Senaste kommentarerna i forumet

Dörren smälls igen och han går. Undra om han kommer komma hem ikväll eller imorgon?
Jag har gått igenom ett helvete år med min man som senaste året haft svåra missbruksproblem. Han har alltid varit den som blivit fullast på festen och de senaste Ja faktiskt 7 åren har han drukit mer än "normalt ". Men det här året har han kört vår ekonomi i botten genom att åka på en skatteskuld och han blev satt på existensminimum. Visst vi är 2 som ska hjälpas åt med ekonomin men då han dolt massa skulder under en tid så var jag ovetandes om det! Han har under detta år eller ja redan förra året faktiskt struntat i så många räkningar och tom hyran! Är så glad för att jag litade på min magkänsla den gången så att jag gick in och kollade hos hyresbolaget som vi har. Det ordnade sig genom att jag fick ta av sparpengar som jag hade och dessa har även räddat oss flera gånger detta år så nu är de tomt på det kontot.
Missbruket har blivit riktigt illa vill säga. Vissa gånger kommer han inte hem från jobbet och svarar inte på samtal eller sms utan hör av sig dagen efter. Den ångesten som växer i mig är helt galen och jag vet inte riktigt vart man ska ta vägen. Han har också flertal gånger kommit hem full och barnen ja exakt barnen har skrikit och gapat på honom för att de har varit så arga! Så sorgligt och hade jag haft någon annan bostad så hade jag nog lämnat honom för längesen för barnens och även min skull. Man lever ständigt som nån slags detektiv som söker och letar efter tecken på att han har druckit. Ah han gick och borstade tänderna direkt,han har halstablett i munnen , han svarar inte när jag ringer fast att det har gått timmar sen jag ringde.
Han hade 2 månader nu i sep och okt då han faktiskt tog hjälp. Han gick till läkare och han åt antabus. AA vist inget för honom då det enligt honom är för religiöst? Hm? Ja men det gick i alla fall ett tag och han va nykter. Jag va så glad och kände att han har bestämt sig han vill bli frisk! Men nä nu är vi här igen i samma mönster. Han drog dagarna innan jul men kom som tur va hem tills julafton och han drog idag men kom hem nyss. Ja för krogarna stänger ju 20,00.
Jag har har funderat på att söka hjälp för min skull, attgå på Alnon möten men vet inte hur det är nu under corona. Jag har tänkt att orosanmäla honom nu i januari men det är rätt läskigt ändå. Me jag känner att jag inte pallar det här själv längre. Jag vill känna lycka igen,jag vill att mina barn ska va lyckliga och inte oroa sig för sin pappa. Min äldsta blir 18 nu i januari och han säger att han kommer bryta med sin pappa om han fortsätter att dricka. Jag blir så ledsen att han ska behöva känna så! Som sagt än så länge så bor jag och min man undr samma tak men jag söker mindre och billigare lägenhet hela tiden för den vi bor i nu klarar jag inte hyran själv.
Jag önskar så att han ska bli sig själv igen att han ska va den snälla och fina inte den dryga och stinkiga som han är nu.
Det blev ett långt inlägg det här men så skönt att få skriva av sig. Är så trött och trasig just nu!

God fortsättning Jakten.
Hoppas din julhelg varit rofylld och att du mår bra.
Imorgon är sista dagen på 2020?
Kram⚘

Hur går det för dig Steffe?
Skriv gärna en rad eller två. Och känn ingen skam om du misslyckas med att vara nykter. Ingen dömmer dig här inne.

Jag har lite svårt för det där med vara i möte, jag liksom skäms över att visa mig i en skärm eller fysiskt. Har den där fasaden som säger åt mig att inte visa mig, att världen inte ska få se att det är just JAG som har problem även om det är flera andra i samma situation. Mitt huvud är inte redo för det steget ännu. Därför jag gillar skrivandet, och visa sina tankar i text istället.

Känns så skönt att vara här i den här gemenskapen. Jag läser och läser och känns verkligen som att man inte är ensam. Jag har ett mål att hålla mig ett helt år från alkohol men med små delmål på vägen, en dag i taget. :)

Tack för kloka inlägg i min tråd detta år.Vill önska dig allt gott kommande år.Så skönt att det nya äntligen står för dörren.
Positivt och starkt år för oss och spännande...det känner jag på mig.?
Kram Pilla

