Senaste kommentarerna i forumet

Precis så var jag första två veckorna sen bara slog sötsuget till som från klar himmel ? men jag börjar tro att det beror på annat. Jag har sovit dåligt senaste veckan och det bidrar säkert ? Blir lätt att man överanalyserar minsta känsla och kopplar allt till alkoholen.

... det stämmer. Nu har jag varit så chill att jag måste gå upp 05:45 för att förjobba morgondagen istället.
Känns också det ganska chill! Kram ?

Hej på Er Nystart och Oslo?

Har nu bott själv i drygt 2 månader och jag måste säga att beslutet att lämna kunde inte kännas mer rätt.
Jag själv mår idag bra igen, återhämtade mig väldigt fort faktiskt, klumpen i magen och bröstet är borta, jag är glad, pigg pratar med folk igen som jag inte gjort på flera år.
Barnen har tagit det här med separationen och dubbla boenden fantastiskt bra, har inte varit något bekymmer alls faktiskt.
Jag flyttade ju precis innan jul och jag var ledig hela nyårsvecka och hade barnen så då var vi bara hemma i lägenheten, mös, pysslade, busade, pratade massor om allt. De fick nog en väldigt bra start här att bara få vara, och vänja sig vid det nya boendet i lugn takt utan någon stress med skola och fritids utan bara vara här och vänja sig.
Jag har i stort sett inga konflikter med barnen längre då min energi är riktad till dem istället för exets vindrickande
Vi har fortfarande inte sålt huset än då hon bor kvar där och ännu inte fått klart med något nytt boende även om det ser ut att lösa sig inom en hyfsat snar framtid.
Då kan vi lämna även det bakom oss utan bara ha bandet med barnen som binder oss kvar.
Blir endel konflikter så fort vi ska diskutera boende eller bodelning tyvärr.
Hon mår otroligt dåligt och är totalt sönderstressad så jag får gå varsamt fram. Vet att hon fortfarande dricker men inte hur mycket men detta kommer jag inte ta upp om inte barnen börjar påpeka att något är på tok eller att jag märker att något har gått helt galet.

Hoppas det går bra för er med kära vänner tack för allt stöd ?

Oslo...vore kul att höra hur det gått för dig oxå?

Det är då du ska ha planerat något svårt som du inte kan lämna hemma för att åka till systemet.
Att bestämma sig är en del. Det har du gjort
Mål: vara nykter hela livet. Bra. Beslut fattat efter mycket velande osäkerhet och andta tankar som distraherar ditt beslut. Men nu finns ett beslut.

Vikla strategier har du för att lyckas? vad ska du göra när suger kommer? Vem ska hjälpa dig med det? ingen. Okej, då är det du. Alla, allihop, är ensamma om att sluta dricka, finns inga undantag.
Så; lista dina strategier. Gör jobbet. Det är ett jobb och utan att låta som den stränga dansläraren i Fame: this is where you start paying. In sweat. Lägger till tårar.
Att sluta dricka är ett jobb- du tränar- du får muskler. .
Att fundera på att sluta dricka är inte ett jobb men en viktig förberedelse. När beslutet är taget kommer träningen. Musklerna att hålla emot kommer inte att byggas av dagar av återhämtning för att orka bli nykter. Musklerna byggs 17:40 då du vet att det finns risker- och då du istället bakar macaroons eller muffins som du inte kan åka ifrån. Nykterheten ”vill” ingenting.
Vi kan skriva en miljard inlägg men vi kan inte göra ditt jobb. Om jag får en allvarlig diagnos som kräver det ena eller andra av - min kost? Då spelar det noll roll om en miljon forummedlemmar eller Kamala Harris vill att jag ska lägga om min kost. Jag måste gå till butiken. Lägga om mina vanor. Börja med nya.
Forumet är jätteviktigt. Men mitt råd till dig är att strunta i forumets som ett verktyg för din nykterhet.
Här blir man inte nykter. Det blir du om du 17:40- en mycket enkel tid att förutspå- ser till att göra något annat än att åka till systemet.
Jag tror mig ha hört att du har tänkt klart. Så gör. Parera. Välj nytt. Sök stöd. Ta hjälp av en privat terapeut.
Ibland skriver du att ”det verkar gå så lätt för många” men det går inte lätt. Inte för nån! Här finns människor som kämpar järnet. Varje dag. Så är det att sluta dricka,
Människor deppar, vill dö ibland, människor är i vårdnadstvister, förlorar jobbet, blir inlagda.
Jag är inte säker på att du kommer hamna där men jag är säker på att precis allt som du tycker om med ditt liv är under hög risk att kunna tas ifrån dig. Tro inte för ett ögonblick att det finns ett tillfälle det är lättare. Den dagen kommer aldrig. Såhär svårt är det.
Jag ber inte om ursäkt för att jag låter hård för jag känner mig inte hård. Jag känner mig uppriktig. För att mitt hjärta är fullt av känslor som vill att det ska gå bra. Men Forumet kan stänga ner imorgon så det enda som betyder är vad du gör 17:40. Vad du gör med resten av ditt liv som inte är för evigt och som väntar på att levas utan all denna tveksamhet och resonerande.
Ut och lev!

