Senaste kommentarerna i forumet

Usch vad otacksam man är egentligen. Så tänkte jag just när jag vaknade till för en stund sen efter att väl utan piller fått sova ett par tre timmar extra på morgonkvisten efter åtta eller nåt. Men så fick man även äta en massa skräpmat i form av nötter, chips och cola också. Men slängde i alla fall i mig en burk tonfisk och lite burksallad, så inte bara strunt blev det. Men är alldeles för fet för att äta sånt där jox som chips, men gör det i alla fall. Har inte gått ned i vikt ett enda kilo sen jag slutade dricka alkohol var dag. Har gått upp ett kilo i stället. Fy vad orättvist allt är, ska då min skapare veta.

Jag öppnade nyss köksfönstret och fick mig lite luft och kunde riktigt känna hur väl skaparen var lite trött på att man bara klagar dagarna i ända över allt och ingenting. Man är ju nästan som dom där missnöjda gubbarna i skriften som aldrig var riktigt nöjd med sin lott. Men jag tänkte då på det här med lotter. Jag kan väl inte vara nöjd med min lott, för jag har ju inte ens fått någon sån alltså. Jovisst, skraplott det skrapade man ju två stycken i helgen, men inte sjutton vann jag nåt...

Alla andra har det så mycket bättre. De har vänner, hund, katt, villa, sjötomt, fin bil, båt och en skock med kompisar att ringa och pingla till närsomhelst. Jag har bara all tid i världen att gå åt vilket håll jag vill. Men jag har ju ingen ork och energi. Dessutom har jag en lätt huvudvärk så här efter att väl ha legat obekvämt när jag sov längre än vanligt. Det är inte rättvist det här. Sitter nu och dricker ett glas med surt vitaminberikat kosttillskott. Vitaminer behövs väl ibland kan man tänka.

Klockan har passerat 10:45 och bolaget har öppnat. Hade det varit förra året den här tiden hade det bara varit resa in till staden efter starköl, vin och likör som stått på dagordningen. Men nu har man ju gett sig sjutton på att vara en nykterist, varför man nu har gjort det egentligen. Ja, visst vet man att kroppen inte tål sprit och att urinvägar, lever och njurar snart kapsejsar om man hoppar upp på alkoholdimmans tåg igen. Men vad ska man göra när man har tråkigt, saknar all energi och lust att göra ett enda smack. Du ska fylla ditt liv med roligheter har man ju hört, men nja...

Har ingen ork att springa runt och försöka att hitta på roligheter. Borde väl klä på mig och gå ett par varv runt huset och få mig lite dagsljus denna gråa tisdag. Men har ingen lust att vara sportfåne och låtsas att jag tycker om att promenera för att det är så himla fint och nyttigt. Har aldrig varit en sån som flänger runt och sliter i onödan. Har väl alltid varit slö, men det är sån som man har varit sen man var liten, inte mycket energi till nästan nåt alls om det inte känts kul och meningsfullt.

Nu är man inne på tredje koppen med kallt kaffe och huvudvärken tycks ha börjat släppa. Det var väl vätskebrist kanske. Fy vad den här portionssnusen smakar gammalt gräs, varför skulle man testa en ny sort egentligen, men har ju riktigt i skåpet också. Fy och usch vad man gnäller, inte är man speciellt tacksam heller, får väl jobba på den biten också tänker jag. Nej nu får det allt vara bra med filosoferande här vid köksbordet på en stund. Förresten, det var kul att ni alla tittade in här idag.

Ha en fin dag mina vänner!

Tack fina @Ny dag ❤️ Det kan absolut vara så att alla skav jag döljt med alkohol kommer ett efter ett för att benas ut under nykterheten för dom har verkligen avlöst varandra i mina snart 20månader som nykter. Tack för dina rader, var inne och läste hos dig förut, så jobbigt du har det också, stor kram❤️

@Charlie70 Glömde skriva detta men hade ändå tänkt göra det…en kollega berättade att hon hade skjutsat din dotter t tåget. Dottern skulle åka vidare utomlands för att vara på en fem veckors utbildning. Jag glädjas för min kollegas skull men det blir en påminnelse vad min dotter inte kan göra.