Susannes. Jag svarar som jag skulle göra utifrån den problematik som jag har upplevt angående missbruk. Jag har dock inte erfarenhet av att det finns en familj med halv vuxna barn runt men jag ska göra mitt bästa. Och jag tror att du kommer och pröva en massa olika varianter under en ganska lång tid för att alla ska bli så nöjda som möjligt. Till slut så tror jag dock att lösningen är en separation. Det låter så klart väldigt kallt men jag tror ändå att det är den enda lösningen om man skall titta långsiktigt. Jag förstår att om man har barn i behov av särskilt stöd så kan det vara extra svårt för dem att gå igenom en skilsmässa och kanske också en situation där man inte kan vara med sin pappa så mycket som man har tänkt. Jag har själv gått igenom en skilsmässa och har barn också med särskilt behov och jag kan säga att det är barnet är den som har tagit skilsmässan allra bäst. I den situationen fanns dock inte missbruk med. Erfarenhet av missbruk i en relation har jag långt senare i livet och då finns inga barn med i bilden. När det gäller just mannens missbruk eller rättare sagt alkoholism så kan du läsa massor av goda råd här i från kvinnor som har erfarenhet av att stötta och stötta och stötta men tillslut är den enda lösningen att gå. Frågan är då om det inte bättre att ha med den lösningen i från början eftersom den kanske blir den lösningen som kommer att bli den bästa till slut. Ta hand om dig! ?

H

Eftersom du redan är i trädtopparna så har du alla chanser att nå himlen :-)♥️
Känner som vanligt igen mig mycket i det du skriver om. Den där eviga kampen för ett friskare liv, friskare relationer, en sundare syn på sig själv och mycket annat. Viljan att bli frisk är en sak och att veta hur man tar sig dit en annan. Typ "kvinnor kan men vill inte alltid" fast tvärtom. Själv kan jag känna mig så extremt trött ibland, trött på mig själv, trött på att få jobba så mycket med sig själv. Och då är det lätt att ta på sig offerkoftan och tycka livet är orättvist. Varför fick just jag detta bagage? Nästa dag är man "på" igen och tänker "Acceptans är viktigt, jag är den enda som kan lasta av bagaget även om det kanske inte var jag som lastade på det". Men framåt går det i alla fall. Och det är väl dom där många små stegen i en annan riktning som tillsammans så småningom gör stor skillnad. Fördelen med att vara som vi är tycker jag ändå är att man utvecklar sina känslor och sinnen. När man läser dina mål för 2021 blir jag varm i hjärtat. För det är ändå något det: viktiga och varma mål. Något bortom all ytlighet som finns så mycket av i vår värld! En stor kram, tack för allt du skriver här på forumet som får mig att tänka och känna vidare och ett riktigt gott nytt år ?

Önskar dig allt gott inför det nya året?Nya utmaningar väntar såg jag,Lycka till?
Kram Pilla

Åh tack!!! Detta behövde jag! Jag kände typ att jag bestämt mig att dricka imorgon och kände redan i mig” men då kan jag lika gärna dricka idag med” men nej!!!! Jag ska fan inte! Jag håller fullständigt med! Att börja om hela jäklaaaa tiden är jobbigt!!!! Så jag ska inte dricka idag eller imorgon. Det va min bror som skickade. Han vet inget. Eller han vet att jag dricker mycket och älskar vin. Men det vet alla. Att jag har problem? Vet inte om det är någon som vet. Jag kommer från en småstad. Ska inte dra alla över samma kant men alla dricker nog mycket.

nykter 2021

..Och nya tankar, mål och spänning!

Tack för du ”sett” mig och gav mig fina råd! Jag hoppas att allting blir bra och att du precis som jag kan försöka vara lite snällare i tankarna emot oss själva... nåt vi vet är ju att allt alltid löser sig, men de är jäkligt jobbigt ibland ❤️

Du verkar ha gått igenom mycket och ändå ett starkt psyke och tro.
Gråter nästan varje gång jag skriver här men nu ler jag! Jag tror det kommer bli superbra för dig och fick en gnista av den kämparglöden

Vad hände där i somras, då jag fick en chans att inte längre kämpa och klara allt själv och på egen hand? Varför just då och där? och inte långt tidigare??

"hej - jag klarar det inte själv längre".

Omöjligt veta. Det var i alla fall det steg som krävdes för att förändringen skulle börja vara möjlig. Den jag längtat och väntat på i så många år.

Samtidigt var det skrämmande, för jag förstod, när jag började prata om det jobbiga, på nätet, och i verkliga livet skulle det denna gång inte gå att vända mig om helt och gömma mig inne i grottans djup en gång till.

