Senaste kommentarerna i forumet

Påskfirande x 2 är nu över. Mycket god mat och många goda kakor, bakade av den äldsta dottern, blev det. Men inget godis och ingen choklad, tjoho!

Jag känner en oerhörd tacksamhet för att jag har en släkt att fira högtider med. En släkt som egentligen tillhör barnens pappa, men jag och min mamma är också hjärtligt välkomna att delta.

Påsk, midsommar, jul, nyår och födelsedagar firar vi ihop. Punkt. ”Min släkt är lika mycket din släkt” sa barnens pappa när vi separerade för tio år sedan. Otroligt generöst av honom.

I bilen dit pressade jag min mamma litegrann på hur hennes relation till sin mamma såg ut genom åren. Urusel. ”Hon var en jävla kärring, jag blev glad när hon dog.” Hoppsan. Lite jobbig stämning i bilen sen.

På vägen hem började jag prata om att det finns så otroligt mycket folk som inte har någon att fira med. Syskon och barn som aldrig hör av sig. Att man ska vara tacksam för att man har det. Och att alla kan förändras, att man med åldern kan bli mjukare och inte vara lika kategorisk längre. (Även om det motsatta är vanligare tyvärr.) Att hullingarna i försvarsstaketet kan bli mer nednötta med åren. (Min mamma hälsade inte ens på sin mamma de två sista åren då hon kämpade med cancer.)

Min mamma fattade piken så långt att hon flera gånger uttryckte sin tacksamhet för att hon fått fira påsk med oss. Att hon säger det till mig är nästan skitsamma, att hon verkligen uppfylls av den tacksamheten känns viktigare. Att hon bär tacksamheten med sig i sitt väsen, för den har en positiv påverkan även på vardagslunken.

Min ex-svägerska brukar ha med sin mamma på våra gemensamma firanden. Nyligen har man dock upptäckt spridd cancer i buken på henne, så hon orkar inte delta längre. Sorgligt 😢

Kram 🐘

Läste i aeromagnus tråd om hur tungt det känns hur livet är. Att man borde känna tacksamhet. Nu när det verkligen känns som vår då får jag också känslor av borden. Borde vara ute, borde gå promenader i synnerhet jag som har fått det ordinerat av läkaren borde fixa i trädgården. En kollega frågade mig om promenaden m hunden var mysig. Å jag känner mig så negativ….nej 20 minuters promenad i villaområdet var ett måste inget annat. När min energi är så här låg så känns inget så väldigt kul…känns jobbigt med jobbet…nu skulle jag verkligen vilja fly….men inte in i alkoholens värld utan in i en värld där jag mår bra… där det finns positiva möten…men det är bara jag som kan förbättra mitt mående. Är väldigt van att ha kontakt med dottern varje dag el att hon är hemma var och varannan dag. Så det är liksom en berg- och dalbana att förhålla sig till. Jag behöver en enkel plan att förhålla mig till som jag klarar av att hålla…att lita på att det vänder en dag… 🙏🏻

Kram🥰

@Ny dag Vad fint att jag kan vara ett stöd för dig, det ger mig också så mycket att kunna vara det❤️. Vi hjälps åt. Det känns som du öppnar upp dig allt mer och släpper ut den där skammen, den som håller oss tillbaka. Det gör mer än man tror när man öppnar upp, det är mest i vårt huvud som skräcken sitter och skapar massor av tankar som skapar olika hinder. Jag har gjort massor av idiotgrejjer, som när jag drack var helt normalt för mig och som jag smög med. Skapade ritualer kring införskaffande, drickande, gömmande, smygande och kastande av bevis. Helt normalt för mig.

För att bara få vara och slippa mina höga krav eller oro kunde vinet släcka huvudet. Mina tankar och min hjärna gick hela tiden i samma bana när jag drack. Jag visste att alkoholen var en stor orsak till att jag mådde psykiskt dåligt, men jag förmådde inte ta mig ur, det var värt att få alkoholeffekten den korta stund det varade. Levde livet för den alkoholstunden. Ångesten och skammen blev en del av mig, min vardag och normalitet. Jag blev beroende och alkoholist.

