Senaste kommentarerna i forumet

Om bara några timmar är jag vid en av de magiska milstolparna. Den 1a januari 2021 har jag varit nykter i två (2!) år, vilket också innebär 730 dagar!

Det är det jag kommer fira vid tolvslaget den 31a. Med vatten, från egen källa, i ett vackert glas på fot!

Jag trodde att det skulle bli lättare och lättare med tiden, att förbli nykter, att hantera suget och stå för mitt val offentligt. Kanske har jag inte varit nykter tillräckligt länge för att det ska ”gå av bara farten”. Eller så är det så här det kommer vara. När suget kommer så slår det mig nästan till marken. Jag går direkt in i dividerande med mig själv.

”Jag har ju varit nykter så länge nu. Ett glas eller två kommer ju varken göra till eller från i det stora hela. En kväll gör ju inget. Jag är ju så duktig. Jag klarar av att gå tillbaka till nykterhet. Det vore ju så skönt att bara vara som alla andra för en kväll. Att få en liten skjuts, gratis mod för att våga ta ut svängarna lite. Tänk att få släppa hämningarna. Tänk att få den där känslan av avslappning bara genom att ta några klunkar istället för att träna regelbundet, äta nyttigt och göra yoga varje dag.”

Jag kan inte säga "nej det stämmer inte" till något av de påståendena. Det är väldigt svårt att stå emot! Har liksom inget annat än en lång obruten kedja av dagar att argumentera med. Och den där raden av vita dagar kan jag ju göra om. Eller?

Hälsomässigt har jag inte fått så många märkbara fördelar som jag läser att många får. Jag sover inte bättre, jag har lika mycket ångest om inte mer, jag märker inte någon direkt vinst ekonomiskt eftersom jag inte drack upp tillräckligt mycket pengar och jag har inte mer tid än förut. Energin har därmed inte ökat nämnvärt. Så varför fortsätta vara nykter? Mitt enda vettiga argument för är att: jag är jag, 24/7, opåverkad av alkohol. Ångesten är min. Sömnproblemen är mina egna. Jag har en rättvisare utgångspunkt att komma tillrätta med mina ”issues”. Jag äger mitt liv liksom. Vilket är både jobbigt med ansvaret det innebär och skönt för att det innebär att jag kan påverka själv.

Just nu har jag inget som helst sug. Men det har funnits flera tillfällen det här året, veckolånga perioder, då jag diskuterat med alkoholjävulen nästan dygnet runt. Ibland försöker jag lägga fram argumentet med hur det gick senaste gången jag drack, ett planerat återfall och en total katastrof för alla inblandade. Men det är klent. Det behöver inte bli så igen.

Hur som helst. Vid tolvslaget imorgon kommer jag skåla i kristallklart vatten, äta en bit äpple och önska mig själv ytterligare ett hälsosamt år som förhoppningsvis skänker mig ett längre och friskare liv på sikt. Skål!

Dubbelpost!

Det har hänt tidigare att gravida skrivit här om att de faktiskt inte lyckas låta bli att dricka. Så du är inte ensam. Vi är ju många här som druckit trots att vi inte vill och som kan sätta oss in i din situation om hur det skulle vara om man dessutom ansvarade för ett ofött barn. Alkoholen ger ju en ångest i sig, men förstår att det blir i det närmaste outhärdligt när du är gravid. Just nu lyckas du inte sluta, trots att det är väldigt viktigt. Du behöver hjälp. Som det är nu bestämmer du inte riktigt själv, hur konstigt det än låter. Jag tror att du går på autopilot när du bestämt dig för att dricka. Att upptäcka den sidan hos sig själv är väldigt skrämmande och du har tagit ett stort steg när du skriver här.
Om du inte vore gravid så skulle du få en massa goda råd om att pröva olika saker. Nu har du inte riktigt tid att experimentera med olika metoder. Det är lite bråttom och vi är så många härinne som ändå kan förstå din situation och jag tror att samtliga skulle tycka att den här situationen kräver att man söker stöd. Du är ingen dålig människa. Sök hjälp nu på BVC, de har säkert varit med om det tidigare. Jag kan nästan svära på att du kommer att känna dig 100 kg lättare när du har tagit det steget så vänta inte. Gå inte 5 månader till med den här oron och ångesten.

