Senaste kommentarerna i forumet

@vår2022 fattar att det verkar snurrigt. Min pappa dricker, och trivs jättebra med det. Han har under det senaste året behandlas för cancer och lät bli att dricka då. Nu får han dricka igen fram till den 8 januari då behandlingen börjar igen. Han vill att vi ska ses allihopa och umgås och dricka och ha kul, och det kan kännas lite som om jag sabbar det om jag väljer alkoholfritt. Det blir nog sista möjliga tillfället att fira något med honom.. Han vet inte att jag har slutat dricka, om nu inte syrran sagt det under julen.

@Solrosfrö_ Hej! Jag är 24 år och hade samma känsla när jag började inse mina problem, då vid ca 19 års ålder, men slutade inte för det då jag inte hade nått min personliga "rock bottom" och hade svårt att själv acceptera faktum. Jag själv är nu på dag 8 igen efter ett återfall efter 11 dagar. Känner mig motiverad men självklart är det läskigt då allt är så nytt för mig. För jag har aldrig bearbetat mina känslor och lärt känna mig själv. Började fastna i andra beroenden redan när jag var 9 år gammal (Då datorspel) och när jag blickar tillbaka har jag sedan den dagen haft någon form av beroende, så inte så konstigt att jag känner mig lite vilsen. Finns här som stöttning för dig!

@LAO Låter likt mitt tidigare drickande. Toleransen ökade och bag in boxen gick varm så senaste åren drack jag minst en flaska per kväll och mer på helgen. Förstår precis vad du menar med kroniskt molande. Du skrev tidigare att du slitit med att inte berätta för din sjuka pappa att du inte dricker, tror du inte att han skulle bli glad över det? Sen låter det riskabelt med att dricka champagne den 4 jan tänker jag. Håller med din syster om att du är cool som inte dricker😎.

@Andrahalvlek Väldigt fint! Får hoppas man själv blir ”gamling” här🤗

@Andrahalvlek Tack för ditt svar! Kanske behöver omformulera lite :) Vi har träffats två gånger bara för att se om vi klickade på något plan överhuvudtaget. Sedan efter de två gångerna började vi prata om vad vi ville lite mer och båda var då inne på att vi vill dejta och vi ska träffas nu på söndag igen. Innan vi träffades bara för att säga nånting så sa jag bara att jag inte dricker någon alkohol längre, men inte varför. Tror det var att jag på nåt sätt ville försöka visa vem den riktiga jag är och att jag inte är alkoholen om du förstår hur jag menar. Vill inte att det ska förstöra det jag har framför mig så att säga.

@Smillans Vad bra att du är uppmärksam på vad som kan ske gällande återfall. Det låter som att det finns något som skaver ganska mycket som påverkar dig, dina känslor och ditt mående. Kanske behöver du få prata med någon och sätta ord på det som pågår inom dig? Det brukar göra det lättare att få syn på vad det är som skaver. Att skriva av sig är också verksamt. Att gå promenad kan också hjälpa till att få fatt på sina känslor. Det är också så himla lätt att blanda ihop sina egna känslor med andras känslor som gör att det blir svårare att sätta fingret på vad som är vad.

Bra att du hänger på forumet nu, att skriva lättar på trycket. Håll hårt i din nykterhet, det kommer att hjälpa dig att komma igenom. Det går upp och ned i livet, men det ordnar sig också. Sköt om dig! Kram❤️

@vår2022 jag har varit en varjedagdrickare. Började tidigt (13)) fest fram till jag fick barn, lugn ett par år men i samband med att fylla 40 ökade det. Jag dricker vin på kvällen för alla anledningar men ”bara” 1-3 glas på vardagen och betydligt mer på helgen. Inte så många kalasfyllor och pinsamheter mer som ett kronisk molande sista fem åren. Jag lovade mig själv att söka hjälp om vardagsdrickandet fortsatte efter sommarlovet, och det gjorde det…

Dax att summera dagen ( går man upp vansinnigt tidigt, så blir det kväll tidigt)
Bra dag. Massor av steg. En 40 minutrare på gymmet.Sällskapat med en av döttrarna, pratat med två andra ungar.
Avlopp rensade, hemmet välskött. Jäkligt bra hälsosamt käk.
Plan för morgondagen med jobb o annat( lever efter listor o det är okej)
Matlådor och mellis väntar i kylen.
Klara fina ögon utan svullna ögonlock.
Huden ser fint utefrisk ut I nyllet.
Lite bekymmer över ena dotterns liv. Men jag kan inte göra mer än att lyssna o vara där när hon tar dig igenom det där som är livet.
Vinsuget är obefintligt. Sen vet jag ju att även obefintligt vinsug är farlig....har man inget sug så kanske det inte är så illa...
Den lätta går jag inte på.
På det stora hela en riktigt bra grådassig decemberdag.
Mår liksom fint.
Hittat en serie på SVT, som jag sett men med vinblurriga ögon så jag missat typ hälften... Den , te och clementiner får förströ mig till sängdags o jobbladdning imorgon.

Må så gott alla!

