Senaste kommentarerna i forumet

Sitter här och har svarat en anhörig i en tråd.
Med samma insikt som jag egentligen haft i flera år.
Tendensen vi som medberoende har att fastna i relationer som inte är bra för oss.
Som inte bygger framåt och uppåt utan håller oss i ett sorts grepp som vi varken vill eller kan ta oss ur.
Vårat beroende,dvs det vi inte förmår bryta.

Sen tänker jag också.
Hur mycket bidrar vi med själva?
Med vårt negativa tankesätt att omvärlden borde förändras så att den ska passa oss bättre.
Ta hänyn till våra brister och ryggsäckar.

Var någonstans hittar man idag en något halvgammal människa utan brister och ryggsäck.
Ska hela livet vara en kamp för att släppa taget om det destruktiva och det som förstör både för en själv och ens partner,vän eller barn.

Att vilja bli "frisk"
Dvs utan alltför många brister som stöka till det i ens närliv är ju förstås alldeles utmärkt.
Speciellt för oss som är lite mer kantstötta än normaliteten.

Men hur ge sig själv vila i detta?
Hur bara omfamna sig själv i någon form av omföräldrande och självkärlek.

Jag tycker bitvis det är svårt och ogenomträngligt.
Ibland är man där,aha där har vi det.
Det är ju bara jag som kan förändra mitt liv.
Jag kan inte förvänta mig att någon annan gör mig lycklig eller hel,det är mitt eget jobb.
Ändå kan vi ju inte i relation till andra undgå att ha en förväntan.

På en trevlig stund,ett samförstånd en förståelse eller liknande.
Det jag menar är att alla relationer bygger så mycket på detta givande och tagande.
Dvs ett flöde av energier som ju förhoppningsvis ska vara av god karaktär.

Men om man då som jag och många andra härinne gör isolerar sig bitvis.
För att människorna och omvärlden blir lite för övermäktig.

Man sitter där och vill gärna kasta ut sina giftpilar och om bara han eller hon gjorde si eller så.
Då skulle jag ju slippa att känna såhär.

Alla relationer till andra är ju bitvis svåra,specciellt de som går lite mer på djupet.
Men hur se det som en utmaning och inte en anledning att backa och stänga ned sig.
Att ha ett öppet sinne med resepekt både för sig själv och den man har en relation till.
Inte låta sig kränkas eller anpassa sig till absurdum.

Utan kompromiss,samförstånd ömsesidighet och respekt.
I alla lägen och på alla fronter.
Det målet ska jag ha för 2021

Om man siktar till himlen kanske man i alla fall når trädtopparna :-)

Känns ju ändå som att du kan skratta lite åt eländet nu när dagen är över i alla fall. Det kommer ju att komma fler skitdagar och då är det ju bra om man kan identifiera dem som det och gå vidare istället för att fastna i det och det tycks du ju klara galant! Det bästa är väl att fokusera på det som måste göras och få det gjort och lämna resten därhän.

Det är väl lite där jag tänker med stegen t.ex. Jag brukade ha som måste 10000 steg om dagen. Men ibland kan man ha en sktidag och numera tycker jag att det är ok att fokusera på det viktiga istället och hoppa över det målet just idag. Det funkar ju inte på allting såklart. Sköta min tandhygien t.ex är något som jag inte kan ha sammaattityd för, för det är egentligen inte en aktivitet jag tycker särskilt mycket om. Det är egentligen bara resultatet jag är ute efter. Det kan jag liksom inte skippa bara för att jag har en dålig dag. Men att gå mina steg, t.ex, där känner jag ju att jag kommer att ha lust att hoppa upp på sadeln nästa dag igen. Förutsatt att nästa dag är bättre då, såklart.

"Att dricka är som att öppna ett varmt rum där jag slipper prestera och kan vila." Så väl formulerat, klockrent!

Tack Pixie. Det är det jag ska leta efter. Vad kan ge mig samma känsla förutom alkoholen. Det måste finnas något för alkoholen ska bort.

Att höra att julen varit bra ! Jag
ska oxå ha en nykter nyår . Det blir bara jag o min man , faktiskt riktigt skönt .
Gott slut o gott nytt år till dig
Nu ser vi fram emot ett bättre 2021
Kram ?

