Senaste kommentarerna i forumet

Imorgon ska vi träffa kompisar och käka middag ute på stan. Vi åker bil och jag kör. Har inte rest med SL sedan pandemin bröt ut. Frun får dricka vin om hon vill. Jag tänker njuta av nån alkohol fri öl.

Jag fick tips av en människa att jag kunde söka hjälp för mitt medberoende på vårdcentralen. Jag visste inte det då.

Tänkte på det länge, i flera år faktiskt. Sedan så sa en vän till mig att hon hade träffat en sådan bra AT-läkare och hon hade fått en remiss till en jättebra psykolog. Jag tänkte att jag prövar. Jag bokade en tid på en annan vårdcentral än den som jag tillhörde och jag tillhör inte den som normalt byter vårdcentral, men efter att den läkare jag gått till för olika saker tidigare svarade mig "jasså du är där du" när jag sa att jag önskade bli en mamma och min sambo dricker så kunde jag inte alls tänka mig att vårdcentralen kunde vara ett ställe där en kan vända sig.

Nu vänder jag mig till en vårdcentral om allt som har med hälsan att göra och det är inte alls ofta, men jag gör det. Som när jag behövde hjälp med ett trauma så ringde jag upp en vårdcentralen på en ort med en viss kategori människor "med höga krav" om en säger så, bor.

Jag ringde dit och sa att jag behöver hjälp med detta. En psykolog ringde upp och jag berättade vad jag behövde hjälp med. Han gav mig en tid. Och sedan fick jag fler tiden. Jag pendlade dit även fast det tog mycket tid. Det var det värt. Han löste upp mitt trauma och jag jobbade jättebra och intensivt själv. Arbetade inte denna period. Det hade aldrig funkat. Jag fick smärtsamma uppgifter att göra till varje gång. Det var det värsta jag varit med om, men jag blev fri.

Psykologer är det bästa jag vet och de kan verkligen hjälpa den som vill ha hjälp. Den som vill ha hjälp ger aldrig upp.

Även präster är bra att prata med och kanske det finns en jourhavande präst i stunder som känns svåra.

Bara sök all hjälp du orkar och önskar. Du kommer att få hjälp!

Ta hand om dig!

Hej,
Har läst ditt inlägg och vad andra tipsat dig om. Vill bara säga att jag själv varit i en liknande situation. Min man drack starköl i smyg under flera års tid, vilket eskalerat under det senaste åren. För ca 2 år sen gick jag med i en anhöriggrupp genom kommunens omsorg som följde CRAFT's upplägg. Dessa träffar har hjälpt mig att ändra mitt förhållningssätt till min man i olika situationer som uppstått när han varit onykter. Har också fått mig att inse att det absolut viktigaste är att ta hand om sig själv först och att det inte är mitt (eller ditt) fel att han väljer att dricka alkohol. Alkoholism är en sjukdom som din man måste få experthjälp för att kunna ta sig ur.
Jag kan verkligen rekommendera dig att söka dig till någon liknande grupp i din kommun eller via nätet. Läs också boken "Du är viktig" av Carina Bång eller sök upp hennes hemsida där du kan få tips och råd kring din situation.

Idag har min man varit nykter i ca 21 veckor och han får hjälp via sin företagshälsovård. Vi mår bra tillsammans nu, men det har varit tuffa år. Vill bara ge dig hopp om att det går att vända en ond cirkel, men du måste ta hand om dig sjäv först för att orka och ta all hjälp du kan få. Du behöver det!! Och kom ihåg att det är en sjukdom din man har som går att göra någonting åt, men han måste själv inse att han behöver hjälp ut ur detta!
Många styrkekramar till dig och hoppas att du hittar rätt väg för just dig och er familj att få hjälp ?

Hej,
Har läst ditt inlägg och vad andra tipsat dig om. Vill bara säga att jag själv varit i en liknande situation. Min man drack starköl i smyg under flera års tid, vilket eskalerat under det senaste åren. För ca 2 år sen gick jag med i en anhöriggrupp genom kommunens omsorg som följde CRAFT's upplägg. Dessa träffar har hjälpt mig att ändra mitt förhållningssätt till min man i olika situationer som uppstått när han varit onykter. Har också fått mig att inse att det absolut viktigaste är att ta hand om sig själv först och att det inte är mitt (eller ditt) fel att han väljer att dricka alkohol. Alkoholism är en sjukdom som din man måste få experthjälp för att kunna ta sig ur.
Jag kan verkligen rekommendera dig att söka dig till någon liknande grupp i din kommun eller via nätet. Läs också boken "Du är viktig" av Carina Bång eller sök upp hennes hemsida där du kan få tips och råd kring din situation.

