Senaste kommentarerna i forumet

Sk*tvirus. Krya på dig FinaLisa!

Kram!

Skönt att fruns provsvar var negativt. Gillar inte heller mello, dålig musik, gillar inte bakgrundseffekterna, kanske några roliga mellanprat ibland men mest supertråkigt, men i år har hela familjen samlats (alltså tonåringarna, sambon o jag) å då är det ju lite trevligt ändå.
Tänker att de där jämförelserna du gör är så viktiga att fortsätta med. Hade det varit tidigare hade du åkt och bunkrat upp... När man spelar hela filmen är valet väldigt enkelt.
Ha det bra nu och hoppas du får återgå till jobbet snart.

Jag började i februari igen, måttligt ( i förhållande till tidigare) Sen dog min pappa förra veckan och sen ökade det i takt med tjafs med ett syskon om prylar. Blir så himla besviken och tar till min bedövning.
Har dessutom börjat få ångest. Det har jag inte haft tidigare. Kanske ”ånger” men inte ångest. Det är hemskt!
Nu ligger jag o tänker att jag kanske utvecklat fettlever o andra fysiska skador samt att min hjärna är skadad. (jag tycker jag har fått så himla svårt att koncentrera mig, blir väldigt lätt distraherad och har svårt att hålla ihop det)
Jag har alltid haft lätt att förstå sammanhang och att lära. Tagit på mig tre heltidsjobb och klarat det. Ibland med hjälp av alkohol... faktiskt, jag har sakta druckit vin för att orka en 12 timar en söndag och huvudet har då blivit klarare och jobbet blivit ” roligare” Nu känns det som jag får lätt panik av att jag tappar alla bollar.
Jag vill verkligen ha 3 vita månader för att se vad jag håller på med. Skall se om idag kan bli den första dagen på den resan. ✍️?

Fint att du har något som växer och lever i den här speciella tiden. Det är en tid för eftertanke men det är bra om den också innehåller framtid.
Har du lyssnat på Stina Wollters sommarprat om hennes möte med ett svårt sjukt barn? Det är ett så otroligt fint sommarprat tycker jag som tar upp det svåraste svåra och som också beskriver den här tiden i livets slutskede. Barns beskrivning av ”andra sidan” som hon besöker där på slutet är så fin.
Ett starkt sommarprat och ögonen är inte torra så det kanske är mer ett lyssna i bilen än ett promenadprat.
Sen vill jag åter varna lite för perioden efteråt som tyvärr blev det jag föll på. Jag var så oförberedd. Tiden innan var så tyst på nåt sätt. Efteråt skulle massor av saker ordnas. Det var på sätt och vis lätt, bara att beta av en sak i taget. Det var väl mest mina medberoende tendenser som spökade. Känslan av att allas mående var mitt ansvar. Särskilt min mammas och det blev så lite tid för sorgearbetet. Samtidigt var det här också en fin tid på nåt sätt. Jag återgick inte till en högkonsumtion direkt utan då och då. Så mitt absoluta råd är: se till att du får tid för sorgearbetet. Kör inte bara på. Jag tänker att du ”ser klarare” än jag och att du har kommit längre än jag gjort då så det är säkert ingen fara.
Men jag tänker också att det är vid just såna här tillfällen som det är lätt att komma på idéer eller lösningar som funkar ett tag.
Hur som helst, idag kanske mina fröer kan komma i jorden. ???

Tiden går med en rasande hastighet. Inte heller så förtjust i mello men det är ett av två tillfällen under året som mina barn sitter tillsammans. Det andra är Kalle Anka på julafton. Så för mig är det bara att blåsa på med myset och hänga med!

Kram!

Från Charlie

Det ÄR en stor omställning ni har framför er. Jag tror heller inte att det riktigt går att jämföra normala barn som flyttar hemifrån med funktionshindrade. Vi är ju vana att finnas där varje sekund för dem, i fall det behövs vilket det många gånger gör. Så är det ju inte med normala barn som genom sin utveckling i tar naturliga steg mot självständighet under många år innan det är dags för den där flytten. Med dem hinner man vänja sig vid självständighet på ett annat sätt. Men, detta kommer ni att fixa. Det blir jättebra!

Kram!

