Senaste kommentarerna i forumet

Idag har jag fått energi tillbaka efter flera dagar på halvfart- MEN- jag har gjort som hjärnan och kroppen signalerat, lite lägre växel.
Jag är van vid att ha tusen grejer i nån sorts pipeline men på något märkligt sätt är det lagom kö när det kommer till Att göra, Måste fixa, Inte glömma. Ett hanterligt liv som kan ändras på ett ögonblick, med tanke på allt men just nu är jag som nåt djur i djungeln som samlar lite kraft och inte gör av med den jag har samt minusreserven.
Att överblicka dagarna är något jag har börjat uppskatta väldigt mycket!

Hur är läget? Hoppas bra! Kram.

Tack så mycket ? Jo har ju bearbetat andra saker som idag inte ger mig ångest. Kan fortfarande bli ledsen när jag tänker på det men är hanterbart. Ja fy vissa saker var jag jättestressad över och nu är jag stressad över mötet på beroende enheten. Pratat i telefon med den vi ska ha samtal med första gången och hon gjorde inget bra första intryck på mig. Virrig noll koll på tider och förstod inte alls varför soc skulle va med första gången och varför jag inte bara kunde boka en tid där och omgående. Vet ju inte hur soc har de med tider risken är ju man bokar in en tid hon inte kan. Fick sen reda på hon skulle gå i pension så tyckte jag borde få träffa en annan men de de gick inte. Ja ja känns som de mötet är kört inan de ens börjat. Men får väl peta i mig nåt lugnande inan ?

Min sömn är inte heller wow, men den är numer åtminstone hyfsad. Senaste dagarna har jag dock haft jättesvårt att somna. Det är inget medvetet som stör mina tankarna, det är bara svårt. Vänder och vrider på mig, runt, runt, runt. Men jag tänker att det nog beror på månen, eller hormoner, eller något annat.

När jag väl sover så sover jag stundtals som en stock. Tiden har inte blivit längre, men andelen djupsömn är längre. Från 23 min till 45 min på ett halvår. Tidigare såg det ut som jag var vaken långa perioder under natten. Det är mitt stegarmband som även loggar sömnen, och den utgår väl från hur länge jag ligger stilla. Själv utgår jag från att när jag vaknar ibland så är jag helt stel i kroppen, då har jag legat helt still i en ställning länge. Att jag vaknar för toabesök två gånger per natt är jag van vid, men så länge jag somnar om är jag nöjd.

Så allt är relativt. Man får vara glad över det lilla när det gäller sömn. Riktigt god sömn är nog en utopi för många av oss, men den kan helt klart bli bättre för de flesta av oss.

Själv behöver jag: 1) vara färdigtränad senast kl 20, 2) lägga mig senast kl 22 och släcka senast kl 23, 3) använda ljudbok som insomningrutin, 4) inte kolla på mobil och padda efter kl 21.

Det är på punkt 4 som jag är återfallsförbrytare. Håller ut några kvällar, men sen är mobil och padda tillbaka i sängen igen. Men man blir ju aldrig klar - det finns alltid något annat att glo på. Måste skärpa till mig på den punkten, för sömnens skull. Alla kvällar i veckan, även helger.

Tänker på James Clears bok om vanor. Han menar att om man har något man vill sluta med så ska man istället försöka börja med något annat, som känns som en vinst. Och att ordvalet spelar stor roll. Om jag tänker ”Jag får laga mat till min familj” istället för ”Jag måste laga mat till min familj” så blir det skillnad i min inställning till sysslan. Och ska jag låta bli mobil och padda i sängen så är ju böcker nice. Har en hög böcker liggande på nattduksbordet.

Det får bli min nya nöta-rutin, ingen mobil eller padda efter kl 21. Shit, det blir svårt i längden,

Kram ?

Kom på en grej idag.
I mitt jobb hamnar jag ofta i samtal om acceptans och hur svårt det är att inte jämföra sig själv o sitt liv med hur det var "innan". Slog mig att det är ju precis samma acceptans jag själv behöver uppnå. Livet kommer inte bli som "innan". Jag behöver göra en nyorientering jag också. För jag vill ju inte tillbaka till att dricka för mycket. Och jag vet att jag inte kan hantera att dricka "lagom". Det är som det är. Det kommer bli bra.

Bra att du började snusa igen. Ett helvete i taget. Viktigast först - vara nykter!

