Senaste kommentarerna i forumet

Svårt att veta vad du tycker är vettiga synpunkter. Du tycker troligtvis att mina är ovettiga eftersom jag tycker att du dricker alldeles för mycket. Mellan 15-20 cl sprit per kväll är en rätt ansenlig mängd och många som upplever problem med sitt drickande härinne dricker mindre än du. 20 cl sprit tar ca 10 timmar för kroppen att bryta ner enligt vissa sidor.
Nu upplever du inte något problem skriver du. Vem uppmanar dig att fråga? Finns det nån i din närhet som upplever att du blir annorlunda när du dricker?
Varför dricker du dagligen så mycket sprit (det är giftigt för kroppen)?
Det många som slutar dricka märker är att man blir piggare, mer närvarande, får mer gjort.
Kanske skulle du testa att sluta en period, för det är en ganska dålig vana du har lagt dig till med. Då kan du ju se om du mår bättre utan eller om du behöver ”medicinen”. I så fall kan du ju fundera över vad du medicinerar.

Gäller nog att kämpa, första tiden..?..Efter hand när tiden går tillhör man det nyktra gänget, där dom flesta trot eller ej, är förbannat nöjda med sina val..Reflektera, skriv, och läs, om missbruk och beroende..Det är din hjärna som vill ha alkoholen, beroendehjärnan struntar i alla konsekvenser..Det är därför ”vi” får sug, och tappar kontrollen..Absolut kan livet kännas trist i början av nykterheten, det hör till..Det är för att alkohol, precis som andra sinnesförändrande medel, gör så hjärnan blir förändrad. Känslor och sinnen ökar, minskar, vi är inte oss själva..Om vi håller oss nyktra stabiliseras sinnet, och vi får oftast ett äkta lugn och ett äkta gott mående..???

Kram och tack till alla er

Jag vill gärna träffa någon, min längtan är att bilda familj då jag är 32 år gammal. Den senaste relationen tog stopp i tisdags, vi hade dejtat lite men han verkade vara en bra kille. Han visste inte om mina problem och jag skulle aldrig våga berätta det för honom att det berodde på det, så tidigt i dejtandet. Relationen innan tog slut pga mitt drickande, också en fin kille. Han sa att han inte ville träffa mig mer så länge jag inte sökte hjälp för mina problem. Nu har även min familj tagit avstånd från mig. Igår drack jag ingenting men har tidigare max varit ifrån alkoholen i två dagar. Mina värden var så höga nu pga mitt drickande. Även om jag skulle vara ifrån alkoholen ett tag är jag livrädd för att aldrig kunna ta ett glas igen. Men så som jag har det nu är mitt liv inte värdigt, jag lever bara för min stackars hund.

Jag följer och läser alla dina inlägg och håller som f**n på dig. Varje dag! Tack gulliga för fina ord ?

@charlie jag tycker de är normala i storlek. Hört att springskorna (som jag nu beställt men alltså inte provat än) skulle vara lite små. Provade förra årets 37- för små för mig som har mellan 37- oftare 38. Så de vet jag inte. Men de som liknar Chelsea boots är luftiga för tårna- varma och sköna! Over and out från funktions-kontoret ?‍♀️

Såsom du beskriver ditt beroende känner jag väl igen mig i. Har liksom du varit nykter i omgångar, men fallit dit igen i tron om att jag ska klara att dricka kontrollerat. Det går inte. Det blir alltid för mycket och för länge. Jag gör också ett nytt försök nu och är inne på min fjärde dag. Inatt sov jag kasst och är trött och idag lite nedstämd, känner ett sug. Men NEJ, det ska inte drickas alkohol här på väldigt väldigt länge - förhoppningsvis aldrig mer!
Imorgon blir en bättre dag och jag kan vara stolt att kryssa i ännu en nykter dag :)
Vi får hjälpas åt - tillsammans är vi starkare.

Har en bok som heter "Ord för dagen - 365 texter för Styrka & Sinnesro". Varje dag är det en text....och jag tyckte att dagens text passade så bra in på mig så att jag ville dela med mig den med er.