@Charlie70 Här hos mig snöar det för fullt! Och igår satt vi ute i solskenet! Typiskt aprilväder!

På mitt jobb brukar vi rekommendera patienter m föräldrar att åka t Ågrenska. Det brukar vara en mycket positiv upplevelse. Innan pandemin kom var jag anmäld t några dagar utifrån att vara personal men blev tyvärr sjuk. Nu har inte ngn varit där fysiskt på länge ngn enstaka gång varit med digitalt. Jag har åkt utanför och det ligger väldigt vackert vid havet.

Du är en sådan förälder som jag skulle kunna träffa i mitt jobb dels för samtal dels för att avlasta i mycket som du roddar med. Min chef brukar ge fria händer men nu när jag är sjukskriven har hon ifrågasatt mer hur många gånger jag träffar föräldrar. Så ibland gör jag samma saker privat som jag gör på jobbet. Ser saker som falerar som jag vet skulle kunna fungera mycket bättre. Dessutom vill min dotter vara mycket självständig trots att hon behöver mycket hjälp.

Något som kan göra mig så ledsen är ju att min dotter har velat göra så många saker. Saker som skulle varit möjligt om hon inte fått bipolär sjukdom samt att inte ha vissa kognitiva svårigheter. Hon är normalbegåvad men ändå kan det finnas svårigheter. Det maniska tillståndet ställer till det så otroligt mycket för henne det får sådan efterföljder som tex ekonomin.

Kram!

@Charlie70 Min dotter har också en sällsynt diagnos: hypofysinsufficiens. När hon var liten gjorde jag en hemsida om hennes diagnoser (även läpp-käk-gomspalt) och genom den fick jag en massa kontakter. Det föds ett barn på 45.000 med fosterskada på sin hypofys, en så kallad anläggningsskada. Ett tag var jag aktiv i en patientförening för personer med hormonsjukdomar.

När den lades ner startade jag två facebookgrupper; en för föräldrar till barn med diagnosen och en för vuxna med diagnosen. Idag gör jag inte mer än godkänner nya medlemmar och ser till att de håller en god ton och inte marknadsför svindyra kosttillskott som undermedel. Medlemmarna i gruppen har oerhört god ton och gamlingarna vägleder nykomlingarna. Man kan även få diagnosen i vuxen ålder, då oftast pga godartad hjärntumör. På vissa barn upptäcks inte skadan förrän senare i livet heller. Kräver daglig medicinering, typ 4 gg/dag.

Det var en lång inledning för att bara säga: Leta vidare! Googla och leta på facebook, där finns fan allt typ. Jag är inte längre så aktiv men när dottern var liten ordnade vi i patientföreningen familjeträffar. För att barnen skulle träffa andra barn med samma diagnos och för att vi föräldrar skulle få stöd i varandra. Folkhögskolan på Visingsö (Gränna) var en bra plats, dit kunde alla köra hyfsat snabbt, förutom norrlänningar då.

Och en sak till. Min dotter vågade inte heller träna på att cykla tvåhjuling, pga urusel motorik, så vi köpte en trehjuling i vuxenstorlek till henne. Med stort utrymme där bak för alla gosedjur som också behövde ”frisk luft”. Det är fortfarande hennes standardkommentar när vi ska ut och promenera. ”Ja, jag behöver frisk luft”. Det säger hon till andra också ”du behöver frisk luft”.