När jag slutade dricka blev jag förvånad över att mycket av skammen försvann. Tänker att det var för att jag öppnade upp mig om mitt beteende, det skamliga. Att jag satte ord på det. Synliggjorde det. Var sann och ärlig. Det andra i livet som skavt har jag sedan kunna ta itu med på ett helt annat sätt genom att ha öppnat upp med det i terapin.

Jag tror att det som ändå hjälpt mig mest är att jag är nyfiken på vem jag är, vad som format mig och hur. Hur jag hanterat det och hur jag kan hantera det bättre. Reflekterat och hittat fler synsätt. Hittat min värderade riktning och när jag är vilse så kan jag hittat tillbaka till den. Att jag försonats och känner medkänsla med mig själv och även med andra. När man släpper taget om alkoholen så är det så mycket lättare att hitta sin värderade riktning, sin inre kompass. Där råder sanning och man behöver inte smyga❤️

@Ny dag Tack för din uppmuntran. Svårt att veta hur man ska göra den här allra första tiden. Alla känslor är bara ett enda virrvarr. Mycket skuld och skam. Försöker att inte stressa på utan ta en dag i taget. På tisdag ska jag ringa och prata med någon här på alkoholhjälpen för att få råd hur jag ska gå vidare. Kram 🌷

@Cashsmash Det finns egentligen inga nackdelar med att dricka alkoholfritt. Grattis 🥳 till tre veckor! Något som jag tycker hjälper mig är att skriva här varje dag, det är när jag ”inte har tid” som jag gått i motsatt riktning. 🐣🥰

@Ny dag ❤️🥰🌺🤗

3 veckor imorgon 👍 trodde aldrig hag skulle fixa såhär länge. Påsken gått ok, alla andra har druckit alkohol i dagarna tre och jag har druckit alkoholfritt. Men gått förvånansvärt bra, kanske är det campralen? Fortsätter intala mig att hålla ut till sommaren och utvärdera då, skulle jag inte gilla då hur bra jag mår utan A så vet jag ju var systemet ligger liksom 😆 men hittills sååå många fördelar! Sover bättre, mindre ångestfylld, kan agera uppskattad och nykter chaufför till sällskapet 😎 heja alla därute! Aldrig varit på denna resa utan er och forumet AH ❤️

@Varafrisk 🙏❤️ Log lite om aldrig vara sjuk på måndagar…. Aldrig, Alltid snygg och välsminkad…. Tja det var ett skitliv pga alkoholen och inget annat. Kanske ska våga gå osminkad när jag är säker i nykterheten… jag har ju då inget att dölja och min make tycker jag är vacker med ytterst lite smink… Tack för att att du delar med dig så frikostigt, dubbel en av dem som kämpat hårdast. ❤️🥰

Hällde ut den alkoholen jag hade hemma idag. Fick sån satans ångest i bröstet att hela världen gunga till. Kanske inte av att hälla ut alkohol utan för jag måste sluta upp och dricka. Jag mår så jäkla dåligt av alkohol men det är här problemet ligger. Oro, stress och meningslöshet får mig att vilja dricka alkohol. Men efter en fylla så är ångesten enorm och framför allt om man ställt till med nått. Låter ju så meningslöst att gång på gång vilja sluta men ska verkligen försöka.

Dag 1.

@Ny dag Man får upprepa sig hur många gånger som helst👍🏻Jag var en mästare att leva dubbelliv. Sjukskrev mig aldrig en måndag. Snyggt klädd och välsminkad. Ingen på mitt jobb hade anat något…ingen. Herregud vilket liv😞
❤️🥰

@Varafrisk ❤️🙏! Bara min make vet, han har varit orolig men jag har blånekat när han frågat om jag druckit och han liksom accepterat och typ litat på mig. Skammen stiger i kroppen när jag skriver detta. Slut med det nu! Bot och bättring kan jag bara få genom att inte dricka. Ni är så många som klarat av att bli nyktra och när jag läser i min favoritfoumdel, det vidare livet, längtar jag efter att kunna höra till där men jag har ett par steg att ta dessförinnan.
Jag började också dricka som självmedicinering. Lättare att dölja än hetsätning. Nu vill jag bli fri från skammens fängelse. Känner att jag upprepar mig men det får vara så i min digitala dagbok. 🥰🥰💐

