Senaste kommentarerna i forumet

Ditt inlägg sprudlar verkligen av energi ? Du har verkligen fått ett helt annat liv! Och din familj måste också vara överlycklig ❤️

Du borde användas som affischnamn i den nyktra kampen! Stort grattis till snart 13 nyktra veckor.

Kram ?

Hej där ute (här inne)! :-)

Jag fortsätter tuffa framåt på min vita linje. 13 veckor utan alkohol på söndag (tror jag...har ju verkligen slutat räkna). Det har farit förbi födelsedagar och halva semestern har gått, men inget sug efter alkohol ALLS! Jag känner verkligen att detta är för alltid. Maken hade glömt en Breezer i hallen. När jag städade ställde jag resolut in den i skafferiet och påminde honom om att ta bort den sedan. Han såg skamsen ut. "Försökte du pröva mig, eller?" frågade jag. Jag har sagt till tonåringarna att de kan vara lugna - att ALLT som de ser i mina glas framöver är helt alkoholfritt - att det är det - även om det ser ut att vara annat. (Som att jag vid någon grillkväll tagit en alkoholfri öl till maten). Det känns i hjärtat att det är så.

Meeeeeen...jag ska verkligen inte helt skönskriva mig själv. Något konstigt, ja-a....nästan fascinerande, hände för någon vecka sedan som fick mig att förstå att alkoholisten i mig inte är borta - även om hen inte är närvarande i mitt liv längre. Maken grillade på altanen. Jag var i köket och plockade med en sallad eller något. Jag hade ett glas alkoholfri öl på bänken. Han hade, tillfälligt, ställt ett likadant med starköl en bit bort från min. Jag hade inget sug, men något inom mig fick mig att snegla mot hans glas och instinkten att ta en klunk från hans var stark. Det var ju så jag brukade göra - när jag var alkoholist. En klunk av hans, ett av mitt. Sedan när han var tillbaka så fyllde han då på mitt och därefter ev. sitt. Jag sträckte mig aldrig, men mentalt hann jag göra det - innan insikten slog mig och jag skrattade högt åt mig själv där i köket. "Jasåååå du, du tror att du är så långt ifrån detta nu, men beteenden tar lång tid att ändra. Ta med dig detta nu, minns det och påminn dig själv om att du aldrig någonsin kan börja dricka igen".
Jag är tacksam över den insikten jag fick där och då i köket. Jag kan inte hantera alkoholen, vi är inte vänner, och därför ska jag hålla mig ifrån. Punkt slut.

I övrigt fortsätter jag med mitt kost- och träningsprogram. Jag sedan jag började för fyra veckor sedan minskat i mag- och midjemått, gått ner 3 kilo i vikt, fått ner min vilopuls, byggt musklerna på armar och lår genom att lyfta mina vikter och gå mina powerwalks. Min kost består av råvaror såsom fisk, kyckling, skaldjur - råris, quinoa, fullkornspasta, enorma mängder med frukt, bär och grönsaker varje dag. Kvarg, kefir, keso, lax, nyttiga nötter, bra oljor. Drycken är kombucha som jag gör själv, eller rent vatten.
Min hud är slätare och renare än den varit på flera år, jag är återfuktad då inte alkoholen suger ut allt från mig längre. Jag är slankare, starkare och har mer energi.

Jag somnar inte, vin-trött, på soffan längre, utan ser på dokumentärer, läser böcker, lär mig sticka krånglig mönsterstickning som kräver fokus. Jag har fått ett nydanat intresse för antikvitieter och åker på loppisar (kan ju köra själv nu, när som helst, när andan faller på) och igår ordnade jag fiskekort och ska åka iväg ikväll och fiska för första gången på länge. Jag ska packa en liten matsäck till mig och tonårssonen och så ska vi se om vi inte kan stå på en solvarm sten vid vår put-and-take sjö och kasta efter den inplanterade regnbågsforellen.

