Senaste kommentarerna i forumet

Hej och välkommen.
Ångesten blir värre av att dricka.
Min ångest var i stort sett borta efter en vecka utan A.

Sömnen blir sämre av alkohol.
Visserligen somnar man fortare då man däckar av alkoholen.
Men sömnen blir inte lika djup och den behöver man för att återhämta sig
Du har mycket att vinna på att ta en vit period.

Läs här i trådarna och se om motivationen kommer.
Kram⚘

Något fick dig att skriva här idag. Undrar vad. En bra början att ta tag i drickandet. Mycket stöd finns att få här när du är redo. Kanske är det nu? Välkommen

Att du slapp gömma skiten alltså. Först skulle de fulla burkarna smusslas ner i källaren och gömmas, sedan skulle de drickas i smyg. Därefter skulle de tomma burkarna gömmas för att senare smusslas iväg till återvinningen. Ett ständigt planerande och transporterande av dessa sabla ölburkar.? Allt för att själv må sämre och sämre. Fasen vilken tur att jag fick nog och lyckade sluta med alkoholen.? Har man väl börjat smussla och gömma så är det verkligen dags att ta tag i sitt drickande, man måste inse att man är starkt beroende och att det aldrig blir bättre om man inte tar tag i sitt drickande. Ingen idé att vänta, ta tag i det NU. Det går att blir fri, och för min del är det det bästa som hänt mig.

Kram

gros19. Det var bra frågor!!!!! Och håller verkligen med dig om att det inte kan ligga 100% ansvar på den anhöriga att ta alla kloka beslut om relationen som inte fungerar pga pågående missbruk. Det finns två planhalvor. Båda måste ta sitt ansvar på sin planhalva och gäller det en relation kan en inte ständigt kliva av sin planhalva och sitta på bänken och se på. Kram till oss som vågar utmana både oss själva och den oansvarige! ?

Hej på er. Vet inte ifall jag är inne på rätt sida att skriva. Vill bara dela lite. Har druckit mm i 40 år, det tar på mig. Sitter i min kvart nu utan att ha köpt å. Inte kul. Skulle vilja vara hos barnen. Jag vet nästan att jag kommer att köpa i morgon för att döva ångest +kunna sova.

Du är ung och det finns dem som kan lära sig dricka mindre. Du fick många bra tips här åvan. Jag tycker också du är stark som vågar fråga här.

Du kan ju drick måttligt i många situationer. Jag tänker också att du kanske kan sätta gräns på hur mycket du får dricka när du är ute och festar. Ta varannan alkoholfritt eller så. Kanske helt avstå att dricka i situationer du vet att det kan bli förmycket.

Minnesluckor är hemska. Jag har mest druckit hemma på senaste tiden så har mest skrivit saker jag inte minns på Facebook och sånt. Måste vara jätteläskigt att vara ute och inte veta vad man gjort.

Lycka till! Det kommer bli bra.

Just det gör detsamma som alkoholisten tänk på dig själv. Av någon märklig anledning verkar det förbjudet för oss anhöriga att ta hänsyn till vad vi vill. Vi är skyldiga att totalt utplåna oss själva för att hjälpa någon anhörig som har missbruksproblem. Något som dessutom inte verkar möjligt. Att det ska vara så svårt att bara säga, nej det här vill jag inte. Genomgick ett anhörigprogram och något som fastnade och som jag bär med mig var att när jag var tveksam till att ställa upp, göra något för personen med missbruksproblem, då skulle jag först svara ja på tre frågor

KAN JAG DET HÄR?
VILL JAG DET HÄR?
ÄR DET BRA FÖR MIG?

Så svårt att tillåta sig det.

Roligatjejen och välkommen till forumet.
Bra att du tagit steget att fundera över ditt drickande. Jag själv har svårt att sluta just när jag dricker.
För egen del bestämde jag mig för ett längre uppehåll. Det är kanske inte lika lätt när man är ung och som du beskriver alkoholen står i centrum. Av det du skriver så är det i visa situationer som det blir för mycket.
En början kan ju vara att hitta strategier för dom situationerna, kanske vara den som skjutsar till hemmafesten, klubben. Köpa 2 alkoholfria drinkar för varje med alkohol i, det behöver ju ingen veta om du inte vill. Säga att du ska upp tidigt nästa dag. Grupptrycket kan ju vara starkt i din ålder.

