Senaste kommentarerna i forumet

... att höra att lägret är under kontroll. Blev sugen på semla nu!
Jag äter inget lätt- som i light- jag vill vara mätt så länge det går och helst slippa äta ofta (jag vet, alla är olika!) Jag åter rysk yoghurt, hallon, nötter till frukost tex. Står mig länge på det. Alltid smör Bregott och grädde i små mängder. Alltså inte Lchf att jag kastar i mig. Men jag har nån stark känsla i kroppen av att det är bra, för mig. Detsamma gäller även snus- aldrig white haha.
Önskar dig en fin dag och fredagkväll!

4-1 är ju ett jättebra resultat och tänk när helgen är över så står det 7-1. Sen börjar ju veckan med Månd och Tisdagar. Det är ju fasen inga roliga dagar o kröka till det på. Så när de är över så är du uppe i 9-1 och då börjar ju övertaget likna ren utklassning ;-)
Kämpa på min vän...och önskar dig en trevlig helg.

Bra val att inte dricka i helgen när frun jobbar. Är övertygad om att du är på rätt bana igen och håller soda streamen sysselsatt :-)
Kämpa på min vän

Och jag önskar dig en trevlig helg Varafrisk! Solen skiner här i vintervackert landskap. Hoppas då får många möjligheter att njuta i helgen.

Kram!

Jag blir glad av ditt inlägg, Sisyfos! Jag säger ju lite då och då att jag ska göra ett uppehåll i skrivandet, att jag inte passar in osv. Detta beror i sin tur på att jag har nästan hela tiden känt när jag skriver här på forumet under denna rubrik "Förändra ditt drickande" att många som börjar skriva här har läst i forumet ett tag därefter har man ett antal nyktra dagar för att sedan börja skriva. Och jag tänker....men...jag kan ju inte behöva vara nykter först för det är ju nu när det är snårigt, geggigt, dimmigt, träskigt, sorligt, jobbigt som jag behöver stöd och pepp. Jag kan förstå att det är tröttsamt när jag inte lyckas..jag har skrivit här under ett år nu...men det är så här det är just nu och där är du väldigt bra på att möta mig Sisyfos vilket stärker mig och gör att jag tror på mig själv på min förmåga. Självklart hade jag önskat att jag hade varit nykter nu att jag hade ändrat min livsstil för SÅ länge sedan vilket gör mig JÄTTELEDSEN OCH OROLIG men det som är gjort är gjort.

Livet har varit tungt, är tungt och mitt stora problem är att jag dricker så ofta på känslor...alla möjliga olika känslor dämpas med alkohol...och känslorna dämpas inte bara med alkohol utan även med mat. Inte så ofta med sötsaker som godis och fikabröd möjligtvis snacks...vill hellre ha salt än sött.

Men det funkar inte det här livet...igår när jag var på jobbet och hade på mig arbetskläder som inte är anpassade till min vikt, längd eller kroppsform ...var i det rum som vi benämner motoriken i ett hörn finns där speglar. Det kändes inte så kul att se sig själv där....när jag kom hem och skulle tvätta bort sminket såg mig själv i spegeln...tyckte att det hade kommit fler rynkor under ögonen har tidigare inte sett dem så tydligt...och jag tänkte ..det är åldern, munskyddet som vilar högt upp på näsan...och alkoholen som bidrar till ett trött ansikte. Imorse när jag vaknade hade jag märke på näsan efter sömnmaskinen..det var nog första natten som jag hade sömnmaskinen hela natten..tycker att den trycker på näsan...vi är inte riktigt vänner än min mask och jag. Sköterskan på sömnmedicin sa att det kan ta fyra, fem månader att vänja sig...och jag har ju inte hållit på så länge ännu...och jag har inte gett upp.

Så jag är väl ändå tacksam för min kropp fungerar även om den väger alldeles för mycket och är tämligen spänd och otränad. Väldigt torr. Fast jag var ute på en promenad med min hund, det var härligt men bistert solen hade ännu inte kommit fram men nu skiner solen in genom fönstret och värmer min arm. Ska ta mig en dusch och efter det köpa mig en bukett blommor. Hoppar systembolaget idag...hjärnan är helt igengrodd och jag längtar så efter klara, tydliga tankar...samt att få en rättvis bild av verkligheten...inte så ingrodd.

Så mina vänner här på forumet...jag önskar er alla en fin fredag:)

Starkt av dig Backen123. Blir så glad när jag läser att du tar hand om dig själv som no1. Du är en inspiration.

Tänker att jag vill starta samtalsgrupper inom kommunen där man får träffas, prata av sig och ge stöd till varandra för anhöriga. Forumet är guld värt och en oerhörd hjälp.

Haha underbart med så positivt inlägg. Fast jag läste att du fångat gråsäl.......