45-2, jäklar vad bra, 1 månad också!
Jag är dålig på jubileumsdagar, även födelsedagar. Har nog firat 6 mån minus två dagar nu.. eller så väntar jag tills det blir 6 mån helvitt om ett par veckor. Undrar om du är på väg in i det euforiska stadiet nu?Tänker att vi som har provar oss fram många gånger verkligen har en hel del empiri att använda oss av. Att lära känna sig själv på nytt, nykter och stressfri är både lite sorgligt och spännande. De senaste åren var inte alkoholen värst för mig. Men stressen och att jag inte mådde bra. Så nu nykter och mindre stressad kommer jag på hur det såg ut innan. Det är vemodigt men också så spännande. Och när jag ser de små små sakerna som är annorlunda nu, då vet jag att det går åt rätt håll.
Det är så kul att du är på gång Soffi! Och tack för orden i min tråd!
Bara två dar kvar nu ...
Hoppas du sover gott!

Tillsammans med en med alkoholberoende. Vanligt att då man slutar dricka /drar markant ner sjunker in i annat, som i dataspel som min partner ägnar sig åt? ? 5 timmar om dagen räcker inte ...
Allt eller inget - personlighet? Det ena ersätts med det andra?
?

Det låter som en riktigt häftig bonus tycker jag!

Kram ?

Tack för fina ord i min tråd, Sattva! De värmer!
Och ja, jag kan bara instämma i att det är skönt att kunna fokusera och njuta av livet istället för alkohol. Känna lust och glädje i vardagen. Det är hela skillnaden! För inte tusan är det så mycket annat än en grå vardag just nu. I alla fall inte hos mig.

Man ska inte ha alkohol hemma, det är bara onödig frestelse. Tillfället gör tjuven.

Jag lärde mig virka och sticka efter min första utmattningsdepression 2007. Sen har det följt med mig i perioder. Svinbra återhämtning för hjärnan. Och det är omöjligt att scrolla på mobilen samtidigt ? Just nu stickar jag en mössa, med sådan där reflextråd i så att jag syns i mörkret.

Kram ?

Det har kommit sjuka mängder snö med våra mått mätt, typ 10-15 cm. Urusel snöröjning, de hinner inte med. Hör dem ploga utanför fortfarande. De har väl en priolista de följer, och det lär bli dubbel övertid för dem idag. Men snön är blöt och tung och mer vatten än fluff, så jag tappade sugen på att åka ”pulka”. Fick rycka in och göra annat på jobbet idag pga sjukdom också, och det sänkte också humöret rejält. Alltid dessa brandkårsutryckningar.

