Senaste kommentarerna i forumet

@Fjärilen81
Jag tittar mycket på youtube om alkohol och hur beroendet fungerar.
Jordan Peterson är ett tips.

@Fjärilen81 AA är inte för alla, kan vara svårt speciellt i en mindre stad. Tror dom har digitala möten oxå och då även riktade i kvinnogrupper. Den andliga delen är typ bara en frivillig bön i slutet men jag förstår hur du tänker. Testade det några gånger men kände mig inte trygg nog att öppna mig till främlingar även om vi typ sitter i samma båt.

Jag fick hjälp via kommunens missbruksenhet och socialen med samtalshjälp och har en underbar kvinna som jag pratar med två gånger i veckan om allt mellan himmel och jorden, från att lära sig säga "nej" till saker i livet för att bli starkare i tron på mig själv till andningsövningar .

@Ny dag
Hej.
När jag gick på AA var det bra länge. I början gick jag dit ofta jag visste redan då att det var en religiös underton även om de inte tycker det. Gruppen höll mig nykter i mer än 7 månader men som sagt jag tyckte det var för mycket prat om Gud och högre makt aamt att man skulle dela om sig själv och säga att man var alkoholist. Jag minskade ned antalet möten till kanske 1 eller två i veckan för att sedan sluta helt. Då gick det som det gick, jag gick senare tillbaka till en annan grupp ett tag men blev aldrig bra. Har provat digitala möten men var inte min grej riktigt.
Nu använder jag mig av Im sober appen som räknar dagar och denna sida. Lite ensamt kanske men det går. Ha de bra

@Kebne1 jag är inte heller religiös och just den delen av programmet hänger jag upp mig på. Jag hade gärna haft en viss andlighet i livet men jag tror att eftersom jag inte är den personen som blir andlig så blir det inte lika trovärdigt för mig. Men det kan även vara något som jag bara kan låta finnas vid sidan av. Jag bor i en mindre stad och träffar väldigt mycket människor i jobbet. Jag är orolig över detta även om vi alla sitter i samma båt.

@Charlie70 Ja, det är så sorgligt när det blir så 😢 Jag valde ju också att flytta 30 mil. Jag har i alla år känt att det blir konstigt att bjuda in sig själv liksom. Min farbror, som vi ska bo hos, har jag bara träffat på begravningar de senaste 30 åren. Men när jag fick för mig att göra resan i somras så tog jag kontakt, bjöd in mig själv. Och det föll väldigt väl ut ❤️

Ja, det är bra om vi alla är förberedda på vad som hänt min moster innan vi reser. Så att inte hela resan handlar om henne. Vi ska ha en trevlig resa, återuppleva fina minnen ❤️

Kram 🐘

@Varafrisk Tyvärr är det så när man är utmattad att även roliga saker slukar energi. Någon har liknat det vid ett batteri som bara är laddat till 10 procent. Man drar snabbt i botten, vad man än gör liksom. Även roliga saker blir jobbiga. Nya intryck, miljöer, mycket folk, ljud - allt drar batteri. Och när man har dragit batteriet i botten är det som att rycka ur sladden mentalt. Det krävs många dagars vila för att ladda batteriet igen. Jag brukar själv säga att jag har mycket ork men att den är kortlivad.

När man återfår lite ork gäller det att nästan enbart göra saker som laddar batteriet. Sakta kan man då öka laddnivån från 10 till 20 till 30 procent osv. Dansa, pausa, dansa, pausa. Därför är kortare arbetsdagar önskvärt. Man orkar i början 2-4 tim, sen måste man hem och vila. Efter ett tag orkar man 5-6 tim osv. En del kommer dock aldrig upp i 8 tim. För mig tog det ett halvår stegvis att gå från 2 tim till 8 tim/dag. Då hade jag varit sjukskriven på heltid ett halvår innan det.

Nyttiga vanor är viktiga. Alla vanor blir med tiden halvautomatiserade, det krävs ingen tankekraft för att jag göra dem. Man bara gör det. Samma sak på jobbet. I början krävdes hundra procent fokus för att utföra mina arbetsuppgifter, men nu går en hel del på halvautomatik och kräver inte riktigt lika stort fokus hos mig.

