Senaste kommentarerna i forumet

Tacksamhet är svårt tycker jag. Och för den del allt det där som man borde känna… det ”rätta” att känna. Det får en bara att känna skuld över att inte vara glad, så jag tänker att man kan få vila i att man känner det man känner. Sen kan det ju finnas mer eller mindre tydliga orsaker till varför man mår dåligt och ibland finns ingen yttre orsak. Det är farligt för oss som har medicinerat med alkohol och jag tänker att man måste försöka vända det i tid. Jag håller tummarna för att ditt mående var en tillfällig svacka och att du mår bättre igen. Mår du fortfarande dåligt och har försökt de tanke- och rörelsetekniker som brukar tipsas om, sök hjälp. Det är inte ett normaltillstånd att vara så nere som jag uppfattade dig i ditt inlägg och det kan mycket väl ha kemiska orsaker. Så sköt om dig Aeromagnus.

Hejsan! Skriver nog för mycket och är lite för öppen om det motiga. Men det blir bara lite för mycket ibland och man börjar bli rätt trött på att det inte verkar vända och bli till något bättre. Har ju min envetna nedstämdhet och låga energi. När man drack jämt så suddades ju mycket ut liksom. Verkligheten den är som den är och det är väl något man insett nu så att säga.

Orkar inte som nykter göra mig till och spela nån solstråle alltid. Har i stort sett även tröttnat på att göra sånt som varit min grej liksom. Det som var att göra musik. Känner just nu ingen inspiration längre att ens pyssla med att komponera musik längre. Ska väl träffa nån nybakad allmänläkare som visst ska bli min fasta kontakt längre fram i april, och kan väl då berätta hur jag mår psykiskt, vad det nu ska tjäna till. För man har ju redan hos psykiatrin testat dessa experters olika piller.

Har väl kanske för närvarande en aning mer depression än vad man normalt har blivit van vid. Det är väl mest tomhet och meningslöshet man känner i sin vardag för det mesta. Det enda jag är riktigt bra på det är väl att bita ihop och stå ut med det mesta, vad det nu ska tjäna till kan man tänka. Men har gett mig faen på att vandra alkoholfri ända in i kaklet om så är.

Det är egentligen inte konstigt att man började dricka på det sätt som man har gjort, när man nu har haft möjlighet att nyktert analysera sin livshistoria så att säga. Det är mer konstigt att man faktiskt har stått ut med tillvaron så länge som man har gjort. Men nog är jag chill, kan nog inte bli mer sådan för då somnar man väl till där man sitter känns det.

Har allt materiellt som jag behöver för att gå runt och skulle inte heller orka med att ha en massa folk inpå mig att dras med. Blir bara stressad av sånt. Så om det i ett tidigare inlägg framstod som att jag jämför mig med andra och är avundsjuk, så är det inte så det var tänkt. Det var väl kanske mest en reflektion i stunden hur det kändes eller nåt sånt.

Men nog är det lärorikt att läsa många inlägg och även nyttigt och givande som egenhändig terapi att skriva av sig lite på detta eminenta forum. Så det är väl något som man kan fortsätta med att göra då och då när man liksom känner för det. Förresten, det var kul att ni tittade in en sväng här idag @Se klart och @Andrahalvlek. Har inget direkt alkoholsug nu och har nog i stort sett även lärt mig att sätta mig över sånt också, då drickande i sig väl inte ger nåt egentligen. Det som är det är, och det är väl onödigt att sitta och klaga för det kunde ju vara värre liksom.

Ha det gott!

Åh vad fint att googlandet och din ihärdighet lönar sig! Bra jobbat!!! Det är synd att ni inte delar ansvaret och att du ska dra även pappan i det här. Hoppas att han kommer loss och tar lite ansvar.
Hur går det för dig då? Att du är nykter vet jag, men det tar ju en del på krafterna att googla och bråka. Hoppas att du vilar också. Man får fokusera på det som går bra och jag önskar dig all lycka till på träffen! Hoppas du kan få lite stöd.

@Detblirbättre samma här inne på v11 och känner ingen större skillnad fysiskt och psykiskt. Visst man är ju inte bakfull såklart . Fördelen är att man har ork att göra mer saker som man har behållning av och bara för att man slutar dricka så försvinner ju inte anledningen till att man drack . Nä inte värt det nu när det ändå gått en tid.

