Senaste kommentarerna i forumet

@B.Å Jag hade delmål ända till ett år sedan är det kul att räkna halvår. Idag är det min 2års dag🙏❤️ Jag kommer aldrig sluta räkna hur långt ifrån jag är mitt destruktiva liv fångad av alkoholen. Jag fortsätter jobba på min personliga utveckling som en del av mitt liv. Hjärnan öppnar fler och fler dörrar till allt jag kan göra med mitt liv istället för att supa bort det❤️

Jag läste också på väldigt mycket, både om hur hjärnan och organen påverkas och om hur beroendet fungerar. Läste flera böcker folk skrivit samt lyssnade på poddar! Fastnade mycket för alkispodden, de första ca 75avsnitten.

Vad kul att du skriver om förälskelsen, jag kände också att jag blev lite kär i mig själv när jag mer och mer kände att hjärnan klarnade och hur mycket mer jag orkade när jag inte förgiftade min kropp och hjärna ❤️

Hejsan där i Kaffestugan! Kom på att det var dags för en liten kopp med uppiggande kokkaffe så sitter och slurkar på sånt just nu. Har inget alkoholsug och nån tanke på att inhandla nån butelj med onyttiga enheter heller, vilket väl är bra. För man vill ju inte ner i alkoholträsket igen om man kan undvika det hela liksom. @Påvägmothälsa, Har sovit skapligt men är rätt så slut och trött ändå, så kör nu lite svängig instrumental Rockmusik i upptempo i hörlurarna för att förhoppningsvis få lite extra energi så att man kanske orkar ta sig utanför dörren. Men är rätt så manglad och allmänt seg efter en psykologiskt krävande dag igår. Då var det allt rätt mörkt alltså. Men just nu känns det väl ungefär som vanligt, jämna plågor alltså, för att väl skämta till det hela en aning. Kämpar hur som helst vidare ett steg i taget, vilket väl är det enda man kan göra liksom.

Ha det gott!

Hej
Jag har börjat i samtal, hon känner till ACT men vi har inte inriktat oss speciellt på det. Däremot mindfullness. Så nämnde du ACT. Jag läste det jag hittade. Mindfullness övningar funkar så jättebra för mig. Efter så kort tid mår jag så mycket bättre.
Det vi kommit fram till i samtalen är att jag gått in i ett medberoende med min syster. Hon bär en stor sorg och har troligen utvecklat narsisistiska drag. ( eller om hon haft det från början?) Vem vet. Jag har tidigare varit gift med en man med alkoholproblem och gick då in i ett medberoende. Trodde jag kommit förbi det, men inte.
Nu ser jag helt plötsligt en bild. Nu när jag lägger allt fokus på medveten närvaro. Pratar mycket med min man. Vi har provat övningar tillsammans. Klart jag dövat med alkohol men nu är det som dimmorna lyft. Känslan är vad ska jag med alkohol till?😄
Vill utforska det här mer och förstår vad du menar med att alkoholen hindrar en från full närvaro.
Kram på dig🥰

God morgon! Torsdag är det nu och har faktiskt sovit ovanligt bra. Faktiskt hela sex timmar blev det, men är inte mycket piggare för det, men en ny dag är det i alla fall. Sitter och dricker vanligt vatten och är inne på det andra glaset nu. Det är lite grått utanför mitt köksfönster, ingen sol här och det är väl lika bra det, för när det är soligt blir jag bara stressad av att gå utanför dörren, och då jag har så lite energi för det mesta, så blir jag bara missnöjd med mig själv om jag inte kan ta mig ut och vara duktig och få något gjort som jag sen tycker varit bra att man gjort när sedan kvällen kommer.

Det var en ovanligt svår och jobbig dag igår, det var tur att man inte hade nån alkohol hemma för då hade den väl varit slut, och då hade man väl bara haft fokus på att åka till bolaget nu. Men nu är det som vanligt igen, mest allmänt tomt och en slags tomgång som jag är van vid. Nedstämdheten är inte så svår, den är på en nivå som man är rätt så van vid. Men energin är låg och det närmaste att göra om man orkar är väl att försöka göra sig lite frukost med en kopp varm mjölkchoklad och några limpsmörgåsar så att man inte blir onödigt deppig på grund av väl näringsbrist.

