Senaste kommentarerna i forumet

@Majaella så bra att du berättar vad du känner för din man. Och jag känner så igen det där med att ”förlora” något man haft tillsammans när man slutar dricka. Känner precis likadant. Men jag har bestämt mig för att göra detta för min skull, även om det innebär en sorg. Att fortsätta skulle bara få oss att må sämre. En del av mig är rädd för att nykterheten ska medföra att vi går skilda vägar, men då kanske det inte var meningen att vi skulle fortsätta ändå? Styrkekram till dig! Vi tar en dag, en helg i taget. Glad påsk 💛

@vår2022 Tror det ör precis som du skriver. Känner igen mönstret. Nu vill jag verkligen att han också blir delaktig, att säga när adjävulen kommer fram och vilka känslor det lockar fram. Har inte mått bra i och med att jag farit med osanning. Har också blånekat vid vissa tillfällen. Det får bli ett slut med det from nu! Vill verkligen inte leva i ett äktenskap där det finns outtalade saker, lögner. Inget sug idag. Nytt för detta återfall är att jag erkänt för min man. Erkände detta tidigt igår morse och vi har pratat en del.Tilliten till mig har fått sig en törn men bandet kan ju inte backas så vi måste tänka framåt. På ett sätt känner jag mig lite lättare, bördan över att tagit in en elefant i rummet har blivit lättare.❤️🥰

@Uppgiven74
Här är tips på avsnitt på "2 fyllon och 1 sanning".

"TUFF KÄRLEK IGEN O IGEN O IGEN"
"SLÄPP IN LJUSET OCH BE OM HJÄLP"
"KÄRLEK OCH MEDBEROENDE"

@Ny dag Sedan jag berättade allt om mitt smygande för min man så stängde jag verkligen igen dörren för gott. De gånger jag fått sug så har jag berättat om detta för honom och bara genom att säga det högt till honom har hjälpt. Då har inte alkoholdjävulen kunnat kidnappa mig ifred. Min man har berättat att han flera gånger förstod att jag druckit i smyg, då när jag höll på med det, men han sade inget. Han ville liksom inte ”sätta dit mig”. De gånger han frågade om jag druckit blånekade jag. Funderar på om det är så att din man kanske också vet vad som pågår ibland, men inte vill säga något? Det är svårt att säga något för man vill liksom inte göra någon ledsen och inte utsätta någon för skam. Hos oss blev det så. Vi har en väldigt öppen relation överlag och pratar mycket om hur vi mår och sedan jag berättade om smygandet och slutade dricka har den blivit ännu öppnare. I början av min nykterhet pratade vi om hur det går och känns varje dag, oftast jag som tog upp det. I samband med det har vi också pratat mycket om var relation, om det som skaver och hur vi båda vill ha det. Något som jag inte riktigt gjorde fullt ut tidigare, bar mycket inom mig, ville vara tillags. Mina egna behov blev mycket tydligare för mig som nykter och jag började kunna prata om dem. Vi pratar mycket om hur våra uppväxter påverkat oss och vi har hittat ”hem” hos varandra. Vi känner oss båda mycket tryggare med varandra nu och vi pratar nästan dagligen eller vid behov om hur vi har det tillsammans. Det känns lätt nu, när inget behöver döljas och vi ser direkt på varandra om det är något som trycker eller skaver. Vi har båda lärt oss mycket och var delaktiga i hur vårt liv såg ut, även om det var jag som smög och dolde.