" Den totala tystnaden kan vara svårfunnen, för tystnad är mer än avsaknad av ljud. I tystnad kan vi samla ihop oss, fylla på batterier som behöver laddas och få klarhet kring hur vi kan bidra med oss själva till dem som vi har omkring oss. Tystnad är en katalysator för visdom och liv. Det är tack vare tystnad som musik kan uppstå. Det mest avgörande samtalet kan vara det, där orden är få. I varje melodi, rytm och rörelse finns tystnad och stillhet invävd, som en motvikt till toner och ljud. Tystnade är inte statisk. Den är ebb och flod som våra liv".

Kram:)

Hej och tack för de fina orden. Jag kommer skriva mer om mig själv, olika händelser, tankar och känslor framöver, lite då och då. Helt okronologiskt, bara skriva det som känns givande just då.

Jag började dricka ganska sent, runt 2a ring typ. Tyckte det smakade skit, allting men kände på mig att det var lösningen på min blyghet så jag kämpade på tills jag kunde få i mig så mycket som behövdes. Många år senare hade det utvecklats till att jag drack upp allt, lite till och när det tog slut for man iväg (aldrig med bil) för att skaffa mer.

Tack och lov kom jag ur det beteendet. Idag är jag ärligt talat riktigt bra på att hålla mig till den mängd jag är nöjd med. Blir aldrig tokfull och när det är slut så stannar jag där. Men, dricker fortfarande alldeles för ofta. Och för mycket är det ju ändå såklart.

Har läst din tråd och kan känna igen mig i mycket. Ville bara säga heja dig! Jag är här för 3:e gången men nu känns det på riktigt på ett annat sätt denna gång. Tar med mig flera saker från din lista med positiva saker med att inte dricka. HA en fin dag!

till 2 veckor!!! Heja dig! Jag tänker att jag dricker mycket för att det är tråkigt annars men att egentligen så är det nog alkoholen som gör livet tråkigt. Det är svårt med känslor överlag, och jag känner verkligen igen hur ens familj format ens beteenden. Jag är ex livrädd för att vara jobbig eller för mycket för min mamma sa alltid att jag var jobbig... men man får ju vara jobbig ibland, och man får vara arg, ledsen eller vad man nu är eller känner. Kram!

Jag har ju påbörjat Annie Grace 30 days Alcohol Experience där jag är inne på dag fyra och tycker att det är väldigt bra. Man får en text att läsa med tillhörande video med ena Annie själv som reflekterar om ett ämne eller där en expert gör det. Så får man varje dag uppgifter och fylla i sina egna reflektioner. Jag kom till en insikt idag om att när jag känner mig besviken och ensam så är det första jag tänker på att trösta eller döva mig med är alkohol. Det kommer som en stark våg som sköljer över mig. Om jag inte fått Annie Grace förklaringar på vad detta plötsliga starka sug kommer från och att man bör omfamna känslan och möta den som ett barn som tjatar om glass. Ge alkoholdjävulen svaret "jag ser och hör dig, men du får inget idag!" så kommer tjatandet/suget snart att försvinna. Ger man bara en liten öppning så växer sig det inre tjatet tills du ger med dig. Jag provar det nu. Jag säger starkt NEJ och försöker vara vuxen och stark i detta. Men oj, vad gott det hade varit att dränka mig i alkohol just nu....Istället ska jag ta en promenad i solen och snön. Det är också något som avleder - motion. Sen ska jag sova en stund - jag har bara sovit typ fyra timmar inatt. But that too shall pass :)
Ha en fin dag alla och ta hand om er bäst ni kan <3

Z

Då ska jag verkligen försöka vara med!

Sitter här vid mitt köksbord och skriver...bestämde mig för att vara hemma idag...vila. För ca 13 år sedan var jag sjukskriven inte pga av utbrändhet för det gick inte riktigt så långt....men väldigt vidbränd. Jag är därför hyfsat bra på att känna igen min kropps signaler då den säger till mig...nu är det vila som behövs. Ibland kan det räcka med en dag men ibland behövs längre tid. Tröttheten är kopplad till stress fast det behöver inte innebära stress för att jag har för mycket att göra på jobbet (för det har jag inte just nu) utan stressen kan bero på en mängd olika saker så som det är precis för mig just nu.