Jag som ville försöka själv i hemlighet och bli perfekt utan att någon skulle behövt veta om vad jag gjorde om kvällarna hemma. Men så ville inte livet, Gud eller verkligheten. Det är inte så du blir mänsklig, du blir mänsklig genom att bli sannare, även om det betyder att du visar upp dina trasiga skärvor av liv. Även om de är skärvor, så är de dina och det är ditt liv. Det andra, du försökte putsa som en julgranskula, det var inte du och inte livet.

Nåväl svårt skriva, sammanfatta och måla bilder.

Jag är på väg nu. Ett halvår ungefär. Av ganska många år i bundenhet på olika sätt. Även om många år också gått ut på att mogna på många sätt i livet. Var sak har väl sin tid, nu i år var det bojorna från missbruk som skulle väck.

Gott slut, Gott nytt friare, friskare, nyktrare år! Till oss alla

Ring ut det gamla.. osv ...

Min ex man drack varje dag under flera års tid. Folköl på vardagar och starköl på helger. Storhelger mycket mer. Jag drog tyngsta lasset och styrde upp allt med barnen. Ultimatum och löften ledde till slut till skilsmässa för att han valde alkoholen. Men enligt han hade han aldrig ett problem med alkoholen .
Nu har vi barnen varannan vecka, jag får medla mellan barnen och pappan genom att säga att han inte ska dricka så mycket när dom är där. Dom säger at han alltid dricker, men blir aldrig elak eller våldsam. Däremot dryg och svår att prata med. Dom håller koll på hur mycket han dricker och när.

Min äldsta har autism och add och är sjukt orolig för att det ska hända pappan något. Att han ska dö, krascha med bilen osv.

Problemet är att dom vill ändå vara hos han. De försvarar honom och tycker synd om honom.
Jag är den tjatiga med regler.
Hos han får man göra mer som man vill, men övergångarna mellan oss blir svårare.
Speciellt för sonen med autism som behöver rutin. Han har mycket skolfrånvaro och tycker övergångarna blir riktigt jobbiga.
Det är dåliga rutiner med mycket tv spel, dom sover i soffan, mat osv.
Och så fort vi bestämmer något så hålls det inte, utan då är jag tjatig istället och barnen märker hur han är mot mig. Det ledet till att dom får mindre respekt för mig också.
Dom kan få göra saker hos han som är ogenomtänkta och när jag lägger mig i så blir det mitt fel. Tex att en 10 och 12 åring ska få leka krig och skjuta soft air Gun på varann utan en vuxen med . Dom har ögonskydd, men jag tycker det är för riskabelt och farligt, samt olagligt. Men jag överdriver som jag gör med allt.

Jag har ingen insyn i hur mycket han dricker nu och vill inte fråga barnen, då jag inte tycker dom ska behöva skvallra, men när dom har berättat så förklarar jag att det inte är ok eller deras fel. Dom går på hans löften om och om igen.

Drickandet väldigt accepterat i has släkt och jag är ensam. Det känns som det jag mot dom och jag vet inte om jag överreagerar.
Det är ju normalt och accepterat för dom. Jag försökte ta hjälp under skilsmässan, från hans familj, men han ursäktade drickandet med att jag var hemsk fru, det var ett dåligt förhållande osv och dom köpte det. Jag är den galna överdriva ex frun i deras ögon. Och jag undrar om jag kanske är det och att jag bara överdramatiserar allt.

Jag vände mig till en stöd person, hon sa kräv ensam vårdnad, en annan sa gör en oroa anmälan. Men jag är rädd att alla ska hata mig och jag drar igång något som jag inte kan hantera.
Barnen blir arg, ex mannen blir arg och släkten blir arg. Hur ska jag göra. Vi ska ha samarbets samtal snart, som jag krävt. Jag vet inte hur jag ska lägga upp det. Vill inte vara föräldern som skuldbelägger den andre och förlorar på det i slutändan.
Kan jag ställa krav på att han ska vara nykter när han har barnen?
Ge mig era råd. Behöver styrka och guidning.

Jag fick theralen droppar utskrivet idag av en läkare. Jag har lergigan annars mot ångest och nozinan för sömn annars. Lergigan gör inte mycket och nozinan blir man groggy av dagen efter. Nozinan gör mig även täppt och jag snarkar något otroligt av det. ?

Läste nu att theralen ofta används vid alkoholmissbruk. Så blir spännande att se om det kan hjälpa mig. Är ju inget beroendeframkallande så det känns ju bra.

Och just det! Som någon sagt till mig. Man ångrar aldrig en nykter dag! Där emot så ångrar man ofta en kväll man druckit.