Det var det jag tänkte med ang parterapi, även om det är du som måste vara ärlig och bjuda in din man, så är ni två om att utforma ert liv och ta ansvar för det tillsammans. Att göra en resa tillsammans, är lite som en nystart när det finns ett alkoholproblem som stör i tilliten i relationen och att det bakom drickandet finns underliggande problem som löser ut det. Att bjuda in till en mer omfattande djuplodande resa om ert liv tillsammans och upptäcka relationen ur ett annat perspektiv. Era sårbarheter och behov. Det kan finnas mycket att upptäcka om varandra som man inte riktigt vet om. Det var det för oss❤️

Långfredag och snart kommer hela familjen. Är i vår stuga och jag känner mig ledsen för så många känslor dyker upp nu när jag inte dövar längre .
Jag känner mig samtidigt glad för att jag faktiskt känner mina känslor och inte dövar , så det är lite blandat.
Jag är i alla fall övertygad om att jag inte skall dricka någon alkohol i påsk, i alla fall . En helg i taget . Nästa vecka har det gått fyra veckor sen jag beslutade mig.
Just nu är det lite tungt, men jag är övertygad om att det blir bättre .
Har idag berättat för min man vad det är för känslor som dyker upp. En sorg att vi förlorar nåt som vi tidigare hade . Jag har berättat att jag har stått ut med det genom att döva med alkohol. Jag har också sagt att jag kräver inte något ( man kan ju heller inte tvinga fram respekt och kärlek) men att jag behöver respekt och kärlek för att må bra i ett förhållande .
Jag ville bara förmedla hur jag ser på det .

Än så länge har jag enbart fått respons genom tystnad . Det är så det brukar bli. Straff genom tystnad . Vi får se hur påsken blir .
Ha en fin påsk 🐣

@Uppgiven74
Hej. Jag har så svårt att säga hur andra ska göra i specifika situationer, om säga något eller inte. Kanske du kan "göra" om känns OK? Till exempel att "krypa upp i famnen" om det känns bra ... Att visa att hans val uppskattas. En tanke bara. Om det nämns något typ att, jag tar en cola att DÅ inflika att "jag uppskattar att du tar den där colan i stället". Egentligen får man ju det bästa svaret av någon från beroendesidorna, för vi som anhöriga kan ju inte förstå på djupet vad det handlar om.

Poddar hörde jag på, och ännu gör, "2 fyllon och 1 sanning" har jag lyssnat mycket på. De har avsnitt om medberoende och relationer, om man söker på poddens namn och "relation" , "medberoende" så kan du kanske hitta något som du uppskattar att lyssna på och som hjälper dig vidare.

Kram!

Ångesten river i hela kroppen, rädsla för att ta ett återfall igen. Inte idag för jag har inget sug alls. Just nu känner jag mig bara så ynklig och rädd för att inte detta var sista gången. Vill aldrig mer dricka alkohol, önskar kraft och styrka att stå emot en gång för alla. Att må så här är fruktansvärt jobbigt. Nu börjar mitt liv utan alkohol igen. Kommer aldrig att ge upp denna kampen för jag ska bli hon som slipper dricka. Vill verkligen inte må så här längre. Efter att jag inte druckit på en vecka brukar jag bli återställd igen, men just nu nu griper och river ångesten runt och jag har svårt att företa mig något annat. Varför gör jag så här mot mig själv? Jag vill ju verkligen inte dricka alkohol. Det blir ens inte bra under själva återfallet varför ska det då vara så jäkla svårt att faktiskt säga nej. Jag vet ju att det är beroendet 👺 som då tagit över. Pust, this too shall pass. Kunde haft det mysigt med familjen nu men idag får jag hålla mig för mig själv för mina tårar bränner i ögonen/gråter bara. Jag skriver detta för det ska bli lättare att verkligen komma ihåg detta.

@Vjlo Glad påskkram🐣❤️

Känner att jag tappat fotfästet, separerad sedan knappt tre veckor tillbaks från tidigare partnern.
Han har nu lika länge hållit sig nykter och mår bra/bättre.
Han visar ingen insikt i vad han ställt till med i mitt och andras liv, men det kanske kommer.
Känner mig fruktansvärt vilseledd och använd då jag backade upp runt hans alkoholism.
Vet att det är en del av brist i sjukdomsinsikt, vad ska jag göra av alla framtidsplaner allt jag förlorat...ja kanske vunnit också.
Han mår bättre jag mår skit....

