Senaste kommentarerna i forumet

Det rullar på här och accepterar att livet är jobbigt ibland.
Hade ett kul samtal med en man igår om just detta att jag inte fallit ännu och hur jag tänker runt det. Min rädsla för återfall, har räddat mig många gånger. Att påminna mig om var jag startade är en sak som är viktig för mig.
Att våga vara ledsen och att känna, svårt men tränar på det.
Inte hänga mig fast eller oroa mig för allt och alla är ännu svårare, men tränar på det med.
Tillsaken hör att jag tror han har blivit beroende av tillnyktring, dvs de dagarna när dimman lättar och man tycker man är starkast i världen. Han tar återfall och sen nyktrar till och då är han så lycklig. Vet inte om man kan bli beroende av det, men han verkar vara det.
Belöningssystemet är skumt och verkar som man kan bli beroende av det mesta i livet.
Kul ibland att diskutera men någon som gör på ett helt annat sätt, för alla väljer vi olika vägar för att komma till samma ställe dvs lugn och lycklig.
Men i mitt fall så väljer jag att vara nykter idag vad som än händer// kram Strulan ❤️??

Vad hände mellan att du skrev första gången och nu, idag?
Finns massor av bra tips redan i din tråd och även om jag inte förespråkar långtgående beslut utan en dag i taget. Så skulle jag öva på hur du önskar att livet skulle se ut. Om du inte dricker? Vad finns i andra vågskålen som går att lägga upp? Bestäm dig för att lägga ditt fokus där. Du har ett helt liv att vinna. ?

Det är grymt bra av dig att ha börjat skriva här hos oss likasinnade.
För att säga det själv så finns det väldigt mycket i dina berättelser som stämmer in på mig själv. För egen del har jag kraschat ett par gånger de senaste åren, rejält alltså. Nu är jag betydligt äldre än dig och mitt missbruk har varit mycket och länge.
Precis som du så fattar jag inte hur jag kunnat hålla ut och fortfarande prestera på högsta nivå i det mesta jag gjorde och fortfarande gör.
Min erfarenhet är ganska brutal och jag har emellanåt varit sjukt ärlig med min alkoholism. Jag har berättat för närmaste vänner, familj, arbete, husdjur, läkare och givetvis min psykolog!
Lättast av allt var ju att berätta för katten.
Skämt åsido har jag aldrig trott mig vara annat än beroende. Har aldrig förnekat.
Jag har en bakgrund med massor av stress och våld från min uppväxt och det bearbetar jag först nu nästan 50 år senare. Utan hjälp från proffs hade jag gått under och var nära att göra.
Det som är tragikomiskt är att de jag berättat och fortfarande berättar för har väldigt svårt att ta in det. Både min alkoholism och mina trauman. Det är precis som de har värsta filtret tjockfiltret mellan det de hör och måste bearbeta. De kan helt enkelt inte förstå eller kanske inte VILL förstå hur jag som tränar, orkar allt, presterar och är fräsch kan må så dåligt, och framför allt jag som är så grymt rolig och glad när jag är berusad, hur kan det vara ett problem?

Bakom fasaden brinner det självklart och att släcka bränderna i hörnen har varit mina tafatta försök att komma till avslut med detta. Det har varit som att släcka elden med napalm och till slut exploderar det.
När det exploderat riktigt så har jag varit tvungen att ta mig upp ur hålet för djupare hål går nästan inte gräva. Då har jag varit nykter 2 månader, 3 månader, 6 månader, allt slutar som vanligt att jag börjar igen då jag känner mig trygg och har "lyckats" eller att jobbiga känslor och tankar tränger sig på med full kraft.
Det blir alltid fel när jag börjar igen.
Ingen botten hos den här snubben inte.

Nu är jag inne på mitt 62 dygn utan fylla, nåväl, ett snedsprång har jag haft så 62-1 är ställningen på tavlan just nu.
Om jag kommer sluta helt är väldigt osäkert men jag har i alla fall kommit till insikt och ett vägskäl där jag helt enkelt inte vill ha det som förut, aldrig mer.

Jag har lyckats på egen hand men har tagit hjälp av Mr. Antabus ett fåtal gånger. Det är faktiskt effektivt, det blir "omöjligt" att dricka. Nu har jag en burk redo om jag skulle vackla och då tar jag förhoppningsvis min dos och vet att två veckor behöver passera innan man kan dricka igen. Det har passat mig och kanske det skulle ge dig en bra start att testa?

