över huvudet hela dagen men sådana möjligheter finns inte med barn så det är bara att bita ihop. Är de uppehåll under dagen ska jag försöka mig ut en sväng eller i alla fall göra lite övningar.

Magkänslan är läskig. Skrev både här igår och i min bok. Sen kom de sårande fram. Usch! Gång på gång sen start innan jag ens kände människan har den visat sig stämma när jag slagit bort den.


skrev Carisie i Loggbok över nya farvatten M/S Carisie

@Ros Hej 👋🏼
Jag kanske var spretig när jag skrev - eller så missförstod du? Jag var inte sugen på att dricka. - jag är nästan aldrig sugen. Irritationen kom av andra orsaker. Jag hade helt enkelt en skitdag som jag satte guldkant på genom att lägga mig nykter - igen. Jag har druckit enstaka glas (enligt min budget som är max 4 glas/v och max 2 dagar/v). Vad jag ville illustrera igår var att jag är glad att jag inte har sug. Att jag inte föll in i något gammalt mönster. Jag har av 113 dagar haft 10 dryckestillfällen med ett medel på 2,3 glas och är väldigt nöjd med det 🙏🏼

Tyvärr varjag sovit som en kratta med svett och mardrömmar som lett till en känsla av oro/ångest - precis som att vara bakis. 😂

Tack för att du kikade in med lite omtanke
🩵


skrev Se klart i Nykter livet ut

Godmorgon
@heh jag fattar de här med att få nog, och det var ju bara helt rätt att dra gränsen så som du gör. Mina utsikter för en anställning är rätt små, även om jag iofs kan jobba med allt möjligt. Just precis nu är det yttre livet anpassat efter det jobb jag har men är inte främmande för att ändra på det (flytta till mindre etc). Men det orkar jag inte ta ställning till just nu.
Främst vill jag att företaget ska förstå vad som händer när man sätter inkompetenta människor att leda en verksamhet.
Jag är säker på att det kommer att gå bra för dig! Kram 🤗


skrev sorgsen72 i Peppad av andra

Suttit och reflekterar på morgon. Lika bra att prata med dem och om det beror på mig vara öppen om att jag förstår att mitt riskbruk gjorde att de valde som de gjorde. Jag ska också säga att det hade varit bättre om de pratat öppet om det med oss. Om jag är öppen med det kanske vi kan reparera detta. Jag ska också berätta att jag jobbar på det så de vet. Bara hoppas att det leder till något bra! Beror det på något annat får vi ta det då.


skrev Cissi_81 i Hur hjälper jag min sambo bäst?

Tack snälla för era svar.
Skönt att höra att man inte är ensam, även om det är ledsamt att detta inte verkar vara helt ovanligt.

Jag har skrivit brev och pratat oändligt många timmar.
Känns som han förstår min oro och han försöker bättra sig.
Känner fortfarande att jag "vaktar" och har koll och är orolig för bakslag.
Han tycker nog att jag är jobbig och obekväm. Ska jag backa och ge space och se hur det utvecklar sig eller fortsätta att ta upp det när jag känner oron komma?
Tycker det är jättesvårt det här..


skrev sorgsen72 i Kaffestugan

God morgon! Sitter med första kaffekoppen och första söndagen på evigheter som jag inte är bakis. Även om mina känslor lurade mig igår och jag inte höll nollan så blev det bara två enheter. Vilket är ett stort steg på min resa. Idag ska jag måla klart takpanelen och pyssla i trädgården om vädret tillåter det. Sätter nollan nu. Ha en fin söndag alla för ut ⭐️