Senaste kommentarerna i forumet

Det är en bra plats här på forumet att läsa och få stöttning av människor som upplever detsamma. Man märker likheten hur förloppet är och det gör att man inte känner sig ensam.

Det är tungt att leva vid sidan om och som du säger ta allt ansvar hemma och med barnen.
Men till slut kommer man till en punkt då msn inte orkar eller vill axla det längre.
Det är en process och jag tror att plötsligt är man bara mogen för att förändra.

Jag har också barn fast äldre än dina men de lider ändå av att pappa dricker. Jag har varit medberoende och är fortfarande och haft svårt för att lämna, skuldkänslor tror jag.
Men har kommit så långt att mina barn ska inte behöva må dåligt och oroa sig för mig också så det har gjort att jag tagit steget och börjar min väg till ett riktigt liv.

Svårt, oroligt, nervöst men msn klarar det.

Tänk på dig själv och dina barn i alla lägen, det är det viktigaste.
Kram Azalea?

Barnet bor växelvis. Jag är inte rädd för att hen skulle omhändertas då både jag och mamman har bra jobb och det inte finns någon misskötsel. Det är hur mamman kommer agera som skrämmer mig.

Men kan man sluta med 75cl whiskey om dagen utan bensodiazepiner? Är inte det typ livsfarligt?

Beroendevården är skyldiga att inte bara ge stöd till missbrukaren utan även missbrukarens barn och ibland händer de att de gör orosanmälan till socialtjänsten. Många tror att en orosanmäan dit är lika med omhändertagna barn. Ska sociala in och omhänderta barn ska de finnas våld/övergrepp med i bilden. El grova missbruksproblem vi talar tex förälder som hämtat barn sketfull på dagis, förälder som tar sprutor mitt framför barn. Om en orosanmälan kommer in så blir den andre föräldern informerad. De som händer vid en orosanmälan är att socialtjänsten måste inom 24 timmar se om de behöver ta ett beslut om omhändertagande omg, om de inte föreligger omedelbar risk för barnet så kallas vårdnadshavare och barnet för mötet hos soc då gör soc en förstahandsbedömning. Denna bedömning ska gå ut på se om de föreligger behöva för hjälp till er föräldrar men även barnet. Därefter bestämmer de om att nej här finns inget hjälpbehov och ingen utredning startas. El så tycker de att jo här behövs hjälp och då startar de en utredning för kunna titta på hur de bäst kan hjälpa dig el barnet el båda. Vet devär läskigt med orosanmälan mm men de måste anmäla till soc om de misstänker barn far illa vilket många ggr barn gör när föräldrar missbrukar så devär för att se till barnets bästa, för skydda och hjälpa barnet om de behövs. Alla som jobbar inom vården/dagis/skola är skyldiga enligt lag anmäla till soc om de så bara misstänker att ett barn kan fara illa. Bor barnet stadigvarande hos dig el mamman? Så länge de anser du inte är en fara för dig själv el andra kan de inte tvinga in dig på avgiftning. Vet inte vart du bor men i större städer finns oftast fler aktörer än beroendecentrum där man kan få hjälp, bor du i Gbg kan jag rekommendera nordhem el stigbergskliniken i stället för beroendecentrum. De har även egna avgiftningskliniker.
Få ställen kommer skriva ut oxascand då de tillhör gruppen bensodiazepiner och är lika beroendeframkallande som alkohol och alkohol och bensodiazepiner är dessutom korsberoende så risken du blir beroende av bensodiazepiner istället är stor därför skriver inte gärna läkare ut sådana tabletter längre och definitivt inte om de vet man är el har varit missbrukare.

..

Tips och idéer på sånt som stärker och tröstar är alltid bra!

Galet svårt att svara på. Jag fick en orosanmälan senast jag var på beroendecentrum. Det kändes inte bra. Det ökar ju risken att dricka enligt mig. Ringde dem nyss för att se vilken läkare som jobbade men den infon fick jag inte. Just för att jag också behöver benso. Stesolid gäller för mig. Senast fick jag therelen och det funkar typ inte.

Det är svårt att bli inlagd då de vill att man fixar det själv hemma. Det är min erfarenhet iaf.

