Senaste kommentarerna i forumet

Hej!
Från den sidan som din kille är i. Inser han att han är alkoholist/har problem med alkohol? För att ett förhållande ska fungera så bygger det på tillit, kärlek och ömsesidig respekt för varandra. Tyvärr saknar en alkoholist två av dessa och det är respekt för dig och din person och tillit. Det går inte att lite på en person som sätter alkoholen först. jag vet, jag har varit där. jag har nästan supit bort mitt jobb, min familj och mitt liv. Jag lyckades rädda det med hjälp av min fru och sjukvården.

Du skriver att du inte heller mår bra. Om ert förhållande ska fungera så måste båda må bra. Du måste ställa dig en svår fråga tror jag. Är du beredd att offra dig och ditt mående för din kille? Skulle han göra samma sak för dig?

Vi alkoholister försöker hela tiden hitta kryphål för att dricka och då sätter vi inte de vi älskar i första rummet utan alkoholen. Det gör vi inte för vi är genuint elaka personer, vi är sjuka. Sedan tycker jag det är en stor skillnad på cancer och alkoholism. Alkoholism botas/hindras om den som dricker vill, så är det inte riktigt med cancer.

Ge din kille ett ultimatum som du också efterlever. Sök hjälp och börja med antabus annars har vi inget förhållande. Det är mitt råd. Tiden kommer inte läka, inte heller att du mår dåligt.

Blir glad när ni skriver att jag varit strong och duktig, det värmer nåt enormt. Har liksom inte den uppfattningen om mig själv just nu.
Idag har suget varit starkt igen. Det har kommit och gått i vågor under i stort sett hela dagen. Jag har liksom glorifierat alkoholen i mina tankar.
Det har inte alls varit nära att jag druckit nåt eller så, men jag blir rädd för mina tankar.
Ska lyssna på några anti-alkoholpoddar så jag kommer på bättre tankar.
Skönt att gå in här också och läsa lite.
Har skrivit det förut och skriver det igen: tuuur att Alkoholhjälpen finns!

Du låter så pigg och glad så jag känner knappt igen dig, härligt! I morgon när tankarna vill förvilla dig så TÄNK på ditt samtal med dottern i lördags när du sa: "Jag sa därför till henne att jag vill kunna möta dig och du ska kunna vara trygg med att jag är nykter. Det enda du kan nu det är att lita på att jag försöker..att jag inte ger upp." Om stegen börjar styra fel, fundera på om du FÖRSÖKER tillräckligt i din dotters ögon!

Kram!

Ingen här kommer att döma dig. Verkligen strongt av dig att berätta här.
Du är en fin och inspirerande person här och du hjälper många med ditt pepp och din ärlighet. Ta nya tag bara.
Heja dig!

Så glad jag blev för ditt inlägg, FinaLisa, att du upplever mig varm och kärleksfull:) Jag tänker att jag är en sådan person men har även varit så arg genom åren pga trötthet och ledsenhet att jag har varit rädd att den känslan tagit över. Fast den ilskan kommer nog ut mest när jag är hemma där jag är trygg. Men, jag försöker ändå bemöta andra människor så som jag själv vill bli bemött men kärlek och värme är nog grundkänslor inom mig. Hur som helst så värmde det.

Idag när jag var ute och gick med vår hund spelade jag en fil från Spotify som jag kallar för "Gålåtarr". Låtarna gör mig glad och jag får upp tempot. Låtar från min ungdom..från 80-talet..där vissa idag spelas som covers på radion. Det kan då lätt hända att jag dansar till lite grann och sjunger högt...för de texterna sitter...det är svårare med texter som jag lär mig idag. Så FinaLisa...vi får verkligen tro att den här pandemin har minskat så vi kan få ses på Billströmska och dansa:)!!!