@vår2022 Tack för ditt fina svar. ❤️ ja, du har rätt i att självkänslan är viktig för att våga stå upp för vem man är. Jag är nog inte riktigt där än. Jag är nog rädd för att skämmas mer än jag redan gjort. Har också funderat på att gå i terapi. Har inte orkat det heller pga stressen som varit och till viss del fortfarande är. Men det håller på att bli bättre. Det har tagit mig över 2 år att ens orka börja skriva här. Och jag är verkligen glad för det. Även om hjärnan fortfarande många dagar inte riktigt orkar varken läsa eller skriva. Det känns som om stressen verkligen har påverkat hjärnan. Jag kan inte tänka klart vissa dagar. Men det är verkligen till hjälp som du skriver att sätta ord på tankar och känslor. Jag ska pröva ditt tips att säga det högt 😊👍 kram

@Charlie70 Så gott att höra både m träffen och sjukgymnasten! Å vem vet det kanske finns ngn på träffen som du finner gemenskap med. Håller tummarna för dig att det kommer ngt bra ur detta! Skriv gärna och berätta efteråt.

Jo, men visst är det så att jag jämför men framförallt känner jag för min dotter att hon vill så mycket mer!

Kramar 🤗

Två av sex kvällsveckor avklarade, tjoho! Nu är jag ledig torsdag, fredag, lördag, söndag, wow 🤩

Sista passet idag var dagtid och jag kände mig nästan lika euforisk som jag kände mig på fredagar back the days. Då hela kontoret vibrerade av partystämning efter eftermiddagsfikat på fredagar. Idag jobbade jag hemifrån med hunden som enda sällskap när jag gjorde mentala hoppsasteg. Rent fysiskt göra sådana pallar inte knäna.

Onsdagsmyset ihop med yngsta dottern blev uppgraderat, med hämtmat och hennes pappa som gäst. Det var länge sedan bara vi tre åt ihop. Typ tre år sedan. Innan åt vi middag ihop varje gång dottern bytte hem, dvs en gång i veckan. Men den 10/4 är det tre år sedan hon flyttade till LSS-boendet. Fy fan vilket slit det var 🥵 Och fy fan vad bra det blev!

Lite planer för ledigheten, men mest ska jag bara vara ledig 😍

Kram 🐘

PS. Hjärna är kass på negationer. Tänker du ”jag ska INTE tänka på alkohol” så uppfattar den inte INTE. Tänk hellre ”Nu ska jag tänka på god äppelcider”.

Kram 🐘

@Flarran Du behöver bli mer chill när alkoholtankarna kommer. Mer ”jaha, här kommer ni och stör, men här har ni inget att hämta.” Registrera tankarna neutralt, låta dem hållas ett tag, och inte bli rädd över upprörd över dem. Om du aktivt försöker mota bort dem blir de mer ihärdiga. Ungefär som ”nu får ni INTE tänka på den rosa elefanten” och då tänker man inte på något annat.

Det blir lite mindfulness i vardagen ”jaha, där kommer en alkoholtanke seglande som ett moln… och där försvann den”.

Kram 🐘

@Majblomman var stolt och nöjd för alla framsteg, hur litet det än kan verka. Det är de små sakerna som läggs på hög och blir stora segrar. Det är helt omöjligt att springa ett långdistanslopp utan att först springa kortare sträckor. Du klarar mer än du tror. 🌷

@Kärringen
Jag har läst din tråd idag och känner så mycket med dig. Ser din längtan till din katt. Och jag hoppas att den kan flytta in hos dig till ditt nya boende.
Vilken resa du gör!
Så bra att du går livsstegen. Det är så viktigt att få syn på ens beteende och verktyg att bryta dem, om man önskar det. Grattis till nya upptäckter.
Tack för att du skrev i min tråd, så att jag blev nyfiken på din resa.
Vilken resa du gör! Heja dig. Ta hand om det som du behöver, även om du inte vet vad det är ännu.
Det är din resa att upptäcka dig själv. Vem du är utan din beroende partner.
Vem vill du vara? Det var en fråga som jag ställde mig själv i många år. Vem vill jag vara.
Och hur kommer jag dit.
En dag i taget.
Njut.

Oroat mig länge för tvättmaskinens avlopp, minns dunkelt att det var problem men vi har aldrig använt den, har snabbare tvättstuga. Och så nu inför försäljning o allt. Usch. Men nu har jag tagit tag i det, testkört, konstaterat stopp, rensat med dundermedel flera gånger. Och så hett vatten på. Imorgon ska jag testköra maskinen igen, det verkar lovande. Tänk om man kunde lösa alla möjliga fnurror så, hälla på dundermedel och så vips! Och så börjar en ny period av att rensa ut o bära bort, nu mina egna saker. Jag skall verkligen slimma rejält innan flytten. Ska bli skönt. Skrivandet har varit paus en dryg månad men nu är jag tillbaka i rutinen. Allt börjar rulla på!

