Senaste kommentarerna i forumet

Det är jätte modigt och har hjälpt många. Att du börjat skriva här är första steget och du kan få mycket hjälp. Nu vet jag inte om du fortfarande går i skolan men om du gör det, finns det någon du kan prata med? Jag arbetar på ett gymnasium och detta är vanligare än du tror. Du är inte ensam om att ha det så här. Jag skulle råda dig att prata med någon i skolan, vill du inte gå till någon av dina mentorer så kan du i princip haffa vilken vuxen som arbetar där. Bibliotekarien, skolsköterskan, rektorn, mattanten-alla kommer reagera och hjälpa dig vidare.
De har de skyldighet att göra och det är så mycket vanligare än du tror.

Det som kommer hända då är att du får hjälp som du inte trodde fanns, andra kommer slussa dig vidare. Du behöver inte vara rädd för att någon gör dig något som du inte vill, du är 18 och enligt lagen "vuxen" men i och med att du bor hemma, går i skolan (?) så finns det lagar som säger att du ska ha all hjälp....

Går du inte i skolan finns det andra här som kommer råda dig vidare, jag är inte så bra på det.
Skriv igen hur det går för dig om du vill, vi är många här som kommer hjälpa och peppa dig!
Stor kram och massor av kärlek till dig!

När jag var yngre än 6år tog någon mitt liv.
Jag är nu 37 jag är ett offer

Skönt att vakna nykter!
Välkommen Pocahontas! Kul att se dig här i min tråd.
Jag känner nu att varje nykter dag är en seger.
Ett bakslag är dock inget misslyckande. Det är bara att vi hamnade i diket.... Bara upp på banan igen och fortsätt...
Det är en konst att vara förlåtande och snäll mot sig själv. Jag övar på det...

Vi är ju bara människor med allt vad det innebär.

Ännu vet jag inte vad denna dag kommer att ge. Jag har varit sjukskriven över ett år nu... Om någon undrar... För utmattning... Ett misslyckande i sig.
Kämpar varje dag för att hitta styrkan, balansen och harmoni i mitt liv nu. Att vara nykter är ett av de stegen.

Livet är inte lätt, men det ordnar sig alltid, på det ena eller andra sättet....

Kram Saskij
Klok som en ?

Hinner skriva lite här innan det är dax att åka till jobbet.? Jag har hur mycket som helst att göra om jag vill Andrahalvlek, så det är bara bra att jag får träna på att ta det lugnt. Tv har aldrig varit min grej dock. Jag gör hellre saker själv än att titta på folk som gör saker på tv:en. Läsa böcker hade nog varit en bra sak, ska försöka ta tag i det. Men på vardagar hinns det inte med. Jobb, bilkö, dagligt fixande med hus och trädgård, läxhjälp, skjutsande, matlagning mm. Sedan dags att sova. Dagarna bara rullar på. Ska sätta i gång några renoveringsprojekt nu i höst också. Bra årstid för det på hösten, då vädret inte tillåter så mycket fiske.

Kram ?

Jobbig dag, bråk med vännen igen, massa stess. Första mötet med min behandlare idag. Var så stressad när jag kom dit så så när hon frågade mig om jag ville ha kaffe så svarade jag bara rent spontant nä men en burk valium skulle sitta fint ? Men hon tog de på rätt sätt som tur var. Hon verkade rätt bra och tror de kan funka gå hos henne, humor har hon i alla fall :) Blev ju mest vi snacka lite brett och allmänt om allt så här första gången. Men de kändes bra, plus min soc känner henne och hade skrivit till mig innan att hon är bra jobbat länge med missbrukare och är lugn och inkännande och kan de hon gör. Och då soc och jag har bra kontakt så litar jag på hennes omdöme så,den kontakten blir nog bra. De känns skönt. Nu är de igång och vi ska försöka att alltid ha samma tid/dag för beskrev för henne hur stressad jag är nu vilket hon inte hade några problem med att förstå.

