Senaste kommentarerna i forumet

Vad kul att du skriver, blir alltid glad när jag ser dina inlägg..?..Nu känns du mycket starkare än någonsin..Det känns som om du vet hur du ska göra med det mesta..??..Jättebra att du tänker tillbaka, och minns även att, inte din Exman var så mycket att stödja sig emot alltid..Jag är jätteglad för din skull..Varm Kram..???

......för det blev något helt annat än vad jag ville!

Men först...tack för era hälsningar Charlie70 och Vinäger! Blir så glad för er skull när jag läser era inlägg i er egen tråd! Skriver nästan inte i någon tråd just nu för jag orkar inte riktigt...på måndag är det ett år sedan vi träffades uppe i Stockholm. Åh vad jag skulle önska att det fanns möjlighet till att ha flera sådana fysiska träffar...har tyvärr inte kunnat vara med på de träffar som har varit via zoom pga att jag har arbetat då.

Innan jag fortsätter att skriva vill jag även skriva att...ja jag vet...det är bara jag...och endast jag...som bestämmer om jag ska dricka alkohol...ingen annan!

När jag skrev under förmiddagen var jag hundra procentigt inriktad på att jag inte skulle åka iväg till Systembolaget idag. Hade sett till att handla all mat igår och åkte ut endast för att köpa blommor idag vilket jag gjorde vid 14-tiden. Innan jag åkte ut för att köpa blommor hade jag haft full dialog i min hjärna ang ifall jag skulle köpa hem lunch när jag var ute och köpte blommor. Kom fram till att jag inte skulle göra det utan laga något enkelt och nyttigt hemma vilket jag gjorde. Men under eftermiddagen kände jag mig ganska ledsen...ensam.....

Och vad jag skriver nu är ganska utlämnande men det är ärligt...jag kände mig SÅ ensam...känner mig SÅ ensam....har min man, min dotter, min son med sambo...och mitt arbete...men för övrigt inga kontakter. Min dotter har ju bott hos oss när hon inte har arbetat men hon är mer och mer i sin egen bostad...vilket är sunt eftersom hon själv har känt sig väldigt ensam samt har haft svårt att vara i sin bostad då hon i princip hölls fången under tre veckor i augusti månad. Det är skönt att hon inte hela tiden är hemma hos oss samtidigt som hon fyller en stor plats...så det blir SÅ tomt när hon inte är hemma. Sonen träffar vi då och då även sambon...men nu var det ett tag sedan sist. På jobbet arbetar en del hemifrån..och vi fikar på olika plan...så väldigt många av mina kollegor möter jag inte så där vardagligt som man gjorde tidigare...vilket också påverkar mig. Och sen är det ganska tyst....berättar kanske mer en annan gång.

Så dessa känslor fanns inom mig och triggade igång...att kanske kan jag ändå köpa lite vin...men så tänkte även hjärnan att nej..det ska du inte göra...för du blir ledsen, du blir trött, du sover dåligt, du spär på din oro och du ångrar dig imorgon.

Men jag åkte iväg och handlade..och i bilen hem rann tårarna...över att jag inte fixade det här...att jag känner mig så ensam...att det känns som om jag befinner mig i en livskris...för återigen ska jag vänja mig vid att min dotter inte bor hemma....och oron finns där...varför kommer hon inte hem? Är hon på väg in i ett skov eller vad är det som pågår? Min man fyllde pensionär i augusti förra året så hur ska det bli efter sommaren...ska ha gå ner i tid? Och när ska jag gå i pension? ....och denna oro för att insjukna i Corona...jag hoppas att jag får vara frisk...ser fram emot att få vaccineras med första dosen den 22/2.

Vill skriva mer... för det är så mycket mer som rör sig inom mig...men det får räcka för idag...för nu ska jag se "På spåret" och äta räkor. När jag läste att Se klart och Torn skulle äta räkor så tänkte jag att det var ju faktiskt inte så tokig idé.

Å Vinäger...jag vet att jag inte har förpliktelser mot andra i forumet...men jag skäms..jag vet att jag inte behöver ..likväl gör jag det...jag skäms när jag har skrivit att jag inte ska dricka alkohol och ändå gör det...så är det!

Kram

Kloka inlägg som alltid!!

Stanna kvar här på forumet! Du behövs! Och be inte om ursäkt för dina inlägg hur du skriver osv...Ditt perspektiv är så viktigt att belysa!

Du betyder otroligt mycket för mig!!

Kram:)

Roligt att du skrev det! Har precis dansat fuldans nykter här hemma med dottern ?.