Allt går, nu när alkoholen inte styr mitt liv längre.

Ta hand om er!

Kram
- - ?

för påminnelsen och för metaforen! / mt

Nu har jag kommit hem till min vän och brutit ihop. Vågade känna känslor för första gången på länge. Jag får stöd och värme, och jag har hittat strategier.

Jag väljer att ta striden mot alkoholen. Jag väljer också att inte ta alla strider på en gång.

Men nu jävlar, försök ta mig då alkoholjävel!

Tack för fint stöd här, fantastiskt att få detta bemötande särskilt när det är första gången för mig. Känner att jag har hittat en trygg plats.

Jag är säker på att tant Amanda kommer att få en jättemysig stund med hundra procent närvaro och bebisgos ❤️

Kram ?

För att det var så länge sen.
Jag har också en tråd i det vidare livet som det också var länge sen jag skrev i.
Gott tecken förstås.

Jag tänker lite på vad som händer och har hänt med mig sen jag sist skrev och hur jag skulle kunna beskriva någon sorts balans eller välmående.

Just nu står jag i något som kletar lite runt fötterna och jag vet så väl vad jag borde.
Men jag förmår inte riktigt då det är en människa som i sig själv inte har kapacitet.

Alla har kapacitet kan man ju enkelt säga.
Men det är ju inte riktigt sant.
Pga min handikappade dotter så har jag ju sett andra kanten av kapacitet,dvs oförmågan att ta hand om sig själv.
Sen finns då "hybriderna" som min sambo uttryckte det.
De som klarar av det mesta och lite till nästan utan att darra på mustaschen.

Som liksom ångar på och knogar på oavsett vad kropp eller förstånd säger till en.
En som helt enkelt klarar långt mycket mer än vad de flesta orkar med.

Där har jag ofta varit genom åren och är väl där igen nu efter tunga år med stor kris i både mitt eget personliga själsliv och på det yrkesmässiga planet.

Återigen kan jag se mig omkring och tycka och tänka en massa om de som borde rycka upp sig,eller ta tag i sitt liv.

Det är ju bara..
Såklart inte och det vet jag ju också.

Men att i detta hitta balansen mellan att vara behjälplig och att stå tillbaka och säga:
Det här fixar du.
Du är starkare än du tror.

Men som jag beskrev för en annan medberoende.
När man lyckas kapa loss de sugproppar som jag vill kalla det som håller oss uppe och som både ger och tar energi.
Dvs medberoendemagneterna som jag så gärna drar till mig.

Då uppstår ett hål,ett vakuum där något annat måste in.
Helst ska man ju då bara stanna upp och låta ärret tillfriskna med min egen hud.
Men om jag då rycker ut och trycker dit en annan bit,läs en annan människas bekymmer så slipper jag ju läkningsprocessen.

Kanske är det där jag är nu.
Jag har en massa hud som börjar vara bra läkt och har också stoppat dit en massa nya friska bitar.
Men kvar är ändå en sorg,ett hål över att inte få vara den empatiska människa jag är som kan ge rätt mycket utan att tappa min egen kraft.
Eller är det bara abstinens över att glorian inte får skina på mig :-)

Kampen går vidare bröder och systrar..

..och alla vackra människor i det❣️
Omtänksamhet finns i överflöd här?! Och vi är alla så måna om att den inte ska uppfattas fel..Precis som du Dagsattförändra, ville förtydliga ditt inlägg, vill jag nu förtydliga mitt?! Hörde bara omtanke och pepp i ditt inlägg också, så ber om ursäkt om mitt inlägg sedan uppfattades på annat sätt ?! Vi vet ju alla att vi bara vill peppa och stödja i våra kommentarer ?!
Önskar er alla fortsatt fin dag ☀️!
Kram!
/Fibblan ?.

