Senaste kommentarerna i forumet

@Carisie Jag har sett Lerin och den serien är jättemysig, rekommenderas från min sida också.

Nu skapar vi en bra onsdag!

Jag ångrar nu bittert att jag inte tackade "JA" till mitt jobb jag sökt. Tjänsten var lite för massiv för min smak. Min arbetsplats är giftig som en fd kollega säger till mig. Jag har varit nykter nu i fyra månader. Visst ingen sport kanske jag går på antabus.

Sömn, motion och kost kan göra underverk för ditt mående. Just nu kan jag inte träna pga hälsporre. Jag mådde mycket bättre när jag var aktiv. Mindre stress mindre depp. Det är lätt att bara säga. Börja träna men det måste finnas lite motivation och det är inte alltid så lätt. Ge dig ut på cykel med en fikakorg i det fina vädret.

@Linalus Jag tänker att det är bra att prova och utvärdera och kanske skruva på "inställningarna" över tid. Åtminstone när målet inte är 100% alkoholfri - som för mig. Fast jag kanske ändrar mig. Men en sak är säker - jag tänker INTE vandra på "den mörka stigen" igen". Min nuvarande period är fram till midsommar sen får jag se. Jag håller på och filar lite på att vara mer generös under semestern men inte på vilket sätt. Sedan planerar jag att ha en ännu striktare budget...tiden får utvisa hur jag känner. Nu ska jag somna om en stund och lyssna på "En beroendepodd" - sjukt bra!
🩵

Kära fina @Ny dag ❤️ Jag tycker du är enormt stark som reser dig efter varje smäll! Jag är helt säker på att du kommer klara detta men som @andrahalvlek skriver så behöver du nog vara extra uppmärksam på att hålla balansen, äta regelbundet så du inte är hungrig, dricka tillräckligt så du inte är törstig, sova ordentligt och ta en paus på dagen eller flera pauser beroende på hur trött du är. Räcker att gå iväg på toa om du inte finner något annat. Sätta dig i fem minuter och bara fokusera på andningen. Inte stressa, det är verkligen viktigt, stanna upp när du känner stressen och fråga dig själv vad du har bråttom till, ofta stressar vi utan anledning, vill bara bli klara. Bättre att göra det lugnt utan stressen i kroppen. Håll koll på dina känslor och uppmärksamma dom: -Nu är jag ledsen, det är för att hon sa så och det sårade.
Eller: - Nu är jag arg, det är för att jag behöver städa bort skorna i hallen för tredje gången idag. Då kan man också fråga sig om det är värt att bli arg över för det tar inte jättelång tid att ställa bort dom och så kan man säga till familjemedlemmarna igen om vart skorna ska stå men det hjälper föga så lika bra att sluta bli arg😅 Och så ensamhetskänslor, dom är jobbiga men jag tror man blir bättre på att vara själv när man lär sig tycka om sig själv och vågar lyssna inåt. När man lärt känna sig själv och älskar dig själv är det lättare att finna nya bekantskaper och intressen och inte heller särskilt jobbigt att vara själv.
Och lyssna på när kroppen och hjärnan signalerar trötthet! Det är så otroligt viktigt! Är du trött så acceptera det och vila i det, utmana inte tröttheten utan skjut på allt som går. Lyssnar jag inte på min kropps signaler om trötthet då har jag plötsligt massa störningar i mina tankebanor, känner det så tydligt nuförtiden. Häromdagen tänkte jag att det gör väl inget om jag hetsäter och spyr! För någon månad sedan tänkte jag att jag lika gärna kan börja dricka igen för att slippa vara utanför, häromdagen tänkte jag att jag kommer börja röka igen för jag är värd att göra något skadligt alla fall för jag är så duktig.