Har i stunden lite tankar på att kanske ta mig iväg på cykel till en second hand butik och kanske köpa nån kul teknisk pryl, eller kanske nån CD-skiva fast man ju redan har så många skivor man aldrig spelar. Har egentligen allt jag behöver, men det är ju kul med nåt nytt ibland ändå liksom. Borde väl även kanske köpa en ny påfylld kolsyretub då en gammal sådan nu är tom sedan ett tag. Men har ju redan en fylld i reserv så man får väl se hur man gör. Men brukar försöka att ha lite prylar i reserv för då slipper man ju rusa iväg oplanerat helt plötsligt, för att handla grejer vilket ju bara är stressande.

Det är inget som egentligen ligger på och måste göras, skulle lätt kunna gå och lägga mig igen och strunta i att vara duktig. Men då blir man väl bara missnöjd med sig själv och tycker att man inte duger nånting till. Har ingen inspiration till att egentligen göra nåt alls, saknar att som innan jag slutade att hinka alkohol, att jag då kunde skapa musik varje natt. Men det hade ju egentligen ingen betydelse det heller då mycket få lyssnade på mina låtar. Har nog tappat gnistan helt, har inget inre driv alls längre och förväntar mig inte mycket alls längre. Men är då nykter och alkoholfri i alla fall, vilket väl är ett litet under.

Har kollat blodtrycket med en mätare och det ligger normalt med medicinering, har tagit min morgontablett och undrar väl lite varför det susar i huvudet och borde väl ta upp det med en allmänläkare, men det har man ju gjort förr och de har då inte haft något svar på det hela. Så man kan nog strunta i det hela, för jag orkar inte ringa till vårdcentral och boka nåt läkarbesök, men får väl lov att göra det ändå efter som det ju är dags att snart förnya recept på de piller som jag tuggar i mig var dag för att få ha glädjen att kunna fortsätta leva så underbart som man gör så att säga.

Det är grått, det är trist, det är tomt det känns inte kul, men det är ju inget nytt, sådant är livet sade den dödfödde och slog ett accord på navelsträngen var ett skämt gamla farsan drog ibland. Man kan se på bokhyllan hos folk hur en person är i stort när det gäller intressen och även personlighet om det är böcker som köpts av intresse och inte bara för att fylla upp en bokhylla med verk som väl ska finnas för att dess ägare kanske vill framstå på nåt visst sätt.

Min bokhylla är lika rörig som allt annat med mig är. Som dystymiker med flera diffusa psykiatriska deldiagnoser så försöker jag oftast höja min nivå av positiv energi på olika sätt, så har mycket böcker om psykologi, det andliga och en hel del böcker med korta lättlästa roliga historier. Men orkar sällan läsa något, det är inte många böcker jag läst från pärm till pärm genom åren. Har inte ork och kraft till att fokusera på saker nån längre stund om det inte känns som att det är meningsfullt på nåt sätt och ger en direkt positiv effekt eller utdelning så att säga. Men nog har man då ändå snappat upp en hel del.

Borde nog försöka att göra mig i ordning för att gå utanför dörren om nån timme och se vad man lyckas åstadkomma för stordåd idag liksom. Känner då inte för att fota ute i dagens gråväder, vill ha soliga och gladlynta bilder och inget grådaskigt, för det lyfter då inte mitt nedstämda humör alls. Förresten, @Sisyfos, det var kul att du tittade in och skrev några rader här, sådant uppskattas kompis.

Ha en fin dag!

@danisa Förresten, har jag uppfattat det rätt att du börjat på samtal med en psykolog inom ACT? Är det via Mindler i så fall?

@danisa God morgon! Jag har på olika sätt lärt mig om ACT, genom deltagande, lektioner, kompendium och olika författare. Mindfulnessövningar och hade appen ”mindfulness” där det finns massor av olika övningar med olika lärare. Om man googlar på böcker om ACT kommer det upp många böcker att välja på. Har ingen speciell bok att rekommendera. Kanske kan du höra med den som du går på samtal hos om tips?

Ha en fin dag!❤️

@Andrahalvlek Precis som du skriver att "klara blir vi aldrig."Jag tänker också så, att det är en process och att det dyker upp nya grejer och insikter hela tiden. B. la. funderar jag mycket över hur ofta jag brukade dricka på stress. Det har inte riktigt sjunkit in förrän nu.