Ja det är en last jag blundat för ganska länge. Har hållt upp något år tidigare men sen tänkt att det inte spelar nån roll och börjat igen. Man får ju varken baksmälla eller hamnar i nikotincellen hos polisen av det. Vill ta tag i det men jag blir så otrevlig första veckorna att jag konstant skjuter på det. Har en rätt hög och stark förbrukning så jag vet inte exakt hur jag skulle gå till väga.

AmandaL: Så sant ?

Men jag har också börjat äta mer socker sen jag slutade dricka, det är ju så otroligt mycket socker i alkohol så jag tycker faktiskt inte det är konstigt att man nu istället äter sitt socker. Att sluta dricka betyder ju både att man lägger av med att insupa mängden alkohol men också att man slutar dricka sitt socker. Och därför känns det naturligt att kroppen vill ha sin dos påfyllning av just det men nu i fast föda istället för flytande. Allt som inte innehåller alkohol är jag på, jag kan inte börja med allt samtidigt, alkoholen förändrar hela mig och den måste bort, glassen kan jag vänta med då jag inte lider på samma sätt av att ta en sådan varje dag ??

Tog det inte så, så ingen fara. Man bör nog alltid vara lite orolig för att åka dit :)

Har man inga problem så skaffar man sig problem när man dricker skulle jag vilja tillägga ?

Fina Jasmine! Du har själv kommit till den insikten som behövs, du beskrev helt själv hur du mådde och hur du kände dig på din sjunde dag nykter och även hur du mådde och hur du kände dig på din sjunde dag med alkohol. Tänk på vilken dag nummer sju som du helst vill vara på. Jag vet att du klarar det igen, det är bara upp på hästen, ett återfall på sju dagar är inte särkilt länge, jag har haft återfall på över två år och jag är redo att kämpa mig vidare mot ett liv utan ångest varje dag, och för det krävs ett liv utan alkoholen. Jag tror verkligen på dig och på att du klarar det, med tanke på hur du beskriver dina dag sju på ett väldigt varmt och kärleksfullt sätt och ett på ett mindre upplyftande och trevligt sätt. Du är stark, du har insikten, dag ett idag blir en baggis för dig ??

Älskar ditt gästspel här på forumet och för din friska fläkt med en stor dos humor ???!

Finns alltid skäl att söka sig till Promille..?, men också stora livsavgörande skäl till att låta bli förstås..?❣️?

Tar mer än gärna ett gemensamt tag om sockret. Och visst är väl du snusare också..??

Det är ju klart att där vi har varit, så är ju allt bättre än att vara i alkoholens bojjor. Samtidigt mår man ju inte riktigt bra, när man (läs; jag..?) fortfarande är smärtsamt medveten om hur dysfunktionen ändå fortskrider..om än på andra sätt..?. Hua och hujedamej..svårt att vara människa..?.

Men håller med dig om att det hjälper att ta sig till utsikter ?! Utsikter ger insikter brukar jag lite käckt påminna mig om..☺️. Senaste igår grät jag en skvätt vid horisonten ?.. Förlösande att bli påmind om sin egen litenhet och samtidigt omsluten av alltings storhet och samhörighet..?!
Fint att höra ifrån dig, som sagt?☺️!
Kramar!
/Fibblan ?.

Ironwill, jag förstår dig! Jag har själv en bjudning snart med alla mina kollegor som alltid träffas en gång i veckan. Det förväntas av alla att det ska finnas vin åt dom. Det dricks i mängder när vi träffas, och jag kommer att handla vin åt dom som vill ha, men även alkoholfria alternativ åt mig själv och även dom som vill ha det. Jag förstår precis vad du menar och jag måste också ha ”bjud vin” hemma men jag är 100% säker på att jag inte kommer att ta en droppe av det! Och dagen efter har jag och mamma redan gjort upp att om det finns något kvar hämtar hon det, det är den tryggheten jag behöver ha. Jag öppnar ingenting och bestämt är bestämt men vara dumt att ha öppnade bokar/flaskor hemma.. stort otroligt grattis till din enormt långa nykterhet, jag längtar efter att komma dit! Så mycket vill jag vara där. Men tiden får ta sin tid, en dag i taget, stort tack för inspirerande inlägg ??