Jag är också på dag 11. Mitt humör svänger också mycket just nu. Mycket ångest av och till. Idag har varit en bättre dag. Jag känner som några andra säger att dricker jag nu så börjar allt bara om sen. Är det värt att må bra i några få timmar för att sen må jättedåligt dagen efter? Börja om hela processen igen? Jag vet av erfarenhet att jag bara kommer fortsätta dricka och svika mig själv, min son och min pojkvän. Dock har jag det lättare imorgon som ska fira med familjen. De vet allt och alla kommer vara nyktra. Tycker din kompis inte var så snäll som sa så men tyvärr känner vissa att de mår bättre över sitt eget drickande om andra dricker med. Kanske kompisen har problem själv? Bara en tanke. Vill inte vara otrevlig utan bara en fundering.

Du verkar så nedbruten av er relation (om man nu kan kalla det så). Alkoholister och andra med missbruksproblem/beroende har relationer med sina droger inte med människor. Tyvärr stämmer det nog, vi kommer i andra hand. Du behöver hjälp, fokus på dig nu. Någon form av anhörigprogram, alanon kanske eller någon kurator. Du behöver hjälp att se hur du har påverkats av att leva tillsammans med en beroendeperson. Att ha en relation till en aktiv missbrukare är mycket smärtsamt och känslomässigt farligt har jag lärt och tycker det stämmer. Du behöver proffessionell hjälp är min åsikt. ❤

Konstant limbo. Precis som du beskriver så utvecklas ju människor och livet utvecklas och familjer utvecklas. Ibland utvecklas saker och ting inte åt det bättre utan åt det sämre. För egen del gjorde jag så att jag började med att ha en stöttande attityd. Jag märkte dock att jag for illa av de otrevliga kommentarer man fick om man var missbruket för nära. Nu är det så att jag har inte en relation med den här personen längre så nu är det lättare att hålla honom ifrån mig. Det blir så klart mycket svårare en familj där barnen dessutom bör ta mycket tid och plats hos båda föräldrar. Du kanske måste börja att fråga dig själv hur du vill att det ska se ut och om exempelvis ett eller fem år. Om det är möjligt kanske ni kan få någon form av familjerådgivning men framför allt måste din partner avstå från alkohol vilket han säkert behöver ha stöttning med. Den stöttningen kan inte enbart du stå för! Tvärtom. Du bör ta ett steg tillbaka.

Minns när jag vissa mornar fick nog av alkoholen..Gick med bestämda steg ut till soptunnan, slängde en bag in box med några deciliter kvar..Efter någon dag smög jag mig ut på kvällen, hällde i mig resterna av vinet, och blev som vanligt full, eventuellt ihop med någon folköl, som jag halvskamset köpt..?..Håller med..Jäkligt skönt att slippa gömma, glömma och skämmas..Kram..???

Aa tycker jag också är bra. Det har hjälpt mig mycket. Gått av och till i ett år. Efter ett möte mår jag ofta mycket bättre. Har även fått en bra vän där ifrån. Hon har verkligen ställt upp när jag behövt stöd.

När jag arbetade som skolkurator på en F-6 skola fanns det en lärare där som när hon var rastvakt hade handväskan med sig....en dag så sa hon "jag är nog född med handväska"....å jag tyckte att det var så festligt...för det sa så mycket om henne själv. Jag kom att tänka på henne...för jag undrar...är jag född duktig?!?! Nja...kanske inte helt och hållet men ådran finns starkt inom mig......

Innan mitt alkoholberoende blev ett problem ...då när jag kunde hantera alkoholen...var det väldigt sällan som jag drack på ett sådan sätt att jag skämde ut mig...kanske några enstaka gånger ....kanske jag skämdes inom mig för jag visste att jag hade druckit för mycket och kanske jag inte mindes allt..men jag var aldrig den som man pratade om efter festerna..."att hon blev så full". Jag minns en gång då man trodde att jag verkligen hade varit full men då jag bara vara väldigt glad....När alkoholen senare blev ett problem var jag som oftast duktig på att hantera mitt drickande på festerna och blev jag för full ja...då var även övriga gäster för fulla så ingen märkte att jag var det...mer än jag själv som hade ångest dagen efteråt eller kanske ytterligare en dag efteråt...för jag visste inte vad jag hade sagt. Någon gång på någon middagsbjudning...kanske jag drack för mycket...blev inte så full...men kanske lite för vass i mina svar...i mina kommentarer...vilket jag hade kanske inte varit annars...fast numera skulle jag nog våga ge de där svaren för de handlade många gånger om att stå på den sidan där de människor finns som inte passar in i mallen...sexuell läggning, etnicitet, psykisk ohälsa, missbruk mm. Det som ligger mig varmt om hjärtat...alla människors lika värde.