Nu är det ett år sedan jag kom upp i heltid, efter min fjärde sjukskrivning för utmattningsdepression. Från och med nästa vecka ska jag även jobba kvällstid vissa veckor, 11 tim/pass. Det oroar mig, men jag utgår från att det kommer att gå bra. Jag räknar med att jobba, äta, sova under mina jobbdagar och sen ska jag njuta av mina hellediga dagar. Jag ska skapa nya tider (sätter alarm i mobilen) för de vanor jag redan har och anpassa dem så gott det går till de nya arbetstiderna. (Jag jobbar 6 veckor kvällar och helger och därefter 12 veckor dagtid, på ett rullande schema.)

Helgerna för mig är heliga. Då laddar jag mitt batteri hjälp av med promenader, umgänge och även laga matlådor, tvätta, städa och allt sånt som måste göras för att jag ska slippa tänka på sådant under jobbveckorna. Om jag reser bort en helg så måste jag planera in vilodagar efter resan. Åker jag till min äldsta dotter lör-sön tar jag semester även på måndagen. I maj ska jag resa iväg med min mamma en lör-mån, och då har jag tagit semester även på tisdagen. (Allra helst hade jag velat ha en semesterdag innan resan också, men det blir nog svårt. Mycket att göra på fredagar.)

Jag hoppas innerligt att fyra sjukskrivningar är tillräckligt under ett yrkesliv för mig. Och jag hoppas lika innerligt att du får den förståelse och vägledning du behöver av din chef, din läkare och FK.

Kram 🐘

@Fjärilen81 Låter som ett klokt beslut! Tack, önskar dig också en fantastisk vår och sommar!

Mår så bra. Stor skillnad i måendet denna gång i min nyktra resa. Att vara i känslan istället för att fly till isvaken etc har varit nyttigt för mig. Känslorna är inte farliga, de klingar av sakta men säkert.
Så härligt att slippa vin-oket med allt vad det för med sig! Här sol idag och jag ska åka skidor på skaren. Kämpa på alla fina här inne🙏🏼❄️

@Fjärilen81 så mycket igenkänning på det du skriver. Minus kramper o muskelryckningar, som jag inte känt. Jag har också läst att 12-steg ska vara så bra för många och jag är precis som du rädd för vem jag ska möta. Plus att jag är agnostiker och jag har förstått att man ber till högre makt där, vilket inte alls funkar för mig. Sekt-liknade saker går bort i min värld.
Kämpa på! Det gör jag. En dag i taget.🙏🏼

@vår2022 Låter som en toppendag! Spa utan alkohol är bara genuint njut 🤩 Man somnar som en stock i sköna hotellakan efter en sådan heldag. Måste boka in spa i vår någonstans!

Varmt grattis i efterskott! 🥳🥳🥳

Kram 🐘

@vår2022 En sån underbar födelsedag! Precis i min smak! Grattis!❤️

@Lillemor-E Hej❤️ Jag har erfarenhet av en vad man skulle kalla intervention. Min man har druckit dagligen i över tio år, varit mycket de senaste 5-6 åren och riktigt illa var det 2022-2023. Jag har försökt så många gånger att få honom att dra ner eller helst sluta helt men inget har fungerat, förrän i höstas när jag för första gången på allvar sa att nu flyttar jag. Då skulle han minsann sluta men gjorde det ändå inte. Våra tre barn i 20-årsåldern hade också fått nog för länge sen och var dessutom oroliga för hans hälsa så de tog med sig farfar hem en lördagskväll i slutet av november och konfronterade sin pappa (som för tillfället lägligt nog hade druckit). Ett nästan 3 timmar långt samtal (utan mig, jag orkade inte vara med) resulterade i att de skulle hjälpa honom söka hjälp. Han var hos läkare redan på måndagen och blev direkt insatt på Antabus. Han går på det sedan dess, två gånger i veckan är han hos läkare och får den medicinen och har dessutom en del annat mot blodtryck och leverskador och mot lite annat smått och gott långvarigt bruk av alkohol ställer till med. Han bor inne hos sin far i veckorna och kommer hem på helgerna för att hjälpa mig med gården. Jobbar, tränar och sover typ. Och håller sig nykter. Han mår rätt okej, något låg, kylig och avtrubbad. Har inte börjat jobba på den mentala biten, vilket får mig att undra hur hållbart det blir i längden med bara medicin. Men det var inte det du undrade över, utan om erfarenhet av intervention och det kan som du ser fungera❤️ Tror att det var bra att blanda in någon annan närstående, i vårt fall hans pappa då. Jag mår inte alls bra i detta (vill fortfarande att vi delar på oss) så jag valde att inte vara med. Barnen hade större inverkan på honom, förmodligen för att mitt "tjat" (som han sa) har han hört i tio år redan. Jag säger så här att det kan inte skada att försöka er på detta, prata ihop er innan om hur och när, ta ett samtal med ödmjukhet och kärlek. Anklagelser hjälper inte alls. Utan mer "hur kan vi hjälpa dig, vi är oroliga för dig". Det tror jag var vad som fick min man att verkligen lyssna för första gången. Lycka till, kram❤️