Idag är det dag tre som nykter...under veckan som har gått har jag flera nyktra dagar än icke nyktra även om de inte är i rad..jag har fyra nyktra dagar. Totalt hittills har jag sju nyktra dagar av 15 dagar. Mitt mål är att få flera nyktra dagar än och icke nyktra...målet är att det inte endast ska bli en nykter dag mer utan gärna flera eller resten av månaden. Har haft någon enstaka tanke på alkohol idag men släppte den direkt. Nu kommer utmaningen imorgon..eftersom jag har så lätt att ändra mig under dagen när jag arbetar. Jag trivs på jobbet men jag vet inte vad det är som sätter igång tankarna. Jag vet att jag fick frågan en gång hur det är att jobba dagen efter det att jag har druckit alkohol...kan jag liksom koncentrera mig?? När jag har besök eller ett möte med flera iblandade både föräldrar och professionella då måste jag säga att om jag inte har 100% närvaro så näst intill. Det är stunderna mellan besöken/mötena som jag lätt tappar koncentrationen... när jag ska dokumentera, ringa samtal osv men imorgon ska jag verkligen jobba på att tankarna inte ska få fäste.

Så jag måste säga att jag känner mig nöjd över vad jag har klarat under november månad hittills.

Kram:)

Tråkigt att du tog ett återfall, du verkade ju ha fått lite kontroll på läget. Vem här kan döma? Vem har inte tagit ett återfall?
Jag har läst din råd, och du har ju jobbat länge för att komma dit du var. Hoppas du kan komma tillbaka dit så snart som möjligt. Du vet att det bara blir svårare ju längre man låter återfallet pågå. Sök stöd hos "M" och kom tillbaka till nykterhet så fort du kan och på det sätt som passar dig.

Jag hävdar fortfarande: att jaga folköl en söndagseftermiddag och att dricka handsprit bara är två sidor av samma mynt. Ett övermäktigt begär efter alkohol.
Som Mrx skriver, reflektera och tag lärdom (lättare att säga till andra än att göra själv).

Var snäll mot dig själv och tag hand om dig!

De ser, känner och mår väldigt mycket mer än våra alkoholindränkta hjärnor kan förstå. Dessutom är ungdomar extremt välinformerade. Kanske mer än vi var på vår tid. Lyssna på dina barn!

Kram!

Inte helt ren, 2glas ju förra veckan men känns ändå helt fantastiskt. Så här länge har jag aldrig hållit upp sen jag började låta vinet ta över större delen av mitt liv.
Förvånad över att det gått så bra, så lätt. Inga anfall där jag känt att jag bara måste ha, kasta mig i bilen och dra iväg till närmsta bolag. Eller pinsamma besök hos någon för att få låna en flaska. Jag har inte det där suget, behovet av att dricka. Jag kan välja att inte dricka just nu. Punkt. Det är härligt, det är att vara fri.
Såklart pratade jag med mannen igen om mitt beslut och han fattade ju att det inte var ok som han gjorde Tilläggas bör att han ju inte var nykter när han gjorde det, tänkte inte överhuvudtaget. Fast han borde ha tänkt till innan han köpte flaskan kan jag tycka för han brukar aldrig köpa vin bara åt sig själv.
I helgen har han fått ha sina öl ifred. Jag tänkte bara, med avsmak, där jag satt bredvid att det är ett märkligt beteende, det här med att sitta och hälla i sig glas efter glas, i hans fall burk efter burk. Ju mer påverkad han blev ju mer försökte han dölja det när han reste sig för att hämta en ny, ansträngde sig för att inte ta några snedsteg. Det blev lite komiskt mitt i eländet. Kunde absolut se mig själv i samma situation och kände ännu mer avsmak. men också en stor sorg över att jag inte trott mig kunnat, orkat leva utan alkohol .
Det gör mig ledsen att se hur han fortsätter, att han inte kan se att han har ett problem

Tack Kaye och Tappadigen för era kommentarer ?

Hur skulle vi kunna döma dig för din handling bästa Vinäger? Vi alla har gjort och gör tokiga handlingar pga beroendet innan man vet ordet av så har det hänt.

Du är precis samma Vinäger för mig nu som innan du drack alcogelen❤️ Du är så otroligt ärlig och det är så hjälpsamt för många av oss och omtänksam❤️

Så som jag känner dig så tror jag inte att din söndag är toppen men jag håller tummarna för att du snart är på banan igen??

