Senaste kommentarerna i forumet

@Sländan Grattis till 3 nyktra år! 🥳🥳🥳

Kram 🐘

Hej @erivan! Skönt ändå att du återvänder till forumet. Förstår att det varit mycket för dig och lätt att fly in i drickandet. Bra att ni äntligen ska separera. Jag tror det blir mycket lättare för dig att sluta utan henne drickandes bredvid i tid och otid. Nu var det två veckor sedan du skrev här i tråden, har du lyckats hålla dig denna tiden? Kram

Nu har jag tömt bilen på prylar, hittat det gula regbeviset i gömmorna och fyllt på en liter olja för säkerhets skull. Efter det körde jag och köpte bullar och choklad. Hela kroppen skrek efter bullar och choklad.

Jag tror att jag känner efter-anspänning-lättnad, en känsla som väcker sockermonstret. Jag har oroat mig mer för bilen än jag har velat inse. Att jag behöver byta in min bil har legat och gnagt långt bak i skallen i några år. Min förra bil bytte jag in efter 5 år, den här har jag haft i 8,5 år.

Beskedet om rostskadan och den dyra reparationskostnaden kändes som en kniv i ryggen, men ändå motade jag undan oron. Lade den på en hylla i skallen som jag kallar det-här-ska-jag-inte-tänka-på-just-nu.

Det är först efteråt man förstår hur mycket det där inte-just-nu som ligger på hyllan stjäl energi. Det är först efteråt den stora tröttheten slår en i bakhuvudet. Och väcker sockermonstret.

Nåväl, alkoholdjävulen slumrar sött åtminstone. Jag hänger med sockermonstret ikväll och säger sen upp bekantskapen imorgon igen. Ikväll vill jag ”fira”, även om jag egentligen inte ropar hej förrän jag kör hem min nya bil.

Kram 🐘

@Ny dag Jag har jobbat jättemycket med att hitta roten till lidandet, det var smärtsamt och läskigt. Jag tog det lite i taget, från barndoms trauman, vågade ta in smärtan, grät, pratade om det med de jag har förtroende för och läkte många, många sår. Där det var läskigast att titta, där jag inte ville minnas för jag trodde det skulle vara hemskare än det var, även där vågade jag minnas och det var inte så hemskt som jag hade trott. Jag kände efter många månader av traumabearbetning att jag viste mina orsaker till anorexia, bulemi och alkoholproblem. Att få gråta ut och säga ”det var inte mitt fel” ”jag var bara ett barn” det var så befriande. Att få vara bitter och hata mina föräldrar för att sedan sakta gå över i acceptans och att tänka att dom gjorde det bästa efter de förutsättningarna de hade. Det har varit befriande, jag skuldbelägger inte mig själv för att jag blev beroende, jag skuldbelägger ingen annan för det heller. Jag ser konsekvenserna av ett enormt lidande, det var mina överlevnadsstrateger som jag började med som barn som sedan blivit det jag vill fly ifrån genom hela livet, fly ifrån känslorna.

Jag tror du kommer klara det jättebra med hjälp av mindler och tankesättet i de två böckerna. Kram

@Natalia Tack. Mja.. pigg när klockan ringer vid 5.20 kommer jag aldrig att vara. Bromsfri helg alltså 😀 Alltså till syvende och sist så har man bara sig själv att svara för (oftast) och det är sig själv man straffar hårdast också. Allt funkar inte för alla men jag tänker att det går att låta bli så länge det går- sen är alla olika - vad är värst tycker du? 2 glas vin varje kväll eller 7 på fredagen eller 7 på lördagen? En nyfiken fråga bara.