Vi är så många här inne som har druckit fast vi inte borde, druckit trots att barnen farit illa, druckit utan att vi planerat eller velat. Vi finns med dig när du söker hjälp. Att leva med den ångest du har nu är inget liv, så ta och sök hjälp. Jag är övertygad om att du får ett bra bemötande. Kan du ta hjälp av nån i din närhet för att få lite stöd på vägen? Förstår så väl att det här är en skitjobbig situation men du har ansvaret för ett barn, du klarar det inte själv skriver du. Det är dags att ta steget och svälja sin stolthet. Önskar såklart att du hade haft mer tid så att det hade kunnat mogna fram, men det är som det är. Och vi är också många härinne som har svalt vår stolthet och sökt hjälp och jag tror att de flesta kan skriva under på att det är en enorm lättnad att erkänna att man har problem.
Håller alla tummar och tår för att du vågar!

Jag läser om att de flesta dricker på olika känslor och olika triggers.
Jag har funderat och funderat på vilka mina skulle vara. Har ingen aning.
Tror bara att jag dricker (drack) av gammal vana. Det är verkligen något jag ska ta reda på.
Så jag kan undvika dem....

Och vad glad jag blir Emmy123 att du vill följa min resa.
Just nu är jag lite lyrisk efter att ha tagit beslutet och klarade av gårdagen utan alkohol trots att jag var ensam hemma . Jag startade dagen tidigt, skönt att vakna utan huvudvärk och uttorkad mun, med en promenad i regnet lyssnandes på alkispodden och så lite yoga/stretching. Kaffet är klart och nu ska jag starta årets sista arbetsdag.

Jag ska hitta något mer AA-möte på zoom idag. Det är bara så knöligt på deras hemsida att få fram vilka möten det finns på zoom tycker jag.

Går du fortfarande på möten Emmy123? Hur länge har du varit nykter?

För ett år sedan satt jag på samma plats och bestämde mig för att göra ett rejält uppehåll med alkohol. Jag läste, lyssnade på poddar, skrev ner dagar och pratade med min man. Det gick riktigt bra. Ett sug i början som sedan ersattes med ett slags uppvaknande. Redan efter två veckor blev det stor skillnad. Gladare, nyfiknare och piggare.
Men så efter 6 veckor blev vi bjudna på en middag där jag valde att dricka. Blev inte överdrivet mycket men min känsla var att allt var förstört och jag gick tillbaka till samma vanor. Tror jag är lite av en allt-eller-inget-person.
Nu under hösten har det varit tufft. Massa jobb och de aktiviteter som annars ger mig kickar har avbokats pga corona. Har verkligen ökat min alkoholkonsumtion.
Känner mig trött, nedstämd och less på situationen.
Blir så besviken på mig själv när jag ser att andra som drog igång samtidigt som jag, kan fira ett helt år i dessa dagar.

Nu kör jag som jag gjorde för ett år sedan men håller ut. Hoppas jag.

Jag var också heelt slut efter mitt första möte med AA, men även som du skriver såå tacksam över värmen därinne, ingen som dömer, man bara är på nåt sätt!

Jag tänker inte heller "nu ska jag ALDRIG dricka mer, nu ska jag sluta för alltid", det blir liksom för övermäktigt på nåt sätt. Jag tänker som Se Klart - varje morgon när jag vaknar säger jag högt för mig själv att IDAG VÄLJER JAG ATT VARA NYKTER! En dag i taget..

Kommer följa din resa ?

Men fy bubblan att det är så tufft att sluta med snuset. Hm, kommer att bli bra sedan och hur stolt skall du vara när du fixat det?
Skickar en kram (ohycklad?) och önskar en trevlig nyår?

Grattis på din ettårsdag! Du är så bra, fri och stark som en ? Och klok som en bok, och en riktigt bra förebild med stort hjärta.

Kram ?

Tack själv snälla Pilla? Så himla glad jag får stöd av dig och andra här?

Skönt med andra som vet precis vad man kämpat med vad det gäller alkoholträsket?
Hur hela ens väsen skriker efter alkohol och man tror att det inte går att sluta, så man ger efter om och om igen. Så höll jag på många år innan jag bestämde mig att sluta helt.
Och sedan resan när man förstår mekanismerna, varför man inte bara kan sluta rakt av. Om alla signalsubstanser huller om buller...