Idag har min man varit nykter i ca 21 veckor och han får hjälp via sin företagshälsovård. Vi mår bra tillsammans nu, men det har varit tuffa år. Vill bara ge dig hopp om att det går att vända en ond cirkel, men du måste ta hand om dig sjäv först för att orka och ta all hjälp du kan få. Du behöver det!! Och kom ihåg att det är en sjukdom din man har som går att göra någonting åt, men han måste själv inse att han behöver hjälp ut ur detta!
Många styrkekramar till dig och hoppas att du hittar rätt väg för just dig och er familj att få hjälp ?

Ett par tankar på kvällen;

- Ingen längtan efter A.
- Jag tror det ska bli roligt åka iväg ett par dagar, utan att se resan som en transportsträcka (dold) till nästa chans dricka i smyg. Jag kan säkert komma vara stressad över att ha barnen runt ikring mig 4 hela dagar (vi brukar ju mest ses några timmar), men jag tror det övervägande kommer vara roligt.
- I början av nyktra resan gick jag hårt ut med att promenera, styrketräna, och jogga, cykla och flänga runt. Det fick jag lägga ner ett efter ett, det blev för mycket. Ingen vila alls. Jag kan tänka mig det var helt nödvändigt från början, för att fylla ut och distrahera mig. Nu finns en del cykelturer i lugn och ro kvar, promenader också. Jogging 3 ggr i veckan håller jag stenhårt på. Det SKA jag fortsätta med, även nu när jag ska resa bort - då tar jag med mig skor o ger mig ut en kort sväng på fredag.

Allt väl annars.

?

Jag har egentligen vetat i många pr att jag har en osund relation till alkohol. Men aldrig druckit två dagar i rad, aldrig tagit en återställare och det har aldrig gått ut över mitt jobb. Så på något vis har jag haft kontroll. Samtidigt som jag inte har någon kontroll efter en droppe alkohol, så är det ett medvetet val jag gjort när jag tagit första klunken. Sjukt egentligen....trots att jag vet att jag inte kan sluta så har jag ändå börjat. Och försökt intala mig själv att jag har kontroll, och att det är ett medvetet val att supa mig redlös, bortom vett och sans och vakna upp utan att veta när minnet svartnade, vad jag gjort, vem jag hört av mig till.

Men.... nu är jag trött på det. Och inser att problemet är större än jag vill erkänna. Jag försöker inte lura mig själv, intala mig själv att jag kommer att kunna kontrollera alkoholen längre fram. Jag vill aldrig dricka igen!

Problemet är det sociala, många vänner är väldigt förtjusta i alkohol och vissa av dem kanske också hittar hit småningom, men jag behöver hitta fler nyktra vänner. Tips på hur man gör det mottages tacksamt!

Noterar att det finns fler än jag här, och hoppas att jag en mörk dag ska kunna finna stöd här när jag känner att kroppen skriker efter ett glas (eller snarare en flaska) vin.

Jag tror separationsångesten har gjort att vi ”stått ut” längre än nödvändigt. Jag har lidit av det sedan jag var liten och de senaste 10 åren har det blivit bättre. Jag fick fysiska reaktioner med kraftigt illamående, panikkänsla och gråt när det var dags för avsked. De första åren i min relation ( innan jag fick barn) resonerade jag att det var bättre att dö än att separera för att jag inte skulle klara det. Idag har mycket av detta släppt men klart det finns kvar i viss mån. Så bra att du tagit dig tid att fundera igenom detta och helt självklart att din mammas ”farväl” påverkat dig som vuxen ?. Visst är det fascinerande att det finns så mycket att jobba med inom sig själv bara man vågar erkänna sina ”brister” och förbättringsområden. Kram Blade Runner

Hej,
Känner igen mig i det där med rastlöshet - för sitta hemma själv kan ju vara tråkigt.. och flaskan fyller upp ganska mycket av den tiden och upplevda tomrummet.

Jag har precis kommit hem från en joggingtur i regnet och njuter av kicken o prestationen jag gjorde (bra med mina mått...)! Det bästa med joggning verkar vara att det är skönt även när det är dåligt väder ute!

Kämpa vidare!

Dina ord värmer och jag vet ju vem jag är egentligen men det är en sådan karusell kring dessa alkoholister hela tiden och man dras in i det och tumlar sedan runt som i en torktumlare. Jag ska blocka honom. Barnen bor ju ändå hos mig så om han vill mig något kan han ringa dem. Han kommer dock attackera över mailen istället men mailen behöver jag ju i te öppna, sms är så påträngande och märks direkt när man alltid har telefonen med sig.
Jäklarns vad vi är bra och jag ska fortsätta stå på mig och inte ta skit.
Tack för allt pepp !!!
Kram Blade Runner

Funderat mkt på varför jag druckit för mkt, en del beror på rastlöshet. När min fru varit på jobb och man suttit ensam på kvällarna så har flaskan slentrianmässigt blivit ens vän. Sen har vi kulturen bland mina kollegor som gjort sitt, sen har jag givetvis gillat det.
Rastlöshet o kickar får jag av löpning nu. Gäller att kämpa på!

