skrev Himmelellerhelvette i 1år och framåt🙏

@vår2022 Tack för dina kloka ord och du sätter huvudet på spiken. Kärnan är jag, mig själv, i tankarna om andra är det i grunden tvivlet på mig själv, gör jag rätt? Gör jag det jag vill i min värderade riktning? Gör jag det för egen vinning eller är det av de rätta orsaker jag trodde i grunden. Har mitt ego tagit över eller är jag genuin. Jag vill vara snäll och göra snälla saker men ibland är jag rädd att jag blir vilseledd och manipulerad, är jag falsk? Pratar jag bakom ryggen på människor av illvilja eller försöker jag få rätsida.

Jag har ifrågasatt mig själv mycket det senaste och undrar om jag gör rätt eller om jag fallit in i något jag inte kan stå för. Jag är villrådig och försöker hitta svaren inom mig men det är så mycket lidande på så många fronter.

Jag tror att jag kört på lite väl mycket på alla plan det senaste, prioriterat bort vilan för att fly genom träning. Är lite utmattad fysiskt och psykiskt och behöver landa ett tag och hitta mig själv igen. Jag kände mig väldigt grundad ett tag efter jag slutade med bulemin. Kände mig stark och gick in i en tumultartad situation som jag hållit mig undan innan men som jag nu kände att jag var stark nog att ta tag i. Motgångar gör mig starkare, för när jag tagit mig igenom är jag stolt och jag hoppas jag kan vara det efter denna är slut. Kram


skrev Detblirbättre i Nu var det nära

@Blidenjagvillvara77 ja vi fortsätter💪💪💪


skrev Blidenjagvillvara77 i Nu var det nära

@Detblirbättre heja dig! Känner igen det där med att det skiftar från meningslöst med sig till övertygelse och nästan avsmak inom loppet av timmar! Det gäller att hänga med i svängarna, sitta lugnt i båten tills ”anfallet” gått över och inte ta några överilade beslut. Lättare sagt än gjort men du har ju avklarat 4 v och jag har snart avklarat 6 v. Än så länge har vi låtit vårt förnuft få ha kommandot! Vi fortsätter framåt! 💛


skrev Andrahalvlek i Andra halvlek har inletts

Ja, ingen kan anklaga mig för att dra saker i långbänk. Bytte till sommardäck idag, fick köpa fyra nya för 6.800 kr. Passade på att gå in i bilaffären bredvid. Det är 8,5 år sedan jag köpte bilen, hög tid att byta. Har lovat mig själv att aldrig ha en bil som är äldre än tio år.

Hittade en jättefin, begagnad som bara gått 2200 mil. Min bil har gått 14.000 mil. Då var frågan vad jag får för min nuvarande, den är ju kontantinsatsen.

Signerade precis köpeavtal och billånet elektroniskt, hämtar min nya bil på onsdag. Behöver inte ens städa min bil, bara tömma den på prylar. Och rostskadan på bakluckan, sprickan i kofångaren och den möjligen misstänkta oljeläckan ”någonstans” kan jag bara lägga bakom mig. Ljuvligt 😍

Och det blev ytterligare en bensinare, en laddhybrid får vänta tills jag bor så att jag kan ladda. Att komma till skott och flytta blir nästa projekt. Väntar dock ett tag med att börja titta efter hus aktivt. Det lär gå snabbt när jag väl börjar leta, om jag känner mig själv rätt.

Kram 🐘


skrev User37399 i Önskar få andras tankar

@förvirradtjej
Självklart har han stora problem.
Och med det även du.
Överväger du ett liv utan honom och alkohol?


skrev Åsa M i Önskar få andras tankar

Om det känns för mycket för dig så ät det för mycket. Så enkelt är det.
Mitt ex drack betydligt mer än jag såg, jag förstod senare att han stärkte sig med öl tex innan våra dejter, innan vi var ett par. Han var stissig och liksom uppe i varv. Jag trodde han var nervös, men jag har förstått att han var lite full.
Han drack gärna vid, för mig, oacceptabla tider, typ ett glas vin 14.30 en lördag. Inget konstigt tyckte han. För mig är det jättekonstigt.
Vi har, hade, väldigt olika syn på vad som är normal alkoholkonsumtion.