Hej!
Det är så lätt att falka om vinet finns tillgängligt. Jag tycker du är superduktig som klarat det, har följt dig!
Personligen vågar jag inte testa alkohol. Vill inte. Känner min hjärna såpass väl att jag vet att en halv flaska ena dsn blir en flaska nästa, och så eskalerar det. Mår så mycket bättre utan, och slipper dividera med mig sjäkv.
Inget är förstört!! Börja om att sluta så mår du säkert bättre, var inte arg på dig själv utan se det som en lärdom!

JA, du är definitivt med Soffi!!! Nu tar vi 100 dagar, såklart vi kan! Som du säger, om vi hade behövt alkohol för att leva hade det inte varit giftigt för oss.
Däremot verkar den mänskliga hjärnan ha inbyggda svagheter som gör att vi vill berusa/ droga oss. Det har ju människan gjort i alla tider. Men inte alla individer, de finns ju dem som är superstabila mentalt helt naturligt.
Ingen ide att fundera. Man är där man är, född som man är, med det bagaget man har. Bara att förvalta på bästa sätt. Och att leva destruktivt o samtidigt lida av det är ju inte så meningsfullt...
Hoppas du får svar av något slag hos läkaren imorgon. Annars är det nog tålamod som gäller. Förra gången fick du bättre sömn vid 70 dagar, du är snart där!
Håller tummarna att du får en fin dag trots sömnbrist, att du får påfyllnad??⚘??

Jag har varit gift i 30 år och har tre vuxna barn ett barn i tonåren som bor hemma. Min man har väl alltid haft problem med att dricka lagom mängd . Då han även har diabetes så har det funnits en stor oro. Jag har hjälp honom så många ggr man kan säga att vi har räddat hans liv många ggr när han var gör låg i socker. Vi har en bra ekonomi fin gård på landet med hästar . Sommarställe och fin båt. Båda har heltidsarbete . Han har haft problem med huvudvärk i 2,5 år han har lite arbetsnarkoman och har skött sitt arbete bra . Men alkoholkonsumtion en har ökat den senaste tiden , antagligen för att dämpa värken och att slappna av. Han älskar jakt och det har varit en tillflykt . Han har haft med alkohol i smyg och även gömt flaskor här hemma som han förnekat. Ihop med detta har han blivit lite småtyken , lättirriterad har varit ointresserad av det mesta som gällt hemmet. Senast när jag hittade en flaska gömd i hans bil blev jag skitförbannad och ställde honom mot väggen. Hans motreaktion blev att ” nu är jag så trött på ditt tjatande , jag vill skiljas”. Alla barnen är oroliga och vill att han ska ta antabus men han väljer bort det. För nu ska han bli lycklig , få jaga dricka och ha roligt när han vill. Han vill inte prata om situationen. Han ville att jag skulle flytta med en gång men jag sa att jag stannar kvar i huset. Inte lätt när jag har mina hästar också. Han inser inte att han har alkoholproblem utan lägger hela skulden på mig. Säger elaka saker som han aldrig skulle göra förut. Blir en jobbig process med allt vad vi har att dela. Jag vet att jag räddat honom många ggr och nu när han varit borta i en vecka känner man oro med alkoholen och diabetesen ihop. En av mina döttrar har försökt prata med honom men han stöter bort henne och säger att ni båda har förstorat allt detta . Han säger till omgivningen att han är trött på sin tjatiga fru och har velat skiljas i flera år. Han är så otacksam för jag har verkligen stöttat honom i alla år. Men flera säger att det är alkoholen som har förvrängt honom. Egentligen är skilsmässa det bästa , men jag vill att han ska sluta med spriten så vi kan diskutera detta i lugn ton . Nu är han så forcerande och hetsig . Och vill att allt ska ske bums. Jag är knäckt har varit sjukskriven i en vecka svårt att sova och att äta, gråter varje dag.

När jag tänker tillbaka på det senaste året så finns där självklart många tankar och känslor som kopplar till nykterheten. Det har varit i ett tufft jobb men - hör och häpna - ett roligt jobb. Roligt därför att fysiska och psykiska skillnader till det positiva blir så tydliga. Roligt därför att det är så lätt att känna sig stolt över att ha klarat ännu en nykter dag. Roligt eftersom hjärnan helt plötsligt får utrymme att tänka andra tankar i stället för att ockuperas av tankarna på när jag ska få dricka vin nästa gång. Ok.

