Senaste kommentarerna i forumet

Status quo. Inte bättre, inte sämre. Nykter. Härdar ut. Sover 11h/natt. Kan inte göra så mycket mer.
Trevlig fredag alla! May the force be with you.
?

Tack för tipset Kristoffer! Jag kommer att följa ditt råd och gå in på socialstyrelsens länk!

Vill först och främst tacka för alla svaren, det betyder mycket att det finns personer där ute som också brottas med sina problem men ändå tar sig tid.. Tack!
Jag har haft fullt upp med utbildning mm men har för avsikt att söka hjälp via min vårdcentral. En terapeut/psykolog som kan hjälpa mig att förlåta mig själv för alla dumheter är vad jag mest önskar mig. Har redan tagit kontakt med personer i min närhet som jag har varit skyldig en ursäkt och försökt be om förlåtelse. Mentalt påfrestande och fruktansvärt skamfyllt vid en del av tillfällena men det har ändå kännts bättre efter ett par dagar. Känns som att en del av de jag pratar med inte tror på att min nykterhet kommer att hålla men det tar jag som motivation för att fortsätta utan att återfalla!

Tack

Då försvann den fina isen som hann lägga sig på sjöarna. Spöregn, plusgrader och vind gjorde sitt. Och nu när det är dags för att fiska Lake också. ? Men det hindrar mig inte, jag får ta båten i stället. En fisketur i morgon kväll står på agendan. Laken som ju är en torskfisk är som piggast nu när den samlas för lek.

Annars så knallar det på, har inte så mycket att skriva om. Mår bra och trivs med livet. Jo förresten,jag har blivit lite väl slapp med mina löprundor de sista. Men det får vara så, det är inget jag dör knall fall av.?

Ha en bra dag! Kram

Tack för era kloka kommentarer, Andra Halvlek och Illa Ute!
Är också strax över 50 o inser att kropoen o psyket faktiskt inte orkar lika mycket som förr. Har tidigare bortförklarat min trötthet med allt drickande, men börjar inse att det kanske just också är naturligt att dra ner på tempot.
Har igår avsagt mig ett sidouppdrag på jobbet som bara tagit energi. Känns bra! Jag tar ansvar för mig själv!
Märker också att jag är mindre känslig för andras känslor o beteenden, i det stora hela, även om humöret svajar ibland. Mindre tjafs med maken. Kan kanske börja lita mer på mina sinnen?
Ser faktiskt fram emot ännu en nykter helg. Inte förvinna iväg i dimman. Få vakna imorgon o slippa känna efter om jag är bakis eller inte. Veta att det jag känner, beror på kroppens verkliga tillstånd och inte bakfylla.
Och så den här andra sidan av myntet, längtan att få släppa allt, bara gå in i dimman o inte bry mig. Stänga av hjärnan.
Men jag vill ju uppleva det ni beskriver, en nära känsla till sig själv och andra. Närvaro.

Verkligen inte mycket att skriva - För mig går dagarna så sakta framåt, jag har inte varit på bolaget eller köpt ut snus. Det får vara den seger som jag vann denna vecka, och insikten om hur "skört" det ändå ibland är.

Ska bli skönt om några månader när allt blivit stabilare.

Hej!
Bra att det inte blir totalkatastrof när du upptäcker de "nygamla" sidorna av dig själv - de utan nikotin som hjälpmedel :-)

Grattis till dina dagar. Du kommer klara ytterligare dagar. När viljan till förändring väl har rotat sig så är viljestyrkan större än man tror. Så sikta på 4 dagar . En dag i taget ??

Det är ju bara att beställa hemkörning av pizzorna Charlie.?
Det är ju tom fri hemkörning på många ställen.

Kram

Ha en skön helg!

Gårdagen var lång. Vaknade ju som sagt 07. Jobbade inte så länge. Körde sonen till sjukhuset på andra sidan stan. Han gjorde eeg i en timme. Sen körde jag honom till sin farmor och farfar för den här helgen ska han vara hos sin pappa. Efter det handla sen åka hem. 2 kaotiska långa dagar. Jag är helt slut och trött.

Exet körde sonen till sjukhuset för blodprov idag. Igår när jag var helt slut hade jag sagt att de skulle till fel ställe såklart. Min hjärna funkar inte som den brukar. Jag tappar ord. Jag glömmer saker. Jag är helt enkelt väldigt hjärntrött. Känner mig tung i hjärnan typ.?