Han har varit fungerande alkoholist i mer än halva sitt liv, dvs 25 år nu. När han gjorde slut var det mitt i en period av fylleångest om nätterna.

Jag vill i all välmening fråga dig hur du vill leva ditt liv. Hans nivå av alkoholkonsumtion ser ut så här, oavsett om det är mycket eller lite. Kan du leva med det? Det handlar inte om honom utan om dig...


skrev Denlillamänniskan i Tillsvidare

@Ny dag Tack för frågan. Det är överlag bra med mig. Bökar vidare med mina egna svagheter vars gemensamma nämnare är att jag är rädd för en massa saker. Jag som fått för mig att jag alltid är en sådan modig människa! Jo, jag tackar jag. Rädd för att vara ensam och övergiven. Rädd för folk inte gillar mig eller tycker att jag är viktig för dem. Ägnar mycket tid åt att förstå mig på det här och i de övningarna ingår det att ta mig förbi den första tanken -"Nu skulle det sitta fint med ett glas rödvin efter den längre promenaden". För bakom den tanken, som ju är en högst normal alkoholromantisk tanke, lurar något svårare;

- Kommer jag att klara den här kvällen alldeles ensam? Kommer jag känna mig som en oviktig och lite tragisk halvgammal kärring? Som äter middag för sig själv framför Netflix och sen äter för mycket godis resten av kvällen.

Det är sådana saker jag tränar på. Inte spilla upp ett glas vin (eller tre), Bara tänka;

- Du kan ta hand om dig själv. Folk gillar dig. Serien på Netflix är underhållande. Du behöver inte vara rädd och ledsen. Vinet kommer hur som helst inte göra skillnad. Det är okej att äta godis även efter påsk.

Nu känns det bättre. Tack Ny Dag, för att du finns där!
Jag tror att om man har druckit bort massa jobbiga saker så tar det ett tag att hand om dem. Jag tror att det är bra att lägga mer fokus på sig själv än på alkoholen.


skrev förvirradtjej i Önskar få andras tankar

Levt med en man i ca 3,5 år. Upptäckte tidigt att han drack, både mycket och ofta men blundade och tänkte att det kanske var nyförälskelse-fasen. Det var det inte.
Alkoholen har ställt till en del problem och jag har hotat med att lämna ett flertal gånger varav han sagt att han ska sluta helt. Han slutade inte, han blev bara bättre på att smyga visade det sig.
Under många månader trodde jag att han var nykter men han drack fortsatt flera gånger i veckan utan att jag märkte något. (lunch, promenad etc) när jag ändå inte var hemma.
Det längsta han varit nykter har varit 4 veckor, sen har han känt en enorm tristess och velat att det ska hända något, och druckit igen. Han menar på att han inte kan vara utan, utan vill hitta ett sätt att hantera drickandet. Varje gång han försökt, tycker jag att det blivit för mycket.

Jag vet inte längre vad som är ett normalt drickande.
Han vill gärna äta ute på onsdagar och dricka några öl då, gärna ta några öl på torsdagen också, och sedan givetvis dricka på fredagen och lördagen. Det minsta han brukar dricka per dag mitt i veckan är oftast 4 stora starköl. Om vi ska ut och äta på en onsdag, så har han ofta tagit sig ett par öl på något annat hak, innan han möter upp mig. Jag får känslan av att det är för att han vet att han måste behärska sig när han är med mig, och därför säkrar upp med ett par öl innan.
Jag har aldrig sett honom bara dricka en öl liksom, det händer inte.