Hur kul är det att sluta snusa då? Inte alls. Inte om ni frågar mig. Jag är snusfri på vita knogar. Nyss hemkommen från en veckas skidsemester med flickan. Veckan var en lättnad då utevistelse och fysisk aktivitet helt tar bort tankarna. Så fort jag satte mig i bilen för att köra hem kom allt tillbaka. Drog ned Champixen till hälften innan vi åkte för att få en lite längre utfasning. Just nu lever jag på hoppet om de 6 månaderna. Det blev ju så väldigt mycket lättare med nykterheten efter 6 månader. Kanske är det detsamma med snuset? Jag håller i t.v. men ännu inte helt övertygad.

Tack Jullan och Se klar för att ni tittar in! Och Se klart, att du orkar kommentera just nu är förunderligt för mig. Läste om din pappa. En stor kram kommer här från mig.

Kram till er andra också!

Tack Mary! När du frågar om i höstas så väljer jag att avgränsa till december när jag inte längre kunde begränsa drickandet till en flaska om dagen. Nej, då mådde jag inte bra. Minns också nyårsafton, när vinet svek mig, när jag inte fick energi av att dricka. Vilken chock jag fick av det sveket.
Så ja, lika bra att fortsätta den nyktra vägen.

Sju veckor idag! YES!
Låta tiden arbeta för mig, ha tålamod. Första nykterheten kunde jag sova en hel natt efter ca 70 dagar. Sömnen kommer att komma.
Imorgon ska jag få mina provsvar av läkaren. Jag nästan hoppas att de visar att det är något fel, att jag kan få något "underdunder-piller" som fixar mitt mående. Typiskt alkis att vilja ha quick fix?
Samtidigt, jag vill ju inte vara sjuk "på riktigt". Hoppas att det "bara" är brist på sömn. Idag är jag så trött så jag mår illa, huvudet bortdomnat.
Snart ska jag iväg, kan inte avbokas. Onödigt? Nej, jag bokade det av omtanke om mig själv.

Tänker på vad Torn skrev i någon tråd för ett tag sedan, att många faller runt dag femtio.
Kan inte låta bli att tänka på mina återfall. Varje gång pga trötthet, sjuklig trötthet. Euforin över energin en flaska vin ger dagen efter. Men den är ju kortvarig, kräver daglig påfyllning, kräver planering och kontroll så att det inte blir för mycket, ger ganska snart ångest. Ger dåligt samvete över att förstöra hälsan, ger rädsla för i princip allt. Sedan tappar jag kontrollen och livet blir en mardröm.
Nej, dit ska jag inte, inte en gång till. PUNKT.

Jobba med mig själv. Lära mig hantera livet utan alkohol. Vara här och nu, inte på väg. Ge mig tid för vila och återhämtning istället för att bedöva bort alla sinnesintryck som blir för mycket för mig. Man får inte mer än man klarar av. Om människan hade behövt alkohol för att leva så skulle det inte vara giftigt för oss.

Tålamod.
100 dagar?
Lite orolig för att sätta förbud att dricka. Jag blir ju obstinat som en fyraåring...
Men, om jag kan se det som en krycka, en hjälp..
Det finns ju inget förbud att gå på foten även om man brutit benet och är gipsad. Det är bara det att om man går på den gipsade foten så kan den läka fel och läkningen tar längre tid. Alltså får man kryckor, en hjälp.

Mary sa att jag är med i 2021- / 100-gänget även om jag snubblat. Alla får vara med, gäller bara att inte ge upp.

Så. JA. 100 dagar! Vi säger så.

Ups and downs "Mot ljusare tider".
Börjar kännas lite bättre nu när jag skrivit av mig lite.

Jag är okej som jag är.
Jag gör så gott jag kan - det räcker bra.

Sänder en varm kram till hela gänget - vi som inte ger upp!
??

Vilken spännande tid ni har just nu hemma hos dig.
Du verkar vara så ansvarsfull mamma och verkligen jobbar för att det ska bli bra med din dotters flytt,jättefint att läsa.
Hoppas du känner fint förtroende för din dotters boende och att du senare i tiden kan njuta lite av ditt andra liv,det utan barn hemmaboende.
Kram Pilla

Från raden ”jag dricker mer än honom på vardagar” kunde varit jag som skrivit.
Jag var dock inte hypokondrisk utan mer reellt orolig för de skador alkoholen hade hunnit ställa till med.
För mig räckte de sakerna för ett beslut om 3 månader.
Ps. Läser massor av kommentarer i din tråd, ser att jag själv skrivit flera gånger. Att läsa mycket är en väldigt bra start men att orka interagera med andra i deras trådar kan komma senare, men enklare då att bli tydlig med vem man är.
Lycka till!

