Senaste kommentarerna i forumet

@asdasd2 hejsan! Måttlighet kan vara sjukt svårt, vi är många som kämpar.. Håller tummarna för att du hittar motivation till förändring och att det blir annorlunda den här gången!

Medan pågår min egen struggle. Sätter noll-mål men slarvar. I Alperna hade dom inte alkoholfri öl på afterskin, så jag tog en alkoholöl (per afterskitillfälle). Men köpte Cola också, så inte öl alla gånger.

Två personer i sällskapet, som inte kände mig, påpekade flera gånger ”Gud vad tråkig du är som dricker cola”. Jag å andra sidan noterade hur den enes alternativ alltid var att dricka mer alkohol eller gå hem. Fanns inget annat. Han hade förmodligen egna problem. Båda blev personlighetsförändrade när de drack, mer stökiga, hetsiga.

Men nu börjar det riktigt svåra… jag börjar känna mig bekväm och safe. Tror att jag klarar det här. Om jag nu ska ha alkohol i mitt liv, kommer jag klara det? Stundande flytt, kylskåpsrensning med flera flaskor champagne. Att ta ett glas till god mat med vänner osv vill jag kunna göra. Men utan att det leder till att min hjärna totalt glömmer bort alla risker och jag spårar ur igen.

Det jag är mest nöjd med just nu är alla tillfällen jag väljer bort alkohol, där jag tidigare skulle druckit, helt i onödan. Det är väldigt många när man börjar notera dem. I soffan på kvällen på semestern eller en fredagkväll, AWs, restaurangbesök.

@admin hej, har gjort självhjälpsprogrammet i den gamla versionen men kan inte hitta det jag skrivit i denna versionen. Hur kommer jag åt detta?

@Åsa M
Som i förra inlägget. Hur ska jag kunna motstå. Utan att känna skam själv.
Inte tagit till samtalsstöd än. Men borde för att kanske ta mig över det värsta steget.

@bella70
Pappren är inskickade så inväntar besked.
Har inte samtalsstöd. Trodde det skulle vara lätt att hålla avstånd.
Känner mig elak att ta avstånd när han gång på gång säger att han gör resan för min skull.

@vår2022 Vi skriver om varandra! Ja, ärlighet och ta hjälp är viktigt. Jag måste också vara sann mot mig själv. Jag vet ju när går på Systemet att jag ska ta återfall. Beroendehjärnan är stark och jag vet inte hur jag ska tackla den, jag vill ju vara nykter men det är precis som jag ska förstöra för mig själv hela tiden. 30-50 nyktra dagar är ju faktiskt lång tid men inte tillräckligt för att verkligen få känslan att slippa dricka.

Tack för dina tankar! Får jag fråga dig hur länge du har varit helt nykter och hur din konsumtion såg ut innan din nykterhet? Ha en glad påsk 🐣

@Flarran Det är så skönt när vd:n i frontalloben har kontroll på undersåtarna i reptilhjärnan 🤩

Gladpåskkram 🐘

@vår2022 Min make vet om mitt beroende men har tror att det gått bättre och återfallen har jag lyckats dölja. Igår hade jag läkarbesök och vi pratade mycket om lögnen i mitt liv och därefter tog jag tjuren vid hornen och berättade/erkände att jag inte berättat allt. Maken har ju sett att jag mått fruktansvärt dåligt efter återfallen men eftersom jag då varit nykter igen har jag skyllt på ångest och migrän. Fy tusan vad oärlig jag varit mot den jag älskar mest! Kommer vara nykter i påsk utan problem, men jag kommer lida av ångesten.

@Ny dag Vi finns här för dig och vi hjälps åt❤️ Du är ändå så nära och din styrka att inte ge upp kommer att hjälpa dig över tröskeln. Som jag berättade så tog det mig många år att berätta hela sanningen, men sen en dag så gjorde jag det. Maken var lite orolig för om jag skulle klara av att inte dricka, men jag ville över allt annat visa honom att jag menade allvar. Jag hade ju berättat min djupaste hemlighet för honom och jag ville inte svika mitt löfte till honom och framförallt inte till mig själv. Nu hade jag även gjort det svårare för mig själv att gå tillbaka utan att det skulle ge mig ännu större och djupare ångest. Och det gav mig motivation och styrka till att inte dricka då jag nu var sann.