Tack för din respons och kloka reflektioner. Jag vet att du är något på spåren, ffa detta med tomhetskänsla och kontroll som jag måste släppa. Jag blir förvirrad, osäker, rädd, ledsen, sårad, arg osv på hans sms (sedan jag skrev igår kväll har jag fått ytterligare 39 sms bara idag). Jag vet att när jag får dessa sms är det en bekräftan på att jag fattat rätt beslut precis som du beskriver. Jag har flera gånger idag varit nära att svara honom men undvikit det och måste fortsätta jobba på den omedelbara impulsen. Nu skriver han att han lämnar landet eftersom jag pratat skit om honom inför alla han känner ( vilket inte stämmer förstås) och jag har varit nära att skriva att det inte stämmer men sedan struntat i att svara eftersom det vara göder en negativ spiral. Jag har blockat honom några gånger och det har känts skönt men är knepigt när vi har barn tillsammans. Han kan ändå attackera mig på mail. Nu ska han ha semester med barnen i fem dagar och jag hoppas och tror att han tar sig samman då, han brukar vara glad när han är med dem. De är hos barnens stora halvsyskon och sambo så det kommer nog fungera. När barnen är åter på söndag så kan jag blocka honom i ett par veckor på prov och se hur jag känner/tänker/resonerar.
Jag vet också att jag undvikit att blocka tidigare för att ha konkreta bevis ifall han skulle ansöka om vårdnad av barnen eller liknande och ingen skulle tro på mig. Eftersom jag vid detta laget har tusentals och åter tusentals sms tror jag att det är bevis nog och inte längre en valid anledning.
Om jag har tur finns en plats för mig i terapi till hösten , enskilda samtal, det ser jag fram emot !
Visst måste det ändå vara rätt att ignorera hans sms ? Men jag kanske också ska sluta att berätta för honom vad jag gör/vem jag träffar även om han tjatar ?
Kram och tack för kloka ord som alltid !!!!

Nu var det nära ögat. Satt i bilen utanför bolaget och resonerade med mej själv. Kom fram till att om jag dricker bara liite idag så blir det mer i morgon när tonåringen sover borta. Och så kände jag att jag var hungrig.

Så jag åkte hem, har lagat och ätit mat. Och det känns bättre.

Tack för support!

tack för dina ord! Mina barn tycker nog mer att jag är "hönsig" och verkar ta det hela med ro och humor. Dom kan lägga handen för pannan och säga "farväl kära mor vi syns om åtta timmar när jag har jobbat klart" typ. ? Mest jag själv som tycker avsked är jobbiga. Gick i terapi nyligen och jobbade då bland annat med att släppa kontrollen för andra till dom själva. Tror det har en viss koppling till det också. Går inte i terapi just nu men jobbar på med mig själv på egen hand. Kommer säkerligen att gå igen men känns bra att hålla upp emellanåt och smälta det man lärt sig. Just nu är min terapi att plocka blåbär, så härligt! Man plockar, andas frisk luft och har något att stoppa i frysen när man kommer hem. Kram

Självomhändertagande - tack för dina ord. Man vet tillslut inte vad som är rätt och fel när man inte har någon utomstående att prata med. Men jag ska nog ringa alkoholhjälpen och se hur jag kan börja ta tag i saker och ting..
Tack för ditt stöd!

Vi vandrar vidare, på den nyktra stigen! Nu vet vi det är den enda rätta!
Livet smakar så mycket bättre här! I nykterhet.
Grattis till dig med!??‍♀️Kram?

Du har verkligen tagit tag i din situation nu och söker stöd omkring dej.
Jag hoppas att du får förtroende för de du möter!
När det gäller ens egen säkerhet tror jag att man själv har svårt att bedöma det. Därför är det bra att i förväg ha tänkt igenom vilken utväg man ska ha. Vem man ska kontakta då. Vart man ska ta vägen.
Förstår din oro över barnen. Hoppas att du får möta någon med erfarenhet på kvinnojouren som kan ge dej bra råd.
Men jag tänker att om det skulle bli en orosanmälan kring barnen, så behöver det inte betyda att DU är en olämplig MAMMA. Tvärtom, om du dessutom söker hjälp.
Så viktigt att du omger dej med vänner, och människor som ger dej stöd! Lycka till ?