Kära vänner, ni vet alla vikten av att Vara Där. Vi har blivit bra på det. ?

Min pappa gick bort förra veckan och efter att försökt att dricka lagom i februari har jag ramlat tillbaka till att
börja trixa o fixa med att köpa vin och sprit att fylla på våra flaskor så det inte skall märkas att jag tömt dem.
Jag har inte känt så mycket känslor utan mest gått på autopilot och med ett tjockt täcke av sorg och tomhet i mig.
Jag har extremt mycket stress på jobbet samtidigt och jag känner att min hjärna håller på att haverera. Jag är såå trött om jag lägger mig framför tv’n men i sovrummet, ensam, ( min man sover i annat rum) kommer tankarna i spinn. Det är som om jag är galet trött men ändå inte kan sova på något villkor. Jag har som utväg att ta ett glas vin med en halv stilnoct och gör det oftast . Det hjälper mig att sova men jag känner mig misslyckad och fångad i ett beroende av att få stopp på snurret i huvudet.
Tankar som kommer är, om jag verkligen vill leva utan närhet, hud och kramar i resten av mitt liv. Det finns inget intresse längre från min mans sida, tyvärr.
Jag är själv rädd att ta initiativ för jag är rädd för att bli sårad.
Annars är vi kompisar om man inte ställer krav på honom. Jag hanterar nog inte vår relation så bra heller när jag dövar eventuella känslor med ett glas vin. Jag dricker inte så jag blir full men det blir nära en flaska vin varje kväll utdraget mellan 16-23.
Mycket tankar i samband med min pappas bortgång har poppat upp, konflikter mellan mig och ett syskon. Syskon som har snott till sig prylar. Tankar på om prylar är viktigare än vänskap. Tankar på om vänskap kan fortsätta när nån snott till sig prylar å andra sidan.
Läser läser o läser här på trådar. Alla verkar så smarta, kloka. Jag ämnet mig helt vilsen.
Min man dricker vin var kväll, har svårt att hålla vettig konsumtion vid fester.
Jag dricker mer än honom vardagar men gör det i smyg.
Tar ett toppfyllt glas vin o sveper hälften innan jag stängt kylskåpsdörren o innan jag landar i soffan.
Har hypokondrisks tankar att jag har fått nån sjukdom efter alla års drickande.
Gått upp i vikt kring midjan även om jag fortfarande är en ”38’a) så är jag mjuk o sladdrig.
Självrespekten är inte på topp.
Skulle vilja vara fullt närvarande på dagen och sova på nätterna.
Jag har som sagts tidigare massor med alkohol alltid hemma. Men jag tror det kvittar, hade jag inte haft det o suget hade kommit hade jag sett till att ordna det ändå på något sätt.
Känner att beslutet måste komma ifrån mig själv .
Jag pendlar mellan att se mig som en alkoholist till att se mig som en person med högkonsumtion.
Kanske kan jag ta nya tag imorgon ?

*

Ja... drack vin både igår och idag... Ett medvetet val...kändes ju som att jag har nog inga problem- det är lugnt, bara jag/Vi håller oss till flaskor... Drack en halv flaska rödvin igår...men ca 1 flaska idag - en halv flaska rödvin och 2 glas vitt från en bib..
Tycker inte om mig själv just nu... tror mycket bottnar i att jag egentligen inte vill inse att jag har problem..
Känner mig bara så ensam ibland..vet att man skriver för sin egen skull, som en dagbok men hade varit trevligt med lite kommentarer ibland..

Drack lite idag efrer 4,5 månaders uppehåll. Min sambo fyllde 50 och plötsligt beslutade jag mig för att jag fick dricka lite bubbel idag för att vara med o fira Jag drack ett par glas hann bli lite lätt onykter men plötsligt fick jag galet ont i magen och blev illamående. Detta kom efter maten som bestod av skaldjursmörgåstårta. Det slog mig sen att kombinationen skaldjursmörgåstårta och mousserande vin inte var ett vinnande koncept, då jag troligen lider av histaminintelrans. Därför slutade jag dricka för flera timmar sedan. Har bestämt mig för att inte ha ångest över detta Vill fortsätta med min nykterhet och kommer minnas en supertrevlig dag med familjen. Så kan det bli och så får det vara.

att se det positiva och att inspireras av dig Andrahalvlek och alla andra här på forumet som skriver bra saker ?