Jätte stor kram! ❤️

Idag har oron lättat, släppt och flugit. Detta har firats med restaurangbesök, mysigt och gott och numera rätt sällsynt- vi var ute så ofta, innan pandemin. Testade nya restauranger, barer eller bara kvartersställen. En stor- kanske övervägande del var att vi dels bodde billigt och hade råd, men också den ”trevliga” grejen att man då kunde få sig ett par glas vin, och sen kanske ett till glas hemma.
Ofta var det just så. ”Oskyldigt?” Socialt, piggt, utåtriktat. För mig var alkoholen en betydande del i upplevelsen. Att få andas- så kändes det.
Jag är mycket bättre på att andas-andas nu. Kommer hem, städar inför städet, viker en tvätt, planterar om några plantor som är mina 175 bebisar här hemma- puh!
Landet imorgon, trädgårdsfix som de flesta helger denna månad. Längre fram diverse sociala saker som jag ser fram emot.
Nu bor vi så dyrt och stort- vilket gör att vi inte har råd att gå på restaurang för jämnan, men jag tänker att det hör till en annan del av livet.
Jag inser att jag närmar mig 60 med stormsteg! Det känns tufft. Jag kan inte riktigt förlika mig med detta fakta- samtidigt som jag givetvis känner stor tacksamhet över att få leva. Känslor går ihop och isär. Mina barn har köpt ett litet radhus idag- deras vuxenliv börjar nu, så fint. Min dotters mage växer, vagn är inhandlad, och mormors-oron dunkar då och då. Måtte allt gå bra.
Jag glädjs åt mina osynliga extensions- jag känner igen mig från förr- i spegeln (eller iaf mitt hår 👵🏼🙏)
Bryr mig om mig själv på ett sätt jag inte gjorde när jag drack. Odlar, planerar för rosor, inte resor! lyssnar på böcker, håller hårt i mina få men livsviktiga vänner. Grejar med mamma- hjälp och barnbarnen. Jag gissar att det är en karikatyr på ”kvinna 60” men jag är inte riktigt där.
Kram
Och @geggan- I hear you! 💕

Ja lite så tänker jag- antidepressiva kan lyfta en från ett läge där man liksom inte kommer igång - kanske främst mentalt.
Jag vet inte varför man ska ”klara sig” utan medicin- det är ju ingen som vill låta ett brutet ben bara läka utan hjälp. Men det där får man göra som man vill.
Antidepressiva (endast min egen erfarenhet) löser inte problem men kan ge en kraft att göra det själv. Jag kan inte alls svara på vad det skulle innebära för dina relationer men jag tänker att du under ganska lång tid haft det kämpigt på olika sätt- och då kunde det vara värt att testa. Många slutar ju, depression lättar. För andra- som för mig och som varit diagnosticerad med depression två gånger- då är det troligt att det är bra att fortsätta, låg dos.
(Jag höjer dosen på hösten!)
Bara lite tankar. Kan inte råda men tycker att det kan vara något att iaf utforska, kanske ihop med terapi som jag tror är det mest effektiva.
Kram 🤗

@Carisie låter bra! Hejja! Jag ska verkligen försöka!!!

@ElleW Jag antar att du skrev till mig 😅
Alltså får du så hemska biverkningar av antibiotika? Vad har de givit dig för rävgift?

Jag läser att många gör pethprov.. Men du UL-lever USCH! Gjorde det när jag hade jag ju iofs ont OCH mådde illa! Trodde de skulle köra upp den där proben via levern till svalget 😂😂😂😂 Då ska tilläggas att jag är exakt NOLL kinkig eller har en låg smärttröskel. Har ju överlevt två sepsis med tillhörande intensivvård (efter en bukoperation där kirurgen hade sönder tarmen lite).

Jag vet inte hur jag klarar mig så bra annat än att jag har ju så ruskigt sällan sug. Jag har bara haft dålig karaktär att säga nej till slentriandrickande. Det ÄR gott med ett glas eller två om man är sugen. Men handen på hjärtat - är det lika gott 7 dagar i veckan? Eller förlorar det sin charm? Festlighet? Är det guldkant på vardagen 7 dagar i veckan? Tro mig - jag dömer dig inte om du känner så - men för mig gör det verkligen inte det. Jag tycker det är mer guldkant att orka mer. Se mer pigg ut. Få tillbaka stuns & glow i hyn. Inte vakna bakis eller seg. Jag ser mer fördelar att inte dricka och har heller inte dåligt samvete, ens när någon påpekar att det är riskbeteende med 4 glas vid samma tillfälle, för jag har druckit min beskärda del & nu är jag här 😂😂😂

Kaffestugan.. ligger under måttliga... vi skriver lite där.