Förra påsken var.. ja, mitt gamla liv. Ett sorgeår måste upplevas, ett år utan han. Vet inget om framtiden, vet bara att han inte ingår i den. Han kommer att supa ihjäl sej utan vetskap hur illa han gjort mej. Har aldrig haft psykisk ohälsa och ångest förut innan jag träffade denna man. Så ni som funderar på att flytta ihop med en missbrukare. Som fortfarande tror att ni kan älska någon frisk. Som tror att kärleken är störst och den starkaste kraften. Tyvärr är det som att leva i en krigszon, inga regler gäller. Önskar ingen att slösa bort sin fina kärlek på någon som älskar en substans mer än sin partner. Gå inte sönder. Var rädd om dej själv.

Det är märkligt när man är så trött så att man inte orkar att göra ett smack och ändå samtidigt är helt uppvarvad inifrån så att man går på högvarv på nåt sätt så att man inte kan slappna av utan nästan vill ta till motionscykeln fast man som oftast avskyr att anstränga sig så att man nästan får hjärtslag.

Har lugnande piller, men blir mest ännu mer trött av sånt skräp och får även ofta en märklig slags kemiskt skapad seg ångest av sånt efter några timmar. Har därför inte ätit såna piller under veckan på ren viljestyrka och kommer inte göra detta idag heller. Drack min varma mjölkchoklad och tog mina mackor och allt var fint en stund, sen blev det lika jobbigt som innan frukost liksom.

Försökt att minska ned på portionssnus och tagit bara nån enstaka av sånt idag också. Men nu fick det fasiken vara nog och lade in en sådan portionspåse ändå och kör nu en riktigt snabb låt på repetition i hörlurarna med Rock N Roll. Men har inget direkt alkoholsug efter folköl.

Känner nu efter nästan en timme med väl en smått dopaminhöjande rockterapi att det jäkligaste av inre störning börjat att klinga av en del. Det är allt tur att bolaget är stängt för annars hade man väl kanske skitit i att vara duktig och lagt det här med att vara alkoholfri bakom sig och dansat efter alkoholdjävulens pipa igen som det blivit så många gånger förr efter att det varit inre kaos.

Nog verkar den logiska delen av hjärnan funka skapligt, men ibland så är det en kamp att sitta lugn och fin i båten och rida ut stormen så att säga. Kul att ni tittade in här @Andrahalvlek och @Majblomman. Kämpa på mina vänner.

Ha det gott!

@Majblomman Ja, häll ut omgående. Bort med skiten bara. 🥰

@Ny dag förstod det😉 Nej jag vill inte ha det där vinet, beroendehjärnan och vanan (ovanan vill) Ska nu hälla ut det sista vinet som finns kvar i flaskan jag inte drack upp förra helgen. Ser att den står i kylen och kallar på mig🤷‍♀️ bort med den.
Krokar gärna arm, vi grejar det tillsammans eller hur🥰

@Sattva Gillar dina inlägg..det fanns en tid när jag fortfarande drack som vi kom på kant med varandra. Jag tror att det handlade om att du var väldigt tydlig och rak i din kommunikation men eftersom jag inte var nykter var jag inte redo för det inte riktigt mottaglig men nu är jag det. Du känns så trygg i dig själv och det är skönt.