Angående sockret kan vi visa fingret åt det, ja riktigt säga fuck you åt det!! :D

@Påvägmothälsa Fantastiskt bra att du kör utan enheter! Well done! Båten låter mysigt, var också ute på sjön igår. Fantastiskt härligt och verkligen laddabateriernakänsla.

Då var 45 dagar avklarade. Även nykterheten blir ju enklare med tiden, det har jag lärt mig sedan tidigare. Jag motiveras mycket av de positiva sidorna av nykterheten.
Impulser att dricka kommer ju givetvis fortfarande men är inte lika riktade mot just att dricka vin längre, det är mer naket och i dagen. Jag behöver brottas med dessa triggers separat och bättre försöka förstå orsaken till dem.
Att hålla sig nykter ger mig större möjlighet att lära mig hantera mina brister, men för att vara nykter måste impulserna att dricka som triggas av brister (och annat) hållas i schack. Alltså, det ena är beroende av det andra. Har inte reflekterat så mycket över det som triggar drickande men jag har börjat göra det allt mer på senare tid.

@Andrahalvlek Jag förstår hur du menar. Men, jag måste fråga först …eftersom jag upplevde mig tillrättavisad….menar du att vad jag upplevde som tillrättavisningar skulle jag ta till mig för att nästa gång jag göra annorlunda?

Kram🤗

@Flarran God morgon. Det låter som fina vardagsbilder 😊 Jobbigt att inte sova ordentligt, men då brukar det bli bättre nästa natt. Hoppas på det.
Morgon hemma , och imorgon blir det till båten igen. Känns jätteskönt men förstås har jag tusen saker att göra innan....Nåväl, det går bara att göra en i taget.
Gårdagen blev härligt utan enheter, och det är planen för idag också 😊

God morgon Amanda L Tack. Genom inlägg här lär jag mig så mycket om mig själv.
Vår22 Var kan jag läsa om ACT. Har du någon bok att rekommendera.
Kram allihopa

Hej Flarran!
Vet inte om jag skrivit till dig tidigare, skriver sällan numera, men brukar läsa lite här och där på forumet (i många års tid) och jag vill bara skriva att jag är oändligt imponerad av dig. Tycker dessutom att du har många klokskapet att komma med även i andras trådar. Det skulle ju vara fantastiskt om det räckte med att sluta dricka för att må bra - alla borde få må bra, men du kämpar verkligen på och det låter som om du verkligen jobbar framåt mot ett bättre mående. Små, små steg i rätt riktning. Och på nåt sätt tänker jag att du har en stark grund att stå på och det är din acceptans av hur det är. Du verkar utmana dig i lagom utsträckning. Fortsätt som du gör och på nåt vis tänker jag att ju äldre vi blir, desto klokare och mer insiktsfulla blir vi. Tillslut kanske allt faller på plats. Hur bra vore inte det? Ha det fint!

Välkommen hit Jahopp!
Det är tredje gången du skriver nu. Tredje gången gillt kanske. Jag tänker att alla de saker som du skriver - psykologer på nätet, aa och liknande kan vara till hjälp om man vill bli nykter. Nu skriver du att du inte är redo ännu för att a har en så stor del i ditt liv, samtidigt är du här för tredje gången och är bekymrad för dina alkoholvanor. Och du bör vara det, bekymrad. Alkoholism är en progressiv sjukdom och risken är att den tar över mer och mer. Du dricker dessutom sprit. Sluta med det så fort som möjligt, tycker jag. Det är farligt.
Flera av oss som skriver härinne har också haft a som bästis. Svårt att tänka sig att leva utan, men när man slutar förstår man att det var en illusion. Det är bättre utan a i livet. Man fuckar upp det naturliga belöningssystemet och blir trött och seg och har inte så kul i övrigt.
Som du skriver nu har du blivit moster och det är ju en annan typ av kick att umgås med en bebis. Du har inte skrivit så mycket om ditt liv i övrigt, men du trivs med jobbet och det är bra. Kan du försöka hitta något på fritiden som är kul? Träning? Konst? Dans? Yoga? Många som slutar dricka ersätter det med något annat. Det bästa är att ta ett rejält uppehåll, 3 månader, men är du inte där ännu, kanske du kan sluta ha alkohol hemma och dricka ensam?
Jag fattar att det kan kännas svårt, men vi som faktiskt har kommit dit att vi slutar, ser i efterhand att den relation som fanns med alkoholen i princip bara var negativ. Det är svårt att fatta det när man är aktiv för då känns det nödvändigt och som en snuttefilt. Men det är en illusion. Ge det ett uppehåll och fundera över vad du har tyckt om/tycker om utan alkohol. Ge detta en större plats i ditt liv.
Lycka till!