Kram 🐘

Vecka 37. Påsken är över och äggen uppäten. Det var en riktigt fin påsk, lugn och stilla. Jag och maken åt gott och bara mös. Var påskhare till barnbarnen. Igår besökte vi svärmor som bor på annan ort. Vi lagade en god lunch och umgicks ett par timmar. Det är lite sorgligt för hon börjar tackla av känns det som. Det är en smart kvinna det här med huvudet på skaft. Väldigt intressant att prata med. Men sen hon blev ensam känns det som att hon gett upp, inget är roligt, hon har inget att se fram emot och jag tror hon vill upp till sin make. Ledsamt att se. Och synd för hon skulle kunna ha det riktigt bra i flera år framåt.
Idag är det jobb igen och snön vräker ner. Ska det aldrig sluta. Hämtade hem husvagnen i förra veckan så den får stå på uppfarten och vänta ett tag till innan utflykter.
Längtar så mycket till sommar och sol nu så jag förgås ☀️
Har plitat en lista på 10 saker jag vill vara med om i sommar. Det var inte helt enkelt att komma på saker (hur märkligt när det finns så mycket?!). Bra övning att börja längta efter saker. Tidigare har ju dagarna bara kommit och gott, inga planer alls förutom nästa intag av vin, blä.
Nå efter sommaren, i september, får jag redovisa hur många jag kan bocka av.

Önskar en fin tisdag och kämpa på i snön och det andra, ni vet❤️

Min sommarlista 2024:
1. Se solnedgångar (plural - 5)
2. Läsa minst 7 fysiska böcker
3. Nattbada naken
4. Ha sommarfest för familjen
5. Dricka kaffe i soluppgång
6. Vandra på ett fjäll
7. Cykla
8. Dra husvagn till Lofoten
9. Juliutmaning - meditera 15 min varje morgon alt 30 minuter yinyoga
10. Tatuera mig

@Påvägmothälsa Det går okej. Mycket trädgårdsarbete igår och underbart väder. Håller min budget. Har börjat på nästa bok: "Äntligen full kontroll" Den boken är egentligen den som "Tänka klart" är baserad på, så jag kan rekommendera att läsa den boken innan "Tänka klart". Känner att jag vill marinera mitt undermedvetna med sådan info, för att kunna välja själv om jag ska eller inte ska ta ett glas. Min avsikt är inte att bli helt alkoholfri, utan mycket mer måttfull, och ha många fler enhetsfria dagar, utan att behöva tänka på enheter de dagarna. Hur går det för dig?

@Varafrisk en hälsning från mig kommer här. Funderar på om du skulle kunna förmå dig att släppa tankar på alla "borden" för att i stället lyfta fram det du faktiskt har gjort? Att du har lagat en god middag, att du hade ett fint samtal med din dotter, att du gjort en utflykt med din man och allt annat du faktiskt gör? Kan du lyfta det för att tränga ned alla borden? För du gör faktiskt väldigt mycket - som du skriver om - men du lyfter inte de sakerna utan de blir ett bihang till allt du "borde" göra. Testa?
Kram!

@Vinäger stort grattis till 500+ dagar! Otroligt bra jobbat! Hoppas ni haft en fin påsk.
Kram!

@Vjlo Grattis till 1 år! Wow alltså! Och att du klarat det trots jobbig händelse i ditt liv toppenbra jobbat.
Kram!

@Andrahalvlek @Varafrisk Precis så är det att hur sliten man än är kan man aldrig välja bort sina barns behov. Och de hamnar alltid först på prioriteringslistan. Det där med städhjälpen känner jag att jag kan unna mig nu. Dels, har sonen haft sin upplärningstid - han kan städa ett badrum och allt det där, dels känner jag att det lättar lite i min ekonomi nu när han kommer lösa sin framöver med jobbet han fick.

Dotterns diagnos går under sällsynta diagnoser (just fattat det) men de har inte hunnit eller prioriterat att få med den i registret. Eftersom jag tror det är en fördel på många sätt att den finns med där så mailade jag dem. Och de kommer ta upp frågan, men det kommer så klart att ta tid innan den finns där. De måste finna en läkare som kan åta sig att skriva en text som därefter kvalitetsgranskas på flera nivåer.

Jag har inte varit på Ågrenska. De finns på västra sidan av Sverige. Har läst på hemsidan och försökt förstå mig på deras aktiviteter, tycker inte det är helt enkelt. Anmält mitt intresse för föräldraträffar men oklart när det kan bli för oss som är på östra sidan. Familjevistelse hade varit toppen men de är diagnosspecifika och flickans diagnos finns inte med (kanske för att den inte finns i registret). Det finns ju så otroligt många sällsynta diagnoser så det är inte enkelt att hantera kan jag tänka mig.