Jo, men du har kunnat läsa mellan raderna att något personligt är det. Och, ur mitt perspektiv så handlar det om att chefen har tidigare inte mött på motstånd ifrån mig, hon kan inte hantera det utan blir otrevlig. Vad handlar motståndet om kan man undra?? Jag har alltid var ganska diplomatisk när det gäller min chef. Det finns många på min arbetsplats som inte är så värst förtjusta i henne men jag har försökt att inte bli påverkad av detta. Vår arbetsplats är helt fantastisk enlig min chef och alla vi medarbetare är SÅ duktiga! Jag är en SÅDAN duktig kurator...i mail, på sms och i tal så är det "Fina....." och kram och blommor. Jag spyr åt det. Jag blir Varafrisk 10 år! Grejen är att jag har varit för öppen mot henne berättat för mycket om mitt privatliv vilket jag tycker att hon använder sig av ibland...det är nackdelen med att vara öppen.
I höstas hade jag flera korta sjukskrivningar. Det borde varit ett varningstecken för henne eftersom jag är alkoholberoende, jag kunde ju likaväl varit hemma och druckit. Men hon är SÅ stolt över att jag är nykter! En dag så ringde hon mig när jag var sjuk. Hon frågade hur jag mådde och när jag kom tillbaka. Jag sa att jag visste inte. Hon hänvisade då till vår teamordförande att det var hon som hade frågat när jag kom tillbaka. Så nästa dag gick jag till arbetet. Då hälsade hon mig välkommen med den där käcka rösten som är i falsett. Jag svarade då att jag kände mig pressad att komma. Hon sa att hon hade hälsat till mina kollegor från mig. Jag svarade att jag tror inte att jag bad dig göra det. Hon vill alltid överdriva och jag var så arg! På mitt medarbetarsamtal tog hon upp att hon hade sett att jag kunde minsann bli arg också. Vi är ju två kuratorer på min arbetsplats. Vi är totalt olika. Jag kan köpa det men det skulle ju vara trevligt om vi hade lite samarbete. När jag lyfter det med min chef så hör hon inte vad jag säger utan går i försvar. Min kuratorskollega har jobbat drygt 20 år på jobbet jag 6,5 år. Min kuratorskollega vet mycket mer än vad jag vet så därför tyckte jag att vi kunde ha möte tillsammans med chefen, prata om våra yrkesfrågor. Så jag har ifrågasatt saker mer och då går hon i försvar. Helt plötsligt ska jag inte bara fråga min chef om hur många patienter jag ska arbeta med utan nu har tydligen en medicinsk sekreterare blivit minichef över mig. Jag tänker att en del i det hela är att chefen har känt sig pressad av andra, hon har en hög arbetsbelastning men det får hon ta med sin chef. Jag stannar här för det blir för mycket och kanske inte så himla intressant det är bara det att jag är så väldigt arg på henne och hon förintar mig på min arbetsplats...jag får inget göra utan tillåtelse...och ingen ser mig...inte heller mitt team.

Men nu är det långfredag och min man och jag ska åka och äta påskbuffé på en mysig plats.

Kramar!!

@Varafrisk Hej, jag har tagit tag i behandling. Och vill detta själv också men jag har inte riktigt brukat till 100% allvar om jag rannsakar mig själv. Lämnat en liten bakdörr öppen. Förhoppningsvis har jag bommat igen den dörren nu. Nu har jag inplanerade veckovisa möten med en terapeut/läkare. Däremot tycker jag att böckers är ett komplement samt att det gett mig ökad förståelse för att min hjärna är kidnappad samt att det bara är jag som kan göra skillnad. Kommer aldrig våga berätta för en vidare krets om beroendet! Att sluta dricka är det så många som gör i dessa tider så där blir inte problemet. ❤️🥰🐣

@Majblomman Menade såklart bra att du INTE köpt vin!

@Majblomman Bra att du har köpt vin! Du vill ju egentligen inte dricka vinet, det är beroendet som spökar. Fasiken varför är det så svårt 😥. Jag är trygg med att inte jag inte kommer dricka denna påsken, ska vi kroka arm🥰?

@Flarran Tittar in och vill säga att du imponerar på mig. Både hur du grejar nykterheten och ditt sätt att skriva. Ger mig hopp.