@prinsessa Tack! Bra inställning. Bra en passus: alltså enheter 😅😂🤣 För mig som gammal luttrad sjuksköterska betyder det insulin eller blodförtunnande. Jag har jättesvårt att använda det ordet eftersom det "betyder nåt annat" i mitt huvud. Jag tycker också att det känns ofarligt och förknippar det inte med vårt hmmm... problemområde 🫣 Men jag vill ABSOLUT inte trampa nån på tårna eller trigga igång nåt heller. Bara så vi vet. Ni får säga till mig om jag klantar till mig 🫥

Nu måste jag packa min väska och fara ut till kalkklippan i Östersjön. Hoppas för guds skull att det inte blir många enheter per sekund...jag menar meter per sekund. Hoppas ni får en härlig fredagskväll och att den blir enhetsfri(day) ☕️

Nej tyvärr
Min höll sig nykter ett år pga ”tvång”

Ni bör ej utgå från det o utsätta er än mer. Tyvärr.

Idag har jag varit nykter i 3 år 🤗
Jag känner mig så otroligt stark och lycklig över min nykterhet.
Sista dagarna har jag verkligen reflekterat över mitt gamla och nya nyktra liv.
Desto längre tiden går så förstår jag hur illa de var egentligen.
Jag tror att man kanske förtränger och inte orkar ta in allt på en gång.
I början av min nykterhet tyckte jag inte att de var så farligt att dricka en bag-in-box på en helg och lite ” vanliga” folköl på de. ( min man var med på ett hörn, men långt ifrån så mycket jag drack. )
Nu blir jag helt förskräckt när jag tänker på de, att lilla jag kunde få i mig så mycket vin på en kväll 😟
Ofta blev de även vin på torsdagkväll då jag hade kort arbetsdag på fredag och kunde snabbt ta mig en återställare på fredag vid 15 tiden.
Dit vill jag aldrig hamna igen, fy tusan vilket liv.
Jag är evigt tacksam till de som stöttade mig i gruppen ❤️🥰❤️
Kram sländan

Tack fina @Sisyfos! Ja, jag hamnar lätt där att jag kräver för mycket av mig själv och när jag sedan landar i dåligt mående och börjar nysta i det så får jag syn på hur mycket jag åstadkommit och blir då stolt över mig själv men sedan hamnar jag lätt i det igen, lite som ”skov” som du säger.
Jag blev själv förvånad faktiskt när jag insåg att jag inte bara ville lära mig vara måttlig utan alkoholfri, kul att du minns❤️

20månader är precis som du säger inte särskilt lång tid, första året läkte jag bara känns det som för att sedan kunna börja bygga upp mig igen❤️

Väldigt sent svar av mig, men ja det funkar fantastiskt bra :)

Underbart att höra, heja dig @Insikt_24 och önskar dig en riktigt fin helg 🥰🌸

Tack självomhändertagande och Åsa M ❤️
Gråter när jag läser era fina ord!
Det är det tuffaste jag gått igenom för jag måste bryta alla mina möster till destruktiva relationer och där ingår ju även sådana som jag betraktat som vänner.

Jag var på sinnesro mässa i onsdags, jag lämnade exet i guds händer där han hör hemma , jag kan inte göra mer nu.

@Euology
Jag kan inte svara för din sambo. Men min var tvingad vara nykter via jobbet i 2 år och det sista året träffades vi, och han var nykter men hörde ju hur han planerade för framtiden, köpte öl och gömde osv. Nu 7 år senare är det värre än någonsin. Så om jag vore du då skulle jag iaf vara väldigt misstänksam

Kram

En liten uppdatering från mig: Vi har ju varit under utredning hos socialtjänsten de senaste månaderna. Utredningen är inte helt färdig ännu men börjar närma sig slutet. Min sambo har genom hela processen förnekat ett missbruk trots att både jag och alla tre barnen haft massor att berätta. Han har dock, under hela perioden vad jag vet, hållit sig nykter. Detta troligtvis för att han varit rädd att de ska tvinga honom att ta blodprov.

Så han kan uppenbarligen hålla sig ifrån när han har kniven mot strupen. Min fråga till er som har erfarenhet är: Ska man vara nöjd och känna sig lugn av nykterheten nu? För min del känns det som att man måste erkänna sitt missbruk för sig själv och de som finns runt omkring för att kunna börja jobba på ett tillfrisknande. Annars är väl risken stor att allt drar igång igen längre fram? Orkar liksom inte gå igenom allt det här igen och vill framför allt inte att barnen ska behöva uppleva att allt börjar om igen…

Hej @förvirradtjej!