Vi har haft många incidenter pga hans drickande (med rejäla fyllor, bråk, att han blir arg o beter sig illa för jag klagar på drickandet osv)
Jag har även uttryckt oro och missnöje över att han dricker själv, utan mig eller någon annan.
Han sätter sig gärna på nån kvarterspub o tar några öl mitt i veckan. Är han på landstället dricker han på även där. Det har hänt ett flertal gånger genom dessa år att han suttit ensam och nästintill supit (druckit whiskey, blivit redlös) när han varit där. Senaste åren försöker han mörka för mig så mycket som möjligt men oftast funkar drickandet- han anser att det är bättre att han dricker fler dagar per vecka än att dricka jättemycket under två dagar tex.

Jag vet att han under förra veckan drack tisdag, onsdag, fredag, lördag, söndag.
Veckan innan det var det onsdag, torsdag, fredag, lördag.
Kan man döma någon på hur många dagar per vecka den dricker, eller är det bara pga mängden?
Jag tycker denna nivå känns mycket, men kan dividera med mig själv kring att det kanske inte är så farligt om han tar 3 öl onsdag-torsdag, han blir ju inte full och beter sig illa av det...
Han jämför med att i resten av europa dricker man vin typ varje dag...

Hur resonerar ni?


skrev Loppan i Stressmedicin

Hej på er! Det var ett tag sen jag skrev. Jag tappade sugen i höstas och skämdes för att jag bara spred dålig stämning här så jag slutade skriva men kämpade på. I december blev en nära anhörig allvarligt sjuk och vårdades tre månader på sjukhus men livet gick inte att rädda. Stress, oro och sorg dövade jag enligt gammalt dåligt mönster. Om två veckor står det ”ett år” i min kalender med en guldstjärna bredvid. Så blev det inte. Nu är begravningen gjord och situationen för den efterlevande ordnad så
nu ska jag försöka ta hand om mig själv och hänga här igen. Känslan av skam och misslyckande är stor nu när jag berättar för er men jag hoppas och tror att ni förstår.


skrev Ny dag i Tillsvidare

@Denlillamänniskan Hmmm… där gav du mig något att tänka på. Vad vill jag uppnå? Vad längtar jag efter? Avslappning från mig själv och mina negativa tankar om mig själv, negativa känslor/negativ självbild. Jag är min största kritiker och även om jag försöker säga till mig själv att jag är bra som det är låter det ihåligt. Du gav mig något att tänka på. Hur är det för dig?


skrev Suburra i Nu var det nära

@Detblirbättre Tack ! Svårt att känna glädje över det men det är ju många dagar jag stått emot !


skrev Majaella i Nu var det nära

@Detblirbättre hejhej, jag följer dig på resan, jag har också drygt 4 veckor bakom mig och känner för det mesta att jag mår mycket bättre. Ibland kommer en känsla in att jag blir sugen. Det kan vara vid vissa tillfällen som när jag pratar i telefon på långdistans med en nära vän , där jag alltid drack vin tidigare. Eller när de öppnar en fin flaska rött vin på tv’n och sitter i fina fåtöljer o avnjuter glasen.
Jag vet ju att det kan bli så några gånger sen börjar jag ”medicinera igen” i tid och otid och gömma flaskor o dricka i smyg, snabbt .
Det är inte så glamoröst . Så nöjd med med de fyra veckorna och det ska bli fler , eller hur?
Det jag tror på dock är att analysera vad suget står för, är det behov av bekräftelse , en obearbetad sorg, en livskris som inte fått komma upp till ytan , tristess eller bara behov av mat o vila.
Jag försöker leta efter mina känslor som jag jobbat så hårt på att döva -länge .
All lycka
Kram


skrev User37399 i Min pappas alkoholmissbruk

Tror att du måste backa igen och vara rädd om dig själv.
Förhoppningsvis mår han bättre igen längre fram så ni kan återuppta kontakten.


skrev Cashsmash i Klarar jag nykterhet?

