skrev vår2022 i Behöver mer stöd

@danisa Låter härligt! Ska njuta av de sista dagarna denna vecka med skogspromenader, svampplockning, läsning och bara vara, innan det är dags för jobbet på måndag igen.

Ha det gott!❤️


skrev vår2022 i Promillebikt

@Flarran Vad fint att höra att du hade en bra torsdag och att du kände dig nöjd med dagen. Det kan verkligen skifta från att den ena dagen känns mörk till att nästa dag är ljus. Att även som du säger, fokusera på det bra dagarna och innehållet i dem, påverkar oss och ger sköna känslor och gör gott för hjärnans aktivitet. Det kan vara bra att lägga dessa dagar i minnesbanken och försöka minnas dem och känslan som man hade vid dagar som det känns mörkare. Det kan då lätta upp och man påminns om att det kan skifta och bli bättre nästa dag😁.

Ha en fin fredag kompis!❤️


skrev vår2022 i Hur blir man av med denna fruktansvärda skam

@B.Å Kan inte låta bli att skratta lite, det låter lite roligt att det nästan är lite skämmigt att du mår så bra som du gör😁. Lite jantelagen, att du får inte sticka ut på något sätt, inte må för bra och inte för dåligt, då ska du skämmas😂. Jag känner igen mig jättemycket i att jag mådde så bra och tyckte också att det var rätt lätt att bli nykter. Gick på moln. Jag blev lite förvånad för jag drack varje dag och hade även börjat att ta återställare som en vana. Min föreställning var att det skulle vara mycket svårare.

Det viktiga är att inte tro att man för den skull inte har alkoholproblem och att man nog kan hantera alkohol normalt. Då är man strax på ruta 1 igen och det kan bli supertufft att få den styrkan och motivationen igen till att sluta dricka. Jag tror att det handlar om att motivationen är så hög och viljan så stark till att sluta dricka är det som gör det lätt. Jag var också avundsjuk på det som kunde vara nyktra och fräscha och märkte att det kunde ju även jag vara och där ville jag stanna kvar! Lättnaden av att slippa smussla och ha en hemlighet inom sig att man var en alkoholist. Lättnaden över att kunna vara fri, ärlig och sann. Klart man bli glad och så stolt över sig själv. Jag kan och jag gör det bra! Så fortsätt att njuta och vara förälskad i dig själv❤️


skrev Andrahalvlek i Andra halvlek har inletts

I helgen flyttar vi äldsta dottern med sambo från tvårumslägenheten till deras första hus. Fortfarande i Smålandsskogarna, bara några mil därifrån de bor nu. Mycket lättare flytt än från Gbg till Småland, på alla sätt. Men de har förstås samlat på sig lite mer prylar. Jag ska strax packa bilen och köra och hämta upp barnens pappa och ett släp. Sen bär det iväg 20 mil norrut.

Jag är innerligt glad för deras skull. Både dottern och sambon etablerar sig nu på varsin arbetsplats med goda framtidsutsikter. Dottern säger själv att på sikt vill de flytta hem igen, men just nu behöver de båda jobba några år. Som hon sa: ”Det finns två bra tillfällen att flytta hem - innan barnen kommer eller när barnen ska börja skolan.”

De har medvetet köpt ett hus utan allt för stora renoveringsbehov. Lite färg och tapeter, en veranda ska byggas. Sambon får sitt efterlängtade garage, dottern får sin efterlängtade trädgård. Det blir bättre plats för gäster, bättre plats för allt. Huset blir relativt lätt att sälja när de är mogna för nästa flytt, men tills dess får de en bekvämare vardag som dottern uttrycker det.

Det här blir fjärde flytten som vi assisterar för dottern med sambo. Hans föräldrar ska hjälpa till också. Det blir tungt och tröttsamt, men mest roligt 🤩

Kram 🐘


skrev Carisie i Kaffestugan

God morgon kaffekompisar ☕️
På tuben mot jobbet. Glömde espresso i morgonförvirringen och hann borsta tänderna innan jag kom ihåg den & då ville jag inte dricka kaffe eftersom det smakar tandkräm ända upp i hjärnstammen 🧠

Hoppas alla får en skön fredag
🩵


skrev Chrij i Trillade dit...

