Senaste kommentarerna i forumet

Så glad för din skull ❤️

Kram ?

Fem veckor är jättebra! Det är ju dessutom "ett helt nyktert år 2021" ;-) !
Bra med din strategi också, den ger dig alla förutsättningar för att få din sköna nyktra ledighet som du är så värd!

Apropå att bli irriterad på onyktra människor. Jag har för mig att jag läst/hört att det man blir irriterad på hos andra egentligen är saker som man vet (mer eller mindre medvetet) att man behöver jobba på hos sig själv.

Nu jobbar du ju på din nykterhet. Kanske kan du då låta mannen ta ansvar för sig själv, oavsett om han väljer att dricka eller inte? Inte så lätt kanske, men en tanke jag fick.

Kramar!

Skönt att alkoholdimmorna har börjat lätta för dig, den första tiden är tuff men man måste bara igenom den.

Kram ?

Hej och välkommen. Det låter som du haft det tufft. Ja det är sådär det kan se ut. Det är ju verkligen en hjälp att slappna av alkoholen.... i början. Sen när man druckit ett tag blir man beroende. När det inträffar är omöjligt att svara på. Men det verkar som du iallafall funderat på din konsumtion och ska få hjälp därefter. Jättebra ju, välkommen hit oxå. Läs och skriv härinne så hjälps vi åt under vägens gång. Lycka till. Jullan

Voffo då då? Voffo gör ho' på detta viset?

Från UFO till rumpnisse...
Varför då?

Det började i bilen på väg hem ifrån jobbet igår. Det har varit långa och intensiva dagar på jobbet den här veckan, idag, fredag, ska jag "bara" ha möten och kan därför jobba hemifrån. Jag är trött, vaknar vid typ 1- 2-tiden varje natt. Klart att jag kan unna mig vin på kvällen.
Ja, men, jag vill inte vara luddig i skallen på de där mötena imorgon, inte nu när jag redan börjat tänka klarare...
Fredag kväll då? Javisst! Men, det är ju skönt att träna på lördagsmorgonen, då kanske jag inte orkar det...
Lördag kväll, dela en flaska vin med gubben till middagen. Ja, absolut, det kan jag göra, men..., 2-3 glas vin.. Vill jag ha 2-3 glas vin? Nej, jag vill ha mer och gubben kommer att "vara i vägen" på lördag så att jag inte kan dricka som jag vill...
Dags att erkänna för mig själv. Ska jag dricka så vill jag dricka ensam i min egen takt för att bli avtrubbad, full...
Det där "målet", önskan att kunna dricka "normalt" dvs kanske 2-3 glas till en middag någon gång ibland...
Vad är det för vits?
Varför i herrans namn vill någon överhuvudtaget ha 2 glas vin??
Jo, min gubbe är ju sådan, han dricker två glas under en kväll även om han har en hel flaska för sig själv. Sist fick jag tom hälla ut sista skvätten i en flaska som räckt två lördagar... Jag kommer aldrig att förstå det , jag kommer aldrig att bli som han...
Enligt mina gamla mål här i programmet, de som jag fortfarande inte ändrat sedan hösten 2019, så får jag dricka ett par glas till helgen. Ensamfyllor är dock inte tillåtet - allt enligt mig själv.
Men om jag inte förstår varför jag skulle dricka de där två glasen, varför ska jag då dricka dem?