Nu ska den här trötta tanten sova efter att utövat intensivvård de luxe i 6h. Helt slut! Må så gott hoppas du sover skönt
🩵

@Linalus Jag behöver dra ner på tillfällen så det här är min lösning som just nu passar mig. Jag provar och utvärderar ☺️ hittills har jag endast maxat en gång och det var en lååång dag.

Jag tror jag har 2,5 glas i snitt per tillfälle om jag inte missminner mig. Vilket känns helt okej för mig
🩵

@finalina
Poddar!
Lyssna på beroende podden exempelvis.
Fyllepodden. Poddar där my skarsgård är med, hon är bra. Läs böcker exempelvis: tänka klart. Häng på 30 dagar med alcohol experiment. Massa bra filmer dör dag för dag.

Jag va AF i 1 1/2 år o sen gick jag tillbaka. Tom några månader o sen tillbaka på samma ruta tyvärr, så jag vet hur du mår. Men denna gång har jag MKT mer info med mig. Jag vet mkt mer och jag vet var jag ska leta efter hjälp, var jag ska hitta styrka. Så SKAM den som ger sig💪🏻. Nu ska jag lägga mig själv i mental träning.

Ta hand om dig, och ta din oro på allvar ♥️

Ja du får fokusera på att hitta en lösning.

Och helt undvika bråk och alkohol i barnens närhet fram tills dess.

Han får dricka utanför hemmet.
Önskar dig lycka till, var rädd om dig och framförallt barnen ❤️

@Flarran så härligt att du kom ut idag, bra kämpat av dig. Jag tycker själv att promenader hjälper mig när jag känner mig deppig. Vi kämpar på o ha en fin kväll.

@Flarran Det är så himla verksamt och hjälper mot tankar som fastnar när man kommer ut och rör på sig och få in lite intryck från omgivningen. Vad bra att du kom iväg och två gånger idag😁. Både kroppen och hjärnan får lite skön gympa.

Ha det gott!

Tänk, man lyckades idag ta sig ut på en kvällspromenad runt kvarteret också, helt otroligt. Det blev lite mer pärondryck, ost, smör, bröd, tomater och tonfisk. Men öl-hyllan den fick allt stå där för sig själv och skämmas i dag också. Alkoholdjävulen blev så att säga blåst på konfekten. Ska nu gå lös på ett par tomater till att börja med känns det som.
Ha en fin kväll!

@Insikt_24 Du gör ett fantastiskt arbete med att avstå och har all rätt att vara både stolt och glad. Är det så att det skrämmer din man, att det är bekvämare med en skuldfylld partner? Han behöver inte vara medveten om det, men hur äkta är hans stöd?

@bella70 Bostaden vi bor i är mitt namn och min "bostadsrätt" och han borde flytta ut, vilket kan bli svårt...

Du ordnar ett boende och säger att du vill separera.

Backa vid ev konflikt så att ni inte bråkar inför kidsen.

Tack för era svar! Det känns som om jag står inför en avgörande punkt i mitt liv. Samtidigt vet jag att jag stått här så många gånger förr och misslyckats med att lämna. Jag har tänkt att jag inte orkar just nu, jag har sett hans fina sidor igen. Vi har gått i flera parterapier där vi mött varandra på djupet och fått förståelse. Men jag kommer alltid tillbaka till samma fråga. Han har skuldbelagt mig för att alltid hota med skilsmässa och han har rätt i att det inte rätt mot honom eller mot mig. Men tanken finns alltid med mig, när vi planerar vår framtid, tänker på sparkonton eller på att flytta. Jag känner mig så tudelar då jag själv hoppar från att vilja skiljas till att skaffa egnahemshus. Just nu känner han att jag vill bort, och han är arg för vårt senaste gräl (som först handlade om att jag inte ville att han skulle ta en kompis till oss när barnen sov för att dricka och göra musik). Han tyckte att jag var helt galen. Sen sa vi båda fula saker och jag sa att det räcker nu på skarpen då han skrek hotfullt åt vår son då sonen kastade en boll på honom. Nu behandlar han mig med tystnad och låter det gå ut över barnen. Han ska bort flera dagar nu vilken ger mig avstånd och tid att samla mod. Så jag behöver all pepp av er för att våga göra det här. Hur gör man upp en skilsmässoplan t.ex. så att allt inte bara slutar i att vi skriker åt varandra inför barnen?