Killen började med sin adhd medicin idag. Han var orolig för biverkningar och sånt. Jag har lovat att ha koll på honom och säga till om han blir konstig eller om jag märker att han mår dåligt. Bara han mår bra och får den effwkt han önskar är jag glad. Lite orolig att han får högre puls av den är jag men ska be honom prata med läkaren om det. ❤

Det lilla ordet har en magisk effekt. Redan när barnen var 3-4 år började jag säga förlåt till dem när jag hade överreagerat. De tog emot det så fint redan då, och med tiden har de utvecklat förmågan att både säga och ta emot ett förlåt. Det är en väldigt konkret sak som jag faktiskt har ”gett” mina barn. Deras pappa är helt oförmögen att säga förlåt, så kontrasten är stor kan man säga.

Kram ?

Vinäger, Du är en av mina äldsta forum vänner. Vi har även träffas IRL två gånger på forum träffarna.
Kenta kanske kan ge dig lite kraft nu när det är tungt: https://www.youtube.com/watch?v=sSNLjff2GyQ

/MrX

I höstas sa min chef att hon märkt att jag blivit mycket piggare och mer alert under hösten jämfört med våren, så nykterheten märks verkligen på alla nivåer. Och du har helt rätt Illaute, som nyktra blir vi mer äkta på alla områden. Vi slutar spela teater och vi slutar överkompensera. Och så mycket tid och energi vi sparar på det!

Kram ?

Och så bra att gå in hit och skriva och läsa istället för att ge efter för suget. Tror det blir lättare och lättare att stå emot när man hittar sina verktyg..

Jag kan relatera till det mesta i ditt inlägg. Du är verkligen duktig på att sätta ord på det du tänker och känner, och jag tror att det är viktigt för dig att göra det. Skrivandet funkar lite som självterapi även för mig.

Just jobbgrejen kan jag relatera massor till. Jobbet är en så stor del av vår vardag, hänger med oss i allt. Precis som du känner så är det viktigt för mig att känna mig effektiv, lyssnad på, delaktig.

Men du kan som sagt inte ändra på andra, hur mycket du än vill. Du kan bara förändra ditt sätt att förhålla dig till det. Och hitta smartaste sättet att ta genvägar. Hitta dina allierade på arbetsplatsen, och se till att ni drar åt samma håll. Vad det gäller chefer har jag märkt att det bästa sättet att få igenom saker är att pitcha en färdig idé så långt förberedd att det i princip bara är för chefen att säga ”okej - kör!” Så gör jag numer och jag får igenom mina idéer 99 av 100 gånger.

Det som tar mest energi från mig är vilken evinnerlig tid allt tar. Jag kan stå och stampa i veckor för att min chef inte kommer till skott. Oftast av tidsbrist. Så det senaste jag har gjort medvetet, för att underlätta både för henne och mig, är att gå förbi henne och direkt på andra mellanchefer i sådant som inte kräver beslut från henne egentligen. Hon lägger sig i detaljer enligt min mening, så av mig får hon inga detaljer mer.

Att som i min chefs fall lägga sig i i detaljer, som andra mellanchefer borde göra egentligen, är en form av undvikandebeteende har min psykolog lärt mig. Genom att göra små saker, med garanterat och synligt resultat, tar du inte tar tag i de där större arbetsuppgifterna, de arbetsuppgifter som skulle ge dig viktig framförhållning och därmed skulle du vinna tid i slutändan.

Bra jobbat med nykterheten! Den är allra viktigast för dig just nu. Den är grunden till allt. Även sömn och högkänslighet mår bra av nykterhet. Inom några månader kommer du att känna dig så chill, ingenting kommer att rubba dina cirklar.

Kram ?

Puffar träffen för er som kan och är intresserade. Den är redan på måndag!

Mitt missbruk började som ett sätt att döva och att orka.
Det luriga var att det länge fungerade väldigt bra.
Ärligt talat så hjälpte vinet mig under många år att stå på benen varje dag, vilket var nödvändigt för att hjälpa närstående som behövde mig.
Men sedan tog det snabbt en helt annan vändning.
I efterhand känns det ofattbart, men det gick obehagligt snabbt från det att vinet var en vän tills det att glaset blev min värsta fiende.
Jag tycker det är väldigt bra att du funderar över det här så tidigt, innan du hamnar för djupt i alkoholberoende.
Under mina numera långa vita perioder har jag fått stora, viktiga men också jobbiga insikter.
Och en bättre självkänsla.
Hur du än väljer att tackla dina tankar så önskar jag dig lycka till!

Hög igenkänning på det du skriver.
Har också dagar där livet är pest.
Hade förhoppningar att livet skulle bli lite rosaskimrande nu när jag varit då duktig och varit nykter så länge.
Nu har jag dagar också där min chef nästan viskade till mig -hur är det vännen?
Och jag ba, -vadå?
Chefen; -du verkar lite ur form...