Bamsekramar❤️

Kunde du inte be din man om "riktig" dricka i stället? Det kanske inte var läge för det? Fel tid på dygnet eller du hann inte helt enkelt? Här kommer en stor kram från Charlie! Vi är med dig Vinäger.

Ingen dom som ska falla över dig kära Vinäger ?
Om det var reptilhjärnan som slog till eller om det blev ett strömavbrott det vet vi inte..? Men gjort är gjort och visst är det en märkligt sak att göra men ibland är man konstig?
Du kommer över detta också såklart.
Kram ???

Det är en lustig period nu på många sätt, som små käppar i hjulet.
Pratar givetvis om covid som förmodligen påverkar våra redan kämpande huvuden med mer att arbeta.

Heja dig. Du fixar detta!
Vill du berätta vad som känns extra jobbigt idag?

Ja nu är vi friska från covid-19 hela familjen. Vi fick nog en lindrig variant. Nästa vecka är det 5 månader av prövningar men i nyktert tillstånd. Känns skönt att kunna leva utan alkoholen.

Ja tre månader är tre månader och starten på 3 års nykterhet. Känns bra att kunna prata med någon som inte dömer eller bedömer.

Vinäger, varför skulle någon ens komma på tanken att dömma dig. Du är brutalt ärlig. Det uppskattas verkligen av många forum vänner. Jag kan förstå om du känner dig olustig efter den här händelsen. Det viktigaste är att du reflektera över situationen och förhoppningsvis får mer visdom. Det finns ingen standardlösning för oss med missbruksproblem. Vi måste lära oss av våra egna upplevelser.
Skickar en Corona säker digital kram till dig.
/ Mrx

Opps! Nu blev det dubbelpost

Tack för att du uppdaterar. ?

Saknar dig, men är inte orolig längre. Men man vet ju aldrig. Det var jag ju inte första gången du försvann heller.

Kram

Tänker precis detsamma som du inför julhetsen. Älskar ljusstakar och stjärnor men sedan är det lugnt...

Om du inte har den på din lista så kan jag presentera en av de vackraste jullåtar som finns:

All I want for Christmas is New Years Day. Med Hurts. Inte att förväxla med låtar med liknande namn.

Du gör skillnad. Tack för att du finns här.

Kram

Uppdateringen man inte vill göra kommer nu. Är ju för känd för att vara brutalt ärlig. På gott och ont.

Förresten, tack för gensvar på mitt eventuellt provokativa inlägg. ?Läste Miss_missblondys inlägg i Det vidare livet och fick en bekräftelse på att jag inte är ensam om att tycka att universallösningar inte finns.

Nu till erkännandet som jag bävat för. Något jag aldrig trodde jag skulle behöva skriva mer.

Pinsamhetskänslan är total nu. ?

När jag besvarat ett inlägg om att jag druckit handsprit slog det slint i huvudet. Jag som inte druckit en en droppe eller ens varit sugen på sex veckor började snegla på den Alcogel-flaska som nu är standard i nästan var familjs hem.

För att göra en lång historia kort:

Till slut greppade jag den och drack! ???

Antalet skämsemojis kommer aldrig att räcka till, om jag så upptar flera sidor...

Ärligt, jag fattar ännu inte hur det kunde gå till.

Åh, jag dör nästan vid tanken på att publicera detta. ? Vet ännu inte om jag gör det. Men texten ska ned i alla fall.

På kvällen bad jag M om något att dricka (fylla på med var det ju egentligen, men det visste ju inte han. Hur mycket jag än berättar går gränsen vid intag av handsprit...)

M är den bästa man kan ha i en missbrukssituation. Enligt mig. Han avstår tillsammans med mig, men vägrar att leka polis. Eftersom all alkohol är noga inlåst på mitt initiativ sedan tre år ligger ansvaret hos honom. Om jag själv inte handlar, förstås. Vilket jag alltså inte gjort på många veckor.

Sagt och gjort, han hittade ett par öl och fyllde på med whiskey. På min begäran. Ingen blev för berusad, inga katastrofer. Inte ens yngsta barnet reagerade.

Men - känslan av misslyckande är total. Inte så mycket för återfallet, tror jag, utan för handspriten. Alcogel är fruktansvärt äckligt. Jag gjorde det igen. Bläää...