Sömnen kommer att bli bättre. Kanske inte bra, men bättre. Du måste försöka släppa din oro för sömnen, den får bara motsatt effekt. Ju mer stressad du är över att inte få sova, desto svårare får du att somna. Det finns massor av sömnmeditation på Storytel! Det är nog den vana du behöver prioritera. Bara göra, göra, göra utan att utvärdera. Ibland går det bra, ibland skit. Det får gå som det går.

Kram ?

Nu har jag varit nykter i sju månader. När jag ser tillbaka på den senaste dikeskörningen så undrar jag hur i helvete jag kunde låta det gå så.... Men som min terapeut sa. Du kan inte påverka historien, du kan inte påverka framtiden. Du kan bara påverka nuet. Bra val ger ju bra utsikter. Ja terapeut kanske någon läser. Det handlar inte om alkohol utan om mitt arbete. Jag är ju en person som kan lägga fram saker utan problem, även känsliga saker som rör arbetet. Jag anser att jag paketerar dessa snyggt så att man inte sårar. Jag har då fått höra från min chef att jag upplevs som negativ. Jag har lyft saker som fungerar rent ut sagt skitilla på skolan. Att vi inte följer de regler vi själva beslutat om, att alla inte samlar in elevernas mobiler. Vi som gör det blir ju the bad guys. Att jag anser det direkt olämpligt att stå och ta selfies när man ska bedriva undervisning. Att elever inte får det stöd de behöver samtidigt som de elever som jag ansöker stöd om alltid blir avslagna.

Skönt med distansundervisning faktiskt. Fast kul är det ju inte men man slipper bli kallad för saker och man slipper ta konflikter med alla ouppfostrade individer samtidigt som man inte får träffa alla de fina ungdomar som också finns.

...i lunchrummet på jobbet och känner mig tacksam. Nykter och fri en sådan här vacker och solig onsdag i februari! ?

Ja jag tror att det blir bättre som du skriver när du bearbetar det.
Och jag är verkligen imponerad av dig och din målmedvetenhet trots att det inte är så enkelt.
Du har tagit så många beslut som har varit utifrån vad du behöver. Du har varit både rädd och orolig och ändå genomfört en massa förändringar åt rätt håll. Du lever med ångesten, dövar den inte och det är imponerande. Så även om jag inte känner dig alls egentligen så får du en guldstjärna av mig för det du hittills har lyckats med! ?
Det känns hoppfullt tycker jag!

Jag vill gärna läsa din blogg!

Det bästa, har jag länge tänkt, vore om jag diskret kunde få tag i en lägenhet , flytta som en överraskning och sedan gå vidare därifrån. Tyvärr har jag ingen som kan/vill hjälpa till med det (det skulle krävas en borgensman för att underteckna själva hyreskontraktet eftersom min inkomst inte räknas som tillräckligt hög med tanke på antalet barn).

Barnen är för små för att förstå varför det är som det är. Han skulle strida till 100 procent - dels för att jävlas med mig så mycket som möjligt, dels för att slippa underhållet. Supa skulle han göra ändå. Barnen har hittills inte stoppat honom. Antingen skulle han supa i deras sällskap eller så skulle han lämna dem ensamma och bara dra. Båda alternativen är lika hemska att tänka på.

I min tråd. Magiskt bra bok på temat vanor. Navids podd har jag lyssnat mycket på, ska leta upp just det avsnittet.

Kram ?

Blir glad av att läsa ditt senaste inlägg Soffi. Glad över detta forumet. Glad över att det finns en "cyberfamilj".
Vi tysta observatörer är ju sällan de som kommer in i nya grupper så snabbt. Vi säger inte mycket ogenomtänkt och spontant. Trots att det jag ibland säga är så genomtänkt som det går så upplever jag ändå ofta att det som kommer ut ur munnen är märkligt och inte alltid får förståelse. Jag har kanske tänkt på ett sätt som inte alltid förstås av min omvärld, på ett djupare plan. Typ som känslan att vara från en annan planet, ett UFO.. :-)

Du är något på spåren inom dig nu, det märks. Du är som du är, du gör så gott du kan och det är ok. Sen ska man kanske passa sig för att inte bli för principfast där och sluta tänka att det är bra att utvecklas. Men på det djupare planet, sina grundläggande personlighetsdrag, där kan de bli till enorma styrkor först när vi accepterar och står för dem.