Vissa kan dricka måttligt och andra kommer till insikt att dom inte klarar det. Prova att sätta en gräns för dig själv och se om du klarar hålla den. Ett exempel kan vara max 2 drinkar sen alkoholfritt på klubben.
Angående minnesluckor säger jag bara fy f*n, dom är aldrig roliga. Jag brukade undvika titta i mobilen in i det längsta. Inte minnas vad man sagt, skrivit eller gjort och är man ute kan man ju hamna i en väldigt tråkig situation.

Tycker det är jättestarkt gjort av dig att komma till forumet och skriva om din situation. Det finns jättemycket erfarenhet här och du kommer säkert få betydligt bättre svar än mitt. Många skriver om sin resa här, det kan ju också vara en hjälp för dig eller om du har fler funderingar.
Ett tidigt Gott nytt år!

Gud vad jag skriver. Rena romanerna. ?

Wow 1 år. Så bra kämpat. Hoppas jag är där sen.

Just nu brottas jag med ett starkare sug. Jag försöker analysera varför och säga åt alkoholdjävulen att sticka.

Jag tror att det triggats idag av extra mycket ångest efter att socialen ringde och sa att det blir utredning. Samt trötthet och bråket med killen. Är väldigt besviken på honom.

När sonen sov tog jag mig ut och sprang. Det hjälper medan jag joggar. Då kopplar jag bort. Lyssnar på en bok och slutar tänka. Men så fort jag kommer hem så kommer allt tillbaka.

Mamma tror att jag nog gått in i väggen och jag kan hålla med. Senaste åren har varit extremt mycket. Sonen som är sjuk, skilsmässa, hund som gått bort osv. Istället för att bearbeta saker har jag druckit vin. Jag har inget sätt att bearbeta känslor, har inga verktyg.

Så när jag inte orkar längre vänder jag mig till vin. Men tänker inte göra det den här gången. Suget och ångesten får vara där tills jag hittar något konkret sätt att ta i tu med alla känslor.

Under min uppväxt så har min syrra kommit lite först då hon mått extremt dåligt och har många diagnoser. Under tonåren sutade jag någonstans att prata om mina känslor och håller allt för mig själv. Jag tror jag kände att jag inte ville/kunde vända mig till mamma för hon hade så mycket med min syster. Det har lett till att jag inte kunnat bråka, inte kunnat prata när jag mår dåligt osv. Det är ofta så att jag inte ens vet varför jag mår som jag gör. Finns inget konkret jag har bara allmän ångest och obehagliga känslor i kroppen. Pratat med en terapuet ett par gånger. Sist när jag började med antidepressivt. Dels gillade jag inte den terapeuten plus att hon körde på kbt och jag vet inte om det funkar för mig. Att man ska gå emot ångesten och göra saker endå. Jag gör redan saker även om jag får ångest av dem. Jag vet att just den ångesten försvinner efter ett tag. Men den här konstanta ångesten då? Hur blir man av med något som är mitt normaltillstånd?

Jag måste hitta verktyg till att hantera ångest och ska söka det.

Det första steget är ju att erkänna för sig själv, och det har du ju gjort. Då du tränar så kanske ett konkret mål kan vara en hjälp för dig, max 1 glas eller 1-3 vita månader. Jag själv har appen Sober time (gratis) som är en hjälp för mig som är prestations människa. En sorts nykterhetsklocka kan man säga med en uppmuntrande rad varje morgon. Det är ju inte bara mängden som avgör om man har problem, det är ju när man inte kan avstå det är bekymmer. Vanedrickande kan man kanske kalla det. JAg tycker du gör ett försök på egen hand, och är det svårt/jobbigt så ring till alkohollinjen och prata anonymt med någon där. Det var mitt första steg efter jag insett mitt problem. Jättebra samtal och bemötande.
Ett tidigt Gott nytt (nyktert) år

Belöningen att inte dricka är så mycket större än alla berusningar i världen. Du kommer att känna dig allt mer fri ju fler alkoholfria dagar du får. Gott nytt nyktert år o kram

Daniel_70. Starkt gjort att ta tag i ditt förhållande till A, och att ringa Alkohollinjen.
Det var så jag själv började min resa.
Jag brottades också med frågan om berätta eller inte berätta. Nu är jag ju ensamdrickare, skriver är för trots nyktra dagar vill jag inte bli för självsäker på det hela. Så mina vänner har inte koll på min konsumtion.
Hursomhelst så valde jag att berätta för mina föräldrar och några nära vänner. Jag sade bara att jag bestämt mig för att ha en längre vit period. Det har uteslutande bara varit positiva kommentarer och stöd från alla.
Vid någon diskussion på jobbet nämnde jag att jag hade ett uppehåll och det var samma sak där.
Det är min erfarenhet, jag tror i ditt fall att det vore till din fördel att prata med din bror om du nu brukar krascha där. Själv har jag inget problem med att andra dricker i min närhet även om mitt sug blir betydligt större vid sådana tillfällen. Då kan det vara bra att han vet din situation och kan stötta dig.
Gott nytt (nyktert) år såhär i tidigaste laget!