Varje gång jad läser om någon som inte dricker annat än vin eller öl, som låter whiskeyn eller annan starksprit vara, tänker jag inom mig: Grattis, då har beroendet inte tagit över helt. För när det väl har gjort det spelar innehållet ingen roll. Procenten är det enda som räknas.

Undvik att hamna där. Snälla!

Tänker ibland att det funkade bättre det halvår jag drack kontrollerat. Då uppstod aldrig sådana här situationer...

Nu publicerar jag, det må bära eller brista. Skänk mig en omsorgsfull och kärleksfull tanke. Snälla, döm mig inte för hårt.

Nu nu nu...

Kram på er

Pianisten, jag har läst ditt inlägg om att leva HÄR OCH NU flera gånger. Det är precis som jag också tänker och känner. Jag kämpar hela tiden med att vara i nuet och utgå från mig själv. Jag har en förmåga att bortse från mina egna behov och lösa andras problem. Typ jobba mig sjuk bara för att firman går dåligt och vi har avskedat personal. Jag måste ta mer plats i mitt egna liv helt enkelt.
/Mrx

Ja är så trött o uppgiven. Ja måste släppa taget nu efter 1.5 år o en lång resa av smärta o kärlek oss emellan. Har aldrig upplevt sån kärlek med någon. Allt klaffar mellan mig o det friska i alkoholisten. Därför har vi behållt kontakten ( är särbo) i hopp om att klara detta ihop. " bara " ja sätter gränser . Men väl onykter blir han elak. Hemsk. Tar flera dar av gråt o smärta för mig. Går i terapi o en alkoterapeut sa ja ska snäva åt utrymmet för alkoholisten. Finns det nånstans på forumet fler handfasta tips hur man hjälper alkoholisten? Tänka på sig själv. Ja ja vet. Men hur hantera?? Sätta gränser. Ja. Nu måste ja blocka honom. Hur länge? Jävla sjukdom detta!! Hur kan den va så brutal?? Fått höra av en alkoterapeut att alkoholism är inte som cancer. Vid cancer lämnar du inte den sjuka men det ska du göra med alkoholisten om hen inte respekterar gränser. Ja har haft depression vid 20 o hade min mamma lämnat mig då hadr ja dött. Ja känner ju att min alkoholist mår prrcis lika dåligt som ja gjorde. Vår kärlek gör honom starkare. All närhet o alla prat. Hur ska han klara detta?? !! Mitt hjärta blöder !!

... jag tittade in på forumet... Ledsen vänner. Hoppas ingen har blivit orolig. Höstterminen har hittills varit stentuff, efter omorganisationer, nedskärningar osv. Så jag har förlorat greppet om allt utom jobb och familj. Min app säger mig att jag har varit nykter i ett år, fem månader och tretton dagar ? Så uppenbarligen har jag mer kontroll över livet än jag tror ibland. Det är sällan jag tänker på att jag är en sån som inte dricker. Impulsen att slipa av livets skarpa kanter med vin dyker liksom inte upp längre. Jag tycks äntligen ha återhämtat mig helt från coronan också. Är just i färd med att börja träna upp konditionen igen, så att en influensa eller liknande inte slår så hårt som den kan göra. Tack Vinäger och Ensam för att ni tittar in och lämnar avtryck i min tråd ❤️ Jag tror på er. Alltid. Kram

Jag har alltid tyckt att november är en skitmånad. Grått, blött, smutsigt, trist. Boring. I år väljer jag att se november som vilsam istället. En kravlös månad innan december och julstressen tar vid. Eller julstress förresten, ingen tvingar oss att stressa ett endaste dugg. Allt blir vad vi gör det till. Har jag inte lust att julpynta ett dugg så gör jag inte det. Har inga problem med det.

Men jag gillar adventsstakar i fönstren, en krans på dörren, röda dukar och vita ljus. Jag gillar julmusik, jag har förstås en låtlista till det också. Jag gillar att fixa dotterns ”presentkalender”, även om det är choklad jag hänger upp i varje ring sen många år tillbaka eftersom det är enklast. Jag gillar att titta på tv-julkalendern ihop med henne, och jag gillar att jag snart ska hämta min lilla hyrgran Julius igen.