Att vara allt eller ingen är ett sånt personlighetsdrag som kan vara enormt kraftfullt om vi lär oss att tygla det. Som Andrahalvlek säger, om vi lär oss att gasa och bromsa. Med andra ord, hitta knep för att hålla uppe en lite högre lägsta nivå när vi är i inget-perioder och att lära sig känna igen sina allt-perioder och trycka in den nödvändiga återhämtningen. Låter lätt men jag vet hur det är, i de där allt-perioderna mår man ofta väldigt bra just då, hög på livet. Ostoppbar.

Jag vet att en av mina styrkor är att se helheter i saker. Att kunna se saker som ett projekt och sedan kunna dela upp det i vad jag skall GÖRA för att nå dit. Jag och du Andrahalvlek har pratat om "övertygelser" och det är ett bra ord när jag hamnar i en allt-period. Jag får en övertygelse och sedan använder jag min styrka att bena ut den övertygelsen till ett projekt som kan attackeras från flera olika håll och jag blir extremt effektiv i för att nå målet.

Jag kan gå runt i mitt hem i mina inget-perioder som jag ofta upplever som väldigt övertagande och undra hur sjutton har jag fått gjort så mycket här hemma. Men det har jag och det visar att allt eller inget fungerar också för att uppnå mycket saker även om det blir mycket PANG-PANG-KRASCH och sitt psykiska mående tar mycket stryk.

Vad jag dock kommit till insikt med senaste tiden som fått mig att må så mycket bättre är att det här projekttänket faktiskt inte fungerar på alla plan i livet utan vissa grunder måste byggas mycket lugnare, genom regelbundna rutiner för att sakta skapa en ny livsstil. Just de rutiner som gör att lägstanivån höjs och topparna blir lugnare.

Jag tycker att livet är väldigt annorlunda idag, om man jämför med för ett år sedan..?..Tidigare fick vi energi av varandra på jobbet, på fritiden, eller av helt okända människor när man gjorde ärenden..Vet inte om det bara är jag, men min positiva energi dippar snabbt..Jag har nog inga reserver..?..Kan nog handla om att jag inte träffar så mycket folk längre..Den positiva energin uppstår ju mellan människor(djur)..Har man avstånd hela tiden+skyddsutrustning försvinner det spontana, och även humorn som jag älskar..Nu till helgen ska sonen åka skidor(så han får go energi?), och jag ska grilla korv ute med kompisar..Det ska bli mysigt..Jag och många med mig behöver mer skratt och energi..Gärna Nu..?????

Ja, min startsträcka till att skriva här har varit lång och jag har många misslyckade försök med att begränsa/sluta smygdricka.i bagaget. Vad är då annorlunda denna gång? Jo, att jag sökt hjälp och börjat skriva här då jag insett att jag inte kommer klara en återgång till ett nyktert leverne på egen hand eller rättare sagt varför göra det svårare när det faktiskt finns hjälp och stöttning att få. Jag är dock medveten om att det är jag som måste vara beslutsam och hålla i och att aldrig ta första glaset/förankra mig själv i att ta en dag i taget. Tankar på alkohol upptar dessvärre mycket tid även om det minskat sedan de första dagarna, men jag är fast besluten av att det bara ska stanna vid tankar.

Suck d stämmer nog men hon har börjat gå på möten regelbundet och jobba i vuxnabarn stegen men Hon får inte in att hon är beroende av att må dåligt suck

Å fy fan vad jag lider med dig.

Hur gamla är barnen?

Jag gjorde till slut som så att jag, med hjälp av mina föräldrar köpte en lägenhet bakom min mans rygg. (En trea i Stockholm, inte så billigt. Fick låna till handpenningen.) När kontraktet var skrivet väntade jag till dagen därpå, och så mejlade jag honom på jobbet. "Jo, nu är det så här att jag har köpt en lägenhet för det här går inte längre." Han blev såklart vansinnig, det var därför jag gjorde det på arbetstid och inte när vi var ensamma hemma.
Sen följde en tid av förvirring, han vacklade mellan "det här blir bra för oss båda!", "du är galen och ond!" och "jag tänker inte sälja huset, du ska gå i personlig konkurs". Men jag stod på mig och drev hela försäljningen av vårt hus själv. Tog första bästa bud. Han köpte en mindre lägenhet i närheten. När jag sa att vi borde berätta för barnen gemensamt, att vi var sams och att det här blir bra för alla, sa han att han ensam skulle berätta för barnen att BARA mamma vill skiljas, för hon vill knulla andra farbröder. (Barnen var 7 & 9.) Jag fick rusa hem från jobbet för att förekomma.