Tycker inte det är kämpigt att avstå alkohol. Näpp, det är definitivt lätt jämfört hur livet var när man drack. Men tränar nykterhetsmusklerna? för bibehållen fräschör och tonus?

Ha en härlig nyår! Kram??

Jag har skrivit om detta ofta i min tråd.
Mitt beroende av mannen.
Kanske lika starkt som beroende av alkohol för en alkoholist.
Med abstinens ångest och liknande när jag avstod kontakt.
Och sen lugnet och tryggheten när jag fick binda upp navelsträngen mot honom igen.

Kanske du också lindar in det i barnens behov av en relation med sin pappa.
Men om du tittar på honom som flaskan.
Vad känner du då?
Kan det vara sant?
Och om det är sant,vad gör du isåfall åt det.
Fortsätter "dricka" och fortsätter låta flaskan skada dig för att däremellan ge dig lycka och tillfredsställelse.
Eller ställer bort flaskan och låter honom ta sitt ansvar över relationen med sina barn som du så bra beskriver det.

Så länge har jag varit medlem här?
Nykter i ett år alltså.

Så mycket gladare, piggare, fräschare. Det går inte att beskriva så himla skönt det är!

Som så många andra försökte jag minska drickandet i mååånga år. Insåg till slut att jag måste avstå. Och det går att avstå och få sitt liv tillbaks.

Fortsätter vakna vacker och stark som en ?

Kram?

På riktigt. Stadigt och bra. Så himla härligt!! Blir så glad att läsa att du mår så gött? Grattis till alla dina vita dagar?
Håller med dig, forumet är viktigt och inga krav ställda. Ha en toppendag bästa du????

det här blev ju min sluta snusa-blogg nu ett tag... sedan den 19:e har jag klippt helt med spray/nikotintabletter - dvs deet är 11 dagar.

Det är nog nästan stabilt nu, jag kan få slängar av huvudvärk, lite abstinens och så, men överlag är det nu hanterbart.

Sömnen... drömmer fortfarande "livliga" drömmar, dock inte hemska, bara livliga.

Jag somnade runt 11 igår, och vaknade sent - halv sju. Vilket nog är ett gott tecken, istället för som de tidigare nätterna, då jag sovit dåligt...

Nu på morgonen är jag dock trött o lite snussugen :-/ antagligen så släpper större delen av det när jag fått frukost o sen en kort morgonpromenad.

Det här med ilskan som kommit när jag försökt sluta snusa tidigare, och som jag varit så skraj över. Den delen av abstinens finns ju nu också.. om än inte lika brutalt. Ilskan har pekat på några saker i mina nära o kära relationer som jag behöver justera.

Efter massa grubbel har jag dock beslutat att det inte främst handlar om att konfrontera motparten i en av relationen, utan mer justera hur mycket vi umgås och vad jag delar med kompisen. För det är ändå trevligt vara kompis, men inte lika intensivt som tidigare. I en annan relation så har jag börjat säga lite mer vad jag tänker o tycker själv. Vilket ju är skönt :-)

Jag tänker mig ilskan som kommer upp som faktiskt verklig och legitim - som pekar på något galet, även om ilskan kanske är förvrängd genom nikotinabstinensen, och inte något som ska agreras på direkt utifrån vad den säger just nu.

Nåväl.. ha en fin dag alla!

Ja, medicinen är bara en stödkrycka, som delvis tar ner allvarligheten i abstinenssymtomen.... och gör själva snusandet lite meningslöst så det är lättare låta bli.

att planera in det så det är lite lugnt runt omkring skadar nog inte - jag tycker själv jag varit hjälpt av att göra en del av mina nedtrappningar på helgerna då jag haft störst möjlighet vara långt från vanligt folk :)

Dag 8 på intågande.Inga större förändringar.Jag längtar till att min kropp skall kännas bättre men inser också att det måste få ta sin tid efter år av supande.
Jag läser på många ställen att man måste reda ut varför man har blivit alkis innan man kan bli ”fri”.
Jag har funderat och sökt bakåt i mitt liv men inte funnit någon speciell anledning.
I mitt fall så har alkoholen funnits med sen tidig ålder,mycket festande.
Lite senare i livet är det nog belöningssystemet som triggat och sen gått över till en vana + beroende.
Kämpa på allesammans så tar vi en dag till!
M.v.h Anders.
P.s Glöm inte att skriva,läsa o peppa varandra.

