Senaste kommentarerna i forumet

Samma lika här! Bra insikt men på ett sätt kanske svårare ”vana” att bli av med?..
Kram till oss som kämpar på ?

Dag 4 och det var länge sen jag kände mig så här bakis. Spränghuvudvärk, sand i ögonen och helt slut i kroppen.

Kan det vara all pepsi max jag drack i går? ?

Håller med om att all-in är en del av personligheten, så också hos mig. Det är en gåva man behöver vårda. Tricket är att lära sig gasa och bromsa växelvis ? Det har jag blivit mycket duktigare på, och det håller du på och lär dig också!

Himmel så gott jag skrattat sen jag blev nykter. Jag må vara ilsk som sjutton ibland, men glädje och nöjdhet är ändå de känslor som dominerar i mitt liv. Och jag kan skratta så jag kiknar, och det håller på och håller på. Ibland ger jag mig själv en skratt-boost genom att kolla på tex Johan Glans på tv, eller AFV (amerikan funniest video). Skadeglädje du vet ?

Kram ?

En månad i taget är ett lagom långt beslut tycker jag. Så har jag gjort i snart 1 år, tjoho!

Kram ?

Trots att min utevistelse idag blir en promenad så smittar det att veta att du är ute på fjorden, underbart! Kram ?

Vilken j***a tur att jag tog beslutet. Hade aldrig klarat att börja nytt jobb och samtidigt dricka/vara bakfull. Så mycket nytt att lära sig. En väldigt utmanande, spännande och kreativ men också krävande tjänst. Efter att varit hemma lääänge tar det på krafterna att ställa om.

Ha en fin dag!!

Kanske hon går på vita knogar, biter ihop. Kämpar mot alkoholdjävulen. Min exman gjorde/gör så, därför gick jag, inget kul läge att leva i. Läs runt här så kommer du se hur lika det är i många loggar, ger tröst och det känns lite lättare för stunden ?

Bra jobbat Sattva!
Jag har ju 5 månader nu, du är hack i häl. Det som är skönt nu är att inte tänka på alkohol. Att alltid vara närvarande med barnen. Och det är intressant att se hur man mår och vad man har för lösningar när a inte är ett alternativ. Det kändes verkligen som om du var lika less på a som jag när du slutade. Jag har inte tagit ett livslångt beslut, men just nu är jag utan och vill inte ha det på något annat sätt. Flykt med alkohol funkar verkligen inte långsiktigt. Förresten... min ilska mot sambon gick över... tog inte så lång tid innan humöret stabiliserades.

Bra jobbat Sattva!
Jag har ju 5 månader nu, du är hack i häl. Det som är skönt nu är att inte tänka på alkohol. Att alltid vara närvarande med barnen. Och det är intressant att se hur man mår och vad man har för lösningar när a inte är ett alternativ. Det kändes verkligen som om du var lika less på a som jag när du slutade. Jag har inte tagit ett livslångt beslut, men just nu är jag utan och vill inte ha det på något annat sätt. Flykt med alkohol funkar verkligen inte långsiktigt. Förresten... min ilska mot sambon gick över... tog inte så lång tid innan humöret stabiliserades.

Å vad glad man blir när man dyker in här och får så mycket kärlek ❤️

Har kommit in i en dålig vana av att vara vaken för länge, sova för lite. Märker att min kropp inte mår toppen av det. Men ska försöka sova mer.

Har jobbat hemifrån i veckan, är lite förkyld så bättre att hålla avstånd. Det är så typiskt att jag blir det nu när det är så mycket på jobbet, speciellt mycket på plats. Men tror säkert att det är mitt undermedvetna som gör mig fysiskt sjuk för att jag inte ska gå in i väggen.

