Senaste kommentarerna i forumet

@Carisie Vilken förändring! Heja dig!
Natalia: Ibland är det bra att jobba, tänka på annat.

Välkommen hit Thompa90. Här finns många likasinnade som dagligen kämpar med vår destruktive och bossiga alkoholdjäuvulspolare. Några av oss här har klarat av att klippa banden, några klippt halva bandet o några har inte ens kommit igenom den första lilla tråden. Men vi kämpar o försöker. Fortsätt skriva, det är en slags början på en klurig resa. Önskar dig en bra dag.

Har aldrig postat något här innan, men fick tipset om att skriva ett brev till alkoholen så gjorde det:

Hej,

Vi behöver prata.

Vi träffades ganska tidigt i livet och jag minns det som otroliga första träffar. Din charm, humor, euforin och den starka önskan att du stannar. Jag kanske förstod redan då att det var början på något stort. Minns att jag tidigt började prioritera dig på ett sätt mina vänner inte verkade göra. Jag hade svårt att förstå att det inte verkade spela lika stor roll för dom om du kom eller inte. För mig vad det hela poängen.

Tillslut kom dom någorlunda ikapp, mina vänner alltså. Och vi kunde äntligen vara tillsammans utan att jag behövde tona ner hur jag faktiskt kände för dig. Jag behövde aldrig oroa mig när du var med, jag visste att vad som än skulle komma mot mig, kunde du fixa det. Du gjorde mig så modig och självsäker. Det var en ovanlig känsla för mig och jag upplevde den som otroligt härlig. Du satte färg på tillvaron och fick mig att skratta. Hur skulle jag inte kunna falla för dig? Du var den trygga som omfamnade mig när jag behövde det som mest. Vi funkade så bra ihop.

Jag vill tacka dig. För att du fanns där och stöttade mig. För allt det roliga vi haft ihop. Du har öppnat dörrar för mig som jag aldrig vågat drömma om att ens gå nära. Det går inte att förneka att vi haft det bra i många stunder, och jag vill vara ärlig. Det går nog inte annars.

Nu är jag 33 år. Har två barn, en sambo, ett bra jobb. Skyldigheter, ansvar, drömmar och mål. Jag försöker alltid att se till att vi få tid ihop, har vägrat släppa dig, men det blir allt svårare. Och jag har verkligen börjat fundera mycket över vår relation på senaste. Varje möte med dig orsakar mig problem nu. Varje gång vi ses. Och kontraktet ser annorlunda ut. Du gör mig inte glad varje gång, vi har inte alltid kul och jag vet inte om magin är där längre. Iallafall inte som det brukade vara. Istället för att höja mig mig till skyarna och göra mig modig och glad, är det som att du vill dra ner mig. Du har börjat ta mer av mig än du ger.

Jag har försökt att förklara för dig, och bett dig tagga ner. För jag har inte velat släppa dig. Har levt på hoppet och minnet av vad vår relation en gång var. Har inte velat eller vågat ge upp hoppet om oss.

Tanken på att skiljas från dig gör ont. Den skrämmer mig. Vi har levt tillsammans så länge och sanningen är att jag inte riktigt vet vem jag är utan dig. Ett liv utan dig känns ovant och läskigt. Många oroliga tankar om att jag inte kommer få skratta igen, inte känna mer av din magi. Att livet ska bli grått och färglöst. Att ge upp min superkraft.
Men jag vet inte vad annars jag ska göra.

Våra möten har blivit farliga. Du tar över helt, tar risker jag får ångra dagen efter, och mina relationer tar skada. Du lämnar mig utmattad och dränerad. Du lämnar mig med en bitter smak i munnen. Avsmak. Min omgivning har börjat ifrågasätta vår relation och kompatibilitet. Jag får allt svårare att försvara den.

Vad hade du tänkt skulle hända?

Jag vet att vi bara är några träffar ifrån att något allvarligt händer. Något jag inte kan reparera dagen efter. Och då kommer jag aldrig kunna förlåta mig själv för att jag låtit det hända. Du blir aldrig nöjd, din girighet kommer förgöra mig. Din svartsjuka är omöjlig. Du vill inte dela mig med någon annan och jag kvävs.

