Senaste kommentarerna i forumet

Jag är en vuxen dotter med man och två barn. Istället för att njuta av vår mysiga fredagskväll igår satt jag för hundrade gången och oroade mig för pappa, varför hade han inte svarat på mitt sms? Visst tar det längre tid för honom att svara nu generellt? Emellanåt tänker jag att jag ska ringa honom men är rädd för att mötas av den sluddriga rösten. Han är aldrig aggressiv eller elak, ”bara” småfull. Det klart att jag är tacksam för att slippa det när jag läser här på forumet. Men samtidigt så blir det så svårt att distansera sig. Har svårt att skydda mig själv när han inte agerar ut, det känns som att jag är skyldig att fortsätta ringa och bry mig om... hade han varit aggressiv kanske jag mer hade känt att det var ok att inte höra av sig så mycket för sådant ska man inte ”behöva ta”. Jag säger inte att jag tror det är enkelt då, men detta är så hopplöst svårt. Just nu känner jag bara att jag måste höra av mig, alltid för hans skull, för han är ensam. Ibland känner jag mig rädd för att han ska ta livet av sig, och på vilken skuld jag skulle känna då, som inte gjorde mer. Men jag orkar inte. Vad får honom att tro att jag orkar ha en pappa som man inte vet var man har?

Luddigt inlägg, ursäkta för det. Men hur gör ni andra för att inte oroa er så mycket? Ibland äter det upp mig.

Jag har tidigare försökt fråga pappa när han varit sluddrig osv, han har alltid skyllt på annat men har vid någon enstaka gång sagt att det varit pga alkoholen. Men att han har ett missbruk? Nej nej, absolut inte!

Hej
Ja det gick bra. Drack cola zero istället.
Var inga problem och sov gott. Hade Corona för 3veckor sedan och har ingen lukt och smak. Drar lite nytta av detta, vet ju att inget smakar som det brukar..
Sov riktigt bra. Nu ny dag och lördag
En dag i taget. Hoppas att du hade en bra fredag...

Ja Mary! ❤ Han förlät mig självklart. Jag har svårare att förlåta mig själv. ?❤ Jag bara är sån. Men är väl något jag kommer få jobba på.

Offerkofta, själv tycker jag att den sticks för mycket så jag står inte ut med den nån längre period. När man omger sig med fina kollegor och människor så hjälper de till att ta av och hänga upp den på plats också tycker jag.
Tycker du verkar vara en rätt skön människa redan nu Sofi (nynykter och morgonpigg).
Har vaknat vid 4 tiden i morse och lyckas inte koppla av. Har varit på utbildning och hjärnan går på högvarv av idéer. Har dessutom dragit igång lite saker som gör att jag måste vara alert och tillgänglig och inte riktigt rår över min tid och planering. Triggervarning! Men har man slutat dricka får man lösa det på annat sätt. Men jag kom att tänka på det här i din tråd eftersom du beskriver liknande scenarier där det blir svårt att fokusera till slut.
Så en sak i taget idag Soffi, tycker jag så att du kan bocka av. När det blir för mycket för mig påbörjar jag massor och hinner/orkar aldrig göra helt klart.
Tvätthögen check,
Köket, check.
Idag kommer jag att checka av
Nykter
Surdegar (två)
Glädja andra
Å så sköta om mig själv
Ha en fin lördag!

Du ger mig dagens första skratt, tack!
"Får hitta en annan lösning på trötthet, vila t ex. Det tycker jag att fler ska testa, funkar skitbra. ?"

I vilket annat forum behöver man en påminnelse om att det kan funka att vila om man är trött??
Men, här är det verkligen på plats med rätta. Jag behöver påminnelsen emellanåt iaf.

Kram och tack för att du finns här!

Jag hoppas att du fortfarande mår fint och att allt rullar på?

Kram!

och hälsar God morgon!
Kanske dricker du morgonkaffet nu eftersom du blivit morgonpigg som många av oss andra :-).

Blir du trött framåt dagen så ta en lur om du har möjlighet. Jag tror precis som Charlie och AH att det är normalt och till och med bra att vara trött i början.
Så bra att du även tar hjälp att reda ut dina känslor!

Bra jobbat!

Håller med, som du kämpar!
Skönt att terapeuten åter är tillbaka och det är kanske så det är, att du har en massa gamla trauman som ligger och som måste komma ur systemet för att du ska må bra i slutändan. Och då funkar det ju inte att dränka dem med alkohol.
Men förstår att det är jättejobbigt ibland att inte kunna värja sig. Men du är så duktig nu på att utnyttja det stöd du har på boendet.
Hoppas det känns bättre och jag tror verkligen att du kommer ut hel på andra sidan när du har tagit dig igenom det här utan alkohol.
Tror att alla skulle behöva ha en terapeut på axeln.

