Senaste kommentarerna i forumet

Några här har nystat lite i det man kallar negationer. Det man INTE får, bör, ska. Det är ofta också en dålig strategi. Vad forskningen säger har ju tydligen hjärnan väldigt svårt att följa negationer. Den ser inte ordet "inte" utan tanken sitter kvar på det man helst inte vill tänka på. Prova säg till dig själv, tänk INTE på en apelsin notera vilken bild du ser i huvudet ?
Så man ska istället hitta saker man vill, bör, ska för det fattar hjärnan och tankarna kan fokusera på det istället. Så smarta små saker/nya vanor som man VILL göra och som kan kväva det andra dåliga behoven är en bra och långsiktig idé! ?

Hej, jag undrar vad som klassas som att dricka för mycket? Mina föräldrar dricker ungefär 1 vinflaska per dag och oftast dricker pappa 1 eller 2 ölflaskor också. De jobbar mycket och när de kommer hem brukar de direkt dricka. De blir inte väldigt påverkade men jag kan märka ibland att de är lite flummiga och inte nyktra. Båda somnar ofta på soffan, de gör fortfarande middag och allt sånt så jag bara undrar. Dricker de för mycket?

Jag läser att det finns en del varningsklockor när det gäller din relation till alkohol. Din arbetsgivare kräver att du tar hjälp. Går det kravet att ignorera utan konsekvenser från arbetsgivaren? Jag tror inte det. Förstår att du någonstans känner dig botad efter den upplevelsen du hade. Jag tänker dock att det tyvärr är många som känner så efter en tids nykterhet och som oerhört snabbt faller tillbaka i tidigare spår och värre. Du har på ett sätt ett momentum nu. Ta hjälp. Om inte annat så gör det för att arbetsgivaren kräver det. Fortsätt gärna skriva här. Andra beslut kan du ta på vägen tänker jag.

Välkommen!

Mina volanger börjar bli liiite tunnare. Mäktig känsla ? Jag känner i fingrarna att kroppen förändras. Håll i och håll ut!

Kram ?

Dricker jättemycket vatten. Har alltid gjort. Vi pratar minst tre liter om dagen. Det är fett jag lagt på mig. Tror inte att jag bör hoppas på något annat.

Kort historia om lite taskig psykiskt mående pga av stress. Lyckades byta jobb ändå och det är grymt. Började med Ssri och har kunnat dricka på en lagom nivå med det, inte lagom för nån annan, men för mig. Har ett stort vinintresse som funkar när jag är med andra. Sen kom pandemin. Sitter hemma ensam och jobbar hela dagarna och ett tag blev det typ vin i kaffekopp vid tre på teams. Tyvärr slutade detta i att jag söp ner mig så jävligt en dag på arbetstid och ringde chefen och sa att jag skulle ta livet av mig. Blev en natt på beroendeakuten, annorlunda upplevelse.

Nu till mitt problem. Arbetsgivaren kräver att jag tar hjälp, är näst intill omöjligt att få en tid nånstans. Sen var den upplevelsen så stark att jag känner mig botad redan, är de så konstigt? Hjärtat slår så mycket trevligare och ångesten finns inte när jag inte dricker. Är jag naiv att tro att jag var på botten och fixar det här nu? Har självklart testat att dricka för att se vad som händer och det är lugnt att ta några glas och inte fundera på att hoppa i sjön. Mitt största problem förutom att jag dricker är att jag inte vill berätta det för min familj (bror, svägerska och barn). De skulle bara tycka att jag är en looser, våra föräldrar hade alkoholproblem. Jag har bra stöd av andra dock. Trevlig kväll

Ser ut som om du fattat helt rätt hur man gör ett inlägg. Välkommen hit!

Jag måste dricka 1,5-2 liter vatten varje dag. Annars upplever min kropp att det är brist på vatten och samlar vatten. Dricker jag tillräckligt släpper kroppen ifrån sig vatten. Bara ett tips.

Kram ?

Är det dags för en ny zoom. träff snart?