Sitter här på morgonen och funderar på vad som egentligen hände, drack nästan en hel flaska vin igår och två starköl. Fort gick det också...
Skammen sköljer över mig, idag är jag bakis. Dags att kamma till sig och börja på ruta ett igen. För jag vill ju inte ha det så här...


skrev Onkel F i Yrsel, panikångest och hjärntrötthet.

Hej! Har gått till en beroendemottagning flera gånger. Enligt proffsen där är det vanligt att man mår dåligt och får tankar på återfall vid 3, 6 och 9 månader. Vet inte varför, men jag litar på vad de säger. Personalen där har var och en tagit hand om ungefär 1000 människor (eller nå´t sånt) med alkoholproblem. Ditt mående är helt normalt. Försök bara att hålla ut! Det blir bättre i det långa loppet.
Kan du koppla dina symtom till en sent kommen / postakut abstinens?

3 månader är jäkligt bra, Tappa inte greppet nu!


skrev Se klart i 1år och framåt🙏

1 år och framåt- minst sagt.
Grattis som bara den till 2 år, @himmelellerhelvette. Du är stark som urberget tycker jag. Glad att få hänga med dig här och få vara en del av ditt forumliv. Nu köttar vi bara på då! Kramar 🥰


skrev B.Å i Hur blir man av med denna fruktansvärda skam

@Amanda L Jag tycker det är lite konstigt att känna så som jag gör nu, nästan lite skämmigt…ska det vara så lätt och får jag ens tillåta mig själv att må så bra.

Men som sagt, är förberedd på att jag kommer få åka mitt livs jävla berg o dalbana. Det är bara att spänna fast sig och ta det som det kommer.

Tack för att du tittade in..nu hör jag sängen ropa på mig 😴


skrev B.Å i De första dagarna

@Pion1 vad duktig du är som går på gymmet där har inte jag varit på säkert 20 år 🫣 blir alltid lite avundsjuk på alla som bara ”går till gymmet” så där, jag vet inte ens hur man gör…måste vara underbar känsla, bra jobbat!

Häng kvar nu – det kommer bli bättre. Vi finns här 🥰


skrev Varafrisk i Mitt liv i frihet…det nyktra livet!

@Andrahalvlek Jag tänker….vi människor är olika….våra bagage ser olika ut vilket bidrar till att vi reagerar olika. Jag tänker också att det är skillnad på tillrättavisningar och tillrättavisningar. Vi tycker lika om vissa saker och om vissa saker tycker vi olika. Jag kan fortsättningsvis välja vad jag vill läsa och inte läsa om vissa saker berör ömma punkter hos mig… kan även välja att inte gå in alls på forumet. Ibland får man välja att inte gå i försvar…..nu tänker jag att denna diskussion avslutad i min tråd.

Nu ska jag sova för att orka med morgondagen. Godnatt 😴


skrev has i Även vi anhöriga är maktlösa inför alkoholen

Insikter kommer och insikter går. Tänker att det kanske kan vara fint med en tråd där vi delar med oss av insikter lite mer generellt?

En tråd att gå tillbaka till när en behöver påminna sig om vad man en gång kom fram till, men som man sedan kanske tappade kontakten med för en stund.

Här kommer några av mina, högst personliga, insikter från den här resan.

Saker jag lärt mig av en alkoholist.

I den sjukes hjärna finns tusen och åter tusen anledningar och förklaringar till varför det är som det är. Varför denne ska, behöver och vill dricka. Och varför du är så jäkla jobbig, gnällig, övervakande och lägger dig i sånt som inte angår dig.

Lärdom: det spelar ingen roll vad du säger. Du är inte ens inbjuden till den pågående debatten. Alkoholisten projicerar och du blir hårt dömd av dennes inre jury utan att ens veta om att du står inför rätta.

Saker jag lärt mig av en alkoholist.

Alkoholisten kan tillfälligt få en aning om att något inte står rätt till. Om drickandet ännu inte helt tagit över kan morgonen börja med ångest och förhandlingar med självet. Det blev inte så bra igår, jag drack visst för mycket. Jag kommer inte dricka idag.