Asså, jag vet att jag kan ha och vara jävligt rolig utan alkohol. Har nog mest bara glömt bort det...
sen är jag, och har alltid varit, en person som kan vara nere i djupaste mörker ena dagen för att vara på värsta tivolihumöret nästa dag! ? Tror jag måste förlika mig med att jag är sån och att deppdagarna INTE blir bättre av alkohol.

Sen är det den där andra sidan också. Tonåringen som bara vill skita i allt och leva sjukt dekadent. Röka inomhus och dricka vin direkt ur bib-kranen. Och det kanske låter dumt men den sidan av mig älskar jag också på ett sätt.
Ska så småningom försöka hitta en balans i det där.

Men, ja, säg till när vi åker till Ibiza och dansar nyktra! ??☘️

Bra jobbat Blanka! ???

Hoppas att du hittar en plats och sådana vänner att du kan vara dig själv och inte behöver oroa dig om det sociala. Jag är så trött på att höra hur introverta ska träna på att vara mer sociala. Men att extroverta behöver inte lära sig att ge andra lite utrymme. Jag tycker det är charmigt när folk är lite avvaktande. Ofta intelligenta människor är det ???

Ha en fin helg ?????

Jag vill också dit! Där du är! Det är ju inte en evighet dit så klart.. ?

Så bra jobbat! Grattis ???

Men vad skulle du säga är den största skillnaden om du jämför en månad, två månader och tre månader. Blir det verkligen bättre och bättre? Jag minns att det gjorde det, men har inga minnen om HUR.

Njut av dina 100 imorgon ?❤

Fredag! Och nykterhet! Njuta! La la laa ??

Vi måste ändra inställning! Båda två ser det ut som! Kan man inte ha kul utan vin? Jag kämpar just nu med dessa frågor. Jag vill sluta vara tråkig och deppig. Men har så stark övertygelse att jag behöver A för det. Varför ?

Så jag får sjunga och dansa lite här hemma. Nykter! La la laa! ?

Tänk om man var en grupp tjejer, som alla var nyktra och skulle åka till Ibiza för att dansa. Men ingen fick dricka A. Visst hade man sett framemot det? Yebee! ???

Så låt oss hitta det roliga i detta ?
?????

Och första utan alkohol på... ja länge. Känns 0,0% jobbigt och i går kväll kom energin som fortfarande håller i sig.
Hurra ☘️

..tycker jag det låter. Det och helt fantastiskt hur långt du verkar ha kommit i alla insikter och förändringar! ☘️.
Mitt mål är inte att sluta dricka helt och jag tänker ändå hänga kvar här. Hoppas att du gör det också!
Forumet heter väl ändå ”förändra sitt drickande” ??☘️

Är det fler än jag som stör sig på alkoholromantiken överallt? I film och tv blomstrar den. Ibland i film känns det mer ok när det har en kontext, då de ibland visar den kritiska sidan med att någon dricker för mycket etc. Men ibland i familjeprogram som På Spåret mfl, så dyker det upp helt utan förvarning vin och öl-frågor i var och varannat program.

Sådan normalisering är jobbig, och om mina barn snappat upp anledningen till våra gräl så lär det förvirra även dem.

Ja det är verkligen skönt när nykterheten blir en vana, precis som drickandet blev en dålig ovana..Det gäller att lyssna på dom som har haft ungefär likadan situation. Det skönaste är ju när alkoholen blir en Icke-fråga..?..Men det kommer alltid att finnas ett beroende i hjärnan, för oss som är beroende..Bara se till så vi inte tar första klunken, då är det lugnt..???

Tack gros19. När jag läser det jag själv skrivit för mindre än en månad sen så ser det komiskt ut. Och helt orimligt i sak, även om det inte är speciellt välskrivet i affekt. Han är som två personer, och det skrämmer mig när den dumma själviska människan dyker upp. Läser jag så undrar jag vem som vill leva med en sån människa.

Nu har jag inte varit här inne på ett tag. Han har nämligen inte druckit och inte heller betett sig på helgkvällar på ett tag. Jag går in här och läser för att minnas och inte bli för bekväm med situationen. Allt är nämligen helt normalt i perioder. Jag vet inte vad som grundar sig i alkoholbesvär och vad som är hans psykisk ohälsa, de smälter nog ihop en del. Men när han mår bra så är han rolig, närvarande och ansvarstagande, en fantastisk pappa och man. Vi har haft underbara veckor nu sedan förra konflikten, men jag måste minnas att det är skört och sätta mig och barnen först.