Tack för peppen ? Ja, tydligen är jag en sån som kan dricka dagen efter antabus. Min läkare reagerade också på det, så nu har vi gjort en plan och jag känner mig både hoppfull, glad och skitsugen på att sätta igång. Ska få lättare dos, 200 mg, så jag kan ta den varje dag. Ska göra det i flera veckor. Så skönt när man får hjälp och vägledning av någon som kan och förstår men är odömande och enbart objektiv. Ska bli så skönt att släppa alkoholen.

Och Onkel F - Yes, det finns mycket jag vill göra istället för att dricka. Ska bara se till ATT börja göra det också ?

Ha en trevlig helg, medmänniskor.

" det här får stå för dig" tänker ja direkt att han inte vill ha nåt ansvar. Kämpa på . Kram

Nora81, tack!
Hoppas dagen blir bra!
Kram

Morgonpromenaden var verkligen i kallaste laget, det nöp rejält i kinderna. Men en lunchpromenad i solen ska bli nice ?

Jag tar rygg på dig vad det gäller mobil och padda. Bara för att jag misslyckades igår kväll betyder inte det att jag inte ens ska försöka låta bli ikväll. Känns det igen? Beroende som beroende.

Kram ?

Åh nu värmde du mitt hjärta. Tack!! Och det samma till dig?
Vi delar så mycket med varandra! Kram???????

Ångesten. Är för mycket just nu.
Har druckit vid 5 tillfällen sedan årsskiftet, och det är ju bättre än förut. Men jag tänker på det dagligen. Vill fly. I min ångest ( utan alkohol) skrev jag ett avskedsbrev häromkvällen. Med rubriken -Jag vill inte leva men jag måste, för att jag älskar er.
Till mina barn... beskrivit hur fantastiska de är och vad som gör dem speciella. Skrev om de tre äldsta sedan kom jag inte längre.
Och så ser det ut. Jag vill inte men skulle aldrig lämna dem, förlikar mig med tanken på att leva ett liv jag inte vill.
Jag har en otroligt traumatisk barndom som jag ändå fått min styrka från, valde ”rätt” väg och aldrig skyllt på den.
Ingen psykolog har hjälpt mig. De blir chockade när jag börjar berätta och när jag har kommit till 5 års ålder säger de att de inte kan hjälpa mig utan jag skulle behöva någon som har möjlighet att hjälpa mig med flera års terapi och de har ju bara sina 10 gånger... sjukt. Och det klassiska..- du verkar ju så insatt och medveten i detta, du svarar ju som jag som psykolog skulle göra...
Jaha? För smart för att få hjälp? Eller vad fan är det för fel, jag orkar heller inte dra detta igen...
Efter sista barnen blev jag trött, så trött. Med en annan pappa än till de äldsta.
Han har förmodligen diagnos och det borde jag insett var mer komplicerat än det verkade.
För han har verkligen ingen förståelse för känslor. Han är otroligt snäll,den snällaste man jag träffat. Men noll förståelse för människor och mående.
Jag förklara i detalj hur jag mår, säger att jag inte vill leva, går iväg och kommer tillbaka nån timme senare och han har inte hört av sig alls. Han säger, det är kallt ute nu.
Det är det bemötande jag får här hemma. Jag är så jävla frustrerad så jag vet faktiskt inte vart jag ska göra av mig själv. Drack vin igår kväll. En av de fem gångerna. Jag vill inte sluta, jag vill köpa en box och hälla i mig hela och sen en till ensam! Det är min enda vän just nu.
Känslan av att veta att jag ska leva med en man som inte kan känna empati ( kan han visserligen men inte visa känslor) och som inte skulle klara ett hushåll och tre små utan mig gör mig galen. Han kan inte det och det vet han också. Han gör ”sina” sysslor som han gjort till sina rutiner och thats it. Spontana saker utöver det existerar inte.
Allt, precis allt som hör till hushåll, barn planering osv ligger på mig.
Och jag har äldre barn som bor heltid hos mig( 14,12,10) varav två med diagnoser som jag kämpar dagligen med, skola, kuratorer psykologer lärare, hemma, konflikter, ligga 25 steg före konstant för att underlätta för dem. Där är han öht inte delaktig, har ingen förståelse för deras beteende och behov.
Jag lever för mina barn, de är det absolut bästa jag har och de är fantastiska. Men jag är så jävla ensam.
Förlåt.
Det här är en bitter jag, som ingen annan vet om förutom ni nu då? behöver få ur mig, för jag exploderar snart.
?

Gillar liknelsen med traktorspåren! Den ger en bra fingervisning om att man behöver ge det lite tid, men att förändringen hela tiden pågår. Och så skönt att följa en stig på en äng istället för ett lerigt traktorspår, det är värt att jobba mot!

Toppenbra jobbat!

Kram!

Tänk ett år!!!
Blir inspirerad när du tex skriver (läste det i annan tråd) att du går förbi systemet utan att ens märka det. Att det är lika ointressant som en gardinaffär (eller nåt liknande). Får mig både att skratta och få hopp! Och även tro på en verklig, bestående förändring och omorganisation i hjärnan. Att de där traktorspåren i hjärnan faktiskt kan gro igen och bli en platt åker, där nya fina stigar kan ta form istället! Hopp!!