@Ny dag Jag drack också i smyg fast min man visste ju om det eftersom han var starkt medberoende. Mina barn visste och tre vänner fast jag drack ändå i smyg. Jag drack inte på storhelger. Drack kanske några glas när vi var bortbjudna på middag men jag hade kontroll. Jag drack efter jobbet och på lediga dagar aldrig förrän vid ca 17. Jag drack fastän jag gick hos kurator. Jag var alltid nykter när jag skrev här men jag drack efteråt. Anledningen till att jag började dricka var självmedicinering för livet var så tungt. Sedan drack jag på alla känslor. Och efter det var jag fast i beroendet därför drack jag. Tills jag inte drack. Jag såg framför mig att om jag inte slutar att dricka nu kommer jag insjukna i ngn allvarlig sjukdom ( kan bli så ändå), jag kommer förlora först min dotter därefter min son min man jobbet osv. På ngt vis hade jag kommit t ett vägskäl….jag fattade inte att jag kapitulerade men mina behandlare kallar det så.

Kram🌺

@aeromagnus Det låter som att du har det väldigt tungt just nu. Och jag lider verkligen med dig. För oss som är sköra i nykterheten blir det extra jobbigt eftersom vi också har adjävulen att tampas med. Styrkekramar till dig ❤️

Påsken är snart över.... Skönt. Vädret är kyligt och bistert. Jag mår skit. Ingen livsglädje och allt känns bara jävligt just nu. Jag borde tänka på tacksamhet och kärlek men just nu tänker jag på annat än just utom detta. Orkar inte vara den som ska ro allt i land. Nu skiter jag i detta.

@Varafrisk Läkare och terapeut inriktning beroende, men orsaken till beroendet behöver jag nog bearbeta på annat håll och har gjort olika försök men aldrig fullföljt utan typ kämpat mig fram för att klara av vardagen och livet och jag har levt ett gott liv men ett dubbelliv med mycket inombords skamkänslor.. Jag kan bara försöka förlåta mig själv genom att vara nykter. Och det är ingen skrämmande tanke, tvärtom. Jag dricker ju bara i smyg, vid middagar/fester är jag alkoholfri sedan hyfsat länge så mitt umgänge vet redan om att jag mår så mycket bättre utan plus att jag äter medicin mot ångest och då är rekommenderat att vara försiktig med a. Så den biten är avklarad och jag känner mig trygg i vad och hur jag uttrycker mig när frågorna kommit. Vad jag inte förstår är det här med att kapitulera. Jag vill aldrig mer dricka, aldrig mer leva i en lögn/dubbelliv. Jag har aldrig känt detta så starkt som efter denna gång. Jag har heller aldrig berättat här hur mina återfall sett ut, jag har i min anonymitet skämta för att skriva ut detta vidriga beteende. Jag väljer inte bara livet utan det goda livet. Och jag behöver i princip bara göra en sak och det är att aldrig lyfta första glaset. Beroendet är lömskt men jag har blivit en värdig motståndare.

Det som får mej att stå emot att ta kontakt är övertygelsen att vi bara hamnar i ännu ett ekorrhjul som slutar med att han lämnar mej när han känner att jag inte tycker det är ok med all alkohol och tråkiga fyllor för att försvara sej själv. Han har blivit sjukare med åren och mindre den man jag träffade. Som nån annan skrev, ett tomt skal som bara gör mej illa. Om din alkoholist inte tar behandling och blir helnykter kommer du att få uppleva en nedåtspiral som du inte kan påverka. Önskar dej ett bättre liv än det.

@Mariamia
Det finns så mycket klokt i det du skriver.
Förstår på ett annat vis.
Önskar inget hellre än detsamma till min. Synnerhet med 4 barn han skapat till världen.

Det är väl förnuftet som måste slå kraft här.
Valde att bryta kontakt igår helt. Jobbigt att tampas med. Många märkliga tankar kring det.

@Fjärilen81 @Andrahalvlek tack för era reflektioner och förslag🙏 betyder mycket.

Idag känner jag mig tillfreds med att jag inte drack igår. Är inne på min åttonde dag utan alkohol. Ett tag tänkte jag att det är dag 15 idag eftersom jag ”bara” drack 1,5 glas förra helgen men det intaget bör ju räknas även om det var litet.
Tänker att tiden får utvisa hur umgänget med mannen blir. Förhoppningsvis minskar han sitt drickande om jag inte dricker. Men man kan ju som sagt bara ändra på sig själv och sitt mindset.
Ett tag framöver behöver jag nog undvika att ses om han dricker. I allafall om det går över till att bli jobbigt för mig, då är det till att åka hem igen.
Det @Andrahalvlek skrev tar jag till mig: man känner sig som en tråkmåns även om det är den som dricker som är tråkig på riktigt. Glad att jag åkte hem även om det samtidigt är en liten sorg att det blev så.

