Senaste kommentarerna i forumet

Hitta på saker på kvällarna (om det är då du dricker alkohol), ha inte alkohol hemma, skriv här om dina känslor och tankar, ha en kalander där du bockar av dina nyktra dagar.

God morgon allihop.

Jag har varit vaken lite över en timme tillsammans med lilla hunden. Jag sitter ute och dricker kaffe medans barnen sover vidare. Härligt med sommarlov.

Det flög just förbi några fiskmåsar högt uppe i himlen och de skränade. Det lät så somrigt.

Den här sommaren har varit så annorlunda. Lite för mycket regn. Men den har varit skaplig ändå kanske. Kanske jag tycker den varit annorlunda också pga att det är min första sommar "ensam". Det har å ena sidan varit väldigt avslappnande å andra sidan kanske ändå lite tomt. Jag vet inte faktiskt. Jag skulle ju inte vilja ha det som förut heller. Det tomma kan ju helt enkelt vara tomrum från dåliga saker också. Kanske är jag ovan vid att det är så lugnt.

Jag skulle nog egentligen vilja ha honom nykter och hjälpsam om jag fick välja just i denna stund. Men jag kan ju inte välja det tyvärr. Men jag har lekt med tanken litegrann. Önskat att det hade slutat så. Att han hade förändrat allt och vi kunde fortsätta i trygghet som en enhet med våra barn.

Jag själv då... Jag har inte druckit på 3,5 år. Barnen säger ofta till mig att det är så bra att jag inte dricker. De minns inte att jag nånsin gjort det och kan inte tro det. De verkar tycka det är som att jag en gång i tiden åkte till månen på helgerna och jobbade extra som mångubbe. Lika osannolikt ? Om jag började dricka lite vin eller nåt nu skulle de verkligen bli ledsna. De mår så bra av att veta att varesig deras pappa dricker eller ej så har de sin mamma som aldrig gör det åtminstone.

Jag håller i min träning bra också. Har fått en rutin i den och det hjälper psykiskt (och fysiskt såklart). Träningen får mig också att uppskatta att bo själv med barnen för rummet jag tränar i brukade vara mannens tillhåll. Men nu är rummet mitt och då finns det alltid möjlighet att träna när jag vill.

Nästa vecka är min semester slut och jag blir lite vemodig nu. Så mycket tid med barnen som jag haft.... Kommer att sakna det. Nästan så att jag skulle kunna gråta lite nu.

Ha en fin dag där ute ♥️ kram!

Jag tror nog att fjällresan kan ge dig mersmak, även om det funkar utmärkt att vandra överallt typ.

Vi har här i Blekinge en vandringsled (ARK56) som går längs hela kuststräckan och där vissa delar kräver kajak - och det vore verkligen något för dig!

Bra att du förvarnar om ”radiotystnad”. Det är alltid lika oroligt annars när det sker utan förvarning. Hälsan tiger sällan still på det här forumet tyvärr.

Kram ?

Men svabbar golv med en jäkla fart när jag är arg ?
Nu ser jag på golvet att det var ett tag sen ?

Vi gillar ju verkligen dina kommentarer Torn ? Som alltid är väldigt snälla och peppande tycker jag. Men kommentarer med humor och ironi är kanske klokt att enbart ge till de personer som uppskattar dem. Det märker man rätt snabbt.

Så kallad galghumor är otroligt viktigt tycker jag, men jag har också förstått att den här processen är så olika för varje individ. Det tar olika lång tid att få distans till sina egna problem.

Det kräver träning och många aha-upplevelser för att lära sig skilja på att man har ett dåligt beteende utan att man är en dålig person för det.

Jag minns att när jag började lyssna på Alkispodden så undrade jag massor över hur de så lättvindigt kunde kalla sig alkisar. Och hur de kunde skoja och skratta åt om hur de betett sig.

Själv kunde jag inte tänka tanken ens. Motståndet var så starkt inför att kalla mig själv alkoholist. Jag ville verkligen inte ta in det faktumet.

Nu skulle jag kunna skoja om det, och jag tar inte alls illa upp om andra gör det. Men av respekt för andra som befinner sig i det första sköra stadiet så undviker jag att göra det.