Har tänkte på det en del. Jag har ju inte mycket till mellanlägen, och så är mitt jobb med. Under vissa perioder är det 200%, det är stressigt, men jag älskar så länge jag har kontroll (vilket jag oftast har), jag är oftast sjukt effektiv här. Det är ofta i dessa perioder som jag sliter ut mig och tar på mig för mycket, planerar dåligt och får jobba över. Jag önskar att jag även under de tuffa perioderna inte gick på som en ångvält och tog ut mig så sjukt mycket. För all energi som förbrukas måste tas någonstans ifrån, och för mig är det ofta att jag blir sjuk, behöver återhämta mig. Då har jag 0%.

Men sen kommer perioder då tempot är 50%, då funkar det ju inte riktigt heller optimalt. Jag får saker gjort, men det blir ingen kontinuitet.

Men det är väl ADHD i ett nötskal, en oförmåga att reglera sin energi.

Nu måste jag jobba.

Å förresten, ingen A och inget sug ❤️

Ditt inlägg kom nog när jag skrev för jag läste det efter att jag skickar iväg mitt inlägg.

Alltså du är toppen! Du möter mig precis där jag är och det är så betydelsefullt för mig...och jag tänker att jag kan och jag tänker...fram med dig nu...göm dig inte i träsket...ta fram den person du är...med allt det positiva????

Kram❣️

Hitofude, Miss Mary Poppins och Se klart...tack för era inlägg??
Så betydelsefulla för mig❣️

Onsdagsmorgon....jag är väldigt trött...skulle vilja krypa ner i sängen igen ...men nej det är bara att fixa till sig och iväg t jobbet. Och när man väl är där så brukar energin smyga sig på....

Jag kan göra massvis av förändringar ( nu gör jag dock inte det....) som äta mindre, motionera, lägga mig tidigare...men alla förändringar börjar med alkoholen.
För alkoholen är en stor stor del till allt som påverkar mig negativt...som visar fel väg....är så otroligt trött på detta liv...ska fixa att bli nykter...och kommer fixa det....det är snårigt och det är som ett träsk...men jag ska fixa det!!

Så nu blir det lite föning av håret, smink och därefter t jobbet för att ta på mig den blå smurfdräkten utan passform och munskyddet som gör mig andfådd .. slipper som tur är visiret då jag inte har besök..men har en digital föreläsning med en kollega i em...få se hur det går!

Ha det fint❣️

Min sambo som är nykter alkolist är så förbannat långsur efter vi bråkat det är som hon får nån sorts geggig dynga som hon går suga på och bli ett sånt offer där hon liksom kryper ihop och bara är i sin äckelbubbla åsså mår jag dåligt och försöker kramas och ge kärlek så stöter hon bara boet och säger saker som: d e bättre vi separerar och allt e skit o blabla , så innihelvete less på hennes dysfunktionella sätt , hade vi inte ett barn skulle jag dragit direkt , nån som känner igen sig?

Det värsta med alkohol som jag tycker är att det faktiskt förstärker precis alla de där känslorna som du har just nu. Jag förstår egentligen inte riktigt varför men usch vad jag känner igen mig.
Jag tycker att det är fantastiskt bra att du har blivit ordinarie, att dina kollegor inte kommenterar eller gillat kanske beror på att de inte sett ditt inlägg. Eller haft tid just då, men det är såna där små små saker som börjar skava när man dricker. Å så känns det som man är misslyckad både för att man dricker och för att man blir ledsen för utebliven respons. Jag tycker att du är högst mänsklig! Jag kan också hänga upp mig på så fåniga saker som likes, vi är säkert fler så du är i gott sällskap.
Ibland tänker jag såhär... om ingen annan ger en beröm så får man göra det själv!!! På mitt jobb är cheferna rätt dåliga på att ge positiv återkoppling. Vi som jobbar får boosta varandra lite, det är bra, men jag har en kollega som har otroligt svårt att ta beröm. Ibland skulle jag vilja ställa mig och hoppa på hen för att det ska sjunka in ordentligt. Men varje litet beröm tas emot med en harang om att det ändå inte är tillräckligt bra. Kanske har hen svårt att fokusera på en sak och tänker in allt.
Just nu frossar jag i min egen förträfflighet (lite lagom utåt givetvis). Jag menar inte att du ska bli olidligt självbelåten, men ta tillvara dina bästa egenskaper och frossa i dem. Du skrev i början att du trivdes så bra på ditt jobb. Återvänd till de känslorna och vad ni gjorde då och återskapa detta.
Sömnbristen du har, har stor betydelse för hur du mår och den eländiga sömnkvalitet man får av alkohol hjälper inte till alls.
Så alla nyktra dagar räknas,
Du duger som du är
Du hör absolut hemma här!
Hoppas det känns bättre idag!