Även dag 2 gick bra, har varit så aktiverad båda dessa dagar. Hade en dispyt med min man idag och fick sådan lust att ta till A men gjorde det inte - så nöjd. Jag har inte haft sug men längtan.

Tack miss lyckad och andrahalvlek. Haha tough love är nog vad jag behöver ibland andrahalvlek. Eftersom jag är så bra på att sticka huvudet i sanden.

Vi har haft sjukstuga sedan jag skrev sist. I 10 dagar med andra ord. Ingen corona tack och lov men likväl isolerade dagar hemma. Det börjar ta på psyket tror jag för inatt kan jag inte somna.

Känner mig lite ledsen just nu. Har inte gjort det under dagen utan det slog mig när jag lade mig i sängen.

Min exman tar fortfarande upp så mycket av mina tankar. Jag känner just nu att vår relation är så skadlig för mig. Att ha en relation som är helt på den andras villkor suger så mycket kraft. Att vara redo på allt liksom. Redo för att han säger att han älskar mig över allt annat och samtidigt redo för att han plötsligt vill träffa en ny. Och sedan vara redo på alla växlingar däremellan. Egentligen vill jag nog bryta med honom helt och hållet i några månader men det går ju inte. Jag är så fast i allting tack vare att han knappt träffar barnen om inte jag är med. Jag förstår om det är svårt för andra att förstå varför jag inte bara skiter i honom och låter honom ta ansvar för sin relation till barnen själv osv. Men jag har två barn som nog inte haft det så himla lätt de senaste åren. Barn som svikits av sin pappa så ofta. Det är så svårt att inte försöka hjälpa dem i sin kontakt med sin pappa.

Jag inser att jag inte kan göra det för alltid men det är väldigt svårt. Och det är väl det här som är det hemska med att ha barn med en person som hela tiden gör vad som passar den bäst för stunden. Att ha barn med en självisk person.

Jag pratar aldrig illa om honom med barnen. När han sviker så bekräftar jag dem men jag skulle aldrig säga nåt för att förstöra. Jag känner verkligen att jag gör allt sånt där rätt. Så som man ska om man separerat från sina barns pappa. Det är bara att jag samtidigt är fast i hans nät. Han har mig när han vill liksom. Och han vet att jag gör allt för att ha en bra separation och en bra relation. Han vet att han kan göra i princip vad som helst nu ? Jag tolererar ju nästan vad som helst. Och det utnyttjar han.

Jag vill ha som nyårslöfte att försöka ta mig ur han grepp. Frågan är hur. Jag funderar faktiskt på att ta upp den tjej han haft kontakt med. Börja gräva i det lite och i och med det sätta ner foten. För jag är så DUM att jag låter honom tro att jag i princip fortfarande är hans särbo. Jag är så hjärntvättad och konflikträdd att jag hamnade där igen direkt nästan trots att jag inte ens ville. Han har alltså gjort det som jag alltid tänkt ska få mig att lämna 100 procent (haft kontakt med en annan tjej) , men jag bara tog det och sedan får han fortsätta som förr med mig. Jag tvivlar på mig själv tillslut. Är jag en person som tål otrohet? Misshandel? Manipulation och missbruk? Jag fattar det inte.

Vi slipper ju se hans drickande. Men det är också lite förrädiskt. Han försvinner in i dimman utan att vi vet det. Han hör knappt av sig. Sedan är han nykter igen några dagar och då finns vi här och så leker vi familj. Barnen ber mig bjuda hit deras pappa och jag gör det. De vill att han ska stanna mer men jag skriker inombords för jag vill inte umgås för mycket. Men barnen vill att jag och deras pappa ska se på film ihop medan de grejar på sina rum. Men jag får panik tillslut. Jag har ju skilt mig från honom. Men jag vill ge barnen en familj. Vill ge dem två föräldrar som tittar på film. Och mannen vet det också. Att jag ville ha det förut... Familjeliv. Så han ger oss det när det passar honom. När han tröttnat på att festa med kompisarna.