Ha en fin påskdag🤗

@Ny dag Vad bra att du berättar! Det är ju vanligt att man dricker större mängder ju mer missbruket eskalerar. Du skriver att du är 50 och något…grejen är ju också att man tål mindre och mindre med årens gång. Jag vet inte men har du barn? Men i ditt hushåll nu så är det du och din man?
Du vet att du kan och har klarat av att vara nykter runt sju månader och det finns inget som säger att du inte skulle kunna vara nykter lika länge igen, längre tid och för alltid. Den psykolog som du har kontakt med är hen inriktad på beroende? Om jag förstod det hela rätt så har din läkare inriktning beroende?
För mig känns det som att du behöver kapitulera du kan läsa böcker, få råd osv men det har ju inte hjälpt. Det handlar ju inte om att du inte att du har kunskapen. Det är så lätt att hänga upp det på olika saker …göra si el så…men ta inte första glaset! Så lätt att säga men så svårt att göra! Men ta inte första glaset, ta en dag i taget och gör det enkelt🥰❤️🌺

@Snödroppen Tack snödroppen ❤️ känns bra att få bekräftelse på mina insikter!
Går ju i livsstegen via kyrkan och känner det ger enormt mycken

@Varafrisk ❤️🙏 Tack! Vad skönt att läsa din text, känner så igen mig! Tack för att du delar. Att lugnet kom redan när du köpt. Att du drack för att du inte stod ut med förhandlandet.

Så här ser det ut för mig… tänker att då ska jag dricka (ett par dagar fram i tiden, typ när det uppstår möjlighet som kan vara ledighet, lugnt på jobbet så att jag kan jobba hemma dagen efter). Åker till systemet, tar ut innehållet ur den dyra boxen, åker förbi återvinningen med kartongen som ju tar mycket plats (ja, jag har förberett mig väl genom att ha annat som också ska återvinnas för tänk om jag möter någon). Börjar dricka på typ utsatt tid, dricker i min ensamhet tills jag äntligen får sova/däcka. Dagen efter skriker kroppen mera vin fort. Har ingen fysisk abstinens bara psykisk. Börjar dricka så snart det bara går, vill inte bli påverkad så det märks, skyller på huvudvärk och går och lägger mig tidigt så att jag kan dricka min mängd i fred. Bor i ganska stort hus och maken snarkar så ibland ”måste/behöver” jag sova i gästrum. Senaste årets återfall har sett ut så, jag har det senaste året förändrat mitt sätt att missbruka. Jag har börjat dricka större mängder, återfallen har alltså varit djupa, destruktiva och korta. Sedan följer dagar med fruktansvärd kemisk ångest. Då är det skönt att jobba hårt för distrahera mig. Och detta händer efter flera veckors nykterhet. Så skönt att skriva detta här, tankarna kommer komma igen och igen. Jag kommer beskriva detta här och vet att jag kommer få stöttning i detta fantastiska forum. Om alla människor i världen skulle vara som oss hade vi nog haft mindre krig var en tanke som poppade upp nu. Jag är färdig nu, jag är urless. Jag är värd bättre och det kan jag bara få så länge jag är brutalt ärlig i det som är min största skam i livet. Stor 🐣🥰 till dig forumet🥰

@Sattva Ännu ett klokt inlägg fr dig❤️Ja, det är precis så det är! Jag blir ledsen både som medarbetare och privatperson! Och, allt är så otydligt och rörigt!

@Tombor Så är det jag jobbar som kurator. Och alkoholen är demokratisk, jämställd….alla kan drabbas oavsett ålder, kön, etnisk tillhörighet, utbildning, jobb mm. Jag förstod ganska tidigt att sättet som jag drack alkohol på var fel. När jag ville söka hjälp så var det svårt eftersom jag bor i en liten stad och därmed kände många av dem som jobbade på rådgivningscentrum både i min kommun och grannkommuner. Så det drog ut på tiden …helt klart!