@LAO Ja, vi ställer ju oss inte frågan varför man ens vill dricka. Det går på autopilot och på alkoholromantiken. När man firar ska det göras med alkohol, temperaturen höjs och alla blir lite dragna och uppåt, hämningar släpper. Men lite fejkat ju egentligen när man tänker efter. Kanske också för att vi ska orka stå ut med varandra😂 Och är man alkoholberoende så måste man ju ha alkohol för att få uppåtkänslor, slappna av eller dämpa känslor, det ser vår alkoholiserade hjärna till och börjar pocka efter alkohol.

Hur har dina alkoholvanor sett ut? Vad är din alkoholproblematik?

@LightOrange Berätta direkt. Innan ni träffas helst. Antingen är hon stöttande, eller så tycker hon att det är tråkigt att inte ha någon att dricka med. Det senare är otänkbart för dig just nu. Då är det bara en tidsfråga innan hon övertalat dig att dricka ”lite”. I AA kretsar pratar om man om att ”ha byxorna på” hela det första nyktra året. För att det krävs så mycket för att bli nykter, och man behöver lägga all tid och energi på sitt tillfrisknande. Jag tror de har rätt.

Relations- och sexmissbruk är inte heller ovanligt bland alkisar. Man går från den ena till den andre, gräset är alltid grönare på andra sidan och man blir liksom hög på känslorna av förälskelse och kåthet. Man kan inte få nog av sin ”drog”.

Själv raderade jag alla dejtingappar samma dag som jag blev nykter. Då hade jag i flera år tillbringat osunt många timmar varje dag på dessa appar. Träffat många män, skrivit med väldigt många. Nästan alltid på fyllan. Det kändes så destruktivt och smutsigt, jag ville ifrån det helt.

Nu är jag snart fem år nykter och har inte träffat någon ny man. Jag har jobbat på att trivas i mitt eget sällskap. Och sen skaffade jag hund, så nu känner jag mig aldrig ensam. Jag brukar skoja om att om jag ska träffa en ny man så ska jag snubbla på honom i skogen 🤣

Kram 🐘

@Höst2024 Visst är det fint?! Den nyktra kunskapen och vetskapen sprids vidare som ringar på vattnet. Jag fick hjälp av forumets gamlingar och sen blev jag själv gamling som hjälper andra, som i sin tur hjälper andra osv.

Kram 🐘

…brukar ge ett mer normalt (läs: sundare) alkoholintag. Så även nu. Kikar i det jag lagt in i kalendern. Och det ser överlag bra och lugnt ut under ett par veckor nu: ett dryckestillfälle över 14 dagar. Det är ett trendbrott mot hur det har sett ut under hösten. Sedan ska det förstås tas på allvar att det dryckestillfället innebar lite för mycket intag. Men, även det har sin ljusning. För det var i goda vänners lag, vilket är ytterligare ett trendbrott. En överväldigande majoritet av tillfällen med alkohol det senaste året så har jag varit mestadels själv.

Nåja, all statistik är värdelös utan något att referera till eller jämföra med. Min referens är just att sänka nivån ned till ett måttligt drickande. Och utifrån det så ser det försiktigt positivt ut. Det tar jag med mig just nu.

Och som extra grädde på moset? I år blir det lugn nyårsvaka hemmavid till skillnad från den alkoholflödande situationen förra året (då jag iofs, paradoxalt? nog, drack måttligt). Det kommer lägga på ytterligare dagar utan alkohol, vilket bara är positivt.

Men jag är ständigt vaksam i tanken, jag vet ju att min största trigger för tillfället är mitt mående. Men nu är jag iaf beredd på det.

God fortsättning, allihopa!

@coockie Så bra jobbat! Hur gjorde du för att våga/orka ta steget?

Tack för alla svar! Det är oförändrat här. Kan inte fortsätta, rädd för att sluta. Nu har jag börjat få ont i magen när jag dricker alkohol, gastrit? Vågar inte kontakta beroendevården. Har varit i kontakt med dem för ett tag sen och nu har jag ”alkoholberoende” stämplat över hela min journal. Tänker att det kommer ställa till det om jag nån gång vill få ut något på min sjukförsäkring. Vet inte om det är sant men det stör mig något enormt. Inte klarade jag att sluta el minska heller trots samtal och 3 olika mediciner. Jag tror enda sättet är att på något sätt trappa ner innan jag slutar, så rädd för svår abstinens/DT. För att göra saker värre har jag upptäckt att om jag tar en dos av mitt barns adhd-medicin dagen efter så fungerar jag trots baksmälla. Jag är inne på en mycket farlig och destruktiv väg, jag vet det. Men hur jag ska åstadkomma en varaktig förändring, det vet jag inte. När beroendemottagningen inte funkade så tappade jag hoppet. Då var min konsumtion mkt mindre än nu så det fanns inga krav på upprepad provtagning. Jag kunde helt enkelt dra en rövare om att allt var bra och sen avsluta kontakten. Eg tror jag att jag behöver utredas för adhd men då jag är ”högpresterande” så tycker de läkare jag pratat med att det är uteslutet. Men ingen av dem vet hur jävla trasigt och kaosigt mitt liv är under ytan. Det känns så hopplöst, och så förtvivlat ensamt. Inte ens min man, som nog anar att det börjar bli illa, vågar säga något eller ställa krav. Det är nog det jag skulle behöva. Krav, kontroller, konsekvenser. Men jag vågar inte lägga korten på bordet.