Vad gäller barn och orosanmälan vet jag inte men det ökar nog risken. Jag har ju inga barn och har inte fått någon tidigare.

När jag ringde nyss snackade de mer om en LVM-anmälan. :( Det gör ju inte en mer sugen på att söka hjälp!

Men oftast är de bra på beroendecentrum. Jag bor i Malmö och det är dit jag går.

Innan man kan säga att "OK! Det gick åt helvete. Jag betedde mig illa men jag har bett alla om ursäkt och nu tänker jag göra rätt för mig". Jag har svårt att äta för ångesten är en stor klump som sitter i vägen. Hur länge ska jag gå med halsen blottad och huvudet nerböjt? Är det okej för mig att säga ifrån eller tycka olika eller "vara sur" eller måste jag hata mig själv ett tag till innan jag åter förtjänat rättigheten att vara en värdig människa med rätt att existera?

Oj vad trött jag är mina vänner. Ligger och sover, vilar och tittar ut i tomma intet på heltid nu. Bara att acceptera. Kanske har jag kört på för hårt för att vara mig!? Men har ju trots lite upp o ner i känslorna mått så bra och orkar mer än vanligt utan A. Men det är som det brukar, det jämnas ut.

Ska snart åka till vc och ta prover, har min vc i annan stad då denna här är så värdelös. Lite jobbigt men tror jag orkar köra i dag i alla fall. I går fick min mor hämta mig för jag kände mig så svag.

Trots att jag är trött, och irriterad på det, lite stressad, så är jag ändå inte på botten. Vill bara ta mig ur detta, VILL gå ut på en skogspromenad, men benen håller inte nu. Gäspar hela tiden. Men det är säkert bara huvudet, jag är ju van att det spelar spratt med mig. Men det känns i kroppen och huvudet som efter en superfylla, sådär jobbigt och tungt så varje rörelse känns och man känner sig så tung och trött. Precis så.

Inget sug efter A, nada. Dock har jag varit fasligt sugen på onyttigheter men klarat mig mot det värsta. Det blev lite mörk choklad, vaniljglass och kanel i går kväll. Det stillade begäret.

Är stolt att jag fixar maten och A trots detta. Det visar för mig att jag är starkare än man kan tro. Starkare än många andra. Att jag har en benvilja även om min hjärna vill förstöra för mig ibland genom att bli supertrött, deprimerad, orkeslös... u name it.

Ne, nu ska jag åka och ta prover. Ingen favorit direkt.

Väljer att inte dricka i dag, istället ska jag försöka slappna av och inte stressa över sånt jag ändå inte kan påverka just nu.

Välkommen och grattis till att hittat hit. Ta en dag i taget och skriv o läs här. Kram

Hej.

Är ny här på forumet och har lite frågor. Panikångest och coronaångest har fått mig att dricka mer och mer och ligger nu på strax under en flaska Whiskey per dag. Har lyckats minska lite, men det har pågått i två månader. Jag tror att jag skulle klara att sluta på egen hand om jag bara fick tillräckligt med Oxascand, har gjort det en gång tidigare för länge sedan. Men min läkare vill inte lyssna på det örat utan skicka mig till Beroendecentrum och det skrämmer mig.

Framförallt är jag orolig för om det skulle leda till en orosanmälan, och i så fall i vilken utsträckning min före detta fru informeras, vi har barn med delad vårdnad.

Eller kommer de vilja lägga in mig på avgiftning?

Kämpa Allic! Starkt av dig att inte dricka.

Gör som Andrahalvlek skriver, blocka honom. Har ni gemensamma vänner? Kanske värt att blocka dom också så han inte kan spionera på dig genom dem. Jag är nära att blocka min fru och vi bor ändå (än så länge) i samma hus, hon vet precis vilka knappar hon ska trycka på och gör det gärna genom meddelanden med emojis om krossade hjärtan och annat skit som jag vet bara är propaganda för att få mig att må skit.

Fortsätt nykter, det gör jag. Kram!

Vaknade vid 5 snåret i morse och drog i väg och rekade lite vid en älv där jag tänker fiska senare. Inte en människa i sikte, bara skog, vatten, fåglar och inte så farligt mycket mygg. Kom tillbaka lagom till att resten av familjen började vakna till liv vid niotiden. Känns som jag har fått ett par extra härliga timmar av dagen.? Det är skönt att vara pigg och nykter och full av livslust.