Har inte lagat mat på några dagar men jag har ändå klarat kosten med hjälp av lite köpmat och matlådor jag hade i frysen. Ikväll blev det räksallad och imorgon kväll kycklingsallad på McDonalds. Jag orkar inte ställa mig och göra kikärtsbiffar och sötpotatismos, som jag hade planerat, efter jobbet och kvällspromenaden. Jag är för trött och för hungrig och grinig. I helgen hann jag inte heller laga mat, då gjorde jag så mycket annat.

Men det är ju så det är. Planeringen funkar och funkar och funkar, och funkar plötsligt inte alls längre. Att då ”övervintra” med minimal insats under en period, med bibehållen om än andefattig kosthållning, är helt okej. Jag ska sluta ha dåligt samvete över det, istället ska jag vara stolt över att jag ändå tar de klokaste besluten utifrån förutsättningarna.

Igår lagade dottern middag, fläskpannkaka. Fyra portioner, varav en till matlådan som ska med till hennes jobb på torsdag. Eftersom jag själv skulle äta en tråkig matlåda med viltgrillkorv och vitkålssallad så luktade fläskpannkakan gudomligt. Men jag stoppade fläskpannkakan i burkar, skrev hennes namn på locket och stoppade i frysen. Done.

Semla igår gick också fetbort. På jobbet brukar vi bli bjudna på det, men nu slapp jag den frestelsen.

Det här är så typiskt mig. Jag är jätteduktig några veckor, full av energi. Efter några veckor känns det motigt, det är inte lika lätt och roligt längre. Men jag har inte brutit stegsviten än, och jag tänker inte göra det heller. Vad det gäller kosten får den halta lite, men att äta snabba kolhydrater vore en katastrof just nu eftersom det skulle väcka den björn som sover.

Jag ska dra nytta av erfarenheterna jag faktiskt har gällande nykterheten. Alla dagar känns inte toppen. Det är okej, okej, okej. Man behöver inte ge upp för det, man kan tålmodigt hålla lite lägre profil utan att krascha och invänta nästa framgångsvåg. För den kommer.

Kram ?

Hade precis tänkt skriva i min egen tråd att det nu känns som om jag då ”vid tidpunkten för dådet led av en allvarlig psykisk störning”. Jag fattade inte då och jag förstår inte nu varför jag drack som jag gjorde. Mot bättre vetande, trots att jag skulle ta prover och visa toppresultat... Absolut kidnappad hjärna. Sömnbrist många gånger, utmattning, järn.
Tänker att du kanske måste se till att du kommer över gränsen till andra sidan ändå. Kan du lägga in dig på hälsohem eller nåt, en månad så att du verkligen inte kan. Ge mannen alla betalkort. Strypa möjligheten helt?

Första gången jag slutade hade jag verkligen misströstat i mina försök. Sen kom sambon på mig och då var det kört att dricka hemma. Då blev det plötsligt lätt att sluta. Det var liksom inte möjligt.
Och ge upp... nja, varför då? Du har väl fortfarande en hel del nyktra dagar också.
Just nu är du kanske rätt ensam härinne om att ha det trögt, men jag har ju hängt här rätt länge och det finns många som har haft det väldigt kämpigt i början och gjort flera omstarter. Att slå på sig själv är det sämsta man kan göra tror jag. Att som du fortsätta att skriva, adressera, stå för. Det tycker jag är starkt. Analysera, Sen pröva en ny strategi.
Du behöver verkligen vara tvungen att stänga dörren tror jag. Men hur? Hur ologiskt den än är så överväger de positiva effekterna av alkohol, så vad är det du vinner? Det är mindre än du förlorar just nu på nåt sätt.
Och usch... jag vet hur det är att vara där. I skammen - från att ha varit helt övertygad om att nu är det nog, aldrig mer, till att återigen hitta sig själv smusslande med en flaska i handen. Det gör ont att tänka på det även nu i efterhand. Ge inte upp! Det känns som skit, inte nu igen, bedrövligt, men det är bara att streta vidare. Du vet att mitt nick är Sisyfos va? Upp och ner för berget, med den där j...la tunga stenen. Så har min resa sett ut. Kan jag ta mig upp med det bagaget, då kan du också. Välkommen upp till toppen!