Jag följer dig och vet att du vill ha förändring. Du har vänt dig hit och det är en riktigt bra start. Fallgroparna är många när man har sjukdomen och det tillhör tillfrisknandet att ramla ner ibland. Målet är sällan utstakat i en rak bana. Även i störtlopp måste man ju svänga hårt och tvärt ibland, det gäller helt enkelt att undvika krascherna. Gör man det ändå så finns det alltid skyddsnät som fångar upp oss. Upp på benen igen och fortsätt mot målet.
Att det går utför i störtlopp vet jag men det illustrerar ganska bra det jag själv upplevt och att komma i mål efter en hissnande färd är helt enkelt magiskt skönt och fullt av goda endorfiner.

Även om jag fått klen eller märklig respons genom att vara öppen och berätta om mina egna problem så tror jag det är ovanligt att folk beter sig som de gjort i mitt fall (?)
För mig är det styrka att våga berätta och stå för hur man mår. Jag har faktiskt växt mentalt av det och tycker inte det är speciellt konstigt eller svårt att berätta längre. Att be om alkoholfritt när precis alla andra dricker med är jobbigt i början men blir till slut en skön grej helt enkelt.
Livet är sällan eller nästan aldrig så rosenrött och skimrande som det visas på Instagram och Facebook.
Att din familj skulle bli förtvivlad och förstörd av din berättelse kanske stämmer till en början men tror du inte det skulle hjälpa i längden när den första chocken lagt sig?

Hoppas det finns något i detta långa meddelande som ger dig något.
Ta hand om dig min vän.

GP

Så skönt att höra att du har det bra, med allt! Känner väl igen detta med olika projekt med hus (särskilt ett gammalt) blir lite som ett sätt att leva även om jag inte gillar det uttrycket som ju mest beskriver diverse praktiska projekt...
Nykter är däremot ett sätt att leva. Genomsyrar allt vi gör på något sätt. Lyfter himlen och bäddar om oss. Allt är inte underbara dagar. Men när var allt underbara dagar?
Sannerligen inte när man vaknade en torsdag med lätt baksmälla och sedan jobbade sig in i helgen där man kraschade. Jag tror jag kallade det ”behov av vila”. Fast det blev så lite vila.
Tänker på dig och hoppas du laddar för en fin helg och firar-söndag! Kram ?

Två månader är stort! Du är på en plats du har längtat till. Wow vad vi kan åstadkomma genom en icke-handling, visst är det lite magiskt.
Önskar dig en fin helg och som Ah skriver finns ingen lag som säger att allt måste gå fort. Inte minst erfar vi det när vi slutar dricka. Kram!

Jag var med på alkoholhjälpens IRL träff i början på året. Vad jag minns pratades då om att eventuellt arrangera en höst träff. Funderar om det blir någon sådan träff?
/Mrx

Där sa du det, ett förlösande ord som vi bara måste acceptera för att fixa nykterheten.
Gneta på och då ibland titta upp och som Andra halvlek så bra beskriver den jobbiga grannen.
Ju fler smarta bilder och tänk vi samlar på oss desto bättre rustade.
Och har man inget att hålla sig i, så funkar Gneta på- alltid!
Önskar dig en fin fredag! ?

Det ser ut som om du mår ungefär som jag gjorde för 8 månader sedan när jag beslöt mig för att sluta med alkoholen för gott. Jag hade fått nog helt enkelt.

Helt rätt att lägga av nu innan det blir ännu värre. Det gäller bara att lägga all kraft på att inte dricka en droppe och vara beredd på att det är skitjobbigt i ca 1 vecka. Ta det timme för timme först, sedan en halvdag i taget, och efter det dag för dag. Efter 1 vecka är det värsta över. Jag ångrar inte mitt beslut för en sekund och har inte druckit en droppe sedan dess. Det gäller bara att ge sig fan på att inte dricka, och ge sig fan på att man klarar det. Då går det.

Det här fixar du! ??

Både att låta svackorna vara som de är, och släppa på perfektionen lite då, att fortsätta med träningen what so ever, och ge fan i att hälla alkohol på brasan.

Full pott i min bok! Svinbra jobbat med dig själv. Skönt att du mår bra igen ❤️

Kram ?

Det låter som du har fått nog. Skriv och läs mycket här på forumet så ska vi peppa och stötta dig!

Välkommen hit!

Kram ?

Bakis igen, som vanligt. Jag klarar inte av att låta bli flaskan på kvällarna. Kanske någon enstaka kväll eller två, om jag är extra trött. Bakfyllan idag är riktigt vidrig. Känner mig alldeles tom inombords. Som ett tomt skal. Jag vill bara stanna hemma i sängen, ligga i fosterställning och tycka synd om mig själv. Men jag har ett jobb att sköta.

Det är så obeskrivligt segt att vara bland människor och upprätthålla ett gott humör när man mår så här pissigt. Jag dagdrömmer hela tiden om vem jag egentligen vill vara. Frisk, ren, nykter, glad och nöjd med livet. Jag vill laga hälsosam mat, vara ute i naturen, skaffa mig roliga fritidsintressen, göra något produktivt.