Stress för mig är att ha för mycket att göra, så att dygnets timmar inte räcker till. Då måste man prioritera, dvs välja bort. Jag hinner inte tio saker, jag får göra fem saker. Och sen gör jag de fem sakerna med glädje och innerlighet. Så jag bävar inte inför julstressen, jag ser fram emot den. Jag gillar traditioner, om jag har valt dem själv.

På samma sätt försöker jag tänka om november. Den får vara vilsam, för att jag har valt det själv. Det stämmer bra med mitt livsmotto ”Vila först, jobba sen”. Allt blir så mycket enklare när man känner sig utvilad, har laddat sina batterier och nästan skrapar med foten i båset som en galopphäst.

Och det här är helt nytt för mig. Jag är av tradition oerhört nedstämd på hösten, jag har läggning för årstidsbunden depression. Att jag inte mår dåligt just nu är så ovant och konstigt att jag knappt kan tro på det. Jag tänker att jag kanske inbillar mig att jag mår bra. Kan det vara så? Nä, jag vet hur nedstämdhet med en påklistrad glad min känns. Funkar aldrig i längden, lurar bara omgivningen.

Det som är så speciellt med depression är att den smyger sig på och *pang* en dag så ligger man där raklång. Vad hände? Vad har jag gjort fel? Nu undrar jag det motsatta. Vad har jag gjort rätt? Kan nykterheten verkligen vara den enda orsaken? I kombo med att jag står upp för mig själv tydligare kanske. Tar ingen skit. Gör inte sådant som inte känns rätt i magen. Lyssnar på mina egna värderingar mer, lyssnar på kroppens behov mer. Ja, så ”bara” är det inte.

Kram ?

Tack Andra halvlek
Ja, sömnen har blivit något bättre och stabilare sista tiden. Dock hade jag en en dröm i veckan som verkligen rev upp känslor i mig. Drömde att jag tog ett återfall och att det spårade fullständigt. Fick panik i drömmen att jag brutit min tid av nykterhet. Vaknade med ångest på gränsen till panik. Men den glädjen jag kände när jag vaknade och insåg att allt bara var en dröm var obeskrivbar. Minnet från drömmen var ändå en bra påminnelse om att jag aldrig mer vill hamna i ett läge där jag dricker så mycket att jag tappar kontrollen. Hur ska jag komma dit? Ja just nu ser jag ingen annan väg än att avstå helt, hur ogreppbart det än känns inom mig.
Jag är inte redo att ta det beslutet än, utan fortsätter ta en dag i taget.
Ha en bra söndag alla hjältar här inne :)

Det är verkligen en jätteskön känsla när man har landat i nykterheten. Att alkohol blir en ickefråga. Varför skulle jag dricka liksom? När jag haft sådana problem med drickandet och tagit mig ur det, så finns det inte i boken att jag skulle äventyra min nykterhet bara för att dricka glögg till jul. Det finns dessutom alkoholfri glögg. Och nubbe är inte ens gott. Julmust är mycket godare ?

Jag tror att jag var fem månader nykter när jag gick till Systembolaget första gången. Skulle köpa en flaska Oddbird Spumante till ett festligt sammanhang. Förvånades av stanken inne på bolaget ? Det luktade verkligen jätteilla. Av krossade flaskor mot golvet sannolikt. Och förstås hamnade jag bakom någon i kön som behövde stilla sin baksmälla. Fy fan vad bakfylla luktar vidrigt ?

Det har blivit ungefär som när jag slutade röka - fy vad äckligt det luktade när rökare kom in från gatan efter att de hade rökt. Urk.

Det är lätt hänt att bli en sanningssägare vad det gäller alkohol, men enligt Annie Grace är det lönlöst och slöseri med energi. Man ska spara den energin till sig själv - och till dem som faktiskt vill veta mer. Och de finns. Man får ge dem lite tid att fundera på saken bara. Som din mamma tex. Om du nu ska handla åt henne så blir det dessutom helt naturligt mindre inköp för hennes del. Och det är ju bra!

Så glad för din skull, att du landat i chillheten ❤️

Kram ?