Senaste kommentarerna i forumet

Tack för ditt brutala men ärliga meddelande, jag är fullt medveten om att du har helt rätt och jag vet vad jag måste göra. Men jag kommer behöva göra någon slags plan och inte bara hoppa in i elden, en till vecka eller månad kan göra stor skillnad. Tills nu har jag ju dessutom varit chanslös då jag varit helt invalid och inte kunnat gå. Min största oro är att jag på något sätt ska falla igenom och ge henne en ny chans, därför arbetar jag med att koppla bort så mycket som möjligt och konstant påminna mig om hur elak hon är. Hon är en mästare på manipulering och att spela offer samt dela ut köngor som endast är till för att få andra att må dåligt. Jag har en plan i mitt huvud som jag håller på och finjusterar för att göra den. Det som tar emot är just det där förbannade stockholmssyndromet som gör att hur illa jag än vet att hon behandlar mig så känner jag att jag sviker henne, helt sjukt jag vet,

Ja det ser jag fram emot @jullan, men först advent och jul.
Jag har en väldigt sjuk pappa.
Det tar mycket kraft, energi och tårar. Men jag är okej. Helt okej faktiskt. Jag trodde inte jag kunde gråta men det kan jag. Bra.
Och nykter som en frikyrkopastor.
Kan inte tänka mig någonting värre än att kasta en dunk sunkigt vin på den här inre brasan av existensiella tankar, tacksamhet, oro. Det mesta ryms här, just nu.
För att glädja mig köpte jag idag några amaryllisar som kostade som en hel flaska konjak, per styck.
De står i prassligt papper i hallen som ett litet husdjur av uppmuntran.
Kram alla i mörkret!
.

Hej vännen... Jag ser att du har haft det riktigt överjävligt tufft med kampen... Jag har inte hängt med så bra här inne. Sist jag gled in på forumet kändes du rätt stabil i försöket att dricka med måtta. Kom det här bakslaget medans du var kvar i den planen, eller efter ett försök att köra på helvitt? Tänker att svaret på den frågan får rätt stor betydelse för hur du går vidare. Oavsett så lider jag med dig. För kontrollförlusten i sig. Och för att jag vet hur hårt du slår ner på dig själv pga den. Gör inte så. Var snäll mot min kompis! Kram

Snälla rara Nystart. DU måste lämna NU. Om inte för din egen skull, så för barnens. Både scape goat och golden child blir skadade för livet. Mer och mer och mer för varje dag du stannar kvar i det här. Du KAN inte låta den här mardrömmen fortsätta och skada dem värre och värre för att din fru kan förstöra dina saker, eller vilka andra anledningar man nu kan komma på... INGET är värt det, att inte bara förstöra barnens barndom, utan även deras framtid. INGET. Inte ens att undvika en vårdnadstvist och att bli svartmålad i den. Barnen är stora nog att ha mål i mun och tala för sitt bästa i familjerätten. Och familjerätten anlitar skickliga människor som får fram hela bilder, inte bara en försmådd makas fragment. Jag vet, för jag har regelbundet med den instansen att göra i mitt yrke, och de lämnar ingen sten ovänd. Aldrig har de litat på en av parterna framför den andra, oavsett hur hiskliga historier den ena eller andra föräldern kommer med. De utreder, tills hela sanningen är framme. Aldrig har jag varit med om att någon förälder förlorat vårdnaden för att de dricker heller. Det krävs bevis om kontinuerlig vanvård, misshandel eller liknande, i kombination med vägran att ta emot stödinsatser. Lät inget hindra dig för att rädda vad som räddas kan av barnens framtid. LÄMNA NU.

Anledningen till jag mår bra i polen bla är att där får jag va ifred alla vet nu har snusen semester och då kontaktar man inte mig. Här hemma förstår inte folk att jag kan inte finnas 24/7. Alla förväntar sig jag är den som ska ta hand om pappa men ibland orkat inte jag och pga coronan har han behövt mycket mer hjälp än vanligt och nu orkar inte jag mer.