Minns att jag blev känslosam i början av min nykterhet. Att hitta andra sätt att ha det mysigt och komma förbi mönstren där ett glas vin passat bra hjälpte mig mycket i början. Och en rutin att promenera innan frukost come rain or snow. Finns så mycket du kommer upptäcka om dig själv och du kommer tycka mer om dig själv när bedövningen av alkohol inte längre finns med. Vi hjälper varandra. Jag började min nykterhet 12 oktober och har inget slutdatum, gott nytt år och kram

Alltså, så många dagar. Jag försöker denna kvällen att inte dricka A. Hela dagen har tankarna kretsat runt detta, att inte dricka.
Har cyklat två mil, för att bli trött och köpt Pepsi Max samt chips, för att försöka bryta mönstret ikväll.
Kalla burkar kan ju kännas lite lika?
Jag är ny på forumet och ser att många dricker mer än mig.
Dock är varje dag inget vidare facit.
Många idiotgrejer har man gjort i yngre år, rejält på fyllan.
Så är det inte längre, som tur är.
Jag skippar spriten och dricker bara öl. Men som sagt, varje dag.
10 dagar utan, det är starkt jobbat!
En dag i taget låter ju som en klyscha, men jag provar nu.

Hej Anna
Jag har snart varit nykter ett år, och jag kan bara instämma i detta med tiden. Tankar tar tid. Nykterheten också. Det är liksom inget som löser alla problem men däremot ger det en chansen att ta tag i problem, för mig - i viss lugn och ro.
Min stress i livet har minskat enormt men vissa dagar händer det att jag längtar efter att ”försvinna” en stund. Men jag hör till den del av mänskligheten som inte har den möjligheten. Att acceptera det innebär en lättnad. Och förstås en sorg. Men sorgen är övergående och lättnaden är väldigt stark.
Jag mår bra idag, men det är inte så enkelt som att jag mådde dåligt hela tiden medan jag drack. Jag är mindre skam-fylld, har sällan dåligt samvete för randomi saker, och känner att jag lever. Gott nog! Kram ?

Precis rätt att fokusera på en dag i taget och inte grubbla så mycket mer. Svårt för många här som både är teoretiskt och lite filosofiskt lagda, men det går att vara super-pragmatisk och bara bocka av, som du gör! Hejar på dig från ”andra sidan” (det vidare livet) men hängt här många månader, snart ett år! Kram ?

Vet inte vad jag ska göra. Har funderat otroligt mycket kring alkohol och dess vara eller icke vara de senaste veckorna. Var på middag med några kompisar för några veckor sen, sedan gick vi på en "efterfest" där vi mötte upp några andra och sen minns jag inte mer. Tror att jag följde med en kille hem, men inte säker. Vet inte vad jag gjort. Fick sådan fruktansvärd ångest efter det, som fortfarande sitter i mer eller mindre trots att det gått snart en månad. Det var inte första gången det hände (att jag fick en total minneslucka) och kände nog på något sätt att nu är det nog.

Har alltid varit den som varit fullast på festen, och haft svårt att sluta dricka när jag börjat (på fest). Alltid fått mycket ångest dagen efter, oavsett om jag minns vad som hänt eller ej. Men kände bara att efter den kvällen, att så får det aldrig mer bli. Det känns liksom så onödigt med den ångesten.

Så till frågan. Måste jag sluta dricka helt? Dricker aldrig själv, aldrig sugen på alkohol, dricker aldrig för att dämpa ångest osv, har inga problem med att gå ut utan att dricka om jag bestämt mig för det från början och kan dricka 1, 2, 3 glas utan problem om det är tex. en middag. Det är mer när det är en festlig situation, tex. på klubb eller på hemmafest som det går för långt. Jag älskar att dricka lite bubbel med en tjejkompis och det är ju inga problem. Men de här morgnarna när man vaknar upp och inte förstår hur man tog sig hem igår är inte roliga på något sätt. Då hade jag ju kunnat vara utan det. Är också rätt ung, 23, och mycket umgänge är centrerat kring alkohol. Så vill inte sluta helt. Eller? Är det vad som krävs för att slippa de gångerna när det blir allt för mycket? Går det att lära sig dricka måttligt?