Säkert kommer alkoholdjävulen att pröva dig, men håll fast hårt vid din man, håll hårt vid ditt ord om att inte ljuga mer och äventyra er tillit till varandra. Ta emot hjälp så fort du behöver, han finns där för dig❤️

@Andrahalvlek wrote:"För många fler ska det bli, eller hur?"

Ja verkligen, ett år är ju bara början på resten av livet!

Det har varit väldigt omtumlande på en del områden omkring mig, eftersom en av mina föräldrar dog under året, men jag är glad jag kunde möta alla aspekter av det som nykter, minns inte ens om jag hade en tanke att fly in i alkoholen, tror inte det. Men vet jag har kunnat vara närvarande på ett helt annat sätt i så mycket mot tidigare.

Att få ha kontinuitet i känslolivet utan varken de där konstgjorda vandringarna på saltstänkta stränder, eller gyttjebrottning dagen efter... gör ju väldigt stor skillnad.

Tack Andra för uppmuntran under tiden!

Gladpåskkram kära forumvän 🐣

@Ljusmorgon Istället för att skaffa helt nya vänner kan man återuppta gamla bekantskaper. Jag har de senaste två åren träffat tre vänner från barndom/ungdom. Det är lätt att få kontakt på facebook, men det krävs lite planering för att träffas eftersom jag flyttade 30 mil i 20-årsåldern. När vi väl träffades var det som om de 30+ åren som gått var puts väck. Vi fortsatte bara tjöta där vi slutade. Nu är vår plan att träffas åtminstone en gång per år. Varannan gång åker jag till dem och varannan gång kommer de till mig. Den 1/6 kommer två av dem till mig 😍

Gladpåskkram 🐘

@Vida Gladpåskkram 🐣

@vår2022 Tack fina du för inlägget. Just ärligheten och gömställen känner jag igen. Känns skönt att prata med maken, elefanten borta och jag önskar aldrig mer undanhålla sanningen för honom. Jag vill kunna gå till honom när suget och tankar kommer. Det är mitt ansvar att bli frisk men att ha lite stöttning på hemmaplan underlättar och jag har inte mått bra när jag undanhållit sanningen. Din text ger mig mycket och jag hoppas verkligen att detta är mitt sätt at backa från stupet en gång för alla. Jag har sagt till maken att aldrig mer ljuga inför honom, han är mitt allt och bästa vän. Tack för att du fortsätter peppa mig när allt känns lite tröstlöst och ångesten är total ❤️

@Varafrisk Tack för din återkoppling! Jag är inskriven och har läkare som har inriktning alkohol. Måste nog även vända mig till psykolog/terapeut eftersom mitt dåliga mående spiller över. Jag har bestämt mig för att inte dricka men dricker. 🙈 exakt så är det. Fasiken vad dåligt jag mår nu, ångesten vidrig. Den enda som vet mitt beroende är maken, vänner vet om jag slutat dricka alkohol men inte varför.,Tänker ofta på dig och din resa här och jag är verkligen imponerad av dig och hur du tacklat dina utmaningar det senaste året. Jag är beroende av alkohol på något mystiskt sätt, förstår inte att jag klarar perioder för att sedan falla. Mår ju så mkt bättre när jag inte dricker. Måtte det vara sista gången. Fruktansvärt arg på mig själv. Håller på att sabotera mitt liv om jag inte stoppar omedelbart. Sjukdomen är progressiv så jag behöver välja och jag väljer nykterheten. Rörigt inlägg men det får så vara.

@Ny dag Jag har inte riktigt uppfattat om din make har vetat om när du har dippat i återfall, men du skriver att oärlighet och undanhållande hör till, så antar att han inte vetat. Bra att du nu pratat med maken och är ärlig. Att du spräcker elefanten i rummet. Att du tar stöd och hjälp av honom och är ärlig stänger också dörren som varit på glänt till möjligheten att dricka. Det är klart att han inte kan bli din övervakare men det är svårt att klara av denna utmaning helt själv. Alkoholdjävulen vill ju att det ska vara er lilla hemlighet så du kan dricka i smyg och stänga in dig på rummet. Släpp in maken så att alkoholdjävulen trängs ut. Välj honom istället.