Samma sak när jag kom hem den dagen så sade min sambo: -du är som en öppen bok, du kan verkligen inte dölja att du inte mår bra.
Men han avslutade med att säga att det är bra för det är ju mänskligt, ingen kan inte bara på topp jämt.
Jag har funderat på vad det beror på och har kommit fram till att tidigare har jag varit då jäkla bra på att spela teater, aldrig visa att man är svag.
Ständigt trött och bakis och det ville jag dölja med ett stort leende och glatt humör.
Nu är jag/vi oss själva.
Och det är fint.
Ingen mer teater.
Alla dagar är inte rosaskimrande.
Jag känner att vartefter dagarna går blir jag lite mer närmare mina känslor.
Hjärnan är inte längre marinerad av alkohol och jag blir mer ärlig mot mig själv.
Det är ju något fint och bra.

Nu kör vi nykter fredagkväll!

Tjoho, idag mår iallafall jag bra.

Vila ordentligt så hoppas jag att du kommer känna dig piggare och gladare framöver.
Kram

Minns första nyktra helgen med bävan. Vad gör man en fredagkväll om man inte dricker vin? Men jag minns också att redan tredje nyktra helgen så kändes det mer än okej att inte dricka. Redan då hade jag märkt att helger utan alkohol blir så mycket längre. Jag hann göra mer, eller vila mer.

Jag lyssnade verkligen på kroppen och vilade massor i början. Sen kunde jag plötsligt få ett ryck och rensa klädkammaren, eller putsa fönster, men vila vad det jag i huvudsak ägnade mig åt. Jag vilar fortfarande mycket, och det är bara sunt. Jag har passerat 50 år, har ett krävande jobb (och krävande hemmasituation delvis), så jag behöver ta alla chanser att vila som jag kan få. Så det gör jag, helt utan dåligt samvete.

Kram ?

Skulle kunna ge mig den på att det återigen handlar om signalsubstanser som håller på att omformera trupperna nu när hjärnan inte får något nikotin. Kanske operationen bidrog också, kanske champixen, vet inte. Tyvärr fick 15-åringen en liten skopa skäll från mig i går. Fick inte en chans att be om ursäkt eller förklara mig. Han deklarerade bara tydligt att han inte ville höra ett ord till från mig och att han nu ville gå in på sitt rum och vara sur. Ja, det var ju tydligt och klart i alla fall. Tänker försöka smöra i kväll genom att erbjuda ovanligheten - hämtmat - som fredagsmiddag. Lite praktiska problem eftersom det är cykel som gäller här. Pizza går tex helt bort eftersom jag inte hittat ett bra sätt att fästa dem på cykeln för hemtransporten. Sushi riskerar bli väldigt omskakad men kan funka. Jaja vi får se.

Eventuellt och efter en del detektivarbete har jag funnit den där "tanten" som kan hjälpa mig med vikten. Vi har mailat och på måndag blir det telefonmöte. Känner mig upplyft av detta kommande projekt faktiskt! Hoppas nu vi klickar på måndag bara.

Har sagt det tidigare men säger det igen. För mig fanns det en oro för att snusstoppet skulle generera vinsug. Det har det INTE gjort! Jag tycker egentligen att det är lite ologiskt med tanke på hur hjärnan fungerar men det är min (begränsade) erfarenhet i alla fall.

Jobbet har dragit i gång i ett rasande tempo nu. Arbetar bara 50% och jag behöver begränsa mig känner jag. Men himla kul att komma in i det ordentligt igen!

Kram!

"Det enda positiva är att jag totalt sett dricker lite mindre än tidigare."
Det är ju jättebra. Då har du ju vänt på det sluttande planet. Väldigt värdefullt!

Tack alla för era kommentarer. Så skönt att känna att man inte är ensam i detta. Grattis till er som kommit en bit. Är nu inne på min tredje dag. Vaknade precis och tänkte då, att gud vad skönt att inte vara bakis och veta att man inte gjorde eller sade ngt dumt igår. Det är så sjukt hur man kan bli en annan person med A I kroppen. Hir skall man med gott samvete kunna stå för den personens handlande. Det går inte att försvara. Det är min största anledning till att sluta med A, vill inte förstöra mina nära relationer.
Ha en trevlig dag?

Jag känner mig lite förmäten som också jag skickar tro, hopp och kärlek till dig, vi har ju inte hängt så mycket här på forumet. Men jag känner en samhörighet med din kamp på flera plan. Och som du vet har dina inlägg betytt väldigt mycket för mig.