Det är nog också en framgångsfaktor, att jag inte är som ett plåster på honom och försöker ha ett eget liv också. Det är mycket troligt att det inte håller i längden så bra att öva och känna efter vad jag tycker om.

Så har det varit länge hos oss.
Nu har jag hittat en bil som kommer med räkor från Göteborg på torsdagar, så de är möjligen inte lika färska som dina @torn men nästan.
Ska även göra: laxcheviche
Egen majonnäs
Baka bröd
Värma brie och nötter + honung
Glädjs åt uppfinningen kamin. Och badkar. Kram!

Grattis till två månader.
Jag funderar mycket på min personlighet- om hur social eller inte- jag egentligen är. Har inget bra svar. Jag längtar ofta efter vänner och umgänge men lika skönt är det att vara för mig själv. Tycker livet är lite hipp som happ men nykterheten hjälper mig att hantera det mesta och att inte ha så bråttom med att få svar eller lösningar. Det känns till och med spännande! Önskar dig en fin helg. ?

Har heller inte erfarenhet av konflikt mellan det ena eller andra här, men är ju förhållandevis ny. Jag tänker att var och en har sin egen resa till balans och ro. Glad att du hittat din väg, och inspirerar andra att hitta sin. Tror inte någon triggas av ditt inlägg, det är ju mer komplexa frågor än så, som du så tydligt beskriver. Kram till dig.

Hej

Har varit bortrest och lite annat har gjort jag inte skrivit. Det börjar närma sig sju månader sedan jag drack något nu.

Man börjar vänja sig vid att vardagen är så här grå, för det är minsann lite svårt att sätta guldkant på tillvaron utan alkohol. Samtidigt glömmer man bort hur jäkla eländigt det kunde vara och kännas periodvis när man drack. Det är förstås så även nu, vissa dagar känns för jävliga, men de är inte i närheten lika illa som dagarna emellan när man drack.

Det var svårt under resan eftersom några i sällskapet drack frikostigt, lukten av vin väcker gamla minnen. Inga särskilt positiva minnen.

Jag vet ändå inte om jag verkligen vill ha ett helnyktert liv för resten av min tid. Jag kommer låta månaderna rulla på i nykterhet, åtminstone tills jag uppnått ett år, det känns som en rimlig måttstock, sen kan jag kanske omvärdera. För då är jag kanske redo att försiktigt introducera alkohol igen på gott och ont.

Någonstans längs vägen känns det som att jag kommer behöva ett sista bevis för att det är färdigdrucket för alltid, delvis för att det har gått så lätt för mig att hålla mig nykter. Fast då glömmer jag nog bort hur jävligt jag hade det för ett halvår sedan.

Inte alls säkert jag känner så här om ett halvår förstås.

Det är främst till mat jag verkligen känner att det verkligen fattas något, och vissa särskilda tillfällen.

Det är dock svårt att avgöra hur det är efter coronaåret. Resan jag varit på var inte under ordinarie omständigheter, man umgås inte med folk som vanligt och så vidare.

Jag funderar på hur mitt liv hade sett ut idag om jag fortsatt att dricka som brukligt under de sex månader som passerat. Det mesta av att vara nykter idag får jag ju betalt för i framtiden eftersom jag är relativt ung och frisk nu och eventuella skador kanske inte märks ännu. Men sex månader är ändå ganska länge. Jag ville ha ut mer fördelar än de jag fått. Framför allt trodde jag det skulle finnas mer energi och ork.

men men... jag kör vidare.

I måndags körde jag in honom till polikliniken för avgiftning. Han hade delirium och jag fick klämt in honom där trots att det inte fanns lediga platser. Nu ringer han och säger att han inte får hjälp, inte fick träffa läkaren för vårdplanering idag utan på måndag när han ska skrivas ut. Klagar på allt och säger att han inte får hjälp. Jag känner att jag spricker snart. Gubben har blivit medicinerad för ett livshotande tillstånd och ska ha allt klart med detsamma. Han säger att han är livrädd för vad som händer när han kommer ut och fortsätter klaga.
Vad ska jag göra mer? Det finns VC, det finns psykologer, osv men jag orkar inte längre höra det här tugget. Försöker säga att du får ta allt som erbjuds och inte ge dig, för med den här inställningen kommer du ingen vart. Känns som att jag måste bära hela världen på mina axlar och samtidigt får jag dåligt samvete. Känner mig totalt dränerad och uppgiven. Orkar inte längre det här. Hoppas bara att han kommer in på en flera månaders behandling, jag mäktar inte med detta.

Hej Dhalia82!