Jag hade denna hemlighet tillsammans med alkoholdjävulen i massor av år. Jag hade mina perfekta gömställen lite här och där, och dit drog jag mig undan i smyg. Så många gånger som jag sagt att jag ska dra ned, pratat med maken och bestämt mig. Men, jag berättade inte om mina gömställen eller om mitt smygande, för ville ha dörren dit öppen, i fall att…tills jag till slut berättade ALLT, om mitt gömmande och smygande. Jag tog risken och avslöjade mig helt. Det var en sådan lättnad att få vara ärlig och jag orkade inte ha denna hemlighet längre. Det var först då min man insåg allvaret i mitt drickande och hur fast jag var i det. Han som tidigare sagt att om jag bara dra ned så blir det bra. Ju mer vi bestämde det, desto mer gömmor fixade jag. Uppfattade mig inte riktigt som att jag inte var ärlig, jag var bara smart och kunde dricka om det skulle kännas tufft för mig. Men längts inom mig kändes det inte bra, men det handlade om min överlevnad och då blev det ändå ok att jag gjorde så. Men jag var inte ärlig och sann. Så när jag tills slut berättade hela sanningen, så spräckte jag elefanten i rummet och det hjälpte mig till att också vara sann och ärlig mot mig själv. Jag ville inte ha denna hemlighet och osanning i mitt liv längre.

Detta var också ett genombrott hos psykologen som jag gick hos, när jag berättade om denna hemlighet. Hon kunde inte få ”tag” på mig och visste inte riktigt vad det berodde på. Efter att jag började bli sann även där, kunde vi starta processen ordentligt för nu var jag ärlig till 100%.

Så var det för mig, kanske kan det ge dig något. Du är en sann kämpe som aldrig ger upp, så stark och så modig!💪. All styrka till dig och han en fin påsk!🐣❤️❤️❤️

Hade tänkt att göra lite musik för skojs skull, men fick för mig att av gammal vana som det nu har blivit att gå in här på forumet och läsa senaste nytt från olika skribenter. Jag läste då nåt inlägg om nån som råkat göra en sväng in i ett kort återfall i drickande igen. Förstår att jag har rätt mycket att göra än för att inte bara köra ned i diket och hamna i gamla mönster av drickande av alkohol igen.

Det är nog tur att jag är så långsam och orkeslös att jag inte har ork att knappt gå utanför dörren som det är just nu. För annars så blev det nog snart att jag bara gick iväg till lokala matbutiken och kanske inhandlade några paket med öl av typ 50 cl 3,5:or. Sedan blev det väl färd iväg direkt in till bolaget när de öppnade dan därpå och sedan skulle man väl vara igång som sist på samma sätt som det blev för en massa år sen när man senast hade lyckats att vara helt nykter ett bra tag.

Generell ångest när man inte vet vad den inre oron beror på det är allt en svår grej att hantera. Men när man förstår att den inre oron kommer av att det undermedvetna kanske detekterat snart förestående risk för att börja dricka alkohol. Då får man väl vara tacksam för att ens logiska tänkande tycks ha tagit kontroll av hjärnan någorlunda i alla fall. Har inget direkt alkoholsug, men misstänker att det pågår nån slags knappt märkbar förhandling inom en om att en öl väl inte skulle vara så värst farligt. Men som ny-nykter är jag vaksam och förstår att det inte går att dricka ens en enda lättöl.

Nej, nu är det väl dags att dra upp persiennerna här i köket och få sig en nypa morgonluft. Är lite trött fast jag sovit en tre timmar eller nåt sånt. Borde väl nu kanske göra mig en kopp med varm choklad och ta ett par limpsmörgåsar med mjukost på känns det som. Sedan får det nog bli en liten vilopaus och kanske nån timmes sömn till om man har tur. Tänk att det nästan har blivit som ett heltidsarbete att bara hålla sig nykter. Men alkoholfri det är man även idag, och det känns rätt stort.

Ha en fin helg!

@Ny dag Vi har många likheter du och jag. Skillnaden är ändå att du klarar av dagar, veckor och månader med nykterhet. Jag drack och drack och drack tills det var slut och över en dag. Jag köpte böcker, läste lite grann, lyssnade på böcker, gick på samtal h kurator men inget hjälpte. Jag tänker att det handlar inte om kunskap jag tänker att du vet. Jag tänker även att du har bestämt dig för att sluta dricka men du dricker. Du är ju beroende och du har inte gett upp alkoholen. Vet inte hur det ser ut där du bor? Finns det någon öppenvårdsbehandling på hemmaplan? Det känns som du behöver mer än böcker och Alkoholhjälpen. Har du funderat över behandling? Vilka i din omgivning vet om ditt beroende? Vet din arbetsgivare om det?
Jag tror på dig och du kommer lyckas en dag!