Jag har tänkt så mycket de senaste dygnen, skrivit massor av inlägg här - i huvudet - bara för att upptäcka att när jag väl kommer hit så har "stormen" bytt riktning.
Alcohol experiment...
Sinnesrobönen...
Sömnen...
Minnen...
Offerkofta...
Det räcker inte att tänka förändring - jag måste göra en förändring....
Att skriva är ju lite mer att "göra" istället för att bara tänka. Se saker svart på vitt. Lättare att avgöra vad som är "rätt" eller "fel", iaf för stunden, det kan ju växla...
Var ska jag börja?

Det viktigaste först - nykterheten. Check. Ja, jag är fortfarande nykter. :-)

Sömn. Häromkvällen när jag gjorde dagens "Alcohol experiment". Fakta: Enligt forskning tar det 2-5 dagar innan man återfår någorlunda normal sömn. Det kan inte stämma! Jag har ju erfarenhet av att det tar typ 70 dagar, över två månader, innan jag sov en hel natt. Vaknade på natten efter till minnenas kavalkad (oj vad mycket jag glömt eller förträngt!):
En liten flicka, kanske 4 år, smyger upp på natten, kan inte sova, undviker noga att trampa på den knarrande golvplankan utanför sovrummet, försiktigt försiktigt ner för den knarrande gamla trappan, jätterädd för att väcka mor och far. De behöver sova, de får inte veta att jag är uppe, vaken på natten.
En trettonåring som upptäcker alkoholens magi: Jag orkar vara uppe sent på kvällen med kompisar "som alla andra" och jag kan ändå studsa upp i ottan pigg och fixa morgonsysslorna som vanligt!! Jamen det är ju klart, jag har sovit :-).
En typ trettioårig kvinna som frågar mamma -Hurdan var jag egentligen som barn? Hon förväntar sig svar som "envis som skam", "lillgammal" eller "alltid fullt upp" ja vad som... Mamma tänker, det första svaret som kommer är: -Du sov aldrig...

För drygt ett år sedan, under mitt första försök att bli nykter, fick jag veta att jag är högkänslig. Jag behöver mer tid än majoriteten till att processa och smälta dagens intryck, helst ensam i ett tyst rum med dämpad belysning. Så bra! Är det så enkelt! Om jag ger mig den tiden så kan jag få sova lugnt utan att hjärnan går på högvarv även i sömnen och väcker mig.
Det gick ju sådär att prioritera den återhämtningstiden. Jag hade för mycket att göra så jag började effektivisera med alkohol igen... Kastade det jag vet om HSP över axeln och körde på.
Idag är jag tveksam på om jag verkligen kan "skylla på" min högkänslighet, inte var jag väl så överstimulerad som fyraåring redan??

Varför skriver jag så mycket om det här? Jo, för att jag tror att det är nyckeln till mitt nyktra liv. Trötthet är min värsta fiende. God sömn är vad jag behöver. Försöker återigen prioritera återhämtningstid på kvällen, men känner redan att "det går inte", "jag hinner ju ingenting om jag bara ska sitta och göra ingenting över en timma varje kväll"...

Arbetskläder: Offerkofta.
Som jag har muttrat över mitt jobb. Förra veckan hade jag för lite att göra pga ständig omplanering och nedprioritering av mina arbetsuppgifter. Jag kände mig överflödig och nedvärderad, ja tom hånad när de samtidigt kom med frågor om: Varför är inte det och det klart? Nej, för att ni inte släpper in mig!! Enorm frustration över att måsta vara tillgänglig på jobbet men utan något vettigt att göra.
Den här veckan. Fullt ös, allt på en gång och övertid på det... Härommorgonen i bilen satt jag och muttrade om att jag borde byta titel till "Ketchupingengör". Nej, inte en tomat så långt ögat når på mitt jobb, men jag tyckte synd om mig själv för att jag förväntas fungera som en ketchupflaska.
Offerkoftan fungerar dåligt som arbetskläder.
"Ge mig sinnesro att acceptera det jag inte kan förändra, mod att förändra det jag kan, och förstånd att inse skillnaden."
Företaget har haft sin prioriteringsordning i åratal. Att ändra på det är nog svårare än att vända en atlantångare på en femöring.
Det jag kan förändra är mitt förhållningssätt till det.
Det är inte mig det är fel på, det är inte jag som blir undanknuffad i ett hörn för att jag är oduglig.
Jag behövs visst och det räcker bra att jag gör så gott jag kan utifrån förutsättningarna.

Oj, oj, oj, det blev mycket svammel idag...

Dags att starta den här nyktra dagen :-)

Jag är okej som jag är.

Allt gott till er alla!