att läsa runt här. Man lär sig mycket av att läsa andras inlägg och också att skriva själv. Mitt tips är att träna på att fokusera på dig själv. Känner igen mig mycket i det du skriver ang din särbo när det gäller manipulation mm. Har själv haft ett förhållande med en alkoholist. Man ägnar typ all tanketid åt den som dricker. Hur mycket hen dricker, vilka andra diagnoser hen kan tänkas ha, hur hens uppväxt var, analyserar hens relationer och mycket annat. Börja tänka på dig själv, hur var din uppväxt, hur är mitt beteende när hen dricker mm. Kanske upptäcker du samma sak som jag gjorde. Jag visste inte vart mina gränser gick, dom bestämde andra. Jag visste inte vad jag behövde innerst inne, jag tog vad jag fick. Många sådana upptäckter. Nu har jag tränat hårt på att tex sätta mina egna gränser. JAG bestämmer hur jag vill behandlas. Det gör ingen annan. Idag kan jag tänka "hur f-n kunde jag ta så mycket skit?" Jo för att det gick att klampa över mina gränser, visst blev jag ledsen och arg men jag anpassade mig. Ditt inlägg handlar mycket om din särbo. Skriv ett om dig själv, publicera här eller bara håll det för dig själv. Kram

Att ingen vill kommentera detta sjunkande skepp.
Jag hoppas bara kunna varna andra. Tro inte att du kan manövrera när du saknar roder

Tack Fina Lisa, Adde och Andra halvlek för klapp på ryggen. Det stärker. Många, långa, svettiga möten senare, med press från alla håll har jag vunnit. För den här gången. Jag höll stenhård linje, med tungan rätt i mun, och stack sakligt hål på alla argument om varför det bästa för allt och alla är om jag bara går med på nästa omorganisation och nedskärning. Man kan undra varför i allsin dar det spelar så förbannat stor roll vad JAG säger om det hela. Alla andra verkar ju rörande överens om att det är just i mitt klassrum arbetsbördan ska ökas och resurser plockas bort. JAG har inget officiellt mandat att fatta beslut. Sluta slösa allas tid på att tjafsa med mig, fatta beslut, och ta ansvar för det! Nåja. I slutänden verkar ändå skolledningen ha lyssnat på mig och svängt i frågan. Nu blir jag istället uppvaktad av vissa ur kollegiet som hävdar att jag är osolidarisk som inte ställer upp för att minska deras arbetsbörda bla bla bla. Jag hävdar att resursbristen är huvudmans ansvar, inte mitt. Huvudmannen som köpte upp oss gjorde en dålig investering. Visst. Men det ska inte betalas med min hälsa och mina elevers säkerhet. För så illa är det. Det handlar om ren och skär fysisk säkerhet. Är det ekonomiska läget så kärvt att vi inte ens kan se till att människor inte kommer fysiskt till skada, så får de helt enkelt stänga verksamheten. Alternativt sparka mig. Jag är ganska dyr. Pruttless är jag.

Ja, i dessa tider skall man ju handla när det inte är så mycket folk i affärerna.
Sagt o gjort! Efter några månaders nykterhet kände jag mig stark nog att köpa hem lite glögg( till kalle anka) en snaps till sillen och liten flaska fin cognac till sena julaftonskvällen.
Vad tror ni hände?
Känner mig grundlurad av mig själv återigen.?

Det här inlägget fick jag för mig var från sent igår kväll, men nu säger den att du skrev det idag vid lunchtid? Det måste vara forumet som uppdaterades och samtidigt spökade lite med senaste inlägg :)

Jag har inte sett just den dokumentären men har en och annan som är inne på samma tema. "Fy fan" är det minsta man kan säga. Hur kan vi låta sådant här fortgå? Jag är glad att jag inte har varit i det träsket åtminstone.

Hej, är ny här men har bestämt mig för att ta tag i ett alkoholrelaterat problem som följt mig i många år..

För att göra en lång historia kort så handlar det om att jag ibland, två-tre gånger om året hamnar i situationer där jag inte har någon spärr utan fortsätter dricka tills det resulterar i minnesluckor, spyor och arg sambo.. Detta händer alltså ganska sällan, den absoluta majoriteten av de gånger jag konsumerar alkohol är det inga problem att sluta dricka och jag upplever inte heller att jag har några andra alkoholrelaterade problem, dricker inte alls när jag jobbar dagen efter, har inga problem att förvara alkohol hemma etc.. men känner att detta är illa nog och är ett beteende jag vill komma ur.