Tack för era kommentarer Illaute och Andrahalvlek. Jo, det är väl så att ungar i en viss ålder är väldigt negativa till allt som föräldrarna säger och gör. Jag var själv väldigt negativ mot mina föräldrar under några års tid, men visst uppskattade jag innerst inne vad de gjorde för mig och att de alltid fanns där.
Jag ska lyssna på ett avsnitt av "This naked mind" vid lämpligt tillfälle!
Kram och ha en fortsatt fin tisdagskväll!

Hej
Jag testade det under min 2a månad utan A.
Jag gillade den och längtade efter mitt dagliga mail.
En snabbkurs i vad A gör med oss psykiskt och fysiskt.
Länk nedan
(borttagen länk, reklam/försäljning//admi)
Kram⚘

Och hejar på dig! Strunta i ”för alltid”, ta en dag i taget, det fixar du. Kram ?

Jag tycker du ska vara ärlig och säga till honom att du inte kan vara hans hjälp i dethär. Du kan dessvärre varken få honom att sluta eller att söka hjälp om han inte vill det. Och du måste inte heller ställa upp på att agera kontrollant och stödperson, det gör du redan och det tror jag aldrig fått någon att sluta. Du får bara säga att sitt drickande får han ta itu med själv, och att du är osäker om du vill vara med på resan. En alkoholist tänker ofta bara på sig själv, gör du detsamma! Är det såhär du vill leva de följande 23 åren?

Du vet att du inte är galen och att man får hjärnfrossa i din situation är fullständigt normalt, ta det från en ödessyster med samma elände. Det är lätt att känna sig låst och man är så van att fundera ut alla tänkbara utgångar och scenarion i varje situation så hjärnan kokar till sist och man vet varken in eller ut. Jag fick ett råd här på forumet för länge sedan, som faktiskt var det som bröt den eviga snurran i mitt huvud: vad om du ens för en stund bara tar ett litet steg till sidan? Om du så bara för ett ögonblick gör något annorlunda? Tänk inte nu att du ska fixa hela situationen på en gång, förändring kan börja också med ett enda pyttelitet steg åt ett nytt håll. Om så bara ett nytt steg i tanken. Finns det någon enda liten sak, just nu idag, som du kan göra, för att skifta maktbalansen? Låt bli att ställ undan hans glas, som du brukat göra? Gå ut med barnen när han förväntat sig service? Sluta fråga om hans drickande? Ignorera helt även när du vet han dricker? Hans drickande fyller alla dina tankar och jag vet det är sjukt tufft att svänga på den maktbalansen för makt är just vad det har över dig. Hur vill du idag att din dag ska se ut? Med små små steg där du återtar din inneboende styrka, som jag vet att du har eftersom du klarat dig såhär långt! Sen med tiden kan man ta itu med de stora besluten om man vill flytta ut, hur ordna med barnen, hjälp från socialtjänsten mm. Men det börjar med dig. Hur vill du må när du vaknar om ett år från nu?

Läs runt i våra andras trådar, så ska du se att du minsann inte är ensam och att man kan klara sig oavsett prövningarna! Välkommen hit, ta till dig av det du finner hjälpsamt och bara att skriva här visar redan på att du påbörjat din resa!

Jag har ju det synsättet numera att nästan alla som dricker alkohol är mer eller mindre beroende. Att det är onormalt att dricka alkohol, det är bara det att de som dricker tänker inte på detta eftersom de har fått lära sig sedan barnsben att det skulle vara normalt att dricka. Man ser det så tydligt nu, hur folk blir besvikna om de måste avstå att dricka när de räknat med att dricka på tex en fest. Jag slipper detta nu och har lika kul ändå. Och jag mår alltid bra dagen efter en fest. Så var stolt för att du har avslöjat alkoholbluffen och lyckats sluta. Det är väldigt många som inte har gjort det. De får fortsätta att stå i långa köer och ödsla pengar på ett beroendeframkallande gift som skadar kroppen även i små mängder. Vi slipper sådan skit!

Kram ?

Jag läser ikapp i din tråd och kan bara instämma i att du verkar klok och bestämd, lite tålamod kommer här från mig till dig.
Det där med känslor är klurigt, vi dricker ju ofta på känslor som vi befarar ska komma. När vi slutar dricka blir det snarare så att känslorna vattnas ur lite, och övermannar inte alls på samma vis. Mer att de vinkar från långt bort på vägen, och man får en chans att förbereda sig.
Men att hålla sig från det där skit-vinet (och andra droger för den delen...) är det viktigaste steget. Sen löser sig resten. Kram till dig! (Jag har snart varit nykter ett år, och det är forumets förjänst, eller snarare de fina människor som hänger här!❤️)