Till slut flyttade vi, jag och mina föräldrar tömde huset medan han martyrade på luftmadrass i sitt nya hem. Vi gjorde en plan där barnen skulle vara hos honom tisdag, torsdag kväll, fredag frukost och söndag hela dagen. Det höll EN vecka. Sen träffade han "sitt livs kärlek" och var tvungen att foka på sin nya relation. Sonen sov hos honom två gånger, dottern aldrig. Det rann ut i sanden helt enkelt, han orkade inte. Trots det fick jag givetvis skiten, allt var mitt fel och jag "höll barnen ifrån honom" trots att det var han som ringde mig på väg för att träffa dem och "inte hittade hem". Jag har hundra såna historier, men jag lyckades faktiskt skydda barnen nästan hela tiden. Nu har det gått snart sex år sen jag köpte lägenheten. Vi bor fortfarande kvar. Han åker in och ut på behandlingshem, varvat med nyktra perioder där han fortfarande skyller allt på mig.

Ur myndighetssynpunkt var det enkelt för mig, för han hade så många orosanmälningar på sig. Dock kunde ju inte soc hjälpa till med nånting rent praktiskt gällande rutiner etc. De hänvisar till familjerätten, som han vägrar prata med. Efter några år begärde jag egen vårdnad, då la han sig platt. Det är skönt att slippa hans underskrift vid nya pass, vaccinationer, etc.

Är barnen tillräckligt stora för att du ska kunna prata med dem? Mina visste ju att pappa drack för mycket och att det inte var säkert för dem att vara med honom då. En enda gång gick dottern dit ensam en kväll för att sova, då slutade det med att hon ringde mig och bad att bli hämtad. Han satt i trappan, helt okontaktbar, när jag kom. Sen gick hon aldrig mer dit ensam en kväll. Tror du att din man skulle "orka" strida för halva tiden? Det är ju jobbigt att inte få supa ifred.

Jag skrev mycket på min blogg under de där åren, man brukar inte få länka men säg till om du vill ha länken så kan jag försöka lägga ut den lite snabbt innan de plockar bort den. <3

/Clara

Har hört den där också så många gånger, en ny vana på 3 veckor eller 21 dagar.. samma sak olika ord. Snacka om att inge falska förhoppningar. Det är möjligt att det går när vi pratar om EN liten, enkel, relativt oansträngande vana som går att göra varje dag på samma tid. T.ex att bädda sängen. Det är för övrigt något som jag lagt till med senaste året bara som är ganska mäktig i sig. Ett signal att morgonen är över, dagen har startat och en liten första bock i protokollet som ger ringar på vattnet. Generellt tips.
När vi pratar om långvarigt alkoholmissbruk så är det förmodligen dock ganska menlöst att lägga mödan på att börja bädda sängen. I det fallet har väldigt många viktigare vanor fått stå åt sidan under lång tid och att luras tro att allt kan förändras på 3 veckor då är en ren biljett till misslyckande. Det kanske handlar om minst 10 nya vanor i det fallet som måste komma till för att få bra ordning på livet och då får man nog ta de där 3 veckorna minst x10 också för att det ska finnas nån rimlighet.. Vissa vanor kan dessutom inte utföras varje dag utan bara när tillfället ges, som t.ex din beskrivning av hur man skall bete sig på högtider, fester och kalas när man inte skall dricka. Då får man ju räkna med en betydligt längre inlärningstid. Mycket bra tips att gå igenom i förväg och fokusera på det man SKA göra och inte negationer.