Låter bra Snusen att du ger det lite tid och inser att du nog måste bearbeta de där minnena.
Skönt att du fick prata med din terapeut och att du börjar bli lite mer bekväm med personalen.
Tycker att du känns lite lugnare i dina inlägg och hoppas att du känner att du har tid att stanna upp ett tag.
Jag är djupt imponerad över din styrka!
Önskar dig ett alldeles fantastiskt 2021!

Precis så Sisyfos, jag hatar egentligen att vara berusad, att inte ha full kontroll, men ändå har jag druckit. Jag kan egentligen bara analysera det som att det är ett sätt för mit att stanna passiv, i status quo, om jag dricker kan jag skjuta upp problemet till imorgon. Jag tittade på en otroligt givande youtube video om att bryta sig loss från beroended till narcissisten (är säkert samma för den som har en alkoholist), det gäller att ta tag i och äga hela problemet. Det är bara jag som kan få till en ändring, och jag måste växa upp och sluta sitta fast i denna karusell med en instabil människa. Richard Grannon hette han som gjort videon, han hade många fler och jag ska försöka titta på fler idag. Det intressanta är att han har varit med om just detta och det mesta han säger stämmer klockrent in på mig, han har till och med blivit psykolog inom ämnet efter att själv gått igenom detta. Ämnet fascinerar och det är inte konstigt att man kan sluta som expert inom området med att ha gått igenom detta själv.

Det gick iallafall bra att vara nykter igår, nu satsar jag på en dag till. Tack för alla hälsningar.

Här oxå . Har haft vita jular innan men alltid druckit i mellandagarna , men inte detta år.
Så skönt att höra att du mår bra och hittat lugnet ?
Nu ser vi till att vi får ett bra 2021 oxå
Kram ?

Ja vilket starkt inlägg du skrev, VaraFrisk. Det är precis så det känns när det inte funkar. När man vill vara duktig och förskönar sanningen litegrann. Och sen sitter där med skam och ångest och heller inte kan förstå att man trots att man VET inte förmår.
Alkoholen är ju ett elände, förstör sömnen också. Och dina sömnproblem kanske också påverkar din förmåga att ta bra beslut. Så kom igång med din sömnmaskin. Det är en början.

Tror det är så mycket som samverkar för att motivationen och förmågan ska samspela. God sömn är en del i det och det har man ju inte om man dricker. Jag har nu 4 nyktra månader och när jag läser om din vånda är det som att läsa om sig själv. Jag behövde järn, men har också ändrat annat och när man är på andra sidan så vill man helst ta med alla andra i den euforin det är när man mår bättre än på länge.
Du skriver att du inte kan söka hjälp. Jag sökte hjälp i annan region, i Stockholm. Riddargatan 1. De tar emot från hela landet tror jag. Många samtal blev digitala på grund av Covid. Du kanske ska boka en tid? Jag gjorde det on-line i januari förra året. Jäkligt smidigt och snabbt gjort( så jag hann inte ångra mig). Fick vänta nån månad på tid och fick jättebra bemötande. Jag var SÅ jäkla less på mig själv när jag tog det beslutet. Inte för att jag ens då höll mig nykter pinsamt nog, men det var bra för mig att sätta ord på det och med nån klok person som kunde reflektera. Ovant också att prata så fokuserat om sig själv, kändes som att man tog upp andras tid. Men nyttigt!!! Och nyttigt att få ha sig själv i centrum.
En annan metod jag har testat många gånger, är ju klassikern det sunda nya året. Bra mat, träning, vit månad. Jag har ofta en stor dos motivation just då och det ger ju en extra skjuts.
Jag tror på sig VaraFrisk! Bara att du skriver här och sätter ord på din vånda är också till stor hjälp för andra. Så känn dig lite stolt över det. Trägen vinner också, varje nykter dag räknas!

så är det för mig med.
När livet är tufft lägger jag in ytterligare en växel. Jag upplever att allt jag lyckats med bottnar i den förmågan. Ett dricka är som att öppna ett varmt rum där jag slipper prestera och kan vila.
Men den vilan kostar numera för mycket.