@Jenny kämpar på men som jag skrev i en annan tråd är så jäkla trött o uppsvälld i magen. Helgen gick bra inte en droppe alkohol. Snart 8 veckor nu

@andrahalvlek ja du har rätt i det här med balansen hemma och på jobbet.
Jag har haft ett antal ärenden och rehab-planer för medarbetare som varit utbrända. En gång kom jag som (rätt ny!) chef till en arbetsplats där 4 personer var sjukskrivna, det hade ingen riktigt berättat. Då höll jag på att slita ihjäl mig.
Arbetsgivaren ska ta ansvar för återgång till arbetet och allt som kommer med det. Men jag har också haft medarbetare som inte vill se sambandet mellan jobb- och familjeliv, att de sakerna samspelar. Sen kräver man ju inte som arbetsgivare att medarbetaren ska ”ta itu med” sina hemförhållanden. (Om det inte handlar om missbruk)
Men jag tycker att de mest lyckosamma rehabinsatserna varit när man ser just det, att livet hänger ihop, alla delar och påverkar varandra.
Jag har ett jättejobbigt personalärende just nu. Det påverkar mig jättemycket. Som chef är man ju verkligen också en människa, funderar mycket över vad man gjort fel eller för lite av.
Kram 🥰

@Cashsmash Ett brev från någon som korsade den omöjliga bron

Jag står här, på andra sidan av vad jag en gång trodde var en omöjlig avgrund. Ja, jag – den personen som en gång inte kunde föreställa sig en dag utan alkoholens tillfälliga tröst. Mot alla odds, och mot min egen tro, har jag omfamnat nykterheten i en hel månad.

Låt mig berätta. Jag var mästaren på ursäkter, en virtuos av självbedrägeri. "Jag slutar imorgon" blev mitt mantra, en oändlig cykel av uppskjuten ånger. Men sedan, som om universum självt ville skicka mig ett budskap, tvingade en ofrivillig sjukhusvistelse mig in i nykterhet. Och där, i den oväntade tystnaden från alkoholens ständiga viskningar, passerade jag genom abstinensens tjockaste dimma.

Med en blandning av mod och desperation bad jag om hjälp – antabus blev min båt på dessa okända vatten. Dag efter dag, mot strömmen av mina tidigare övertygelser, fortsatte jag. Och nu, flera veckor senare, står jag här, fortfarande stolt och förvånad över att jag, den person som jag trodde var ett hopplöst fall, faktiskt kunde.

Till dig som läser detta, stående vid kanten av din egen avgrund: Det går. Du kan också korsa den bron. Trots det som känns omöjligt, finns det styrka inom dig som väntar på att upptäckas. Jag är beviset. Låt min berättelse vara din fackla i mörkret, ett steg i taget mot en ny gryning.

Har du någonsin upplevt det där fenomenet när förväntningarna krockar med verkligheten på det mest anti-klimaktiska sättet? Jag snubblade över en video på TikTok som satte ord på något jag brottats med gällande min relation till alkohol.

Tänk dig förväntningen av att återse en film du älskade som barn, eller att äntligen sätta tänderna i en maträtt du längtat efter i månader. Den där förväntansfulla glädjen, att få återuppleva något magiskt. Översätt den känslan till alkohol. Ett snabbt stopp på Systembolaget efter en lång arbetsdag, kvällens rutiner avklarade och barnen i säng.

När det första glaset väl är upphällt, är euforin på topp. Men sedan – smyger besvikelsen sig på. "Var det här allt?" Föreställningen om glädje och nöje kollapsar till en grå och platt verklighet. Det där underbara var inte så underbart längre. Var det verkligen värt det?

Har någon annan känt detsamma? Den där inledande entusiasmen för något som visar sig vara en skugga av vad du minns eller förväntade dig? Låt oss prata om den där gapande avgrunden mellan förväntningar och verklighet, speciellt när det gäller alkohol. Är det bara jag, eller är vi fler som står inför denna besvikelse?