Vilken underbar dag grattis i efterskott

I brist på sömn så skriver jag dagens inlägg istället. Jag har bestämt mig för att göra det, ett inlägg dagligen (minst) för att inte tappa fokus senare när det ”går av bara farten” att hålla mig nykter. Dag 4 blir det idag. Har kommit hit vid många tillfällen förut. Skillnaden den här gången är att det inte är en liten paus i drickandet eller ett försök till måttlighet utan den här gången är det ett stopp. Det är den fjärde dagen med mina nyktra ögon. Med mina alkisbrillor så hade det varit den femte dagen eftersom dag 0 (dvs senaste dagen jag drack) drack jag så lite, 2 glas bara. Och ett halvt glas till från en bortglömd flaska i kylskåpet så den räknas ju inte heller. Jag var inte full och inte mätt så att säga. Morgonen dag 1 var jag pigg och utan ångest. Det som fick mig att ta beslutet just den morgonen var ett inlägg från en bloggare som jag följt i många år. Hon skrev att hon firade 59 dagar nykter- och drogfri. Hennes tillnyktring hade varit fruktansvärd med delirium, ett hjärtstopp och intensivvård. Jag kände en stark känsla av att jag är hon om jag inte slutar IDAG. Min ångest då var hemsk men med en ljusglimt. Till skillnad från andra dödliga sjukdomar som man kan drabbas av så kan man faktiskt tillfriskna. Det är BARA att SLUTA. Försöker att hålla fast vid mitt bara. Hur stort och svårt det än är. Hittills inte svårt alls. Jag har inte haft någon fysisk abstinens (tack och tack och lov och ära för det…). Jag har faktiskt varit livrädd för det. Delirium. Kramper. Jag har många dagen-efter när jag har druckit mycket dagen innan upplevt vissa neurologiska besvär så som väldigt dålig koordination med fingrar och muskelryckningar. Det har skrämt mig! Jag funderar mycket på när jag ska prata med mina nära om det här. Hittills har jag inte ens pratat med min make förutom att jag vid ett tillfälle dag 1 har sagt att jag ska sluta med alkohol. Han sa bara ”bra för dig” vilket var väldigt mycket och helt rätt ord för mig. Jag vill inte ha ett endaste hejarop, medhåll eller samtal om problemet eller dylikt. Jag känner mig lugn i processen, jag har alltid varit väldigt beslutsam som person. Än har inte djävulen knackat på mer än ”det hade ju varit trevligt med ett glas vitt (läs 1,5 flaska)”. Jag lyssnar mycket på poddar nu om alkohol och beroende. Nästan alla talat om hur viktig 12-stegsprocessen har varit för dem. Jag måste ärligt medge att jag skulle känna mig oerhört obekväm i ett sådant forum. Rädd för vilka som jag skulle möta där. Ska ändå fundera ytterligare en gång om jag ska ta det steget. Vad har ni andra för erfarenheter eller tankar om 12-stegsprocessen?

Fick sova några extra timmar idag på eftermiddagen och har kommit fram till att jag fortsättningsvis kommer att äta och sova när jag känner behov av det. Har som person med sjukersättning inget behov eller något krav på mig som gör att jag måste gå efter klockan som en slags maskin. Det här med arbete är inte aktuellt längre då jag inte klarar av något sådant som finns på arbetsmarknaden.