Efter mötet hade jag nog behövt va för mig själv och fått tänka/känna efter men hade bestämt med en vän att ses redan var nog rätt ofokuserad och när vi sitter och äter kom dåliga nyheter/tjafs så då tappade jag det lite. Sen skulle vännen in på bolaget inför helgen och där stängde jag av hela hjärnan helt. Men istället för köpa bag in box 3 l så valde jag köpa 2 l sen visade sig när jag kom hem de inte ens var det utan 1 1/2 l. Men kände att väljer jag köpa 3 l då fortsätter jag på morgonen med mindre alkohol så kanske jag kan bryta direkt när jag vaknar. Så helt stängde jag bevisligen inte av hjärnan :) Så då kände jag ska jag ens dricka detta kommer ju ta slut i kväll redan. Sen där nån stans stängde jag av hjärnan igen. Ja ja gjort är gjort och i tanke på hur stressad jag varit och knappt fått sova trots imovane plus mötet med behandlaren satte ingång massa gammal skit så är jag faktiskt impad av mig själv ändå varit nykter några dagar och dessutom valde köpa mindre alkohol de har aldrig hänt innan.

Sisyfos: Försökte förklara gick så där. Mer stress, mer missförstånd. Ja blir arg, han blir arg och då dessutom diskutera via sms ökar ju dessutom risk för missförstånd. Jo har en spikmatta brukar lägga mig på den rätt ofta inan jag ska sova skönt när man har ångest el oro. Förut när jag hade katt så fick hon mig alltid lugn, de där spinnandet av en katt som ligger bredvid en de var sövande.

Akilles U ja dricka alkohol skadar ju oxå fast mer långsiktigt. Brukar se på film, el gå ut promenera en stund men lite tappat alla rutiner jag haft. Och många gånger försöker jag inte ens.

Härligt med en hel vecka
Grattis. Jag är på min första dag utan alkohol och snart är dagen slut. ?
Ny dag imorgon. Ny tag.
Nu kör vi så det ryker?

Hej. ?
Bor du ensam med din mamma? Tänkte om det finns flera i familjen.
Du behöver inte svara, men kom att tänka på om du har t ex en pappa att prata med om dina känslor om din mamma och det som händer?

Jag får dock uppfattningen att du bor ensam med din mamma och att du därför ensam får hantera jobbiga situationer med henne. Dit hör personlighetsförändringen du skriver om. Sådant är ju jättejobbigt. ? Har själv sett och hört sådant ...

Finns det någon du känner förtroende för som du känner att du kan berätta för? Så gör det. Gärna snarast. ? Någon släkting, någon på skolan om du pluggar? För det känns som att du stänger in dig i känslor, och det kan bli så himla jobbigt. Det är det troligtvis redan? Kanske jobbigt att berätta, men för ditt eget välmående klokt tänker jag.

Kram. Skriv gärna igen här och berätta hur det går. Eller annars också ... Att skriva av sig. ❤️

uppskattar ditt svar med en ren konkret lösning på problemet, så svårt att bara komma till skott dock när huvudet hittar på ursäkter till att dricka efter redan 2 dagar ibland 1 ... hinner knappt sluta vara bakis innan suget kommer
o de kan vara överjävligt lömskt i sina ursäkter så att säga..

Jag ska försöka tänka så. Att han är i tryggare förvar där än ute nu iallafall. Tack!

Jag tycker att det låter som att du har god självinsikt och förstår din situation. Det är en bra grund för att sluta eller dra ner ordentligt på alkoholen. I programmet på Alkohol hjälpen rekommenderar de att man är helnykter tre månader, och sen kan man se hur man vill göra. Under tiden är det toppen att läsa på här på forumet vad andra tänker, samt kolla fakta om alkohol och hjärnan, lära sig om beroende. Nu har jag varit nykter fem månader och jag älskar det, njuter varje dag av att inte vara bakis eller full. Så kämpa, du vet vad du vill och du klarar det när du bestämmer dig, det är så värt det, man får livet tillbaks.

Så här långt i alla fall. Det vore skönt om det vore så här lätt hela tiden. Om nykterhet var självklart och tankar på alkohol bara fanns lite vagt någonstans i bakgrunden.
Tyvärr är det nog en bit kvar innan jag kommer dit, men det är bara att gneta på och låta det ta den tid det tar.
Fram till dess kommer jag inte tillåta mig hitta på några ursäkter för att motivera ett återfall. Varken knoppen eller kroppen skulle klara av ett sådant.