En bakgrund till det hela är att jag tidigare om åren umgicks i en krets med mycket festivaler, hemmafester och musik. Ibland var det jag som drack för mycket, ibland mina vänner.. och även om det ibland ledde till mindre roliga situationer var det ändå något som både jag och omgivningen mest ryckte på axlarna och skrattade åt.. Sedan sex år tillbaka är situationen dock en annan, bor i en annan stad och lever i ett stabilt förhållande men det som är kvar sen tidigare är att det då och då verkligen spårar ur. Kan vara på en fest, en AW eller till och med hos mina oerhört ordningssamma svärföräldrar.. (aldrig själv dock) och den gemensamma nämnaren är att det börjar lugnt med öl och alltid är supertrevligt innan jag plötsligt mister omdömet och tycker det är en jättebra idé att gå över till sprit och så slutar det som det gör.. Har tidigare mest ryckt på axlarna åt det hela men nu känner jag att det är dags att ta tag i detta och göra någonting åt det, inte minst sambon tycker det är jättejobbigt när det blir så här och jag själv känner att jag måste börja bete mig lite mer vuxet om man säger så.. Har pratat med alkohollinjen och kommit fram till att jag:

• Aldrig ska gå över till sprit när jag redan druckit några öl.

• Överväga att helt sluta dricka sprit under tex ett år.

Någon som känner igen sig eller har tips om hur jag kan undvika att detta händer igen..?

Men försök nu att ta en sak i taget. Det viktiga är ju att du nu är på väg att börja sluta. Jag vet inte vilka konsekvenser som kan ha uppstått fram till nu, men förmodligen är de både överkomliga samt oundvikliga.

Tänk istället på vilka konsekvenser du inte kommer att få eftersom du slutar nu! Det är ju det som är det viktiga.

Nu har du tagit det första viktiga steget. Du har bestämt dig. Förstår att det är läskigt att outa sig, men problemet är så otroligt vanligt och de är vana vid att hantera det. Det är tusen gånger bättre att be om hjälp än att fortsätta leva i förnekelse!

Kram ?

Vilken gåva ni kunde ge varandra ❤️

Kram ?

Jag är inte mig själv om jag ska umgås med människor utanför familjen dagen efter jag druckit. Dels känner jag mig usel, dels är jag orolig att jag ska lukta. Att bli avslöjad som alkoholist skulle vara så ofantligt skamfyllt. Och ändå är suget så starkt att jag utsätter mig för faran att bli avslöjad hela tiden...

Pratade precis med min äldsta i telefon, vi vågade beröra en hemsk alkoholrelaterad krasch som höll på att kosta vår relation i våras. Jag var den hon litat mest på i livet och jag svek, lång historia...
Nu är förtroendet tillbaka, och jag är så gränslöst tacksam för att jag lyckades bryta mitt beteende i tid.
Att jag både får och och orkar vara en klippa för mina barn. Nykter.
Tår i ögat och ett hjärta som nästan sprängs av tacksamhet.

Och tack alla ni som kommenterat mina 6 veckor. Fler ska det bli <3

Jag är så nöjd nu. Har ringt Vc och fick ett jättefint bemötande. Jag var ärlig och sa att jag behövde hjälp med att sluta dricka. Fick en tid ganska snabbt. Men det är läskigt att outa sig, vad kommer det få för konsekvenser?
Försöker dricka på en mininivå för att inte bli abstinent, det går ju så där... Tänk vad pengar jag kommer få över sen, så sjukt att hålla på så här.

Och tittar man på tv dagtid, som jag gjort mycket under mina sjukskrivningar, så är det bara reklam för olika spelbolag. Fy fan vad cyniskt ?

Kram ?

Jag träffade en sådan kille för 1,5 år sedan. Det förstod jag förstås först efteråt. Kom lyckligt ur det tack och lov. Det har du också gjort.

Det gör ont som fan. Man blir så arg på sig själv för att man är så naiv och godtrogen. Men sen tänker jag att det inte är negativa egenskaper egentligen. Felet ligger hos dem som utnyttjar det.

Försök nu att blocka honom i alla kanaler och helt släcka hoppet, lägg det helt bakom dig. Du läker till slut. Lite mer hårdhudad tyvärr. Eller tack och lov.

Kram ?

Tack för svar, jag ska plöja igenom forumet. Men usch så sorgligt allt är, jag har ju tyvärr tagit mycket "stryk" pga hans beteende. Tror han är narcisstisk också. Störst bäst och vackrast men med dålig självkänsla. Hans mor har nån störning är jag övertygad om...nåt som nog gått i arv. Ja inte vill jag gå förlorad, jag måste alltså vänja mig av med honom. Så synd, vi skulle kunna ha det så fint och bra....för vi har haft väldigt mycket sånt. Men när ölen dukas upp....fy fan.