Vilket optimistiskt nick. Härligt. Fint att ha dig här, precis som du skriver är forumet lite av ett "godisägg", tre presenter i en... Få möjlighet att reda i de egna tankarna, ta del av andras och få reflektioner från andra.

Gissar att du är lite lättad nu när du tagit ett beslut om att ändra riktning och förändra dina alkoholvanor? Här är du inte ensam!

Vänligen
Li-Lo
Alkoholhjälpen

Soffi,
Vore så skönt med någon att följa.
Tyvärr är det nog allt eller inget som ställer till det för mig. Storsatsar med ett helt paket. Motion varje dag, extrem kost och ingen alkohol. Det blir för tufft att ändra allt så totalt... räcker gott med denna plan, att inte inte dricka.

Jag vill också följa din vandring.
Känner igen mig en del i det du beskriver. Modigt att pröva AA-möte. Ha en fin dag!

Känslan att passera året är sådan kick // kram Strulan

Pixie, jag tror nästan att du skriver om mig ;-).

Allt eller inget - det är en av mina utmaningar.

Kommer ihåg att jag läste i någon tråd här för typ ett år sedan att någon tillät sig att fortsätta räkna dagar trots snedsteg. Typ 14-1 om man klarat två veckor men sedan tar "ett" glas en kväll. Ligger inte för mig alls att tänka så, men nu tror jag att det är så mycket bättre än tänka "Jag klarar inte det här, jag skiter i allt".

Ska vi försöka hålla ut tillsammans 2021?

Många härinne har tipsat om Eckhart Tolle, jag har själv inte läst hans böcker men tittar på en del på youtube där han bland annat pratar om att kontrollera sina tankar. Att vara här och nu, och det är vi ju många som har lite problem med härinne.
Du skrev om din rädsla för återfall och det är klart att det bästa är att inte hamna där. Men om man nu gör det ska man istället se det som ett lärtillfälle, för det är egentligen då du får information om vad för känslor eller tillfällen du dricker på. Det är ingen katastrof om man slutar direkt igen. Vill bara skriva det, för det är ju rätt vanligt ändå och ibland tror jag att det inte räcker att sluta och att bli hög av att man lyckas. Man behöver vara där och borra i varför, när, hur. För mig kom återfallet när livet en längre period hade dragit på i en rasande fart, jag hade fullt fokus på att hålla andra flytande och glömde mig själv. Just regelbunden eftertanke och reflektion tror jag är nyttigt, då kanske man stoppar innan hjärnan kokar över.
Tror också att det är viktigt att fundera över i vilka sammanhang man drack och vilken effekt det fick.
För att våga ha kul?
För att vila?
För att slippa tänka?
För att få energi?
Du skriver ”gammal vana”, vilket i sig säkert också kan stämma och det är kanske lättare att komma tillrätta med än om det var för alkoholens kemiska effekt.
Så fortsätt att fundera... jag har själv numera många förklaringar och teorier angående mig själv.

grattis ! Första året är alltid bäst !

Tror egentligen inte heller att det var nån speciell orsak, händelser till att jag blev alkoholist. Men ärftliga inslag och socialt arv ligger nära till hands för mig. Sen har jag såklart druckit i all möjliga känslor, som glädje, sorg, stress osv. Nu får vi lära oss att hantera känslor och situationer utan a. Men det är en annan historia. Ha en bra dag

Det är aldrig försent, vi är många som gjort liknande resor . Så upp på banan igen o kämpa tappert. Vi hjälps åt.

vilka minnen med alla tomglas och burkar !!!
Förr om åren hade ju Bolaget returglas och egna returmaskiner inne i butiken och i ren snålhet så var jag ju tvungen att panta medan jag tyckte att jag kände blickarna i ryggen från alla som stod i lokalen .
Sen det där med ölburkarna.....vilken j-la trassel ! Många gånger åkte de rakt ner i sopcontainern fast det sved i snåltarmen.

Klarast i skallen är min sista sväng till sopcontainrarna samma tidiga morgon jag åkte till min behandling ! Jag hade städat ur alla gömmor och burit till bilen och stannade nån gång vid fyratiden på morgonen där returbaljorna stod. Självklart stod de på en helt öppen, upphöjd, parkering så det kändes som hela stan tittade på vad jag gjorde ! Och jag försökte släppa ner flaskorna så tyst jag kunde och ölburkarna vek jag ihop så de inte skramlade så mycket !
Och fort gick det så inte så många skulle se mig där jag stod i den tidiga morgonen.