Första inlägget och fattar inte hur det fungerar så testar bara och ser om det blir rätt.

Varafrisk, Du skriver ofta om att du känner dig ensam av olika anledningar. Jag känner igen mig i det du skriver om ensamhet. Jag känner mig ofta ensam även fast jag är gift, har tre vuxna barn och barnbarn. Har ett "kompisgäng" som vaknar om jag hittar på grejer. Mina föräldrar och en bror är döda. Jag tänker ofta på dem som dött. Frågar mig ibland varför jag blev kvar istället för dem. Börjar jag analysera och tänka klart känns det bättre. Min far dog av plötslig hjärtdöd, min mor dog av samma sak. De var före detta rökare med sundare livsstil på slutet. Båda hade fyllt 80 år. De har haft ganska bra liv skulle jag vilja säga. Bra ekonomi, varsin bil, resor, etc. Farsan var dock lite törstig och gömde sprit i garaget. Det var ganska oskyldigt. Han var på väg till jobbet när han dog. Han jobbade in i det sista. Pension var bara för de trötta sa han. Jag tycker dock det var väldigt onödigt att en rattfyllerist körde på min bror så han dog i unga år. Vi bär på våra trauman genom våra liv

Kom du iväg? Väntar spänt på att få höra din redogörelse

Jag blir så fruktansvärt ledsen när jag läser vad du skriver för att jag vet exakt hur det är, jag har varit där själv när jag mått så dåligt att jag bara hoppats på att hjärtat ska sluta slå av sig självt men inte kunnat avsluta livet på egen hand för att jag inte vill göra det mot min dotter.
Jag är också bipolär.
Äter också venlafaxin 300mg.
Men medicinerna fungerar inte om man dricker men det vet du redan.
Jag vet hur tyst och skönt det blir i huvudet efter några glas. Men det håller inte i längden.
Alkoholen fungerar inte tillslut och allt den gör är att föda mer ångest.
2 veckor nykter är skitbra jobbat men det räcker inte för att du ska hinna märka en förändring.
För mig tog det 2 månader innan jag kunde se mig själv i spegeln igen utan avsky.
Livsglädjen kommer att komma men du måste ge det mer tid och tro inte att du klarar det själv.
Det finns många ställen att vända sig till för att få hjälp.
Ibland önskar jag att det här forumet inte var så anonymt för jag hade gärna satt mig ner med dig över en fika och haft en pratstund för det smärtar mig att du är där jag var

Jag blev inringd till blodcentralen idag. Har aldrig hänt tidigare, jag brukar bara få kallelse på sms och mail tre gånger per år. Då måste de få många återbud just nu pga sjukdom. Själv är jag frisk så givetvis åker jag dit, fast jag inte hade tid egentligen.

Mitt blodtryck var 135/75, tjoho! Minns inte hur högt det har varit tidigare, men jag minns att sköterskan då sa ”lite förhöjt”. Det är det inte längre! Under 140/80 är bra.

Jag har också haft problem med mina järndepåer. Normalt hb men för lågt ferritin. Sannolikt beroende på rikliga blödningar under klimakteriet, som sen cirka ett år tillbaka är ett hemskt minne blott i princip.

När jag började ge blod år 2015 var mitt ferritin 50. Som lägst var det 23 år 2017 och då lämnade jag inte blod på två år. I juni 2020 var värdet plötsligt 93, och i oktober 103. Fattar ni storheten i detta!? (Det referensvärde jag hittar för kvinnor är 13-148.)

Mitt hb brukar ligga på 130-135, men i oktober hade jag toppnoteringen 140, tjoho! (Det referensvärde jag hittar för kvinnor är 120-155.)

Det var nästan värt sex mil fram och tillbaka bara för att få dessa glädjebesked ? Har jag antikroppar för covid får jag brev hem om det inom fyra veckor, men sån tur har jag inte ?

Kram ?