Jag gillar förresten definitionen av skillnaden mellan just alkoholist och problemdrickare. En alkoholist är fysiskt beroende och behöver drogen för att fungera ”normalt”. En problemdrickare kan låta bli att dricka och mår mest känslomässigt dåligt av att inte göra det. Jag var en problemdrickare. Nu är jag nykter.

Kram ?

Ha tillit för din inneboende styrka, du fixar detta. Varje gång suget kommer: Stanna upp, andas några djupa andetag, gör något annat.

Ungefär som när du går en promenad och ser någon du vill undvika och du stannar i steget och går sen åt ett helt annat håll. Tänk på alkoholen som på den där personen du absolut inte vill träffa.

Kram ?

Ha tillit för din inneboende styrka, du kommer igen. Jag lovar. Det viktigaste just nu är att inte dricka, och sen får du börja etablera en god vana i taget.

Kram ?

Med insikt, erfarenheter och kunskap har jag lärt mig att jag "borde" inte ha svarat på meddelanden, telefonsamtal osv....när jag gjorde slut några år innan vi bröt. Efter 10 dagar prövade vi igen. Med facit så vet jag, att jag behövde min resa med honom. Jag behöver lära mig allt jag lärt mig.

Däremot så skulle jag aldrig någonsin gå in i en diskussion någonsin igen med någon människa som jag lärt mig tar energi, kraft eller annat som jag inte gillar. Jag väljer mina strider och diskussioner.

Valen. Att välja.

Du har kanske inte alla svaren nu, men jag tror att det finns en anledning till er relation, Att det är något du ska erfara och lära dig. Liksom för din dotter.

Hela livet handlar ju om att lära sig. Lära sig att navigera. Efter sin egna karta. Dina egna vägar och du skapar den kartan nu. Du väljer vilken väg du vill gå vidare på. Om den inte finns, så får du skapa din egen väg.

Det gjorde jag. Och den var snårig med skymd sikt. Men det har blivit klart nu. Och jag väljer alltid den väg som jag vill gå, ofta gör jag som ingen annan gör. Men så har jag troligtvis adhd också och det är tydligen vanligt att en går sin egen väg då.

Ta hand om dig!

Innan jag blev nykter tänkte jag med viss rädsla;
Att drickandet ”dolde” negativa känslor och konflikter
Att drickandet hjälpte lust på traven
Att drickandet stod för- förstärkte starka känslor av kärlek/ passion. Att en filt liksom skulle dras undan och visa vad som egentligen fanns där under, som jag inte riktigt orkat tänka på eller fördjupa mig i de senaste säg två åren.
Lusten relativt modest och känslorna också. Bra men inte fantastiskt (men det är det ju inte varenda dag efter massa år).
Så blev det nu inte, eller visst är det som en gammal filt dragits undan, men det som fanns där under var bättre.
Känslor- starka pga har roligare nu, som att skratta åt saker. Att vara rolig kräver nog att man är nykter, Jag känner mig iaf roligare- mer snabbtänkt som nykter. Det är också viktigt för mig, nån sorts knäpp rolighet i vardagen.
Lust- väldigt mycket mer. Och enklare att hitta. (Och när man inte dricker innan man ska sova.)
Det förvånar mig massor. Trodde det var en sluttande nedförsbacke som väntade resten av livet.
Finns inget med sex/kärlek som blivit sämre för mig, om någon oroar sig för detta.
Nykter idag, ingen stor fråga denna torsdag i slutet av juli.
Himlen är blå här, vaknar tidigare varje dag, snart kanske ingen idé att gå och lägga mig... ?
Kram på er!

Det finns två delar i alkolholberoendet - det fysiska beroendet och det psykiska beroendet.

Det fysiska beroendet ger symtom som ångest, illamående, huvudvärk, skakningar och sömnstörningar.

Efter två veckor har alkoholen lämnat kroppen helt och den fysiska abstinensen är över. Förutsatt att du inte fyller på med mer alkohol!

Det psykiska beroendet är en tuff knut att lösa upp. Den är hårt knuten med en massa olika situationer där alkohol brukar vara ”lösningen”.

I början tänkte jag nästan varje dag ”åh, den här känslan brukar jag dricka vin på”. Flera gånger varje dag har jag tänkt så när det var som värst. Men jag har i nästa stund tänkt ”men jag dricker inte längre så jag får göra något annat.”