Men så går dagen. Kanske en bra dag kanske en dåligt. En glad fru, en sur fru. Ett lyckat projekt eller något som gick åt skogen.

Oavsett vad som händer finns där en tippning point där alkoholisten istället börjar glädja sig åt att klockslaget som ger ett ok till att börja dricka för dagen närmar sig och börjar också planera för hur det ska genomföras på ett så accepterat sätt om möjligt. Inför sig själv och inför andra.

Lärdom: det spelar ingen roll vad du gör. En glad fru, en trött fru, en sexig fru, en arg fru. Oavsett vilken roll du för dagen bekläder dig så finns det alltid anledning att dricka. Detta är en pågående dans mellan den sjuke och dess drog. Du kan försöka dansa med eller försöka avbryta dansen. Du kommer ändå att misslyckas eftersom du inte deltar och det egentligen inte alls handlar om dig.

Saker jag lärt mig av en alkoholist.

I de tidigare stadierna av sjukdomen kan alkoholisten visa upp förståelse för din oro och perioder av upplevt minskat drickande kan följa. Du kan känna hopp, att du fått gehör, äntligen blivit förstådd. Dessa känslor byts sedan ut mot grubblerier om det faktiskt är så att den sjuke dricker mindre eller ej. Om den alls kan dra ner. Något är fel. Du vet inte exakt vad, men känner det starkt i hela kroppen. Tills du ser spår av tomma burkar. Ölflak som aldrig tar slut. Eller flaskor som på något magiskt sätt aldrig minskar i innehåll, trots att du med egna ögon sett hur de fyllt glaset och druckits upp.

Lärdom: din oro ger inga faktiska resultat i annat än tappad energi. Likt en bil som spinner med däcken står du kvar på samma plats. Alkoholisten drar inte ner på sitt drickande, men blir däremot mer uppfinningsrik i sitt gömmande och smygande. Och i sina egna förklaringar kring hur hemskt det är att leva med en människa som tvingar denne att smyga, gömma och smussla. Känslan av att komma varandra närmre visar sig snart övergå till ytterligare steg ifrån och en ökad distans ifrån varandra.

Saker jag lärt mig av en alkoholist.

När saker så rämnar och alkoholisten börjar mista allt som stått den allra närmast blir den första reaktionen lättnad. Äntligen kan den sjuke dricka precis hur mycket den vill, när den vill och hur den vill utan att någon tjatig jävel lägger sig i. Utan en massa larviga pekpinnar och överdrivet fokus på drickandet, som den ju har fullständig koll på.

Lärdom: alkoholism är en sjukdom och en väldigt lurig sådan. Det är troligtvis ingen som vaknar upp en morgon och tänker ”alkoholist, det vore nåt för mig” kavlar upp ärmarna och börjar jobba på sitt drickande. Sjukdomen smyger sig på, för någon går det fortare, för en annan långsammare, men den vrider till och sätter det normala ur spel.

När sjukdomen får fäste väljer alkoholisten inte själv längre. Den styrs av sjukdomen, som manipulerar både den sjuke och omgivningen.

Det är väldigt svårt att inte ta den sjukes beteenden personligt, eftersom de med all kraft drabbar en som person.

Det är svårt att inte dras med i det man tänker är dansen, samtidigt som man egentligen inte dansar med alls utan står utanför, tittar på och försöker förstå vad som händer. Försöker få det som sägs och den egna upplevelsen av verkligheten att på något sätt gå ihop. Försöker förstå och försöker bli förstådd.

Det jag lärt mig av min nu nyktre alkoholist är att jag aldrig var bortvald. Eftersom han inte längre kunde välja själv. Att han kände sig lika stressad och styrd som jag gjorde, utan att förstå att alkoholen, som styrde honom, faktiskt också styrde hela vår familj.

Det jag vet nu, är hur viktigt det är för samtliga, inte bara den beroende, utan även alla oss runtomkring att acceptera steg 1: Vi är maktlösa inför alkoholen.