En del av mig är så arg på att du inte bara kan bete dig. Vi hade kunnat vara som det där skrattade paret på en av Stockholms uteserveringar en solig vårdag, varför varför varför kan du inte bara låta oss ha det så? Jag ser ju dom andra paren klara det galant och jag kokar av avund. Och sorg. För att du inte tillåter det. För när det lyckliga paret är nöjda och går hem vill du alltid vara kvar och ta en till. Du vill aldrig gå hem. Du vill ta en till, och en till och om du kunnat skulle du stannat tiden. Dragit med alla andra på serveringen ner i fördärvet med dig. Varför gör du så? Förstår du inte att du är omöjlig att ha med? Jag kan inte ta med dig någonstans längre och får alltid skämmas över dig.

Varje gång vi ses nu är det med en klump i magen jag möter dig. Vad för dumt ska du hitta på den här gången? Jag brukade välkomna dig med öppna armar och kunna njuta av pirret i magen. Men du har förändrats och jag vet inte hur länge jag kan fortsätta vänta och hoppas på att du ska bli den du var.

Jag har alltid varit dålig på att göra slut. I slutet på exakt alla mina kärleksrelationer har jag uttryckt att jag “behöver en paus” istället. Kanske är det feghet, men jag tänker ändå göra det nu igen.

Vi behöver ta en paus tror jag. Jag måste få samla mina tankar och känslor. Jag säger inte att vi aldrig kan ses igen, eller att vi aldrig mer kan ha en relation, men just nu funkar det verkligen inte. Jag hoppas du förstår. Det här är inget jag tar lätt på, det är ett svårt beslut som jag övervägt under lång tid. Och jag önskar att det var annorlunda.

Tack.

Härligt att vakna upp lördag morgon utan att vara bakis ☀️skiner o jag är fortsatt nykter😎Ha en skön lördag

Godmorgon Andrahalvlek. Så klokt du skriver och lever. Dina planer el ska man säga "icke-planer"? för fredag o lördag låter underbara. Det var intressant du skrev ang aktivitet på forumet sett till olika dagar. Satt precis o grubblade över att det var rätt låg aktivitet igår på en rätt komplicerad alkisdag som jag tycker att fredagen är. När vi gissningsvis är väldigt många som kämpar o behöver stöd. Om man inte passerat det där stadiet m vilken dag i veckan o tid på dygnet det är. För då är det ju liksom fredag hela veckan men i negativ bemärkelse. Önskar dig o vovven en rolig hundkurs, lycka till med nya lärdomar.

God morgon ☕️
Drömt konstiga drömmar. Vaknade tidigt & kunde inte somna om vilket är precis som då jag druckit alkohol och min hjärna drar parallellen "bakfull" men jag är ju inte det, eller mentalt känner jag mig bakfull, inte bakfull efter alkohol iaf eftersom jag inte drack en droppe igår. Jag har inte druckit på två veckor. Hade det varit för 6-7 år sedan och jag inte skulle jobba - så hade jag troligen åkt till bolaget - börjat höra av mig till törstiga kamrater - och sen börjat dricka efter ett givet mönster. Men då var då och nu är nu. Då hade jag inte ett mål - det har jag nu. Jag hade inte heller en partner jag älskar och bryr mig om - det har jag nu. Nu blir det fast föda till frukost och sedan ett kvällspass i samhällets tjänst 😉

@Prinsessa Gud så skönt det låter! Skulle också vilja vara ledig - njut 🩵

@Natalia Ruckad på vet jag inte vad det är? 😅 Hoppas du får en lugn jobbhelg 🩵

Godmorgon Tombor. Strongt jobbat stanna hemma med katten kolla film en fredagkväll när pub och öl lockar o pockar. Ge dig själv en klapp på axeln. Gamla vanor är svåra att bryta tycker jag. De liksom sitter i ryggmärgen. På något dumt vis känns också fredags- o helgdrickande lite mer ok än att supa en vanlig trist tisdag före lunch. Önskar dig en bra lördag.