Ha en fin dag!

är också "uppfostrad" i AA och utan det stödet hade jag inte överlevt. Det var oerhört viktigt för mig i början av min nyktra karriär att få dela mina bekymmer och få lyssna på Di Gamle som gått före mig. Även de som tog återfall och kom tillbaka till mötena hjälpte mig för de talade ju om hur det varit och varför de tog återfallet och då slapp ju jag utforska just det sättet.
Ibland kan vissa möten kännas "onödiga" och långsamma men jag kan inte påminna mig ett enda möte som jag inte haft nåt med mig när jag gick därifrån. Mötestiden är varierande 1-1,5 h och då få med mig bara 2-3 minuters delning kanske känns bortkastat MEN dessa minuter kanske har sparat mig ett återfall. Och just den delning var nog precis det jag var mogen för just då !

Så, välkommen tillbaka !

& Tack för att du skriver!! Jag har läst här inne för tre år sedan och hittade hit igen nu. Det jag har läst under dessa veckor har hjälpt mig mycket, har lyssnat en del på alkispodden också (tips från någon här), det har också hjälpt?

Härligt att höra om positiva erfarenheter gällande AA, jag mår så bra utan A och vill bara fortsätta i nykterhet. Vet ju att det är förödande för mig om jag fortsätter dricka. I detta tror jag att jag behöver träffa och höra andra med samma erfarenheter. Vill möta andra nyktra som jag kan få prata om detta med☀️

Vi har nu bestämt att vi skall träffas ( dom närmaste ) och försöka prata om att han behöver söka hjälp för sitt alkoholproblem. Jag hoppas det kommer funka för jag vill inget annat än att fortsätta leva ihop, då vi har många bra stunder tillsammans. Men jag tror tyvärr det kommer bli tvärt om, jag kommer vara den onda i detta. Finns det någon som har några råd att ge hur man bäst går tillväga. Tack ni som svarat.

*skratt* Ja det är nog också en riktigt bra upptäckt, att det inte är en mänsklig rättighet!

Nu regnar det här, men ska göra slag i sak och klä på mig vettigt och ändå gå ut.

Idag behövs det pepp! Så väl medveten om att jag måste ta mig genom detta och lära mig hantera dessa dippar, men även topparna (för att undvika”belöningen”).

Nej, nu tar jag på mig gummistövlarna och travar ut i skogen med hunden??

Kram??

Kloka ord och många viktiga insikter i det inlägget. Och ett toppenbra inlägg att läsa för någon som befinner sig på dag 0.

Minns att jag tänkte efter ungefär 1-2 mån: ”Hallå?! Det är ingen mänsklig rättighet att dricka.” En väldigt viktig milstolpe tror jag.

Kram ?

är inte ofta jag tänker på min missbrukstillvaro längre men ibland poppar det upp tankar.
Just nu om hur vi beroende har svårt att lämna den stil vi hade när vi gled in i missbruket. Många av oss har stannat nånstans runt 20års ålder vad gäller musik, underhållning i viss mån även klädstil och mest syns det på narkomaner.

Nu kom dessa tankar tillbaka när jag kör Rolling Stones nya (tänk....nya :-O Mick Jagger är ju helt konserverad i tobaksröken !!) på repeat och som släpptes i april. Med tanke på hans livsstil och hans överlevnad så funderar jag på om jag trots allt inte valt rätt väg ????? Nåja, hur som helst så tycker gubben som skriver detta att "Living in a ghosttown" är så jävla bra så det rycker i fötterna :-)) Numera får man vara glad för det minsta !

Hej! Tack!! Känns underbart att vara nykter? & Tack för svar och för pepp. Kul att du har fått stöd och träffat likasinnade via AA. Jag kommer ge det en chans, har faktiskt varit där en gång för tre år sedan (ca) och kände mig inte riktigt hemma, men jag kanske inte heller var redo då. Nu känner jag mig så färdig med alkohol men det betyder kanske inte att jag inte behöver stöd. Därför tänker jag att det kan vara klokt att gå dit, ge det en chans till.

?

