Senaste kommentarerna i forumet

Uttråkad, nere, oförmåga att göra något vettigt. Det är jag just nu. Är inte så nere som jag var för en vecka sen, men har liksom ingen förmåga att ta mig för något. Att gå ut på en promenad som var det bästa jag visste för ett par veckor sedan är som bortblåst. Har ingen inspiration till att laga mat alls och ingen ork. Har ätit gröt i dag, det är enkelt och ganska mättande i alla fall.

Blir så trött att jag bara tappar all motivation. Är även lite sugen på att åka till systemet och unna mig lite, och då även köpa en stor chipspåse och göra en sån där "mysig" tillställning. Är nog mest sugen på chipsen om jag ska vara ärlig. Är chipsoman först o främst, men allt bottnar ju i det osunda. Så det får bara vara. Jag kan inte bara ta en, eller lite av något som är skadligt för mig. Då öppnas dörrarna i min hjärna och allt bara väller ut.

Tänker att det bara är tankar, jag behöver inte agera på tankarna. Det är sug, jag kan välja att inte agera på det. Men A är det inte så svårt men med maten blir det svårt när jag har den här oförmågan att fixa något vettig mat själv. Det är så svårt att förklara, men det är som jag glömt bort hur man lagar mat och måste göra allt för första gången, det gör att det tar sån sinnesjuk energi för att fixa det. Att hacka gurka innehåller för många steg, det blir svart i huvudet liksom. Då är chipspåsen bra, den mättar och tröstar. Men inte nu, det funkar inte i långa loppet.

I morgon måste jag åka till andra lägenheten och renovera, det kommer ta så mycket mer tid än vad jag tänkt, men så får det vara. Rent pengamässigt så är den inte så dyr att äga så försöker att inte stressa över det. Men vad det vore skönt att bli av med det bara. Men till nästa sommar kanske.. eller tills i jul förhoppningsvis. Vi får se. Hur måendet är.

Trots att det faktiskt tar emot lite i dag, har ett sug som jag inte känt på länge, så väljer jag ändå att inte dricka i dag. Istället tillåter jag mig själv att vara ynklig, tycka synd om mig själv och bara vara utan förpliktelser.

är ofantligt fint !!! Jag har bott och jobbat på en mängd olika ställen i landet och nu de sista åren farit kors och tvärs genom landet för att beta av sånt jag missat tidigare. Jag har upptäckt helt osannolikt vackra små hotell utspridda i ingenstans, hittat varsamt renoverade affärer från förra seklets barndom, besökt historiskt och kulturellt intressanta ställen (som jag såg som totalt ointressanta som aktiv), glidit omkring på helt ödsliga vägar i Norrland, besökt helt fantastiska företag som också ligger ute i ingenstans där det erbjuds hantverk, växter och andra saker!!
Jag planerar lite för en längre resa i Asien nästa år men det är inte alls säkert att den blir av. En sak i taget...typ...

Och allt detta enbart på grund av att jag inte tar första glaset !!

Ikväll ska jag gå på mitt första AA möte någonsin. Jag är rätt nervös över hur det kommer att vara

Hej Emmy,
Du har rätt. Det är för mycket. Oavsett barn eller inte. Däremot med barn i hemmet så kan du göra en orosanmälan till soc. Jag har själv inte barn och valde bort barn då jag levde med en man som drack för mycket. Läs i andra trådar här, det år många med barn som skriver. Du är inte alls knäpp. Ta en dag i taget. Ett steg i taget.
Ring till alkoholhjälpen här och fråga dem var du kan börja. Jag har inte pratat med dem, men läst andra som ringer och är nöjda. De har kurser och kan hänvisa dig till hur du ska agera.

Ta hand om dig! På alla sätt!

När jag snapchattar bad- och solbilder till dottern så får jag tillbaks bilder med hood + regnjacka ?

Idag har det dock varit hit- och ditväder. Ena timmen sol, andra regnskur, men ändå tillräckligt varmt för klänning. Vi håller tummarna för att solen skiner klockan 17-20 tre mil västerut ☀️

Först 30 min höneblund ?

Kram ?