Men vill bara förtydliga att jag absolut inte menade min kommentar som en oro att du skulle trilla dit. Ville bara visa pepp och att du ska ha omtanke om dig själv, dvs känns det jobbigt m bjudöl så skit i den och bjud hem de som förstår :) kram

som ju definitivt har sitt samröre med ett alkoholfritt liv?☺️! Omtänksamhet?. Inte ska du bekymra dig över hur detta ska tas emot av läsarna. Men eftersom du är en omtänksam och en alltigenom härlig person i grunden, så förstår jag det förtydligande du vill göra?! Kan meddela, från mitt håll, att jag inte alls är orolig att du ska "trilla dit". För mig är det tecken på styrka och klokhet att du valde att skriva några rader ??! Garden är uppe - så som det ska va?!
Kramar!
/Fibblan ?.

Jag vill tala om för alla att jag mår bra. Jag vill lyfta dig som känner dig nere. Stärka dig som inte tror att det kan bli bättre. Motivera dig som inte känner dig stark. Idag firar jag 48 dagar som hel nykter. Idag ska jag träffa min allra bästa vän och hennes bebis, och jag längtar till vår träff. Vi träffades för 48 dagar sen, då dök jag upp, bakfull som ett svin, vi åt lunch, eller hon åt lunch medans jag gick och kräktes fem gånger efter varje försök jag gjorde att dölja hur jag mådde och äta ändå. Fem gånger gick jag alltså på toaletten. Ifrån min vän och hennes bebis. Låtsades att kaffet bara rann igenom mig, sen låg jag i själva verket och kräktes inne på en offentlig toalett, kranen rann med vatten då jag försökte dölja mina hulkningar. När min kompis sätter sin bebis i mitt knä är jag livrädd och känner mig som en sorglig varelse, jag orkar inte prata med henne, kan inte röra mig, minsta ansträngning skulle framkalla en kräkning där vid bordet. Det är exakt 48 dagar sedan, när jag kom hem från vår lunch klädde jag av mig, gick och la mig och sov två timmar. När jag vaknade skämdes jag, var ledsen och undrade om det hade märkts att jag var så otroligt bakis. Då skaffade jag ett konto här på alkoholhjälpen, och idag 48 dagar senare ska jag träffa samma vän och bebis utan att kräkas, utan att må dåligt, utan att vara rädd för att få en bebis i knät, jag ska vara den perfekta ”tant Amanda” som jag vill vara åt detta lilla barn. Jag ska prata med min vän, orka ställa frågor till henne och jag behöver inte skämmas! 48 dagar enbart har gjort mig till en lyckligare person, en person jag är stolt över. Jag skäms över vännen, personen och förebilden jag borde varit för 48 dagar sedan! Idag känner jag mig stark, frisk och leende inför mitt kompis och bebismys! Jag är evigt tacksam för all hjälp jag fått av er att ta mig hit ???

Jag har också ökat sockerintaget sedan alkoholen försvann. Tror dock att det är på en nivå där de tar ut varandra. Men det är ju svårt tror jag att helt rensa ut belöningsbegäret. Kanske hitta mer rutin kring det och inte slentrianbelöna sig själv. I mitt fall är jag väl lite orolig över att det skulle börja öka mer som alkoholbegäret. Kanske ska ta ett gemensamt tag :)

Min avstressningsstrategi har länge (även innan coronatipsen strömmade in) varit natur med vid utsikt. Hav, fjäll, åkermark, rymden om man har den möjligheten. Någonstans där man får insikten om hur pluttig och betydelselös man är i det stora hela. Fjälltoppar funkar bäst för mig för motionens skull. Men samtidigt får jag också insikt i att mina problem och bekymmer är minst lika små. Hjälper mig, men vanlig skog har säkert samma effekt.

