Senaste kommentarerna i forumet

Har läst din tråd och känner att jag skulle vilja veta mer om dig. När började du dricka? Vem var du innan detta började? Har du några hobbies etc. Du skriver naket, ärligt och fint och jag tror det är många här som skulle vilja höra mer ifrån dig :)

Ja, det var mest det i rubriken som jag ville säga, så jag skriver inte mer :)

Det står att jag varit vit i ett år och två veckor här på ah. Gött?

Men idag fick jag prova på känslan att vara bakis. Inte alkoholbakis men kolhydratbakis. Väldigt likt faktiskt men inte lika kraftfullt. Åt fylld choklad med söt fyllning plus lite annat igår. Äter sånt mycket sällan så jag chockade kroppen min.

Känslan, tung i kroppen. Olust, lite huvudvärk finns där.

Sicken påminnelse! Hahaha. Så här hade man det. Inte klokt ju?

Ha en toppendag och kram??

Jag håller helt med dig och känner igen mig starkt i det där med kontroll och planering. Inte dricka för mycket, får inte synas eller höras. Inköp och påfyllning av förrådet när ingen ser och man inte riskerar få stå till svars. Tror dock att detta släpper när man kommer djupare i sitt missbruk - när man helt enkelt inte bryr sig om någon ser, man inte längre har någon familj kvar att förlora, när alla vänner utom a försvunnit. Då är man nära sista hållplatsen tror jag... Så smygandet kanske visar att vi är på fel tåg men att det fortfarande finns möjlighet att kliva av? Oj va djupt det blev plötsligt :) Ha en finfin dag!

Vill bara åter påpeka hur bra jag tycker att du är.
Du är reflekterande och inkännande, både mot dig själv och mot andra.
Det är så modigt att söka hjälp, och snart har du tagit ännu ett stort steg även på den vägen.
Heja dig!

Covid-19 frisk är jag men fortfarande sjuk i huvudet. Igår drack jag rött vin och öl. Mitt i veckan på en onsdag. Frun ville handla lite från Systembolaget till kommande helg. Jag handlade också till kommande helg. Jag måste provsmaka när vi kom hem. Det gick halv bra! Tömde inte lagret men drack nog 1-2 glas vin för mycket. Där sprack mitt fina mönster med alkoholfria dagar. Jag ser i min logg att det är nästan tre veckor sedan jag drack alkohol. Jag var extremt uttråkad. Jobbat hemifrån i snart ett års tid. Igår hade jag en jobbig dag med mig själv.

eller tvärtom, från snöstorm till isvak? Nu står termometern på minus 16 grader, och den upplevda temperaturen är tydligen under minus 21... Jag kommer bli varse om det på ett tag när jag ska ta mig iväg på en lite försenad promenad till arbetet...

Natten blev nämligen inte riktigt som tänkt här, då jag vaknade tidigt (ja sömnen är inte helt perfekt än), vid 4 tiden, och lyckades somna om först långt senare, så jag beslöt mig ta en lång oplanerad sovmorgon. Vaknade till av en livlig mardröm vid åtta tiden...

Har inga stora kända andra biverkningar av champix eller så just de här dagarna när jag tänker efter, så det är ändå klart hanterbart.

Är inne på vecka 7, snart 8 veckor, så det är 4 o en halv vecka kvar tills de där 12 veckorna gått. Hur uttrappning kommer ske är oklart, men känner mig mindre o mindre orolig över att jag ska behöva klippa brutalt en gång till. Sköterskan var ju som jag skrev igår inte "förvånad" att det kunde kännas lite massivt med champixen då det är en stark medicin (nikotin är också starkt, mycket starkare, men ni fattar); så att trappa ut i slutkanten sa hon också är normalt och mer eller mindre nödvändigt.

Allt enligt plan , även om det nu blev min modifierade plan. Känns ju bra att få ha kontroll över detta lite ;-)

Jag har i alla fall fått i mig frukost, ett gäng kannor kaffe och min halva tablett medicin, så är nog trots allt redo att "möta" dagen.

Och nu blir det täckbyxor på och försök att gå till jobbet...