Dag 26 utan alkohol och allt rullat på som önskat.
Julen har inte varit något stort problem, kan inte minnas sist jag inte vaknade seg på julafton efter uppesittarkväll m bubbel mm.
Däremot så fick jag lite panikångest känning idag på affären som kändes jobbig…hade hoppats på att detta skulle sluta uppstå med A fria dagar. Det var länge sen jag tog medicin inför men kanske ska förbereda mig bättre?

Så jag var nykter i 11 dagar, hade ett återfall och är nu på dag 8, snart dag 9. Jag tänkte ju att jag skulle vara för mig själv och jobba, umgås med vänner… men så dyker det upp en som får intresse för mig och jag likaså. Vi har pratat om att dejta och allt känns bra. Jag känner mig starkare än nånsin mot alkohol men vet att faran är långt från över, men jag tror verkligen på mig själv. Problemet med denna situation är att hon inte vet om min problematik och allt är väldigt färskt mellan oss. Gått i två olika tankar, men båda innefattar att jag berättar för henne. Hur hade ni gått till väga? Sagt precis som det är? Sagt att du inte tycker om sammanhang med alkohol? Eller väntat tills du hållit dig nykter lite längre? Behöver lite råd för vill inte ljuga rakt i ansiktet.

@Carisie Hej och tack.
Det är det som är så frustrerande nu, jag har inte minsta tanke på att det överhuvudtaget skulle vara aktuellt att dricka minsta droppe igen.
Varför kunde inte denna känslan infinna sig förrän nu 😓
Jag är färdig!
Ska på AA idag igen.
Jag är beredd att göra det som krävs för att aldrig mer utsätts mig själv eller någon i min närhet för detta igen genom att ta den hjälp och stöd som finns.

Jag kan bara hoppas att det löser sig med familjen/frun, mitt mål är detsamma oavsett.
Detsamma till dig 😊

@Andrahalvlek Jag är jätteglad att alla ni som varit med här länge fortsätter att dela med er. Man är ju lite borttappad i en ny värld som nynykter 😅

@vår2022 du och @carisie är så kloka och jag är såååååå glad att ni gått före mig.
Jag har också funderat på frågeställningen ”-varför vill jag ens dricka” och känner mig en aning lurad. Jag vill ju inte att mina barn dricker, jag gillar inte när mina föräldrar dricker, jag går hem om nån blir full på festen, jag gillar inte att se min kille full, men jag ska tydligen dricka och det ska vara så himla kul och trevligt och socialt och avkopplande och gott och kul och …. Märkligt. Måste tänka lite till.
Den 4 jan ska jag och min syster ”fira livet” med våra familjer och vår sjuka pappa. Jag har slitit med att berätta för honom att jag inte dricker men om jag förstått det rätt så har hon berättat det nu och dom tycker att jag ska avstå champagne även då för ”du är ju så cool som inte dricker”. Älskade syster❤️
Tack för att ni finns💕

@grynet ditt värde som människa baseras inte på en kväll. Det är inte märkligt alls att det kom ut på det här sättet.
Är, sov, kramas med din sambo, ta en promenad och låt bli alkoholen. Allt löser sig❤️

@zalkin inte baby, bastu ska det stå och eling

@eling fint Elina, då är vi två som firar nyåret nyktra 2024👊. Har en flaska alkoholfri bubbel. Så glad att vakna i morse. Gick och tränade och nu släkten dag 3, ikväll blir det baby och vinterbad, det är samma känsla som,att dricka 3 stora stark efteråt😏

@vår2022 tusen tack det var riktigt gott!!! Hoppas du har fina mellandagar 🌟🎄❤️

@B.Å Jag säger som @Andrahalvlek. Jag upplever att det finns många som har tänkt över sitt drickande och konstaterat att de dricker mycket men det finns ju alltid den där som dricker mer. Eller jag blir iaf inte fullast på festen etc. sen har vi drickakompisarna som var så nöjda med att kunna fyllna till i sällskap som en själv och de tycker givetvis inte att du har några problem för det har ju inte de.

Fuck it! Alla har sitt eget liv att ta hand om och om JAG tycker att det är för mycket så tar jag hand om MITT liv. Ingen annan kommer att göra det.

Du är grym - god fortsättning på den vita julen.
🩵

@B.Å Visst är det märkligt att folk orkar bry sig? Men faktum är att de som verkligen bryr sig om mig bara lyckönskade mig när jag outade min nykterhet. Min svärmor sa första gången ”äsch, trams” men det var mest för att hon hade dåligt samvete för sitt eget drickande. Jag visste det, och valde att inte bli provocerad av hennes kommentar. Nästa gång vi sågs sa hon ”bravo” med hela sitt hjärta. Hon tillhör mina främsta supportrar ❤️

God fortsättning önskar jag dig!

Kram 🐘