Varför - igen.
Mindfulness, meditation, tacksamhet, positiva tankar etc
På kvällen medan jag drack mitt te var det avsnitt 19 i alcohol experiment, sedan närvaropodd. Båda hjälper mig mer än vad jag trodde från början.
De ger mig svar på många "varför".
Tänker tillbaka på många besök hos psykologer och terapeuter.... Speciellt senaste "omgången". Jag hade diagnos utmattningsdepression och PTSD. Så enormt trött, ledsen, rädd, nedtsämd, muskelkramper, ryggskott, ja you name it ... säkert bakfull ibland också ... Jag hade så ont både fysiskt och psykiskt. Då säger "kärringen" att jag måste acceptera att "så är det" och sitta och känna efter mer hur det känns.
!!!!!
Fattar hon ingenting? Jag vill ju bort från det här! Det är ju därför jag söker hjälp.
Tänk om hon hade förklarat varför.
Om hon beskrivit vad man kan uppnå med hjälp av mindfulness, att det faktiskt påverkar och "bygger om" hjärnan. Att meditation inte alls handlar om att sluta tänka och "bli blank" utan att bli medveten om vad man tänker och att det "bara" är tankar....Typ.
Nej, jag skriver inte det här i bitterhet. Det är mer en insikt. Och framför allt - en önskan om att andra ska få snabbare och bättre hjälp. Jag har ju insett (speciellt efter att ha hängt här en del) att jag är långt ifrån unik, det finns många andra med liknande tankar och krämpor. Tänk om jag kunde hjälpa, korta ner pinan för andra i samma sits som jag var. Psykologer och terapeuter är duktiga yrkesmänniskor som vill väl, men det saknas kanske ett avsnitt i deras utbildning: "När det kommer en rumpnisse så är det bra att förklara varför..."

Det är kallt ute idag, jättekallt!
Jag är ingen vintermänniska.
Kylan hindrar mig att ... -nej. Jag är så tacksam att jag har ett varmt och skönt hem när det är kallt.
Jag är tacksam att jag vaknade nykter idag (...fastän det var "en perfekt kväll att dricka igår" ....öööhhhh??? :-S )
Jag är så tacksam att jag börjat min vandring "Mot ljusare tider", ett litet steg i taget.

Idag blir det en härlig nykter fredag!
För VARFÖR skulle jag dricka??? Det finns INGET bra "därför att" som svar på det :-) :-)

Kram alla!

Fem veckor idag! Känner mig starkare idag, inte så trött. Långledig helg väntar. Kommer bli en skön, nykter ledighet!

Han mår bra av att dricka för att alkoholen höjer hans dopaminnivå. Det är så grundläggande att kärlek eller annat inte kan konkurrera med alkoholen på det sättet.

Han prioriterar att han själv mår bra, inte att du mår bra. Det finns ingen anledning för dig att slösa bort din tid på honom.

Han ser heller ingen anledning att sluta dricka för din skull eftersom du faktiskt fortfarande finns kvar där trots att han dricker. Mitt tips är att lämna honom (ja, det är svårt, jag vet) och fokusera på att leva ditt eget liv i stället.

Hem till huset, fixa med lite djur och skottning. Han berättar om samtalet med arbetsgivare och personalansvarig där han berättat om behandling, vården inom landstinget, bra gjort och han är mannen igen. Jag sa att jag vill skiljas (igen) men inget inlindat nu, han blir berörd men han kunde ändå prata om först skilsmässa och sen bodelning. Så säger han samma mening som förut, inte som hot eller så - det här får stå för dig, inte för mig. Jag kan inte läsa in vad han menar.
Han är nykter, ska få samtalskontakt men det räcker inte för mig, behandling var mitt krav, för mig själv, för oss, punkt. Så nu reatret i helgen, nya tag på måndag och då ta med mig papper för underskrift ?

Jag hade hoppats på anhörigvecka som en del i behandlingen med mitt ex, men det kommer inte bli så. Och det är helt ok ? ja tänk vad kul att träffas, vi som är systrar i detta. Äta och dricka gott utan oro och stress, få ansikten på varann. Den här helgen blir det Uppsala och retreat för mig, meditation, yoga och stresshantering ? fortsätter att göra bra saker för mig själv.
Det svåraste för mig är att lära mig sätta gränser, undra om det är så för er med. Jag uppfattas nog som rött bestämd och övertydlig, likväl så står jag där och känner mig osäker efteråt

Imorgon ska jag ha jobblunch med en medarbetare. Äta måste man, och snacka jobb ibland på ett opretentiöst sätt är bra.