Grymt jobbat! ???
Jag är på dag 64/65, beror på räknesätten. Alltså är i gruppen som slutade 1a januari. Just nu i en jobbig period och kämpar en dag åt gången genom mars.

Första helgen är jobbigast. Bra jobbar. Första "allt" är svårt. Men samla på dagar så kommer du märka att du glömmer att du passerar systembolaget.

?????

Jo jag kom ju på, mitt i min ångest där på jobbet kände jag ett sånt behov av att få logga in här och skriva, och få pepp. Men då låg hemsidan nere, kanske var det bara så för mig eller så var det något allmänt strul.
Det var nära att jag tog det som ett tecken på att det kanske inte var meningen att jag ska ta hjälp, att jag inte behöver den, att det var ett ok från universum att jag fick dricka.
Det är ju sjukt så här i efterhand när man tänker på det, hur stark den här sjukdomen är att man förhandlar med sig själv på det viset.

Hej!
Igår hade jag tokångest på jobbet. Och rastlösheten skrek i mig när jag satt på jobbet. De sista två timmarna av arbetsdagen brottandes jag med tankar på, sug efter och förhandlingar med mig själv om A. En nykter helg..
Det är så enkelt att springa in på bolaget efter jobbet, så lättillgängligt, tar ingen extra tid osv.
När jag åkte förbi tittade jag åt ett annat håll, låtsades nästan att jag missade det och inte orkade vända tillbaka.
Mammaveckan började igår så jag åkte vidare från jobbstaden och hämtade barnen och kom innanför dörren hemma.
Jag klarade mig! ?
Även om jag kände mig splittrad i tankarna, suget skrek, så blev det en jättemysig kväll med mina knoddar.
Idag vaknade jag ”frisk”, utan huvudvärk, utan dålig smak i munnen, utan alla darrningar, utan ångest, ja ni vet - allt det där man känner dagen efter.
Och nu har jag plötsligt klarat en hel dag till. Jag kan knappt tro att det är sant, jag har varit nykter i 6 dagar.
Imorgon får jag vakna på samma sätt igen, det är magiskt ?.
Men jag fortsätter att vara försiktigt optimistisk, att falla tillbaka är så lätt. Men just nu låter jag mig ändå att njuta.
Hur går det för dig Poppins? Vilken dag är du på? ?
Och Futurista, hej på dig! Hur går det för dig? ?

Den här frågan debatteras då och då härinne. Många lyckas ett tag, sen övergår det gradvis till samma konsumtion som tidigare. Eller mer.
Jag tror att det beror på hur konsumtionen har sett ut, hur långt beroendet har gått och vad motivet till drickandet har varit om det kommer att fungera eller inte.
Nu har du inte druckit så mycket, men 2 flaskor är 12 glas.., och det är ju i överkant. Vissa anger dessutom 7 glas för kvinnor per vecka som gräns.
Jag har periodvis druckit för mycket, långa perioder druckit ”lagom” och sen haft några tillfällen när det verkligen har eskalerat och som inte alls känts lämpligt. Inte alls VARIT lämpligt, så ja... när du funderar på om du borde skämmas för hur det varit och om du ”haft fel” då är du i gott sällskap. Se det som att det är klokt att du funderar nu istället. Du ger akt på om det är för mycket och ja, 1 flaska på en kväll är egentligen jättemycket. Onödigt mycket.
När man slutar helt som många av oss härinne har gjort är frågan kanske också Varför dricka?
Jag har inte bestämt mig för att alltid vara vit men det jag har märkt är att det är lätt att halka in i gamla hjulspår igen om man vanedricker varje helg. Och lätt att det eskalerar. Har man varit där nära gränsen eller över den ska man absolut vara på sin vakt.
Å då när man räknar glas, funderar, analyserar då är det också många som ifrågasätter - Vad vinner man på att dricka? När det har blivit ett beroende eller kanske det som du beskriver ett begär efter att dricka mer och mer när man dricker då är det inte lika trevligt längre. Fokus på alkoholen och att få i sig så mycket som möjligt, kanske utan att det märks. Många som slutat beskriver att man blir piggare och är nöjda över energin på helgerna istället för att gå lite halvsega.
Jag kan bara instämma. Man vänjer sig med att koppla av hemma utan alkohol och då är det skönt att komma ihåg filmer, prata med barnen. Det är lite svårt för mig just nu att se nåt positivt med helgdrickande hemma.
Man får väl kanske fundera över om fördelarna överväger nackdelarna.

Jag tänker också på dig Se klart.❤️

Kram