@Geggan @Se klart Tack💕

Jag har alltid varit stark motståndare till medicin. Och…jag valde ju alkohol 🙈
Jag har fått frågan för länge sedan när jag var sjukskriven men ville inte ha. Nu när jag ville ha då sa läkaren nej.
Motion ska hjälpa mig mot min depression fast viss dagar då jag är låg vill jag bara kolla film och käka chips😳
Jag tänkte också att medicin kunde ge mig energi att vilja motionera.
En sak som jag undrar över är om man tar antidepp klarar man då att hantera svåra saker bättre. Som nu när min son inte vill ha kontakt med mig tynger det mig otroligt mycket vilket bidrar till att motionen är så mycket svårare att få till.

Kram🌺

1 år är respekt. Bra jobbat

@Detblirbättre
Jag brukar djupandas och tänka på att inte tänka - att bara vänta in vilan. Och faktiskt så brukar det funka ofta. Om jag lyckas lägg mig stilla och bara vila i stunden. Går inte det lyssnar jag på ljudbok. Ställer sömntimern på 20min. Ofta efter tjugo känner jag att jag inte orkar knäppa igång igen och då somnar jag ofta inom en kvart efter.
Idag skiner solen emellanåt. Jag lyssnar på fåglarna och ska gräva i landet. Vara lite mer jordnära för varje dag. Och våga stanna i tystnaden.
Tack för dina ord!
Vilket ställe detta är ❤️

@Insikt_24 Bra jobbat och eloge till dig! Skaka bort makens trista attityd som säkerligen beror på rädsla hos honom. Var stolt över dig själv och låt inte detta förringa att du firar 🥳 6 nyktra veckor! 🥰👍

Hej! Jag har en 60-årig mamma som är alkoholist. Jag visste inte hur illa det var förens ca 6 månader sedan då jag hittade henne på golvet hemma och fick ringa ambulans. Sedan dess har det kommit fram hur illa det är och hon började gå hos AA och fick antabus. Inget av det har direkt hjälpt då hon är tillbaka i gamla spår igen.

Både under påsken och på valborg skulle vi ses, men hon blev full innan vi skulle ses båda gångerna. Vi försöker att vara hårda och inte träffas när hon har druckit, men på valborg sa hon inget utan vi dök upp där alla syskon och märkte direkt att hon var full. Sen blir det långa samtal där hon tycker att allt är hemskt och hon har ingen och ingenting (känns extra "kul" att höra när man sitter där och stöttar). Sedan dess har jag fått henne att ringa SOC för att få hjälp igen, eftersom hon berättat att hon kan dricka på antabus också.

Jag undrar egentligen bara om det finns fler här med liknande erfarenheter så det kan kännas mindre ensamt. Jag har pratat med en psykolog i ett halvår som jag pratat mycket med om att inte ta på sig ansvaret, utan man måste dra en gräns i hur mycket hjälp man kan ge. T.ex. skicka telefonnummer eller länkar. Allt för att man själv inte ska gå sönder i detta.

Finns det fler där ute med en förälder i liknande situation? Utbyter gärna stöd och tankar.

Ville bara säga att jag har en mamma i väldigt lik situation och man kan hjälpa men det finns också gränser man själv måste ha. Jag har pratat med en psykolog i ett halvår nu som hjälpt mig att fokusera på att inte ta på sig ansvaret för dem själv. Du kan t.ex. skicka telefonnummer till beroendemottagning eller hemsidor där hon kan söka hjälp, men hon måste själv vilja ändra sig. Det är så himla lätt att säga såklart, men försök verkligen att sätta en medveten gräns i hur mycket ansvar du ska ta. Orosanmälan kanske är det sista steget du kan göra till exempel.

Om det hjälper att veta så lyckades jag övertala min mamma att själv ringa soc här om dagen. Det kanske kan vara något!