24 dagar idag! Ska på galej ikväll, lite nervös men ska hålla mig till alkoholfritt. Enkelt att motivera också då det är jobbdag imorgon, plus maken är med som stöd 😉


skrev Cashsmash i Klarar jag nykterhet?

Hej @erik1830 så fint skrivet och beskrivet! En hel månad - heja dig och stolt ska du vara 💪❤️ precis som du säger, vi är ibga hopplösa fall, utan vi kan korsa bron! Vik din egen krona - bli din egen kung 👑


skrev Detblirbättre i Nu var det nära

Tänk att det kan hjälpa att skriva av sej lite. Igår skrev jag är om att det kändes meningslöst och tråkigt att vara nykter. Några timmar senare klarnade allt igen på något sätt och kändes bra. Det hjälper att framkalla minnena från tidiga ångestmorgnar när hjärtat bankar och munnen är torr. Till exempel.
Nu känns det helt klart bättre och självklart att jag ska vara nykter!


skrev arre33 i Min pappas alkoholmissbruk

Jag har under hela min uppväxt haft en sämre relation med min pappa på grund av hans alkoholvanor. Han startade för ungefär ett år sedan med medicinering för att minska sitt sug efter alkohol, nu efter ungefär ett år har han fått ett återfall. Jag vet att många varnade mig om att detta skulle kunna ske och att det är vanligt vid missbruk. Under det här året när han har varit nykter har vår relation verkligen blivit bättre och jag upplever nu att hans beteende tär mer på mig då jag tidigare tog avstånd från honom. Jag vet inte nu vad jag ska göra. Jag vill att han ska få hjälp men han verkar inte vilja. Jag vet inte vad jag ska göra. Hur ska jag ta det med honom? Det verkar även nu som om han är i risk av att bli av med sitt jobb och jag föreställer mig ett katastrof scenario där alkoholmissbruket endast blir värre av att han förlorar arbetet samt att hans särbo kommer lämna honom. Vad ska jag göra?


skrev Charlie70 i Första dagen

@Varafrisk @Sisyfos @Andrahalvlek Japp, mycket taggad på dessa träffar och precis som du säger AH säkert en stor hjälp för att få perspektiv på sitt eget. Ser mycket fram emot detta! Tyvärr såg jag nu att det krockar med ett par viktiga möten på jobbet men detta får gå före faktiskt. Jag har varit i kontakt med anhörigstödet. Ett speciellt möte för mig då jag verkligen fick ta mig en funderare över mina fördomar. Fick träffa en utländsk man i medelåldern, otroligt inkännande och god lyssnare. Men de erbjuder inte något som jag behöver. Fungerar mer som en informationscentral och information skaffar jag mig själv. Han hade helt enkelt inget att tillföra, det konstaterade vi båda. De har inga egna aktiviteter för anhöriga här.
Och ni ska veta att jag gör allt för att undvika bråk med x. Men det är ofta så att han är "sjuk" när det är möten bl.a. första mötet med sjukgymnasten. Eftersom jag tycker det är viktigt att även han får ut flickan på promenader eller gymmet eller vad som så "bråkade" jag med honom när vi skulle ses på gymmet i går (han "kunde" inte sa han först. Genom sonen visste jag att han skulle hänga med flickvän på hennes lantställe. Hur tusan man kan prioritera det framför flickan fattar jag faktiskt inte). Han behöver förstå att han också har en uppgift med flickan. Vid mötet fick jag också sjukgymnasten att vara tydlig med att det vore bra om hon kan göra detta varje vecka (och inte varannan). Det är så jag jobbar, försöker få andra att prata med honom. Det kan vara skolans personal (om vikten att hon får sova tillräckligt) eller tandläkaren (haft mkt problem med tandborstningen till tandläkaren tog upp det med honom, det kvittade vad jag sa). Det tar tid och kraft som jag eg. behöver lägga på mig och mitt jobb. Så kort, jo jag är orolig för mig själv. Nu har jag varit ledig några dagar med flickan men i morgon är det jobb. Och det kommer tyvärr bli helgjobb eftersom vi precis innan påsk beslutade att ett underlag ska fram och vara klart till början av nästa vecka. Och det är jag som sitter vid pennan huvudsakligen.