Jag gör ofta så när jag tar tu-man-hand-prat med medarbetare, jag bjuder dem på lunch på deras hemmaplan. Inte hemma hos dem, men på matställen de är vana vid.

Jag har sällan en agenda, samtalet får ta den väg det tar. Till 95 procent är det jag som frågar, sen lyssnar jag och ger bekräftande kommentarer utifrån mina erfarenheter. Korta kommentarer.

Sådana samtal kan resultera i vad som helst. Oftast finns det några missförstånd jag kan reda ut direkt, och jag har alltid med mig ”småsaker” hem igen som jag kan åtgärda direkt. Samtalet måste leda till någon form av resultat.

Sen har jag alltid saker med mig hem som min chef behöver få veta. Hur ”snacket” går i vissa frågor. Eftersom jag inte arbetsleder i egentlig mening dagligdags verkar det upplevas som ”ofarligt” att framföra kritik till mig. Kritik som många gånger är befogad och som jag sen för vidare uppåt, utan att outa avsändaren. Om inte det har betydelse, men då är jag noga med att berätta för medarbetaren att jag tänker berätta vidare.

Den här typen av mellanchefssyssla, att ha närvarande samtal med medarbetare, kan man inte lära sig på kurs. Här gäller bara learning by doing. Samma sak med svåra samtal och personlig tragik. Ju fler sådana samtal man har, desto skickligare blir man.

De samtal jag hade med min cancersjuka kollega (som nyligen dog) de senaste åren bär jag för alltid med mig i hjärtat. Man kan fråga vad som helst - om man bara är beredd på att ta emot och förvalta svaren.

Så imorgon blir det cirka 14 mil i bil tur och retur, och lunchpromenad på annan ort. Nice ?

Kram ?

PS. Det går inte alls att låta bli mobilen efter kl 21 ?

Ville bara kika in och önska er en god natt sömn. Tack för att ni finns!

?

Andrahalvlek. Min anhörig vill inte äta medicin och inte gå till en professionell. Som att han gett upp. ?

Snöflickan. Han märker att du blir ledsen, men då det gäller alkohol så kommer olika relationer i andra hand ... Såsom en relation till sin flickvän.

Sedan kan man också förstå att man är alkoholist, men att inte vilja göra något åt det. Tunga ord, men så ser jag på det.

Jag som anhörig är, liksom du, orolig. Då jag insåg att jag inte kan kontrollera hans drickande, utan började fundera på vad jag själv behöver, så började jag få lite mera ro. Låter kanske märkligt men så upplevde jag det.

Sköt om dig, och fundera på vad du vill leva i. Vad är viktigt för dig? ?

En del kan behöva antidepressiv medicin, som ett gips på ett brutet ben. Jag har själv tagit SSRI i många år, men har börjat trappa ut sakta nu när jag är stabilt nykter.

Samtalshjälp är viktigt också! Man måste prata om hur man tänker och känner. Alla kan inte prata om sådant med sin partner, eller har kanske ingen partner. Då är det bättre att gå till ett proffs, någon som får betalt för att lyssna.

Kram ?

Ja Andrahalvlek jag är anhörig.
Tyckt mig se en stor förändring i sinnet hos min anhöriga.
Tycker att det är en ordentlig åkning neråt i måendet. Riktigt djup depression på gång..? Tar sig inte för något. ?

Idag har varit en helt vanlig dag förutom det tveksamma i att jag köpt en dunkappa på impuls...
Annars händer inte så mycket just nu. Jag har börjat med nån sovapp och skrattade så jag grät i morse när jag hörde mina snarkningar.
En bra dag. Nu filmfestivalen fast från soffan. Minus 15 grader. Mannen bär ved. Kram.