Om det finns lyckliga slut vet jag inte, för en nykter alkoholist kan inte lova att den ska var nykter för alltid. Men den kan lova att försöka.
Så lyckliga fortsättningar kanske finns. Lever med min partner drygt nykter 1,5 år. Och jag hoppas ju på att det är så det ska fortsätta. Men jag vet ju inte hur det ser ut om ett halvår. Och det, tillsammans med tilliten, har varit det svåraste. Men jag själv har nu landat i att om det börjar igen vet jag att jag klarar mig och vad jag ska göra. Tilliten är inte tillbaka än just när det gäller alkohol och jag funderar mycket på om den nånsin kommer komma tillbaka avseende det. Men jag tycker ändå vårt förhållande är värt det. För tilliten avseende annat är tillbaka. Och vi har ett fint förhållande idag, men det kommer aldrig bli som det var innan alkoholen, så därför är det annorlunda än innan, men ändå fint.
Men att min partner ska vara nykter resten av sitt liv har jag ingen aning om. Det får man jobba mycket på för att orka/klara att hantera. Men jag tycker att jag är en bit på väg där.

@Cloette Så är det. Sluta dricka är steg 1. Sen följer steg 2, 3, 4 osv. Klara blir vi aldrig. I början var det knäckande, men numer gillar jag det. Att utvecklas hela tiden.

Att missbruka alkohol är bara ett symtom. Det är orsakerna till att vi dricker som vi behöver ta itu med. Vi dricker ofta på känslor, på trötthet/stress. Vi använder alkohol både som startgas och fartdämpare. Och vid glädje och sorg. Allt detta måste vi lära oss att hantera på annat sätt.

Alkohol har jag inte druckit på 4,5 år. Nu försöker jag göra samma resa med sockret. Dag 37 utan socker idag. Men nikotin i form av snus tänker jag fan behålla.

Kram 🐘

@Letlive missade din kommentar där om att känna sig som en tonåring - jag kan relatera och för mig hänger den ihop med att känna sig FRI! Lite: skiter väl jag i!

Tror vi behöver väldigt mycket av det.

Relaterar också till din parentes: vad jag tror är mina behov.

Nu när min man är nykter försöker han ofta få min input: vad vill du? Vad känner du?

Och väldigt ofta är det helt blankt. Ja, vad vill jag?

Jag gick in i väggen rejält i samband med separation och flytt (och sedan nykterhet och ett nytt tillsammans) och att få frågan vad jag vill blir nästan lite kravfylld i min presterarhjärna.

I ett samtal med en anhörig upptäckte jag dessutom att jag blivit rätt så negativ, ofta rädd för att inte orka osv.

Apropå att observera mig själv och mina beteenden 😅

Så har börjat vända på det och istället påminna mig om att det faktiskt är trevligt att folk vill ses och umgås och veta vad jag vill och känner. Orkar jag inte så är det så, eftersom jag ju ska bli bättre på att bara vara som jag är😊

Hejsan! @Ros och @Andrahalvlek, Tack för att ni tittade in en sväng här mina vänner. Vissa dagar är då tyngre och mörkare än andra fast man är rätt van vid nedstämdhet. Men nu har man då nyktert snart klarat av den här dagen också. Man hade ju hoppats lite smått att det kanske skulle vända så småningom och bli lite bättre psykiskt mående som alkoholfri liksom. Kämpar då nyktert vidare för man mår ju bara skapligt en kort liten stund av vin och sånt och sedan blir det bara ännu jobbigare. Trevlig musik är då nåt man gillar än i alla fall och även att titta på fina favoritbilder av naturen som man fotat de gånger man lyckats ta sig utanför dörren denna sommar. För en fin bild man kollar på tillsammans med bra musik i hörlurarna som man gillar kan ibland nästan för en liten stund återskapa den positiva känsla man hade i fotoögonblicket.