Att leva i en relation handlar om att kompromissa. Om allt. Från båda håll. Att då som din fru tycka att felet enbart ligger hos dig verkar otroligt konstigt. Onekligen bekvämt för henne att skylla alla bekymmer i er relation på din diagnos, men verkligen inte schysst någonstans.

Jag har ingen egen erfarenhet av otrohet, mer än en pojkvän i tonåren och jag minns hur jävla arg, ledsen och kränkt jag kände mig då. Jag har därför svårt att sätta mig in i den situationen alls, men jag kan tänka mig att tilliten går sönder. Kan den ens lagas? Kan man ljuga om en sak så kan man ljuga om annat, sa hon som ljugit om sitt drickande massor av gånger.

En sak är säker - vill ni jobba seriöst på er relation så har ni ett hästjobb framför er. Och ni måste båda bidra lika mycket i tid och engagemang.

Kram ?

Märker tydligare ju mer nykter tid jag har i ryggen hur mycket bättre min relation till min sambo blir.
Det är mycket mera kärlek i vardagen.
Hon kan komma från ingenstans och ge mig en kram vilket jag uppskattar massor. Jag förstår också att hon inte finner det så attraktiv med en stinkade sluddrande kille så då blir det inte mycket närhet.
Men nu känns det verkligen att det finns mer kärlek mellan oss igen.
Bara det att gå och lägga sig tillsammans istället för att jag bara ska sitta kvar uppe för att smygdricka ett par timmar känns som en vinst för mig

Ja idag "firar" jag en hel månad med att beställa garn och virknål ??. Har tänkt på det länge faktiskt att jag skulle vilja lära mig virka/sticka. Så nu slog jag till! Hoppas det hinner komma innan helgen ?.
Såg att flera här verkar köra med det som lite tidsfördriv. Har sett att det finns en del nybörjartips på nätet, och lite kanske man kommer ihåg från syslöjden. Nån som har nåt tips på nått bra klipp på Youtube kanske?!

Tycker vardagarna flyger fram just nu, mycket att göra på nya jobbet. Men det är bra - då orkar jag inte tänka så mycket på vin!
Apropå vin - jobbet skickade hem en AW påse till alla, som vi ska använda nästa fredag. Digital AW då såklart! Men den innehöll två små vinflaskor, en med alkohol och en utan... Störde mig direkt på att de skickar ut ah till alla... vill inte ha den där flaskan här hemma! Funderar starkt på att kasta den imorgon...så man inte riskerar nåt när helgen kommer! Är absolut inte sugen nu! Men jag vill inte utmana mig så här tidigt.. vet ju att fredag kvällar är värst..!

Så glad för din skull! Bra att du tittar in och berättar hur bra du mår, det peppar garanterat andra att gå i dina fotspår.

Kram ?

Nora.
Jag är ju inte där du är nu, med separation menar jag ... Dock ger du mig kraft att inom mitt förhållande ge mig kraft till gränssättning. Att lyssna på vad jag tycker är okej och inte. Om han orkar med det, är ju en annan sak ... ?

Kram på dig,
och må så gott! ?