Fas ”Lita inte på tanten”. Nja, jag vet inte det. Det låter som en lite väl passiv inställning och jag vägrar att tro att vi är maktlösa... jag tror att man kan ha en plan. Man kan ha en plan för hur man ska försöka hantera ”en grej till.” Och man kan ha en plan för hur man hanterar om man inte lyckades med plan 1.
Har du nån att ventilera ilskan med? Den kanske behöver komma ut. Och vad händer när du blir arg, blir du även ledsen?
Jag växte upp i en familj där det var ok att visa ilska, så jag är inte rädd för att bli arg. Däremot var det fullkomligt meningslöst med utbrott av olika slag i familjen och alla kunde inte ha utbrott och gräla samtidigt. Där är jag nu... jag orkar inte gräla, det tar så mycket energi och när man inte grälar direkt hinner man tänka efter mer och inser att det ofta är helt meningslöst. Men ilskan och känslorna drar ju igång och det är kanske viktigt att ta hand om dem på nåt klokt sätt. AH är lite cool tycker jag i sin acceptans av sin ilska och hon stängde inte in den. Jag ilsknade till på en kollega på distans och fick en väldigt blank diskbänk här hemma. Stod säkert och muttrade under tiden, men bättre det än att bråka per mail eller via chat. Jag är ju inte nåt jättefan av AA:s steg där i början, med maktlöshet och högre makter.
Sinnesro bönens innebörd gillar jag dock. Jag brukar hoppa över Gud där i början för jag tänker att det inte kommer nån kraft utifrån tyvärr, utan det är inuti man måste hitta sinnesro att acceptera det man inte kan förändra, mod att förändra det man kan och förstånd att inse skillnaden.
Om man är en person som engagerar sig, så är man engagerad på gott och ont tänker jag. Ibland kan jag bli avundsjuk på människor som bara låter allt passera... men just nu jobbar jag med människor som är engagerade och har åsikter. Det är så mycket roligare. Men det är klart att det skulle vara jobbigt om man fick omotiverade utskällningar... särskilt som jag själv har ganska nära till ilska och inte riktigt står tyst och tar emot om det är omotiverat.
En första del idén där bönen är sinnesro att acceptera det man inte kan förändra. Jag läser in allt möjligt i den delen för jag har lite svårt att acceptera att saker inte går att förändra, men tänker att tid och strategier hjälper. Går det inte att förändra just nu så får man vänta lite och hitta en strategi senare. Packa undan det ett tag... annars äter det upp en. När jag drack blev jag säkert slöare och mindre engagerad. Ibland blev jag också den där ”ältande alkoholisten” som kände sig orättvist behandlad (givetvis var det så) och förde inre dialoger om hur jag skulle gå vidare som jag hade glömt dagen efter. Den offermänniskan är verkligen ingen jag vill vara. Usch! Men jag tror att man måste tala om för sig själv att man duger som man är. Det underlättar ju att ha andra runt omkring som tycker att man är bra, men ett sätt att börja är att fokusera på det man är bra på. Sinnesro... promenera med din podd, det är lite lättare att hålla tankar borta då.
Har du läste eller lyssnat på Echardt Tolle?
Här finns ett litet tips på hur man håller tankar borta.

https://m.youtube.com/watch?v=QnZ83CSVWF8&feature=youtu.be
Och ja, det är svårt jag vet. Men övning ger färdighet.

För mig har det varit ännu en vana att etablera liksom. ”Okej, nu blev jag skitförbannad igen.” Första gången var det skrämmande, men efter 20 gg mer normalt.

Jag har ett förhållningssätt som jag försöker ta till i stundens hetta: Aldrig agera i affekt. Inte svara på mail i affekt, inte ta diskussionen IRL eller på telefon. Bara lugnt be att få återkomma, och sen alltid sova på saken minst en natt. Det händer magiska saker under sömnen. Saker som upplevdes omöjliga ena dagen kan nästa dag vara plättlätta att hantera.

Kram ?

Tycker också att det känns ganska enkelt just nu. Vi får se när prövningarna kommer, för det tror jag att de gör.
Jag fick ett besked efter en provtagning för några dagar sedan. Har varit orolig, men allt såg bra ut. Hade det inte gjort det tror jag att det hade varit svårt att inte döva ångesten med A. Liknande händelser kommer förmodligen att dyka upp, tänker jag.
Pixie

Nej. Någon promenad i snökaos hade jag inte lust med igår, jag satt framför brasan.
Men jag gör gärna sällskap på en vandring mot en förändring och nykterhet.

Kram!
PS. Du fick lite svar i min tråd. DS

Se Klart, känner igen det du säger att vinet "laddar om" en. Höll på att somna på jobbet igår, på riktigt! Inte hänt innan. Vila orimligt mycket, gud vad härligt det låter! Det får gå in under mitt mantra "var snäll mot dig själv"!
Har haft två dagar med sug o tankar på vin. Men säger till mig själv "det är fortfarande januari. Steg 1 är nykter hela januari (ihop med maken). Steg 2 nykter februari, steg 3 nykter mars. Då har det gått 3 mån o jag kan kanske känna de verkliga effekterna av nykterheten.
Tröttheten är min största trigger just nu....

Vilken fin lista med fördelar!

Tänk på att det är DITT arbete som har gett dig dem, de är ingen vinst - de är välförtjänt LÖN.