Vilken 15-åring!
Jag tycker det är bra häftigt att hen bara deklarerade att det var slutpratat och gick in till sig. Åtminstone sättet du skrev på kändes som om det var ett moget beslut i den situation ni var. Ofta är det ju bättre att ta en timeout, vila på saken och sen förklara/be om ursäkt. När inte alla är smått i affekt och ingen riktigt lyssnar. De känner oss rätt bra de där tonåringarna och du verkar ha en mycket klok son som vet när det inte är nån idé.

Kul att det går så bra med icke snusandet.

Tre veckor är jättebra!

Kram!

Jag känner igen mig i "Förra gången jag höll upp var inte alls så här svårt?", jag blev överraskad.
Men det går även om vägen är tuff.
Kan andra så kan vi. Aldrig ge upp "helt enkelt".

Kram!

A-suget misstolkas definitivt av våra hjärnor. Vi har ju lärt den att alkohol hjälper mot ALLT. Glad - drick. Ledsen - drick. Stressad - drick. Hungrig - drick.
Många här pratar om HALT. Stanna upp vid sug och känn efter en gång till. Kanske är du Hungrig - Arg - Ledsen - Trött?

Du kämpar bra!
Kram

Först: Tack AH för bra tips! Dem ska jag lägga på minnet och försöka ta med mig till jobbet. Tänk att så många chefer är så lika, eller vi kanske har samma chef? Nej, jag tror inte det. Men ibland smyger tanken sig på - tänk om det finns någon här som jag känner? Tänk om jag kunde gå en promenad med någon av er och prata... :-)
Samtidigt, det är ett öppet forum, tänk om någon jag känner är här och läser :-O.
Ja, det blev en liten utsvävning...

Mic: Ja, det där med sömnen...
-Vi löser det! Tänk vilka sköna människor vi kommer att bli när vi är både nyktra och utvilade :-)

Igår fredag. Fy vad jag var trött efter arbetsveckan! Fredag, trött, värd avkoppling, ledig imorgon. Många fallgropar.
Det var endast ren skicklighet som gjorde att jag kunde ligga steget före. (Skryt :-D)
Normalt ser fredagar ut så här: Jobba hela dagen, åka och träna, därefter handla mat .... och slinka in på systemet bredvid. Hem och koppla av (läs: svepa vinet och däcka).
Igår vände jag lite på det. Smet från jobbet vid lunch, jag hade ju ändå jobbat över tidigare i veckan, handlade mat och, ja, bubbelvin, fast 0,0% i matbutiken, det slank med några 0,0% öl och en fin chokladkartong också. Tittade mot Systemet på väg mot bilen, men autopiloten insåg att jag vid 13-tiden fortfarande hade energi kvar att gå själv, så den tog inte över.
Åkte och tränade, fy farao vilket väder!!!
Kom hem trött, genomblöt och frusen.
Nu orkade jag inte kämpa mer, inte stå emot för fem öre, släpper garden. Så - varsågod, ta vad du vill ha!
Tände brasa, orkade inte klä på mig mer än morgonrocken innan jag kröp upp i soffan. Vin, choklad, värme från brasan ... snark. Japp, det går att däcka på 0,0% vin också.
Skillnaden är att jag mår så bra idag :-)
Äntligen helg!
Äntligen tid att komma ifatt!
Idag ska städas och tvättmaskinen är redan igång.
Balansgång det där med vila-städa. Båda är viktiga för nykterheten. Får inte komma till den punkten att "allt rasar runt mig bara för att jag är nykter, bättre att dricka och få något gjort".
Dessutom drar det energi att se stöket.
Japp, kör igång. Imorgon får jag vila :-) !

Jag är okej som jag är.
Jag gör så gott jag kan - det räcker bra.

Kram och trevlig helg till er alla!

Tjena!
Jag vet faktiskt inte, men det kan nog vara så att hjärnan trixar med oss efter uppehåll.
Jag brukade läsa en bok tidigare när jag slutade röka första gången.
"Äntligen icke rökare" av Allen Carr.
En väldigt bra bok, boken uppmanar dig inte direkt till att sluta, inte heller presenterar den skräck exempel på vad som händer och hur farligt det är, det vet alla redan. Istället hjälper boken till att förstå varför vi röker, och varför det är så svårt att sluta.
När jag var stressad, så rökte jag alltid som en borstbindare. Jag kände mig lugnare, hade rökt bort 10-15 minuter.. Kaffe och en cigg.
Men puls ökade direkt, smartklockan visade att pulsen ökade, men jag kände mig lugn.
Hjärnan blev lurad att tro att jag var lugn men kroppen visade motsatsen.
Så jag tror att abstinensen klart kan lura huvudet.
Ät godis eller vad som helst som tar död på suget. Kommer nog vara en kort period ändå misstänker jag. Du kan promenera bort det på golfrundan ⛳

Stay strong ?
Du är på god väg att lyckas!