Ha en fin kväll!

@Letlive Min man (separerade men fortfarande under samma tak av olika, främst ekonomiska, anledningar) gick på Antabus i fyra månader december -23 till april -24, det var hans eget val att sluta, tyckte det fick räcka.... Han är fortfarande nykter men har i stort sett endast plockat bort substansen, jobbar inte alls med sig själv och ersätter beroendet med annat. Till att börja med var det träning på gym, nu är det fiske och båt, får se vad det blir sen för att hans sug ska hålla sig borta. Jag tror på att antabus kan hjälpa men jag tror också att det kan behövas terapi/samtal/möten då beroendet/beteendet oftast går djupare än bara själva the "drug of choice" så att säga. Det gäller att vara motiverad, det finns en del biverkningar som inte är så trevliga, men det verkar som att de lägger sig efter ett tag. De första veckorna utan alkohol och med antabus var ett rent h*e, vill inte försköna det. Så därav att motivation behövs. Min man började också för att våra barn bönade och bad och för att få mig att stanna, men när han någon månad in upptäckte hur mycket bättre han ändå mådde så fick han ett nytt mål. Jag kan inte sia om det kommer att hålla, hoppas på det för hans egen skull och våra barn. För min del är det för sent. Går på äggskal varje dag, kollar av hans humör. Lycka till, hoppas det kommer gå bra 🙏

När jag ändå är inloggad så vill jag dela en liten händelse. Sen jag slutade dricka i tid och otid har jag berättat för några vänner att jag minskat rejält och lyft lite på locket varför. Att det var en period i livet där det blev alldeles för mycket. Att det blev en daglig rutin med tre, fyra glas. Lika självklart som att borsta tänderna typ. Och döm av min förvåning när många nickat igenkännande. Sagt att de också varit där, att de själva har gjort eller skall göra förändringar, att de också har strategier för att hantera alkoholen på ett sundare sätt. I våras berättade jag för en vän och vi hade ett bra samtal om det och hen delade sina tankar och erfarenheter. Vi är så många som hamnat snett mellan småbarn, relationsproblem, karriär och livet i allmänhet. Denna vän bor inte i samma stad som mig men nu i dagarna är hen här på besök. När vi talades vid förut för att planera när, var och hur vi skulle ses så undrade hen om vi skulle köpa en flaska vin till ikväll. Innan jag ens hann säga att jag hade tänkt ta bilen så kläckte hen ur sig "eller du kanske hellre vill ha något alkoholfritt?" Blev genuint glad även om jag numera oftast känner mig trygg på den väg jag valt. Givetvis tackade jag ja till alkoholfritt alternativ och har spenderat kvällen med god mat, några alkoholfria cider, trevligt sällskap och givande samtalsämnen. Tänk så mycket som ändras utan att man egentligen inte tänker på det. Nånstans 2020-2021 så hade det varit helt otänkbart att spendera en sådan här kväll utan vin. Sen kom helomvändningen 2022 och allt kändes läskigt. Hur skulle jag tacka nej? Vad skulle folk säga? Och nu är vi här, 2024, och det är självklart att säga att "nej, jag vill inte dricka idag" Vet inte vart det ändrades men jag är glad att det gjorde det.

Tack för pepp❤️

@Ros TACK TACK igen!!! Så skönt och bra att ha ditt och alla andras stöd!!! Ta hand om dej! 🙏❤️

@Jan.3. Ja, det där kuvertet var ack så viktigt och spelade en stor roll där det satt på kylskåpsdörren 😅 Läste igenom de senaste inläggen i din tråd och det verkar gå fint för dig med, det glädjer mig!

@Letlive
Ja det gjorde han, tyvärr bara för att jag skulle stanna kvar så det höll ej..
Menade även på att det gick att dricka ändå.

@c70cab Stort grattis till 8 månader 🙌 vad duktig du är. Jag blir avundsjuk men det är väl bara att jobba på. Dag 5 nu. En liten,liten bit ifrån😭