Inte lätt att veta. Har också haft alla dessa katastroftankar och ibland skrev jag upp dom. Efteråt jämförde jag med vad som hänt och det stämde aldrig med vad jag föreställt mig i min oro. Ofta ganska enkla förklaringar. Du känner din son och det är väl inte orimligt att han vill straffa dig så här. Tror i alla fall du kan se det som att han är i tryggt förvar.

Hej,första gången jag kom i kontakt med alkohol på riktigt var när jag var 15.
Tvingade i mig ganska mycket och kände direkt en form euphori kombinerat med självförtroende, de däremot den gången ledde till en bakfylla och kräksjuka som gav mig en fobi för att kräkas.

de i sin tur ledde till att jag inte drack nå mer tills när jag var 18.
när jag väl började dricka igen när jag var 18 så drack vi 3,5or och jag kände mig jätte bekväm med ett gäng och vart inte så ila dagen efter så jag fortsatte...

vi började gå ut o festa och jag festade väl som andra alkohol väg så att säga förutom en sak och de va att jag ville aldrig sluta dricka,jag hade inga spärrar som andra hade..
jag kunde dricka mer och mer och märke ganska snart att jag tålde mycket mer sprit än mina kompisar.

tillslut ledde mitt supande till att mitt ex var otrogen och en twist ledde i sin tur till att jag vart av med hälften av mina vänner, jag fortsatte dricka för att dämpa ångesten.

4 år senare så har jag en balans med att bara dricka mig super full på helgerna och är nykter på vardagarna,
men de började förändras sakta men säkert senaste halvåret...

numera får jag inte i närheten av samma rus av alkoholen och ångesten dagen efter blir bara värre.

efter varje jävla bakfylle-ångest som kommer bestämmer jag mig för att sluta dricka men slutar med förnekelse i slutet av veckan då jag känner för o köpa nå gott o dricka till helgen :/

under semester tider är de katastrof då inget hindrar mig från att dricka:/

jag antar att jag skriver det här för att ofta när man läser om folk med alkohol problem så är de äldre och deras story är orelaterad för mig ...

jag tänker att de kanske finns folk i 25ish åldern därute som känner samma sak som mig.

sorry om min grammatik och skrivning är dålig.
detta är en otroligt kort sammanfattning då jag har jätte svårt att beskriva det hela i text.

tack.

Kram till dig! Ser att du har det kämpigt precis som jag just nu. Det är så märkligt när man hamnar i dessa situationer där man tvingas tillkalla polis, ambulans osv. När man själv är och lever så normalt i övrigt men samtidigt tvingas hantera så mycket kaos och hamnar i situationer man aldrig trodde man skulle få uppleva.
Jag kan tänka ibland när jag ser en polisbil eller ambulans på stan eller dylikt att de kanske börjar känna igen mig. Att de tänker " där är den där mamman som kämpar så med sin son". Skönt ändå är att de alltid varit så vänliga. Frågat hur jag mår, kramat om mig, sagt att jag gör det rätta eller uttryck " jag kan aldrig föreställa mig hur svårt detta är ". Varm kram och ta hand om dig. Hur har allt gått? <3<3

... är ju redan skrivet i din tråd!
??
Drick inte. ??
Viktigast först- vara nykter.??
Så himla enkelt, vissa dagar svårt/
Att ha tråkigt kan vara en utmaning för oss mysare, firare och tröstare.
(Att få må riktigt bra kan konstigt nog också vara en utmaning.)
Jo, en viktig sak till; en dag i taget.
Välkommen hit!

Just nu är jag bara rädd. Han var extremt arg pga att jag ringde polisen. Efteråt var han drogad i ett par dygn inne på sjukhuset, misstänker att han fick med sig nåt in och kunde fylla på. Han var även förvirrad, hade inte riktigt koll på vad som hänt och tid osv samtidigt som han var väldigt arg. Jag är van att ha nästan daglig kontakt med honom. Vi har en väldigt nära relation. Men nu är det 3 dagar utan kontakt och jag vet inte alls vad som händer mer än att han blivit skjutsad tillbaka. Det kan vara så att han straffar mig , men det kan också vara så att han mår så dåligt så han inte orkar höra av sig. I mina katastroftankar är han psykotisk utan att någon informerar mig, eller mår så dåligt så han är självmordbenägen. Jag kan låta honom få lite tid o han kanske behöver skapa ett avstånd nu, eller om det känns skönt på nåt sätt att vara arg på mig. Men jag vill veta att han mår bra och inte är på sjukhus eller dylikt och dessa tankar är oerhört tärande. <3

Tack så mycket för dina ord och välkomnandet.
Jag ska fortsätta att skriva här.
Det är bra att det finns många andra trådar att läsa i här också.