Jag tar alkoholen före spåret men det den typ fungerar inte längre

Jag bodde 1 vecka på Rönnehoms slott under min anhörigvecka.
Det var en rogivande miljö och gav så himla mycket.
Känner bara att man borde gjort Det fler gånger för att få påminnelse.
Ja, tänk så härligt om vi kunnat ses en vacker dag?Det hade varit härligt.

Bamsekram från mig till er?Azalea

Ny här och har varit inne och läst några dagar men tänkte nu skriva mitt första inlägg . Har under en längre period , nästan ett år , överkonsumerat vin

Jag har Alltid fått höra att jag kan dricka stora mängder och endå verka typ nykter, och vid andra fåtal tillfällen så har det slått till hårt efter bara 2 glas vin. .

Senaste tiden mer av det sistnämnda med blackout som följd (återkommer till det senare ) Tidigare drack jag mest vid sociala sammankomster och kunde dricka något glas för mkt en lördagkväll hemma och somna tidigt men har senaste halvåret haft vinet för att varva ner och kunna somna (som jag förstått är vanligt när jag läser i trådarna )

Min bakgrund är rätt brokig, om man kan uttrycka det så, PTSD diagnos sen några år tillbaka och kan fortfarande kraftigt påverkas av trauma triggers trots att jag gått i kbt och ätit antidepressiva.

Senaste året var väl det som tagit knäcken på mig som gjort att jag ju definitivt hamnat i riskkonsumtion .

2020 har jag : gått igenom min tredje vårdnadstvist med ett våldsamt ex , blivit ekonomiskt barskrapad pga det och fått en större skuld hos kronofogden, fått operera mig för cysta i magen , sjukskrivning som gav ytterligare förlorad inkomst. Detta kombinerat gav otrolig Ångest .. antideppen slutade fungera , sjukskriva sig var inte på tapeten pga ekonomin ...

Även om jag återigen vann vårdnadstvisten så blev det för mycket på en gång . Jag kraschade totalt inombords när anspänningarna släppte . Började dricka av andra anledningar än tidigare .

När jag var stressad , hade ångest , för att varva ned... Nått glas mitt i veckan blev 2 - 3 glas nån kväll i veckan , och nu senaste 2 månaderna även avslutat arbetsdagen (vid 3 tillfällen)lite tidigare för att hälla upp ett glas vin för att ”varva ner ” innan familjen kom hem .

Allt för att inte krascha , kunna fortsätta jobba , hålla mig uppe .. levt på nån autopilot ”det ordnar sig snart .. en dag i taget ” ... andas in ...andas ut..

Ska via Företagshälsan få hjälp nu externt med utredning och en handlingsplan framåt , då det uppdagats att jag druckit på arbetstid .. någon med erfarenhet ? Jag är skrämd men endå nyfiken och lättad... konstig känsla ..

Blackouts undrar jag över , överallt jag läser står det att man får högre tolerans och krävs mer alkohol , men jag har gått från att dricka ganska stora mängder förr (en flaska var inga problem en fest kväll utan minnesluckor) men nu har jag fått blackouts av 3 glas vin (påverkad men talför ) men vaknar och minns inte att jag gått och lagt mig eller vad jag pratat om eller gjort .. luckor på 2-3 h .. sjukt obehagligt !

Har i övrigt en sjukt stöttande sambo som är glad att jag ska få hjälp via jobb och att jag har ett stöd där också ...

Men känner mig svår identifierad som ”alkoholist ” som HR chefen uttryckte det . Har konsumerat på ett sätt som absolut påverkat mig och min närmsta omgivning negativt , och mängden 9 glas i veckan har jag troligtvis överskridit (brukar väl ha gått åt en box på vecka sammanlagt ca) Aldrig kännts som ett beroende att dricka - riskkonsumtion absolut - , mer som en flyktlösning till att inte känna efter och att kunna koppla av , aldrig känt att jag måste ta en återställare eller dricka varje dag . Inga mängder blir det per tillfälle heller . Somnat ofta efter 2 glas, och vid ångestladdade kvällar pratat telefon och druckit kanske 5 som Max . Är det vanligt att man känner så ?