Kramar ❤️🤗🥰

@Varafrisk @Vinägermamman @Lonely Man Fy tusan vad denna sjukdom/beroendet är jävligt. Men nu är det slut till vilket pris som helst. Ärligheten mot maken och läkaren är det viktigaste för mig att bibehålla och kanske även mot mig själv. Kram till er o 🐣

@Denlillamänniskan Tack för dina insikter. Nej, skäms inte för att nå delar i mitt psyke. Jag läser, lyssnar men det är som om det inte räcker. Har försökt dölja detta för min man och har lyckats hyfsat bra. Har nu lagt alla korten på bordet och hoppas att sanningen kan ge mig kraft och mod att förbli nykter. Återigen mycket förtvivlad men är återigen nykter och har kravlat upp från gropen. Är inte rädd för att inte vara nykter över påsken. Jag har tagit mitt sista återfall och lyfter aldrig mer det första glaset till munnen. Jag behöver allt stöd och hjälp jag kan få. Någon gång är den sista. Och makens stöttning och att jag är ärlig till 100 kommer hjälpa. Kram till alla som kämpar, för en del av oss här är nykterhetsresan skumpig och ojämn. Men det är aldrig för sent.

Jag börjar en ny tråd i en mer passande forumdel, då total nykterhet inte längre är mitt mål.
Det övergripande målet från mina tidigare trådar kvarstår dock. Att alkohol inte längre ska vara viktigt eller nödvändigt i mitt liv. Längre tids nykterhet har definitivt gjort att jag inte kan räknas som kemiskt beroende, men det har jag heller aldrig varit. Däremot har jag ett psykiskt beroende som jag fortsätter jobba med.

Efter en nykter period har jag druckit några gånger; En karatefylla och sedan några högst städade tillfällen. Det som blev tydligt var att det inte kändes lika kul eller fantastiskt att dricka, som jag mindes att jag tyckte förut. Avkopplingen var högst flyktig, och de osköna reaktionerna när alkoholen lämnar kroppen var däremot likadana. Tänker därför; vad är det som gör att man vill dricka? Vad är det för något tillstånd/ känsla som man dunkelt längtar efter? Det är det som får bli fokus för denna tråd.

@Ess
Hej o välkommen hit igen.
Här är du bland vänner.
Bra att du tar tag i detta och att du kontaktat vården och stöd från familj.
Själv har jag säkert druckit mer eller mindre i halva livet.
2022 hade jag jag nått botten kändes det som. Var med i AA i mer än 7 månader och det höll mig nykter men på något sätt var jag inte helt färdig med alkoholen så jag började tyvärr igen.
Sedan kämpade jag i över ett år för att komma igen. Först nu känns det som om det kan fungera och har varit nykter ett litet tag. Jag går inte på några AA möten längre utan änvänder mig av denna sida,im sober appen och ibland online möten med Lifering. Jag kan rekommendera AA det fungerar o passar många men inte alla.
Ta hand om dig
Det blir bättre.

@Ny dag God Morgon! Hoppas att du kunde sova lite i natt. När jag läser tillbaka lite i din tråd, så nämner du ett behov att "komma bort" från dig själv och tillvaron. För dig kan det leda till alkoholkonsumtion, fast du hellre vill vara nykter.

Jag känner igen det där behovet av respit från sig själv och livet, och sett att det nämns av andra skribenter. Man vill "koppla av" är en vanlig benämning. Den här typen av "avkoppling" kan vara svår för många som valt alkoholen som metod att ersätta med annat. Godis, motion, lyssna på Poddar och läsa böcker är väl beprövade sätt.

Jag tänker att det kanske är klokt att fundera över behovet av att fly bort från verkligheten. Att bara räkna nyktra dagar är inte tillräckligt. Jag vet inte om det skulle kunna vara ett sätt att förebygga ofrivilligt bryt i nykterheten för din del. Jag hoppas att du inte skäms för ditt behov att nå delar av ditt psyke, som är svåra att nå. Det är väl bara det att du inte har lust längre att använda alkohol för att nå de delarna av dig själv.

Glad Påsk!

@Andrahalvlek Glad Påsk🐣

Önskar dig kraft o styrka.
Tillsammans klarar vi det.
Glad Påsk på dig.