Hej Trött o ledsen.
Hoppas det fick bra att stå emot vinsuget?
Nu är det sen natt och hoppas du lyckas sova. Imorgon är det Lördag och vi tar oss igenom den dagen också. En dag i taget ??

God kväll allihopa!
Här har det varit upptaget med jobb hela veckan. På gott och ont.
Tankarna kring alkoholen och suget att dricka känns som bortblåst. Hade sug innan förra helgen, tanken att njuta av drink framför tvn. Det kom som en överraskning att det var fredag redan, inte en tanke på att dricka.
Det var tidigare en markering, att nu är det helg och då får man dricka eller ska dricka.
Känns kanske inte helt naturligt ännu att inte dricka på fredagen iallafall. Oerhört glad över att inte dricka under veckorna, jag dricker så klart inte alls. Men mina veckodagar har blivit oerhört produktiva och stressen har blivit hanterbar. Mycket av min stress berodde nog till stor del av mitt alkoholproblmem. Drack, tappade fokus på jobbet med mer och sköt upp det till morgondagen istället.
En ond cirkel till slut.

Tredje veckan avklarad och nu tar vi fjärde med storm!
Imorgon ska handlas grapejuice och tonic enligt förslaget recept! ?
Fortsätt kämpa vänner, 2020 var ett tufft och jobbigt år. Vi behöver alla styrkan att härda ut 2021 och alkoholen hjälper inte till.!

Trevlig helg!

Idag tog jag en spontan semesterdag. Jag har kört fast lite på jobbet eftersom jag väntar på ett antal beslut för att kunna jobba vidare med lite större saker. Kunde därför utan problem ta en spontanledig fredag.

Förutom besök hos frisören för både mig och dottern i eftermiddag så la jag några timmars jobb på dotterns ekonomiska redovisning till överförmyndarnämnden. Minns så väl hur jag i fjol knappt förstod vad jag höll på med. Nynykter och trött, trött, trött. Jag fick dock ihop det till slut och jag lovade då mig själv att göra det här löpande, för att slippa sitta med ett helt års redovisning på en gång.

Det höll till april, så redovisning av maj till december har jag gjort idag. Men jag har fått till ett bra system nu, så det är bara att nöta på. Varje överföring/betalning/kvitto ska listas och printas. Bäst av allt - det stämde på öret när jag var klar! Nu återstår bara att göra ytterligare en massa utskrifter, fylla i ett antal blanketter, sätta in allt i en pärm och lämna in. Jag blir nog klar nästa vecka, det vill säga en hel månad tidigare än sist.

Jag tror nog att jag kan tacka nykterheten för den framförhållningen. I mitt tidigare liv på helgerna så var jag ju antingen full eller bakfull, och kvällstid efter jobbet orkar man ju inte så mycket som kräver hjärnceller. Vid den här typen av saker är det själva igångsättandet som är det jobbiga tycker jag, är man väl igång går det rätt bra. Så länge uträkningarna stämmer åtminstone.

Imorgon ska jag skriva på kontraktet till dotterns nya lägenhet. Jag vet fortfarande inte vad hyran ligger på. Jag vågar inte ens gissa, allt det här är jungfrulig mark för mig. Jag kan antingen bli positivt överraskad eller rejält orolig. Direkt på måndag måste jag ansöka om bostadstillägg från Försäkringskassan, och sen är det bara att hoppas att det inte drar ur på tiden för mycket. Men det får lösa sig på något sätt, det måste lösa sig.

Vi ska hämta nya sängen också och köra den till mellanförvaringen. Lite i taget så är det snart dags.

Kram ?

Just det där med att sätta sig själv främst och se till egna behov tycker jag är svårast. Jag har börjat se mitt eget medberoende tydligare men jag vet inte hur jag kommer vidare. Jag vet inte vad jag vill. Det känns som om jag helt tappat bort mig själv. Vi har blivit ganska isolerade under de här åren. Han hittar fel på alla mina vänner. Jag brukar bjuda hem mina barn eller gå ut och äta pizza med mina vuxna barn en gång i veckan. Det tycker han är för ofta och kallar det perverst. Jag förstår ju att han vill hålla folk utanför för att lätt kunna dricka och jag har låtit det gå för långt.
Och jag behöver göra upp med mig själv. Inte bara som partner utan även som vän, mamma och kollega. Jag försöker ställa upp för alla, jämt. Jag suddar ut mig själv.