Tack för att du delar med dig av hur du har det. Jag läser din berättelse om avskedsbrevet som en illustration dels av hur ohållbar situationen är just nu för dig, och dels att du har din riktning utstakad. Din kärlek till dina barn gör att du måste leva vidare och hitta en väg framåt. Du har redan påbörjat en förändring till det bättre med alkoholen, och nu tar du ytterligare ett steg genom att skriva här.

Din text väcker såklart en oro för hur du mår, och en frustration över att du inte fått den vård du har rätt till, men jag ska försöka hålla mig från att ge dig en massa tips och råd som du säkert redan har koll på. Du är klok som hittar de ventiler du kan för att lätta på trycket just nu, för att slippa explodera. Fortsätt gärna skriv och berätta hur du har det, även om det ibland tar ett tag innan en tråd ”tar fart” så kan det vara mycket hjälpsamt för andra att få läsa om din situation.

Varma hälsningar,
Kristoffer
Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Fina Vinäger ❤ det du skriver är inte alls trigger för mig. Vi måste kunna göra skillnad på individer och grupper. Vad du behöver och vill är högst individuellt och andra måste respektera det. Det får inte vara ett tabu att tala om hur man har det!!

Jag tror att många önskar att man kom så långt du kommit. Dina insikter ger dig en lättnad som du förtjänar. Det enda som är tråkigt är att du ens planerar att sluta skriva. För jag skulle sakna dig så mycket ?❤?

Jag önskar dig en underbar helg!

Det som känns bra det är bra. Helt övertygad om det. White håller jag med dig om också. Det ska vara brunt och rinnigt så det syns vad man håller på med :D. Nä skojar så klart! Dock började ju jag snusa de där nikotin utan snus som är helt white, på slutet. De kan du skippa också om du inte vill bli ännu mer beroende av snus.

Kram!

Önskar dig en vacker och fridfull helg. ? Förhoppningsvis blir den helt alkoholfri. För din skull. Bara och endast för din skull. Oss har du inga förpliktelser till. Fortsätt att hänga kvar. Vi behöver varandra - om än på olika sätt. ?

Har inte riktigt förstått den eventuella konflikt som har funnits här kring helvitt och kontrollerat. Tycker det låter toppen med dina insikter och jag läser in en massa energi i ditt inlägg. Kör hårt!

Kram!

Det går väl bra att äta räkor när det är kallt? ? Lustigt, jag kom precis hem efter att ha köpt räkor till i kväll, så läser jag ditt inlägg. ?

Räkor äter vi ganska ofta, det är gott, lättlagat och generar inte så mycket disk.

Ha en mysig kväll i kylan! Kram

Kanske blir det mitt sista inlägg här, åtminstone om min resa. Det beror på hur responsen blir. Ja, inte om jag får många hjärtgillanden, utan om jag upplever att det finns risk för att min berättelse kan trigga någon. För det vill jag förstås inte. ?

Som rubriken antyder känns mitt liv helt perfekt vad gäller alkohol nu. Tvärtemot vad en del tror kan alkoholen finnas - förmodligen så som det är för många som inte har A-problem - och livet ändå kännas tillfredsställande.

Självklart beror det på varför man druckit och om man kan hitta ett alternativ till detta.

I mitt fall tror jag att det handlar om all hjälp jag fått av min psykolog. Så många insikter, som jag visserligen själv varit inne och nosat på, men nu har fått bekräftade.

Förutom handspritstillfället ? har jag inte smygdruckit sedan månadsskiftet september/oktober. Jag har inte besökt Systembolaget på mer än fyra månader.

Vad hände?

Jag som aldrig eftersträvat ett så kallat kontrollerat drickande - tvärtom - dricker ibland och har inget sug alls mellan gångerna.

Ett lugn...

Inom mig upplever jag ett lugn och en säkerhet jag inte känt på många år. Jag har insett, med psykologens hjälp, att det i mitt tycke normala livet faktiskt gått i betydligt högre fart än vad jag trott. När vi staplar upp alla mina åtaganden förstår jag att det är på tok för mycket. (Känner någon igen sig? ?) Men när man är mitt uppe i det blir det vardag. Så nu har jag dragit i nödbromsen. Visserligen tar det tid att stoppa det rusande tåget, men det går lite långsammare för varje vecka.

Att mitt drickande inte har drabbat någon annan än mig själv har säkert också påverkat. Ingen har märkt något, inte ens min man, så visst går det att dölja om man är försiktig. Jag berättade ju för honom i oktober 2017 och sedan dess har han stöttat mig helhjärtat.