Men jag kan inte ha det såhär för alltid. Jag kan inte leka familj så fort han är nykter. Han har valt bort det redan. Och så blir jag så sorgsen över att jag har så sjukt många dåliga minnen av oss ihop. Det är så sorgligt och deprimerande att ha den minnesbanken.

Det är sorgligt också att jag tål så mycket. Han gav oss fina julklappar. Och då får jag skuldkänslor som tänker dåliga saker om honom och oss.

Usch. Jag tycker det är så svårt just nu. Men jag vet att jag måste göra nåt åt det här eftersom att jag på allvar mår dåligt av att acceptera allt hela tiden. Kan det vara så att jag måste sätta ner foten och helt enkelt gilla läget om det gör att vi blir osams en period?? Hur gör alla andra i liknande situation/typ av relation?

Nu är kl 2. Får se om det blir nån sömn inatt. Godnatt allihopa. Mitt inlägg är nog svårt att förstå. Jag förstår knappt själv vad jag skrivit ?

PS. Det värsta är väl att han vet exakt vad jag vill ha. Så därför ger han det till mig i "lagom" dos för att hålla kvar mig. Presenter, familjeliv osv. Men bara litegrann så att det inte tar av hans frihet. Han vet exakt vad som gör mig glad och tvärtom. Det var som att polletten föll ner nu. Det är klart han vet vad han gör. Han känner ju mig tillräckligt bra för att veta vad jag saknat i massa år i vår relation. Allt det ser han till att ge mig så pass ofta att jag stannar kvar. Stannar kvar och undermedvetet vill ha mer. Det gör även barnen glada och han vet att jag gör ALLT för att våra barn ska vara glada. Tror ni han gör det medvetet??

Och jag är trött - både på mig själv som medberoende och på min partner ... ?

Vad roligt att läsa om folks nicks. Mitt är så odjupt det kan bli. Jag är kvinna (?) och var 38 när jag blev medlem. Nu har jag fyllt 40 så det tog mig ett tag att bli nykter...

Skönt att höra att höra att foten fungerar bättre igen och det låter lite mer positivt igen på nåt sätt.
Jag vet att jag har skrivit det förr och jag växte upp i ett hem där det var rätt mycket bråk och gräl, men det var ju en västanfläkt jämfört med hur ni har det. Jag är inte konflikträdd, men jag orkar inte bråka och gräla. Tycker att det är så meningslöst... och man kan få tonåringarna att göra som man vill utan att gräla. Så när jag läser om hur det bråkas och kritiseras hela tiden blir jag så beklämd. Det räcker med de inre röster man har som talar om att man inte är perfekt, man behöver inte höra det från de som ska älska och uppmuntra en.

Ibland känns det som att vi har lite samma förhållande till alkoholen. Du har heller inte beskrivit glädjen i fyllan eller kicken. Kanske är det annorlunda då när man slutar. Hoppas att det går bra den här gången också, man blir så passiv av alkohol.

Tack för påhälsning Pilla och Se klart.? Ja livet leker faktiskt för mig nu. Mår riktigt bra. Är ju forfarande tämligen aktiv här på forumet och det känns bra. Skriver och läser när andan faller på. Inget tvång, ingen känsla av att jag borde vara här mer eller mindre. Kravlöst och givande. Det börjar kännas som ganska länge sedan jag slutade dricka, och jag tänker aldrig börja igen. Men det är viktigt för mig att inte glömma hur det var, och det hjälper forumet mig med. Att man nu kan ta det med lite humor, vilken knäppgök man var? ser jag inget negativt med. En del i den fortsatta resan tror jag bestämt.

Kram ?

Rätt ny podd som både kanske är bra för beroende och anhöriga ? :
HEDMAN & HEDE'N ?

Jag är gravid och jag har druckit mig berusad flertal gånger... jag skäms och mår fruktansvärt. Är livrädd att barnet är skadat men Kan inte sluta... är i fjärde månaden.. kanske någon som känner igen sig? Jag vet inte längre vad jag ska göra

Annie Grace brukar tjata om att ”The alkohol experiment” alltid kommer att vara gratis. Det är ju inspelat och därför lätt att dela med sig av. Hon håvar nog in rejält med kosing i andra sammanhang. Det finns en podd med henne också som heter ”This Naken Mind”. Det finns en coach där också som heter Scott någonting som är väldigt bra när han svarar på lyssnarfrågor.

Kram ?