Habiliteringen hos oss skriver in och ut flickan på löpande band. Nu är hon inskriven igen då de ska bistå med fysisk aktivitet kopplat till sjukdomen. Men jag har ingen kuratorkontakt där. Tidigare hade jag psykologkontakt men hon skrev ut mig efter ett tag (påtryckningar från ledningen) tror att jag bedöms som för självgående. Däremot tog jag kontakt med kuratorn som är kopplad till flickans avdelning på sjukhuset. Dels för att jag behöver prata men också för att hon kan vara lite spindeln i nätet i det som pågår, eller inte, där. Har träffat henne en gång och har nästa möte på fredag. Då ska jag bl.a. be henne om hjälp att tillgång till journalen där. Får se hur det går, hon visste inte ens att varken jag eller flickan ser journalen mellan 13-16 år.

I dag ska det visst snöa. Flickan och jag har cykling på schemat. Hon kan men har av någon anledning blivit rädd. Varje vår hoppas jag på att vi ska komma i gång så vi kan ta lite längre turer. Men det brukar bli några träningsturer på gatan utanför, sedan vill hon inte mer. Vi får se hur det går i år, skam den som ger sig!

Kram!

@Ny dag håller med dig! Jag vill läsa flarrans bok!

@Flarran fina du. Du skriver inte dravel. Jag älskar din poesi även om det nyper rejält i hjärtat att läsa din smärta. Den går nästan att ta på! Önskar vi kunde ses irl. Jag gillar ditt djup och även din gallhumor. De där grå dagarna när man vill hoppa i älven kommer också att passera. Kämpa på fina Flarran!❤️❤️❤️❤️

Hej Mdieselm, du verkar ha det tufft just nu. Vill du berätta lite mer? Vad är det som gör att du känner dig uppgiven?

@Emma S Heja dig!
Så bra att du skriver här på forumet, finns nog många som kan dela sina erfarenheter på ett hjälpsamt sätt.

Är det någon särskild situation som du känner att du behöver lite tips och råd kring? Finns ju en mängd olika måttlighetsstrategier (mer om det i självhjälpsprogrammet här på sidan) där det gäller att hitta det som funkar för en själv! Hur har det varit för dig? Har du provat något som har hjälpt dig?

@Flarran 🥰! Jag lider med dig och håller med Andrahalvlek, du är nog deprimerad och det finns hjälp mot det. Du ska inte behöva må så här! Jag äter själv SSRI och har varit deprimerad och upplevt allt nattsvart. Läser allt vad du skriver med största ”nöje” för du skriver så bra. Kan du inte skriva en bok om vägen ut? Du skulle hjälpa många! Kram till dig och fortsätt skriv här! Ta hand om dig!

@Himmelellerhelvette På ett sätt är det skönt att prövningarna kommer till oss när vi är redo för dem. Du har haft så många andra saker att bena ut och komma till rätta med. Jag tänker på nykterheten som en stor teaterscen, med många tunga dammiga draperier. Man drar undan ett draperi i taget och gör livets scen allt större. Man får sopa och plocka undan gammal bråte efterhand.

Och nu var det jobbet-spöket som visade upp sin fula nuna för dig. Kom ihåg - det är inte bråttom med någonting, ta din tid. Det första du måste göra är att lugna ner reptilhjärnan, som triggar fight or fly. Det gör du enklast genom att sparka på vd:n i frontalloben. ”Hörru, styr upp det här nu.” Vd:n vaknar till av strategier, matte och sånt nördigt.

Börja med att göra plus och minuslistor - en lista över plus och minus med att stanna på nuvarande jobb, en lista med plus och minus över att söka nytt jobb. Jämför - finns det likheter, svårigheter, utmaningar? Med båda listorna. För kom ihåg: Man vet vad man har, men inte vad man får.