Känner mig dödligt trött idag....satt länge och pratade tillsammans med min man igår kväll så klockan hann nog bli över midnatt innan jag släckte lampan. Hade på mig sömnmasken men hade SÅ svårt att somna..när klockan var ca halv två då åkte masken av för då hade jag inte somnat. Ska försöka ytterligare några nätter men sedan ska jag ta kontakt med sömnmedicin. Tror att första steget är att masken behöver justeras lite grann. Så inte undra på att jag är trött!! Jag vet att jag inte behöver känna mig stressad med masken men jag gör det...vill ju att den ska fungera...hur som helst jag ska ringa till avdelningen...och det är fantastisk personal där så det känns lätt att ta en kontakt.

Men...hur vill jag då att denna dag ska bli?? Eftersom jag vet att min dotter är ledig idag då känns det som om jag behöver tala om att jag är hemma. Det kan hända då att hon vill komma hem vilket jag känner att hon alltid ska få...men som jag skrev igår...att vara helt ensam är ett annat vilande än när någon är hemma. Dessutom så när jag pratade med min dotters personliga ombud ...pratade hon om att min dotter behöver öva sig på att vara i sitt boende igen...att vara ensam där. Så jag behöver kanske inte ha dåligt samvete...och kanske inte behöver berätta direkt att jag är hemma...Jag tänker att även jag behöver öva på att inte hela tiden ha kontakt med min dotter...men det blev så mycket svårare efter att jag fick reda på att hon aktivt försökte avsluta sitt liv...

Pratade med min son igår som hade precis pratat med sin sambo...som var nyopererad... och jätteledsen...så svårt att hon ligger där borta på det stora sjukhuset...alldeles ensam.

Något som jag också har inom mig är att när jag är hemma så ska jag snabbt upp dricka te och äta lite fil för att sedan ta en promenad och därefter hem för att dricka kaffe i lugn och ro....känner alltid lite stress när jag gör som jag gör tex idag...tar det ganska lugnt för jag behöver fixa så att man på jobbet vet att jag är hemma...ja...tar det lugnt helt enkelt..väljer att skriva här...bädda sängen..men har inte tagit på mig ännu...ska nog ta en kopp kaffe och en knäckemacka innan jag går ut. Bella min hund sover så henne går det ingen nöd på.

Så jag vill inte känna måsten..utan ta dagen i min takt utan dåligt samvete...och det mina vänner...det är verkligen en övningsprocess.....vill läsa...kanske kolla en serie...ta en höneblund som Andrahalvlek säger...försöka stänga av tankar som är negativa.

Som vanligt är jag så jättetacksam för alla inlägg som skrivs i min tråd...jag orkar själv inte skriva så mycket i andras trådar för tillfället..läser bara lite grann..för jag har svårt att läsa utan att skriva något...och jag behöver vila lite ifrån det.

Aklejan...jag har inte läst Hjärnstark för du menar boken som Anders Hansen har skrivit? Min dotter har den och jag har den hemma hos mig..den är kanske värd att läsa?
Se klart...så tokigt om du inte skulle våga skriva Grattis...det är kanske flera som inte vågar nu när jag har skrivit att det är oftast då som man får lite respons...och ja..jag vet att du skriver oberoende av vad...och som vanligt så skriver du så vackert och klokt. Är du lärare? Du behöver inte svara på det om du inte vill men jag får lite den känslan..
Och Blenda...vilka fina ord..avundsglad och avundsfrisk...låter mycket bättre än avundsjuk för det handlar ju inte om missunnsamhet.

Till en helt annan sak... något som jag gör ibland....tog fram ett litet etui eller vad man ska kalla det gjord av samma material som man gör korgar utav...har precis tappat ordet...har i alla fall köpt det i Colombia..mina barns land. I detta etui ligger åtta ringar..sex av guld och två av silver. Två av ringarna är mina vigselringar en tredje är min mammas vigselring. Övriga ringar är en serie av ringar som heter Stairway ...när jag var färdig socionom fick jag några av dessa ringar av min man några har jag fått när jag fyllde år. Just nu är dessa ringar lite små....men min önskan har under många år varit att kunna bära dem igen. Vet inte hur många kilon som behöver tappa för att kunna bära dem igen men det skulle vara kul att kunna bära dem på vår 30-åriga bröllopsdag i juni. Istället för att ha etuiet i en byrålåda kanske borde hade det på mitt nattygsbord (bredvid sömnmaskinen...) för att inte glömma av min önskan.