Hos dig Chivas, som är härlig..Ha en fin och go helg..???

Gudars, vad glad jag blir av alla kommentarer, grattis och hejjarrop ☺️

Det blir ett kort inlägg i dag igen, mår bra. Är så lycklig att vara nykter, det är så skönt att kunna njuta på en fredag framför en serie, eller fixa i lägenheten - nykter. Så här har jag aldrig känt förut. Det är 100 gånger bättre än den där ”perfekta” fyllan, salongsberusningen.

Fasiken vad stolt jag är över mig själv. Väldigt osvenskt att säga så, men det är sanningen ☺️

Nu ska jag sova, ska upp tidigt och ta en långpromenad med en vän i morgon bitti. Ska bli skönt att få prata av sig och samtidigt få lite luft.

Jag hoppas jag kan ta lite tid till er andra i morgon, för jag har varit dålig på att ge tillbaka.

Natti!

Ännu än helg är här, men ingen skillnad på en fredag & en tisdag för någon som tar dag för dag & försöker ta sig igenom ett beroende. Beroendet har ingen kalender eller "speciella" dagar. Det är bara samället som har det, då det är mer okej vissa dagar än andra att dricka A. Det är okej att dricka ett glas rose en sommar lunch på en ute servering, men inte en onsdag hemma när det snöar ute. Men vad jag nu mer reagerar på är hur coronan påverkar oss alla, ALDRIG trodde jag att "svenskar" skulle köa utanför systembolaget för att köpa en flaska vin eller två. Speciellt inte med alla dessa fördomar & åsikter dem flesta har. Men ändå ser man dem köa när dem tror ingen ser. Men ja, det känns som att många av dem som man ser köa inte har rätt att säga något dem förr har sagt, för nu kan dem inte längre på samma sätt dölja sina alkoholvanor eller sitt "köks skåps drickande" inte heller nu kan dem inte åka till Tyskland, Danmark eller "dölja" sina verkliga inköp. Sorligt men sant, ska man skratta eller gråta?

Förfärliga känslor du bär på just nu. Inget hopp och en ständig rädsla för din sons liv, som dessvärre är realistisk. Du har också upplevt hur livet skulle kunna vara eftersom du fått lite lugn och ro under LVM tiden. Det svåraste av allt att bli besviken när man hoppats så mycket. Sedan finns ju saknaden och längtan efter sitt barn. Minns hur glad jag var när min som kom hem efter han varit sex månader på LVM. Jag var så glad men när jag ringde honom innan vi skulle träffas, märkte jag att han var påverkad. Hela tillvaron rasade och jag försökte intala mig att det här är bara en ond dröm, det har egentligen inte hänt. Det var för smärtsamt och sorgen jag kände var obeskrivlig, något av det värsta jag upplevt. Någonstans där är du kanske just nu.

Vill ju gärna ge några råd, någor som kanske kan lindra ditt lidande. Jag lever ju själv med döden närvarande hela tiden, ibland är det lättare av någon anledning. Jag försöker tänka på hur det är just nu inte vad som kan hända. Enkla saker som att vi var och matade änder förra veckan och dom åt ur min sons hand, vilket han tyckte var roligt. Mycket av vår smärta orsakar vi själva genom våra katastroftankar, men samtidigt är det en dödlig sjukdom det jan man inte bortse från. Prata med någon eller skriv om dina katastroftankar gå inte och bär på det själv är mitt råd.

Du har gjort allt du kan självklart, så mycket mer än vad man som förälder förväntas göra. Det har dessvärre inte hjälpt din son att bli drogfri men han vet att du finns där. Jag har ju också upplevt dessa outhärdliga känslor och när jag inte hittat någon utväg, när jag tvingats stanna kvar i känslan, har även den allra värsta smärtan ebbat ut..❤

Käkade middag med vänner ikväll, jag drack alkoholfritt, gick över förväntan får jag säga! Var sugen men kändes så dumt att bryta nu när det ändå gått snart gått tre veckor...

Kom tebax ❤?❤?❤

Förstår att man ibland måste dra lite andan. Men jag tror att forumet kan hjälpa att dippen inte blir allt för djup ❤?

När du orkar, uppdatera lite. Inte minst för din skull

?????