Istället är jag fast i det här satans ekorrhjulet, med en skadad hjärna som varenda dag hittar på nya dumma ursäkter att smita in på systemet igen. Det känns som jag kommer bryta ihop snart. Jag pallar verkligen inte den här skiten längre. Jag känner mig tom, deprimerad och ångestladdad. Jag känner mig inte ens som en människa längre. Jag vet knappt vad som är verkligt och inte längre, eftersom jag hela tiden har det här förbannade giftet i kroppen.

Jag kommer göra ett ärligt försök att sluta, eller åtminstone kraftigt börja trappa ned det här missbruket med start måndag. Så nu har jag gjort det officiellt också. Jag säger inte att det kommer gå, men jag kommer ge det ett tappert försök.

Jag är SÅ SJUKT TRÖTT på det här.

Ja, det år så skönt att hon är hemma!

Jag har precis skjutsat fram henne till stan där hon skulle träffa en kollega/arbetsledare. På psykakuten hade man sagt till min dotter att hon skulle ringa sin läkare idag. Jag känner att jag blir skogstokig när man tror att hon som hela tiden pendlar mellan högt och lågt ska kunna ta ansvar för att ringa läkaren. Just nu vill hon inte ha någon direkt hjälp av mig så jag håller lite låg profil men jag tror att hennes kollega kommer att hjälpa henne. Jag ringde ju till vuxenpsykiatrin i vår stad igår och sa att det behövs ett vårdintyg men tydligen måste läkaren göra en bedömning där man ser patienten för att någon ska tvingas att läggas in. Därefter pratade jag med mobila teamet inom vuxenpsykiatrin där kvinnan som jag pratade med sa att det krävs väldigt mycket för att någon ska tvångsomhändertas därmed bygger mycket på frivillighet. Och min dotter är ju i det skedet då det byggs upp relation med exempelvis personligt ombud men de har ju träffats endast en gång. Jag hoppas att hon är på väg att landa så hon inte drar iväg igen....för nu behöver det ske en förändring i positiv riktning.

Kram:)

Nu är det fredag och jag är inne på dag 2. Känner inget sug än så länge. Fast klockan är ju bara 11 iochförsig. Hoppas den bra känslan håller i sig.
Trevlig fredag till alla där ute som kämpar. ?

Äntligen har svackan lossnat lite igen. Världen ljusnar, ögonlocken lättar och framtiden lockar. Det är så starkt hur livet styrs i de här perioderna och man är mer eller mindre maktlös. Ja eller maktlös är inte sanningen, men det är krafter man måste "dansa rätt vals med"
Finns ett par avgörande förändringar i mitt förhållningssätt till dessa perioder som gör att de inte styr och vänder uppochner på mitt liv alls på samma sätt längre och kastar mig ner i avgrunden, jag har en rejält höjd lägsta nivå. 1 - jag gör min träning, no matter what. 2 - jag dövar inte med alkohol.
Träningen gör att man får små skutt upp mot ytan hela tiden och när tiden är inne så orkar man hålla sig uppe igen. Att inte dricka alkohol på dessa känslor gör att man inte puttar ner sig själv längre mot botten hela tiden vilket gör att sträckan upp till ytan blir längre och längre. Kort sagt, en rutin som lyfter och en borttagen rutin som sänkt = mycket mer balans.
Men, dom kommer fortfarande, de här perioderna när man börjar sjunka av okänd anledning. Säkert beror det på enklare och mindre saker än man vill acceptera, små motgångar, dålig sömn eller en energislukande fest med A i fel kontext.
Ett annat förhållningssätt jag har till dessa perioder nu är att stå för dem. Jag låter dem "ta plats" istället för att försöka döva och distrahera och lossas som att allt är som vanligt. Små saker som att förklara för familjen att det blir ingen riktig middag ikväll (jag lagar maten till 90%), jag orkar inte, det får bli smörgås, yoghurt, mussli, eller vad man känner för, å det går jättebra! Sen att släppa på ordningen, som egentligen får mig superstressad.. men det är bara att ge upp, vila. Det tar inte flera dagar att plocka iordning igen när man är tillbaka på banan, det löser sig! Lite godis i soffan, sen gå och lägga sig i tid. Vara snäll mot sig själv, sluta kriga mot livet, ha små rutiner som håller uppe lägstanivån och dansa med djävulen tills han snurrar av banan... Sen kommer ljuset igen, tillslut.

Suget kommer att fortsätta komma då och då. Men allt mer sällan och mindre överväldigande med tiden.

Jag tänker ibland på suget som en tjurig granne som ringer på då och då. ”Ja ja, du tänker så. Hej då.”

Jag har en sådan granne ovanpå. När min alkoholiserade ex-sambo rökte på balkongen så hällde grannen vatten på honom. Att min hund skällde dagtid blev jag utskälld för massvis av gånger.