Kanske återkommer jag igen under dagen....

Kram:)

Tack för din fina kommentar! Den ger mig hopp! Jag vill leva ett helt nyktert liv men är rädd för tristessen men det är säkert som du säger, det är alkoholen som gör livet tråkigt inte tvärtom! Grattis till ett år, så häftigt!!

Vilket engagemang, jag blir rörd och såå tacksam!
AH: Ja, jag kommer väl att vänja mig, men det är otäckt i början.
Aldrig agera i ilska (affekt) är mitt vanliga förhållningssätt. Räkna till 10, låta det bero och ta upp det när jag är lugn - om det fortfarande är en issue. Det funkar fint när känslorna inte är så starka, bedövade av alkohol. Skillnaden är när jag upplever känslorna starkare, då får jag hålla i, verkligen tänka på att inte agera...

Sisyfos: Fas "Lita inte på tanten" står för att jag måste ha beredskap, planer för hur jag hanterar känslorna som kan komma. Det står inte för att jag tänker låta tanten löpa amok helt fritt :-D
Jag är rädd för ilska. Jag kommer från en familj där olika känslor var tillåtna för olika personer. Jag fick inte vara arg. Får ofta "gå bakvägen" för att identifiera: oj, nu känner jag mig rädd - är jag kanske arg? Svårt att förklara...
Men jag kommer ihåg från förra nykterheten att jag plötsligt kunde bli arg. Skitläskigt! Men bra tror jag...
Sinnesrobönen är bra. Men oj så svårt ibland!
Tack för klippet. Ja, övning ger färdighet.

Vin Santo: Mycket tänkvärt!
"Så smygandet kanske visar att vi är på fel tåg men att det fortfarande finns möjlighet att kliva av?"
Får jag redigera lite?
Smygandet visar att vi är på fel tåg, men det finns fortfarande möjlighet att kliva av!!

Kram alla!

Der var precis likadant för mig, jag trodde att det skulle vara tråkigt att inte dricka, men det visade sig vara precis tvärt om. Det var pga att jag drack som jag hade tråkigt.Har varit nykter i drygt 1 år nu, och det är det bästa som hänt mig, att jag lyckades sluta dricka. Det låter som du har provat klart nu, och konstaterat att det inte funkar för dig att dricka kontrollerat. När man väl insett detta så går det att sluta.

Ett del klarar att dricka kontrollerat, och även om de kanske helst vill bli helnyktra så mår de bättre av att dricka kontrollerat. Jag tillhör inte den kategorin. Jag vill inte dricka kontrollerat även om jag kunde. 1 års nykterhet har gjort att jag ser alkoholen som de gift det är och får avsmak vid tanken på att dricka det.

Jag trodde aldrig att jag skulle kunna må så här bra, och känna som jag gör nu. Men det gick, och kan jag, så kan säkert du.

Bestäm dig för att fixa det, ha tålamod och ge inte upp. Det är ditt liv och du är värd att må bra.

?

Va duktig du är! ?
Jag tror att visst kan det komma prövningar men när man väl bestämmt sig påriktigt då är det mycket lättare.

Jag hade mycket svårare andra gånger jag slutat. Den här gången är det påriktigt. Så själva nykterheten känns inte särskilt svår. Även om sug och tankar kommer då och då.?

På måndag ska jag då alltså till beroendecentrum. Jag hoppas lite på antabus för lite extra hjälp mot impulser att dricka. Tog blodprover igår det blir spännande att höra hur det står till med levern osv. Har dock inte druckit på nästan 4 veckor och 3 veckor innan dess. Så jag tror mina värden kommer vara bra. Är inte orolig iaf.

Hos psykiatrikern gjorde vi lite snabba utredningar i måndags. Man ka lungt säga "som jag redan visste" att alkoholen varit medicin mot andra saker. Även lm jag mått sämre nu pga alkoholstoppet.

Det jag tror vi kom fram till är att jag har generellt ångest syndrom, kronisk depression, ätstörningar och vi ska nästa gång kolla lite närmare på autism. ?