Sen listar du på ena sidan vad DU kan påverka, rent faktiskt konkret göra något åt, och vad du inte kan påverka. Jämför listorna och försök att inte bry dig om de saker du inte kan påverka. Tänk att du har en hylla i skallen där du lägger undan sånt som du inte aktivt ska tänka på just nu. Det får ligga där och osa bitterhet. Vissa saker är inte din apa.

Försök sen koka ner alla listor till 3 saker du kan göra nu, och kanske 3 saker du kan göra på sikt. Bara att få till alla dessa listor kräver att Vd:n vaknar till rejält 🤩

Och berätta för oss hur det går!

Kram 🐘

Åter vardag, nykter men ångestfylld helg. Trots detta är jag tacksam över att ha varit nykter. Tankarna har snurrat mycket kring om jag verkligen tagit mitt sista återfall. Det känns verkligen så. Mina tankar kring att ta återfall har varit ska jag aldrig mer få döva/fada ut… Detta måste jag hitta strategier för. Efter senaste årets återfall har jag fått en fruktansvärd kemisk ångest i 5-10 dagar. Detta ser jag som hjälpsamt och positivt för vad tusan min kropp och mitt psyke skriker åt mig att SLUTA med dessa återfall. Det är dag 6 nu och livsandarna börjar på riktigt återkomma och då smyger sig tankarna på att ”ska jag aldrig få…”. Jag kan ganska enkelt hålla fanan högt i tre-fyra veckor men sen börjar vacklandet och vips har jag tagit återfall. Skriver och undrar hur det ser ut för er? Behöver hjälp och kommer vara transparent. När jag skriver nu poppar tanken upp att ingen kan kolla dig… men vem är det jag lurar? Jo mig själv och min familj! Idag är jag nykter, lite förkyld och tacksam för det. 🥰

@Flarran du har kämpat så fantastiskt och jag vet själv i min egen snart 16 månaders nykterhet att det kommer tunga dagar. Det kan vara förklätt sug eller bara livet som suger men om man håller ut så går det alltid över förr eller senare. Du har så mycket att förmedla och tillföra på detta forum med dina ärliga och hudlösa inlägg. Försök göra något för att rå om dig själv nu när allt känns mörkt och var snäll mot dig själv. Du är långt mycket bättre än du tror. Styrkekram

@Flarran Du är deprimerad. Och nu när du inte dricker längre tror jag att SSRI hade funkat utmärkt på dig. Ge det en chans. Ring psykiatrin! Stå på dig - kräv att få träffa en läkare! För mig var SSRI som ett gips på ett brutet ben. Tack vare SSRI kunde jag räta på ryggen, höja blicken, ta ett djupt andetag, ta mig ut och göra saker som berikade mitt liv. Det kommer inget kul flygande och landar i knät på oss. Vi måste själva fylla våra liv med roligheter!

Strykekram 🐘

Hej alla ,

Några dagar sedan jag skrev. Beror på att det har varit en riktig jobbig påsk. Inte för att det blev någon alkohol utan mest för att min hjärna tyckte det var dags att igen påminna om vad alkoholen dödar för känslor inom mig.

Det blir så surrealistiskt att jag utsätter mig för situationer som jag vet om göder min ångest och känsla av ensamhet. Spelar igen roll hur mycket jag försöker använda mina verktyg och metoder som jag är expert på att veta men är helt oförmögen att använda när det behövs som mest.

Visste om att just helger och storhelger är rena ramen tortyr för många av oss som lever i en ofrivillig ensamhet. För mig speciellt när vädret är fint så sitter jag på min balkong på tredje våningen och funderar på vad man får för straff om man kastar vattenballonger på all "fina och nyförälskade par" . Eller när man går i parken å ser dessa konstiga varelser som lyckats med något som man ens sekunden tänker " gud vad gulligt" och sekunden efteråt vill knuffa ner i sjön. Å ja du som läser detta har helt rätt att det låter bittert och patetiskt med en eftersmak av avundsjuka. Men det handlar inte igentligen något om dom utan allt bara finns inom mig och det hålet som växer sig djupare.