Åh, Backen 123!?som om det inte vore nog med bekymmer. Kan han vägra lösa ut dig? Har du inte juridiken på din sida där?

Själv fick ja 3 nya mail igår från honom. Tror du dom lägger sig i skräppost?Nej. Bönar o ber om en ny chans. Ska bättra sig osv. Men hallå ! Bättra sig? Människan fattar inte att han är sjuk eller? Å var finns förståelsen för att JAG klarar inte av att leva i en ostabil relation. Ja ska själv tillfriskna och det går inte på 2 månader! Hur naiv får man va? Hur kan han tro det finns läge att börja om ? Efter allt som varit. Han lever verkligen i sin sjukdom. Bara hans behov. Tack men nej tack.

Snuset höll i 3 dagar. ? Snusar svagare nu. Försöker fortfarande dricka mindra koffein.

Jag har inte så mycket att säga. Nykterheten går bra. Rullar på. Tänker inte alls på alkohol.

Måendet är sådär. Jag har mer stress än jag klarar av i mitt liv. En lugn dag mår jag jättebra. Har enegi, lite ångest osv. Sen kommer en dag som igår. Många kunder, dåligt väder, fastnade med bilden i ett dike i 2h, hämta lämna sonen på förskolan, beroendecentrum, skotta parkeringen för att ens kunna parkera. Kanske normala saker för andra men för många krav för mig just nu. Måste också göra årsslut för mitt företag. Det är första gången och jag har ingen aning om hur man gör. Så det hänger över mig.

Jag är väldigt stresskänslig helt enkelt och det leder till ångest och utmattning.

Jamen samma här då?har en del släkt där och en liten stuga hos en släkting. Så vackert. Lycka till med fisket.

Har snart gjort fem nyktra veckor. Igår upptäckte jag ännu en trigger, nedstämdhet, ledsenhet o oro.
Tankar på ett planerat återfall till helgen kom, men jag kommer inte agera på det. Barnen/ ungdomarna är här och de ska slippa det. Nästa helg är de inte här, men då mår jag säkert bättre och suget är över. Flykt...ja jäklar vad jag längtar efter det just nu! Men jag vill rida ut detta, se vad som händer med mitt mående om jag inte dövar/ flyr...

Det du skriver riktigt sprutar kraft och styrka! Härlig energiboost att få läsa!
Känner igen det där att ha långt till skrattet i perioder. Och att hela livet kämpat med sig själv. Men som du säger, man kan vara helt ok som man är ändå!
Ska bli så spännande att följa din utveckling!

Jag tror på dig.

Styrkekram!

Hej! Jag vill också skriva på!
Sociala sammanhang är inga problem, a-fritt i glaset tack!
Men hemma, ensam, stressad och trött... Då är det svårt.
Insikten är bra. Då kan vi förändra.

Kram!

En månad är jättebra!

Jag är ju inte riktigt där än, vid en hel månad, men jag skulle verkligen uppskatta om du följer med även in i februari!

Kram!

Först:
Mic: Tack! Ja, det är mer troligt att jag hört Lundells låt än den ursprungliga dikten, även om jag inte är säker. Gillar Lundell, kanske ska rota fram lite gamla CD's. Mycket minnen förknippade med dem...
Vår egen tideräkning... Ja. Den är okej. Men, "en dag så.."!!
Mary: Tack! För dina vänliga ord och tack för "samlar (....) erfarenheter som mogna äpplen" Vilket bra uttryck! Från och med nu säger jag så i Sverige ;-) :-)
Rädd för sängen... Ja, det är skitjobbigt. Men det kan bara bli bättre! *Styrkekram* tillbaka!