Så bra att du funderar kring det där med separationsångest. Det är nog bra att fundera över hur det påverkar en i vardagen. Hur en mår. Vad säger barnen. Känner de av din separationsångest som en slags oro. Skulle det underlätta om du arbetade "bort" den eller minskade den? Jag känner igen mig något. Jag minns min rädsla att aldrig mer få se min mormor, min älskade mormor, som barn. När jag såg henne som vuxen, för sista gången var det inte längre "min" mormor. Det var en äldre kvinna i min mormors kropp som inte var densamma mer, hon var så medicinerad med för mycket mediciner, likt många andra äldre på boenden eller i sina egna hem i vårt land. Mediciner. Jag vet hur det är med för mycket mediciner. Personligheten är inte som den var.

Nu kom jag in på medicinspåret igen, jag tycks göra det ofta. Inte bara här inne.

Att öva på att släppa taget om att inte veta vad som kan hända. Kanske att jag blivit bättre på det då jag förlorat en vän i suicid. Min väns suicid har påverkat mitt liv varje dag i flera år.

På ett mycket konstigt sätt så känner jag en mycket större tacksamhet till livet än tidigare. Jag är medveten om att det är skört. Så jag prövar att leva i det som är, just nu. Och jag säger väldigt ofta då jag skiljs från en person som betyder mycket för mig, att den är viktig för mig, att jag älskar den, eller så tackar jag för nu och menar det.

Jag tar inte morgondagen för given. Inte heller fortsättningen på dagen eller kvällen eller natten för den delen.

Kanske också för att jag har varit mycket nära ett par platser där det har inträffat katastrofer som inneburit att människor har dött.

Det ger livet perspektiv. Kanske också ett tidigare trauma har fått mig att leva undvikande och vara redo för att dö. Jag har skrivit en scen om min begravning för flera år sedan och det är ju kanske helt sjukt, men sedan dess är jag lugnare.

Oavsett, så gör du som du behöver och du kanske inte vet vad du behöver ännu, men jag hoppas att du finner ut det.

Ångest är inte kul. Inte heller separationsångest. Kanske du kan få hjälp över länk i dessa coronatider, om du har tid och vill arbeta med det. Det känns som att det finns mycket resurser idag. Åtminstone inom den privata sektorn som ingår i högkostnadsskyddet. Vet flera som får mycket bra hjälp!

Ta hand om dig!

Ta en dag i taget. Man ångrar aldrig en nykter dag (och kväll)!

Jag tar en dag i taget. Just idag ska jag vara nykter. Min kropp behöver återhämtning. Jag har alltid haft ursäkter att dricka: Det är sol, det är regn, det är måndag, det är fredag, det är semester. Lite som systembolagets reklam. Jag måste dricka mindre. Mitt mål är inte att sluta helt, men jag måste sluta med det "onödiga" drickandet, dvs ensamdrickandet. Många gånger är jag uttråkad och ensam och livet känns så mycket mindre ensam med ett glas vin (eller fem glas) men dagen efter är det inte lika roligt.

Nu känns det lite jobbigt. Dåligt väder, kan inte gå ut och gå som det var tänkt.

Har ett fritidsintresse som jag brukar utöva på onsdagkvällar, på vägen dit ligger ett Systembolag, i körriktningen och med parkering precis utanför. Sprider ut mina inköp på 4 bolag - må, on och 2 ställen fredag.

Tankarna kommer - har varit duktig i 2 dygn (har inte varit helnykter ETT dygn sen feb 19). Jag kan ju köpa EN flaska av något gott.

Som vanligt håller jag med dig i allt . Har ju hängt här o läst från o till ungefär lika länge som du , men skriver sällan .
Snälla, sluta aldrig skriva här Vinäger !
Du o flera andra, tex Jasmine , ni får mig att vilja kämpa på , inte känna mig värdelös , även om jag misslyckas ibland . Jag tar aldrig någons misslyckande som en ursäkt för att få dricka själv . Tvärtom . Lider med den som trillat dit igen o vet hur tungt det är att återigen börja om ....
Förstår att många är som jag . Men vi ger aldrig upp ! Vi vågar berätta att vi misslyckas ibland , men sätter oss återigen upp på hästen o ger järnet !
Jag har dragit ner betydligt på A , tom haft en vit Juli , har aldrig hänt innan . Detta detta tack vare Er här inne ? och en otroligt stöttande man ?❤️
Idag är jag nykter

Kram till er alla ?