Har inte ens ork att delta på daglig basis i något sammanhang alls, då jag kan ha lite energi en dag, för att dagen därpå vara helt dränerad på energi som gör att jag inte inte orkar att göra något alls. Brukar i alla fall försöka att borsta tänderna för att slippa få hål i dessa i onödan. Man skulle väl kunna säga att jag som dystemiker med fler psykiatriska diagnoser mest bara lever och andas.

När jag tidigare talade med folk, eller experter inom psykiatrin så berättade jag att jag fungerade som en slumpgenerator och att det bara var vin som höll mig uppe. Vilket fick mig att inte bara ge upp och avsluta min miserabla tillvaro med ständig depression, energibrist, allmänna ångest samt det här med ett snabbt skiftande humör från glad till djupt nedstämd under dagen.

Har ju även mina problem med panikångest som kommer utan anledning, samt trista sociala fobi som gör att jag ofta får bita ihop rejält när jag går utanför dörren och går ut för att då exempelvis handla mjölk och limpa. Folk inom psykiatrin tänkte väl att det var alkohol som var boven i dramat. Det var väl därför som jag till sist efter att ha provat alla deras mediciner skrevs över till vårdcentral med allmänläkare som väl direkt inte har någon djupare kunskap inom psykiatri.

Har för någon vecka sedan talat med en ung psykolog som gjorde en avstämning och berättade att jag inte kunde få någon samtalskontakt hos dem. Detta då de inte hade någon sådan kompetens på vårdcentralen. När det blivit en bit in april ska jag få komma på besök till en ung läkare som de tänkt ska vara min fasta läkare för både fysiska och psykiska problem.

Har beslutat att gå dit fast jag inte ser någon större mening med det, då jag ju redan vet att de inte har något att erbjuda mig mot min psykiatriska problematik. Nu äter jag utskrivna piller mot mitt höga blodtryck som medicinerat oftast ligger inom normala ramar. Jag äter den svaga sömntablett dom ger mig för att i snitt få en tre timmars sömn var natt. Samt tar de lugnande piller jag får ta vid behov enligt ordination som väl fungerar lika bra som ett sockerpiller.

Nu när jag snart har varit nykter i fem månader så vet jag vet att jag kan vara helt nykter och med viljestyrka sätta mig över all längtan till att få vara lite berusad och avslappnad för att få tankevila en stund ibland. De medicinkunniga på vårdcentralen vill säkert följa upp mina blodvärden när det gäller alkoholmarkörer. Det får de gärna göra, för jag lär väl i mitt nyktra tillstånd säkert ligga omkring 0,025 i PEht-värde. Med ett CDT-värde som kommer att visa att jag är helnykterist.

Kan säga att allt annat när det gäller alkoholmarkörer väl i mitt fall vore lite av en större medicinsk sensation. För att det inte ska bli ett falskt positivt förhöjt värde vid blodprovstagning kommer jag fortsättningsvis även att kräva att de på vårdcentralen använder ett alkoholfritt desinfektionsmedel vid nålsticket kan jag då helt logiskt säga så här på förhand. För ingen ska nånsin kunna komma och påstå att jag mår psykiskt dåligt för att jag skulle vara missbrukare av alkohol längre.

Förstår att min sida Promillebikt här på forumet, väl inte gör många människor direkt upprymda av glädje när det gäller drömmar om hur vackert och underbart livet blir när man väljer helnykterhet. Men då kan jag bara säga att den som inte lider av dystymi nog kommer att finna livet utan alkohol bra mycket bättre. Kan själv säga att jag blivit bättre i magen och sparat en massa pengar, men hur länge jag står ut med att vandra omkring som levande död det får väl framtiden utvisa. Men jag tar allt dag för dag, och steg för steg som man måste göra från vaggan till graven enligt skaparen.

Jag håller mitt löfte till min Gud om att att vara helnykterist om kroppen fungerar korrekt och funktionsdugligt. Samt att då leva till sista andetaget utan att hoppa framför ett tåg eller nåt sånt. Kroppsligt sett är det väl drägligt, så där har jag väl inget direkt att anmärka på, men rent psykiskt så mår jag bara skit rent ut sagt. Men nu så vet jag att det inte är något alkoholrelaterat i alla fall. Men jag kämpar vidare genom skiten till det bittra slutet precis som mina föräldrar lyckades göra.