Kram!


skrev Carisie i Kaffestugan

@Natalia Tack! 🙏🏼 Ja nä fy fan! Inga dygnsurspårningar mer. Det är så frustrerande för mig eftersom jag inte känner på mig själv att "nu spårar det" ... det liksom bara kommer och drar undan mattan under fötterna på mig. Tänk om jag bara kunde ha en "känsla" för det ... då hade jag inte tagit första glaset. På lördag är det middag hos svärfar- till dess noll iaf. Hur går det för dig?


skrev Carisie i Kaffestugan

@prinsessa Tack så mycket ☕️ Ja jag läste som sagt HELA tråden men är ändå lite förvirrad över vad jag "får" skriva 😅
Jag sitter i en sjukhuskorridor med min kaffe och övervakar läget.


skrev Carisie i Kaffestugan

@Påvägmothälsa Hej 👋🏼 och tack. Ja slentrianen trappar ju upp konsumtionen på ett onödigt sätt en öl eller vin till maten bara för att det är gott osv.. jag jobbar på. Hur går det för dig?


skrev Denlillamänniskan i Färden mot en bättre tillvaro

Läser här på forum och har skrivit några repliker. Mest för att visa att jag läst och att jag bryr mig om er andra. Inte för att jag har så mycket att komma med.

Men en sak slår mig; Hur jobbigt vi har det. Inte bara med alkoholsug, återfall och tillnyktring utan mest "Hur ska jag leva livet och stå ut?".

Det kanske är så enkelt att jag har druckit för ofta och för mycket för att jag är en sopa på att leva livet som det är; Mödosamt och ibland smärtsamt. Tråkigt och krävande om vart annat.
Måste bli bättre på att bara leva.


skrev Denlillamänniskan i Tillsvidare

@Ny dag Bra att du sovit ordentligt och fint att du är nykter. Jag vet att minnet av genomgångna fyllor och dess konsekvenser och efterspel (fysiskt och psykiskt) gärna bleknar med tiden. Att läsa hur hemskt du mådde sist, är nog en rätt okej metod för att avhålla sig från en repetition.

Du skriver att alkoholfantasier inte brukar dyka upp så här snart inpå ett återfall. Du behöver inte svara mig, men vet du vad det är du längtar efter? Är det alkohol, eller kan det vara något annat också? Jag tänker att man lite dunkelt vill uppnå något genom att dricka. Som man ju tyvärr inte uppnår, som du vet. Eller som man uppnår, men i samma glas får man också oro/ångest, hjärtklappning, bakfyllesvettningar och i värsta fall skamkänslor. Vilket man är fullt medveten om. Men det förträngs gärna när fantasierna om alkoholen dyker upp.

En klok person sade till mig; Antingen dricker man sig TILL något, eller IFRÅN något. Kan vara värt att klura på tycker jag. Själv har jag inte till fullo knäckt den nöten!


skrev Varafrisk i Första dagen

@Charlie70 Tänkte på det där med att ta hand om sig själv. Vet du vad anhörigstödet i din kommun erbjuder? I min kommun kan man få taktil massage kostnadsfritt fem gånger per termin likaså gratis inträde till badhuset fem gånger. I november förra året anordnade man en temakväll för föräldrar då man bla fick testa reiki, afrikansk dans, taktil massage samt blev bjuden på exotisk planka. Man kan även få samtal m anhörigsamordnaren. Hon känner t mig nu så hon tänker till om det finns ngt som kan passa mig. Det finns ett center för personer m funktionsnedsättning där hon sitter plus en man som arbetar med fritidsaktiviteter för personer med funktionsnedsättning. Han är otroligt engagerad.

Kram 🤗