Nu är det grannen mitt emot mig som får ta alla duster, eftersom hon ställer ut sin soppåse i trappuppgången. Enligt grannen ovanpå är det en krigsförklaring.

Alla har vi sådana grannar. Bemöt suget på samma sätt som du bemöter dem ?

Kram ?

Hurra för dig på din 2 månaders-dag! Skönt att du har stöd av dina barn i det jobbiga.

Självklart ska du köpa ut maken ur lägenheten. Men du kanske ska låta honom landa i allt detta först lite. Allt behöver inte gå i 190 knyck. Tiden jobbar för dig ❤️

Kram ?

Hoppas ni får en fin helg i Göteborg!

*KRAM*

Ska hälsa suget det :)

Fick du samtalskontakt ochså? För antar du fick ssri utskrivet. Dessa mediciner tar bara bort symptomen men inte orsaken till ens dåliga mående de måste man nästan alltid samtala om. Ångest, panikångest är egentligen ”bara” känslor man av någon anl bara tryckt undan och inte känt på och bearbetat. Då kommer de ut som ångest, depression, ont i kroppen, utmattning mm. Så de man måste göra är att ta fram ångesten, panikångesten ochförsöka komma bakom den och se vilka känslor de egentligen handlar om. Prata om dom och ev bearbetat saker som hänt då kommer ångest, panikångesten på sikt minska för till sist försvinna. Du skriver att du var utsatt för enorm stress och de utlös ångest mm. De är precis de jag menar du körde antagligen bara på, kanske svårt säga nej, mm och så kommer symtomen som ett brev på posten. Jag är ingen alkohol expert men vill man bli av med depression, ångest så kan de va bra att för en period låta bli helt. Då alkohol lätt genererar ångest speciellt för oss med ångest. Men testa, märker du att de inte funkar så kan du ju som de skriver tex testa att va nykter för en period behöver ju inte fatta livsavgörande beslut för all framtid utan de kan vara att ok testar en månad vit kollar hur de känns

Du är inte bara duktig på att hantera det jobbiga - du är så duktig på att sätta ord på det. Med dina ord kommer du att hjälpa så många andra här också ??

Du klarar detta! Genom att skriva och läsa här på forumet så ska vi gemensamt bära dig igenom allt jobbigt.

Läs gärna min tråd ”Behöver all hjälp jag kan få” här under ”Förändra sitt drickande”. Den skrev jag under mina första 6 nyktra månader. Sen finns en ny tråd ”Andra halvlek har inletts” under ”Det vidare livet” där den fortsatta resan skildrats. Massa tips på böcker, poddar, youtube-klipp får du där!

Kram ?

Det rullar på, men känner mig låg och trött. Funderar inte så mycket över alkoholen men känner mig tråkig. Meh, liksom. Men såna dagar kan man ju också ha, och säkert fler, med hjälp av alkohol.
I helgen får vi besök, och alkoholen kommer finnas överallt. Måste hitta fokus inför detta.

Så skönt att dottern är hemma hos er. Nu måste det väl bli fart på sjukvården? Så att hon kommer igång med medicinen?

Kram ?

Ja, suget kommer då och då. Allt mer sällan dock, och inte överväldigande på något sätt.

När det kommer brukar jag bemöta det som en störig granne som ibland ringer på typ: ”Ja ja, du tänker så. Hej då!”

Kram ?

Ledig fredag!

Idag har jag ledigt från jobbet, och lämpligt nog så har det regnat hela natten... och verkar göra det resten av dagen. Så min latmask sa åt mig att idag ska jag inte göra något ute, förutom att jag *måste* ut och jogga någon gång under dagen. Detta eftersom det gick så där igår, efter jobbet blev det ett besök hos en av bröderna med lite fika, det var nyttigare än just då ge sig ut i skogen.

Jag har passerat 10 veckor, det går säga mycket om dessa veckor, som jag har rabblat många gånger här :-) Alkoholen är ett bra tag sen det var en *KAMP*, en gång under veckan fick jag en tanke o ett sug jag inte gjorde något med, så det kommer som jag förstått att dyka upp lite här och var. Men jag behöver inte agera på det.

Svårare komma i fas med tankarna om att sluta snusa, det gick så där. Men ska ta tag i det och hantera det också, för jag hann ändå känna på att jag mådde bättre av mindre mängd.

Ha en fin nykter, nyktrare, nyktrast dag!

Igår tog jag bara en ny snus varje ojämn timme - kl 7, 9, 11, 13, 15, 17, 19, 21, 23.

Och det funkade utmärkt! Men det kräver ju ett medvetet tänk av något som gjorts per automatik länge.

Tack för att du inspirerade mig att ta lite kontroll över snusandet!

Kram ?