Scapegoat kom hem från skolan och sa urskuldrande att hen inte vågat berätta i skolan, lugnade hen och sa att hen berättar bara om hen vill. Men jag lovade att jag ska hitta någon för oss båda att prata med så hen ska inte behöva bära detta. Men just nu gör hen det även värre för sig själv då hen verkligen står upp emot mamman, men jag tror även att ett barn ser och till slut når en gräns. Både scapegoat och jag har nått gränsen.

Jag har tittat lite på boende online, det finns att få tag på, måste ta tag i det och även om det bara är en liten lägenhet så borde det vara bättre än att vara fast här. Det som stoppat mig är ju att jag har ont i benet och inte kan gå så bra, hur ska jag kunna genomföra en flytt om jag inte kan bära något? Det är dock på bättringsvägen så förhoppningsvis ska det problemet vara löst snart.

Drickandet, ja det ser jag inte att det komemr vara ett problem när jag kommer ur det här. Då finns det ingen anledning att dricka, ingen alls.

Tack för att ni stöttar.

Jag har kommit till insikt om att "min vän" är en narcissist. Jag har åter, för tredje gången, plockat bort honom som vän på Facebook. Jag inser att jag måste bryta all kontakt och undvika de möten han är på.

Jag har sett många klipp på Youtube som beskriver hur komplicerat och känslomässigt dränerande en sån person påverkar en. Han är inte bra för mitt tillfrisknande.

Jag tackar Gud för att vi aldrig haft en fysisk relation. Det räcker alldeles tillräckligt med den komplicerade, känslomässiga bindningen vi haft. Vi har passat varandra som två pusselbitar.

Nu har jag äntligen förstått detta, rent intellektuellt. Känslomässigt känns det som mitt hjärta gråter. ?

Jag måste inse att så länge jag inte är läkt inombords så dras jag till andra människor som också är "sjuka", på sitt sätt.

Gud, giv mig styrka & sinnesro. Jag saknar honom redan. ?

Rubriken får vara så, för imorgon kan det vara en annan status har jag lärt mig på den här resan. Vi lever som separerade sedan 1månad tillbaka, vi är gifta och har ett stort hemman tillsammans. Han bor kvar där och jag bor 1km ifrån, helt stört. Min hemby, han kommer 45mil härifrån och har bara bott här i 3år nu. Vi skulle leva som särbos, för att jag var för medberoende och han för otrevlig, han var nykter då sedan 3mån men fick på vita knogar så det var helt värdelöst att leva, ångest och oro ständigt. Han pendlade mellan att bo i husvagn och i eget rum.. Mina väninnor hjälpte till att rycks plåstret, jag var inte mogen då, men idag tackar jag dom för dom tömde huset på nästan allt jag ville ha med. Han hade åkt iväg över helgen och fick tidernas återfall. Så jag backade, och som alkoholisten är så blev han kränkt och tyckte jag behandlade honom illa. Han hör inte av sig, har aldrig gjort utan han tycker så synd om sig själv så han kan inte se alls andra människor längre, det handlar bara om honom, jämt. Och jag mår bra, oförskämt bra. Kan jobba utan att tankarna på honom, jag åker hem utan ångest, mina barn är nöjda. Jag ringer beroendeenheten när jag faller i gropen att jag inte förstår och jag har börjat förlita mig på en högre kraft, att inte försöka göra något åt nåt utan bara vara. Blev först så provocerad av allas tillrop om att ta hand om sig själv, göra bra saker, men jag gjorde det, träffade gamla vänner, skogen, vin och god mat i glada vänners sällskap, träffade föräldrar och syskon och det funkar ? det har gett mig kraften och självkänslan tillbaka.

Ja, det där med dikeskörningar är verkligen obegripligt, eftersom man är så övertygad där på morgonen. Du kan ju prova onlineprogrammet här, eller söka hjälp på annat sätt. Man får ju verktyg för att hantera sug och vara medveten om sina tankar. Det var oerhört jobbigt när autopiloten slog på och a var målet. Själv vet jag inte riktigt vad som har hänt för plötsligt var det bara stopp och nu mår jag nästan illa av tanken på alkohol. Väldigt konstigt, men jag passar på att tänka extra mycket då, kanske blir det en reflex en vacker dag, man kan ju hoppas.

Ta hjälp! Jag har haft hjälp av de kontakter jag tagit. Man får hjälp med att strukturera, identifiera triggersituationer etc. Det blir lättare att förstå sig själv.
Lycka till!

Du kämpar på så bra snusen, tråkigt att du mår så dåligt. Har du funderat över varför du mår bra i Polen? Det finns kanske nåt du kan hämta som du kan använda
Hoppas det vänder snart!