Lät som att jag är en jäkla expert på det där... så är inte falllet.
jag mycket väl kan känna igen mig i att jag druckit mot bättre vetande trots all denna visdom... ibland utan att fatta vad som händer. Men jag tänker att det finns en skillnad i att låtsats att man kan bestämma själv... det är den jag vill åt. Att ha en plan. Att tro att man bestämmer själv. Sen kan man misslyckas, då kan man analysera varför det gick snett den gången. Men att tro eller gissa att det ska gå dåligt, det är som att köra rakt in i väggen. Blir lite mer förlåtande också om man misslyckas med en plan för då är det lite lättare att analysera.

Jag såg att du var tillbaka. Känner som du, kul att se dig här men samtidigt sorgligt. Vi får följas åt. Denna gången ska det gå :)

Åh vad ledsen och glad jag blir att du är tillbaka!
Ledsen för att du inte mår bra. Glad att du gör ett nytt försök.

Ja, som du ser är jag också tillbaka....

Kram!

Eftersom många som vill inte kunde förra gången. Eftersom det var trevligt. Eftersom pandemin fortsätter. Så har vi bestämt oss för att köra en ny träff på zoom för alla som vill vara med. Det blir på måndag 25 januari, kl 14:30. Vi återkommer snart med mer information.

/magnus

...första gången gick det så bra, jag bara slutade och var nyjter i 3 månader. Minns att jag mådde så himla bra då. Sen tänkte jag att jag bara skulle dricka enstaka glas vid enstaka tillfällen men hamnade snabbt tillbaka i ett slentriandrickande. Då var jag här en kort runda våren -20 och drack väl inte på en vecka. Nu vill jag bara inte mer...varje gång jag dricker får jag ångest och tänker att detta inte är något jag vill. Jag dricker för ofta och för mycket, jag dricker för att jag har tråkigt, för att unna mig och allt möjligt men egentligen har jag ett jättebra liv som inte alls är tråkigt...jag tänker att det kanske är alkoholen som får mig att känna mig utråkad och rastlös och så dricker jag och så spär det bara på, som en ond cirkel. Innan har jag tänkt att jag vill dricka kontrollerat. Nu tänker jag att jag bara vill sluta och inte dricka mer och hitta ett sätt och vara nöjd med det. Hela min släkt är full av alkoholister, min mamma var också det så jag inser ju att jag har några goda förutsättningar i min relation till alkohol. När jag tänker alla dessa tankar blir jag rädd, jag är liksom mer rädd för ett liv utan alkohol än med fast det är betydligt farligare. Jag fattar inte varför jag så gärna vill dricka när det är så jobbigt att dricka...
Den senaste tiden går mest åt till att tänka kring alkohol; ska jag dricka, hur mycket jag ska dricka, att inte dricka för mycket. Jag minns när jag var nykter 3 månader, hur befriande det var att slippa detta eviga förhandlande med sig själv. Varje morgon tänker jag att idag ska jag inte dricka, sen kommer em/kvällen och då är det som nåt annat tar över mina tankar och tänker att bara ett par glas skadar inte, så gör alla andra och så sitter jag där igen. När jag sen lägger mig mår jag dåligt och tänker att jag ska sluta och så börjar det om. JAg har druckit dagligen under hela julledigheten. Denna vecka började med 2 vita dagar men igår slank en halv flaska rött ner och 2 små glas rom. Det är som att jag behöver det för att stänga av och koppla av...men vad är det jag vill stänga av och koppla av ifrån? Mitt liv? Är ju egentligen helt sjukt...Ursäkta alla dessa svamliga tankar...känner mig bara så låg och måste skriva ut dem nu när jag tagit mod till mig. Jag behöver skriva det så att jag kan läsa det och påminna mig om det. Jag har problem med alkoholen. Jag är på god väg till att bli som min mamma. Jag måste sluta....
Jag minns hur skönt det var att hänga här i forumet med andra som var i liknande situationer så jag hoppas det finns folk som vill följas åt med mig även denna gång som jag hoppas och tänker ska bli de försöket som gör att jag lyckas....

Avundsglad är väl ett bra hitte-på-ord när det inte handlar om missunnsamhet, men om något som man själv också vill ha. Eller avundsfrisk :)
Och som ofta så fångar Se klart allt så fint här ovan.
Kram Varafrisk, du är bra!