Fick klokheter att fundera över i helgen: en vän berättade om sin separationsångest i samband med avsked, korta som långa. Något jag också haft med mig genom livet utan att reflektera över det. Separationsångest har varit en del av mig likt ett av mina ben eller en av mina armar. När jag ska skiljas åt från någon som står mig nära känns det som om att det är sista gången vi syns. Vet med hjärnan att vi träffas ikväll, imorgon, nästa vecka eller vad det nu kan handla om. Men hjärtat är fullt av sorg som om personen ifråga kommer lämna mig för evigt. Jag känner mig tom och kan till och med få för mig att det jag känner är en föraning om att "något hemskt kommer att hända". Funderat mycket runt detta dom senaste dagarna. Min mamma kunde få hemska utbrott när hon hade sina dåliga perioder. Det hände ganska ofta att hon smällde igen dörren och stack hemifrån och var borta i allt från några timmar till flera dagar. Jag blev alltid så himla rädd och förtvivlad. Egentligen spred sig lugnet hemma när hon inte var där men inom MIG var det kaos. Varje gång det hände tänkte jag att den här gången kommer hon inte hem mer. Fast pappa sa "hon kommer när hon har lugnat ner sig, det brukar hon ju göra". Kanske kan det vara dessa upplevelser som "spökar". Och också därför kanske som jag även har svårt att släppa taget om sånt som är dåligt för mig.
Jag kan aldrig säga hejdå "lagom" till mina barn. Jag måste krama dom och säga "kör försiktigt" flera gånger och min känsla är ledsen. Dom tycker "hej då vi syns ikväll" skulle räcka. Vet också när jag var tillsammans med mitt ex att jag kunde gråta på vägen hem efter en helg med honom. Han kramades och sa glatt vi syns i veckan. Men jag hade känslan av att vi aldrig skulle träffas mer, avsked, sorg, tomhet, saknad. Fast det bara gällde någon dag eller två.
Ska försöka tänka runt dessa känslor och försöka lugna mig själv när dom dyker på mig. Och kanske också tänka tillbaka runt dessa tillfällen när det hände mig som barn, trösta och lugna mig själv för det som hände mig som barn.

Här regnar det mer eller mindre varje dag, inte lätt att få till mitt byte av garagedörr. Jag funderar
på att flytta till Blekinge.? På fredag och lördag ser det ut att bli sol och åtminstone 20 grader varmt här,
då ska vi åka ner till Onsala och jag ska ta mitt första dopp i havet för året. Grymt bra jobbat med cyklingen och chokladstoppet! Hoppas du inte har tagit dig vatten över huvudet bara.?

Ha det så trevligt i kväll! Kram

Det blir lite bättre dag för dag ?

Kram ?

Jag har sovit typ 12h igen, gick precis upp, känner mig återigen lite bättre, aptiten börjar komma tillbaka osv, men är fortfarande väldigt orolig i magen, det är det jobbigaste just nu

Tack Kennie, det var snällt. Det är precis vad jag behöver höra just nu.

Är ny här och har idag bara en kort fråga:
Att dricka en halvflaska rödvin + 1 helflaska champagne + 3 st 33cl starköl själv är väl ganska mycket?! Vi har även två barn (1,5 och 5 år). Jag tycker INTE att det är ok när barnen är hemma (visserligen sovande men ändå) Han dumförklarar mig och säger att det inte är speciellt mycket för ”det är inte så mycket alkohol i champagne”. Detta är bara ett litet utdrag ur livet med honom men orkar inte dra hela skiten nu.. Men är det inte ganska mycket eller är jag knäpp?

Du är en verklig förebild Adde på många sätt. Din äventyrslystnad gillar jag! Kommer kanske dithän själv, även om jag trivs bäst i Sverige. Finns mycket att uppleva här också.