Jag har nu från mina allra första steg här i världen analyserat mig själv och klarsynt gått igenom min livshistoria fram till skrivande stund. Känner mig nu i stort sett färdig med att skriva av mig om min tillvaro här på detta eminenta forum. Men kommer kanske att titta in här då och då och kanske säga något ord om hur vädret är utanför mitt köksfönster och om jag tagit mig en underbar promenad.

Kanske berättar jag om i fall jag lyssnat på någon trevlig svängig musik, eller kanske gjort någon elektronisk instrumental musik själv som är min hobby. Kanske berättar jag i fall jag varit ut och tagit nåt foto på naturen eller sånt. Samt vad jag ätit till frukost och lunch, samt om jag kanske har slagit mig lös och druckit en liten kopp kaffe. Skulle jag mot förmodan även en stund råka vara lite allmänt nyktert glad i ett par minuter någon gång kan väl även det vara värt att nämna eller kanske skriva nån rad om känns det som.

Ha det fint!

@vår2022 Låter som en underbar dag. Stort Grattis i efterskott🥳❤️!

Jag känner med dig @Lillemor-E! Så bra att du tagit ett första steg och öppnat upp för de vuxna barnen.

Har inte egna erfarenheter av fungerande intervention men vet att jag läst att det är viktigt att få stöd (gärna proffesionellt) för att öka möjligheterna till en lyckad intervention (tror jag läste det på en beroendemottagnings hemsida). Hoppas att någon annan har goda erfarenheter och kan ge input.

Skickar omtanke och styrka!

@@CatLady wow! Jag blir helt mållös! Vilken resa du har gjort! All kärlek till dig och du ska veta om att du inger så mycket hopp 🙏🏼💪🏼🫶🏼

@Vinägermamman hur går det för dig nu? Är du redo för att hänga på och möta våren o sommaren nykter i år? Kan du inte ta en påse godis istället när du behöver raketbränsle ? Själv åt jag nästan en hel påse bilar igår när jag skulle vara kreativ framför datorn .
Kram 💚🍀

@Vinägermamman Tack! Det ska jag ha! Hoppas att du får en fin vecka med !💕

Hej på er alla i forumet! Om några dagar firar jag 2 års nykterhet! ❤️ Tänk att livet kan vända så otroligt! Är fortfarande inne och läser här ibland. Hoppas ni alla mår bra ❤️

I helgen tog jag första steget och vågade öppna upp mig för barnen (vuxna) angående deras pappas beroende. De hade anat det redan innan, men har aldrig förstått vidden och mängderna han dricker varje dag. Det blev en chock för dem. Jag har försökt säga till honom: ”Behöver du verkligen det där glaset”, ”har du inte druckit tillräckligt ikväll”, ”varför gömmer alltid glaset när jag kommer”. ”Kan du inte bara låta bli att dricka ikväll”. Alltid samma svar: jag har koll, jag dricker mindre än förut, vin är ok att dricka dagligen utomlands så varför inte i Sverige. Sedan är det är det slockna på soffan, ”dagen-efter-lukten”. Inte kunna göra något före lunch pga tillnyktring. Det var så skönt att få ur sig. Jag har känt mig så ensam och inte vetat vad jag skulle ta mig till, men sedan började jag läsa på nätet och hittade denna sida och där står det att man måste försöka prata med någon. Jag förstår att jag är medberoende i allt detta och försöker aktivera mig för att må bra. Vi gick igenom liknande situation för cirka 10 år sedan och då lyckades han med hjälp dra ner på sitt drickande till en normal nivå enligt riktlinjerna då och fungerande, men nu senaste året har det eskalerat. Nu har barnen och jag pratat om att vi ska konfrontera honom eller ha en intervention, Är det någon som har erfarenhet av detta, Som skulle kunna ge lite tips. Har det hjälpt?

Min son skickade en så fin bild med en klok text ”När du inte förväntar dig något av någon lever du lugnare”. Så klokt och så sant!

Kram🌺

@Vinägermamman Kom tillbaka! Tänker på dig och skickar cyberkramar🤗

@Smillans Alltså, vilken resa och vilken förebild du är💪🙏👍! Grattis 🥳 till dig! Hoppas följa din fortsatta resa❤️