Har läst ikapp lite efter några dagars påskfirande och slås av alla dessa/vi mammor som kämpar, fixar, oroar oss, fixar och hjälper. Papporna finns ju också men kan inte minnas att jag läst några pappa-erfarenheter av det slaget här. Läser om era rutiner, möten att få till, hjälp att ha rätt till. Hjälp.
Jag har ju arbetat i verksamheter med människor med olika typer av funktionsvariationer, och inte heller jämförbara. Men det enda jag tänker är att om vi ska ha ett jämställt samhälle sett till män, kvinnor, ursprung, inkomst (i den mån det går att politiskt genomföra), så är ju variationen av oss människor själva grunden för allt.
Jag har träffat ett antal föräldrar som säger att sorgen över barnets sjukdom/handikapp, den har sin gång och bleknar, men kampen för att få rätt vård/omsorg/ledsagare mm- den tar aldrig slut. Vad lätt att åtgärda eftersom det är en fråga om resurser och Sverige helt plötsligt är EUs mest miljardär-täta land?
Påsken var fin och fullproppad med allt inklusive mamma som jag var så trött på att jag nästan fick migrän. Sov som tur var middag varje dag då väckningen var tidig (4-åringen).
Idag har jag tagit tjänstledigt från påsk-vakt till 9- åring, helt enkelt lite trött.
Ska skola om några plantor och äta en sen middag, fil flingor och knäckemackor.
Imorrn ägnar jag mig åt civil olydnad och jobbar hemifrån innan farmor-tjänst på kvällen. Är irriterad på min man som har mans-förkylning, sprätter snytpapper och tycker synd om sig själv.
Nå. Ja.
Våren 2020 såg jag fram emot påsken- då skulle mina 3 nyktra månader vara över! Men de fortsatte. Förstås påsken var otroligt nervig, stressig. Det har lugnat sig lite för varje år- att blir fri och frisk från missbruk tar tid, måste få ta tid.
Tänk på det, eventuella gröngölingar och andra. Kram 🤗

@Ny dag
Ja, det känns jättebra! Jag hade en för mig ohälsosam arbetssituation innan vilket bidrog till att jag senaste halvåret totalt hamnade i någon sorts alkoholmedicinerande stress- och ångesthantering

Hej @flarran
Har inte varit här sen innan påsk, varit mycket annat på min (skrap)lott, och läser ikapp lite. Förstår att det är kämpigt med låg energi och sedan alkoholsug på det, finns inte heller så mycket bra att säga- som varande anonym forumvän.
Min lott i livet är nog det du menar med att ha fått mycket. Familj och hus och jobb att trivas med. Jag känner mig ofta ödmjuk inför detta eftersom jag VET att det just är en lott, en tursamhet. Inget jag förtjänat, för så nyckfullt är ju livet. Slump. Små millimeter åt ena eller andra hållet. Så jag tänker ofta på att om jag fått allt detta genom tur, som att Gud slängde ut lite lotter en dag. Då måste jag verkligen se till att känna glädje och tacksamhet.
Ändå blev jag en nästan-ner-för-stupet- alkis. Ändå- en massa saker som jag upplever som knepiga att handskas med.
Livets utmaningar som trots att de inte ser något ut för världen utifrån. Ändå känns, ibland svårt, eller bara livet.
Jag har som sagt inga råd att komma med. Men jag tänker att detta att kunna dela svåra tankar och känslor med varandra- på sätt och vis är en essens i livet. Att uppleva att man blir lyssnad på. Att känna sig värdefull.
Jag hoppas att du förstår att du är lyssnad på, här. Att du är värdefull, klok, humoristisk och filosofisk. En fin och omtyckt person här på forumet.
Önskar dig en fin kväll!

@Suburra skönt att vi är fler....

@Cashsmash då är man inte ensam då o må konstigt. Ja det där provet vet man ju aldrig men 4 veckor sen förra provet nu

Inte skrivit på några dagar men varit inne och läst i några trådar och skrivit nån liten kommentar. Känns trösterikt att läsa i forumet ffa att läsa att flera av er klarat av en lång tid utan alkohol och mår bra av det.
Dag 11 för mig idag. Mår bättre och är klarare i tanken. Fortfarande ångest ibland men inte lika stor och den är åtminstone inte orsakad av stort vinpimplande.
Igår var en bra dag utan sug men idag fightas jag med beroendehjärnan som gärna vill ha vin. Försöker analysera varför det dyker upp just idag utan något som hänt eller nån klar anledning. Kanske är så det är i processen.
Har iallafall ingen alkohol hemma och tänker inte ta mig till Systembolaget även om jag skulle hinna.

Ha en fin kväll🤗

@Fjärilen81 Grattis till nytt jobb och nyktra dagar! Vilken bra strategi att börja nykterheten i god tid innan jobbstart och utmärkt tillfälle till att förvalta/fortsätta nya och goda vanor. 💪🥰

Det är knepigt det här med tankar på alkohol. Var så stark i morse och på gott humör och så. Sedan var jag ut på balkongen och satt i solskenet en stund och det enda man kunde tänka på vad fint det skulle ha varit om man hade haft en flaska vin eller två. Ena stunden så är man så stark och den andra så tänker man bara på att åka till bolaget och handla som man alltid har gjort tidigare.