Kram ?

kan helt klart jämföra situationen med alla begränsningar som är i samhället nu med hur det var när jag var aktiv.
Allt måste planeras in i minsta detalj om jag ska iväg nånstans, det är inte bara att dra iväg, och jag får så obehagliga känslor av det.

Att ställa om och leva ett liv i frihet utan några begränsningar som att ha alkohol så det räcker hela veckan eller till nästa ställe är ju en gudomlig känsla. Och ännu mer fritt blev det ju när jag tog pension !! Bara jag, bilen och vägen avbrutet av längre flygtripper. Mellanlandning hemma för att se över huset och tomten och planering för nästa resa.

Att få känna den fina smaken av frihet går inte att beskriva med ord utan måste upplevas ! Jag älskar att lära mig nya saker, se nya saker, träffa andra människor, uppleva nya kulturer....kasta mig ut i det okända som under den aktiva tiden var ett stort nej,nej,nej !! Fan ta den som kom och försökte få mig att följa med på nya saker !! Jag har egentligen aldrig mått bra av att vara instängd så det blev ju verkligen kämpigt när jag var aktiv då jag emot alla mina sinnen låste in mig själv med hjälp av spriten. Det är ju inte direkt utvecklande att supa sig till sömns....

Märkligt nog upptäcker jag att det finns delar av hjärnan som har gömt kunskap som jag trodde var förlorat för länge sen. Fast jag varit nykter några år så "repareras" minnesdelar fortfarande i stordatorn. Undrar hur det går till ??? Men jag är tacksam för det !! Är väl bara en tidsfråga innan systemet backar bakåt pga ålder. Jag har mer och mer funderat på hur min hjärna har pallat med allt krökande ?? De sista åren var jag ju i stort sett, mer eller mindre, påverkad hela tiden. Och jag hade ju en period i livet när pengarna tröt och jag kokade egen sprit med rätt usel renhet och jag började osa ammoniak. Så pass mycket så folk på jobbet undrade om jag hade målat om hemma.... Jag är fortfarande så imponerad över att mina njurar fortfarande fungerar :-))

Det är märkligt att kroppen kan klara sån misshandel som alkohol faktiskt utgör. Den gamla sketchen om "Verkmästaren i magen" är bara så sann !! Alkohol är på många sätt en spännande drog eftersom vi fortsätter att hälla i oss den fast vi så väl vet att den är ett starkt gift. Och dessutom ett sånt väldigt onödigt gift.

Mitt liv som nykter är ju så ofantligt mycket bättre än som aktiv drinkare. Tragiskt nog tog det många år från det jag blev medveten om mitt beroende till jag lyckades ta mig ur det. Från det jag sökte hjälp första gången till jag själv åkte på behandling tog det nästan på dagen 10 år. Mycket elände och massor av pengar som försvann där.

Men idag är jag nykter och tänker så bli resten av dagen och då vaknar jag automatiskt nykter i morgon !!

Ja onkel det var det jag menade, att ta beslutet så sent som möjligt. Vid minsta misstanke, känsla att det kan barka åt ”h”, så struntar du i semester helt enkelt. Svaren och insikterna av sina funderingar kan ju komma upp ganska snabbt. De finns ju varianter oxå som...att ta ledigt ett par dagar...träffa nyktra människor.....få ett nytt intresse eller ett gammalt...träna osv. Att ha en plan den första tiden har hjälpt mig mycket. Tänker att om din kropp verkligen behöver ledighet, finns kryckan antabus att tillgå. Det har jag kört o gör nu med. Lycka till i ditt val, en dag i taget

Välkommen, den första abstinensen behöver inte bli så jobbig. Jag hade problem med sömnen och lite Ångest, samt svettningar. Det höll i sig ca en vecka o sakta men säkert kommer vinsterna av nykterheten. Försök å håll ut, det är så värt. Kram