Välkommen hit, vad fint att du hittat till Alkoholhjälpen och forumet. Här finns mycket hjälpsamt som jag hoppas att du kommer att kunna ha glädje av.

Du beskriver här på ett tydligt sätt just hur förvirrande det kan kännas att vara anhörig till någon som dricker. Du återger både en bild av en situation där du har stort förtroende för din egen upplevelse och samtidigt är du tveksam kring om dina gränser får gälla.

Det finns ju dessvärre inget rätt eller fel här och precis som det står i de kommentarer du fått på ditt inlägg, så gör alla olika. Vad som är ett problem eller inte avgör bara du, jag tänker att det räcker med riktmärket att det inte känns bra för dig och du på nåt sätt upplever negativa konsekvenser av drickandet. Vad tror du om det? Oavsett vad det betyder i antal enheter!

I slutändan är det den som dricker som själv behöver hitta tillräckligt med motivation för att vilja förändra även om det som anhörig är utmanande att stå bredvid någon. Hur blir det för dig, skriv gärna och berätta mer!

Hoppas på att du kan utforska vidare kring vad som blir bäst för dig att göra, och det kan bara du veta. Andras tillvägagångssätt kan så klart vara en jättebra inspiration men det finns inga enkla svar. Om du vill kan du även gärna gå in under anhörigstöd här på sidan för att läsa mer. Och fortsätt gärna att vara aktiv här!

Önskar fin helg,
Miriam Alkoholhjälpen

@vår2022 tack fina du! Trevlig helg❤️

@Flarran ha en fin fredag. Vitt å kallt här ute på landet också. De lovar jättevarmt här i morgon. Återstår att se om det blir så; känns otroligt just nu. Koltrasten sjunger iallafall och jag tänker att de stackars fåglarna måste frysa stjärtfenorna av sig! Trevlig nykter helg till dig!

@Kärringen många kramar till dig, det är starkt när man plötsligt ser misären och orkar ta sig ur den.

@marte du grejar detta! Att ha tagit barnen ut ur en ohälsosam miljö är det viktigaste steget. Säger som ovan, sök hjälp för egen del och om barnen visar tecken på att behöva stöd så ta stöd för dem också.

Hej arre33!

Välkommen hit, vad fint att du hittat till Alkoholhjälpen och forumet. Här finns mycket hjälpsamt som jag hoppas att du kommer att kunna ha glädje av.

Du skriver på ett målande sätt hur du påverkas av relationen till din pappa och hans drickande. Det låter som om du fick uppleva något som du längtat efter när din pappa fick hjälp och hanterade alkoholen annorlunda. Håller du med? Att det känns tungt och kanske till och med tyngre nu än innan är inget konstigt tänker jag. Du fick något som var positivt och blev sen av med det.

Att som anhörig stå bredvid någon som dricker är utmanande, oavsett hur mycket du själv vill att situationen ska vara på ett annat sätt så är det i slutändan den som dricker som själv behöver hitta tillräckligt med motivation för att vilja förändra. Vad tänker du om det?

Det finns heller inget enkelt svar på hur du som anhörig ska göra, ingen strategi fungerar för alla. Du behöver utforska vad som blir bäst för dig och det kan bara du veta. Andras tillvägagångssätt kan så klart vara en jättebra inspiration men det finns inget rätt eller fel. Om du vill kan du även gärna gå in under anhörigstöd här på sidan för att läsa mer. Och fortsätt gärna att vara aktiv här!