Vi är inte bortvalda. Vi är maktlösa inför alkoholen som styr den vi älskar.

Det vi har makt över är att rädda oss själva, rädda våra barn. Om vi fortfarande älskar behöver vi älska på avstånd tills personen eventuellt blir tillräckligt frisk och själv lyckas bryta sig loss och acceptera steg 1.


skrev Pion1 i De första dagarna

@B.Å Tack, jag har det så bra som jag kan ha det just nu. Tusen tack för att du tittar in. Det betyder såå mycket🙏❤️ Idag har jag varit på gymmet, känns som en väg i rätt riktning 😊Jag tänker inte ge upp, även om jag har en svacka just nu. Tack igen, snälla du😘


skrev Amanda L i Hur blir man av med denna fruktansvärda skam

@B.Å Grattis! Låter som du börjat få lyckokickar utan alkohol. Eftersom hjärnan är inställd på enorma dopaminkickar som kommer med alkoholen kan livet kännas grått ett längre tag efter att man slutar dricka.( Men även innan, förutom just när man dricker )
För mig tog det säkert ett par månader innan jag plötsligt hörde en vårfågel och blev lycklig!
Då började livet verkligen komma tillbaka.🤗


skrev Carisie i Loggbok över nya farvatten M/S Carisie

Kvällsavstämning ✅
0️⃣
Jobba igen om 9h. Vänder mig på kudden

🩵


skrev B.Å i Hur blir man av med denna fruktansvärda skam

Dag 17

Har känt mig så lycklig nu i två dagar, går runt i ett lyckorus. Jag tycker allt är så vacker, gräset, himlen, mina gardiner, kaffemaskinen på jobbet, alla människor jag möter. Allt är underbart.

Dagen var fullspäckad och kvällen med. Jag har tvättat sängkläder sen bäddade jag rent och tog mig en lång härlig dusch – nu sitter jag här med en hårinpackning, ska måla tånaglarna och se om jag hittar något på Netflix. Känner att jag börjar bli trött nu men ska hålla mig vaken en stund till, jobbigt att somna för tidigt och vakna pigg mitt i natten. Lyxproblem kallas det…jag vet 😂

Att gå runt i ett konstant lyckorus är superhärligt men samtidigt lite skrämmande. Är det lagligt att tycka så mycket om sig själv och sina känslor? Är det psyket som försöker lura mig nu, är lyckoruset något som händer innan man tar ett återfall? Håller jag på och bli galen – kommer jag krascha snart?

Jag är förberedd på allt. Ett återfall tar jag INTE – det är bestämt sedan länge och kraschar jag kommer jag fixa det, det vet jag. Har aldrig känt mig så stark och bestämd. Vem har jag blivit!?

Har en underbar helg framför mig tillsammans med barn och barnbarn. Åh vad jag längtar – blir hämtat redan vid lunch imorgon så det blir nästan en långhelg. Tillsammans med dem jag älskar allra mest 😍

En fortsatt härlig kväll önskar jag alla oss som kämpar. En dag i taget.

Så tacksam att ni finns här ❤️


skrev Nixon i Hur börjar man?

@Toogoodformy o… För mig var också psykofarmaka (SNRI) en game changer. Det jämnade ut mitt mående så jag slapp djupa dalar och gjorde mig tillräckligt stabil att ta tag i drickandet.

Jag hejjar på dig!


skrev Nixon i Drickandet får mig att överleva livet

@Maja43 Blev berörd av dina inlägg. Hur går det?


skrev Nixon i Räknar dagar på ett gammalt kuvert

@Friluftstok wrote:"Tänk så mycket som ändras utan att man egentligen inte tänker på det. Nånstans 2020-2021 så hade det varit helt otänkbart att spendera en sådan här kväll utan vin. Sen kom helomvändningen 2022 och allt kändes läskigt. Hur skulle jag tacka nej? Vad skulle folk säga? Och nu är vi här, 2024, och det är självklart att säga att "nej, jag vill inte dricka idag" Vet inte vart det ändrades men jag är glad"

Hög igenkänning på ovanstående.