Hej åh vad jobbigt, förstår precis känslan av hjärtklappning/tappa fokus. En tanke som dyker upp är att blocka honom i tfn, sms honom och skriv exakt vad du tycker för att sedan blocka. Åtminstone skriva att du blockar honom. Vet inte om ditt ex har våldsamma drag, och vad detta kan utlösa men det vet säkert du? Tänker mig att man kan vara bortrest nån dygn om risken blir att inte få vara ifred, är dom inte helt skogstokig så brukar det lägga sig ganska snabbt ändå. Men jag tror absolut att man inte ska ta nån skit, säga ifrån på ett sätt som dom förstår, för tar man emot så blir det en form av hjärntvätt, du är inte psykopat/sociopat. Du är stark, empatisk kvinna som värnar och vill människor gott, därför har vi så svårt att säga "Nu räcker det!" För vi tycker så synd om dom och därför blir vi kvar så länge. Jag är kvar för jag vill så gärna att det blir det liv jag trodde för 2år sedan, behandling är avslutad och han kämpar men beroendehjärnan är stark vilket yttrar sig i humörsvängningar delux och det enda jag kan göra är att säga det räcker! backa och göra saker jag mår bra av med mina barn, sällan nån dag som är enkel men jag tar plats, hela tiden så han förstår att det är också på mina villkor. kram

Förstår att du känner dig utlämnad och att det är svårt när personalen inte möter dig, men ändå, fysiskt är det här en chans att bli bättre.. Och du har varit med om tuffare saker än sömnbrist, det här klarar du! Och du vet ju precis som jag att beroende gärna eldar på de där känslorna av hopplöshet så att man ska kunna rättfärdiga för sig själv att man ska få dricka.. Och som du säger, om du åker hem nu blir det inte bra. Uppbåda all din kraft, nu måste du stå ut och kämpa vidare! Jag tänker på dig...

härligt att höra ifrån dig, har tänkt på dig och undrat hur du har det. Min reflektion sagd med omtanke för att jag vet att du jobbar stenhårt med dig själv och verkligen vill komma framåt. Han uppför sig riktigt illa, psykisk misshandel han utsätter dig för om man ska vara lite krass. MEN som vanligt så är det bättre att vända fokus till sig själv. Fundera över om du får någon slags "näring" av hans elaka sms, fel sorts bekräftelse eller vad man skall kalla det. Jag lät också elaka sms strömma in ohejdat i min mobil, jag tyckte jag hade kommit långt för att jag inte svarade. Förra sommaren började bilden av mig själv klarna, jag vände fokus till mig själv lite mer på riktigt. Isället för att tänka MASSOR om och på honom började jag granska mig själv. Varför låter jag någon skicka elaka sms till mig, visst varvat med kärleksförklaringar, men ändå? Jo för att jag fick bekräftelse på en del saker: han super fortfarande (=jag fattade rätt beslut som lämnade), han tänker på mig fortfarande (=jag betydde något för honom) och mycket annat. Osund bekräftelse helt enkelt för att jag inte var riktigt trygg i mig själv och mina beslut. Jag blockerade honom, vi har inga barn ihop så då kunde jag göra det. Tänker numera, om han vill ta kontakt med mig får han anstränga sig, inte bara plocka upp mobilen när han sitter och dricker. Du har barn ihop med ditt ex men kanske kan du freda dina kvällar och nätter genom att blockera honom? Och som sagt fundera lite över hur livet utan elaka sms och drama skulle vara? Man säger ju gärna "det skulle vara jätteskönt och jag vill ha det lugnt och stabilt". Åtminstone gjorde jag det. Innerst inne kände jag en tomhet som är svårt att sätta ord på när jag blockerade mitt ex och dramat "dog". Hade även hemska känslor av separationsångest och kontrollförlust. När dessa känslor lagt sig var det som om röken skingrades och jag kunde fokusera på mig själv på djupet. Kanske detta inte alls stämmer på dig men fundera lite kring det. Du har levt många år med honom i ditt liv, även något "dåligt" kan vara svårt att släppa. Kramar från mig

långt ner som att jag skulle vara beredd att lära mig spela golf tror jag aldrig att jag kommer :-) Tack för dagens bästa !

Vi är en liten klubb vi som tycker att kaffet numera är godare än dyraste årgångsvinet (om det nu är gott...?) Har druckit några koppar i mitt liv men de nyktra är något nytt.
Jag kan redan tidigt på kvällen bara längta längta efter morgonen och mitt kaffe. Sån vardagslyx!