Äntligen fredag och ledig helg!
Har inte haft en sekunds tanke på alkohol denna vecka.
Tankarna kom smygande idag eftersom det är helg förstås, men det är dock bara flyktiga tankar som passerar förbi, men aldrig fäster.
Är så glad över att jag lyssnat på er, mina fina forumvänner som hela tiden sagt att -det blir bättre vartefter tiden går. Precis när man börjat sluta ( blev en konstig mening, men ni fattar ) så tror man/jag att suget hela tiden skulle finnas. Men det har avtagit, iallafall för mig, dag för dag till att nu efter 3 månader ( ? dagar imorgon ) helt upphört. Tankarna kommer förstås ibland.
Känner ibland att jag kanske är provocerande när jag skriver att det gått lätt och bra att sluta. Hoppas att det inte uppfattats så. Drack tidigare precis varje dag i veckan, blev ofta berusad och hade på slutet minnesluckor dagen därpå. Det var verkligen illa. Passerade 9 enheter i veckan med råge. Jag drack nog trippelt så mkt på slutet.
Men nu har jag slutat och det har varit en berg-och dalbana. Milt sagt!
Vill bara ge er hopp där ute att det går!
Läs på, skriv av er, lyssna på ljudböcker, ta till alla verktyg ni kan!
Läs och skriv här... toppen med en egen tråd som man kan gå till när man börjar tvivla och glömma.
Ha en fin fredag!
Kram

Då blir jag nykter ettåring ?

Kram ?

Ja fem veckor känns helt overkligt. Har JAG klarat det?? Jag som knappt klarat måndag o tisdag nyktert, har alltid fyllt på med 3-4 glas på onsdagen och sedan har fredagen hägrat då jag inte behöver räkna antal glas utan kan dricka ohämnat ur "min" box. Vi har till o med haft varsin box för att få hänge oss utan att vara stressad att inte få tillräckligt....Inte klokt när jag tänker på det...
Soffi, hm intressant tanke! Tänk om det faktiskt är så att jag ju längre nykterhet jag har, desto mindre kommer jag störa mig på andras drickande. Ja, den teorin tänker jag tro på!!! Ger frihet!!! Har förresten läst ditt inlägg i din tråd. Du skriver så levande o fint!
Andra halvlek, det är så värdefullt att få höra hur tryggt o lugnt det kan bli allt efter tiden går. Visst har du snart ett år? Wow!!! Tack att du orkar med oss gröngölingar!

15 hela dagar då din kropp fått vila från alkohol ju. Det är ju hur bra som helst! ?
Heja dig och trevlig helg tillbaka ☘️

Himla tufft du har och har haft det. Inte konstigt att alkoholen kommit in i livet som en falsk hjälp. Det finns fler här som blivit "påkomna" av arbetsgivare och fått hjälp därifrån. Tänker bl.a. på Strulan65 men det finns många fler. Jag har inte läst om någon som inte varit nöjd med den hjälp de fått genom arbetsgivaren, tvärtom! Ett råd är att inte lägga fokus på vad du är, om du är alkoholist eller inte. Det finns just nu ett problem med alkohol som du behöver arbeta med. Det räcker för nu. Resten kommer efter hand. Detta kommer att gå bra.

Kram!

Haha, jag är också en rumpnisse. Och vet du jag tror att det är jättenyttigt för alla parter att ge sig på varför... man märker det inte minst när man ska försöka förklara något för sina tonåringar när ”varför” inte riktigt håller.
Såklart finns ett DÄRFÖR bara ibland i just de diskussionerna, men de flesta andra skulle nog må bra av att sätta ord på varför. Det är då man märker när det finns stora hål i argumentationen. Jag är nog där jag också nu.
En rumpnisse, ja såklart, jag trodde att jag var en skeptiker. Tror inte på så mycket nu längre. Men det är heller inte så många som förklarar varför.

Det är så det blir tror jag. Har man druckit tillräckligt lång tid fungerar det inte längre när man använder alkohol som medicin mot tristess, ångest, stress eller vad det än är. Då är det dags att hitta en ny strategi. Det går att koppla av på andra sätt. Jag trodde länge att jag hade svårt att somna utan alkohol. Det går utmärkt. Så Johan79 läs lite härinne i Förändra ditt drickande så får du lite tips på hur man går vidare.

Vad händer? Spelar du in dina snarkningar i appen eller hörde du dig själv? Jag skrattar när jag läser....

Dunkappor kan väl knappast räknas som impulsköp när det är tre decimeter snö och 10 minus utomhus, eller hur? :D

Kram!

Länge sedan! Det tycks som om det går bra med ditt snusstopp! Jag är sugen nu. Något fysiskt sug kan det väl inte handla om så här en dryg månad senare, men definitivt psykologiskt sådant. Funderar på hur du har det VJLO? Har du släppt snuset helt eller? Finns tips?

Kram!