Fy fan va skönt att vara nykter. Det har gett mig helgerna tillbaka. Att vakna fräsch och utvilad kl 8 en lördagsmorgon är fan priceless… Det är inte en dans på rosor att vara nykter. Precis som livet inte alltid är en dans på rosor. Det går upp och ner och man har bra och dåliga dagar. Men de dåliga dagarna när man är nykter är alla fall bättre än de dåliga dagarna som onykter. Trevlig helg och kämpa! Det är värt det. 👍

@Varafrisk Vad skönt att din läkare resonerar klokt! Låter som ett bra möte ni hade. Hoppas du får konkret hjälp av ergonomen.
Kram!

Var och tittade på en lägenhet i veckan. Är inte på gång att flytta i brådrasket, men inser att det kommer bli för dyrt att bo kvar där vi bor nu när maken flyttat. Vill helst inte flytta eftersom det i nuläget är gångavstånd till barnens pappa, sonen bor fortfarande varannan vecka hos oss båda (har ett år kvar till studenten).
Just den lägenheten jag kollade på är inte aktuell, men det säljs ganska ofta i det området. Vill ha grön utsikt o relativt nyrenoverat. Ska till banken här framöver o prata om lånelöfte tänkte jag.
Ja livet förändras verkligen. Båten ska säljas. Vårt gemensamma stora nöje. Men jag tänker att allt har sin tid. Vi har haft fem somrar med båten och det var härligt.

Jag är ofantligt trött, men vid gott mod. Det blir bra. Jag kommer sakna hunden något otroligt. Brukar längta efter honom när jag är på jobbet, och ser framför mig hur härligt det ska bli att komma hem o gosa med honom. Men, nu är det som det är. Det skulle inte vara rätt att ha "delad vårdnad" om honom. Han har det bättre med min man, som ju är hemma mestadels på dagarna. Jag får gosa extra mycket med honom när jag hälsar på dem!

Nästa vecka har jag semester och ska gå in i yogabubblan en vecka. Ska bli underbart!

Dagarna bak har varit lite annorlunda. Har haft trevligt men ni vet när man liksom blir lite ruckad på och undrar vad som hände.
Nu är jag iaf på jobbet för långpass igen.

Kram

@Flarran Heja dig! Morgonen är en bra tid att promenera på. Nu med hund får jag en kort och en lite längre promenad innan klockan är 11. Plus två rundor till minst em/kväll. Både jag och hunden blir nöjda. Nu ska vi iväg på hundkurs i allmänlydnad. Idag ska vi lära oss hur han inte ska dra i kopplet, och hur vi lugnt ska gå förbi andra hundar. Andra hundar fixar han, men drar inkopplat gör han när han är exalterad.

Kram 🐘

@Smillans tack! Jag googlade och har bokat tid! 🙏🏼❤️

God morgon! @Andrahalvlek, såg att du igår undrade vad folk väl gör en helg som denna om de då inte bara planerar att sitta och dricka en massa onyttig alkohol liksom. Har själv gjort något som jag inte har gjort på rätt länge, nämligen varit ut med soporna här på morgonkvisten och gått en rask liten promenad för roligt på kanske totalt nog en 500 meter runt här i kvarteret. Ingen längre sträcka kanske, men allt är väl bättre än ingenting. Tänkte att det väl var dags att röra på sig lite och inte bara sitta och häcka vid en dator alltså. Det krävdes inte heller så mycket energi nu när jag för en gångs skull sovit skapligt och inte var totalt energilös som man trist nog är för det mesta. Så passade därför på att följa ditt råd att försöka komma utanför dörren i dagsljus, vilket jag lyckades med. Det var en lite uppfriskande promenad, men det var ju solsken i alla fall så det var rätt så trevligt. Nu står närmast min nygamla rutin om morgonchoklad och limpmackor på dagsschemat så att säga.
Ha en fin dag kompis!