Vad fint att du är här, välkommen tillbaka.
Jag tycker jag hör något i det du skriver som påminner mig om en känsla jag hade några dagar innan jag slutade dricka. En stund av nåd, att nästan kunna se in i framtiden och med hela kroppen och alla sinnen veta att det finns ett annat liv där borta.
Och det gör ju det. Ta bara en enda liten stund i taget. Gör slut med förhandlaren. Kraft och styrka kommer här! ?

Då förstår jag..? vad synd att det blev en så seg och långdragen läkning...
Ja, det är väl inte den bästa motionen om man är otränad. Man tänker ju inte så om att det är "bara" att hoppa?.
Jag tänker på en bekant för många år sedan som gjorde ett bungyjump... Inte så kul följder, hennes höfter blev inte så bra efter det..?
Du kanske ska kontakta någon idrottsläkare/ortoped som coachar simhoppare eller gymnaster... De vet nog bäst hur man blir bra...
Lycka till dig ?
Kram ???

Hade också oregelbundna arbetstider, vilket gjorde att helgen kunde börja på måndag eller vilken dag som helst..Tillslut, innan jag gjorde en livsstilsförändring, drack jag när jag kunde..Inte när jag ville, utan när min beroende hjärna ville..Det blev jätteofta på slutet..Gick ju ganska bra att ligga och dra sig i bakfylla innan kvällsjobbet..Skulle jag iväg tidigt, var det mycket tandkräm och öppen bilruta för att försöka kvickna till..Det festliga med vinet var förbi, och hade blivit ett tvång..Skönt att du har börjat skriva här..?

hej!
Jag är ny på denna sida och är 18 år gammal tjej. Jag märkte att mamma drack för mycket när jag var 11 år och sen dess har jag fått ett enormt obehag varje gång hon är onykter. Jag skulle vilja påstå att hon är en fungerande alkoholist då hon har ett bra jobb men smygdricker efter jobbiga arbetsdagar, när hon pratar i telefon och varje gång vi haft gäster. När hon har druckit blir hon enormt personlighetsförändrad och börjar anklaga mig för konstiga saker. värt att nämna är vi har varit på ett soc möte efter en anonym anmälan om att jag far illa men dom tog inte vidare problemet. Jag har hur som helst gett upp på att hon ska sluta dricka och hon har förstört våran relation. Är detta fel tankesätt?

Vilket gäng ni är och vilken skatt, var och en. Måste säga- och utan press eller tvång att det är en stor trygghet för mig i nyktra livet, att ni finns här.
Med tiden kommer vi säkert vara här mer sällan men tror att denna första viktiga tid har lagt grunden, iaf för mig, med en stark känsla av gemenskap och omtanke och stöd.
Ni är kloka och så bra!
Jag tror ju inte på daglig basis jag ska hiva i mig ett glas, men jag vill verkligen inte ens komma nära.
Ska vårda och omhulda det här nya livet som efter en tid bara blir bättre. Finns väl nästan inget annat som funkar så? ?
Idag ser jag andra änden av en väldigt jobbintensiv vecka med högt tempo från morgon till kväll när jag bara stänger ner. Inte en miljon skulle få mig att slå på datorn igen. DET är iallafall skönt och tryggt att veta, kommer inte tvinga mig till några övermäktiga stordåd, eller idiotiska överdrifter snarare.
Ska ta lite glass, lyssnat på en bok, väcka min man som somnat i soffan. Lilla livet så stort ändå.
Tack alla forumvänner och bekanta, för att ni finns och skriver och gillar och stöttar och är människor på det allra finaste sättet. ????

Grattis till snart 7 mån nykter! ?Tjoho. ?

Någon sa att man kan tänka på alkoholdjävulen som ett skadedjur som man stänger in i en låda. Inte ens vatten och bröd får hen. Till slut skrumpnar hen bort.

Kram ?

Dag 12 och A- demonen har panik nu, men här får den ingen näring.
Jag ska torka ut den jäveln tills den lämnar min kropp!