Det är så otroligt skönt att slippa allt pyssel med sånt där !!

Välkommen hit, och du ska inte skämmas. Däremot är det dags att ta emot all hjälp du kan få. Då behöver du oxå söka den hjälpen. Du kommer inte ångra dig en sekund, och du är så värd att få den chansen. Du och din bäbis. Så sök hjälp nu, det kommer bli bättre. Kram Jullan

Det blir svårare för varje gång.
Första gången jag bestämde mig för att minska mitt drickande klarade jag 170 dagar.
Andra gången klarade jag några veckor.
Tredje gången några dagar.
... nu vet jag inte vilken gång i ordningen det är och jag måste verkligen göra en förändring - SLUTA DRICKA!
Men jag är så djävla liten och svag. Rädd. Skamsen. Ömklig. Ledsen.
Försöker förlåta mig själv. Det här året har verkligen varit för mycket. Jag ser så väl vad jag gör. När jag slutar dricka är de första dagarna hemska och jag biter ihop hårt för att klara dem. Så kommer jag till "rosa moln" och livet leker, jag orkar massor och drar igång med allt på en gång. Det blir för mycket och jag börjar känna mig utmattad, ser inte hur jag kan prioritera om och vad som kan strykas. Tar till alkoholen och får massor av energi, kör på ännu hårdare, dricker oftare ... tills jag börjar må dåligt.
Jag har tänkt mycket på uttrycket "ett ohanterligt liv" som det pratas om inom AA. Först tänkte jag att en alkis dricker tills livet blir ohanterligt. Men, jag kan inte hantera mig själv nykter, jag har inga bromsar och kör slut på mig själv, det enda sätt jag vet om för att få frid är att dricka alkohol.
Jag tror att jag behöver hjälp. Hjälp att hitta nya strategier att hantera livet i med och motgång. Men, jag vet inte vart jag ska vända mig. Har verkligen försökt, varit hos många olika psykologer, terapeuter mm genom hela mitt vuxna liv utan att få hjälp. Fast... jag har ju heller aldrig erkänt att jag dricker .... Så hur ska de kunna hjälpa?
Ja, jag kämpar på. Ska klara mig själv, ska klara att dricka lagom. Nej, i ärlighetens namn, senaste månaden har jag mer känt att jag kämpar mig ner mot botten. Dricker inte mer än förut. En flaska vin om dagen. Precis lagom för att vara på topp dagen efter och orka göra allt jag måste. Men jag har börjat bli bakfull dagen efter istället. Skiträdd för denna nya vändning. Vad gör jag med min kropp?
Jag har också börjat bli rädd för att bli avslöjad - tänk om någon upptäcker att jag är alkis? Eller, är det en förhoppning? En förhoppning om att bli avslöjad för att äntligen kunna få hjälp? Nej, fy vad jag skulle skämmas.
Fast jag skäms ju redan så in i norden över hur jag håller på.
Kan skammen bli större? Kan det vara en lättnad att faktiskt erkänna själv, inte bara här utan öppet för alla runt mig?
Nej, det törs jag inte. Då kanske någon faktiskt kommer till hjälp och hindrar mig från att dricka. En alltför skrämmande tanke att aldrig mer få dricka. Fastän jag har en hemlig dröm om att faktiskt kunna säga ärligt att "jag dricker inte".

Måste sätta ner foten. Jag måste bestämma mig. Jag vet att det är grundförutsättningen för att kunna börja vandra mot nykterheten.

@Emmy: JA, jag vill hänga på, 2021 ska bli vårt år!

Måtte jag hitta styrkan...

Jätte grattis och stort hurra för dig. Vilken sporre du är till andra. Kramiz

Du följer oss hack i häl? Du är bra!! Nu kör vi på. Kram till dig??

till året <3

skriver så bra ! Ta hjälp av BVC !!! Du är inte den första de träffar som har dessa problem.
Lite fakta fast det är svårt att ta till sig :
https://www.omsystembolaget.se/barn-och-unga/graviditet-amning/fostersk…