Jag hittade hit i mitt sökande efter en hjälpande hand. Jag har under ca 2 års tid haft en eskalerad a konsumtion.. jag är i mina tidiga 30-år och har en fin fru samt 4 barn under 10 år. Från första gången jag drack i min ungdom har jag alltid konsumerat mycket a, när jag dricker så gör jag det ofta i stor mängd. Jag gillar ruset, att bli lite bortdomnad och pirrig i kroppen. Jag har ett arbete som bygger på att vara social, ofta representation med middagar och dricka, det kan lätt bli för mycket, för ofta. Men, jag har sen en tid tillbaka tackat nej till denna typ av resor. Men, då känns det som att det har ”flyttat hem” istället. Jag dricker inte varje dag men ons,fre,lör brukar vara standard. Dricker väl 6-7 långburkar varje gång vilket ger ett rus helt klart. Smyger med det och ”skåpsuper” för att ingen ska märka. Även om jag förstår att det inte är bra och bestämmer mig för att vara nykter så är det som att en röst inom mig tar över och jag lyckas alltid se till att det finns kall öl i kulen och hittar alltid en anledning att ta en öl, vilket alltid blir fler. Jag tror jag dricker för att jag blir uttråkad annars, eller att jag är trött och lever på energin som ruset ger. Jag vet att jag måste sluta, och jag tror att helt alkoholfri är enda sättet för att vara måttlig kommer bara eskalera för har man tagit en vill man alltid ha fler. Det är lätt att så här i bakfyllan övertala sig själv att jag ska aldrig mer dricka men jag vill verkligen det. Jag vill inte känna sug, jag vill inte att mina tankar bara ska gå till när ska jag få dricka igen och jag vill inte ha det här beroendet längre. Jag vet allt det här men ändå tar djävulen inom en över hela tiden. Jag ska försöka använda det här forumet för att ventilera och som terapi för mig själv. Hoppas jag fixar det den här gången…

Godmorgon i kaffestugan!
Sköna sköna helg, ska bara ta det lugnt i helgen. Kolla någon serie, tvätta och städa kanske och vila. Det behövs efter denna vecka och kommande. Ska bli en måttlig helg.

Önskar er en fin helg!

@Ljusmorgon Ja beroendet är så listigt att jag blir rädd! Hur kan det fungera på detta viset? Jag har varit så benhårt säker på att aldrig mer vilja dricka, glad att jag slipper dricka! Efter påsken har jag varit mer aktiv på forumet för jag blev så rädd för de första tankarna som kom ifrån min säkerhet. Jag har lyssnat om böcker och poddar av alkoholister. Men tankarna har fortsatt komma när jag varit iväg på resa i en annan stad om att det är synd att jag inte kan dricka. Varför kommer dessa nu när jag sluppit dom i ca ett år? Vad är det som händer när jag får tankar om att jag kanske ändå skulle kunna dricka något glas? Det är inte mina tankar, känns som jag blivit besatt av jävulen som viskar lömska saker i mitt öra! Fick ha ett slags AA möte med min man och efteråt kändes det som en enorm lättnad igen!

Det känns som att jag kommer behöva jobba otroligt mycket med mig själv framöver, något med vår, sommar, m.m. Vet inte…

Kram alla forumvänner!

Ännu en vecka :-)

Lite intressant på mitt arbete, en av killarna hörde jag hade lagt ner alkohol för sitt välbefinnande, jag har inte grävt i det, men det lät som han har mått dåligt psykiskt och kanske insett att alkoholen inte gör saken bättre. Ett bra beslut, han är ung och behöver fokusera på att börja må bra istället för festa bort de möjligheterna.

Sedan ska vi på någon stor kick-off här på någon månad, jag har sagt jag kanske följer med. Det känns mest jobbigt att åka iväg, vara borta två dagar - där det skulle kunna vara trevligt träffa de som jobbar på annan ort, men förutom det - 12 timmars deltagande i fest och stoj o stön, sova i delat hotellrummed någon kollega, och dagen efter höra alla berättelser vem som söp mest... suck... lutar mer o mer åt att stanna hemma :-) jag jobbar hellre.