Så duktigheten har funnits inom mig även när jag har druckit alkohol bland människor...allt för att inte visa en sämre sida av mig själv....men den sidan har ju funnits så starkt hos mig inom hemmets väggar......kanske den farligaste och oärligaste formen av alkoholberoende. Å just nu är jag som oftast väldigt arg...kan vara så otroligt arg på min man...och det gör mig SÅ otroligt ledsen....jag säger SÅ fula saker...så det finns nog ingen som skulle kunna tro att jag säger så fula saker....och...det är inget försvar...men en ganska stor del av förklaringen är ...ja...alkoholen...som gör mig till en sämre variant av mig själv...när jag egentligen kan vara SÅ himla bra och är SÅ himla klok!!

Så när jag läser era inlägg...Emmy123, Kaffetanten88, Se klart, Torn och Sisyfos...så blev jag så varm i mitt hjärta...så otroligt varm i mitt hjärta..så nu när jag skriver så rinner tårarna...för jag vill inte gömma de där skamkänslorna och det är ju som du skriver Torn det är ju här på forumet som jag kan berätta allt utan att skämmas. Och, jag tänker inte skämmas när jag möter alla de professionella personer som jag har berättat för....och som jag skrev senast jag VET så mycket...men som jag också skrev det är inte grundat inom mig...och jag har inte svaret på den frågan varför det är så. Jag VET mycket och KAN mycket men jag har inte SVARET på alla frågor varför jag inte lyckas...för då hade jag ju redan lyckats!! Eller hur?!?!? Jag vet bara hur jag vill leva mitt liv....

I förmiddags när min man och jag drack kaffe...satt jag och berättade för honom hur jag känner...och tårarna rann. Jag sa att ska jag lyckas med att bli alkoholfri...då kan inte jag finnas för er (mina min man, mina barn och svärdotter) så som jag alltid finns till 150% jag måste gå in i mig själv och leta efter svaren för att hitta min väg....

Och så är det...det krävs mycket styrka och målmedvetenhet av mig själv....jag är närmare...

Igår när jag la mig testade jag sömnmaskinen....jag har fått med mig ett datachip som ska sitta i maskinen för att kunna registrera min sömn....detta datachip var som bortblåst...fast det hindrade ju inte att jag kunde testa maskinen....testade inte länge men jag gjorde det. Har en mask som bara sitter över näsan och då måste munnen vara stängd...när jag öppnade munnen så blev det liksom "baksug"...haha...och sen kändes det som om jag inte kunde andas...jag är ju lite täppt i näsan...Ja..herregud vilken cirkus....men jag började iaf...och jag tror att det är ett steg...för börjar jag så jag vet om maskinen är något som kan fungera för mig eller inte...så lugnar det mig....men det är tämligen en mycket speciell situation...Ni skulle sett hur det såg ut vid min säng i morse när jag vaknade...och jag är otroligt tacksam för att mannen vid min sida har jag delat sovrum med under lång tid. Läste en artikel där en sömnexpert hade uttalat sig som svarade någon som var orolig för samlivet....experten svarade...att man inte skulle vara orolig för samlivet för under dagtid skulle man se så mycket mer sexig ut. Jag kanske inte strävar efter att se sexig ut....men en sensuell 58-åring kan väl aldrig vara fel?!?!?

Kram :)

Hej Lunkens1, Den där texten kunde min sambo ha skrivit. Han sköter jobbet, tränar mycket, allmänt hälsosam i allas ögon. Sedan ett halvår tillbaka hittar jag vinflaskor lite överallt. Han blånekar. Jag börjar tro att det är jag som är galen, att jag kanske inte sett de där flaskorna ändå?! Hur ska jag nå honom, få honom att förstå att det inte är ok? Jag upplever att han inte vill erkänna detta ens för sig själv. Jag är beredd att hjälpa honom genom detta, men hur??

synd att du inte kan njuta av resandet ! Jag känner en enorm frihet när jag är ute, likadan känsla som när jag fattade att jag själv styrde mitt liv och inte alkoholen !
Att resa ensam ger också betydligt större utrymme till vad jag ska se och göra och jag behöver inte fråga nån ! En enda gång har jag saknat nån att prata med så det nästan gjorde ont och det var efter ett besök på ett ställe som var riktigt tungt. Den kvällen var jobbig.
En annan sak är att i mötet med andra kulturer så är det aldrig någon som tjatar om alkohol utan det respekteras direkt att jag väljer vatten eller ibland en Coke. Den respekten kan jag sakna i Sverige.

Ut och prova dina vingar och var som en tonåring och tänk inte för mycket :-))