Jäkla svårt det där med att man har en massa problem som känns mindre om man dricker och har man inga problem så skulle man nog dricka för att man har tråkigt. Alla vägar bär till Promille (nära gränsen till Frankrike, närå.).

Tack för de orden Torn?! Vi behöver alla bli påminda, var vi än är på resan, om dessa ord?!
Och dina beskrivningar, inte minst som den igår..; pigg, nykter och full av livslust✨! Jag längtar så dit..

Jag kämpar på ☑️?! Och dina målande beskrivningar hjälper mig på vägen!
Tack❣️
Hoppas du fick god fiskelycka ???!
Kramar!
/Fibblan ?.

Ibland undrar jag om de inte är tvärtom på väg mot ett ovärdigt liv. Ramlade ner i ett riktigt mörkt hål i går och är kvar där, känner mig sviken, övergiven och hatad. Min vän vill inte veta av mig och jag kan inte hantera det. Är en jädrigt lång historia. Han har alltid funnits där för mig, och nu är de som jag inte existerar längre han vill inte ens prata med mig el se mig ens. Jag har ställt upp så mycket för honom mer än vad man kan begära av en vän och gör fortfarande men han bara skiter i mig. Vill bara dö just nu, skita i allt.

Det läget du är nu känns förfärligt..?. Jag vet.. men jag vet också att du liksom jag, vid många tillfällen förut lyckats vända skutan..⛵. Du har iaf bestämt dig för att detta är dag 1 igen vad jag förstår..?. Och just idag är nog det vinnande konceptet, som du är inne på, att ta möta den en kvart i taget..
Styrkekramar ?❣️
i massor???!
/Fibblan ?.

Mina vänner i olika konstellationer dricker ganska mycket. Så jag utsätter mig oavsett för ganska mycket frestelse. Så jag har tänkt (kanske felaktigt) att det är bra träning att ha det i krokarna för att inte känna mig än mer frestad när det ”verkligen gäller”. Men jag ska tänka om. Bjudölen är mestadels efterlämningar från tidigare besök. Jag köper väldigt sällan för att fylla på. Finns det inget så finns det inget. Men ni har antagligen rätt, det är en risk.

Men jag vill passa på att lugna eventuell oro jag skapade med detta inlägg. Det är generellt sätt ganska lätt att vara utan. Och jag mår betydligt bättre av att inte dricka. Det råder ingen tvekan om det. Men som du säger fibblan så bombarderas man av alkoholens förträfflighet och manlighet och kvinnlighet kopplad till olika typer av alkohol. Det kommer svackor, säkert några år till. Men jag vill inte att detta inlägg ska ge någon tanken att ”det är ändå ingen ide om det ska ta flera år..”. Det är lätt värt det. Det är ett (för mig) bättre liv. Det är inte som det var under första halvåret/året. Så ta det för vad det var. Kroppen som ryckte till och ville korrigera mig in i ett liv som jag levt till större delen hittils. Men nu börjar den lugna sig igen.

Kram på er okända vänner :)

Ja antagligen behöver jag nollställas lite så jag får rätt perspektiv på vad som är roligt och även får lite spontan kreativitet.

Borta bra men hemma bäst, efter en sådan resa räcker det ju att tugga minnen o intryck o bara ta det lugnt ?

Underbart inlägg Ironwill?! Huvudet på spiken ?☑️! Håller med i allt☺️. Inte minst om de fina orden om Vinäger..?!
Du har din hejarklack Vinäger, och jag är en del i den ??❣️
Stor kram!
/Fibblan ?.

Vilken grej. Även om det kanske känns mindre i sammanhanget med familjeproblematiken så bör du kanske fira lite extra för 6 och 7 månader. Det är en bragd och synd att tapp bort att du kämpat så bra. Din kamp med din dotters problem är så klart en längre och kanske med mindre tydliga vinster att fira. Så ta till vara de du har.

Ta hand om dig!