Nora, helt rätt ! Du låter bestämd o klar över vad du förtjänar. Respekt! Precis som du skriver att vi ger det till oss själva. När omgivningen inte kan ge det. Vi struntar i dom o ger det till oss själva. Ja behöver ingen som inte vill ge mig respekt.. varför ska ja förnedra mig ? Å gränser !! Som du beskriver så bra. Hitta mina!! Mitt o min A: s relation spelas upp som en film för mig nu o fy FAN på ren svenska vad elak han varit. Ja är så jävla nöjd med mitt uppvaknande att ja valde o lämna denna psykiskt störda relation. Varför stå ut o plåga mig själv?? Han är sjuk. Men göra mig störd o psykiskt instabil?? Nej tack. O hålla på o argumentera mot varann. Ja är så less på det som var. Usch. Å ja håller med dig som du säkert förstår apropå inte ha kontakt. Vad ska man ha kontakten till o för? Det blir bara massa ledsamheter o ja lever ett liv på spänn där ja måste förhandla med mig själv, va på min vakt o försvara mig. Han har ju fått för sig att det är Ok att attackera mig o inte lyssna till ett nej. Nej men då slipper du mig. Halvöppen dörr. Nej. Ingen mening . Alla känslor som åker bergodalbana. Älskar, älskar inte...älskar hans underbara fina personlighet men älskar inte det elaka, aggressiva, nedtryckande osv. O allt. Men är det bara sjukdomen eller är han dum o elak ? SÅ förvirrande allt. Ja lämnat allt ist. Är han inte ond så får han själv upptäcka det. Ja är inte med på o va slagträ tills han kommer fram till det . Ja vet inte vem han är ju. Rätt skrämmande. Ja vet verkligen inte. Kanske får ja nån gång veta. Kanske inte. Ja kan inte göra nånting nu i alla fall. Ja kan ta ansvar för mig o mitt o det tänker ja fortsätta med.

Hej igen,

Det var länge sedan jag var inne och skrev här senast. Att det redan har gått 1,5 månad sedan nyår gör mig helt förbluffad. Mitt nyktra liv bara flyter på, det känns som att det alltid har varit så här nu. Jag har passat på att börja träna längdskidor och nå maxpuls. Jag har kommit till insikt i att jag nog alltid haft väldigt mycket energi i kroppen och att dricka alkohol är något jag självmedicinerat med för att vara som alla andra och tappa sugen. Nu när jag inte dricker har jag sjukt mycket energi över och jag tränar så mycket jag bara kan, och jag älskar det. Inser att jag behöver något som uppehåller mig nu när jag inte dricker och jag hittar mer och mer tillbaka till mig själv för varje dag som går. Börjat prata med random folk på stan, skojar, tjoar och tjimmar med alla möjliga människor. Jag börjar tycka om mig själv på riktigt och jag är så jävla tacksam över att jag har ett så bra liv som jag har.

Jag har fortsatt träffa tjejen som jag skrivit om tidigare, och hon är en verklig toppentjej. Jag är inte kär än så det återstår att se om det blir något riktigt. Något som är mer och mer säkert för varje dag är dock att jag är över mitt ex. Ibland hugger det till och jag saknar henne, men det är så sällan numera att jag tänker på henne som en kär gammal vän. Det ska dock tilläggas att jag sett till att inte höra av henne på något sätt de senaste tre månaderna, vilket har hjälpt en hel del.

Jag konstaterade för någon vecka sedan att jag inte har några stora problem i mitt liv över huvud taget. Det är så jävla gött!!!

Aldrig mer ågren.

Jag älskar det.

Så fint❤ Ta hand om dig! Grattis till dina nyktra dagar??? Kram??

Tänker vara ärlig...lite som Vinäger brukar vara...eller vi får se. Vet att alla här inne vill varandra väl och det bästa...precis som jag själv vill...men jag behöver skriva. Tänkte som så ofta att jag skriver när jag har varit nykter i fem dagar för att visa att jag kan...och då får jag många hejarop...för att jag kan..för att jag har bestämt mig...då skriver jag igen!! Dessutom har jag ju skrivit att jag fått nog...så då måste jag nog absolut vänta att skriva tills jag har klarat...kanske...fem...tio dagar! För som någon skrev...jag borde fått nog för länge sedan...och nu var det en gång för alla!!