Så morgonens tankar:
Jag tror att jag fått upp spåret, börjat nosa mig fram till mitt riktiga jag.
Jag var först på väg att skriva "börjat hitta tillbaka till mig själv". Men, jag vill inte tillbaka. Jag vill hitta grunden i vem jag är så att jag har något att bygga på.
Jag har nästan hela livet "haft jobbigt med mig själv", försökt att fly.
Nu slår det mig att - jag vill inte ändra på min personlighet (!?), det är ju jag och jag är okej som jag är. Men, om jag skippar alkoholen och flykten, då kan jag starta med de grundstenar jag har och skapa något riktigt bra!

I december, när jag var helt under isen och försökte ta till flaskan som flöte, varje dag allt tidigare på dagen, reflekterade jag vid något tillfälle över att jag inte hade skrattat på över en månad... Inte ens ett krystat skratt över eländet... Jag hade tappat förmågan att skratta, tappat förmågan att se det minsta lilla dumma/knasiga/bakvända i livet så att jag kunde skratta år det och än mindre göra något åt det. Misär.

Häromdagen kom jag på mig själv med att skratta igen! Skrattade helt hejdlöst. En sådan befrielse!!
Skit samma att jag skrattade av ren förtvivlan, trötthet och uppgivenhet. Det här är inte klokt, typ.
Några kollegor såg nästan rädda ut: -Ett UFO!
Ja, de känner ju inte mig, jag må ha jobbat med dem i snart ett år, men det har varit ett corona-år. (Tips: Byt inte jobb under en pandemi om ni inte är minst professorer i hur man lär känna nya kollegor via Teams, utan kafferaster och korridorsnack...)
Hur ska de kunna veta att jag är den tysta observatören i bakgrunden - tills jag får bilden tillräckligt klar för mig och börjar agera. Ofta börjar det med ett "sammanbrott", jag skrattar åt allt galet, hämtar kraft och kör igång. Då kan jag tom peka med hela handen: Det är dags att GÖRA något, sluta gnälla över att allt är fel!

Där är jag nu. Mer än full fart på jobbet och jag kan se att jag är högst delaktig (men tack och lov inte ensam) i att driva på. Måste GÖRA något.
"Det får bära eller brista". Man blir inte poppis när man pekar med hela handen - såvida det inte verkligen leder till att problem löses och saker blir bättre. Då kan det landa in väl.
Jag riskerar att köra slut på mig själv?? Mmmm, nja, jo ja, men jag hoppas att jag lärt mig. Jag måste påminna mig varje dag att ge mig tid till avkoppling. Då kommer jag att må bättre av att "köra på" på jobbet i stället för att låta mig bakbindas och bli frustrerad.
Tror att frustration i längden är farligare alkoholfälla än att jobba hårt.

Hmmm... Kan det vara så att UFOt flugit in bland rosa moln?
Kanske.
Det är ju helt okej isf.

Jag är okej som jag är.
Jag gör så gott jag kan - det räcker bra.

Nu startar en ny nykter dag :-)
Kram!

32 dagar utan alkohol och det känns bara fint och bra. Nu kör jag en månad till !

Loopar i livet.
Som oberoende av ålder ändå löper som en nervbana i en.
Glädjen i en ny bekantskap/förälskelse hobby eller vad det nu kan vara.
Det rena sanna och rätta som påminner om en barndomskänsla att allt var möjligt.
Och det är det ju faktiskt oftare än man tror.

Men som lite trött vuxen så radar vi upp de där stenbumlingarna framför oss i varför vi inte kan eller ska något som vi faktiskt önskar.

Som någon sorts självuppfyllande profetia.
Jag är för gammal,för fattig eller något annat.

Men ibland har jag nu hittat tillbaka till just den känslan.
Någon sorts obesudlad livsglädje.
Obesudlad...inte så ofta använt ord.
Men just barnets inställning till att det är klart att det går.
Känns bra efter denna tunga coronaperiod.
Hoppas det håller i sig?
.