På tal om just det där med negationer så har jag en ny förebild som vad jag vet än så länge bara publicerar via Youtube. Han heter Navid Modiri och har en serie videopoddar som heter "Hur kan vi..?" Det är en filosofisk podd som bjuder in gäster, ofta välkända, extremt intelligenta personer och de pratar om våra svåra samhällsfrågor. Här om dagen lyssnade jag till avsnittet, "Hur kan vi prata om psykisk ohälsa" Det var ett litet axplock från olika gäster med små delar från tidigare program. Som exempel hade de en gäst som var forskare på det relativt nya heta området "skärmtid". Han tog upp just det, att vad man vet idag så är det inte själva skärmen som är farlig utan vad det hindrar oss från att göra istället. Tid den själ från sånt som vi behöver för att må bra.
Och just det där att sätta upp olika förbud och restriktioner för sig själv men framför allt sina barn är så otroligt ineffektivt. Som exempel tog han sig själv och vad han infört i sitt hem. Istället för att säga till sig själv; "när jag kommer hem från jobbet FÅR JAG INTE använda min telefon" så funderad han på vad telefonen i det fallet hindrade honom från att göra och det var bl.a att ägna tid åt sin familj. Därför omformulerade han förbudet till en uppmaning, att när jag kommer hem från jobbet ska jag stänga av min telefon och ägna den första tiden åt att intressera mig och prata med min familj. Väldigt inspirerande!
En annan person berättar om sin starka rädsla för att ringa vissa s.k "kalla samtal" i jobbet. En person som gillade logik och matematik som jag kunde känna igen mig i mycket. Han skapade då ett excel-ark(!) i datorn för att grena ut hans farhågor inför de här samtalen och ett slags frågeformulär där han efter varje samtal fyllde i om någon av hans farhågor faktiskt inträffat. Efter en tids ihärdighet visade hans egen statistik att hans farhågor faktiskt inträffade ibland, men det var bara 1 gång av 20! Med den vetskapen kunde han acceptera att risken ju faktiskt var så låg att han kunde leva med det. Han använde alltså hans intelligens och styrkor på ett helt annat område för att övervinna en svaghet. Fascinerande!

Ja jag tränar på det! Det stämmer, jag är jättesnabb av mig. Lär mig mer och mer att fundera en vända till innan jag agerar.
Vet 100% att jag inte kommer att falla dit på alkohol i helgen, jag vill verkligen inte det. Var uppe inatt på toa o kände då lite illamående (vet ej varför), men mindes då att "just det, såhär känns det att vara bakfull". Nej, inget jag vill ha!! Jag vill ha närvaro, livet som det är. Få känna stolthet att jag orkar svackor utan att fly.
Jo jag behöver energipåfyllning. Är ledig på måndag så jag har 3 lediga dagar. Ska verkligen vila!
Tack för era kloka ord. Jag uppskattar verkligen avsaknad av förmaningar kring återfall etc, och istället ett annat resonemang som känns värdefullt för mig!

Tyvärr gäller inte hemförsäkringen konflikter som uppstår i samband med separation förrän tidigast ett år efter separationen. Annars var det ett bra tips!

Oron känner jag igen.. Vad jag förstår är det vanligt att känna oro när man slutar dricka, det är en del av abstinensen. Jag tänker det som att när beroendet inte fått som det vill med fysiska symptom så drar det oro- och ångestkortet istället. Men det går också över. Jag tycker du är klok som tar tag i drickandet medans tid är. Vi är många härinne som plötsligt kännt att vi måste sluta utan att ha nått den absoluta botten. Men att vi varit på väg mot något riktigt dåligt och vänt i sista stund, lite som djur som vädrar brandrök och fattar att de måste fly direkt om de ska ha en chans. Så ta din instinkt på allvar och kämpa vidare!

Tålamod är min sämsta gren, men om man orkar ligga lågt ett tag så blåser en del onödigt skit över av sig självt. Jag lever sällan som jag lär på den punkten, men när jag lyckas inser jag att mitt vanliga sätt, att alltid agera direkt, inte alltid är det bästa. Får en känsla av att du funkar lite på samma sätt.. Hoppas allt reder ut sig och att du får en bättre dag idag. Och att du får vila till helgen, låter som att du behöver fylla på energin..

Vad glad man blir att höra att du är exalterad och känner dig stark som en krigare!
Heja Onkel F!
Tack Andrahalvlek för ditt boktips!
Skippade sega Eckhart Tolle och började lyssna på James Clear istället.
Ljudbok är ju bättre än sömnpiller så jag somnade efter 10 min, men hann ändå uppfatta att den verkar lovande.
Ha en fin onsdag!

Skippade sega Eckhart Tolle tillsvidare och började lyssna på James Clear igår istället. Ljudbok är ju bättre än sömnpiller så jag somnade efter typ 10 min, men hann i allafall uppfatta att den verkar lovande.
Tack för tipset AH.

De fysiska abstinensbesvären är över. Men jag känner mig orolig. Ont i magen.

Dags för dagens första möte på jobbet.

Jag drack vin igår och nu är jag så fruktansvärt besviken på mig själv ?
Varför kan jag inte låta bli?
Ny ångest och börja på en ny nykter period. Kommer jag aldrig att klara av det här?