Har inte varit mer nedstämd än vanligt. Men alldeles för orkeslös att gå utanför dörren och handla mjölk som det var tänkt i morse. Men det är väl lika bra när man inte känner sig säker på om man ska klara av att inte komma hem med ett par paket med folköl typ 3,5:or. Det är jobbigt att man inte kan bli fri från tankar som man inte vill ha. Trodde att det skulle bli enklare att stå emot tankar på att få ledigt en stund från sig själv när det börjat bli fint väder liksom.

Men idag har det inte varit lätt och ändå har jag aktiverat mig med att pyssla en hel del med att fixa med datorn och lite andra praktiska prylar som blivit liggande ett tag. Har ätit ordentligt, druckit alkoholfri dryck och vatten i rimlig mängd samt även vilat och tagit det rätt lugnt. Men ändå så har jag bara tänkt på onyttiga drycker. Hade funderat på att ta mig till staden för att handla ett par prylar till datorn, men bestämde att det får vänta tills jag inte känner något alkoholsug alls för annars så vandrar man väl in på bolaget igen fast man inte vill. Det är väl fasen liksom hur det kan vara.

Har ju varit nykter och alkoholfri i över fem månader och en vecka. Trodde att det skulle vara lättare nu när det har blivit lite mer vårkänsla i luften. Men det har ett tag varit värre nu än när det var som mörkast ute och allmänt snöslask. När solen skiner är det stundtals riktigt att man kan känna att det skulle sitta fint med lite öl och sånt. Men vet ju hur det blir om man börjar dricka.

Det är inte lätt när alkoholdjävulen ligger efter en envetet liksom. Men jag kämpar på för nog sjutton ska man väl klara att var nykter i åtminstone ett halvår som det nu först fokuseras stenhårt på. Nu när jag har skrivit lite en stund så har det hela väl lättat en aning och om knappt en timme så stänger bolaget och det är då allt tur alltså. Förresten, det var fint att du @Jenny på Alkoholhjälpen skrev några rader idag. Kanske blir det att man hör av sig till er rådgivare om det blir allt för tungt och knepigt framöver. Men just nu så verkar det alltså gå vägen och jag kämpar alkoholfritt vidare.

Ha en fin kväll!

Måste bara berätta att jag nu fått en riktig fullträff med Ågrenska. Anmälde mig till föräldraträff i helgen. I går ringde dem med en del frågor. När det kom upp att vi bor i Stockholm fick jag veta att det finns träff hos oss i april. Kontaktade den samordnaren och idag fick jag veta att jag får en plats! Mycket glad för detta och för att inte behöva vänta till hösten eller annan oklar tidpunkt. Det blir en grupp med blandade sällsynta hälsotillstånd och det passar mig fint eftersom utmaningarna vi lever med säkert i mångt och mycket är desamma ändå. Och tänk om jag kunde finna föräldrar där att hålla kontakten med. Kanske att hoppas på mycket men hade varit guld värt, verkligen.
Till detta har jag och flickan fått sällskap av sjukgymnasten på habiliteringen i dag på gymmet. Vi gjorde det vi brukar, sjukgymnasten hade en del tips men i stort har vi gymmat på "rätt sätt" utifrån sjukdomens förutsättningar. Känns så otroligt bra med denna bekräftelse. Lyckades dessutom få med flickans pappa (en del bråk och tjat innan, han skippar gärna möten som han inte ser som så viktiga) med (mitt) målet att han också ska träna med henne. De sitter inomhus precis alltid nämligen. Hoppas att han nu för flickans skull också går iväg med henne på sina helger. Hon behöver det verkligen för att inte försämras i onödan.
Viktiga steg på vägen för mig och oss!
@AH ja jag googlar ihjäl mig. Suttit hela påsken med detta bl.a. Men nu kanske det händer något!
@Varafrisk ja du har en helt annan utmaning med din dotter som vill (och kan) agera självständigt men som inte riktigt klarar av det alltid. Och det där med resor och andras ungar som har så höga betyg och som kommer in på bra universitetsutbildningar och allt det där, det kan jag också känna av. Men jag låter det stanna med att jag känner glädje för deras barn (och för samhället som behöver högutbildade) och så tänker jag på allt bra mina barn gör i stället - utan att jämföra. Inte lätt, jag vet.
Kram!