Å så är det.....jag har fått nog så många gånger...så jag vet inte om jag kan räkna alla dessa gånger...för att få nog...behöver inte betyda ...att man fixar att sluta dricka alkohol...för somliga är det så för somliga är det inte så. Och, vet vi att man har fått nog en gång för alla? Och hur vet man det??

Det är lätt att skriva att man har fått nog en söndag när det inte finns tillgång till alkohol ...precis som jag skrev...det är lätt att skriva det även kl 07.00 ....men att skriva det kl 17.40 när man har varit ledig en hel dag...och saknar att finnas i ett sammanhang...att känna att ledsenheten pockar på....och ångesten över att hur ska man fixa det...då är det inte lätt att skriva orden....då är det väldigt lätt att välja att åka in till Systemet...å ledsenheten...tårarna rinner över kinderna...att ännu en gång inte ha lyckats...skammen. Och orden finns inom mig..jag borde slutat...jag borde börjat med något annat....

Man brukar säga att alkoholism är en sjukdom...jag har alltid haft svårt att identifiera mig som sjuk...fast beroende...det har varit ok. Hyrde filmen "Spring Uje spring" på SF Anytime...som handlar om Uje Brandelius som blir sjuk i den kroniska sjukdomen Parkinsons ...det tar en tid innan han berättar det för sin familj. Jag lovar det hade aldrig hänt mig...om jag hade drabbats av cancer, Parkinsons eller vilken kronisk sjukdom som helst....jag hade berättat för min man, mina barn, mitt jobb. Jag menar inte att jag hellre hade önskat mig en annan sjukdom än alkoholism....men jag hade vågat berättat...och jag hade inte skämts.

Jag har inte gett upp...fast..jag har nog aldrig varit så ledsen som nu...så orolig...och precis som de sa på TV-programmet igår...Fråga doktorn...det känns som om min hjärna är kidnappad.

Ser att jag skriver "man" men menar förstås "jag"...men orkar inte rätta.

Kram till alla...oavsett var du befinner dig:)

Det uppstår alltid lite gupp och t.o.m. uppförsbackar..Men du klarade dig galant, tack vare din egen finurlighet, att ”kapa” repet till alkoholen..Snyggt!!?

Fan vilka kast detta har. En enorm ilska har kommit över mig ikväll och jag känner att det bubblar i mig. Är rädd jag snart kommer göra det jag absolut inte ska. Börja anklaga

Gamla plågande minnen trycker på. Otroheter, som vi båda gjort, men hennes gör så jävla ont nu. Det kom över mig i sammanhanget med det hon satt och sa i sin ilska i lördags, nästan hånfullt t.o.m. efter hon läst mitt brev. Jag upprepade nån sak jag skrivit, nått i stil med att vi inte har någon närhet, kyssar, kärlek. Då svarade hon, som sagt i nästan hånande ton, -nä, det är ju inte min grej riktigt..
För ett par år sen satt hon och kysste en annan man efter en krogrunda, det är vad hon säger i alla fall. Fy fan vad det värker i mig och tillsammans med det uttalandet en sån enorm ilska nu.

Som sagt, jag ska inte dölja att jag gjorde samma sak först. Jag kunde inte motstå den gången när jag kände den känslan jag aldrig får av min fru. Jag kände hur attraherad en kvinna var av mig och nästan slukade mig med blicken, kan sorgligt nog inte säga jag var jätte attraherad av henne, det var den där saknade känslan av åtrå jag inte kunde motstå. Vi kysstes bara och upprymdheten gick väldigt fort över i skam. Sån plågade skam att jag åkte raka vägen hem den natten, väckte upp min fru, då sambo och berättade allt med en gång. Minns att jag var väldigt ledsen då också, sa att det enda jag ville var att känna det från henne. Gjort är gjort och jag rättfärdigar det inte, men tycker att kontexten har betydelse.