Ofta går jag över min gräns under veckorna vilket innebär att jag blir så trött på helgen. Igår var jag illamående, ont i huvudet och mage.. trodde jag skulle bli magsjuk men det var nog stress över min situation. På kvällen kom barnen några timmar. Känner stark oro inför veckan som kommer. Jag blir sämre av situationen på jobbet. Avstämning m chefen på onsdag, telefonsamtal m läkaren på torsdag. Känner viss skam att jag inte följt hans rekommendationer fullt ut men så är det.

Kram🌺

@Himmelellerhelvette Det är inte så ofta jag känner att jag saknar alkoholen. Ibland kan det vara vid ett sådant tillfälle då ett glas vin kunde skänka mig snabbt avslappning. Har inte arbetat fram ngt annat som ersätter den känslan. Kan sakna kanske ett glas gott rött vin. Fast känslan är snabbt övergående eftersom jag inte dricker. Om jag går tillbaka i tiden ca tio, femton år hade jag varit i oftare i miljöer m människor som dricker numera är jag inte det. Jag skulle ha svårt för att vara bland människor som blir berusade. Och jag vill inte ha det så i mitt hem. Vi dricker aldrig alkohol med barnen hemma h oss men när vår son bjuder bestämmer han fast det brukar vara ett par öl. Så jag är så tacksam över att befinna mig i miljöer som är alkoholfria🙏🏻

Önskar dig en fortsatt fin Påsk🐣🐔❤️

@Ny dag Önskar så för din skull att du ska lyckas och att du inte kommer dricka igen. När jag läser din berättelse och tänker på min så undrar jag vad var det som gjorde att jag slutade?? Jag har ju skrivit att jag var ”där” och på något vis kan jag inte förklara det bättre. Råden som jag fick både här och av kuratorn hjälpte mig inte alls. Jag hade bestämt mig för att sluta dricka, var urless på alkoholen men likväl drack jag. Jag behövde inte tänka på om det var någon speciell situation som jag drack i. Den sista tiden började förhandlandet redan före förmiddagsfikat och sedan fortsatte det så tills jag hade köpt då kom lugnet. Ibland kunde det kännas som jag drack för jag stod inte ut med förhandlandet. Skammen var det största hindret för jag förstod att jag behövde behandling i grupp och då måste jag berätta för chefen. Skammen att jag inte var sann mot mig själv var nog den värsta.
Nu när jag inte dricker försöker jag definiera jobbiga känslor…och är medveten om att dessa känslor drack jag på men jag dricker ju inte nu. Tyvärr så blir det för mycket tröstmat det är bättre än alkohol men inte bra. Vinsten m att vara nykter är friheten och att vara sann.

Heja heja dig❤️Kram🥰

@vår2022 🙏 för dina funderingar. Jag har höga krav på mig själv, alldeles för höga. Dålig självkänsla men hyfsat gott självförtroende ibland. När jag druckit börjar jag tycka om mig själv lite mer, jag blir inte så hård och dömande. Min hjärna går ständigt på högvarv och a blev ett sätt att få ro. Jag måste verkligen finna andra sätt att få ro. Jag har så många goda föresatser men det blir oftast inget av det. Jag ska prata om skammen, bena i den och dess orsaker för detta drickandet är över. Finito. Om jag gått på AA hade jag önskat du vore min sponsor. Du hjälper mig mer än du anar. 🙏 tacksam över att du fortsätter hjälpa mig att bena ut vad som är vad. Jag är en person som vågar djupa i mig själv för helt krasst är det alkoholen som är roten till allt mitt onda. Jag är allergisk mot alkohol och dess effekter därför dricker jag inte längre. Jag blir sjuk om jag dricker, jag blir sjuk i ångest och skam/självhat. Jag är frisk och bra så länge jag inte dricker. Det är ett mindset jag känner bekväm med. Och som jag ska arbeta vidare med. Denna gång kommer det gå vägen. Senaste årets återfall har varit katastrofer, jag har druckit på ett självdestruktivt sätt i min ensamhet. Kanske behövde min hjärna detta för att inse att nu är det banne mig NOG. Jag börjat läsa din första tråd igen för du har gjort det så bra och känner att vi har många likheter och den värderade riktningen är något jag krampaktigt kommer hålla fast vid som ett mantra tills den blir ett med mig. ❤️