Men men.... Jag drack inget vilket är det absolut viktigaste , även om det skulle jag inte sagt för mig själv i söndags. Men idag är det tisdag och en vanlig dag och då känns det yttre och rutiner finns där igen. Ångest havet har lugnat sig och jag kan fixa till skrovet och masten , lagat seglet och göra båten starkare med känslan av att jag är lite mer erfarenheter och känner mig lite starkare.

Blev ett långt inlägg men det känns bättre att skriva ner det och på så sätt kunna lägga det bakom mig.

@Lilith förstår att det kännas extra svårt inför högtider. Det är väl för många ett sånt tillfälle som är starkt förknippat med alkohol. Låter som att du är fast besluten om att fortsätta kämpa. Hur gick det för dig i helgen?

@Himmelellerhelvette Fina forumvän det gör mig ont att läsa hur du mår. Har inte mycket till råd att komma med men kanske du behöver prata med någon (typ psykolog) för att bena ut tankarna och hitta orsaken till skavet. Du skrev att detta varit så ett längre tag. Kan det vara så att nu när du verkligen är stabil sedan länge i din nykterhet kommer de skav som doldes i missbruket fram. Jag vill bara skicka ❤️🥰. Och tänk på att du inte är ensam om att känna så. 🥰

Så mycket ångest! Hur kan det vara möjligt att vakna med ångest varenda morgon trots att jag inte dricker alkohol?!
På jobbet är det fortfarande fullständigt vedervärdigt! Hur vanligt är det att det att man vantrivs på sitt jobb i den utsträckningen att man mår psykiskt dåligt av det?

På AA pratas det om Harm, att man ska lära sig att inte göra det på folk. Jag stör mig på nästan allt och alla nuförtiden! Det är inte jag! Jag avskyr att vara bitter och blir ännu mer bitter av att prata skit och framförallt tänka dåligt om min omgivning.

Jag sitter dessutom fullständigt fast! Hur sjutton kan jag få nytt jobb? Inom min bransch är det inte lätt kan jag lova, då får jag ta något helt annat och gå ner väldigt mycket i lön och det fixar jag inte ekonomiskt nu.

Detta har smugit sig på så sakteliga under hela min nykterhet hur dåligt jag mått av jobbet men jag har haft så många andra processer som behövt bearbetas före så det är nu först för ett par månader sedan som backen börjat luta mer och mer och jag snart anser det omöjligt att ta mig upp för att överhuvudtaget klara av mitt jobb!

Jag funderar väldigt mycket på falska människor, hur många finns det? Hur vanligt är det att människor är elaka och lömska? Kolla bara på Robinson hur falska folk kan vara och sedan applicera detta på arbetsplatser, föräldrarna på barnens förskola, folk på gatan där man bor. Jag tänker att det är folk som mår väldigt dåligt själva som utsätter andra för att må dåligt men jag blir så ledsen över att människor beter sig så, kan inte alla bara vara snälla och fina med varandra. Bry sig om och ta hand om varandra.

Jag vill leva i en snällare värld, där egot inte har övertaget och så hamnar jag själv där och tänker elaka tankar om dom som är elaka.

Har tröstätit i mängder i ett par veckor nu också, gått upp i vikt och känner mig plufsig och äcklig! Hur ska jag rycka upp mig själv när jag måste fortsätta gå till jobbet? Ska det bli bra där tillslut?

Beslutet att sluta med alkohol känns bra men jag är ödmjuk i det beslutet. Har nämligen tidigare i karriären slutat och börjat åter igen. Så denna gång är jag ödmjuk i detta. Men jag vet också att det är ett måste och jag vill innerligt kunna leva helt nöjd och nykter. Kan ju verka överdrivet mellan varven att sluta helt men jag känner även till denna vacklande känsla. Tomt är det vilket som man än väljer men att alkohol och jag ska ta skilsmässa är jag ändå helt övertygad om. Vad är det man säger inom AA, en dag i taget.