Åtminstone om man jämför våra fall. Min frus otrohet var motsatsen kan man säga. 1,5 år senare, hon påstod att det var av hämnd och ilska som legat kvar... Är det nån jag känner som inte är långsint så är det hon... i mina ögon en direkt oärlig förklaring.
Det började med att jag kände jag ett annorlunda beteende från henne. Hon var kort, gick och la sig tidigt. Det var mycket festande och krogrundor på helgerna med en väninna som just separerat och "behövde stöd" Jag kände att nått var fel och tog en dag hennes telefon och läste hennes meddelande med väninnan. Från ett par veckor tidigare hittade jag saker som inte stod rätt till, det var diffusa texter som inte gick att utläsa helt men nått hade definitivt hänt. Det fanns en "honom" som inte var jag. Det var ändå såpass diffust att jag inte kände mig säker att konfrontera direkt, men ilskan bubblande i mig av ovisshet. Jag kände ju mig också skamlig för att jag tjuvläst hennes telefon och skulle det visa sig inte vara något som hänt hade jag gjort bort mig ordentligt. Men en dag brast det, jag ljög och sa att jag visste att något hade hänt, att någon berättat men jag kunde inte säga vem. T.o.m. då reagerade hon först med ilska, vilket gjorde mig enormt osäker. Hon skrek att det var såna anklagelser jag kom med som gjorde att vi inte hade det bra. Men jag gav mig inte och spelet fortsatte i 2 dagar. Tillslut satt hon på kvällen nersjunken i soffan och erkände att det hade skett en kyss. Har alltid kännt en sån obehaglig känsla av att jag aldrig fått veta hela sanningen och har sedan dess haft svårt med tilliten till henne. Det var dessutom en period när jag själv var väldigt ledsen, min morfar som stod mig väldigt nära hade gått bort och händelsen skedde samma vecka som han begravdes. Jag kände ett sånt enormt svek av hela lögnen och hennes spel och anklagelser innan hon erkände, men för att gå vidare var jag tvungen att släppa det.

Men det sveket, den där kyssen, som tydligen inte är "hennes grej" med mig, men med nån annan som dök upp... Den gör mig vansinnig just nu.

För att citera mig själv från tidigare inlägg borde jag nog bita ihop och sansa mig innan vi pratar mer.
"Historian är vad den är, den går aldrig att ändra på, det är du själv som väljer om du vill hålla kvar det"

En sak de visade på SVT igår var just magnetröntgen som visade på stress hos alkisar för skitsaker. Sådant som normalt inte borde stressa gjorde enorma utslag på hjärnan.

Så nu när vi är nyktra är vi mer chill helt enkelt. Gör en sak i taget, viktigast först. Det som inte hinns med får vänta, eller dissas helt. Jag tror man blir mer effektiv när man gör en sak i taget, eller åtminstone tar en bit i taget på varje grej.

Att jobba hemifrån är mindre stressande för mig generellt. Jag väljer när folk får ”störa”. Jag slipper suga åt mig andras stress som ett lackmuspapper. Jag kan känna av andras stress på flera meters håll.

Sent igår ville min chef att jag skulle göra en grej. En grej jag inte ska göra, det ska en annan mellanchef göra. Men vb gör inte det, och då brukar min chef göra det istället. Nu var hon trött och irriterad ”jag ska strax ha mitt åttonde möte idag”.

Så för att min mellanchefskollega inte gör sitt jobb så ska jag få den förbannade apan i knät. Jag vägrade. Vet inte hur det löste sig, men jag löste det inte.

Min chefs stress stressar mig massor. Här hemma slipper jag se och höra henne, mer än på möten.

Kram ?

Ps. Egentligen skulle jag ha polisanmält spritpaketet. För sakens skull. Snacka om oönskad gåva.

Jag har läst ikapp lite i din tråd idag.
Igenkänning...

Så otroligt starkt av dig att lyckas minska på drickandet!!
Önskar dig allt väl, du är på rätt spår!
Kramar!!

Stor kram ???