Nu efter snart sex månader som nykter kan jag faktiskt inte minnas senaste gången jag tänkte just så. Men jag vet ju att de stunderna kommer att komma som en ryggmärgsreflex. ”Åh, den här känslan brukar jag dricka vin på!” Stanna upp, andas djupt, gör något annat.

Det handlar om att bryta dåliga vanor (dricka alkohol) med goda vanor (löpning, promenader). Så enkelt är det faktiskt. Det svåra är att man behöver göra det under en lång tid.

Om man vänjer sig vid att hantera känslan ilska med löpning, stress med yoga/meditation, ledsenhet med att prata med någon eller skriva av sig, frustration med att slå på en boxboll och så vidare så är det fullt möjligt.

Men det krävs tid och tålamod. Det påstås att det tar tre veckors daglig träning för att etablera en ny vana. Och det är i många situationer som man ska lära sig att agera annorlunda.

Eftersom inte alla känslor uppkommer dagligen (tack och lov) så är det kanske lättare att räkna antal gånger man gör något. Om du varje gång du känner ilska springer en runda eller boxar på en boxboll så har du efter 21 tillfällen etablerat en ny god vana.

Det går. Jag lovar.

Kram ?

PS. Jag önskar verkligen att jag bodde så stort att jag hade haft plats för en boxboll. Tänk vad skönt det vore att få puckla på den när jag är arg på min chef!

Hoppas du fått sova inatt och att personalen varit okej... Oavsett vad, ge inte upp, på ett eller annat sätt tar du dig ur det här...

Tack Mirabelle ?

Är på väg tillbaka, har legat lågt ett bra tag nu.
Forumet är verkligen ett levande sådant och det är ju en fantastisk bra hjälp?? härligt att så många är inne och skriver.
Både gamla och nya. Ska försöka läsa ikapp allteftersom.

Har haft en tuff period igen, nya utmaningar dyker upp hela tiden.
Jag stänger en dörr till ett problem och öppnar en ny med ett nytt problem..?? vet inte ibland om jag ska skratta eller gråta..
Hursomhelst måste jag ta tag i det, ingen annan kan göra det..

Men livet är tufft för alla nu mer eller mindre och jag vill inte ta på mig någon särskild offerkofta.

Igår hörde jag eller läste ett märkligt citat: "Livet är en semester från döden"
Hmm, vet inte om jag vill kalla det en semester precis...?

Tänker då på ett annat citat, men från Kristina Lugn: "Döden är en mamma som ropar in sina barn från livets hårda skola"

Det stämmer bättre för mig?
Så nu ska jag vässa min styrka och snart påbörja en ny helvit period.
Vem vet, kanske jag kan slå mitt rekord? Det var drygt fyra månader.???

Kramar ???
.

Små steg framåt. 3 dagar nykter. Börjar kännas bättre. Sov bra inatt.. Äntligen...
Var så nära att åka till systemet igår... Men.. Det blev inget med det...

Lite stolt för det... Det är inte helt kört ändå...

Idag ska jag åka ut till kusten, fota de stora vågorna som stegrar sig ur havets djup....

Tack alla underbara!

Kram Saskij ??

Och Gamlahäst, vad kul att du dyker upp! ??

Håller med till fullo, all uppmuntran är välkommen och nödvändig för att man ska orka kämpa mot ?.
Har som du Vinäger, flera nyktra perioder bakom mig tack vare forumet.
Men ibland är det stört omöjligt att hålla sig..? Oron, ångesten, ledsamheten, rastlösheten, ilskan, ja alla känslostormar som växer inom en gör att man ibland faller inombords.
Så när man väl reser sig igen behöver man hejarop och applåder, ????? och ingen Luther på axeln...

Så tack Vinäger?, du är så klok och fin, ? och så vet du att du är välkommen om du har vägarna förbi?
Kramar ???