Så är det absolut, vi har rätt till våra känslor och att berätta om dem. Jag blir ändå lite imponerad över ATT ni ens pratar om problematiken!
Det finns alltså en ärlighet i att problemet finns!
Kanske skulle det vara hjälpsamt för er med parterapi?
Det har jag själv föreslagit min man, men absolut NEJ!
Jag tror att det är bra för alla relationer med friskvårdssamtal, att alltså våga ta emot samtalsstöd långt innan krisen är uppenbar.
??

Har samma problem att jag är mat- och A-beroende. Det är allt eller inget för mig. Men maten har börjat funka bättre efter att jag har börjat tänka på den (eller det onyttiga som jag vill äta) på samma sätt som med A (som jag har lättare att hålla mig undan ifrån).

Mörk choklad funkar för mig med. Det är ju inte så gott att man bara vill eller kan äta för mycket. Även lättglass eller proteinglass funkar då jag inte är så förtjust i glass. Allt jag gillar (chips, smågodis, snabbmat, bröd) håller jag totalt avstånd ifrån, precis som A.

Vet inte vad du kan få ut av det, men att agera på att vara sugen, vilja unna sig, äta och dricka på känslor är till syven och sist ett val. Jag måste ta fighten mellan goda och onda ängeln 25 gånger per dag vad gäller maten, förhoppningsvis minskar det dock såsom det gjorde med A.

TACK Backen123 för tipset!
Nej, min man har inte alls problem med alkohol enligt honom själv. Att ens försöka prata om att vi båda har/har haft alkoholproblem har inte heller fungerar. Det var mitt försök tidigare, när jag själv drack tidigare. Att föreslå att vi skulle förändra och minska på alkoholen.
Dra inte in mej! Det är ju DU som har problem, inte jag! Var alltid hans svar.
Jag har börjat säga ibland nu " vi är allt bra lika ändå, du och jag, det blir än det ena och än det andra som det blir för mycket utav" Det säger jag när jag vräker i mej glass och han godis.
Jag syftar även på vinet.
Men något samtal får jag inte igång.
Min terapeut från beroendeenheten har kommit tillbaka från sin semester, det känns bra. Så viktigt att prata med någon utomstående. Det vill jag verkligen uppmuntra alla!
Visst, man kan vara klok själv också. Men när det gäller mej själv så är jag många gånger så känslostyrd. Tappar fotfästet och blir tokledsen. Ser bara allt som genom ett förstoringsglas och glaset riktar jag bara mot eländet som inte funkar! Det blir ju helt överväldigande!
Att varsamt föras tillbaka till tankarna istället för känslorna är hälsosamt. För jag behöver inte agera direkt på mina tankar. Jag kan vända och vrida på dem. Vad är rimligt, viktigt just nu?
Byta fokus!
Se det lilla som ger glädje och rikta förstoringsglaset på det istället! ?
När det är som tuffast är det vanligt att jag går ut och fotar närbilder i naturen - ett sätt för mej att byta fokus.

Du kan göra precis vad du vill, eller så tar du en dag i taget och testar utan. Det är bara tankar, impulser, känslor och sug. Men det är du som agerar på det. Säg nej till det när det väl kommer är mitt tips, gärna högt (eller högt i ditt huvud) :) Du får se vad som händer, det stretar emot i kroppen, men om man försöker lägga fokus på annat så släpper det. Och i värsta fall - gå ut även om det regnar.

För tänk om du skulle fixa tre dagar, skulle inte det vara tufft!? :)

Att du är trött på dina känslor, krokben och snubbeltrådar trots att du kämpar och gör. Du är stark.
Idag med, helt säkert. Men less får man vara. Det går över. Kram.

Det är ju bara du som bestämmer.
Dock tror jag att det för de flesta här är ett stort steg att skapa en tråd på alkoholhjälpen, då har man vid något tillfälle av klarhet bestämt sig för att göra något åt drickandet.
Hjälp finns här, stöd och råd, du kan nog ägna timmar åt att läsa om du vill ?
Men huruvida du ska dricka eller inte bestämmer bara du.
En dag, en timme eller en kvart- är jag dock helt säker på att du fixar! Gör det!

... vad jag bara vill ge upp just nu. Jag vill in i dimman, jag vill inte kämpa.

Men jag måste säga till mig själv att det är tvärt om. Du ger in, du ger inte upp. Du måste börja kämpa igen, inte sluta.

Vill bara gråta, kommer inte dricka.. det vet jag, men FAN vad trött jag är på mina känslor just nu!

För din tråd och inlägg om fördelarna, livsvinsten, i den långa tidens nykterhet. Behövdes extra mycket denna dag. Tack för att du fortsätter att dela med dig!

För din tråd och inlägg om fördelarna, livsvinsten, i den långa tidens nykterhet. Behövdes extra mycket denna dag. Tack för att du fortsätter att dela med dig!