Inte druckit på en vecka nu , och ingen abstinens eller så alls , däremot ett sug på en lösning som får mig att varva ner på egen hand .... för det verkar min kropp inte kunna (har ju fortfarande kaos på ett sätt runt mig med ekonomin , ptsdn m.m )

Förlåt för långt inlägg .
Men tack för bra forum - läst mkt här och vill ge en eloge till alla som kämpar på där ute !
Kram på er alla !

Var helt nykter i 7dagar sedan en dags dipp, efter det nu 8 nyktra dagar. Tycker det går bra nu. Känner mig piggare, kände mig lite deppig tidigare...Har märkt att man hinner få så mkt gjort på kvällarna när man inte dricker vin, så skönt.
Är inte orolig inför helgen, kommer att gå bra. Ännu en nykter helg...
Trevlig nykter helg till er andra så småningom❤

Jag tror att det kan vara väldigt vanligt, om man väljer att gå på ”vita knogar”. Det vill säga håller sig nykter för att man känner sig tvingad. Plus att må-bra-hormonerna serotonin och dopamin störtdyker i och med att man slutar dricka alkohol. Det tar tid innan må-bra-hormonerna stabiliserar sig. Under tiden behöver man hjälpa kroppen så gott man kan genom att röra på sig, för att få endorfiner som gör att man känner sig nöjd åtminstone korta stunder.

Tankens kraft är stark. Negativa tankar kan göra att man grubblar sig riktigt sjuk. Positiva tankar är svåra att få till, men neutrala tankar kan funka att få till. Man kan bryta negativa tankar med automatiska tankar, som är mer neutrala. Tex ”Allt är skit” ersätter man medvetet med ”Just nu mår jag inte bra, men det har naturliga orsaker och det blir bättre snart.” Ingen värdering, bara en beskrivning av läget. Offerkoftan bör man kasta av sig också, den är väldigt missklädsam.

Om jag minns rätt är du anhörig Tröttiz? Den här förändringen av tankar och beteenden kan bara individen själv få till, om hen vill och verkligen bestämmer sig för det. Väldigt många alkisar fastnar tyvärr i offerfällan och tar sig aldrig ur den. Då riskerar det att sluta illa. Man måste själv ta sig in i nyorienteringens rum.

Min pappa fastnade totalt i offerfällan. De gånger han fick SSRI i samband med nykterheten verkade han hyfsat uppåt. Men när han mådde bättre trodde han att han kunde dricka lite, så det blev återfall på återfall. Till slut var han deprimerad konstant, oavsett om han drack eller var nykter.

Kram ?

Tyvärr har du nog rätt! I kväll när vi pratade lite så var det enda jag fick ur honom att han mådde bra av att dricka. Hur ska han då nånsin förstå att det sårar mig?

Det behövde jag verkligen nu ❤.
En stor del av problemet är stackarn som lär upp mig inte heller riktigt har koll på hur det ska göras, då det är helt nytt.. Men jag ska göra mitt bästa, försöka skriva en egen manual och som du skrev - öva, öva och öva! Den här känslan av att nåt är övermäktigt på jobbet känns hemskt...
Kram ?

Depression.
Då man drar ner på alkohol eller slutar helt efter att ha druckit riktigt mycket, hur vanligt är det att man sjunker in i depression och blir asocial? Jag menar att helt dra sig bort från omvärlden med släkt och vänner. ?

Vad glad jag är att medititationen verkligen har blivit något som passar dig, som lugnar dig när det stormar. Bara fortsätt meditera! Det kommer att bli bra. Svinjobbigt i början förstås, men det blir bra. Riktigt bra. Försök att ta dig an förändringen med ett nyfiket sinne.

Kram ?