För bara tre månader sen var jag inne i ett flow med min träning, kände mig superstark, jag hade ett intressant jobb på väg mot toppen av min karriär, jag planerade sommaren med barnen och jag hade min kärlek, en relation jag trodde skulle vara livslång. Idag är allt borta... jobbet, kärleken.. Barnen fick jag skicka till deras pappa en vecka för att jag inte orkar fixa med dem när jag har konstant ont. Träningen är ett minne blott. Ja, förutom att jag simmar och gör lugna gymövningar (tänk att jag längtar efter burpees... då har det gått långt..). Jag har blivit av med ett antal tjejkompisar också (inte på grund av alkohol) utan att riktigt förstå varför, en konflikt som jag inte kunde påverka.

Jag är så ledsen och vet inte hur man står ut med det utan alkohol? Antingen för att döva hemma eller som berusning tillsammans med vänner. Det känns som om hela jag går sönder... Och vad som är nästan är lika jobbigt att tänka på att för tre månader sen när jag hade allt det där så var jag ändå inte helt nöjd! Tänk om jag bara fick backa bandet.. om så bara för en liten stund. Åh, vad jag skulle vara tacksam! Jag skulle säga till min kärlek hur jag kände för honom (hann aldrig göra det), gå på ett träningspass och njuta av att kunna göra burpees, ta mig tid för att göra sådant med barnen jag ofta skjuter på, försöka lösa konflikten, vara glad för mitt jobb (istället för att klaga på att det var stressigt). Ja, tänk om... tänk om jag bara fick låna en dag från den tiden.

Har bara gjort en ordentlig fjällvandring i mitt liv, den var jättehärlig - även vakna en morgon i hällregn, sätta sig utanför tältet och göra gröt var ju mysigt.... Myggen var väl inte så mysiga ;-)

Jag skulle gärna göra det mera, så kanske jag får mersmak nu.

Vi kommer hyra en stuga, och ha med oss tre ungar/barn, så det blir inte så avancerade utflykter :-) Däremot ska en av grabbarna fiska, och det kommer bli gemytligt ändå. På söndagen har vi ingen brådska hem hoppas jag, utan kan göra en utflykt även den förmiddan.

Ja, exakt - inget dåligt väder, bara usla kläder. Jag försökte övertyga min bror att ta med stövlar.... men de ägde ju inget sånt, men goretex-skor och oömma byxor/jackor, fleece. Det är ju lite oklart hur varmt det kommer vara. :-)

Varsego - det är ju onödigt att du slutar vara glad o skämtsam här tycker jag, det behövs.

Ha det bäst.

Grattis till 7 månader och en dag!? Stabil, rolig och snäll för att nämna några av dina egenskaper VaknaVacker!

Kram

Fjällvandring låter så härligt! Jag vandrade en del när jag var liten och glömmer det aldrig. Ska bli mer av det i framtiden. Bra att du förvarnar om mindre aktivitet på forumet.? Du känns så stabil nu så jag hade nog inte varit orolig, men det är alltid bra att flagga.
Till sist, det finns inget dåligt väder, bara dåliga kläder.?

P.s Tack för fin kommentar i min tråd! Ha det gött.

Är svårt. Och superlätt!
En smart chef-grej jag lärt mig angående hur man ska kommunicera med alla- eller en medarbetare är ungefär såhär:
Om en medarbetare säg- försover sig ofta.
Och jag mailar ”till alla” (för att inte peka ut denna medarbetare)
”Tänk på att komma i tid om om morgnarna”.
Så kommer medarbetaren som försovit sig en gång i hela sitt liv.
Att känna skuld över det här mailet.
Medan den som försover sig varje dag- inte hinner läsa mailet pga försovning.

Här blir det mycket ”maila alla” på gott och ont.
Om jag fick önska något vore det att du tar till dig av precis alla kommentarer som skrivs här om hur värdefull du är, hur viktiga dina inlägg är. Vilken motivation det ger andra. Hur självklar du är i ditt beslut och hur det påverkar - oss allihop!
För mig är det urviktigt att olika humör och röster får finnas här!
Att du är en snäll person med kraft och humor finns ju ingen tvekan om ? Önskar dig en fin dag med
S O L! Kram!

Du tänker bra. Reda ut alla saker så att du kan fortsätta i lugn och ro med din dotter.

Kanske skaffa dig lite distans också?