Har sovit rätt bra idag och tänkte direkt när jag vaknade att detta måste firas med något starkt och stärkande att dricka så här på morgonkvisten. Ja, ingen alkohol om nu någon trodde nåt sånt. Nej, sitter faktiskt och dricker en liten kopp med kaffe och släpper in lite frisk luft här i köket. Såg just ett par morgonpigga fiskmåsar flyga förbi här utanför och funderade på om det nog inte faktiskt är dags att försöka att ta sig en liten promenad senare idag bara för att fira att det är lördag. Vackert väder är det nu och det verkar faktiskt kunna bli en rätt så bra dag detta. Nog är det bra allt att vakna utan en seg och deprimerande baksmälla och stress efter att rusa in till bolaget. Något som man har gjort i så himla många år och en massa tanklösa dagar innan man till sist vaknade till och kom på att det nog var dags att satsa på att bli alkoholfri.
Ha en fin lördag!

@Lillemor-E Ja det där med insikten som inte kommer och den klumpen i magen känner jag alltför väl igen. Här gjordes ju en "intervention" i slutet av november, av våra tre barn och deras farfar. Mannen påbörjade Antabus då och har varit nykter men en så kallad "dry drunk", dvs i mångt och mycket samma beteende som innan och absolut noll insikt eller ansvarstagande över vad han sagt och gjort under de senaste tio åren med dagligt drickande. Vägrar samtalsterapi eller AA och för en vecka sen kom han hem och sa att nu fick det räcka med Antabus, han klarar minsann detta själv.... Fyra månader, när all information säger att de bör gå på det i minst 6-12 månader.

Där kom min stress, ångest och klumpen i magen tillbaka direkt och jag börjar genast med mitt tidigare beteende att grundligt kolla på hur han ser ut, luktar, beter sig. Han bor inte hemma i veckorna men kommer hem på helgen för att hjälpa till med gården och renovering så vi förhoppningsvis kan sälja inom nåt år. Jag har ingen tillit kvar, kanske är så att det är det som saknas även hos dig? Ständigt denna malande tanke "när", när de går tillbaka till drickandet trots att de kanske ändå känt att de mår så mycket bättre. Men Mrs Alkohol är en bitch. Hatar vad detta gjort och gör mot alla oss som lever eller har levt i det. Bra att du är bestämd med att fullfölja dina planer om han går tillbaka, jag hejar på dig❤️ kram

@Andrahalvlek @vår2022 ni mina inspirationskällor❤️❤️❤️ vet ni hur mycket ni och era trådar betytt för mig på resan!
@Kebne1 jo men Mindler är som en psykologtjänst som sker via videomöten. För mig har dom varit väldigt lärorika och effektiva. Testa, kostar 100kr/gång❣️

Hej
Hur går det? Nyktert hemma?
Ska du och kidsen hitta en lugnare miljö?
Har du någon förälder eller annan som du kan åka till med barnen direkt i helgen om han dricker så de inte utsätts för missbruket ?

Hoppas så att du går vidare direkt för sin och barnens skull, men går ur tråden nu.
Önskar all lycka till!❤️

@Tezzan Dubbelhurra! 🎺🎺🎺 Har du lyssnat på Nemos "Beroendepoddar". De är såååå bra!

@vår2022 Ha en riktigt fin skidsemester! Det ska bli strålande fint väder så jag hoppas att du har solskyddsfaktor med dig ☀️

Kram 🐘

@Vinägermamman Ja, det underlättar verkligen att vara strukturerad. Jag mår otroligt bra av mina rutiner, det är liksom min stabila grund. Ett måste för att inte bli stressjuk och deprimerad igen.

Jag har några favoritmotton varav ett är ”För mycket och för lite skämmer allt.” Trots att jag har mycket vanor i mitt liv behöver jag omväxling också. Dansa, pausa. Balans mellan intäkter och utgifter, helst varje dag men åtminstone samma vecka.

Kram 🐘