Önskar fin helg,
Miriam Alkoholhjälpen

Nu har det gått 14 dagar och jag har inte druckit en droppe alkohol, jag har inte känt minsta lilla sug. Igår kom jag i kontakt med en kurator som utbildar sig som KBT terapeut, hon undrade om jag skulle vilja gå igenom ett KBT program med henne. OM jag vill, jag blev så glad så att jag nästan började gråta. Jag vill verkligen reda ut vad mitt beteende grundar sig i. Nu håller jag tummarna för att jag blir godkänd och då börjar det hela om ca 2 veckor. Det innebär samtidigt att jag måste hålla mig ren och det blir inga problem, jag har ju något positivt att se fram emot. Jag följer flera trådar här och är tacksam för att få råd och tips hur jag skapar en positiv vardag. Trevlig fredag och hoppas att helgen bjuder på fint vårväder. 🌞

Detta går inte riktigt bra med nykterhet. Suck... tog ledigt 2 dagar och druckit. Helt sjukt beteende men jag mår inte bra mentalt. Har bett om att få komma och prata men står på väntelista. Känns inget vidare nu. Ska försöka ta tag i lite sysslor nu ändå. Men jag fortsätter med målet om att klara av att inte dricka. Skulle vara ett så skönt mål om man höll sig från alkohol och var nöjd med det. Men känns så tröstlöst. Hoppas ändå på en ljusare framtid.

Och du.. det finns ett gott slut. Men det tar på krafterna men det är helt rätt.

Du orkar mer än du tror 🤗🤗🤗

Hej
Jag tänker som så att du och barnen bor själva så ni får en trygg miljö.
Om han blir bättre så utöka kontakten.
Det är ju oerhört vanligt med dessa löften.

Viktigaste är att kidsen omgående får en hemmiljö miljö utan missbruk och det är det ju i nuläget du som måste säkra.

Det blir en tuff process så ta samtalsstöd

Jag undrar om det finns ngn som kan berätta om hur det är att leva vidare ensam, med barn, efter att ha skiljt sig från en drickande person. Hur lever ni i dag? Har ni någon kontakt med ert ex?

Jag har precis bestämt mig för att lämna min man efter att för 2,5 mån sedan förstått att han har grova alkoholproblem (dricker varje dag och har smugit senaste 5-6 åren). Men det känns FRUKTANSVÄRT att ha fattat det här beslutet, även om jag vet att det är rätt. Jag måste ju. Min man säger att han ska jobba på att bli frisk och att det kommer vara "fixat" om någon månad när vår skilsmässoansökan vinner laga kraft. Jag tror inte på att han verkligen vill sluta dricka (bara att han gör det för att jag vill och för att han förstår att jag annars kommer lämna honom) och jag tycker det låter fullständigt orealistikt att han skulle kunna nå tillfrisknande efter 6 mån. Han verkar ha noll koll på sitt tillstånd. Alt känns så mörkt och tungt just nu - varför måste jag vara den vuxna, jag orkar inte. Kan det finnas ett gott slut för mig och barnen?

@förvirradtjej
Jag loggade in här för att se om det kommit upp ngt nytt och att läsa din text var som att läsa ngt jag själv hade kunnat skriva för flera år sedan. DÅ FÖRSTOD jag inte att det var ett problem vi hade (undrade jag ens?) men I DAG VET JAG. Ja, in man dricker för mycket. Ja, han visar beroendeproblematik. Nej, det kommer inte ändras eller bli bättre. Det kommer bara bli mer.

Jag har levt med min man i 22 år och redan från början tyckte jag att han drack för mycket vid fester. Han har beroende i släkten men när jag rådfrågade hans föräldrar och beskrev min rädsla för att han också skulle bli alkoholiserad blev jag bara avsnäst. De har normaliserat drickande och supande ser jag nu 20 år senare.

För 2,5 mån sen fick jag det svar på vitt att min man är akoholiserad och att han under de senaste 5-6 åren även smugit med sitt drickande. Hur kan jag inte ha sett? Hur kan jag inte ha fattat? Hur kan jag inte ha reagerat på att det var mycket öl - varje dag?? Det enda jag har märkt är att han slutit sig och avskärmat sig från mig och barnen. Som jag önskar att jag vetat att detta är ett av de tydligaste tecknen på beroende - när inget annat än alkoholen är intressant. Jag känner mig så jäkla lurad på alla dessa år som vi levt i limbo.

Jag säger bara - han dricker för mycket, det kommer inte ändras. Lämna honom i dag. Vi har inte tid att slösa bort våra liv på någon annans problem.