Har läst att man vänjer sig vid nästan allt elände man kan hamna i efter 3 månader. Testade det en gång med en kille jag älskade, men som inte var bra för mig. Jag bröt kontakten i flera månader. Försökte slå bort tankarna på honom och gjorde andra saker. Det funkade för mig. Efter 3 månader hade jag vant mig att vara utan honom och kunde börja må bra igen.

Den duktiga flickan du känner, som vill stanna och hjälpa. Henne får du nog säga till på skarpen. Vissa fighter är inte värda att ta.

Det regnar ute igen, rejält. Jag ska ju dra iväg ett par dagar till fjälls, så måste nog ta mig ut på en liten morgonpromenad så jag orkar sitta i bilen massa timmar.

I övrigt - det kommer bli bra med miljöombyte ett par dagar.

Att jogga är ju skönt - och nu gör jag det mest för att komma iväg ut, få en kick, och få bättre kondition. Det är härligt även om jag ännu bara kommit halvvägs till målet att springa en halv mil utan uppehåll. Jag behöver ta det lugnt, för mina leder behöver fortfarande vänja sig vid joggingen. Hjärtat klarar av joggingen mycket bättre nu än första veckan, då var det gryyymt jobbigt och flåsigt. Jag tänker det är bättre att ha ett långsiktigt mål: Jogga 3 ggr per vecka, for ever, typ. Än en sprint där jag skadar mig. Så har det varit tidigare, då har jag gått hårt ut och knappt klarat ta mig hem från löpspåret efter någon månad, för jag skadat mig utan att lyssna på kroppen.

Jag har passerat fem veckor nu, och har slutat räkna dagar. Just största kampen mot A är nog (tillfälligt i alla fall) vunnen. Jag trodde nog jag skulle tappa vikt o kunna klämma in mig i byxor jag inte kunnat ha på ett tag, men... mina matvanor har inte varit så bra under semestern, men... vad gör det? Att inte dricka är viktigare än att förändra precis allt.

Jag förstår av en del händelser som hänt bakåt att det inte är över detta med A, som igår när jag skulle stänga köksfönstret så kom tanken, ja, det vore ju skönt... Alla dessa händelser som min hjärna förknippar med vanan att sitta o ”njuta” behöver upplevas, sägas nej till. Just köket, köksfönstret - där brukade jag för massa år sen tillbringa ganska många kvällar pimplandes öl och smita från livet, i höstmörkret.

För er som studsar in och läser även min tråd - jag kanske inte läser o skriver lika mycket nu några dagar, men det betyder ju inte jag halkat in i dimman.

Ha en fin torsdag, fredag, lördag o söndag!

Håller med VaknaVacker;

Humor, skämt, ironi tycker jag om ? Vet inte om du ska sluta med det, ofta har det varit kul läsa dina inlägg med glimtar i ögonen.

Fiskesug istället för alkoholsug. Det är grejer det!
Aldrig upplevt dig som kaxig, alltid bra och stöttande!
Ha en fin dag?? Kram

Jag har läst en del inlägg här på sistone som berör hur viktigt det är att man bara skriver snälla saker i sina kommentarer och verkligen tänker på att detta är ett forum för alla. Oavsett om man har helvitt som mål, eller att kunna dricka kontrollerat. Det är lätt att saker kan missuppfattas och upplevas som elakt. Jag delar självklart detta och passar mig väldigt noga för att skriva något som kan såra någon annan eller missuppfattas. Jag är en snäll person.☺️

Men jag känner mig så trygg och naturlig i min nykterhet nu och då kanske mina kommentarer antingen kan uppfattas som lite väl skojfriska eller för ärliga, raka och lite kaxiga. Kanske t.o.m. kan innehålla lite ironi ibland. Det kan kanske bli så när man känner sig så himla glad och nöjd med sitt liv. Självsäkerhet och humor betyder dock mycket för mig. Så jag får dra ner på mina kommentarer hos andra och passa mig extra noga så jag inte skriver något som kan uppfattas fel.

Jag önskar alla, oavsett mål och längd på sin kamp mot alkoholen lycka till på er resa. Ni är bäst! ?

Kram

6,5 km - du är grymt duktig! Och vad härligt att alkoholstoppet betytt mycket positivt för er relation också. Och barn och barnbarn på ingång också ? Du har verkligen mycket att glädjas över och nu kan du verkligen göra det också!

Kram ?