Jag är ”förskonad” också från så många sådana kontakter; många gånger är alkohol en ickefråga i min bekantskapskrets eller förekommer bara vid typ nyår o så. (Det gjorde ju det lättare för mig att smyga tror jag, tyvärr)

Jag skulle nog själv fundera på att undvika kontakten ett tag, eller i alla fall försöka styra den så vi gjorde något annat än satt och drack ihop (oavsett om det var bara dricka, i samband med mat, en film eller vad vi brukade göra), för att värna om mitt eget livsval. Om det är en vänskap jag satte högt skulle jag kämpa lite för den, annars låta den vara lite på sparlåga.

Enda liknande jag har i mitt liv är en situation där kompisskapet skar sig av andra skäl än att ene drack o den andre inte; men nu när kompisen under sommaren vill ta upp kontakten igen är jag lite avvaktande, jag ska nog hälsa på nån gång, men jag har inte direkt bråttom, inte över huvudtaget. Sommaren är lång än, och jag vill må bra. Om vi inte skulle ses överlever jag, skulle vi ses skulle det vara över en kopp kaffe eller nykter i samband med nått projekt i trädgården.

Föreslå att ni ska göra något annat. Åka och bada, gå på vandringsled, köra go-cart. Vad som helst som inte inbegriper alkohol.

Var ärlig. Berätta att du har slutat dricka alkohol för att det påverkar ditt mående enormt negativt. Att det inte är värt det längre.

Kram ?

.. en massa när ni ses och du är nykter så har kompisen antagligen egna (rätt stora) problem. Då skulle jag trappa ner umgänget.

Om ni inte har så mycket gemensamt när ni ses nyktra så kanske ni skulle kunna skapa saker att umgås kring. Hitta på något som ni kan prata om exempelvis gå på bio, museum, bowla eller vad som faller er i smaken.

Kram?

Och det vet du innerst inne. Även om hoppet är det sista som överger en människa. Ring mäklaren.

Kram ?

En ursäkt är nog det sista jag kommer få, sedan han blev tillsammans med den där kvinnan har hon kommit först, tvåa och trea på listan av hans prioriteter. Vi hade väldigt många bråk för några år sedan och de handade alltid i grunden på att jag inte anpassade mig och gjorde som hon ville. Det eskalerade till ett "storbråk" där vi rensade luften, han var full, och det kom fram att det enda han egentligen ville ha från mig var att jag skulle bli vän med henne. Efter den gången har jag egentligen inte haft någon riktig relation till honom då jag vet var hans prioritet ligger. Bra egentligen att detta med hunden hände så jag inte bygger upp några luftslott och lurar mig själv att han kan vara där för mig.

Med frun är det jobbigt, nu har vi inte pratat sen i lördags. Hon är sur på mig för att jag inte visade mer intresse för hennes köksbord, jag är sur på henne för att hon inte fattar att det är slut om hon inte skärper sig. Känner ju henne tillräckligt bra så väntar bara på hennes nästa drag, det kommer innefatta att försöka såra mig så mycket som möjligt och få mig att tycka synd om henne. Vad hon inte förstår är att det blir svårare för varje gång att ha någon som helst sympati för henne, hon har passerat en gräns flera gånger om och jag kan inte acceptera det längre. Nu försöker hon dessutom ta ut detta på ena barnet, det är inte okej. Men hon är stark och jag stöttar henne. Andra barnet är fruns "golden child", men även hon börjar få nog av allt drama.

Att dricka känns otroligt avlägset just nu, tror dessa 14 veckor verkligen har gjort något i kopplingarna i huvudet. Börjar känna mig som en ny människa, många "intressen" jag hade förut som också hade alkohol inblandat har klingat av ordentligt. Det har ju hjälpt enormt att vara hemma och "slippa" resa också, normalt så brukar jag ju vara på hotell och flygplatser lite då och då på väg på jobbresor, då har det alltid varit lätt att dricka. Ser ut att dröja innan nästa jobbresa så det kan bara vara bra för mig just nu.

Jag har börjat fundera ordentligt på nästa steg och det absolut bästa just nu vore att sälja huset och sen flyttar vi till varsitt. Jag tror dock inte det kommer bli så lätt att bara ringa mäklaren och starta den processen, men kanske är hon redo för detta för hon mår inte heller bra.