Sedan kraschen i november 2018, då jag till slut drack av tvång från morgon till kväll, inte sällan gråtandes, har jag sakta men säkert tagit mig uppåt.

Fallit ibland, men bestämt kravlat mig uppåt.

Att dricka kontrollerat har inte känts som ett alternativ, då jag har förstått att det innefattar en massa regler och räknande. Nej, det skulle nog bara få motsatt effekt. Däremot att det är ok att dricka då och då och inte vilja ha mera, blir på ett helt annat sätt. Lite som att både äta kakan och ha den kvar.

Min målbild har som sagt alltid varit helnykterhet. Men egentligen vet jag inte varför. Kanske för att det så ska vara när man hänger här. För att det är det enda rätta. För att trots vad jag har tagit del av, finns det en sanning om att ingen någonsin kan dricka något igen om man en gång varit beroende. Men det stämmer ju inte på alla, om än på de allra flesta.

Antar att ni förstår varför det känns vanskligt att skriva detta... ?

Men jag vill ändå berätta om hur det varit för just mig. Kanske någon känner igen sig. Någon som, liksom jag, tycker att alkoholen blir en icke-fråga, när man känner att man äntligen är hel inombords. När lugnet infinner sig.

Men tänk om drickande ökar igen?

Ja, så kanske det kan bli, men just nu mår jag så bra inuti och har hittat en balans, så jag tror inte att jag utmanar ödet, på samma sätt som den som slutat dricka helt inte heller gör det.

För några veckor sedan var jag med om en otroligt traumatisk händelse. Trots panikkänslor och mycket dåligt mående fick det mig inte att vilja dricka. Det var nog då jag fick bekräftelse på att jag är på väg åt rätt håll. På riktigt.

Jag har ju inte haft svårt att sluta dricka, de första veckorna och månaderna har gått som en dans. Tvärtemot många andra har jag aldrig varit trött eller nere, utan endast varit uppåt av beslutet. Läst både Annie Grace och en massa andra böcker samt sett avskräckande filmer. Jag är aldrig så övertygad som i början av en nykterhetsperiod.

Men den tar alltid slut... Övertygelsen... Till slut...

Min helvita målbild då? Jo, den innefattar ett boende i Spanien (mycket troligt), ett aktivt liv med en mils löpning varje morgon i solen, följt av en kilometer simning i havet (högst otroligt vad gäller båda), en fantastiskt fräsch smoothie som frukost efteråt (delvis troligt), en muskulös kropp (absolut otroligt) och till slut då helnyktert. Hm, i kombination med det andra blir helvitt självklart målet. Så när allt annat är uppfyllt kommer jag nog att vara kritvit. ?

Men varför försöka kämpa om det inte finns någon kamp?

Sammanfattningsvis: Jag är på väg att bromsa mitt skenande liv. Har fått så fina insikter via psykologen. Orkar så otroligt mycket mer när jag inte dricker var och varannan dag. Att slippa tänka på och planera för att dricka är så skönt. Om jag då - för att upprätthålla frånvaron av tankarna på alkohol - väljer att dricka ibland, så är det värt det, många gånger om.

Motsägelsefullt?

Kanske för någon annan, men inte för mig. Och det är ju mig det handlar om. Mitt liv. Som jag nu har tagit tillbaka.

Ett sista förtydligande: Jag förespråkar absolut inte ett kontrollerat drickande. De flesta klarar inte det. Men jag dömer heller inte någon som väljer det som mål. Det viktigaste är att det är du som bestämmer i ditt liv, inte alkoholen.

Ber om ursäkt för ett kanske väl långt inlägg, en del svammel, eventuella upprepningar och en icke kronologisk ordning. Nu ville alla känslorna bara bli nedpräntade. Som jag brukar säga: Orden bara kom och de blev så här många. ?

Tack för all stöttning och peppning genom åren! ? Utan forumet, det vill säga er, hade jag aldrig varit där jag är i dag.

Kanske kommer jag att hänga kvar här regelbundet, kanske jag istället tittar in ibland. Tror inte att jag kommer att lämna helt, det har ni varit alldeles för betydelsefulla för. ? Så lätt blir ni inte av med mig...

Massor med kärlek till er alla.

I dag är jag nykter. Gott så.

Kram kram

Helt sjukt är det men appen spelar in alla ljud (11 min snark sedan div ljud som enl appen var ”svåra att kategorisera”... andning that is)

Bra att du sa det där om dunkappan, helt rätt ju.
På landet är det dessutom mycket kallt och jag undrar lite vad vi gör här...och varför vi köpt räkor till middag. ??
Kram till dig, blev så glad att höra från dig. ?