Håll i så kommer löneförhöjning snart! :-)

Morgon och tid för tankar och reflektion.
:-) Tycker om och mår bra av den här rutinen :-)
Men först:
AH: Överraskande humörsvängningar, ja jag var också totalt oförberedd förra gången. Skönt att jag igår kunde identifiera vad som händer så att jag kan hantera det bättre ... öh... hantera bättre??? Nja, återkommer till det. TACK! för att du påminner om att även positiva känslor blir starkare! Jag blir genast lättare till sinnet :-).

Se klart: Tack! "Hur det nyktra livet blir- det vet vi liksom inte." Tar med mig det, idag känns det inte alls skrämmande utan väcker nyfikenhet, vad för roliga och positiva saker finns där bakom kröken?

Vin Santo: Välkommen till min tråd! Om jag känt av abstinens? Vilken svår fråga! Jag borde ju vara expert men det är ju så svårt att veta vad som är vad.. Första nätternas svettbad var definitivt abstinens, hjärtklappning likaså. Tröttheten är väl också en slags abstinens. Känslan av att vara full dag 6-7? Jag vet inte, men dj**ligt läskigt var det att ragla som ett fyllo och behöva kolla om man druckit i sömnen. Koncentrationssvårigheter: check. Ändå var jag nästan på väg att svara nej först, jag har ju inte funderat en enda gång på om jag borde ringa 112...
Hur mycket jag drack. "Inte så mycket", *suck*, jo, långt över riskbruk, men det jag menar är att jag tidigare i livet periodvis druckit mer. Nu var det motsvarande ungefär en flaska vin (14%) om dagen plus kanske en sängfösare på det. I December kunde jag dock, om det var dag före ledig dag, börja dricka redan vid typ 11... Har inte full koll på hur mycket det blev då... Men inte jättemycket mer... Tror det delvis är rädslan för att ha tappat kontrollen som hjälpte mig hit till forumet igen.
Jag har en föreställning om att "vanliga" människor tror att alkisar dricker allt de kommer över helt utan kontroll. Jag tror att det är tvärtom, det stora flertalet alkisar är livrädda för att tappa kontrollen. Rätt eller fel????

Tillbaka till dagens tankar och reflektioner.
I går kväll, efter dagens humörsvängningar, tände jag en brasa och gömde mig under en filt i soffan. Litade inte alls på mig själv. Tänk om jag blir arg och får ett utbrott på någon! Eller ännu värre, tänk om jag får så starka känslor att jag "måste" dricka. Bäst att bli hemma.
Tänker på "känslomänniskor" som tillåter sig att visa vad de känner. För en sådan var nog det jag kände och visade igår en liten krusning på vattenytan. Jag däremot befann mig ute på havet i en orkan.
Varför? Naturligtvis för att jag alltid brukar gjuta alkohol på vågorna. Jag är ju inte van att behöva känna, än mindre hantera, det minsta lilla.
Om jag skulle ha skrämt någon igår med min ilska över förstörda planer? Nej, knappast. För det första har jag inte förmågan att visa ilskan jag känner utan jag hade nog uppfattats som "hon blev lite sur" och jag tror inte heller att de skulle ha tyckt att det var konstigt, jag tillåter iaf andra att bli sura över sumpade dagsplaner. Gemene man får ha känslor och visa dem.
Men inte jag.
Varför??
Reflektionen från igår är alltså att den enda som blev rädd var jag.
Om jag nu är inne i fas humörsvängningar, hur kan jag hantera dem bättre?
Vara mer tillåtande mot mig själv? -Jag kan försöka.
Försöka "ställa mig vid sidan och observera"? -Javisst, om jag kan.
Gömma mig under en filt igen? -Absolut, om det är vad som krävs innan jag lärt mig ovanstående.
Dricka? -Ja, förutsatt att det inte är starkare än te eller möjligtvis choklad.

Startar dag 14 - det här blir spännande!

De skorna har jag också tittat på! Är de små i storleken tycker du? Trodde du skulle köpa springskor, men det kanske du också har gjort?

Vanligt och vardag är toppen. Njuter varje dag av god hemlagad husmanskost, barn som är glada och harmoniska (trots allt) att slippa tampas med exmaken i vardagen (mycket befriande), vädret, mitt bo, grannar - ja allt faktiskt!

Kram!

Grattis till 6 månader Soffpotatis!

Kram!