Innan jag slutade dricka så var jag orolig för vad andra skulle säga. Helt galet när jag kikar i backspegeln efter 1,5 år nykterhet. Majoriteten bryr sig knappt. De som möjligtvis undrar varför man inte dricker - verkar vara de som själva har problem.

Som många av er redan skrivit så blir man mer uppmärksam på andras drickande. Jag försöker inte visa det, för jag vill inte att någon ska känna sig obekväm.


skrev has i Skulle vilja släppa taget…

@wasgij så tufft det är! Ville bara säga att du inte är bortvald. Din man väljer inte själv längre. Han är sjuk i alkoholism och styrs av alkoholen.

Så länge han inte kommer till insikt kring det är det tyvärr så det kommer fortsätta.

Du har all rätt att känna dig arg och sviken.

Men kanske kan det vara en liten hjälp att påminna sig det: du är inte bortvald, han väljer inte heller alkoholen. Alkoholen styr högst troligt hans liv och alla de val han gör just nu.


skrev Flarran i Promillebikt

Hade inte ens en tanke på alkohol när jag på eftermiddagen var målmedveten som sjuttsingen att ta mig iväg till stan efter en kolsyrepatron till min bubbelmaskin. När jag hade köpt en sådan så cyklade jag sedan vidare nån kilometer till en loppis och köpte lite diverse prylar.

Har nyss ätit sallad och en färdigrätt som fick bli lasagne värmd i mikron, och som dryck till blev det en liten burk med cola. Nu är man då kroppsligt trött, men ändå nöjd med denna dag fast det väl regnade lite på hemvägen. Så trots att det kan kännas hur mörkt och eländigt som helst vissa dagar. Så ska man tydligen veta och förstå att dagen därpå kan se helt annorlunda ut liksom. Ja, alltså om man bara håller i och håller ut, och är envis som bara den och fokuserat kämpar på alkoholfritt alltså.

Det var väl bara det jag kände för att berätta då jag annars för det mesta väl bara sitter och gnäller. Men som min gamle far brukade säga ibland, så får man inte glömma bort att säga tack om man har fått något som man har uppskattat liksom. Så har nu i tanken riktat ett tack till den högste för den energi som kom mig till del och att jag även hittade lite intressanta prylar på loppis som jag alltså hade föresatt mig att inhandla så att säga.

Nu är man då värd ett rejält glas med kallt och gott kolsyrat vatten känns det som. Tänk att det idag inte fanns en enda tanke på att inhandla nån alkohol i form av vin eller öl. Det finns inte heller märkligt nog nåt alkoholsug alls i denna stund, vilket man då är tacksam för.

Måste säga att man då är rätt så nöjd med denna torsdag. Detta då man verkligen inte blev stillasittande i sitt kök, utan fick sig en kanske åtta kilometers åktur på cykel, samt handlade lite diverse begagnade datorprylar, sladdar med mera och dessutom var man ju även huslig och kom ihåg att kasta ett soppåse som liksom stått och flinat åt en i ett hörn ett tag.

Ha en fin kväll!


skrev Abaddon i Yrsel, panikångest och hjärntrötthet.

Är det någon mer än jag som upplever detta? Jag har varit helt nykter i tre månader nu. Det gick lättare i början. Sen känner jag fler konstiga symtom osv nu när det gått ett tag tycker jag.


skrev danisa i Behöver mer stöd

Tack vår22. Nu är jag hos svägerskan och njuter av bad och avkoppling. Hoppas du också har det bra.
Kram


skrev wasgij i Skulle vilja släppa taget…

@Tröttiz
Sinnesrobönen är så väldigt sann. Och snurrar hos mig emellanåt.
Det jag försöker printa in är att han är en vuxen människa som tar sina egna beslut. Jag kan inte ta dom åt honom.
Väljer han alkohol, är det hans val. Jag vill inte ingå i det. Där väljer jag att säga stopp. Även om det varit svårt, där känslorna tagit över har jag nu införstått att jag kan inte göra mer än allt jag gjort. Det är sinnesro för mig.
Sedan finns det stunder av ilska och ångest av att bli bortvald. Den försvinner säkert tids nog. Men något jag tampas med emellanåt.