Hej kära varafrisk!
Jag jobbar ju med urtråkiga strategidokument. På jobbet alltså. Men jag har nytta av dem på alla möjliga sätt.
Att skriva ner. Steg för steg. Då kommer man liksom nära- istället för helikopterperspektiv över hela livet. Eller hela företagets framtid. Jag tror verkligen på små myrsteg och har aldrig varit visionär. En dag i taget är det enda som funkat för mig. Ibland får dagarna brytas i små kvartar. Här och nu. Denna lilla kvart, dag eller timme. Kram från hjärtat till dig. ❣️
Ps. Ska vi dra igång ett frö-projekt?

Tuff tid du har att gå igenom just nu Blenda. Skickar några virtuella styrkekramar från mitt håll.

Kram!

Vad synd, jag ser nu att den bara finns som e-bok här också. Den är fantastisk. Jag fulgrät rakt ut på en taverna i Grekland när jag läste de sista 50 sidorna. Men den är jobbig att komma in i. Man får kämpa lite. Men det vet vi ju hur det är.
Apropå positivt så är jag inte säker på att jag är så himla kvittrande men det är som du skriver- under kontroll. Tänk att vissa har haft det så för jämnan. Kanske vet vi ändå något som inte de vet.
Kram!

Du möter mig där jag är❤️

Kan inte du skicka länk/berätta om studien igen?

Jag fattar och förstår vad som skrivs och sägs men oavsett strategier så är det jag endast jag som kan ändra mitt liv.

Jag förstår även att många här inne kämpar. Nu har jag endast läst en bråkdel men det är inte den bilden jag får. För den bild jag får är att om man inte klarar av att vara nykter så är det så lätt att tystna...kanske dyker man upp efter ett tag och är så självkritisk...eller så lyckas man och då är det ganska fantastiskt...och inte mycket sug.

Kram?

Om jag ska vara helt ärlig upplever jag inga särskilda vinster med snustoppet mer än att slippa all "administration" kring snuset. Jag är säkert också fräschare i munnen men inget jag tänker på. Flickan är mycket glad över att jag har slutat. Men det är nog det. Lite visset är det.

Om suget lägger sig inom veckan tror jag att jag börjar med en Champix om dagen i stället för två. För att förlänga utfasningen. Biverkningarna som du fortfarande tycks ha gick över för mig efter första veckan eller så. Förstår att du vill bli av med medicinen så fort det går!

Kram!

Lite motigt hos mig också. Vi gör som du säger. Drar nytta av erfarenheterna från nykterheten och tar en dag i taget. Håller i och håller ut.

Kram!

Läser delar av sinnesrobönen i ditt inlägg Finalisa. Skönt att faktiskt kunna ta ansvar för det man kan påverka men kanske ännu viktigare att släppa det man inte kan påverka. Ofta handlar det ju om andra människors agerande, det där som man inte kan påverka, vilket så klart är besvärligt ur ett medmänskligt perspektiv.

Tvåbent och allt, grattis!

Kram!

hade vart o fint o få på barnen med för övrigt ;)

för jag kan vara sköldpaddan o min man ÄR grubblaren...
han vill prata prata prataaaataaaaaa. jag vill tänka. processa. gärna skriva.
men där har vår terapeut vart SÅ bra. känt in, frågat, anpassat. för ett gott resultat.

vi har oxå gått förut i livet. flera gånger av olika anledningar.
jag tror alla par borde göra det som en vård av förhållandet faktiskt.
precis som man går på födabarnkurs innan första barnet ;)
samtal kan aldrig skada tror jag (som ändå är sköldpaddan) så länge man är lyhörda och hittar rätt terapeut!!!

Bara positivt i den här tråden läser jag! Håller helt med om att stresshormonerna tycks ha vintrat in, om inte helt så mestadels faktiskt. Läget utan alkohol ger helt enkelt ett liv under kontroll. Inga större saker att klaga på. Var självklart tvungen att omedelbums kolla upp Ett litet liv. Verkar mycket bra men finns tyvärr inte som ljudbok som är mitt medium just nu.

Kram!

Ett av de bästa inläggen i världsklass. Sylvasst, skarpt och ärligt som berör.
?
/Mrx