Vet inte om mitt alkoholsug är otroligt starkt och snillrikt, eller bara helt blåst. Önskar i en ålder av 51 att jag kunnat lära mig det . Åtminstone få en liten ledtråd så jag i förtid kunde få ledtrådar . Haft 1 fylla i Januari och är precis som förr övertygat att jag kommer att klara resten av månaden för att jag vill. När jag får den viljan så backar suget, slaget förlorat . Känner mig stark , inga problem med att dricka vatten på helgerna , har idag haft ett tufft samtal med dotterns psyk läkare. Ett samtal ingen förälder är glad att göra och som lätt borde trigga i gång varenda varningssignal . Men inte för mig . Försökt isolera och analysera känslor och mående för att ngn trigger. Men inget .. Sedan jävlar . Då smäller det till. Pang! Och suget far över mig. Så tänker börja acceptera att 27-28 vita dagar / månad är trots bättre än 2-3 fyllor. Jag är som jag är. Kommer aldrig bli helt vit. Men tänker inte heller låta den fula, röda lilla djävulen sätta sina smällar hur han vill. Så kämpa på mot fortsatt vit januari . Kämpa ni alla ????

Jag fick lämna blodprov vid första besöket, men det kanske är olika på olika mottagningar. Och jag ville ju också ha hjälp med avgiftning, så det kanske var därför?

Jag har också undrat var du är, Kaveldun? Hittade inte din tråd så jag kunde inte skriva men nu när Rule74 skrev så fanns din tråd där.

Hoppas också att du mår bra??

Kram?

Hur mår du?
Kram

Nu fick jag skratta till igen, helt underbart med fotona, jag har också ett ? just när t-shirten åkt upp över magen verkar vara mode för A ? Ja visst är det underbart att ge sig själv kärlek, idag laser ( skäggiga damen ett minne blott) och frissa. Hälsoutmaning mån och 10v framåt. En helg med retreat i feb med yoga, tystnad och meditation, sen är pengarna slut, men allt gick till mig. Köpte en skoter till mig och pojkarna och jag vet att allt förminskar mannen men det är hans problem. Vi är rätt bra! Häftigt att du skriver att du träffat dig själv, jag har nog gjort det hela tiden men nu ska jag njuta av det också. Va arg på mannen i eftermiddag av en obetydlig anledning men som bekräftade egot i sjukdomen, och så kommer jag hit och blir glad över att ni finns, att vi kämpar och att det ger resultat. ❤

Strunt är vad det är, samma skit bara ett annat år. Inget är förändrat det är bara ett sätt för ens egna ego att kunna ta sig vidare i livet vad det än gäller. MEN HEJ! Jag har ej skrivit här på länge för jag har varken haft ork eller lust, varken psykiskt eller fysiskt. Men har tänkt på er alla & många gånger tänkt att det skulle varit bra för mig att skriva av mig lite. Men det har varit som det är, denna Corona drabbar oss alla, vissa mer än andra. För mig har det varit tufft, beroende mässigt med "tvångs karantäner" med dem snabba förändringarna som min autism inte klarar av & alla avbokningar, ändringar & rutiner som inte längre är rutin. Ohälsan, ångesten, diagnoser & beroende får ej bestämma hur saker idag ska gå till, så vi kan inte göra mer än att ta dag för dag. Jag fick iallafall lite fondpengar efter jag sökt förra året, så nu har jag faktiskt köpt mig en data & kan tänka mig att jag kanske kommer skriva av mig lite mer, mest för min skull MEN även för er som väl läser. Tillsammans är vi starka, dela gärna med er om hur ni har det & vad ni känner & tänker. Fråga precis vad ni vill för er skull eller någon annans. Här är det bara ärlighet, på gott & ont. MEN hejar på er!

Jo, är nog mer ledsen än arg egentligen. ilskan är nog mest frustration tror jag mot att min terapeut är sjuk och de inte finns något jag el någon annan kan göra något åt det mer än vänta. Men soc skulle ringa dem i mån och se om hon kunde få besked om hon snart är tillbaka el om hon kommer vara sjuk länge. Ska hon va borta länge då exploderar jag de är min största rädsla att jag ska behöva byta under en period. Då får jag fullständig utbrott de lux.

”Lugnet som jag sökt i 30 års tid med hjälp av alkohol kom när jag slutade med den.”

De orden bär jag med mig idag. Kanske broderar jag en väggbonad med just de orden. Som en ständig påminnelse om det här första nyktra året. Och vilken snackis det skulle bli när man får gäster ?

Jag tar dagligen magnesium, b-vitamin, d-vitamin och multivitamin. Tror att kroppen behöver all hjälp den kan få, även om jag förstått efter att ha läst på om antiinflammatorisk kost att inga piller i världen slår nyttig kost.

Kram ?

Nej de tar inte blodprov. Vid oro för att barn far illa måste de enligt lag göra en anmälan till socialtjänsten. En del beroendemottagningar gör som sagt de bara vid oro en del har tyvärr som praxis att alltid göra anmälan. Du kan ju ringa och fråga behöver ju inte presentera dig. Jag har aldrig varit med om att prover tas vid första besöket, första mötet är oftast ett bedömningsamtal för de om du är i deras målgrupp