Önskar dig en fin påsk🤗

@Ny dag Jag hoppas och tror att du känner att jag vill dig väl. Precis som jag skrev så har vi många likheter men även många olikheter. Jag tänker att vi som har blivit nyktra är ju förespråkare för det sättet vi blev nyktra på, vi tror på det. Jag tänker att du rekommendationer att läsa böcker. Känner du att det är hjälpsamt? Jag vill fråga dig om behandling igen för jag vet inte hur du tänker kring det? Vill gärna höra dina tankar. När någon föreslog behandling för mig här på forumet eller min kurator kom med förslaget så var mitt svar nej, nej och åter nej. Jag kunde för mitt liv inte tänka mig att åka iväg på ett behandlingshem. Och, oavsett om jag åkte iväg eller om det var på hemmaplan så var jag ju tvungen att berätta på jobbet för hur skulle jag kunna vara borta så länge utan att någon visste. Den dagen som jag berättade för min chef det var en befrielse. Jag berättade för alla på min arbetsplats var så trött på denna hemlighet ville vara sann mot mig själv. En annan person i behandlingen där visste endast chefen men ingen annan på hens arbetsplats. Fast chefen var involverad i hens behandling det har inte min chef varit på det viset eftersom jag har velat gå själv. Nyfiken på vad du tänker om behandling.

Kramar!!

@Insikt_24 Välkommen hit! Jag har varit medlem på forumet lång tid. Har haft flera nyktra perioder som tyvärr alltid slutat med återfall. Men jag ska klara av och bli nykter. Och behöver precis som du stöttning. Bra med sex dagar, en dag i taget! Kram

Långfredag och inte köpt hem varken vin eller bubbel men ni ska veta att den lilla alkoholdjävulen försökt förhandla med mitt förnuftiga jag( som jag är tacksam över finns kvar) Ska du inte åka och köpa lite vin att ha på påskafton, lite kan du ju unna dig. Fan heller att jag ska, ursäkta att jag svär.
Ska köpa hem annan god alkoholfri dryck, så får det bli!
Inte druckit alkohol på 13 dagar bortsett från 1,5 glas i lördags. Som inte ens var gott.
Känner att suget kommer och går men är just nu mer hanterbart.
Mår även lite bättre inombords, det sporrar till fortsättning.
Har lite andra funderingar om långvarigt alkoholberoende och psykiskt mående/utmattning/stressymptom som jag tänker skriva ner senare

Önskar er alla en fin påsk🤗

@Andrahalvlek 🙏 Att gå in här och skriva är otroligt hjälpsamt, i alla lägen. Ja när det inte går bra brukar der innebära tystnad. Skillnaden nu är återfall har blivit kortare, dvs ett par dagar och sen kravlar jag upp igen. Så såg det inte ut för några år sedan. Då kunde återfallet liksom pågå i veckor utan att jag kunde förmå mig att sluta med misshandligen av mig själv. Sober Leon ska jag kolla upp. Wirbing känner jag till. Någonstans handlar det om att aldrig ta första glaset. Måste verkligen jobba med detta en gång för alla. Jag har ju bestämt mig, ingen mer alkohol för jag mår så mycket bättre utan. Härligt att du firar din femte nyktra påsk🐣🥳🐣🥳🐣! Och tack för att du stöttar❤️

Sporrande ska det vara. 😁

@peace fantastisk läsning och väldigt spärrade för mig som tar mina första darriga steg mot ett liv utan alkohol. Det som skakade om mig var det där du skrev om skammen, jag hoppas verkligen att jag kan arbeta bort de känslorna och förlåta mig själv då småningom. Men jag förstår också värdet av att ständigt påminna sig själv om alkoholens starka kraft, för att låta bli att falla. Glad Påsk till alla. 🐣

@Vinägermamman Vad bra att det känns bättre och du får en riktigt bra och nykter påskhelg! Vi har båda varit med här på forumet länge och är det inte dags för oss att komma ur alkoholträsket en gång för alla. Ska vi göra gemensamt försök här. Jag behöver verkligen all stöttning jag kan få! Kram❤️